God morgon! Det är något speciellt med lördagar. Troligen sitter det kvar sen deffen då lördag innebar formcheck, vägning och mätning... och såklart sk "fridag". En del väljer att kalla den "ätardag", andra nöjer sig med att kalla den "fridag" eller "höjardag". Vad man kallar den är en sak och vad man gör den till är en annan sak. Ibland läser man rena skräckexemplen på frosseri. Personligen passar det bättre att lägga ribban på en lagom (typiskt svenskt) nivå. Friare med maten och då framförallt bra mat, mat jag kan äta mycket av utan att det gör för mycket skada. Rena produkter och mat som innehåller näring. Mat som kroppen kan använda som byggstenar för att bli starkare, snabbare och friskare. Oavsett om jag får eller inte får vill jag inte stoppa i mig en massa halvfabrikat och annat skräp. Jämför det med vår vackra natur som vi värnar om. Det skulle kännas helknäppt att slänga sopor och avfall i en älv eller sjö eller på någon annan vacker plats i naturen. På samma sätt slänger jag inte skräp i min underbara värdefulla kropp. En klyscha men ack så sann: Man har bara en kropp, var rädd om den. Jag vill att min kropp ska vara hel och frisk lång tid framöver. Vi har förhoppningsvis många äventyr vi ska hinna uppleva tillsammans, spännande utmaningar och nya mål som ska uppnås.
Åter till spåret... jo på lördagsmornar vaknar jag väldigt tidigt och ligger och vänder och vrider på mig. Ungefär som när man var liten och fyllde år eller på julaftons morgon. Idag var det bakning på schemat. Och herregud vad goda frukostbullarna blev! Gjorde enligt detta recept. Med vissa små justeringar. Jag använde mig av sojamjöl istället för mandelmjöl då jag är allergisk mot mandel. Dessutom hade jag inga chiafrön hemma men jag tog lite psylliumfrön och extra linfrön. Hade även i lite havrekärnor för att få ett grövre bröd. Blev superbra! Snabbt och smidigt. Tror att det tog 20 minuter inkl gräddning (bara 10 min i ugnen). Passade på att plocka ihop och diska under tiden de stod inne i ugnen så det hade förmodligen tagit längre tid att gå ner på stan och köpa bröd på bageriet.
Ha en fortsatt trevlig lördag!
lördag 20 oktober 2012
fredag 19 oktober 2012
It feels like home
Förra helgens träningsdate med Klaudia resulterade i 2 (nästan 3) dagars osannolik träningsvärk i benen. Mina ben ville typ begära skilsmässa från resten av mig. Frågade coachen om hon kände likadant i söndags men till min stora besvikelse kände hon inte alls speciellt mycket. Hur som helst var det ett obeskrivligt grymt benpass. När man känner sig som en maskin. Såna tillfällen ska man passa på att njuta av nu under uppbyggnad för under dieten är de mer sällsynta. Ofta innebär träning med PT / coach att den går bredvid och "bara" instruerar en. Men med Klaudia kör vi tillsammans som träningspartners, sk "medträningspass". Enligt mitt tycke ger dessa pass mycket mer och framförallt inspirerar det oerhört att träna tillsammans med ett proffs.
Veckan har runnit iväg i rasande tempo. Precis som majoriteten av befolkningen är jag trött, nej förresten TRÖTT med stora bokstäver, på detta väder. Känns som hela sommaren har varit en lååång höst och nu ännu mer höst. Vanligtvis kan jag tycka att hösten är en väldigt fin årstid men inte när bara är grått och blött. Däremot njuter jag av soliga höstdagar med alla dess färger. När jag gör en tillbakablick ser jag att jag ofta är som lyckligast på hösten. Ser den som en nystart, det är en chans att börja något nytt, drömmar får liv, framtidsplaner tar form osv. Mörkret har jag inte heller något emot, mysigt att tända ljus och krypa ner under filten i soffan. Snö och vinter avskyr jag så den får gärna dröja.
Har haft en härlig känsla på träningspassen under veckan. Har verkligen hittat ett gym jag trivs på. Vi är ett gäng som är där varje dag, samma tid på eftermiddagen. De flesta av oss är "ensamvargar". Vi känner igen varandra men det räcker med ett "hej" eller bara en enkel nickning, inget onödigt snack. Det är full fokusering och tung träning som gäller. Majoriteten av "järngänget" är av manligt kön förutom mig och en tjej till, en tjej med rätt inställning. Det var häftig betraktelse häromdan när jag vilade mellan två set. Jag och den där tjejen ensamma bland alla grabbar bland vikter och hantlar. Ganska låg volym på musiken vilket gjorde att jag kunde höra hur alla jobbade, små stön, flåsande, inga ångestvrål men maximal ansträngning. Man kunde nästan ta på stämningen, det var magiskt. I gruppträningssalen intill var det fullt tjo och tjim med enbart kvinnor, typ Zumba eller liknande pass. Alla har sin grej som man gillar och huvudsaken är ATT man tränar inte VAD man tränar, men just i det ögonblicket blev det en sån tydlig uppdelning mellan könen. Inget är rätt eller fel men jag vet vad jag vill och det ger mig en känsla av harmoni i träningen, ett flow. Återigen en magisk känsla av att ha hittat just MIN grej. Hittat hem helt enkelt.
Nu mina vänner ska jag njuta av fredagskvällen. Lövbiffswok och därefter en proteinbar och Cola zero. Har dessutom precis kommit hem från 90 minuter ansiktsbehandling med massage. Livskvalité. Nu ska jag gå igenom ett brödrecept inför lördagens lyxfrukost. Återkommer kanske med resultatet om det går enligt planerna. =)
Veckan har runnit iväg i rasande tempo. Precis som majoriteten av befolkningen är jag trött, nej förresten TRÖTT med stora bokstäver, på detta väder. Känns som hela sommaren har varit en lååång höst och nu ännu mer höst. Vanligtvis kan jag tycka att hösten är en väldigt fin årstid men inte när bara är grått och blött. Däremot njuter jag av soliga höstdagar med alla dess färger. När jag gör en tillbakablick ser jag att jag ofta är som lyckligast på hösten. Ser den som en nystart, det är en chans att börja något nytt, drömmar får liv, framtidsplaner tar form osv. Mörkret har jag inte heller något emot, mysigt att tända ljus och krypa ner under filten i soffan. Snö och vinter avskyr jag så den får gärna dröja.
Har haft en härlig känsla på träningspassen under veckan. Har verkligen hittat ett gym jag trivs på. Vi är ett gäng som är där varje dag, samma tid på eftermiddagen. De flesta av oss är "ensamvargar". Vi känner igen varandra men det räcker med ett "hej" eller bara en enkel nickning, inget onödigt snack. Det är full fokusering och tung träning som gäller. Majoriteten av "järngänget" är av manligt kön förutom mig och en tjej till, en tjej med rätt inställning. Det var häftig betraktelse häromdan när jag vilade mellan två set. Jag och den där tjejen ensamma bland alla grabbar bland vikter och hantlar. Ganska låg volym på musiken vilket gjorde att jag kunde höra hur alla jobbade, små stön, flåsande, inga ångestvrål men maximal ansträngning. Man kunde nästan ta på stämningen, det var magiskt. I gruppträningssalen intill var det fullt tjo och tjim med enbart kvinnor, typ Zumba eller liknande pass. Alla har sin grej som man gillar och huvudsaken är ATT man tränar inte VAD man tränar, men just i det ögonblicket blev det en sån tydlig uppdelning mellan könen. Inget är rätt eller fel men jag vet vad jag vill och det ger mig en känsla av harmoni i träningen, ett flow. Återigen en magisk känsla av att ha hittat just MIN grej. Hittat hem helt enkelt.
Nu mina vänner ska jag njuta av fredagskvällen. Lövbiffswok och därefter en proteinbar och Cola zero. Har dessutom precis kommit hem från 90 minuter ansiktsbehandling med massage. Livskvalité. Nu ska jag gå igenom ett brödrecept inför lördagens lyxfrukost. Återkommer kanske med resultatet om det går enligt planerna. =)
lördag 13 oktober 2012
Time out
Har haft en lååång time out från bloggandet. Har varit hyfsat aktiv på Facebook eftersom det inte tar lika mycket tid. Har ägnat tiden åt annat... åt att träna, äta, vila, sova, jobba, det som kallas livet. Dessutom har jag haft förmånen att spendera 3 veckor i underbara Alanya, delade upp vistelsen på 1 vecka i augusti samt 2 veckor i september. Detta gjorde att jag bara hann hem och vända mellan resorna, hem och packa upp, tvätta och packa ner igen. Att resorna låg så pass tätt gjorde också att jag aldrig hann landa ordentligt och komma in i den gråa vardagen. Kändes som en hel månad då jag levde det ljuva semesterlivet. Det jag saknar mest från semestern är den totala avslappning jag upplevde, både mental och fysisk. Att ta dagarna som de kom, att somna in under parasollet på stranden till vågornas brus, att bara vara.
Men när jag väl är hemma trivs jag bra med mina rutiner. Den "grå vardagen" är inte så grå utan den piggas upp av små saker / färgklickar. Det gäller bara att kunna ta tillvara på dessa, att fånga de små ögonblicken, att uppskatta sånt som vi annars tar förgivet. Självklart kan man ibland ha en anledning att vara ledsen, sur, orolig, vad det nu må vara. Men när dessa känslor kommer krypande utan anledning handlar det om inställning. Jag är en känslosam person. Det går upp och ner. Behöver bara bli bättre på att hantera dessa svängningar. Drabbas lätt av tristess och behöver ständigt nya mål att jobba mot. Detta för mig vidare in på nästa ämne... TRÄNINGEN.
Har fått mycket frågor efter tävlingen. Mestadels om hur det gick men även om fortsättningen. Har kommit på mig själv att när folk frågor hur det gick svarar jag direkt att jag kom sist i min klass. Hinner inte ens tänka till innan svaret hoppar ur min mun. JAG KOM SIST. Okej, det är ju egentligen det folk vill veta, hur gick det? = vilken plats kom du på?. Men varför inte berätta hur jag upplevde tävlingen istället. Det var bland det häftigaste jag någonsin har gjort. En adrenalinkick att stå på scenen. Tror knappt att jag fattade vad jag gjorde när jag tog mina stapplande steg ut på scenen. Lilla jag tjejen med scenskräck som skakade av nervositet i skolan när man skulle stå inför klassen och hålla föredrag, men som varje gång gjorde det ändå och klarade det, kanske inte med MVG men med ett G. Jag har uppnått mitt stora träningsmål som jag har kämpat för i mer än 5 år. Det är f-n inte illa. Direkt efter tävlingen var det massor av revanschlust som fyllde mig, vilket kanske bidrog till att jag aldrig tillät mig glädjas och ge mig själv den återhämtning jag behövde. Därför kom semestern mer än lägligt och under dessa veckor gav jag mig och min kropp välförtjänt vila och påfyllning med energi. En del av påfyllningen i form av mat och dryck... detta har visat sig på vågen och formen, + 10 kg sen tävlingen vilket innebär runt 47 kg i mitt fall. Nu är det dock fortsatt överskott / uppbyggnad som gäller men med rätt sorts energi, jag vill bli fit inte fet. Nästa tävling blir tidigast Lucia 2013. Mindre än ett år räcker inte för att ge några synliga resultat.
Jag kommer att fortsätta min satsning mot målet tillsammans med ny coach, ingen mindre än Klaudia Larson. Därmed lämnar jag Team Pure Fitness och tackar coach Madde och teamkompisar för den tiden som varit. Kommer att sakna det gamla gänget men vi kommer säkert att ses i diverse sammanhang framöver. Önskar er alla stort lycka till i framtiden! För min del känns det här beslutet helt rätt! Känner stor spänning och förväntan inför kommande utmaningar! Apropå min nya coach... i eftermiddag väntar ett benpass tillsammans med denna grymma brud. Vi har kört ett antal pass tillsammans redan under våren och sommaren. Även om vi är på helt olika nivåer känns det som vi har samma inställning till träningen. Dessutom finns hon på betydligt närmare avstånd, bara 2,5 mil från min hemort.
Om jag nu har några "trogna" läsare hoppas jag ni hänger med på denna "resa". =) Let´s go!
Men när jag väl är hemma trivs jag bra med mina rutiner. Den "grå vardagen" är inte så grå utan den piggas upp av små saker / färgklickar. Det gäller bara att kunna ta tillvara på dessa, att fånga de små ögonblicken, att uppskatta sånt som vi annars tar förgivet. Självklart kan man ibland ha en anledning att vara ledsen, sur, orolig, vad det nu må vara. Men när dessa känslor kommer krypande utan anledning handlar det om inställning. Jag är en känslosam person. Det går upp och ner. Behöver bara bli bättre på att hantera dessa svängningar. Drabbas lätt av tristess och behöver ständigt nya mål att jobba mot. Detta för mig vidare in på nästa ämne... TRÄNINGEN.
Har fått mycket frågor efter tävlingen. Mestadels om hur det gick men även om fortsättningen. Har kommit på mig själv att när folk frågor hur det gick svarar jag direkt att jag kom sist i min klass. Hinner inte ens tänka till innan svaret hoppar ur min mun. JAG KOM SIST. Okej, det är ju egentligen det folk vill veta, hur gick det? = vilken plats kom du på?. Men varför inte berätta hur jag upplevde tävlingen istället. Det var bland det häftigaste jag någonsin har gjort. En adrenalinkick att stå på scenen. Tror knappt att jag fattade vad jag gjorde när jag tog mina stapplande steg ut på scenen. Lilla jag tjejen med scenskräck som skakade av nervositet i skolan när man skulle stå inför klassen och hålla föredrag, men som varje gång gjorde det ändå och klarade det, kanske inte med MVG men med ett G. Jag har uppnått mitt stora träningsmål som jag har kämpat för i mer än 5 år. Det är f-n inte illa. Direkt efter tävlingen var det massor av revanschlust som fyllde mig, vilket kanske bidrog till att jag aldrig tillät mig glädjas och ge mig själv den återhämtning jag behövde. Därför kom semestern mer än lägligt och under dessa veckor gav jag mig och min kropp välförtjänt vila och påfyllning med energi. En del av påfyllningen i form av mat och dryck... detta har visat sig på vågen och formen, + 10 kg sen tävlingen vilket innebär runt 47 kg i mitt fall. Nu är det dock fortsatt överskott / uppbyggnad som gäller men med rätt sorts energi, jag vill bli fit inte fet. Nästa tävling blir tidigast Lucia 2013. Mindre än ett år räcker inte för att ge några synliga resultat.
Jag kommer att fortsätta min satsning mot målet tillsammans med ny coach, ingen mindre än Klaudia Larson. Därmed lämnar jag Team Pure Fitness och tackar coach Madde och teamkompisar för den tiden som varit. Kommer att sakna det gamla gänget men vi kommer säkert att ses i diverse sammanhang framöver. Önskar er alla stort lycka till i framtiden! För min del känns det här beslutet helt rätt! Känner stor spänning och förväntan inför kommande utmaningar! Apropå min nya coach... i eftermiddag väntar ett benpass tillsammans med denna grymma brud. Vi har kört ett antal pass tillsammans redan under våren och sommaren. Även om vi är på helt olika nivåer känns det som vi har samma inställning till träningen. Dessutom finns hon på betydligt närmare avstånd, bara 2,5 mil från min hemort.
Om jag nu har några "trogna" läsare hoppas jag ni hänger med på denna "resa". =) Let´s go!
onsdag 20 juni 2012
Time to wake up...
Vaknade som vanligt före klockan ringde och kunde omöjligt somna om. Det är mycket som går runt i huvudet på mig just nu, förutom träning, tävling, fitness är det även Midsommarplaner och allt annat kul som väntar under sommaren. Jag älskar livet och detta lyckorus gör att jag bara vill stiga upp ur sängen och ta tillvara på varje liten sekund. Jag är fylld av motivation och energi trots att det inte ens har gått en vecka sen jag avslutade en lång tävlingssatsning. Avslutade kapitel 1 ska jag väl tillägga... fortsättning följer. När kapitel 2 påbörjas kan jag inte exakt säga i dagsläget, ska ge mig åtminstone ett par veckor att landa. Under dessa veckor kommer jag garanterat att besöka gymmet men endast träna det jag vill och känner för efter dagsform.
Eftersom jag ändå gick upp och laddade kaffebryggaren bestämde jag mig för att ta en liten morgonpromenix. Har blivit några kortare promenader samt en lugn cykeltur denna vecka. Låter kroppen vakna upp i sin egen takt. Men den där j-a kroppen vill inte samma som huvudet. Under deffen när jag var i ett kritiskt skede och behövde förbränna maximalt då ville huvudet jogga men kroppen var tvärslut. Nu när huvudet säger åt kroppen att ta det lugnt då har kroppen massor av överskottsenergi som bara måste ut. Cardioträning är ju inget som kommer att ligga i fokus under kommande satsning. Däremot tycker jag att man ska ta tillvara på sommarmornar som dessa, därför kommer jag att fortsätta med kortare vändor nu under sommaren men samtidigt se till att verkligen äta ordentligt. Det senare lär dock inte vara något problem för mig... älskar all god och näringsrik mat livet har att erbjuda.
