Typiskt mig så drabbas jag alltid av dubbla känslor såhär efter julhelgen. På ett sätt känns det tomt... vad var det vi väntade på liksom, hallå! Var det allt???
Men nu ska jag se det på andra sättet. Ska plocka fram alla positiva känslor som finns inom mig. Och en hel del "jävla anamma". Det är dags för nästa nivå! Welcome to next level! Som i ett tv-spel där man klättrar vidare till nästa värld. Nu blir de mesiga sköldpaddorna allt värre, det blir eldsprutande drakar. Deffen blir inte lättare, tvärtom. Men det är detta jag strävar efter, utmaningen. Måste säga att hittills har deffen känts förvånansvärt lindrig. Är det slut på det nu??? Jag ska liksom Super Mario kasta mig in i nästa äventyr. Vem vet vad som väntar där inne. In i bubblan och kööör.
Nya upplägget ja... Helt nytt upplägg på alla sätt. Blir otroligt spännande att testa. Se hur kroppen svarar.
Har börjat med 60 minuters cykling denna morgon. Gick över förväntan med tanke på dålig sömn, stormen höll mig vaken till och från. Jag ler inombords av känslan när jag tänker tillbaka. Jag menar när var jag uppe före kl 7 en Annandag Jul och mådde såhär bra. Tack gode gud att jag slipper dunkande huvudvärk och bakiskänslan. Ler inombords av att äntligen har bestämt mig. Att jag har "klarat" julen såhär bra. Att jag har vågat stå på mig och stå emot. Ätit lagom, druckit lagom. Mått bra!!! Jajaja, jag skulle smakapå det hemgjorda julgodiset på julafton, bla ett som påminner om Rocky road och en underbar mjuk lakrits-chokladfudge. Det straffade mig direkt genom att jag fick världens magknip. Höll på att inte ta mig hem till min bror på julfirandet, fick typ gå dubbelvikt och sakta så jag missade början av Kalle Anka. Mamma hade några mirakelmagdroppar som jag fick prova. En halvtimme senare var jag okej igen. Så kan det gå!
Hinner inte skriva mer denna gång. Gymmet väntar. Nu kör vi!
måndag 26 december 2011
fredag 23 december 2011
Till er alla
En riktig God Jul.
Nu blir det datorfritt åtminstone ett par dygn eftersom jag ska tillbringa tiden hos mina föräldrar. De bor visserligen i samma stad så jag kan gå hem om jag tröttnar på dem. Men samtidigt saknar jag känslan från när jag bodde i Stockholm och fick "komma hem" på julen, därför spenderar jag gärna dessa dagar hemma hos dem.
Hoppas alla får en underbar jul.
torsdag 22 december 2011
Missbruk eller bara svårt att tacka nej
Nu ska jag återkoppla till mitt förra inlägg angående karaktär. Jag skulle knappast påstå att jag är född med stark karaktär. Kanske inte disciplin heller. Redan som barn och ungdom var jag aktiv inom olika sporter och jag gick verkligen in för det jag höll på med oavsett om det var konståkning, ridning eller dans. Men intressen växlar med åren. Jag har haft perioder i mitt liv då jag har skitit i allt vad träning heter. Det fanns en tid innan jag började intressera mig för kost och dess betydelse, vikten av att äta rätt. Då var det mer fokus på alkohol och skräpmat. Jag skulle vilja säga att jag har arbetat fram en stark karaktär och disciplin. För att lyckas i fitnessvärlden krävs en nästintill övermänsklig disciplin. Jag säger därmed inte att jag har nått dit än, jag har långt kvar, jag har säkerligen många prövningar kvar. Att äta kakan och ha den kvar. Har ni testat det? Ganska svårt va? Därmed måste man göra ett val. Så enkelt är det.
För att återgå till mitt förflutna som numer, tack och lov, tillhör historien. Jag kommer att öppna mig nu som en bok. Jag har svårt med det där "lagom". Det är därför jag har varit stenhård med glögg och pepparkakor (förutom en lördag nu i dec då jag tog 4 st pepparkakor, en liten bit ädelost och en halv glöggmugg). Börjar jag vet jag inte var jag slutar. Det är detsamma om det gäller sötsaker, mackor, drickbart. En gång i tiden var jag en partypuma... Jag levde som ett partydjur. Det fanns ingen tanke på framtiden utan bara här och nu. Varje helg, fredag och lördag, var det krogen som gällde. Samma ställe, stammishaket. Jag var totalt nere, kanske på gränsen till besatt, av DJ:n. Han var säkerligen 10 år äldre och dessutom gift. Så fel. Men då fanns ingen tanke på sånt. Då var hela livet bara ett stort paaaarty. Det var urringat, glittrigt och guldigt som gällde. Lösnaglar, smink och höga klackar... (låter ju nästan som Body Fitness eller hur?)
Vissa kvällar lyckades man pricka in den där perfekta fyllan. Man hade roligt, man skrattade, tjoade, sjöng, dansade på scenen, var medelpunkten. Men andra kvällar kunde det bli några Tequila för mycket. Då var jag inte den trevligaste varelsen på jorden. Att mina kompisar stod ut var ett under. Ibland gjorde de inte det. Jag ska inte klandra dem för det. Det märkvärdiga är att de kom tillbaka, att de stod kvar vid min sida, och att vi än idag är vänner även om vi träffas mer sällan nu för tiden, och festerna har blivit betydligt lugnare.
Avslutningvis vill jag säga att jag inte alltid har haft den starkaste karaktären. Att jag har haft svårt att hålla mig inom gränserna. Allt eller inget. Men jag har mognat. Jag har insett konsekvenserna av mitt beteende. Det gjorde jag inte då. Jag känner mig själv bättre och vet på ett ungefär var gränsen går. Men varje gång jag går ut finns en liten risk att jag ska passera den. Därför tar jag det lugnt. Det blir inte många utekvällar längre. Främst för att det inte är roligt längre. Bra uteställen växer inte på träd här uppe i glesbygden, speciellt inte när man har kommit upp i min ålder. Vanligtvis tycker jag att "lagom" är ett tråkigt ord men ibland är det jäkligt bra att det finns. Något att försöka tänka på nu i juletider. Mitt i all hysteri och frosseri. Ät lagom så mår man desto bättre både i kropp och själ. Njut av julen tillsammans med nära och kära. Här och nu.
