Senaste veckorna har varit mycket berg- och dalbana. Återhämtade mig fort efter den korta (tack och lov) förkylningen och var riktigt på hugget. Självklart hade kroppen bundit en del vätska men det tog bara en vecka så var jag nere på lägsta nivån igen, både vikt- och måttmässigt. MEN... förra veckan var fruktansvärd. Mitt humör svängde värre än världens börser. Det var alldeles för mycket självömkan och offerkofta på. Jag spelade martyr och det var så synd om mig, hela världen var emot mig bla bla bla. Det blev inte bättre i lördags när jag ställde mig på vågen och såg resultatet av en veckas hårt arbete, + 0,6 kg.
Hårt arbete ja... när det gäller disciplin ger jag mig själv MVG i betyg. Bäst mådde jag i samband med träning. Trots alla negativa tankar lyckades jag få till riktiga dunderpass i gymmet. Öste på med cardion, långa härliga morgonpromenader i soluppgången där jag såg till att öka tempot ytterligare, next level! Skötte kosten med grym disciplin. Att avvika från planen fanns inte på världskartan. Möjligen "tröstade" jag mig med några glas funlight och tuggummipåsar för mycket. Åsikterna angående sötningsmedel går isär och jag ska erkänna att jag inte är något stort fan av konstgjorda tillsatser i mat överhuvudtaget. Huruvida det triggar igång sötsug o s v tror jag är individuellt. En Cola Zero kan vara ett perfekt substitut om man t ex ska på bio eller liknande, efter EN 50 cl flaska är jag nöjd. Däremot är det värre med tuggummi och alla dessa varianter av Läkerol, "godissubstitut". Det är som att jag matar sockerrråttan inom mig. Den vill genast ha mer och mer. Egentligen handlar det inte bara om det söta utan mer om ett beteendemönster, att få äta något, tugga på något, ha något i munnen, en tröst när det känns stressigt, tungt o s v. Upplever ofta dessa känslor på jobbet, speciellt när det är lugna perioder och risk att bli uttråkad, likaså när jag är ledig och bara går hemma, typ vilodag. När det finns för mycket tid över till tankar. Jag känner igen det lite från "Biggest Looser" och när deltagarna där beskriver sina känslor. Man äter för att dämpa känslor. Dags att bryta den negativa spiralen!
Dags att ta kommandot igen. Tänker inte sitta fastspänd i berg- och dalbanan och bara åka med. Istället för en tur som påminner om forsränning ska det bli en fridfull kryssning fram till mitt mål. Det inget krig som ska vinnas. Men ändå måste jag styra skeppet med varsam hand. Fokus på målet.