Fortsätter smälta intryck från helgen och för varje dag som går blir jag alltmer säker, vill "göra om och göra rätt". =) Har ett hårt jobb framför mig. Deffen var bara ett förspel det är nu allvaret börjar. Tävlingen blev en väckarklocka. Det är under uppbyggnadsperioden allt avgörs, det som kommer att synas där på scenen, under deffen ska det bara skalas bort lite på ytan. Har fått många peppande kommentarer både från folk jag känner och från andra. Har även fått feedback från självaste huvuddomaren. Jag mailade och snacka om att jag blev paff när han ringde upp mig. Ett mycket givande samtal!
Nä, nu väntar en underbar frukost. Hm... gröt, fil, müsli, knäckemackor, kokt ägg... se vad jag är sugen på idag. Frihet!
Eftersom jag ändå gick upp och laddade kaffebryggaren bestämde jag mig för att ta en liten morgonpromenix. Har blivit några kortare promenader samt en lugn cykeltur denna vecka. Låter kroppen vakna upp i sin egen takt. Men den där j-a kroppen vill inte samma som huvudet. Under deffen när jag var i ett kritiskt skede och behövde förbränna maximalt då ville huvudet jogga men kroppen var tvärslut. Nu när huvudet säger åt kroppen att ta det lugnt då har kroppen massor av överskottsenergi som bara måste ut. Cardioträning är ju inget som kommer att ligga i fokus under kommande satsning. Däremot tycker jag att man ska ta tillvara på sommarmornar som dessa, därför kommer jag att fortsätta med kortare vändor nu under sommaren men samtidigt se till att verkligen äta ordentligt. Det senare lär dock inte vara något problem för mig... älskar all god och näringsrik mat livet har att erbjuda.
Fortsätter smälta intryck från helgen och för varje dag som går blir jag alltmer säker, vill "göra om och göra rätt". =) Har ett hårt jobb framför mig. Deffen var bara ett förspel det är nu allvaret börjar. Tävlingen blev en väckarklocka. Det är under uppbyggnadsperioden allt avgörs, det som kommer att synas där på scenen, under deffen ska det bara skalas bort lite på ytan. Har fått många peppande kommentarer både från folk jag känner och från andra. Har även fått feedback från självaste huvuddomaren. Jag mailade och snacka om att jag blev paff när han ringde upp mig. Ett mycket givande samtal!
Nä, nu väntar en underbar frukost. Hm... gröt, fil, müsli, knäckemackor, kokt ägg... se vad jag är sugen på idag. Frihet!
tisdag 19 juni 2012
Första summering... en salig röra av känslor
Då var tävlingsdebuten avklarad. Omöjligt att få med alla intryck och känslor av upplevelsen i en text. Sista veckorna inför tävlingen var ganska jobbiga ska jag erkänna. Orkelös i gymmet, grinig och irriterad på allt och alla. Stackars min omgivning.
Har inte smält allting än så jag skriver mer om tävlingen sen. Några reflektioner...
Body Fitness är en bedömningssport och alla har rätt till sin åsikt. Jag kan hålla med om att jag var i tunnaste laget när jag ser bilderna efteråt. Visste redan innan att jag behöver mer muskler men ville ändå göra debuten för att få testa på att stå på scenen. Visste som sagt redan innan vad jag har framför mig... en rejäl uppbyggnadsperiod, en långsiktig plan med tung träning och rätt mängd mat för att bygga maximalt med muskler. Behöver en grund innan jag kan ge mig på en ny tävlingssatsning. Men jag är revanschsugen!!! En dag... I´ll be back.
Jag var sjukt nervös sista dagarna innan tävlingen, ända fram till tävlingsdagen för då byttes nervositeten mot otålighet. Ville bara upp på scenen och köra. Hatade att behöva vänta då klasserna före drog ut på tiden. Samtidigt gillade jag atmosfären bakom scenen. Riskakor, Nutellaburkar, sylttuber... smink och hårspray... allt i en enda röra. På en del lyste nervositeten igenom medan andra verkade oberörda och bara förväntansfulla. Trots alla känslor var det en trevlig stämning mellan oss tävlande inkl coacher.
Det finns mycket jag skulle kunnat ha gjort bättre om man ser till posering och scenframträdande. Mer självsäkerhet och utstrålning, bättre posering, det finns massor att jobba på. Och det kommer jag att göra.
Några av er vet säkert att det har blivit en debatt efteråt. Jag, och fler med mig, var väldigt smala vilket man ser på bilderna efteråt. Men att skriva om anorexia och liknande utan att man känner personen i fråga känns lite absurdt. Ska man skratta eller gråta liksom. Önskar att dessa personer hade sett mina måltider lör+sön. Avslutade lördagskvällen med ett Friscomål på Max med cheddardip till stripsen, då var kl 22 och inte f-n gick jag upp på rummet och spydde upp maten. Var visserligen äckligt proppmätt. Innan dess hade jag firat med en grekisk måltid, halloumigratinerad fläskfilé med klyftpotatis, tsatziki och vitlöksbröd... och en Pepsi Max såklart. På vägen mellan Alingsås och Örebro där vi hade hotell bokat hann jag med en Lakritspuck, proteinbar och lite smågodis. Söndagen började med hotellfrukost som var underbar. Helt tomt i matsalen när jag klev in kl 7:00, lugnt och skönt och massor att välja på, brödsorter, pålägg, yoghurt, fil, müsli, flingor, frön, bär, frukt, ägg. Resten av söndagen gick jag runt och var lika proppmätt som på lördagskvällen. Mammas pannkakor med sylt och grädde till lunch och tacos till middag. Senaste dagarna har jag styrt upp kosten någorlunda igen med bra mat men större mängd.
Nog om detta... Att okända människor skriver dumma kommentarer kan jag ta, bara att låta det rinna av som vatten. Men man tycker att ens närstående kunde visa lite respekt. En sak som har slagit mig är hur lätt det är att häva ur sig kommentarer om en smal person medan man säkert inte skulle göra detsamma om man hade gått upp mycket i vikt. Det är som att jag skulle säga typ: "Du ser ut som en hösäck" till någon som har dålig hållning och är otränad. Eller varför inte ge en käftsmäll som denna: "Du ser ut som ett fetto" när någon har gått upp i vikt.
Nu ska jag hem till mamma och prata av mig lite... lägga upp Midsommarplanerna också. =)
Har inte smält allting än så jag skriver mer om tävlingen sen. Några reflektioner...
Body Fitness är en bedömningssport och alla har rätt till sin åsikt. Jag kan hålla med om att jag var i tunnaste laget när jag ser bilderna efteråt. Visste redan innan att jag behöver mer muskler men ville ändå göra debuten för att få testa på att stå på scenen. Visste som sagt redan innan vad jag har framför mig... en rejäl uppbyggnadsperiod, en långsiktig plan med tung träning och rätt mängd mat för att bygga maximalt med muskler. Behöver en grund innan jag kan ge mig på en ny tävlingssatsning. Men jag är revanschsugen!!! En dag... I´ll be back.
Jag var sjukt nervös sista dagarna innan tävlingen, ända fram till tävlingsdagen för då byttes nervositeten mot otålighet. Ville bara upp på scenen och köra. Hatade att behöva vänta då klasserna före drog ut på tiden. Samtidigt gillade jag atmosfären bakom scenen. Riskakor, Nutellaburkar, sylttuber... smink och hårspray... allt i en enda röra. På en del lyste nervositeten igenom medan andra verkade oberörda och bara förväntansfulla. Trots alla känslor var det en trevlig stämning mellan oss tävlande inkl coacher.
Det finns mycket jag skulle kunnat ha gjort bättre om man ser till posering och scenframträdande. Mer självsäkerhet och utstrålning, bättre posering, det finns massor att jobba på. Och det kommer jag att göra.
Några av er vet säkert att det har blivit en debatt efteråt. Jag, och fler med mig, var väldigt smala vilket man ser på bilderna efteråt. Men att skriva om anorexia och liknande utan att man känner personen i fråga känns lite absurdt. Ska man skratta eller gråta liksom. Önskar att dessa personer hade sett mina måltider lör+sön. Avslutade lördagskvällen med ett Friscomål på Max med cheddardip till stripsen, då var kl 22 och inte f-n gick jag upp på rummet och spydde upp maten. Var visserligen äckligt proppmätt. Innan dess hade jag firat med en grekisk måltid, halloumigratinerad fläskfilé med klyftpotatis, tsatziki och vitlöksbröd... och en Pepsi Max såklart. På vägen mellan Alingsås och Örebro där vi hade hotell bokat hann jag med en Lakritspuck, proteinbar och lite smågodis. Söndagen började med hotellfrukost som var underbar. Helt tomt i matsalen när jag klev in kl 7:00, lugnt och skönt och massor att välja på, brödsorter, pålägg, yoghurt, fil, müsli, flingor, frön, bär, frukt, ägg. Resten av söndagen gick jag runt och var lika proppmätt som på lördagskvällen. Mammas pannkakor med sylt och grädde till lunch och tacos till middag. Senaste dagarna har jag styrt upp kosten någorlunda igen med bra mat men större mängd.
Nog om detta... Att okända människor skriver dumma kommentarer kan jag ta, bara att låta det rinna av som vatten. Men man tycker att ens närstående kunde visa lite respekt. En sak som har slagit mig är hur lätt det är att häva ur sig kommentarer om en smal person medan man säkert inte skulle göra detsamma om man hade gått upp mycket i vikt. Det är som att jag skulle säga typ: "Du ser ut som en hösäck" till någon som har dålig hållning och är otränad. Eller varför inte ge en käftsmäll som denna: "Du ser ut som ett fetto" när någon har gått upp i vikt.
Nu ska jag hem till mamma och prata av mig lite... lägga upp Midsommarplanerna också. =)
onsdag 6 juni 2012
Korten på bordet...
Okey... here we go!
Juli 2012, under uppbyggnad... Inga kommentarer.
Januari 2012
Januari 2012
Mars 2012 (snyggt med lappen som sticker upp)
Smygtitt... dagsformen mitten av maj 2012, ca 4 veckor innan tävling
Smyggtitt nr 2... kunde inte låta bli att ta med denna. Äntligen kan jag använda bikini utan bygel... något jag har skällt om år efter år eftersom de läckraste och mest ungdomliga bikinisar ofta är utan bygel. Jag har fått nöja mig med "tantsortimentet", tycker det är orättvist när man bara är typ "20+". ;-)
Och till er som nu tänker: "HAHA.. den där har hon vuxit ur ett par dagar efter att dieten avslutas". Jag har tagit till lite marginal i storlek och eftersom brösten försvann först antar jag att de kommer tillbaka sist.
Apropå det har jag funderat mer och mer på "livet efter tävlingen". I ena stunden låter jag reptilhjärnan styra och den skenar iväg med det ena frosseriet efter det andra. Men när jag samlar mig och tänker logiskt och klart inser jag att det inte är jag, det är inte mina värderingar, inte enligt mina ideal. Direkt efter tävlingen kommer jag att låta den primitiva delen av hjärnan bestämma. Pappa kommer att få klara direktiv var vi ska för att inta första måltiden i frihet. Söndagen börjar med hotellfrukost. Även söndagen kommer jag att vara totalt fri och äta det jag är sugen på. Veckan därpå kommer jag att återgå till striktare schema mån-tors, höja kalorimängden men hålla mig till bra mat. Men sen är det midsommar för hela slanten... TJOHO kunde inte komma mer lägligt. Silltårta, färskpotatis, lax i alla möjliga varianter, ägghalvor med räkor, pajer och en liiiten liten snaps slinker säkert ner. Förhoppningvis hinner vi få svenska jordgubbar också vilket innebär en traditionell jordgubbstårta eller cheesecakevariant.
Efter midsommar är det "back to reality". Alltmer börjar en plan ta form. En plan som innebär balans, frihet under ansvar, näringsrik, fräsch mat: färgglada grönsaker, bär, frukter, quinoa, bönor, linser, rotfrukter, hembakt grovt bröd med hela korn, hemmagjord müsli, naturell yoghurt, sojamjölk, kyckling, kalkon, kött, tonfisk, lax, makrill, avocado, frön, oljor... Mmmm... och ÄGG, hur kunde jag missa det, guds gåva till människan. Har funderat på olika spår gällande kosten, t ex periodisk fasta, Paleo, ISO-dieten. Jag är ju som bekant en "allt eller inget" person som antingen vill gå in för något 100% eller inte alls. Men jag tror att jag först ska hitta en bra balans innan jag ger mig på nästa steg.
Sådär, avslutar med en bildbomb. Matporr... ;-)
Drömfrukost, havregrynsgröt med vispad äggvita, sojamjölk, banan, goji- och mullbär, rostade solrosfrön och självklart kanel.
Drömglassen, i särklass godaste glassen enligt mig. Ananassmaken är en given favorit, tätt följd av choklad och päron.
Och så slutligen några semesterbilder... "det ljuva livet". Frukost uppdukad på balkongen.
Det typiska turkiska brödet tillsammans med ett par olika röror. Börjar man kan man inte sluta. Ser stort ut men det försvinner snabbare än man hinner blinka.
Till sist... jag tillsammans med givna semesterpolaren Efes. Iskall och immig. Det är trots allt "bara" ett par veckor per år och en kväll vid Medelhavet med 30 grader i luften smakar det mycket gott. Skål alla vänner!
lördag 19 maj 2012
4 veckor...
Obegripligt nära.
Efter förra veckans notering av vikt förstår jag att folk undrar hur lång/kort jag är... Kan upplysa om att jag endast är typ 2 äpplen hög, 150 cm. Känner mig som en minimänniska just nu. =) Märkte detta häromdan när det blåste som värst, en rejäl vindpust och jag hamnade halvvägs ner i diket. Egentligen känns det helknäppt när jag inser att den totala viktminskningen från november är hela 12 kg... på "lilla" mig som alla säger. Var tvungen att känna på en 12 kg hantel igår för att fatta.
Vikten ligger stabilt från förra helgens vägning. Ingen fara på taket. Har faktiskt råd med en liten uppgång utan att det är någon fara. Har tagit det ganska soft med cardion denna vecka. Har utfört morgoncardion som har bestått av promenader på ca 75 minuter, ett par dagar har jag cyklat 60 minuter istället. Igår fick jag en underbar start på fredagen, tog mountainbiken och cyklade ut längs landsvägen. Cyklade genom små byar, genom lite skog, ut i öppna jordbrukslandsskap. Tittade ut över det vackra landskapet, försommarens grönska, de blå bergen i horisonten, fågelkvitter, soluppgång. Hänförande! En känsla av frihet och att vara levande! Morgoncardio utförs inte endast i fettförbrännande syfte utan det är även balsam för själen. Jag älskar den stunden när jag kan samla mina tankar utan störande moment. Se hur dagen vaknar till liv.
Alltså jag har tagit det relativt lugnt med cardion. Ingenting efter styrkan vilket har fått mig att klättra på väggarna. Borde föredra detta scenario framför att behöva "panikdeffa" sista 4 veckorna men jag blir så j-a rastlös. Nu kommer jag att börja köra kortare cardio efter styrkan men samtidigt justera upp energiintaget en aning. De sk fridagarna är ett minne blott, nu ligger jag på en jämn nivå veckans alla dagar. Håller mig till dietmat, inget skit! Känns helt okej eftersom jag föredrar bra mat men ökad mängd.
Jag vill äta mycket! Bli mätt! Det är nog det jag har saknat mest under dieten. Inte skräpmat, godis och liknande. Då längtar jag mer efter en riktigt god glass, typ Magnum Infinity eller en Lakritspuck. 4 veckor kvar och jag har omedvetet(??) börjat snegla ner i glassdisken på affären, läsa tidningen Buffé igen, titta på hemsidor efter läckra tårtrecept till midsommar (jordgubbsmoussetårta låter ganska lockande). För mig finns ingen längtan efter halvfabrikat eller sliskigt smågodis utan hellre en hembakt cheesecake eller kladdkaka med en klick grädde och färska jordgubbar. Och mat... grillat kött, lax, rotfrukter, färskpotatis, hembakt matbröd med avocado och kalkon, äggmacka.
Nej nu är det dags att gå ut och möta denna dag! Ha en underbar lördag!