För att återgå till mitt förflutna som numer, tack och lov, tillhör historien. Jag kommer att öppna mig nu som en bok. Jag har svårt med det där "lagom". Det är därför jag har varit stenhård med glögg och pepparkakor (förutom en lördag nu i dec då jag tog 4 st pepparkakor, en liten bit ädelost och en halv glöggmugg). Börjar jag vet jag inte var jag slutar. Det är detsamma om det gäller sötsaker, mackor, drickbart. En gång i tiden var jag en partypuma... Jag levde som ett partydjur. Det fanns ingen tanke på framtiden utan bara här och nu. Varje helg, fredag och lördag, var det krogen som gällde. Samma ställe, stammishaket. Jag var totalt nere, kanske på gränsen till besatt, av DJ:n. Han var säkerligen 10 år äldre och dessutom gift. Så fel. Men då fanns ingen tanke på sånt. Då var hela livet bara ett stort paaaarty. Det var urringat, glittrigt och guldigt som gällde. Lösnaglar, smink och höga klackar... (låter ju nästan som Body Fitness eller hur?)
Vissa kvällar lyckades man pricka in den där perfekta fyllan. Man hade roligt, man skrattade, tjoade, sjöng, dansade på scenen, var medelpunkten. Men andra kvällar kunde det bli några Tequila för mycket. Då var jag inte den trevligaste varelsen på jorden. Att mina kompisar stod ut var ett under. Ibland gjorde de inte det. Jag ska inte klandra dem för det. Det märkvärdiga är att de kom tillbaka, att de stod kvar vid min sida, och att vi än idag är vänner även om vi träffas mer sällan nu för tiden, och festerna har blivit betydligt lugnare.
Avslutningvis vill jag säga att jag inte alltid har haft den starkaste karaktären. Att jag har haft svårt att hålla mig inom gränserna. Allt eller inget. Men jag har mognat. Jag har insett konsekvenserna av mitt beteende. Det gjorde jag inte då. Jag känner mig själv bättre och vet på ett ungefär var gränsen går. Men varje gång jag går ut finns en liten risk att jag ska passera den. Därför tar jag det lugnt. Det blir inte många utekvällar längre. Främst för att det inte är roligt längre. Bra uteställen växer inte på träd här uppe i glesbygden, speciellt inte när man har kommit upp i min ålder. Vanligtvis tycker jag att "lagom" är ett tråkigt ord men ibland är det jäkligt bra att det finns. Något att försöka tänka på nu i juletider. Mitt i all hysteri och frosseri. Ät lagom så mår man desto bättre både i kropp och själ. Njut av julen tillsammans med nära och kära. Här och nu.
Som en nunna i ett harem
Som en nunna mitt i ett helt harem av heta flirtiga singelkillar, så känns det emellanåt. Celibat var ordet. För mig handlar det avhållssamhet från julens godsaker. Se och lukta men inte röra. Det har gått bra, riktigt bra, såhär långt. Jag njuter av lukten av varm glögg som slår emot mig, pepparkakor, lussebullar. Medan kollegorna hugger in njuter jag av mitt substitut, keso med pepparkakskrydda och Funlight med äpple och päronsmak. Jag är så glad att jag jobbar på litet kontor med förstående kollegor. Jag behöver aldrig känna mig dum för att jag tackar nej till fikabröd. De vet hur det ligger till. Tack vare det slipper jag också dessa ständiga kommentarer om hur duktig man är. Och kommentarer om att man ger dem dåligt samvete. När man nästan tvingas ta en kaka för att de andra ska kunna äta med gott samvete. Mina kollegor vet att jag har andra mål än dem. Jag hoppar inte över fikabröd för att visa mig duktig, jag gör det för att en dag uppfylla min dröm.
Vi har en skön jargong och skojar ganska friskt med varandra. Det kan jag köpa, att man skojar med mig, men inte när folk ska skylla sitt dåliga samvete på mig. Så fort jag råkar nämna att jag känner mig lite hängig är chefens råd att äta en pizza. Tunnbrödsrulle funkar också. "För lite pizza och öl" brukar jag få höra. Jag skojar tillbaka. När jag är ute och springer intervaller ligger de fortfarande i sina varma sängar. De tackar inte nej när det bjuds på bullar till fikat. De förstår sig inte alltid på mig. Men de respekterar mig. De vet varför jag lever såhär, de känner till mina mål. Jag förstår inte alltid deras val heller men huvudsaken är respekt.
Varken karaktär eller disciplin är medfödda egenskaper. Jag är ingen übermänniska som tycker att det är superkul att inte få provsmaka julgodiset man ska göra. Men det ingår i planen om jag ska ta mig dit jag vill. Är det värt det? Ja. För varje gång jag avstår från att ta den där pepparkakan kan jag välja att se det som en uppoffring eller som ett steg närmare mitt mål. Det lättaste att avstå ifrån är trots allt just pepparkakor och lussebullar eftersom de inte fyller någon speciell funktion mer än sött och gott. Däremot är det jobbigare med det hemgjorda julgodiset och all denna mat. Rödbetssallad och julskinka på en skiva vörtbröd, alla sorters sill, lax, ägghalvor, nubben till maten. Okej, nubben är inte supergod men den hör ju till julen. Uppoffring? Ja kanske. Men siktar man högt krävs vissa uppoffringar. I ärlighetens namn tycker jag att det ingår. Man ska vara beredd att betala ett visst pris för att nå sina mål. Känslan när de väl är uppnådda blir desto häftigare. Så upplever iaf jag det. Tur i oturen är att julafton ligger på en lördag. Därmed infaller den när det är "fridag" eller "höjardag" för mig. Därför ska jag ta mig an den stora utmaningen att äta "lagom". Att inte äta tills man är spymätt och man får pressa ner sista prinskorvssnutten. Det underlättar att julen ligger illa till, att slippa extra helgdagar mitt i veckan när jag deffar, jag har lättare att hålla mina rutiner när det rullar på som vanligt. Tråkigt för er andra men bra för mig.
Hittills har jag varit äckligt disciplinerad under hela december. Det kan göra mig lite bitter när jag vänder den sidan till. Jag har med handen på hjärtat följt planen och ändå går det så långsamt. Inga avvikelser, inga chokladorgier. Men nu ska jag vända andra sidan till och se positivt. Inte ta på den där tråkiga "skita i allt" mössan, hämta pallen och klättra upp och ta ner Alladinasken som ligger högst upp i köksskåpet. Nej, jag vet att det inte blir bättre. Min formkurva lär ju knappast påverkas positivt. Jag ska fortsätta såhär så kommer resultaten tids nog.
Något kul: Jag är ledig imorgon. Som grädde på moset gick jag tidigare idag så jag har hunnit städa, tvätta och göra klart allt tråkigt. Därför kommer jag att sova lite längre än vanligt imorgon och sedan besöka gymmet på förmiddagen. Därefter ska jag göra julgodis utav bara h-vete. ska leka Leila i köket. Tjoho!
Vi har en skön jargong och skojar ganska friskt med varandra. Det kan jag köpa, att man skojar med mig, men inte när folk ska skylla sitt dåliga samvete på mig. Så fort jag råkar nämna att jag känner mig lite hängig är chefens råd att äta en pizza. Tunnbrödsrulle funkar också. "För lite pizza och öl" brukar jag få höra. Jag skojar tillbaka. När jag är ute och springer intervaller ligger de fortfarande i sina varma sängar. De tackar inte nej när det bjuds på bullar till fikat. De förstår sig inte alltid på mig. Men de respekterar mig. De vet varför jag lever såhär, de känner till mina mål. Jag förstår inte alltid deras val heller men huvudsaken är respekt.
Varken karaktär eller disciplin är medfödda egenskaper. Jag är ingen übermänniska som tycker att det är superkul att inte få provsmaka julgodiset man ska göra. Men det ingår i planen om jag ska ta mig dit jag vill. Är det värt det? Ja. För varje gång jag avstår från att ta den där pepparkakan kan jag välja att se det som en uppoffring eller som ett steg närmare mitt mål. Det lättaste att avstå ifrån är trots allt just pepparkakor och lussebullar eftersom de inte fyller någon speciell funktion mer än sött och gott. Däremot är det jobbigare med det hemgjorda julgodiset och all denna mat. Rödbetssallad och julskinka på en skiva vörtbröd, alla sorters sill, lax, ägghalvor, nubben till maten. Okej, nubben är inte supergod men den hör ju till julen. Uppoffring? Ja kanske. Men siktar man högt krävs vissa uppoffringar. I ärlighetens namn tycker jag att det ingår. Man ska vara beredd att betala ett visst pris för att nå sina mål. Känslan när de väl är uppnådda blir desto häftigare. Så upplever iaf jag det. Tur i oturen är att julafton ligger på en lördag. Därmed infaller den när det är "fridag" eller "höjardag" för mig. Därför ska jag ta mig an den stora utmaningen att äta "lagom". Att inte äta tills man är spymätt och man får pressa ner sista prinskorvssnutten. Det underlättar att julen ligger illa till, att slippa extra helgdagar mitt i veckan när jag deffar, jag har lättare att hålla mina rutiner när det rullar på som vanligt. Tråkigt för er andra men bra för mig.
Hittills har jag varit äckligt disciplinerad under hela december. Det kan göra mig lite bitter när jag vänder den sidan till. Jag har med handen på hjärtat följt planen och ändå går det så långsamt. Inga avvikelser, inga chokladorgier. Men nu ska jag vända andra sidan till och se positivt. Inte ta på den där tråkiga "skita i allt" mössan, hämta pallen och klättra upp och ta ner Alladinasken som ligger högst upp i köksskåpet. Nej, jag vet att det inte blir bättre. Min formkurva lär ju knappast påverkas positivt. Jag ska fortsätta såhär så kommer resultaten tids nog.
Något kul: Jag är ledig imorgon. Som grädde på moset gick jag tidigare idag så jag har hunnit städa, tvätta och göra klart allt tråkigt. Därför kommer jag att sova lite längre än vanligt imorgon och sedan besöka gymmet på förmiddagen. Därefter ska jag göra julgodis utav bara h-vete. ska leka Leila i köket. Tjoho!
lördag 17 december 2011
Hardcore
En gammal goding med Scooter dök upp på spellistan under intervallpasset i morse. På toppen av backen, med ungefär en tredjedel kvar av passet, ni vet när det börjar bli riktigt smärtsamt. Här gäller det att inte vika en tum. Släpper man greppet är risken att hjärnan och kroppen börjar en livlig diskussion. De vill att man ska kompromissa fram en lösning. "De 10 återstående kan halveras till 5 men du kan ju köra ett par av dem lite längre????" Inte fuska medvetet men ändå ta en enklare väg. Jag gnäller över människor som inte är beredda att kämpa för framgång. Människan kanske är lat av naturen, eller åtminstone bekväm av sig. Jag vill slita, jag vill kämpa, för ju mer arbete man lägger ner desto skönare blir segerns sötma. Så "No way" att jag ger upp om jag så ska krypa sista biten.
"We know you´re addicted to the real hardcore"... En textrad som fastnade i huvudet. "Real hardcore träning" det är det som gäller om man ska lyckas. Har jag vad som krävs? Är jag beredd att ge vad som krävs av mig? Som en skänk från ovan fick jag oanad energi och på något sätt tolkade jag det som svar.
Vågen är min ovän. Jag vill inte ens nämna något om den idag. Den ger bara dåliga vibbar och negativ energi. Okej. Om jag ska vara realist behöver jag tappa åtminstone 7 kg till. Tajt? Kanske. Omöjligt? Absolut inte. Spegelbilden i gymmet talade sitt tydliga språk. Visserligen hade jag favvokläderna som framhäver X-formen.