Efter förra veckans notering av vikt förstår jag att folk undrar hur lång/kort jag är... Kan upplysa om att jag endast är typ 2 äpplen hög, 150 cm. Känner mig som en minimänniska just nu. =) Märkte detta häromdan när det blåste som värst, en rejäl vindpust och jag hamnade halvvägs ner i diket. Egentligen känns det helknäppt när jag inser att den totala viktminskningen från november är hela 12 kg... på "lilla" mig som alla säger. Var tvungen att känna på en 12 kg hantel igår för att fatta.
Vikten ligger stabilt från förra helgens vägning. Ingen fara på taket. Har faktiskt råd med en liten uppgång utan att det är någon fara. Har tagit det ganska soft med cardion denna vecka. Har utfört morgoncardion som har bestått av promenader på ca 75 minuter, ett par dagar har jag cyklat 60 minuter istället. Igår fick jag en underbar start på fredagen, tog mountainbiken och cyklade ut längs landsvägen. Cyklade genom små byar, genom lite skog, ut i öppna jordbrukslandsskap. Tittade ut över det vackra landskapet, försommarens grönska, de blå bergen i horisonten, fågelkvitter, soluppgång. Hänförande! En känsla av frihet och att vara levande! Morgoncardio utförs inte endast i fettförbrännande syfte utan det är även balsam för själen. Jag älskar den stunden när jag kan samla mina tankar utan störande moment. Se hur dagen vaknar till liv.
Alltså jag har tagit det relativt lugnt med cardion. Ingenting efter styrkan vilket har fått mig att klättra på väggarna. Borde föredra detta scenario framför att behöva "panikdeffa" sista 4 veckorna men jag blir så j-a rastlös. Nu kommer jag att börja köra kortare cardio efter styrkan men samtidigt justera upp energiintaget en aning. De sk fridagarna är ett minne blott, nu ligger jag på en jämn nivå veckans alla dagar. Håller mig till dietmat, inget skit! Känns helt okej eftersom jag föredrar bra mat men ökad mängd.
Jag vill äta mycket! Bli mätt! Det är nog det jag har saknat mest under dieten. Inte skräpmat, godis och liknande. Då längtar jag mer efter en riktigt god glass, typ Magnum Infinity eller en Lakritspuck. 4 veckor kvar och jag har omedvetet(??) börjat snegla ner i glassdisken på affären, läsa tidningen Buffé igen, titta på hemsidor efter läckra tårtrecept till midsommar (jordgubbsmoussetårta låter ganska lockande). För mig finns ingen längtan efter halvfabrikat eller sliskigt smågodis utan hellre en hembakt cheesecake eller kladdkaka med en klick grädde och färska jordgubbar. Och mat... grillat kött, lax, rotfrukter, färskpotatis, hembakt matbröd med avocado och kalkon, äggmacka.
Nej nu är det dags att gå ut och möta denna dag! Ha en underbar lördag!
lördag 12 maj 2012
41,8
Bottennotering gällande vikt... såhär lite har jag inte vägt på... ja det är så långt tillbaka att jag inte ens kommer ihåg. Någon gång under tidiga tonåren kanske. Häftigt och lite läskigt på samma gång. =) Får INTE minska mer nu.
"Glida in i mål"... hur gör man det utan att bli alldeles nojig. Efter order från coachen kämpar jag för att hålla mig från crosstrainern resten av veckan. Fyller dessutom på med lite extra energi idag. Har precis avnjutit en Swebar Wild berry efter ett härligt pass i gymet. Grillade kycklingspett och grönsaker står på menyn och till efterrätt äggvitefluff med keso, vaniljprotein, banan och bär. Sista lördagen med "fri kväll". Upplägget för sista veckorna kom på mailen igår. När jag läste sista veckans upplägg svallade känslorna över och jag ryste (i positiv bemärkelse): Lördag: Alströmertrofén, Söndag: VILA.
Som jag skrev tidigare i veckan har jag känt mig utmattad fysiskt och jag har känt mig svag i gymet. Morgoncardion har känts bäst sett ur träningssynpunkt eftersom det är på morgonen jag har mest energi. Att tvingas lasta av vikter är lite trist men ganska vanligt i slutet av en lång diet. Däremot finns den mentala motivationen där. Jag har börjat tänka alltmer på själva tävlingen vilket också resulterar i att nervositeten börjar komma smygande. Hur fasen ska jag våga mig ut på en scen i endast minimal bikini, utan brunfärg dessutom. Men mitt namn står redan i anmälningslistan och det finns "ge upp" på världskartan. Nu är det 110% fokus. Tyvärr finns inte utrymme att satsa lika fullt ut på jobbet för tillfället utan där gäller det att hålla sig "flytande" med huvudet ovanför vattenytan så att säga. Tror och hoppas att mina kollegor stöttar mig och förstår det, det gäller trots allt bara 5 veckor till. Sen är jag "back in business"!
Dagens pass som var en tjuvstart av nästa veckas upplägg (eftersom jag har bokat fotvård på måndag blir det vila då istället) gick faktiskt otroligt bra. Ben... 3*15 av alla övningar. Gick ut hårt med benpressen där jag inte fegade med vikterna trots högre antal reps. J-a va gött att känna lite syra i benen. Över till benspark, också en underbar skön övning där man kan mosa ur det sista så syran sprutar ur öronen på en. Lårcurl tog också bra med grym kontakt. Utfallen gick sådär, lite vinglig i kroppen så jag kände mig som ett korthus som höll på att rasa. =) Avslutade benträningen med bollindragning liggande på rygg, där körde jag 20 reps så det verkligen kändes. Kombinerade den med crunches på boll, också 20 repsare. Crunches i maskin där jag droppade vikter fick avsluta ett grymt pass!
Nä nu väntar en underbar lördagskväll. Det blir en varierande filmhelg för mig. Barbie igår, Hamilton idag. Igår var det mitt charmtroll till syskonbarn som valde film. Hon övernattade hos faster för första gången, fick sova i "sitt" rum på övervåningen som hon har pratat om ända sen jag flyttade hit. Det blev film och mys i soffan. Dessutom fick hon den obligatoriska manikyren, en hand med turkost och den andra handen med rosa nagellack enligt damens önskemål. =) Hon är så go alltså. I morse när hon kom ner hade hon redan klätt på sig och packat i sin ryggsäck alldeles själv. Därefter gick vi bort till farmor och farfar och åt frukost. När jag hade lämnat henne och kom hem gick jag upp för att flytta tillbaka det samt att plocka ihop lite. Eftersom hon ville ha ett bord bredvid sängen flyttade jag dit ett som stod på andra sidan av rummet. Då hade gullungen ställt tillbaka bordet och dessutom bäddat ihop sängen med täcket så fint. Hoppas hon var nöjd med vistelsen. =)
Ikväll blir det alltså Micke Persbrandt som Hamilton. Guds gåva till kvinnan!
Ha en fin kväll!
"Glida in i mål"... hur gör man det utan att bli alldeles nojig. Efter order från coachen kämpar jag för att hålla mig från crosstrainern resten av veckan. Fyller dessutom på med lite extra energi idag. Har precis avnjutit en Swebar Wild berry efter ett härligt pass i gymet. Grillade kycklingspett och grönsaker står på menyn och till efterrätt äggvitefluff med keso, vaniljprotein, banan och bär. Sista lördagen med "fri kväll". Upplägget för sista veckorna kom på mailen igår. När jag läste sista veckans upplägg svallade känslorna över och jag ryste (i positiv bemärkelse): Lördag: Alströmertrofén, Söndag: VILA.
Som jag skrev tidigare i veckan har jag känt mig utmattad fysiskt och jag har känt mig svag i gymet. Morgoncardion har känts bäst sett ur träningssynpunkt eftersom det är på morgonen jag har mest energi. Att tvingas lasta av vikter är lite trist men ganska vanligt i slutet av en lång diet. Däremot finns den mentala motivationen där. Jag har börjat tänka alltmer på själva tävlingen vilket också resulterar i att nervositeten börjar komma smygande. Hur fasen ska jag våga mig ut på en scen i endast minimal bikini, utan brunfärg dessutom. Men mitt namn står redan i anmälningslistan och det finns "ge upp" på världskartan. Nu är det 110% fokus. Tyvärr finns inte utrymme att satsa lika fullt ut på jobbet för tillfället utan där gäller det att hålla sig "flytande" med huvudet ovanför vattenytan så att säga. Tror och hoppas att mina kollegor stöttar mig och förstår det, det gäller trots allt bara 5 veckor till. Sen är jag "back in business"!
Dagens pass som var en tjuvstart av nästa veckas upplägg (eftersom jag har bokat fotvård på måndag blir det vila då istället) gick faktiskt otroligt bra. Ben... 3*15 av alla övningar. Gick ut hårt med benpressen där jag inte fegade med vikterna trots högre antal reps. J-a va gött att känna lite syra i benen. Över till benspark, också en underbar skön övning där man kan mosa ur det sista så syran sprutar ur öronen på en. Lårcurl tog också bra med grym kontakt. Utfallen gick sådär, lite vinglig i kroppen så jag kände mig som ett korthus som höll på att rasa. =) Avslutade benträningen med bollindragning liggande på rygg, där körde jag 20 reps så det verkligen kändes. Kombinerade den med crunches på boll, också 20 repsare. Crunches i maskin där jag droppade vikter fick avsluta ett grymt pass!
Nä nu väntar en underbar lördagskväll. Det blir en varierande filmhelg för mig. Barbie igår, Hamilton idag. Igår var det mitt charmtroll till syskonbarn som valde film. Hon övernattade hos faster för första gången, fick sova i "sitt" rum på övervåningen som hon har pratat om ända sen jag flyttade hit. Det blev film och mys i soffan. Dessutom fick hon den obligatoriska manikyren, en hand med turkost och den andra handen med rosa nagellack enligt damens önskemål. =) Hon är så go alltså. I morse när hon kom ner hade hon redan klätt på sig och packat i sin ryggsäck alldeles själv. Därefter gick vi bort till farmor och farfar och åt frukost. När jag hade lämnat henne och kom hem gick jag upp för att flytta tillbaka det samt att plocka ihop lite. Eftersom hon ville ha ett bord bredvid sängen flyttade jag dit ett som stod på andra sidan av rummet. Då hade gullungen ställt tillbaka bordet och dessutom bäddat ihop sängen med täcket så fint. Hoppas hon var nöjd med vistelsen. =)
Ikväll blir det alltså Micke Persbrandt som Hamilton. Guds gåva till kvinnan!
Ha en fin kväll!
onsdag 9 maj 2012
It´s only one step away
Har äntligen börjat fatta hur nära målsnöret jag är. Läskigt nära. Att ge upp nu vore som att springa Stockholm Maraton, kämpa sig över Västerbron på sista varvet, svänga in på Valhallavägen och då när man ser Stockholms Stadion där framme ge upp.
Den här veckan har det varit jobbigast fysiskt, inte mentalt. Eftersom jag fattar att jag är nära nu känns det motiverande att bita ihop och bara köra järnet sista sträckan in i mål. Eller järnet och järnet... det blir en balansgång eftersom jag redan är nere på tävlingsvikt, åtminstone väldigt nära. Formen då?? Självklart skulle jag önska mer muskelmassa men det är sent att påverka det nu. Känner mig tanig och mager, en ovanlig känsla. Tyvärr är nedre delen av magen ett litet problem, har svårt att bli av med det sista putet men i övrigt börjar jag bli riktigt nöjd. Får helt enkelt debutera utifrån dessa förutsättningar och därefter jobba vidare mot eventuella framtida tävlingsmål. Svårt att konservera formen utan att tappa mer och inte heller göra för mycket justeringar så det går åt andra hållet. Tur jag har coach Madde som håller koll.
Äntligen känns det så nära att jag vågar börja planera på allvar inför tävlingsdagen. Dräkterna ska hämtas om ca 2 veckor. Har bokat tid hos Wendys för att fixa håret. En del av blingblinget (armband, örhängen och ringar) är införskaffat. Det är dock en del saker kvar på listan. Smink, lösögonfransar, naglar, hårspännen / stenar osv osv...
Nä nu är det dags att logga ut för idag. Imorgon bitti väntar en promenix. Älskar morgonrutinen med kaffe, aminosyror samt fettförbrännare. Hade missat att Hell´s Breath var slut förra veckan men tack vare snabb leverans av Sportkost är ordningen återställd igen.
Sov gott alla vänner!
Den här veckan har det varit jobbigast fysiskt, inte mentalt. Eftersom jag fattar att jag är nära nu känns det motiverande att bita ihop och bara köra järnet sista sträckan in i mål. Eller järnet och järnet... det blir en balansgång eftersom jag redan är nere på tävlingsvikt, åtminstone väldigt nära. Formen då?? Självklart skulle jag önska mer muskelmassa men det är sent att påverka det nu. Känner mig tanig och mager, en ovanlig känsla. Tyvärr är nedre delen av magen ett litet problem, har svårt att bli av med det sista putet men i övrigt börjar jag bli riktigt nöjd. Får helt enkelt debutera utifrån dessa förutsättningar och därefter jobba vidare mot eventuella framtida tävlingsmål. Svårt att konservera formen utan att tappa mer och inte heller göra för mycket justeringar så det går åt andra hållet. Tur jag har coach Madde som håller koll.
Äntligen känns det så nära att jag vågar börja planera på allvar inför tävlingsdagen. Dräkterna ska hämtas om ca 2 veckor. Har bokat tid hos Wendys för att fixa håret. En del av blingblinget (armband, örhängen och ringar) är införskaffat. Det är dock en del saker kvar på listan. Smink, lösögonfransar, naglar, hårspännen / stenar osv osv...
Nä nu är det dags att logga ut för idag. Imorgon bitti väntar en promenix. Älskar morgonrutinen med kaffe, aminosyror samt fettförbrännare. Hade missat att Hell´s Breath var slut förra veckan men tack vare snabb leverans av Sportkost är ordningen återställd igen.
Sov gott alla vänner!
måndag 7 maj 2012
Gott gott
Investerade i behållare att göra isglass i när jag var på shoppinghumör i helgen. Risken är att man köper en sådan grej och sen hamnar den oanvänd längst in i köksskåpet. Inte för att den kostade speciellt mycket men jag gillar inte att handla på mig saker som inte kommer till användning. Men tror inte att den risken är så stor i detta fall. Favoriten än så länge: Fryst Fun light Green Tea Kiwi + en liiiten skvätt vatten = Piggelin. Provsmakade igår, läskande och fräscht. Kommer att sitta finfint när sommarvärmen äntligen hittar hit upp till våra breddgrader.
Ett annat beroendeframkallande mellis är äggvitefluff i alla möjliga varianter. Man kan smaksätta fluffet med olika smaker av proteinpulver, favoritkryddorna kanel + kardemumma eller pepparkakskrydda eller varför inte Fun light. Ibland blandar jag i lite Minikeso i fluffet och det blir en ljuvlig gegga. Föredrar just Minikeso framför Kesella i det avseendet då smaken inte är lika syrlig.
Kesella ja... också en gåva från herren för en Fitnesswannabe som mig. Den går att äta precis som den är med en liten skvätt Fun light (återigen med risk för att bli tjatig), vispar man ihop det blir konsistensen mer fluffig och ännu godare. Låter man den stå i frysen en stund och bli riktigt kall smakar det nästan yoghurtglass. En annan glassvariant är att mixa med frysta bär och sedan låta den stå i frysen en stund, smakar sorbet. Vill man lyxa till det ordentligt toppar man härligheten med diverse rostande frön eller kokos.
Testade även att baka Ostkaka i helgen efter detta recept från min teamkompis Matilda. Slickade t o m ur bunken med överbliven smet så j-a gott var det! Gräddade den i ca 25 minuter tills den var hög och fin med gyllene yta. Därefter fick den stå i kylen i några timmar för att riktigt gotta till sig. Bjöd mina föräldrar på eftermiddagsfika och de var jättnöjda. Serverade den med färska jordgubbar och blåbär. Toppade med kanel såklart. =) Måste säga att det var betydligt godare än en sliskig sockerkaka eller mastig kladdkaka som växer i såväl munnen och magen.
Nej nu får jag borsta tänderna så jag står emot suget. Här på bilden syns isglassbehållaren längst upp till höger. Tillsammans med resten av lördagens shopping.
Ett annat beroendeframkallande mellis är äggvitefluff i alla möjliga varianter. Man kan smaksätta fluffet med olika smaker av proteinpulver, favoritkryddorna kanel + kardemumma eller pepparkakskrydda eller varför inte Fun light. Ibland blandar jag i lite Minikeso i fluffet och det blir en ljuvlig gegga. Föredrar just Minikeso framför Kesella i det avseendet då smaken inte är lika syrlig.
Kesella ja... också en gåva från herren för en Fitnesswannabe som mig. Den går att äta precis som den är med en liten skvätt Fun light (återigen med risk för att bli tjatig), vispar man ihop det blir konsistensen mer fluffig och ännu godare. Låter man den stå i frysen en stund och bli riktigt kall smakar det nästan yoghurtglass. En annan glassvariant är att mixa med frysta bär och sedan låta den stå i frysen en stund, smakar sorbet. Vill man lyxa till det ordentligt toppar man härligheten med diverse rostande frön eller kokos.