Det har nu gått 7 veckor på deffen och jag har fortfarande inte behövt sänka vikterna, snarare höjer jag. Känner mig starkare och starkare. Går det att bygga muskler under deff? Nej det ska vara tekniskt omöjligt att bygga om man ligger på energiunderskott. Men jag ligger faktiskt ganska högt energimässigt med tanke på min korta längd och med tanke på mitt låga basala energibehov. Kanske är det en del av förklaringen till den långsamma utvecklingen. Men efter jul är det dags att speeda upp tempot rejält och sänka intaget. Hatar att stressa och vet av erfarenhet att resultatet sällan blir bra.
Vet att punktförbränning är en myt. Men det skadar inte att jobba extra med sina problemområden. I syfte att bygga muskler alltså. Igår la jag in en bonusövning, benpress med hög fotställning för att komma åt valda partier på lår och rumpa, mina problemområden! Om jag inte hinner tappa tillräckligt med fett så är det åtminstone mycket snyggare om det finns en tillstymmelse till en tajt muskulös rumpa därunder. Pressade tills benen skakade. Dubbla vikter mot när jag körde övningen före deffen. Starkare än någonsin!
Hardcorestyle! När man ser mig är inte hardcore det första man tänker på. Jag ser snarare väldigt from ut. Lugn, försynt. Jag lovar. Men jag lovar också att skenet bedrar, så j-a mycket. Det finns en glöd här inne, en eld, ett fyverkeri av vilja, lust, passion, ambition. Jag har ett sjuhelvetes temperament också, fråga mina närstående om ni inte tror på mig.
Avslutar med Muhammed Alis ord som även användes i Adidasreklam för några år sedan:
Impossible is just a big word thrown around by small men,
who find it easier to live in the world they've been given than to explore the power they have to change it.
Impossible is not a fact. It's an opinion.
Impossible is not a declaration. It's a dare.
Impossible is potential.
Impossible is temporary.
Impossible is nothing.
"We know you´re addicted to the real hardcore"... En textrad som fastnade i huvudet. "Real hardcore träning" det är det som gäller om man ska lyckas. Har jag vad som krävs? Är jag beredd att ge vad som krävs av mig? Som en skänk från ovan fick jag oanad energi och på något sätt tolkade jag det som svar.
Vågen är min ovän. Jag vill inte ens nämna något om den idag. Den ger bara dåliga vibbar och negativ energi. Okej. Om jag ska vara realist behöver jag tappa åtminstone 7 kg till. Tajt? Kanske. Omöjligt? Absolut inte. Spegelbilden i gymmet talade sitt tydliga språk. Visserligen hade jag favvokläderna som framhäver X-formen.
Det har nu gått 7 veckor på deffen och jag har fortfarande inte behövt sänka vikterna, snarare höjer jag. Känner mig starkare och starkare. Går det att bygga muskler under deff? Nej det ska vara tekniskt omöjligt att bygga om man ligger på energiunderskott. Men jag ligger faktiskt ganska högt energimässigt med tanke på min korta längd och med tanke på mitt låga basala energibehov. Kanske är det en del av förklaringen till den långsamma utvecklingen. Men efter jul är det dags att speeda upp tempot rejält och sänka intaget. Hatar att stressa och vet av erfarenhet att resultatet sällan blir bra.
Vet att punktförbränning är en myt. Men det skadar inte att jobba extra med sina problemområden. I syfte att bygga muskler alltså. Igår la jag in en bonusövning, benpress med hög fotställning för att komma åt valda partier på lår och rumpa, mina problemområden! Om jag inte hinner tappa tillräckligt med fett så är det åtminstone mycket snyggare om det finns en tillstymmelse till en tajt muskulös rumpa därunder. Pressade tills benen skakade. Dubbla vikter mot när jag körde övningen före deffen. Starkare än någonsin!
Hardcorestyle! När man ser mig är inte hardcore det första man tänker på. Jag ser snarare väldigt from ut. Lugn, försynt. Jag lovar. Men jag lovar också att skenet bedrar, så j-a mycket. Det finns en glöd här inne, en eld, ett fyverkeri av vilja, lust, passion, ambition. Jag har ett sjuhelvetes temperament också, fråga mina närstående om ni inte tror på mig.
Avslutar med Muhammed Alis ord som även användes i Adidasreklam för några år sedan:
Impossible is just a big word thrown around by small men,
who find it easier to live in the world they've been given than to explore the power they have to change it.
Impossible is not a fact. It's an opinion.
Impossible is not a declaration. It's a dare.
Impossible is potential.
Impossible is temporary.
Impossible is nothing.
torsdag 15 december 2011
Julklappar... check
Finally... klar med årets julklappar. Vi köper dock inte så mycket julklappar i vår familj. Det är bara syskonbarnen och sen brukar jag fortfarande få av mina föräldrar eftersom jag inte har några barn.
Vet att mjuka klappar inte är så populärt hos barnen men jag hoppas att de inte hatar sin faster. Vad paketen innehåller tänker jag inte avslöja än, även om de inte läser bloggen.
I övrigt har det blivit en del julklappar till mig själv. Har bl a unnat mig ett lyxigt set med Shower Gel och Body Butter från Kings & Queens. Lämnade nästan halva flaskan med duschcreme i Turkiet i somras. Nöden hade ingen lag och det gick inte ner en tum till i resväskan. Jag kanske överdriver lite men därefter försvann en del av njutningen med en varm och skön dusch. Det är vardagslyx i världsklass för mig!
Lyx och njutning behöver inte nödvändigtvis innehålla kalorier. Det kan bestå av en så enkel grej som en väldoftande produkt till kroppen. Tycker att kroppen är värd det. Min bästa vän som ställer upp i alla väder. Skulle kunna påstå att en fungerande kropp är bland det mest värdefulla jag har, så lätt att ta för given. Det kan vara en behandling, kropps- / hårvård. En cool inredningspryl till hemmet kanske, ja vad som helst.
Har även beställt ett par grejer från Balorina. Denna ska jag ha i hallen:
Och denna ska jag ha i sovrummet såklart:
Klockrena!
Annars står en massagebehandling högt upp på önskelistan till tomten. Benen skulle behöva en rejäl omgång. Och om tomten är riktigt snäll kan han skicka med lite andra behandlingar, slingor, klippning, en total make-over lagom till vårkanten.
Hotellweekend i Stockholm EFTER deffen. Det sistnämnda kommer förmodligen att bli av eftersom jag har köpt en julklapp till mina föräldrar som kommer att genomföras i Stockholm. Avslöjar inte vad det är ifall de skulle råka komma in här och snoka. Men det lär bli en fröjd för smaklökarna. En minnesvärd weekend.
Nu blir det ryggläge i soffan. Förtränga suget som finns där. Första gången under deffen som jag känner något slags sug efter choklad, julgodis, en Swebar pepparkaka eller bara en cola zero. Kan det månne vara Leilas fel, kollade på "Leilas söta jul" igår och jisses vilka Lakrits-choklad fudge hon gjorde. Ska göra dessa nästa fredag, dan före dan, och ta två stycken på julafton. Resten ska jag slå in i cellofanplast (stavas det så???) och göra fina paket av med söta rosetter.
Dessutom är det vilodag idag, mer tid över att känna efter. Tråk. Men säkert nödvändigt eftersom jag började känna av något i halsen häromdan. Har kunnat träna som planerat hittills i veckan eftersom det inte har blivit värre. Bytte dock ut det tänkta intervallpasset i utomhus i backe mot ett inomhuspass på cykeln. Dumt att utsätta luftvägarna för rå och fuktig luft i onödan. Benpasset igår blev väl inte riktigt så hardcore som jag hade hoppats på. Men okej. Imorgon ska jag vara fit for fight igen.
Vet att mjuka klappar inte är så populärt hos barnen men jag hoppas att de inte hatar sin faster. Vad paketen innehåller tänker jag inte avslöja än, även om de inte läser bloggen.
I övrigt har det blivit en del julklappar till mig själv. Har bl a unnat mig ett lyxigt set med Shower Gel och Body Butter från Kings & Queens. Lämnade nästan halva flaskan med duschcreme i Turkiet i somras. Nöden hade ingen lag och det gick inte ner en tum till i resväskan. Jag kanske överdriver lite men därefter försvann en del av njutningen med en varm och skön dusch. Det är vardagslyx i världsklass för mig!
Lyx och njutning behöver inte nödvändigtvis innehålla kalorier. Det kan bestå av en så enkel grej som en väldoftande produkt till kroppen. Tycker att kroppen är värd det. Min bästa vän som ställer upp i alla väder. Skulle kunna påstå att en fungerande kropp är bland det mest värdefulla jag har, så lätt att ta för given. Det kan vara en behandling, kropps- / hårvård. En cool inredningspryl till hemmet kanske, ja vad som helst.
Har även beställt ett par grejer från Balorina. Denna ska jag ha i hallen:
Annars står en massagebehandling högt upp på önskelistan till tomten. Benen skulle behöva en rejäl omgång. Och om tomten är riktigt snäll kan han skicka med lite andra behandlingar, slingor, klippning, en total make-over lagom till vårkanten.
Hotellweekend i Stockholm EFTER deffen. Det sistnämnda kommer förmodligen att bli av eftersom jag har köpt en julklapp till mina föräldrar som kommer att genomföras i Stockholm. Avslöjar inte vad det är ifall de skulle råka komma in här och snoka. Men det lär bli en fröjd för smaklökarna. En minnesvärd weekend.
Nu blir det ryggläge i soffan. Förtränga suget som finns där. Första gången under deffen som jag känner något slags sug efter choklad, julgodis, en Swebar pepparkaka eller bara en cola zero. Kan det månne vara Leilas fel, kollade på "Leilas söta jul" igår och jisses vilka Lakrits-choklad fudge hon gjorde. Ska göra dessa nästa fredag, dan före dan, och ta två stycken på julafton. Resten ska jag slå in i cellofanplast (stavas det så???) och göra fina paket av med söta rosetter.
Dessutom är det vilodag idag, mer tid över att känna efter. Tråk. Men säkert nödvändigt eftersom jag började känna av något i halsen häromdan. Har kunnat träna som planerat hittills i veckan eftersom det inte har blivit värre. Bytte dock ut det tänkta intervallpasset i utomhus i backe mot ett inomhuspass på cykeln. Dumt att utsätta luftvägarna för rå och fuktig luft i onödan. Benpasset igår blev väl inte riktigt så hardcore som jag hade hoppats på. Men okej. Imorgon ska jag vara fit for fight igen.
tisdag 13 december 2011
111213
111213... skojigt datum. Man lägger märke till såna detaljer inom mitt yrke. Man måste få ha lite kul på jobbet...
Började denna Luciamorgon med 60 minuters cykling. Relationen mellan mig och cykeln är fortsatt god trots alla timmar vi har tillbringat tillsammans såhär långt. Innan dieten drog igång var jag lite orolig att jag och cykeln skulle tröttna på varandra omgående, att det skulle sluta med skilsmässa mellan oss. Men tiden går förvånansvärt fort. Idag avslutades cykelturen till stämningsfulla Luciasånger på SVT. Började med partymusik på Radio 107,5 så det blev en härlig blandning. På jobbet fortsatte Luciafirande med glögg och pepparkakor för kollegorna. Jag luktade på glöggen iaf. En kopp kaffe och minikeso med kanel och solrosfrön gick utmärkt som Luciafika.
I övrigt har den här veckans träning bestått av en hejdundrande intervallrunda mellan lyktstolpar igår morse. Samt två stycken superpass i gymmet, rygg+mage igår och axlar+bröst idag. Som jag skrev på Facebook igår... Jag kände mig som en bulldozer som drog fram genom gymmet. Överskott på testosteron???