Testade även att baka Ostkaka i helgen efter detta recept från min teamkompis Matilda. Slickade t o m ur bunken med överbliven smet så j-a gott var det! Gräddade den i ca 25 minuter tills den var hög och fin med gyllene yta. Därefter fick den stå i kylen i några timmar för att riktigt gotta till sig. Bjöd mina föräldrar på eftermiddagsfika och de var jättnöjda. Serverade den med färska jordgubbar och blåbär. Toppade med kanel såklart. =) Måste säga att det var betydligt godare än en sliskig sockerkaka eller mastig kladdkaka som växer i såväl munnen och magen.
Nej nu får jag borsta tänderna så jag står emot suget. Här på bilden syns isglassbehållaren längst upp till höger. Tillsammans med resten av lördagens shopping.
fredag 4 maj 2012
Plötsligt händer det...
Efter en tids frånvaro gör jag ett nytt försök att väcka liv i bloggen. Det fortsätter med tvära kast under dieten, i ena stunden svävar jag fram på moln och i nästa känns det hopplöst. Tror att mycket handlar om mitt självförtroende. Någonstans finns en rädsla att misslyckas, att jag inte fixar att ro båten i hamn så att säga. Men jag ska minsann bevisa för mig själv att jag kan allt jag vill. För viljan... den finns där. Alltså, det är något omgivningen måste förstå. En typisk reflektion man får är att "mår du sååå dåligt får du väl avbryta". MEN... läs och häpnas: Även i jobbiga stunder, även om jag drar på mig den s k "offerkoftan" och säger att jag ska skita i allt, så har jag aldrig ställt mig frågan varför jag gör detta. Har aldrig ens funderat i de banorna om det verkligen är värt det. För jag vet svaret innerst inne. Detta är mitt mål, min dröm. Många människor är väldigt bekväma av sig och så fort det kommer till en uppoffring som måste göras då är det stopp, då ger man hellre upp. Men utan att behöva kämpa når man sällan sina mål. Visst kan man "glida fram på en räkmacka" hela livet men det passar nog inte mig. Tack för er omtanke men jag överlever nog ska ni se.
För mig är det ingen uppoffring att dieta. Det är ingen parentes i mitt liv då jag har satt "mitt vanliga liv" på paus. Det är en del av mitt liv, ett kapitel... Som ännu inte är slut. Kanske har det bara börjat. Jag tycker det är superspännande att se vad kost och träning kan åstadkomma med kroppen, vilka resultat man kan nå om man följer planen. Jag är en kontrollmänniska som gillar att ha en strukturerad tillvaro med planering så inte heller där är det något problem. Som jag skrev i inledningen, det finns stunder av ren och sann lycka också. Mestadels trivs jag riktigt bra med tillvaron. Mina vardagar består av jobb, träning, fixa matlådor, äta, sova. Planering och åter planering. Fitnessliv helt enkelt.
Btw... Igår morse hade jag fått ett mycket trevligt mail. Anmälan till Alströmertrofén hade öppnat. Kl 5:45 var jag anmäld! Nu är det på riktigt. Snacka om att tagga till. 6 weeks to go!
I med kaffe nu och upp på cykeln! Igår kväll blev det premiärtur ut längs vägarna med mountainbiken, idag faller snöblandat regn utanför så då får det bli inomhuscykling.
För mig är det ingen uppoffring att dieta. Det är ingen parentes i mitt liv då jag har satt "mitt vanliga liv" på paus. Det är en del av mitt liv, ett kapitel... Som ännu inte är slut. Kanske har det bara börjat. Jag tycker det är superspännande att se vad kost och träning kan åstadkomma med kroppen, vilka resultat man kan nå om man följer planen. Jag är en kontrollmänniska som gillar att ha en strukturerad tillvaro med planering så inte heller där är det något problem. Som jag skrev i inledningen, det finns stunder av ren och sann lycka också. Mestadels trivs jag riktigt bra med tillvaron. Mina vardagar består av jobb, träning, fixa matlådor, äta, sova. Planering och åter planering. Fitnessliv helt enkelt.
Btw... Igår morse hade jag fått ett mycket trevligt mail. Anmälan till Alströmertrofén hade öppnat. Kl 5:45 var jag anmäld! Nu är det på riktigt. Snacka om att tagga till. 6 weeks to go!
I med kaffe nu och upp på cykeln! Igår kväll blev det premiärtur ut längs vägarna med mountainbiken, idag faller snöblandat regn utanför så då får det bli inomhuscykling.
måndag 2 april 2012
My own worst enemy...
Senaste veckorna har varit mycket berg- och dalbana. Återhämtade mig fort efter den korta (tack och lov) förkylningen och var riktigt på hugget. Självklart hade kroppen bundit en del vätska men det tog bara en vecka så var jag nere på lägsta nivån igen, både vikt- och måttmässigt. MEN... förra veckan var fruktansvärd. Mitt humör svängde värre än världens börser. Det var alldeles för mycket självömkan och offerkofta på. Jag spelade martyr och det var så synd om mig, hela världen var emot mig bla bla bla. Det blev inte bättre i lördags när jag ställde mig på vågen och såg resultatet av en veckas hårt arbete, + 0,6 kg.
Hårt arbete ja... när det gäller disciplin ger jag mig själv MVG i betyg. Bäst mådde jag i samband med träning. Trots alla negativa tankar lyckades jag få till riktiga dunderpass i gymmet. Öste på med cardion, långa härliga morgonpromenader i soluppgången där jag såg till att öka tempot ytterligare, next level! Skötte kosten med grym disciplin. Att avvika från planen fanns inte på världskartan. Möjligen "tröstade" jag mig med några glas funlight och tuggummipåsar för mycket. Åsikterna angående sötningsmedel går isär och jag ska erkänna att jag inte är något stort fan av konstgjorda tillsatser i mat överhuvudtaget. Huruvida det triggar igång sötsug o s v tror jag är individuellt. En Cola Zero kan vara ett perfekt substitut om man t ex ska på bio eller liknande, efter EN 50 cl flaska är jag nöjd. Däremot är det värre med tuggummi och alla dessa varianter av Läkerol, "godissubstitut". Det är som att jag matar sockerrråttan inom mig. Den vill genast ha mer och mer. Egentligen handlar det inte bara om det söta utan mer om ett beteendemönster, att få äta något, tugga på något, ha något i munnen, en tröst när det känns stressigt, tungt o s v. Upplever ofta dessa känslor på jobbet, speciellt när det är lugna perioder och risk att bli uttråkad, likaså när jag är ledig och bara går hemma, typ vilodag. När det finns för mycket tid över till tankar. Jag känner igen det lite från "Biggest Looser" och när deltagarna där beskriver sina känslor. Man äter för att dämpa känslor. Dags att bryta den negativa spiralen!
Dags att ta kommandot igen. Tänker inte sitta fastspänd i berg- och dalbanan och bara åka med. Istället för en tur som påminner om forsränning ska det bli en fridfull kryssning fram till mitt mål. Det inget krig som ska vinnas. Men ändå måste jag styra skeppet med varsam hand. Fokus på målet.
Hårt arbete ja... när det gäller disciplin ger jag mig själv MVG i betyg. Bäst mådde jag i samband med träning. Trots alla negativa tankar lyckades jag få till riktiga dunderpass i gymmet. Öste på med cardion, långa härliga morgonpromenader i soluppgången där jag såg till att öka tempot ytterligare, next level! Skötte kosten med grym disciplin. Att avvika från planen fanns inte på världskartan. Möjligen "tröstade" jag mig med några glas funlight och tuggummipåsar för mycket. Åsikterna angående sötningsmedel går isär och jag ska erkänna att jag inte är något stort fan av konstgjorda tillsatser i mat överhuvudtaget. Huruvida det triggar igång sötsug o s v tror jag är individuellt. En Cola Zero kan vara ett perfekt substitut om man t ex ska på bio eller liknande, efter EN 50 cl flaska är jag nöjd. Däremot är det värre med tuggummi och alla dessa varianter av Läkerol, "godissubstitut". Det är som att jag matar sockerrråttan inom mig. Den vill genast ha mer och mer. Egentligen handlar det inte bara om det söta utan mer om ett beteendemönster, att få äta något, tugga på något, ha något i munnen, en tröst när det känns stressigt, tungt o s v. Upplever ofta dessa känslor på jobbet, speciellt när det är lugna perioder och risk att bli uttråkad, likaså när jag är ledig och bara går hemma, typ vilodag. När det finns för mycket tid över till tankar. Jag känner igen det lite från "Biggest Looser" och när deltagarna där beskriver sina känslor. Man äter för att dämpa känslor. Dags att bryta den negativa spiralen!
Dags att ta kommandot igen. Tänker inte sitta fastspänd i berg- och dalbanan och bara åka med. Istället för en tur som påminner om forsränning ska det bli en fridfull kryssning fram till mitt mål. Det inget krig som ska vinnas. Men ändå måste jag styra skeppet med varsam hand. Fokus på målet.
tisdag 20 mars 2012
Ordning och reda
Blev ett svettigt pass denna tisdagsmorgon. En blandning av jogg, lite fartlek och rask promenad. Sitter och äter min frukost, minikeso med Funlight Wild berry, kanel och pumpafrön... Mums. Och självklart en kopp kaffe. Matlådorna för dagen står klara här på köksbänken. ordning och reda. Då finns inget utrymme för avvikelser. Till skillnad från när jag gick hemma och hade tillgång till kylskåp och skafferi. Höll på att bli galen. Tror att det hade med tristessen att göra. Mat är ju ofta förknippat med känslor, stress, tristess, sorg, oro. Att inte jobba under en diet har en fördel med att man har mer tid för träning, kan träna tider när det är lugnare på gymmet osv.
Efter två dagars sjukfrånvaro, tors+fre, var det riktigt skönt att komma tillbaka till jobbet igen. Tillbaka till rutinerna. Jag gillar rutiner och planering vilket är en förutsättning om man ska trivas med fitnesslivet. En diet kräver planering, minutiös planering. Jag har alltid varit en planeringsmänniska, en "listmänniska". När jag var 18-25 handlade det mer om budget för månadens krogbesök, kläder, smink som skulle med på helgens bravader och liknande.
Avslutar med ett klockrent citat från Pure Fitness blogg: "Antingen lever du fitness eller så kan du hitta en annan sport".
Fitness är inte bara en sport, det är en livsstil.
Efter två dagars sjukfrånvaro, tors+fre, var det riktigt skönt att komma tillbaka till jobbet igen. Tillbaka till rutinerna. Jag gillar rutiner och planering vilket är en förutsättning om man ska trivas med fitnesslivet. En diet kräver planering, minutiös planering. Jag har alltid varit en planeringsmänniska, en "listmänniska". När jag var 18-25 handlade det mer om budget för månadens krogbesök, kläder, smink som skulle med på helgens bravader och liknande.
Avslutar med ett klockrent citat från Pure Fitness blogg: "Antingen lever du fitness eller så kan du hitta en annan sport".
Fitness är inte bara en sport, det är en livsstil.
Såhär såg det ut inför Stockholmsresan härom veckan, en vanlig syn bland oss fitnesstokar
måndag 19 mars 2012
Love you like a lovesong...
Under långa morgonpromenader finns tid för många tankar. Jag låter dem fara runt fritt. En låt som har fastnat i huvudet under mina morgonvändor senaste tiden är "Love you like a lovesong", en trallvänlig melodi. Den sammanfattar min sinnesstämning under dessa vändor. Friheten att kunna röra sig ohindrat, förutom krämpor som ömmande muskler och träningsvärk då, att se solen gå upp och en ny dag som vaknar.
Som ni kanske har förstått älskar jag träning. Jag skulle sträcka mig längre än så... jag älskar min livsstil helt enkelt. Träning, kost är en stor del men även annat som får mig att må bra. Såväl små som stora glädjeämnen och ögonblick som förgyller livet. Jag tror att det är viktigt att ta tillvara på dessa ögonblick och inte bara stressa sig genom livet som många verkar göra. Livet är en mix av alla njutbara upplevelser och häftiga ögonblick. Livet är inte bara ren och sann glädje utan består givetvis av jobbigare delar. En mix av det goda och det mindre goda.
Livet är mer än träning t o m för mig ;-). Men för många människor verkar det som att livet är just precis allt UTOM träning. Det suckas och stönas vid minsta fysisk aktivitet. Folk är mer intresserade av minsta motståndets väg, att ta genvägen till toppform. Stå på en vibrerande platta för att se snygg ut på stranden hur kul är det. Plåga sig genom pulverdiet 5 dagar för att sedan festa loss med plankstek eller oxfilépizza med beasås och några kalla bärs till helgen när kroppen är utsvulten och skriker efter mat. Nej jag tror på en mer långsiktig plan. Att bryta dåliga vanor. Att genom små steg sakta men säkert gå mot en sundare livsstil. För mig går livsstil och hobby hand i hand. Träning och kost och hur det påverkar oss. Läser gärna litteratur av Fredrik Paulún och andra kunniga personer. Suger åt mig av så mycket information jag kan. Hälsa och fitness går inte alltid hand i hand men det ena behöver inte utesluta det andra. Tävlingssatsning är inget långsiktigt levnadssätt. Det handlar i mitt fall först och främst om fram till sommaren därefter får vi se. Se vad utvärderingen leder till. Fortsätta på fitnesspåret ett tag till eller satsa på en ny utmaning.
Do or do not, there´s no try. Eller lite hårdare: Do or die, there´s no try. Det finns två alternativ, antingen gör man det eller inte. Att "försöka" brukar tyvärr ofta resultera i ett misslyckande. Man kan inte alltid lyckas, misslyckanden är en del av livet. Man får en käftsmäll av livet ibland, går på nitar. Det kan t o m vara lärorikt och utvecklande. Det viktiga är att man gör sitt bästa. Då kan man se tillbaka och säga att man verkligen "försökte". Men att gå in med inställningen att bara "försöka" är fel väg att gå enligt mig. Många säger sig vilja försöka gå ner i vikt men är man verkligen tillräckligt bestämd då, är man tillräckligt förändringsbenägen.
Oavsett vilka mål man har tror jag på att ha roligt längs vägen. Lite paradoxalt. Å ena sidan aldrig släppa blicken från slutmålet, keep eye on the price. Men å andra sidan få ut mesta möjliga av resan dit och ha j-ligt roligt. Jajaja, jag tycker väl inte alltid att det är lattjolajban att stå på en crosstrainer 60 minuter. Eller en blöt morgonpromenad i ösregn. Då gäller det att ha mantran att rabbla eller tralla på en glad låt, "I love you like...". Men oftast tycker jag att träningen är rolig och framförallt givande. Den tar mig närmare mitt mål, den hjälper mig att uppfylla drömmar, den får mig att överträffa mig själv. Det gäller att hitta sin grej... eller grejer för den delen. Jag är ganska allround när det gäller träning, älskar både styrketräning och konditionsträning i olika former. Gillar utmaningar. Därför besökte jag Öppet Hus på CrossFit Må Bättre i Borlänge i lördags. Eller det vore kanske överflödigt att kalla det besök, jag tittade in i lokalen och stod i ett hörn i ca 5 minuter innan jag obemärkt smet ut. Jag ville ha en utmaning, ett pass som gav mig blodsmak. "Come on! Ge mig något att bita i!" Det var min förhoppning. Men tanken med dagen var mer att "hänga runt" i den s k boxen. Stå på händer, hänga i ringar, snacka med träningspolare. Det fanns några pass men de var senare under dagen. Jag gick in i en tom sal och körde ett eget CrossFit inspirerat pass. Det var inte min grej att hänga runt. Jag tränar gärna med träningspartner någon gång ibland. Jag byter gärna några ord med andra gymrävar. Men när jag tränar är det 100% fokus som gäller. Ner med den osynliga kepsen och köra järnet. Jag är inte gruppträningstjejen (okej, nu generaliserar jag) som kan sitta och babbla oavbrutet med kompisen i väntan på passet och i vissa fall under själva passet, där tycker jag att gränsen är passerad. Det händer ibland på spinningen och jag blir lika glad varje gång det är en instruktör med lite stake som river i på skarpen. Shut the f**k up!
Jag kan tycka vad jag vill om vibrationsplattor, tjoande gruppträningsinstruktörer, Zumba, Shab´am, och allt vad det heter. Tycker man det är roligt ska man självklart hålla på med det. Förhoppningsvis ger det även det resultat man hoppas på. Om inte kanske man får se över sitt val av aktivitet ännu en gång.