Nej, dags att krypa ner i sängen. Intervaller + benpass imorgon! Nu på lördag har jag gjort en tredjedel av dieten. Ofattbart hur fort det har gått. Tålamodet behövs mer än någonsin men samtidigt hur mycket tålamod har jag tid att ha. Nu måste det börja hända grejer. Efter jul höjer vi till nästa nivå. Hittills har det känts oförskämt lätt, har knappt känts som deff. Träningen är stenhård, otroligt tuffa intervallpass, men kostmässigt äter jag rejäla mängder och känner mig mätt och nöjd nästan jämt. Jag är taggad till 1000! Så välkommen till nästa nivå!
Började denna Luciamorgon med 60 minuters cykling. Relationen mellan mig och cykeln är fortsatt god trots alla timmar vi har tillbringat tillsammans såhär långt. Innan dieten drog igång var jag lite orolig att jag och cykeln skulle tröttna på varandra omgående, att det skulle sluta med skilsmässa mellan oss. Men tiden går förvånansvärt fort. Idag avslutades cykelturen till stämningsfulla Luciasånger på SVT. Började med partymusik på Radio 107,5 så det blev en härlig blandning. På jobbet fortsatte Luciafirande med glögg och pepparkakor för kollegorna. Jag luktade på glöggen iaf. En kopp kaffe och minikeso med kanel och solrosfrön gick utmärkt som Luciafika.
I övrigt har den här veckans träning bestått av en hejdundrande intervallrunda mellan lyktstolpar igår morse. Samt två stycken superpass i gymmet, rygg+mage igår och axlar+bröst idag. Som jag skrev på Facebook igår... Jag kände mig som en bulldozer som drog fram genom gymmet. Överskott på testosteron???
Nej, dags att krypa ner i sängen. Intervaller + benpass imorgon! Nu på lördag har jag gjort en tredjedel av dieten. Ofattbart hur fort det har gått. Tålamodet behövs mer än någonsin men samtidigt hur mycket tålamod har jag tid att ha. Nu måste det börja hända grejer. Efter jul höjer vi till nästa nivå. Hittills har det känts oförskämt lätt, har knappt känts som deff. Träningen är stenhård, otroligt tuffa intervallpass, men kostmässigt äter jag rejäla mängder och känner mig mätt och nöjd nästan jämt. Jag är taggad till 1000! Så välkommen till nästa nivå!
söndag 11 december 2011
Söndagspromenad i vinterlandet
Låter bilderna tala för sig själva. Temperaturen ligger på behagliga -3. Perfekt! Lagom vintrigt.
Vilket underbart vackert land vi bor i. Små saker man glömmer i vardagens stress. Man blir hemmablind. Man dras med i ekorrhjulet. Förra fredagen var jag ute på upptäcksfärd i vårt vackra land. Under en bussresa på nästan 8 timmar hinner man passera både en och annan vacker vy. Man hinner dessutom färdas genom flera olika landskap, från norr till söder, observera hur landskapet förändras utanför bussfönstret. Det ger en tid att stanna upp, ta några djupa andetag, se sig omkring. Jag upphör aldrig att fascineras, låter mig hänföras av oändliga vidder, höga berg, djupa dalar, sjöar, granskogar, älvar, bäckar, röda stugor. Mångfalden är enorm. Den är det magnifika.
Men med handen på hjärtat tror jag att flertalet av oss har någon plats som tilltalar oss extra mycket. En plats där vi är hemma. "Borta bra men hemma bäst". För mig är det min hembygd. Dalarna. Här har jag djupa rötter. Jag är född och uppvuxen här. Under eftermiddagens promenad kände jag hur banden blir allt starkare. Jag har bott i Stockholm under två perioder, 1999-2002 och 2006-2008. Inte så märkligt med tanke på att jag alltid har älskat staden Stockholm. Jag får något lyriskt i blicken när jag passerar stadsgränsen. Älskar så innerligt att strosa omkring på Söders höjder, eller bland Kungsholmens kvarter. Se solen gå ner vid horisonten bortom Västerbron. Högalidskyrkans mäktiga torn. Även om jag fortfarande älskar Stockholm känner jag att jag har hittat hem igen. Dalarna är mitt hem, min borg, min familj. Stockholm är min evige älskare.
Bättre sent än aldrig
Gäller till kl 23:59 så än är det några timmar kvar. Skynda fynda! Finns massor av snyggt både till tjejer och killar.
torsdag 8 december 2011
Senil, förvirrad, deffhjärna???
I fredags lyckades jag med bedriften att glömma samtliga biljetter hemma, såväl bussbiljetten för resan till Gbg som tågbiljetten för hemresan, dessutom biljetten till Luciapokalen. Jag var 100% säker att de var med i handväskan. Jag hade nämligen lagt fram en fin hög med alla viktiga papper som skulle med, det visade sig vara kartor, vägbeskrivning till hotellet, spårvagnskarta och mat- och träningschemat såklart. Tur i oturen hade vi åkt i väldigt god tid. Pappa skulle skjutsa mig till bussen som går från grannkommunen 2,5 mil bort. Vi hann bara några km utanför stan innan jag upptäckte det fasansfulla misstaget. Grejen är att det är mitträcken och svårt att bara göra en U-sväng, fick tåligt vänta till nästa avfart. Jag var mest arg på mig själv. Jag censurerar mig själv där för det vara inga fina ord. Tack och lov hann jag med bussen ändå.