Nu ska jag sjunka ner i soffan. Slötitta på TV. Läsa reklam. Låta benen bli tunga efter kvällens benpass. Imorgon väntar, förutom träningsvärk såklart, massage för just benen. Djup idrottsmassage. Mycket efterlängtat. Funderar påatt be om bindvävsmassage... om jag vågar. Och på tal om träningsvärk, helgens träning satte sina spår. Baksida lår och vader värkte på ett sånt där skönt sätt igår. Idag känns det som feber i bröstmusklerna. Och imorgon är det benens tur igen. Välkommen tillbaka kära träningsvärk.
söndag 18 mars 2012
Skåprensning...
Eller frysrensning i detta fall. Onödigt att ha en massa bröd som ligger i frysen av flera anledningar. Det tar onödig plats som jag behöver till kycklingfilé, torsk, lax, wokgrönsaker och annat nyttigt. Dessutom blir bröd inte gott om det ligger infryst alltför länge, oavsett om man värmer det eller rostar det. Ytterligare en anledning är risken att jag ska falla dit. Om jag i ett svagt ögonblick funderar på att skita i allt och fuska så ligger bröd väldigt nära till hands. Och att då ha det några meter bort i frysboxen är en onödig risk. "Man når inte sina mål om man fuskar" tänker säkert några nu... nä självklart fattar jag det. Därför är det viktigt att tänka klart även i svaga stunder och inte luras av reptilhjärnan. Ni som aldrig drabbas av varken sug eller hungerattacker är det bara att gratulera, Mr/Mrs/Ms Perfect. För mig händer det tack och lov sällan. Men nu när jag blev hemma från jobbet några dagar och hade både kyl/frys och skafferi till hands höll jag på att bli knäpp. Att dessutom inte kunna träna som jag var van vid gjorde det ännu värre. Ni vet den där "onda cirkeln", varför sköta maten när jag ändå inte kan träna, min kropp behöver säkert lite extra nu när jag är sjuk o s v. Tog en allvarlig diskussion med mig själv och kom fram till följande: Det är snarare ännu viktigare att sköta kosten optimalt när man inte kan träna fullt ut och därmed inte förbruka samma mängd energi. Min kropp får förmodligen precis vad den behöver med tanke på alla grönsaker jag äter, dessutom kompletterar jag med Mivitotal dagligen. Med rätt verktyg tar jag mig ur en sk ond cirkel ganska enkelt. Det känns tryggt att veta hur jag ska ta mig upp på rätt spår igen. Samma sak här... ni som ALDRIG hamnar på sidospår eller har dippar, grattis. Att falla är inte en svaghet, svaghet är att inte lyckas resa sig igen. Så ser jag på saken. Framförallt är det viljan att lyckas, beslutsamheten, målmedvetenheten och en stor dos j-a anamma som tar mig upp på rätt spår igen! Tack för dessa egenskaper!
Åter till brödet... jag fullkomligt älskar bröd. Skulle lätt kunna leva på mackor om det inte påverkade hälsa och form i negativ riktning. Kalla mig brödmissbrukare. Sockermissbruk är ett välkänt begrepp men dit kvalificierar jag mig inte. Det innebär att man knappt kan passera godishyllorna i en mataffär utan att något åker ner i korgen. I ca 8 fall av 10 reflekterar jag knappt över smågodishyllan och de gånger jag gör det är det oftast med skeptisk blick, tänker främst på alla färgämnen och andra underliga e-ämnen. Förra helgen efter plåtningen fick jag dock ett sjukt begär efter smågodis så då letade jag upp en 7eleven och köpte drygt 1 hg, mestadels salta fiskar och andra syrliga karameller eftersom jag hade varit utan salt i ca 3 dagar. Kroppen reagerade troligen på denna saltbrist och därav blev suget ännu värre. När jag några timmar senare, ungefär i samma ögonblick som Loreen tog hem segern i melodifestivalen, hade ätit upp påsens innehåll kände jag mig mer än nöjd. Trots en rejäl omgång med tandborsten somnade jag med en sötsliskig smak i munnen och vaknade med en lätt bakiskänsla. Ingen längtan efter mer. Så svaret är nej, jag kan knappast kalla mig sockermissbrukare. Däremot älskar jag mat, därbland är bröd en stor favvo. Med olika goda pålägg: Kalkon, skinka, avocado, keso, färskost, ägg, rökt lax, fetaost, brieost, parmaskinka, mozarella, soltorkade tomater, räkor m m. Matmissbrukare? Kontrollerad matmissbrukare i så fall eftersom jag anser mig kunna styra mitt begär relativt bra. Men skulle jag släppa alla hämningar skulle nog många förvånas över att en liten person som jag kan få i mig så mycket mat.
Okej, vad gjorde jag med brödet då? Hamnade det i soporna? Nej jag tog en promenad ner till ån där änderna håller till. Vanligtvis brukar de vara som galna men idag funderade jag om de var bakis eller om de hade fått en omgång valium. De visade inget stort intresse för mitt bröd, ett dyrt j-a bröd dessutom kan jag meddela herr och fru and. Otacksamma fjäderfän muttrade jag, nästa gång får ni smaka på hagelbössan. Hoppas alla förstår att det sista var ett skämt... haha.
Dags att fixa middagsmålet och därefter med gott samvete kunna krypa upp i soffan efter en härlig energisk söndag. Morgonjogg, bröstpass på gymmet med bänkpress och andra favoritövningar, 40 svettiga min på crosstrainern (skulle vara 60 men jag får lov att smygstarta efter förkylningen), en skön eftermiddagspromenad med mamma med massor av "tjejsnack" och skvaller... Mellan joggingen och gymmet hann jag steka ca 1 kg nötfärs, ett antal kycklingfiléer och förbereda en stor del av veckans matsedel. Lovely day!
Åter till brödet... jag fullkomligt älskar bröd. Skulle lätt kunna leva på mackor om det inte påverkade hälsa och form i negativ riktning. Kalla mig brödmissbrukare. Sockermissbruk är ett välkänt begrepp men dit kvalificierar jag mig inte. Det innebär att man knappt kan passera godishyllorna i en mataffär utan att något åker ner i korgen. I ca 8 fall av 10 reflekterar jag knappt över smågodishyllan och de gånger jag gör det är det oftast med skeptisk blick, tänker främst på alla färgämnen och andra underliga e-ämnen. Förra helgen efter plåtningen fick jag dock ett sjukt begär efter smågodis så då letade jag upp en 7eleven och köpte drygt 1 hg, mestadels salta fiskar och andra syrliga karameller eftersom jag hade varit utan salt i ca 3 dagar. Kroppen reagerade troligen på denna saltbrist och därav blev suget ännu värre. När jag några timmar senare, ungefär i samma ögonblick som Loreen tog hem segern i melodifestivalen, hade ätit upp påsens innehåll kände jag mig mer än nöjd. Trots en rejäl omgång med tandborsten somnade jag med en sötsliskig smak i munnen och vaknade med en lätt bakiskänsla. Ingen längtan efter mer. Så svaret är nej, jag kan knappast kalla mig sockermissbrukare. Däremot älskar jag mat, därbland är bröd en stor favvo. Med olika goda pålägg: Kalkon, skinka, avocado, keso, färskost, ägg, rökt lax, fetaost, brieost, parmaskinka, mozarella, soltorkade tomater, räkor m m. Matmissbrukare? Kontrollerad matmissbrukare i så fall eftersom jag anser mig kunna styra mitt begär relativt bra. Men skulle jag släppa alla hämningar skulle nog många förvånas över att en liten person som jag kan få i mig så mycket mat.
Okej, vad gjorde jag med brödet då? Hamnade det i soporna? Nej jag tog en promenad ner till ån där änderna håller till. Vanligtvis brukar de vara som galna men idag funderade jag om de var bakis eller om de hade fått en omgång valium. De visade inget stort intresse för mitt bröd, ett dyrt j-a bröd dessutom kan jag meddela herr och fru and. Otacksamma fjäderfän muttrade jag, nästa gång får ni smaka på hagelbössan. Hoppas alla förstår att det sista var ett skämt... haha.
Dags att fixa middagsmålet och därefter med gott samvete kunna krypa upp i soffan efter en härlig energisk söndag. Morgonjogg, bröstpass på gymmet med bänkpress och andra favoritövningar, 40 svettiga min på crosstrainern (skulle vara 60 men jag får lov att smygstarta efter förkylningen), en skön eftermiddagspromenad med mamma med massor av "tjejsnack" och skvaller... Mellan joggingen och gymmet hann jag steka ca 1 kg nötfärs, ett antal kycklingfiléer och förbereda en stor del av veckans matsedel. Lovely day!
Jag reser mig igen...
Då var man på G igen! "Jag reser mig igen" som Torsten Flinck sjöng i melodifestivalen. Fulltankad med positiv energi och massor av motivation startade jag igång kroppen igår morse med en kortare morgonpromenad. Därefter väntade en härlig frukost bestående av hembakt bröd med ett par skivor Västgöta klosterost och paprikaringar, havregrynsgröt med sojamjölk toppad med hallon, gojibär och kanel, samt en vitaminbomb smoothie med apelsin, mango, banan, hallon, havtorn, gojibär och ingefära. Snacka om att jag var laddad inför ett pass på gymmet. Skuttade fram längs Borlänges tomma gator som en kalv som skulle ut på grönbete.
Det blev ett blandat pass för att komplettera veckans träning. Extra fokus på baksida lår + vader, därefter bonusövningar för axlar. Maxvikter i både Arnoldpress och sidolyft. Jag njöt av att känna musklerna jobba, känna blodet strömma fram, se markeringarna, pressa en till och en till, känslan av utmattning. Tack och lov! Musklerna fanns kvar trots några dagars ofrivillig vila!! Dagens utmaning skulle bli chins med minimal hjälpvikt men jag ändrade mig och körde pull ups istället. Körde kanske något set för mycket för i sista setet höll jag på att tappa greppet och som tur var hittade jag trappsteget att sätta fötterna på, annars hade det kunnat sluta med en duns i golvet. =) Gick över till säkrare grejer... mage där jag körde superset med Russian Twist + crunches, båda övningarna med 5 kg viktplatta 20+20 * 5 set. Avslutade passet med 4 varv "cirkel" bestående av armhävningar, burpees, utfallsgång och upphopp och mellan varven "vilade" jag 1 minut i jägarvila eller plankan. "Gott och blandat" sammanfattar passet på ett bra sätt.
Hann med ytterligare en promenad under eftermiddagen och det kändes som jag flög fram. Det fanns så mycket spring i benen som bara ville ut. Men jag fick hålla igen... tills idag. I morse släppte jag loss mina ben. Det blev en underbar morgonvända längs sjön där jag joggade fram i ett flow. Härlig känsla. Grått och dimmigt men ändå så mysigt. "In i dimman bara" tänkte jag för mig själv. Nu kör vi. =)
Nu ska jag äta lunch och ladda för ett pass på gymmet... Ha en fin söndag!!!
Det blev ett blandat pass för att komplettera veckans träning. Extra fokus på baksida lår + vader, därefter bonusövningar för axlar. Maxvikter i både Arnoldpress och sidolyft. Jag njöt av att känna musklerna jobba, känna blodet strömma fram, se markeringarna, pressa en till och en till, känslan av utmattning. Tack och lov! Musklerna fanns kvar trots några dagars ofrivillig vila!! Dagens utmaning skulle bli chins med minimal hjälpvikt men jag ändrade mig och körde pull ups istället. Körde kanske något set för mycket för i sista setet höll jag på att tappa greppet och som tur var hittade jag trappsteget att sätta fötterna på, annars hade det kunnat sluta med en duns i golvet. =) Gick över till säkrare grejer... mage där jag körde superset med Russian Twist + crunches, båda övningarna med 5 kg viktplatta 20+20 * 5 set. Avslutade passet med 4 varv "cirkel" bestående av armhävningar, burpees, utfallsgång och upphopp och mellan varven "vilade" jag 1 minut i jägarvila eller plankan. "Gott och blandat" sammanfattar passet på ett bra sätt.
Hann med ytterligare en promenad under eftermiddagen och det kändes som jag flög fram. Det fanns så mycket spring i benen som bara ville ut. Men jag fick hålla igen... tills idag. I morse släppte jag loss mina ben. Det blev en underbar morgonvända längs sjön där jag joggade fram i ett flow. Härlig känsla. Grått och dimmigt men ändå så mysigt. "In i dimman bara" tänkte jag för mig själv. Nu kör vi. =)
Nu ska jag äta lunch och ladda för ett pass på gymmet... Ha en fin söndag!!!
fredag 16 mars 2012
Jag ler igen
Vaknade med lätt halsont även denna morgon men det var 1000 gånger bättre från igår. Det ger mig hopp om framtiden. Det väcker lyckokänslor inom mig. Ett leende sprider sig både på ut- och insidan. I förmiddags låg jag på sängen tittade upp i taket och fantiserade om framtida stordåd. Drömde om kommande träningspass som väntar runt hörnet. Explosiva styrkepass, morgonpromenader i soluppgången, terränglöpning på leriga skogsstigar. Spanade in elljusspåret häromdan och det såg väldigt kletigt ut men med gamla skor och oömma kläder så, lite skit har ingen dött av. Längtar också till sommaren, att få ta fram mountainbiken, känslan när jag cyklar längs landsvägen, andas in den fuktiga morgonluften med doft av svensk sommar.
Livet är fullt av roliga utmaningar! Okej, först drömmen som jag har haft i 6 år, debut i Body Fitness. Därefter finns utmaningar som Cykelvasan, Lidingöloppet, Tjejklassikern på agendan, kanske något Triathlonlopp i framtiden. Det ena behöver inte utesluta det andra, bara låta var sak ha sin tid.
Fick nya upplägg av coach Madde idag! Tjoho, alltid lika spännande och förväntansfullt när man öppnar mailet. Fortsätter med lägre intensitet på cardion men desto längre pass, i styrkan fokuserar vi på tunga, explosiva pass. Prioriterade muskelgrupper är bröst och rygg medan axlar och ben får stå tillbaka lite. Är grymt taggad och snart fit for fight att ge 100% igen! Räknar med att jag har åtminstone ett par kg till tävlingsvikt. Det ska inte vara helt omöjligt att nå det till påsk, om 3 veckor, ska åtminstone vara jävligt nära då. Motivationen finns där. En förkylning ska inte få sätta stopp för mina planer. Det finns en eld inom mig som inte slocknar. Den 16 juni är inbokad i kalendern!!! Som ytterligare bonus kom nya numret av Body. Kunde knappast ha kommit mer lägligt.
Om allt går enligt planerat ska jag vara igång redan under helgen! Men "man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken". "Man ska lyssna på kroppen" är ett råd man ofta får höra. Jovars, men då ska man också fråga sig: "Är det kroppen eller latmasken som vill slippa träningen?". En gyllene regel är att aldrig träna med halsont (anledningen till att jag har tvingats vila ett par dagar). Är man lite tät i näsan är det bara att snyta sig och köra. Idag har jag klarat av två kortare promenader helt utan halsont. Att ligga i sängen gör ju knappast att slemmet i bröstet lossnar fortare, snarare tvärtom. Därför har jag även passat på att fixa lite här hemma, dammsugit, tvättat m m. Har varit och handlat hem allt inför kvällens brödbak. Denna gång provar jag ett recept jag hittade på ICA´s hemsida. Gillar den enkla sortens bröd där man inte behöver jäst, istället använder man bikarbonat. Bara att blanda ihop ingredienserna, fylla formen och vips in i ugnen. Återkommer med resultatet. Insåg att min matkorg skiljde sig en del från övriga kunders korgar och vagnar. Men definitionen av fredagsmys skiljer sig också. Förutom rågmjöl och naturell yoghurt till brödet fylldes korgen med broccoli, minimajs, bananer, fryst mango och grönt te med massor av antioxidanter som ska skrämma iväg de sista bacillerna. Den här lördagen (fridag) satsar jag på bra produkter, en boost av vitaminer, antioxidanter och andra näringsämnen som min kropp behöver. Inget skräp, inget halvfabrikat. Har suktat efter sushi i ca en månad så det blir lunch imorgon.
Men än är det fredag... Ska sätta mig med en kopp grönt te och nya numret av Body. Fredagsmys Deluxe!
Livet är fullt av roliga utmaningar! Okej, först drömmen som jag har haft i 6 år, debut i Body Fitness. Därefter finns utmaningar som Cykelvasan, Lidingöloppet, Tjejklassikern på agendan, kanske något Triathlonlopp i framtiden. Det ena behöver inte utesluta det andra, bara låta var sak ha sin tid.
Fick nya upplägg av coach Madde idag! Tjoho, alltid lika spännande och förväntansfullt när man öppnar mailet. Fortsätter med lägre intensitet på cardion men desto längre pass, i styrkan fokuserar vi på tunga, explosiva pass. Prioriterade muskelgrupper är bröst och rygg medan axlar och ben får stå tillbaka lite. Är grymt taggad och snart fit for fight att ge 100% igen! Räknar med att jag har åtminstone ett par kg till tävlingsvikt. Det ska inte vara helt omöjligt att nå det till påsk, om 3 veckor, ska åtminstone vara jävligt nära då. Motivationen finns där. En förkylning ska inte få sätta stopp för mina planer. Det finns en eld inom mig som inte slocknar. Den 16 juni är inbokad i kalendern!!! Som ytterligare bonus kom nya numret av Body. Kunde knappast ha kommit mer lägligt.
Om allt går enligt planerat ska jag vara igång redan under helgen! Men "man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken". "Man ska lyssna på kroppen" är ett råd man ofta får höra. Jovars, men då ska man också fråga sig: "Är det kroppen eller latmasken som vill slippa träningen?". En gyllene regel är att aldrig träna med halsont (anledningen till att jag har tvingats vila ett par dagar). Är man lite tät i näsan är det bara att snyta sig och köra. Idag har jag klarat av två kortare promenader helt utan halsont. Att ligga i sängen gör ju knappast att slemmet i bröstet lossnar fortare, snarare tvärtom. Därför har jag även passat på att fixa lite här hemma, dammsugit, tvättat m m. Har varit och handlat hem allt inför kvällens brödbak. Denna gång provar jag ett recept jag hittade på ICA´s hemsida. Gillar den enkla sortens bröd där man inte behöver jäst, istället använder man bikarbonat. Bara att blanda ihop ingredienserna, fylla formen och vips in i ugnen. Återkommer med resultatet. Insåg att min matkorg skiljde sig en del från övriga kunders korgar och vagnar. Men definitionen av fredagsmys skiljer sig också. Förutom rågmjöl och naturell yoghurt till brödet fylldes korgen med broccoli, minimajs, bananer, fryst mango och grönt te med massor av antioxidanter som ska skrämma iväg de sista bacillerna. Den här lördagen (fridag) satsar jag på bra produkter, en boost av vitaminer, antioxidanter och andra näringsämnen som min kropp behöver. Inget skräp, inget halvfabrikat. Har suktat efter sushi i ca en månad så det blir lunch imorgon.
Men än är det fredag... Ska sätta mig med en kopp grönt te och nya numret av Body. Fredagsmys Deluxe!
torsdag 15 mars 2012
Vit flagg
Jodå, mitt imunförsvar fick kapitulera. Attans!!! Kämpade på tappert måndag och tisdag, men igår på gymmet tog batteriet slut. Ett hejdundrande styrkepass men när jag ställde mig på crosstrainern var det bara att dra ner ridån och tacka för sig, 5 minuter sen hade jag sandpapperskänsla i halsen och höll på att hosta sönder mig. Äckelvarning nu men jag trodde jag skulle kvävas... Fick upp en slemklump i halsen, uppskattningsvis kändes den som en j-a pingisboll, hur som helst kunde den inte bestämma sig om vilket håll den skulle åt så den fastnade i luftvägarna.
Förhållandevis har jag tränat på bra under inledningen av veckan. Morgonpromenader på 60-70 minuter alla 3 dagarna + 30 minuter cardio efter styrkan i måndags och tisdags. Okej, kortare cardio än vad som står på upplägget men jag har helt enkelt lyssnat på min kropp och kört efter bästa förmåga. Idag gäller det att vara mentalt stark och lyssna på kroppen för idag säger den ett enda ord: VILA!!!!
Inledde veckan med ett sådär skönt utsugande benpass där jag avslutade med dropset i bensparken, till sista droppen kan man säga. Superset med knäböj och utfallsgång var inte heller att leka med, något lättare vikter men desto mer uthållighet. Underbart när benen skakar och man känner sig lätt vimmelkantig när man stapplar uppför trappan till omklädningsrummet. Ryggpasset och axlar+bröst har också gått långt över förväntan, ökningar av vikt i ett flertal övningar. Vågat lasta på ordentligt med vikter, i vissa fall har jag bara fixat 2 reps och fått droppa av vikt, men det är enda sättet att utvecklas på. Personligen gillar jag den typen av upplägg där man höjer vikt för varje set tills man bara klarar 1-2 reps och där "vänder" man och sänker vikter igen, typ pyramid. Vill verkligen känna att jag har gett max efter varje övning.
Idag är det vila, ofrivillig vila. Dessutom ofrivillig frånvaro från jobbet. Saknar mitt sociala liv och då har det bara gått några ynka timmar. Känner mig som en blekfet vattenballong när jag sitter här vid datorn med okammat hår, iförd långkalsonger och en brungrå fleecetröja, på fötterna har jag ett par fårskinnstofflor. Har en känsla av grottmänniska. Ni hör ju själva... man är inte hetaste bruden i stan. Jag ger mig, hissar vit flagg. Snälla baciller och imunförsvar mäkla fred nu!
För att muntra upp mig har jag bokat in ett träningspass med Klaudia Larson. Vi körde ett ryggpass tillsammans i februari och nästa helg är det dags igen, axlar denna gång. Gillar hennes koncept med att hon erbjuder sk "medträningspass", d v s där hon inte enbart står bredvid och agerar PT. Vi kör passet ihop som träningspartners. För min del ger det mycket mer inspiration än det traditionella PT-konceptet. Förutom att hon har grymma muskler är hon otroligt trevlig!
Förhållandevis har jag tränat på bra under inledningen av veckan. Morgonpromenader på 60-70 minuter alla 3 dagarna + 30 minuter cardio efter styrkan i måndags och tisdags. Okej, kortare cardio än vad som står på upplägget men jag har helt enkelt lyssnat på min kropp och kört efter bästa förmåga. Idag gäller det att vara mentalt stark och lyssna på kroppen för idag säger den ett enda ord: VILA!!!!
Inledde veckan med ett sådär skönt utsugande benpass där jag avslutade med dropset i bensparken, till sista droppen kan man säga. Superset med knäböj och utfallsgång var inte heller att leka med, något lättare vikter men desto mer uthållighet. Underbart när benen skakar och man känner sig lätt vimmelkantig när man stapplar uppför trappan till omklädningsrummet. Ryggpasset och axlar+bröst har också gått långt över förväntan, ökningar av vikt i ett flertal övningar. Vågat lasta på ordentligt med vikter, i vissa fall har jag bara fixat 2 reps och fått droppa av vikt, men det är enda sättet att utvecklas på. Personligen gillar jag den typen av upplägg där man höjer vikt för varje set tills man bara klarar 1-2 reps och där "vänder" man och sänker vikter igen, typ pyramid. Vill verkligen känna att jag har gett max efter varje övning.
Idag är det vila, ofrivillig vila. Dessutom ofrivillig frånvaro från jobbet. Saknar mitt sociala liv och då har det bara gått några ynka timmar. Känner mig som en blekfet vattenballong när jag sitter här vid datorn med okammat hår, iförd långkalsonger och en brungrå fleecetröja, på fötterna har jag ett par fårskinnstofflor. Har en känsla av grottmänniska. Ni hör ju själva... man är inte hetaste bruden i stan. Jag ger mig, hissar vit flagg. Snälla baciller och imunförsvar mäkla fred nu!
För att muntra upp mig har jag bokat in ett träningspass med Klaudia Larson. Vi körde ett ryggpass tillsammans i februari och nästa helg är det dags igen, axlar denna gång. Gillar hennes koncept med att hon erbjuder sk "medträningspass", d v s där hon inte enbart står bredvid och agerar PT. Vi kör passet ihop som träningspartners. För min del ger det mycket mer inspiration än det traditionella PT-konceptet. Förutom att hon har grymma muskler är hon otroligt trevlig!
Jag och Klaudia efter förra passet
söndag 11 mars 2012
Som fisken i vattnet...
Börjar kännas bekant det här... att börja varje inlägg med att be om ursäkt för att jag är dålig att uppdatera bloggen. Och varför ska jag göra det, det är ingen som kräver det. Min blogg, mitt liv helt enkelt. Tiden lägger jag på annat än datorn. Vore ju tokigt att inte hinna med morgoncardion för att jag fastnar vid datorn, eller att inse att jag har missat att förbereda morgondagens matlådor p g a bloggande. Planering, matlagning, träning, jobb och den livsnödvändiga sömnen, det är ungefär vad jag hinner med. "This is the way I wanna live".
Det händer grejer och jag kan omöjligt få till en sammanfattning som täcker allt sedan förra gången jag skrev. I korthet kan jag säga att jag är nöjd med min tillvaro. Några anledningar:
Lön för mödan! Jag jobbar på med deffen, justerar, sänker, ökar... allt enligt vad jag och coachen kommer överens om. Och äntligen börjar det ge resultat! Är glad att ha en engagerad coach som dessutom är lyhörd för ens egna tankar och idéer.
Gemenskap och lagkänsla. Känns kanon att tillhöra Team Pure Fitness. Efter en lördag tillsammans med teamet kan jag konstatera att det är frigörande att träffa likasinnade.
Som en bonus har vi grymma sponsorer... Dcore som har supersnygga träningskläder, Wendy´s Hair som ser till att vi är snygga i håret, Sportkost som levererar kosttillskott snabbt och smidigt.
Sen har vi det bästa av allt... alla mina nära och kära som finns där för mig. Gamla kompisar som alltid finns kvar oavsett hur långt det går mellan gångerna.
Behöver jag säga mer än att jag trivs med tillvaron, som fisken i vattnet, som fågeln som flyger fritt över vidderna. En tanke slog mig under en promenad i eftermiddags, en tanke som har slagit mig många gånger förr. Varför jag vill tävla i Body Fitness. Det är utmaningen som triggar mig, att tänja på gränserna och uppnå underverk med sin kropp. Receptet att nå dit består av målmedvetenhet, vilja, beslutsamhet, passion och massor av disciplin. Framförallt massor av hård träning, bland vikterna på gymmet, tidiga morgonpromenader o s v. Detsamma gäller oavsett om målet är att tävla eller "bara" att komma i snygg form till sommaren. "Men varför kan du inte bara nöja dig med snygg beachform som alla andra?" Jo jag ser fram emot tävlingsmomentet, styling, smink, lösnaglar, lösögonfransar, löshår, glitter, glamour i kombination med definierade muskler. Så j-a läckert! Tyvärr brukar inte heller s k "beachsatsningar" räcka ända fram. Hur många gånger har vi inte hört denna fras runt nyår: "Nä om man skulle satsa på beach 20... (aktuellt år)", några månader senare låter det såhär: "Nä, man får nog satsa på beach 20.. (nästkommande år) o s v o s v. Det finns liksom ingen riktig ambition bakom det, bara tomma ord som låter bra att slänga ur sig. Mycket snack och liten verkstad! Trist att inte fler ser vinsten i att verkligen göra en helhjärtad, bestående förändring. Det behöver ju inte handla om något så simpelt(?) som utseende. Det finns mycket mer värdefulla vinster än en snygg yta. Kanske sätta upp ett prestationsbaserat mål, t ex att orka springa en viss sträcka på en viss tid. Eller varför inte träna och äta ordentligt för att må bra! En mycket vettig anledning.
Smolket i glädjebägaren skulle väl möjligen vara symptom på förkylning som kom smygande i slutet av veckan. Det blev kanske inte bättre av att posera utomhus under gårdagens plåtning, i endast linne och tights, barfota i kallt och blött gräs. Solens strålar gjorde vad de kunde för att värma oss mellan den isande nordanvindens andetag. Jag frös ända in i benmärgen. Tappade känseln i fötterna och det var omöjligt att dra upp dragkedjan på jackan när vi var klara. Men "allt för konsten"! Det var dagens motto. Kul och spännande upplevelse. Härligt att få plåtas av en duktig och engagerad fotograf som Binniam Eskender. En ära!
Hostan kan ju bero på hotellets dunkuddar eftersom jag är allergisk. Det har alltså varit en weekend i storstaden för mig. Bodde på Scandic Norra Bantorget. Helt okej hotell. Supergod frukostbuffé. De hade ett grovt bröd med massor av hela korn som smakade fantastiskt gott med ett par skivor ost och paprika. Minus till äggen. Hopplösa att skala. Det var samma sak i höstas på ett annat Scandichotell. Kanske de ska anställa mig som äggkokare. Misslyckas aldrig. Och jag bör ju vara expert med tanke på min äggkonsumtion.
Kommer säkert att skriva mer om Stockholmsresan i kommande inlägg. Nu ska jag fixa det sista i köket.
Det händer grejer och jag kan omöjligt få till en sammanfattning som täcker allt sedan förra gången jag skrev. I korthet kan jag säga att jag är nöjd med min tillvaro. Några anledningar:
Lön för mödan! Jag jobbar på med deffen, justerar, sänker, ökar... allt enligt vad jag och coachen kommer överens om. Och äntligen börjar det ge resultat! Är glad att ha en engagerad coach som dessutom är lyhörd för ens egna tankar och idéer.
Gemenskap och lagkänsla. Känns kanon att tillhöra Team Pure Fitness. Efter en lördag tillsammans med teamet kan jag konstatera att det är frigörande att träffa likasinnade.
Som en bonus har vi grymma sponsorer... Dcore som har supersnygga träningskläder, Wendy´s Hair som ser till att vi är snygga i håret, Sportkost som levererar kosttillskott snabbt och smidigt.
Sen har vi det bästa av allt... alla mina nära och kära som finns där för mig. Gamla kompisar som alltid finns kvar oavsett hur långt det går mellan gångerna.
Behöver jag säga mer än att jag trivs med tillvaron, som fisken i vattnet, som fågeln som flyger fritt över vidderna. En tanke slog mig under en promenad i eftermiddags, en tanke som har slagit mig många gånger förr. Varför jag vill tävla i Body Fitness. Det är utmaningen som triggar mig, att tänja på gränserna och uppnå underverk med sin kropp. Receptet att nå dit består av målmedvetenhet, vilja, beslutsamhet, passion och massor av disciplin. Framförallt massor av hård träning, bland vikterna på gymmet, tidiga morgonpromenader o s v. Detsamma gäller oavsett om målet är att tävla eller "bara" att komma i snygg form till sommaren. "Men varför kan du inte bara nöja dig med snygg beachform som alla andra?" Jo jag ser fram emot tävlingsmomentet, styling, smink, lösnaglar, lösögonfransar, löshår, glitter, glamour i kombination med definierade muskler. Så j-a läckert! Tyvärr brukar inte heller s k "beachsatsningar" räcka ända fram. Hur många gånger har vi inte hört denna fras runt nyår: "Nä om man skulle satsa på beach 20... (aktuellt år)", några månader senare låter det såhär: "Nä, man får nog satsa på beach 20.. (nästkommande år) o s v o s v. Det finns liksom ingen riktig ambition bakom det, bara tomma ord som låter bra att slänga ur sig. Mycket snack och liten verkstad! Trist att inte fler ser vinsten i att verkligen göra en helhjärtad, bestående förändring. Det behöver ju inte handla om något så simpelt(?) som utseende. Det finns mycket mer värdefulla vinster än en snygg yta. Kanske sätta upp ett prestationsbaserat mål, t ex att orka springa en viss sträcka på en viss tid. Eller varför inte träna och äta ordentligt för att må bra! En mycket vettig anledning.
Smolket i glädjebägaren skulle väl möjligen vara symptom på förkylning som kom smygande i slutet av veckan. Det blev kanske inte bättre av att posera utomhus under gårdagens plåtning, i endast linne och tights, barfota i kallt och blött gräs. Solens strålar gjorde vad de kunde för att värma oss mellan den isande nordanvindens andetag. Jag frös ända in i benmärgen. Tappade känseln i fötterna och det var omöjligt att dra upp dragkedjan på jackan när vi var klara. Men "allt för konsten"! Det var dagens motto. Kul och spännande upplevelse. Härligt att få plåtas av en duktig och engagerad fotograf som Binniam Eskender. En ära!
Hostan kan ju bero på hotellets dunkuddar eftersom jag är allergisk. Det har alltså varit en weekend i storstaden för mig. Bodde på Scandic Norra Bantorget. Helt okej hotell. Supergod frukostbuffé. De hade ett grovt bröd med massor av hela korn som smakade fantastiskt gott med ett par skivor ost och paprika. Minus till äggen. Hopplösa att skala. Det var samma sak i höstas på ett annat Scandichotell. Kanske de ska anställa mig som äggkokare. Misslyckas aldrig. Och jag bör ju vara expert med tanke på min äggkonsumtion.
Kommer säkert att skriva mer om Stockholmsresan i kommande inlägg. Nu ska jag fixa det sista i köket.
torsdag 9 februari 2012
Paradoxala känslor
Tiden rinner iväg. Tyvärr rinner inte fettet av mig i samma takt. Jag tillåter inte frustrationen att ta överhand men samtidigt måste jag förr eller senare öppna ögonen. Jag kommer att tvingas ta ett beslut, inte idag, inte imorgon, förmodligen inte denna vecka. "En vecka i taget-tänk". Siffrorna på vågen har minskat i ett behagligt tempo senaste veckorna vilket ger ett kvitto på att hårt arbete lönar sig. Men det är ändå spegelbilden som avgör, den visuella formen. Den är jag inte tillfreds med.