Häromdan efter träningen var det dags igen... kom hem med bussen till stan. Upptäckte att vantarna var borta. Okej ett par vantar överlever jag utan, jag har fler par hemma kan man lugnt påstå. Men när jag kände i samma ficka som vantarna hade legat i var den helt tom, där hade nycklarna också legat tidigare. Kände panikartat i varje jackficka. FAAAN de var borta. Återigen *censur*. Lyckligtvis som en ängel gud hade sänt kom pappa åkande i bilen. Stoppa honom och sen iväg efter bussen. Den måste ju rimligtvis stanna någonstans längs vägen... men icke, den körde som en galning. Pappa tyckte att jag skulle lugna ner mig och leta igenom ryggsäcken ordentligt. Ringde träningsanläggningen för att dubbelkolla att de inte hade ramlat ur där, men nej. Då måste de ha ramlat ur på bussen. Vi hade oturen att hamna bakom en söndagsåkare inne på småvägarna så vi tappade bussen ur sikte. Precis när jag var på väg att ge upp tittade jag igenom ryggsäcken igen. Där i ett fack jag ALDRIG använder låg den satans nyckeln. Min pappa är nog en av de snällaste människor man kan hitta, han sa ingenting speciellt, inget "vad var det jag sa", inget "klantarsel". Men det var just det sistnämnda jag var.
Jag som vanligtvis har 100% koll på nycklar, mobil, plånbok, biljetter osv känner inte riktigt igen mig själv just nu. Som jag uttryckte mig häromdan: "Jag skulle behöva en time out från mig själv". Begära skiljsmässa kanske???
Häromdan efter träningen var det dags igen... kom hem med bussen till stan. Upptäckte att vantarna var borta. Okej ett par vantar överlever jag utan, jag har fler par hemma kan man lugnt påstå. Men när jag kände i samma ficka som vantarna hade legat i var den helt tom, där hade nycklarna också legat tidigare. Kände panikartat i varje jackficka. FAAAN de var borta. Återigen *censur*. Lyckligtvis som en ängel gud hade sänt kom pappa åkande i bilen. Stoppa honom och sen iväg efter bussen. Den måste ju rimligtvis stanna någonstans längs vägen... men icke, den körde som en galning. Pappa tyckte att jag skulle lugna ner mig och leta igenom ryggsäcken ordentligt. Ringde träningsanläggningen för att dubbelkolla att de inte hade ramlat ur där, men nej. Då måste de ha ramlat ur på bussen. Vi hade oturen att hamna bakom en söndagsåkare inne på småvägarna så vi tappade bussen ur sikte. Precis när jag var på väg att ge upp tittade jag igenom ryggsäcken igen. Där i ett fack jag ALDRIG använder låg den satans nyckeln. Min pappa är nog en av de snällaste människor man kan hitta, han sa ingenting speciellt, inget "vad var det jag sa", inget "klantarsel". Men det var just det sistnämnda jag var.
Jag som vanligtvis har 100% koll på nycklar, mobil, plånbok, biljetter osv känner inte riktigt igen mig själv just nu. Som jag uttryckte mig häromdan: "Jag skulle behöva en time out från mig själv". Begära skiljsmässa kanske???
onsdag 7 december 2011
Winter wonderland
Har tittat på "Leilas söta jul". Åh vad jag älskar julen. Jul är så mycket mer än mat och godis. Värme, kärlek, gemenskap, familjeband. Tackar mina föräldrar för alla fina julminnen jag har med mig genom livet. Men för att återgå till maten. Den här julen kommer att se annorlunda ut och det är inget som bekommer mig, inte i nuläget iaf. Julafton ligger på en lördag så vi får se vad jag får för direktiv från högre makt, d v s coachen. Tänker på julbordet med jobbet förra veckan... Den där mättnaden som slog till efter maten. Jag såg på mina kollegor, man kunde nästan ta på känslan, känslan av övermätta människor. Den där äckliga mättnadskänslan. Själv var jag nöjd. Ganska skönt.
Då var det vinter här uppe. Morgonintervallerna genomfördes i nysnö. Backe passade bra. Ner med mössan och fokusera. Det finns mer att ge! Kraftfulla steg förde mig uppför backen steg för steg. Snön yrde. Det finns en oanad energi. Det är en känsla jag aldrig känt. Det är på riktigt nu. Morgonens smygvägning såg lovande ut.
Avslutningsvis bjuder jag på lite blandade bilder...
Då var det vinter här uppe. Morgonintervallerna genomfördes i nysnö. Backe passade bra. Ner med mössan och fokusera. Det finns mer att ge! Kraftfulla steg förde mig uppför backen steg för steg. Snön yrde. Det finns en oanad energi. Det är en känsla jag aldrig känt. Det är på riktigt nu. Morgonens smygvägning såg lovande ut.
Avslutningsvis bjuder jag på lite blandade bilder...
Mysig frukoststund i morse
Min "julhylla"
Nu är den på... tomteduken. Gullig va?
Och så går vi raskt vidare till helgens inköp. Passade på att fynda kosttillskott från Olimp. EAA Xplode samt en alldeles ny fettförbrännare som ska sättas in längre fram under deffen. Dessutom fick jag en shaker, tack för det!
En snygg påse med 6 st goda Celsius, en av varje smak.
Två * Smartshake. Totalt kom jag alltså hem med tre st nya shakers. Dessa kommer att sätta färg på tillvaron.
tisdag 6 december 2011
Long time no see
Det var ett tag sen... Dagarna rullar på.
Äntligen har jag en hel vecka i min älskade trygga inrutade vardag. Förra veckan bestod av diverse små händelser, trevligt men det rör till i planeringen. På tisdagen var det hockeymatch och eftersom mitt jobb var matchsponsor skulle jag utse matchens lirare i båda lagen. Hjälp! Men efter samråd med pappa tror jag att jag fattade ett bra beslut. Jag fick iaf inga ölburkar och snusdosor kastade efter mig när jag lämnade arenan. Träningen hade jag självklart klämt in mellan jobbet och hockeyn, det finns alltid tid för träning, det kräver bara planering. Dessutom slängde jag i mig nötfärsröran till middag och ett berg med vitkål och morot så jag var minst sagt proppmätt. Därför kunde jag lugnt titta på när alla vräkte i sig korv, chokladbitar och fikabröd i pausen. Blev bjuden på kaffe och kaka, kakan gav jag pappa som inte hade något emot det.