"Hjärnspöken" i all ära men detta är verkligheten. Jag visar inga dagsformsbilder här på bloggen, det är för att jag inte vill helt enkelt. Därför är det jättesvårt för er som läser detta att avgöra om jag sitter här och är självkritisk eller om det är så illa med formen. Jag är ärlig när jag säger att jag är långt ifrån en hyffsad tävlingsform. Det känns som en utopi.
Att tvingas flytta fram tävlingsdebut ytterligare en gång skulle självklart innebära ett tungt nederlag. Min stolthet och heder skulle få en rejäl smäll. "Vad var det vi sa- anhängarna" finns det gott om i vårt samhälle, både de som säger det rakt ut och de som snackar bakom ryggen, eller de som bara tänker det. Ändå lär jag fatta ett realistiskt beslut utifrån mina förutsättningar, utifrån MITT bästa. Att gå upp på en tävlingsscen i halvdan "Beach 2012-form" skulle knappast vara optimalt om man ser till stolthet och heder.
Men än är inte sista ordet sagt. Sista kortet är definitivt inte lagt. Har inte kastat in handduken.
Förra veckan var omtumlande och omkastande. Kundaktivitet som innebar kvällsjobb = 3 träningspass på morgonen före jobbet. Ordinary life as a Fitnesswannabe. På fredagen blev det en dagsutflykt till Sthlm. Träning på morgonen... check. Först ut till Vällingby och mina gamla hemkvarter, bodde där i en andrahandslägenhet sommaren 2000. Träffade Mia på Dansdesign som ska sy mina dräkter. Supertrevlig tjej... som dessutom sydde dräkterna åt en annan supertrevlig tjej, min teamkompis Emma som debuterade i Luciapokalen i december 2011. Mia hade massor av roliga saker hemma i sin ateljé: lösögonfransar, glittersmink, stenar, kristaller, allt möjligt som glittrar och glimrar! Trodde det skulle bli svårt att välja tyg till bikini nr 2 men så fort jag såg tyget i den blå nyansen så visste jag... det skulle jag ha. Så nu är det på G. Häftigt. Verkligt. Paradoxalt eftersom tävlingsformen känns avlägsen. Utopi men samtidigt verkligt... Hmmm.
Träffade coachen en snabbis på World Class Nybroplan, där jag börjar bli stammis. För den oinsatte kan det tyckas enkelt att stå på en scen och se glad ut. Men posering är så mycket mer än så. Från fötterna upp till huvudet, hälarna ihop och slutligen leendet ska sitta på plats. Lärorikt och nödvändigt för att framhäva sin fysik på bästa sätt. Små saker kan göra stor skillnad. Man får inte vara blyg inte. Enda lediga salen var upptagen av två manliga instruktörer som övade in danskoreografi. Eftersom tiden var ganska knapp var det bara att köra, av med kläderna och på med pumpsen. Ja ja, en dag ska man stå inför flera 100 pers.
I övrigt var det en jobbig Stockholmsresa där både vädergudar och SJ var emot mig. Jag hade dagens matlådor prydligt nerpackade i min påse. Skötte mig prickfritt. Men mitt psyke testades rejält i en djungel av kanelbulledoftande 7elevenbutiker. Att vädergudarna var på dåligt humör gjorde det ännu jobbigare. Snöyra, isande vindar och tvåsiffrigt minusgrader. Jag frös nästan ihjäl i snålblåsten. Två cafébesök blev nödvändiga för att slå ihjäl lite tid, en svart kopp kaffe på vardera ställe. Nybakta semlor, kladdkaka, cheesecake i all ära.... men det som lockade mig mest var de grova smörgåsarna med olika pålägg och grönsaker, eller den grillade foccacian med parmaskinka och mozarella. När jag kom till centralen för att äntligen bege mig hemåt fanns inget tåg inne vid perrongen. Började ana oråd. Och mycket riktigt det slutade med en timme försening. Hoppades på att kunna somna men jag satt obekvämt och det var stimmigt i vagnen, man undrar varför de väljer att resa med barn så sent på dygnet. Nåja, jag kom iaf hem välbehållen.
Några reflektioner:
* När jag "drev" omkring i Sthlm insåg jag vilken trygghet jag har här hemma. Jag kommer från ett kärleksfullt och tryggt hem och jag vet att min familj alltid finns där för mig. Det är inte alla som har den tryggheten. När jag kommer till såna insikter fylls jag av en obeskrivlig värme inombords.
* Även om jag saknar Stockholmspulsen emellanåt så blir jag alltmer säker på att jag valde rätt när jag flyttade tillbaka till Dalarna. Överfulla pendeltåg, stopp i t-banan, överallt rusar folk omkring som yra höns. Vet mycket väl att det finns trevligare sidor av Stockholm. Storstaden är rolig som omväxling men max ett par dagar. Det är här uppe jag trivs, i mitt fjällhöga Nord.
* Sköter kost och träning med äcklig disciplin. Det är fortfarande lika roligt och inspirerande att kämpa mot toppformen. För oavsett tävlingsform eller inte ska jag komma i mitt livs form. Det är för tidigt att ge upp!!!
"Hjärnspöken" i all ära men detta är verkligheten. Jag visar inga dagsformsbilder här på bloggen, det är för att jag inte vill helt enkelt. Därför är det jättesvårt för er som läser detta att avgöra om jag sitter här och är självkritisk eller om det är så illa med formen. Jag är ärlig när jag säger att jag är långt ifrån en hyffsad tävlingsform. Det känns som en utopi.
Att tvingas flytta fram tävlingsdebut ytterligare en gång skulle självklart innebära ett tungt nederlag. Min stolthet och heder skulle få en rejäl smäll. "Vad var det vi sa- anhängarna" finns det gott om i vårt samhälle, både de som säger det rakt ut och de som snackar bakom ryggen, eller de som bara tänker det. Ändå lär jag fatta ett realistiskt beslut utifrån mina förutsättningar, utifrån MITT bästa. Att gå upp på en tävlingsscen i halvdan "Beach 2012-form" skulle knappast vara optimalt om man ser till stolthet och heder.
Men än är inte sista ordet sagt. Sista kortet är definitivt inte lagt. Har inte kastat in handduken.
Förra veckan var omtumlande och omkastande. Kundaktivitet som innebar kvällsjobb = 3 träningspass på morgonen före jobbet. Ordinary life as a Fitnesswannabe. På fredagen blev det en dagsutflykt till Sthlm. Träning på morgonen... check. Först ut till Vällingby och mina gamla hemkvarter, bodde där i en andrahandslägenhet sommaren 2000. Träffade Mia på Dansdesign som ska sy mina dräkter. Supertrevlig tjej... som dessutom sydde dräkterna åt en annan supertrevlig tjej, min teamkompis Emma som debuterade i Luciapokalen i december 2011. Mia hade massor av roliga saker hemma i sin ateljé: lösögonfransar, glittersmink, stenar, kristaller, allt möjligt som glittrar och glimrar! Trodde det skulle bli svårt att välja tyg till bikini nr 2 men så fort jag såg tyget i den blå nyansen så visste jag... det skulle jag ha. Så nu är det på G. Häftigt. Verkligt. Paradoxalt eftersom tävlingsformen känns avlägsen. Utopi men samtidigt verkligt... Hmmm.
Träffade coachen en snabbis på World Class Nybroplan, där jag börjar bli stammis. För den oinsatte kan det tyckas enkelt att stå på en scen och se glad ut. Men posering är så mycket mer än så. Från fötterna upp till huvudet, hälarna ihop och slutligen leendet ska sitta på plats. Lärorikt och nödvändigt för att framhäva sin fysik på bästa sätt. Små saker kan göra stor skillnad. Man får inte vara blyg inte. Enda lediga salen var upptagen av två manliga instruktörer som övade in danskoreografi. Eftersom tiden var ganska knapp var det bara att köra, av med kläderna och på med pumpsen. Ja ja, en dag ska man stå inför flera 100 pers.
I övrigt var det en jobbig Stockholmsresa där både vädergudar och SJ var emot mig. Jag hade dagens matlådor prydligt nerpackade i min påse. Skötte mig prickfritt. Men mitt psyke testades rejält i en djungel av kanelbulledoftande 7elevenbutiker. Att vädergudarna var på dåligt humör gjorde det ännu jobbigare. Snöyra, isande vindar och tvåsiffrigt minusgrader. Jag frös nästan ihjäl i snålblåsten. Två cafébesök blev nödvändiga för att slå ihjäl lite tid, en svart kopp kaffe på vardera ställe. Nybakta semlor, kladdkaka, cheesecake i all ära.... men det som lockade mig mest var de grova smörgåsarna med olika pålägg och grönsaker, eller den grillade foccacian med parmaskinka och mozarella. När jag kom till centralen för att äntligen bege mig hemåt fanns inget tåg inne vid perrongen. Började ana oråd. Och mycket riktigt det slutade med en timme försening. Hoppades på att kunna somna men jag satt obekvämt och det var stimmigt i vagnen, man undrar varför de väljer att resa med barn så sent på dygnet. Nåja, jag kom iaf hem välbehållen.
Några reflektioner:
* När jag "drev" omkring i Sthlm insåg jag vilken trygghet jag har här hemma. Jag kommer från ett kärleksfullt och tryggt hem och jag vet att min familj alltid finns där för mig. Det är inte alla som har den tryggheten. När jag kommer till såna insikter fylls jag av en obeskrivlig värme inombords.
* Även om jag saknar Stockholmspulsen emellanåt så blir jag alltmer säker på att jag valde rätt när jag flyttade tillbaka till Dalarna. Överfulla pendeltåg, stopp i t-banan, överallt rusar folk omkring som yra höns. Vet mycket väl att det finns trevligare sidor av Stockholm. Storstaden är rolig som omväxling men max ett par dagar. Det är här uppe jag trivs, i mitt fjällhöga Nord.
* Sköter kost och träning med äcklig disciplin. Det är fortfarande lika roligt och inspirerande att kämpa mot toppformen. För oavsett tävlingsform eller inte ska jag komma i mitt livs form. Det är för tidigt att ge upp!!!
lördag 28 januari 2012
Supersaturday...
Wow... vilken lördag! Började med vägning och formcheck. Både måttband och våg var relativt vänliga idag. Kanske belöning efter en veckas hårt arbete. För som jag har jobbat denna vecka! Vill inte skryta men jag är lite smått imponerad av min egen disciplin, jag upphör aldrig att förvåna mig själv. De i min omgivning fattar nog inte heller vad jag håller på med, eller varför jag håller på såhär. Men varför slösa tid på att försöka förklara. Jag vill detta helt enkelt! Jag lever min dröm! Våga ta klivet ut i det blå utan att veta exakt var jag kommer att landa, häftig känsla, en känsla av att vara levande. En del människor klättrar uppför berg, slänger sig utför stup, hoppar fallskärm, susar fram i racingbilar för att få kicken. Jag får min kick av att kliva upp okristligt tidigt. Morgonrutinerna följs noga, kaffe, BCAA, ett par kapslar "Hells Breath", vatten. På med löparkläder eller cykelkläder beroende på veckodag. Dagar då löpning står på schemat är det på med mössa och reflexväst och bara kasta sig ut i mörkret. En känsla av frihet att se den spegelblanka isen på sjön, se månens sken som speglar sig, stjärnorna som gnistrar, snön som knarrar under skosulorna. En kick värd att leva för!
Började denna dag med löpintervaller. Bestämde mig för backe. Extra utmaning. Okej, tempot var kanske inget att skryta med men jag jobbade mig uppför backen, joggade ner, upp igen * 10. Avslutade med 10 st korta spurter a´40 sekunder + gång 20 sekunder. Nedjogging hem. Totalt 50 minuter. Lördagsfrukosten bestod av havregrynsgröt med sojamjölk, hallon och gojibär. Det ska vara gott att leva! Ett par timmar senare var det dags att inta gymmet för ett s k "Priopass", prioriterade muskelgrupper/övningar enligt nya upplägget. Satte ihop övningarna med minimal vila och körde dem totalt 5 varv. Chins (med hjälpvikt), dips (i samma maskin), axelpress med stång bakom nacke, armhävningar (bonusövning tillagd av mig). Därefter kombinerade jag utfallshopp och magdödaren no 1 Russian Twist. 5 set, totalt utfallshopp * 100, Russian Twist * 150. Det lilla som fanns kvar i magmusklerna gav jag i sista setet som bestod av crunches med viktplatta + fällkniven med viktplatta 20+20, "bara" 4 set sen "dog" mina magmuskler. 30 minuter på crosstrainern kändes som en evighet. På slutet var jag så trött på den enformiga musiken gymmet erbjöd och omgivningens kacklande så jag fick gå djupt in i mina tankar... fokusera, målbilder. Istället hamnade jag osökt på sidospår, en gammal klassiker etsade sig fast i huvudet, "Evighetsmaskinen". "Det går hit det går dit det går runt en liten bit.....". Jag började småskratta för mig själv. Förmodligen var det den mest passande låten eftersom jag i det ögonblicket kände mig som en evighetsmaskin som bara matade på och matade på, öste järnet ända in kaklet kan man säga! Jag kände mig oövervinnerlig! Det är omöjligt att beskriva känslan för de icketräningsfrälsta, det måste upplevas. Det är då man får betalt för alla jobbiga stunder, för allt slit man lägger ner, för svetten som rinner, för mjölksyran i musklerna, för blodsmaken i munnen, för rivet i bröstet. "Prisa gud, nu kommer återbäringen!" Så känns det.
För att fortsätta på musik och låttexter... jag är allätare när det gäller musik vilket ni skulle förstå om ni såg mina spellistor. Säg vad man vill om Eric Saade men en textrad i "Hearts in the air" har fastnat: "Why should I care what they say, just want them out of my way, because I´m the king of my own life".
Så alla där ute... tänk på det. Bara ni bestämmer, bara ni sätter gränserna! Klyscha? Ja kanske men det är sant. En ännu mer uttjatad klyscha är: "Ingenting är omöjligt". Med de orden i baktanken gav jag mig ut på 60 minuters löpning i måndags morse. 60 minuter är en evighet för mig när det gäller löpning/jogging. Jag är mer intervalltjejen, men eftersom allsidig träning är det bästa gör jag som coachen säger och följer upplägget. Funderingarna fanns där om att eventuellt springa så långt jag orkade och sen gå en bit o s v. Eller att helt sonika bestämma att springa 15, gå 5 och göra det tre gånger. Men när jag väl stack iväg ut i mörkret fanns inget alternativ. Hellre sänka tempot än att stanna. Steg för steg i en härlig rytm. Hittade det där omtalade flowet som löpare brukar prata om. "Ingenting är omöjligt om man har bestämt sig" var morgonens mantra som upprepades gång på gång. 60 minuter senare hade jag passerat flera mentala spärrar och joggat i ett sträck. Grymt! I onsdags satsade jag mer på tempo, då blev det 15+5*3, d v s 15 minuter relativt snabbt tempo, 5 min jogg/gång i 3 omgångar.
Jag kan konstatera att jag är nykär, i löpningen! Har redan ett mål klart för framtiden (en lettråd: Lidingö), men var sak har sin tid. Här och nu är det endast den pågående deffen och Body Fitness som gäller.
Oj vilket långt inlägg detta blev. Mycket svammel och flum. Mycket positiva och kanske överhurtiga klyschor, men det är så det känns med träningen just nu. Yeah yeah wow wow. =))))
Började denna dag med löpintervaller. Bestämde mig för backe. Extra utmaning. Okej, tempot var kanske inget att skryta med men jag jobbade mig uppför backen, joggade ner, upp igen * 10. Avslutade med 10 st korta spurter a´40 sekunder + gång 20 sekunder. Nedjogging hem. Totalt 50 minuter. Lördagsfrukosten bestod av havregrynsgröt med sojamjölk, hallon och gojibär. Det ska vara gott att leva! Ett par timmar senare var det dags att inta gymmet för ett s k "Priopass", prioriterade muskelgrupper/övningar enligt nya upplägget. Satte ihop övningarna med minimal vila och körde dem totalt 5 varv. Chins (med hjälpvikt), dips (i samma maskin), axelpress med stång bakom nacke, armhävningar (bonusövning tillagd av mig). Därefter kombinerade jag utfallshopp och magdödaren no 1 Russian Twist. 5 set, totalt utfallshopp * 100, Russian Twist * 150. Det lilla som fanns kvar i magmusklerna gav jag i sista setet som bestod av crunches med viktplatta + fällkniven med viktplatta 20+20, "bara" 4 set sen "dog" mina magmuskler. 30 minuter på crosstrainern kändes som en evighet. På slutet var jag så trött på den enformiga musiken gymmet erbjöd och omgivningens kacklande så jag fick gå djupt in i mina tankar... fokusera, målbilder. Istället hamnade jag osökt på sidospår, en gammal klassiker etsade sig fast i huvudet, "Evighetsmaskinen". "Det går hit det går dit det går runt en liten bit.....". Jag började småskratta för mig själv. Förmodligen var det den mest passande låten eftersom jag i det ögonblicket kände mig som en evighetsmaskin som bara matade på och matade på, öste järnet ända in kaklet kan man säga! Jag kände mig oövervinnerlig! Det är omöjligt att beskriva känslan för de icketräningsfrälsta, det måste upplevas. Det är då man får betalt för alla jobbiga stunder, för allt slit man lägger ner, för svetten som rinner, för mjölksyran i musklerna, för blodsmaken i munnen, för rivet i bröstet. "Prisa gud, nu kommer återbäringen!" Så känns det.