På torsdagen var det dags för utmaningen.... julbord med jobbet! Mina kollegor samt styrelsen med respektive, ett gäng på ca 12 pers. Min chef hade verkligen ordnat det på bästa sätt. Catering hemma hos honom och hans fru. De visste redan innan att jag skulle ha en rosa låda med mig. Hade "julbordsanpassat" matlådan och fyllt den med kalkon, brysselkål och blomkål, kryddat med örtsalt och vips hade jag en supergod och fräsch måltid. Chefens fru (antar att det var hon och inte han) hade fixat och donat och gjort det sådär supermysigt och juligt, som i "Jul med Ernst" nästan. Brasan i kaminen som sprakade, julmusik och härlig doft av glögg slog emot en när man klev in i huset. När de andra minglade runt med glöggmuggar fyllde jag min mugg med Julmust light. När de andra drack snaps skålade jag med Julmust light. Det var som att ingen noterade det. Vid matbordet kom dock ämnet upp för diskussion, eller trevligt samtal skulle jag kalla det. Nyfikna frågor om Ftinessfestivalen, Body Fitness som tävlingsform, hur man förbereder sig, hur man tränar, hur man äter, hur laddar man inför tävling, hur går tävlingen till??? Som sagt det blev ett trevligt samtal kring "min" sport. Jag behövde inte försvara mig, inte bita ifrån, bara svara artigt. Skönt!!! Med sådana medmänniskor är det enkelt att deffa.
Men om jag fick önska mig en enda sak av tomten skulle det vara ett stort paket med tålamod... det går långsamt. Vägde mig i fredags eftersom jag skulle vara i göteborg på lördagmorgon när jag vanligtvis väger mig. -0,5 kg. Hoppades på mer... som vanligt. No panic! Det känns bra nu. Denna vecka har jag varit supertaggad och älskat varje träningspass. Varje intervall, varje övning, varje repetition. Älskar att känna kroppen jobba, hur det ger resultat... för det gör det även om jag inte ser det med blotta ögat dag för dag. Vägningen i helgen blir spännande.
Var på resande fot hela fredagen. 8 timmar i en buss. Ont i rumpan var bara förnamnet. Ska aldrig mer klaga på spinningcykeln. Min kropp är inte skapad för att sitta still. Punkt. Om man tycker att det är trångt att äta på flygplan... HA! Prova att käka matlåda på en buss. Med en dam bredvid sig som också ska äta samtidigt. Hahaha.
Nu vet ni varför jag hade fullt upp förra veckan. Tänkte skriva mer om fitnessfestivalen och intrycken, samt lite om shoppingen på mässan. Imorgon eller torsdag får det bli.
Äntligen har jag en hel vecka i min älskade trygga inrutade vardag. Förra veckan bestod av diverse små händelser, trevligt men det rör till i planeringen. På tisdagen var det hockeymatch och eftersom mitt jobb var matchsponsor skulle jag utse matchens lirare i båda lagen. Hjälp! Men efter samråd med pappa tror jag att jag fattade ett bra beslut. Jag fick iaf inga ölburkar och snusdosor kastade efter mig när jag lämnade arenan. Träningen hade jag självklart klämt in mellan jobbet och hockeyn, det finns alltid tid för träning, det kräver bara planering. Dessutom slängde jag i mig nötfärsröran till middag och ett berg med vitkål och morot så jag var minst sagt proppmätt. Därför kunde jag lugnt titta på när alla vräkte i sig korv, chokladbitar och fikabröd i pausen. Blev bjuden på kaffe och kaka, kakan gav jag pappa som inte hade något emot det.
På torsdagen var det dags för utmaningen.... julbord med jobbet! Mina kollegor samt styrelsen med respektive, ett gäng på ca 12 pers. Min chef hade verkligen ordnat det på bästa sätt. Catering hemma hos honom och hans fru. De visste redan innan att jag skulle ha en rosa låda med mig. Hade "julbordsanpassat" matlådan och fyllt den med kalkon, brysselkål och blomkål, kryddat med örtsalt och vips hade jag en supergod och fräsch måltid. Chefens fru (antar att det var hon och inte han) hade fixat och donat och gjort det sådär supermysigt och juligt, som i "Jul med Ernst" nästan. Brasan i kaminen som sprakade, julmusik och härlig doft av glögg slog emot en när man klev in i huset. När de andra minglade runt med glöggmuggar fyllde jag min mugg med Julmust light. När de andra drack snaps skålade jag med Julmust light. Det var som att ingen noterade det. Vid matbordet kom dock ämnet upp för diskussion, eller trevligt samtal skulle jag kalla det. Nyfikna frågor om Ftinessfestivalen, Body Fitness som tävlingsform, hur man förbereder sig, hur man tränar, hur man äter, hur laddar man inför tävling, hur går tävlingen till??? Som sagt det blev ett trevligt samtal kring "min" sport. Jag behövde inte försvara mig, inte bita ifrån, bara svara artigt. Skönt!!! Med sådana medmänniskor är det enkelt att deffa.
Men om jag fick önska mig en enda sak av tomten skulle det vara ett stort paket med tålamod... det går långsamt. Vägde mig i fredags eftersom jag skulle vara i göteborg på lördagmorgon när jag vanligtvis väger mig. -0,5 kg. Hoppades på mer... som vanligt. No panic! Det känns bra nu. Denna vecka har jag varit supertaggad och älskat varje träningspass. Varje intervall, varje övning, varje repetition. Älskar att känna kroppen jobba, hur det ger resultat... för det gör det även om jag inte ser det med blotta ögat dag för dag. Vägningen i helgen blir spännande.
Var på resande fot hela fredagen. 8 timmar i en buss. Ont i rumpan var bara förnamnet. Ska aldrig mer klaga på spinningcykeln. Min kropp är inte skapad för att sitta still. Punkt. Om man tycker att det är trångt att äta på flygplan... HA! Prova att käka matlåda på en buss. Med en dam bredvid sig som också ska äta samtidigt. Hahaha.
Nu vet ni varför jag hade fullt upp förra veckan. Tänkte skriva mer om fitnessfestivalen och intrycken, samt lite om shoppingen på mässan. Imorgon eller torsdag får det bli.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)