För att fortsätta på musik och låttexter... jag är allätare när det gäller musik vilket ni skulle förstå om ni såg mina spellistor. Säg vad man vill om Eric Saade men en textrad i "Hearts in the air" har fastnat: "Why should I care what they say, just want them out of my way, because I´m the king of my own life".
Så alla där ute... tänk på det. Bara ni bestämmer, bara ni sätter gränserna! Klyscha? Ja kanske men det är sant. En ännu mer uttjatad klyscha är: "Ingenting är omöjligt". Med de orden i baktanken gav jag mig ut på 60 minuters löpning i måndags morse. 60 minuter är en evighet för mig när det gäller löpning/jogging. Jag är mer intervalltjejen, men eftersom allsidig träning är det bästa gör jag som coachen säger och följer upplägget. Funderingarna fanns där om att eventuellt springa så långt jag orkade och sen gå en bit o s v. Eller att helt sonika bestämma att springa 15, gå 5 och göra det tre gånger. Men när jag väl stack iväg ut i mörkret fanns inget alternativ. Hellre sänka tempot än att stanna. Steg för steg i en härlig rytm. Hittade det där omtalade flowet som löpare brukar prata om. "Ingenting är omöjligt om man har bestämt sig" var morgonens mantra som upprepades gång på gång. 60 minuter senare hade jag passerat flera mentala spärrar och joggat i ett sträck. Grymt! I onsdags satsade jag mer på tempo, då blev det 15+5*3, d v s 15 minuter relativt snabbt tempo, 5 min jogg/gång i 3 omgångar.
Jag kan konstatera att jag är nykär, i löpningen! Har redan ett mål klart för framtiden (en lettråd: Lidingö), men var sak har sin tid. Här och nu är det endast den pågående deffen och Body Fitness som gäller.
Oj vilket långt inlägg detta blev. Mycket svammel och flum. Mycket positiva och kanske överhurtiga klyschor, men det är så det känns med träningen just nu. Yeah yeah wow wow. =))))
söndag 22 januari 2012
Blixtvisit
Bussresan gick helt enligt tidtabell som vanligt! Massor av cred till bussbolaget för det, till skillnad från deras konkurrent SJ. Enda störande momentet var två kacklande damer bakom mig, rena rama hönshuset. I med hörlurarna och sen somnade jag iaf.
Träffade coachen en snabbis. Av med kläderna i omklädningsrummet på World Class Nybroplan, klämma och känna. Mage och armar är tydligen mest kritiskt. Trodde att rumpa och lår också var i farozonen men Madde trodde att det skulle släppa där. Ja ja... hon vara chef, hon veta bäst. =) Nu är det bara full fart framåt... Bam bam bam.
Därefter besökte jag Wendy´s Hair. En enkel toppklippning bara + ögonbrynsplock. Måste berömma det fina bemötandet! Esmeralda tog verkligen väl hand om mig. Vi diskuterade angående framtida planer och hon kom med lite idéer. Vi var rörande överens om att vi mest ska fokusera på fyllighet när det gäller hårförlängningen. Längden kommer "bara" att bli till axlarna men desto mer tjocklek. Dessutom ska vi färga bort min hemska utväxt och lägga in toner av honungsblond. Men det blir i mars.
Gladiatorerna är flitiga besökare på Wendy´s och gissa om jag höll på att trilla baklänges när jag kliver in och Prime (Micke Hollsten) sitter där. Där kom jag in med mössa nerdragen till ögonen. Omtumlande för en lantis som mig att komma till storstaden och se en tv-kändis. Jag greps dock inte av idolhysteri utan spelade oberörd. Cool, avslappnad. Var rädd att snubbla över hans väska och ramla in i klädhängaren när jag skulle hänga upp jackan. Han var faktiskt snyggare live än på tv. Åhhh nu är det fjortisvarning på mig. ;)
Träffade coachen en snabbis. Av med kläderna i omklädningsrummet på World Class Nybroplan, klämma och känna. Mage och armar är tydligen mest kritiskt. Trodde att rumpa och lår också var i farozonen men Madde trodde att det skulle släppa där. Ja ja... hon vara chef, hon veta bäst. =) Nu är det bara full fart framåt... Bam bam bam.
Därefter besökte jag Wendy´s Hair. En enkel toppklippning bara + ögonbrynsplock. Måste berömma det fina bemötandet! Esmeralda tog verkligen väl hand om mig. Vi diskuterade angående framtida planer och hon kom med lite idéer. Vi var rörande överens om att vi mest ska fokusera på fyllighet när det gäller hårförlängningen. Längden kommer "bara" att bli till axlarna men desto mer tjocklek. Dessutom ska vi färga bort min hemska utväxt och lägga in toner av honungsblond. Men det blir i mars.
Gladiatorerna är flitiga besökare på Wendy´s och gissa om jag höll på att trilla baklänges när jag kliver in och Prime (Micke Hollsten) sitter där. Där kom jag in med mössa nerdragen till ögonen. Omtumlande för en lantis som mig att komma till storstaden och se en tv-kändis. Jag greps dock inte av idolhysteri utan spelade oberörd. Cool, avslappnad. Var rädd att snubbla över hans väska och ramla in i klädhängaren när jag skulle hänga upp jackan. Han var faktiskt snyggare live än på tv. Åhhh nu är det fjortisvarning på mig. ;)
Söndagen inställd pga bristande intresse
Så kändes det i morse... Seg start på en seg söndag som gärna hade fått vara inställd för min del. Inte ens det varma kaffet hjälpte mig dra på smilbanden. Kände mig som åsnan Ior i Nalle Puh. Ändå hade jag sovit som ett barn hela natten. Gårdagens snabbvisit i Sthlm tog på krafterna.
Ryggläge på sängen stirrandes i taket. Offerkoftan hade tydligen letats fram i garderoben igen. Man har alltid två val. Ligga kvar och deppa utan anledning. Knappast särskilt produktivt. Ibland kan det vara skönt med en rejäl slappardag utan att göra någonting men då ska det göras av vilja, man ska känna för att ligga kvar nerbäddad i sängen och mysa. Men hur mysigt är det att ligga kvar och mysa med sig själv, när man dessutom känner sig som en fräsande hyena. Näe, jag ville upp och uträtta något denna dag. Alternativ två var alltså att ta sig i kragen. Just do it. Packade träningsväskan, blandade shakern med aminosyror, och stack iväg till gymmet för att köra skiten ur mig. Med den inställningen kan det bli himmel eller helvete. Det kan bli ett superpass men det kan bli för mycket frustration som sätter krokben på mig. Idag öppnade sig himlens portar... och endorfiner regnade ner. Jag tog i tills jag blev yr, tills det svartnade, jag fixade minst två extra reps i varje set. Mental styrka! Tacksam för min disciplin och vilja som räddade dagen!
Motivation kommer inte på beställning. Jag får ofta kommentarer om hur duktig jag är som orkar träna så mycket. "Jag tycker det är kul, det är det bästa som finns" brukar vara ett av mina argument. Men även om jag älskar träningen så högt finns det dagar då motivationen sviker. Träning ska såklart vara roligt annars skulle det aldrig funka i längden, men det finns dagar då det inte känns "Tjohej va kul" att träna, det måste man leva med. Men jag vet att innerst inne finns en ovärdelig kärlek till träningen. Idag var det autopiloten som tog mig till gymmet. Andra dagar är det den sanna glädjen. Huvudsaken är att jag vet att det är värt det. Självklart misslyckas jag ibland och får till ett riktigt skitpass men ofta översköljs jag av endorfiner, lämnar gymmet med en överdos av lyckohormoner. Varje pass är ett steg närmare mitt mål! Det räcker som drivkraft!
Nu är det handlat inför veckan. Lite komplettering på tisdag bara. Matlådor för mån-ons är förberedda. Nya upplägget har gåtts igenom ett antal gånger, uppifrån och ner, nerifrån och upp. Spännande! In i dimman på allvar!
Ryggläge på sängen stirrandes i taket. Offerkoftan hade tydligen letats fram i garderoben igen. Man har alltid två val. Ligga kvar och deppa utan anledning. Knappast särskilt produktivt. Ibland kan det vara skönt med en rejäl slappardag utan att göra någonting men då ska det göras av vilja, man ska känna för att ligga kvar nerbäddad i sängen och mysa. Men hur mysigt är det att ligga kvar och mysa med sig själv, när man dessutom känner sig som en fräsande hyena. Näe, jag ville upp och uträtta något denna dag. Alternativ två var alltså att ta sig i kragen. Just do it. Packade träningsväskan, blandade shakern med aminosyror, och stack iväg till gymmet för att köra skiten ur mig. Med den inställningen kan det bli himmel eller helvete. Det kan bli ett superpass men det kan bli för mycket frustration som sätter krokben på mig. Idag öppnade sig himlens portar... och endorfiner regnade ner. Jag tog i tills jag blev yr, tills det svartnade, jag fixade minst två extra reps i varje set. Mental styrka! Tacksam för min disciplin och vilja som räddade dagen!
Motivation kommer inte på beställning. Jag får ofta kommentarer om hur duktig jag är som orkar träna så mycket. "Jag tycker det är kul, det är det bästa som finns" brukar vara ett av mina argument. Men även om jag älskar träningen så högt finns det dagar då motivationen sviker. Träning ska såklart vara roligt annars skulle det aldrig funka i längden, men det finns dagar då det inte känns "Tjohej va kul" att träna, det måste man leva med. Men jag vet att innerst inne finns en ovärdelig kärlek till träningen. Idag var det autopiloten som tog mig till gymmet. Andra dagar är det den sanna glädjen. Huvudsaken är att jag vet att det är värt det. Självklart misslyckas jag ibland och får till ett riktigt skitpass men ofta översköljs jag av endorfiner, lämnar gymmet med en överdos av lyckohormoner. Varje pass är ett steg närmare mitt mål! Det räcker som drivkraft!
Nu är det handlat inför veckan. Lite komplettering på tisdag bara. Matlådor för mån-ons är förberedda. Nya upplägget har gåtts igenom ett antal gånger, uppifrån och ner, nerifrån och upp. Spännande! In i dimman på allvar!
fredag 20 januari 2012
Gott och blandat
Senaste tiden har vi fått en mängd trevliga mail från coach Madde. Det känns verkligen grymt kul och inspirerande att ingå i Team Pure Fitness.
Teamträff och fotografering är två av sakerna som är på G. Tillvaron känns lite som en påse Gott & Blandat just nu.
Dags att göra ny beställning av träningskläder från Dcore. Det är inte bara kläder att träna i utan de har massor av snyggt man kan ha när som helst på sin fritid. Att kika runt på hemsidan är som att släppa in ett barn i en leksaksaffär. Jag vill ha ha ha! Har spanat in denna jacka, ett par praktiska tights är ett måste och dessutom är jag sugen på denna läckra top som jag vet många beställde i höstas.
Förövrigt känner jag starkt behov av en rullator, alternativt ny höftkula. Går som en 90-åring. Träningsvärken i benen i kombination med lika värk i magmusklerna innebär viss svårighet att hålla kroppen upprätt. Hög frekvens cardioträning påfrestar också speciellt runt lår och rumpa. Men varför gnälla? Träningsvärk är iaf den bästa värk man kan ha. Dessutom är jag medveten om att det ingår, det är en del av priset i en sådan satsning jag gör. Det är värt det... JA. Jag behöver ingen som tycker som synd om mig. Jag vet vad jag har gett mig in på och ska göra allt för att fullfölja det. De i min omgivning som lider för min skull, om de verkligen bryr sig om mig, om de verkligen värnar om mig och min hälsa såsom de påstår, sluta med ert medlidande! Om ni tycker att jag kastar bort mitt liv är det ert problem. Det ska kosta, det ska kännas, när man väl når sitt mål är det värt varje minut av slit!
Jag gillar inte känslan när man liksom ger folk dåligt samvete. När de måste försvara sig för att de inte tränar eller för att de tar kaka till kaffet. Ingen behöver försvara sig inför mig, jag dömer ingen för att de inte tränar eller äter hälsosamt, alla får stå för sina val i livet. Jag ska inte heller behöva inta försvarsställning i möte med andra. Jag accepterar att vi är olika, vi har olika värderingar osv. Man kan dock inte bortse från att man ofta möter "roliga" kommentarer. Ett par exempel:
"Tänk om jag kunde träna som du gör". Alla behöver inte träna 2 pass om dagen 6 dagar i veckan. Alla behöver inte träna för att forma en fitnesskropp. Träna utifrån dina egna behov och förutsättningar. Vi alla har 24 timmar per dygn som vi bestämmer hur vi vill spendera. Vill du träna så gör du det. Jag vill träna, jag har bestämt mig, svårare än så är det inte.
"Du tränar ju jämt/varje dag". Ja, jag tränar när andra kanske väljer att sitta hemma vid tv:n varje kväll. Eller åker till köpcentret, shoppar, dricker latte och bränner pengar flera kvällar per vecka.
Nog om det. Till något roligare... träning. Lyckades iaf få till ett hyffsat pass för axlar, armar och mage. I och med det är jag klar med styrkan för denna vecka. Avslutade med 45 minuter spinning. Hade gett mig fan på att fixa det. Trots tuggummi i benen. Favoritinstruktören hjälpte mig på traven... Haleluja! Jag överlevde. I´m a survivor!
Fredagkväll... sug på den. Jag kan helt ärligt erkänna att det är en av de svåraste stunderna under dieten. Att vara stark är inte lika med att aldrig känna sug och frestelse, däremot visar det på en oerhörd styrka och disciplin att inte falla för frestelsen, att istället höja blicken och fortsätta kämpa mot målet. Den optimala fredagkvällen består INTE av chips och läsk. Efter såna saker finns inget sug, det kan jag uppriktigt säga. Får konstiga blickar när jag hävdar att jag inte känner sug efter pizza, hamburgare, skumtomtar, feta såser... för att inte tala om alkohol. Märklig människa. Men varför vara som alla andra? =) Längtar däremot efter grovt hembakat bröd med ett tjockt lager philadelphiaost + avocado, eller varför inte kokt ägg och Kalles randiga kaviar. En fräsch pastasallad med grillad kyckling, fetaost, soltorkade tomater och färsk basilika. Wrap med kallrökt lax, keso och pepparrot. Bara en enkel knäckemacka med smör och en stark ost. Listan kan göras lång. Fredagkvällen lyxar jag gärna till med ett par rutor mörk choklad och efterrätt i form av keso/kesella med frukt/bär och rostade frön. Mmmm. Nu får jag sluta! Nu ska jag ha kalorifritt fredagsmys. En bra film. Varm filt och en skön soffa räcker en bra bit.
Trevlig helg!
Teamträff och fotografering är två av sakerna som är på G. Tillvaron känns lite som en påse Gott & Blandat just nu.
Dags att göra ny beställning av träningskläder från Dcore. Det är inte bara kläder att träna i utan de har massor av snyggt man kan ha när som helst på sin fritid. Att kika runt på hemsidan är som att släppa in ett barn i en leksaksaffär. Jag vill ha ha ha! Har spanat in denna jacka, ett par praktiska tights är ett måste och dessutom är jag sugen på denna läckra top som jag vet många beställde i höstas.
Förövrigt känner jag starkt behov av en rullator, alternativt ny höftkula. Går som en 90-åring. Träningsvärken i benen i kombination med lika värk i magmusklerna innebär viss svårighet att hålla kroppen upprätt. Hög frekvens cardioträning påfrestar också speciellt runt lår och rumpa. Men varför gnälla? Träningsvärk är iaf den bästa värk man kan ha. Dessutom är jag medveten om att det ingår, det är en del av priset i en sådan satsning jag gör. Det är värt det... JA. Jag behöver ingen som tycker som synd om mig. Jag vet vad jag har gett mig in på och ska göra allt för att fullfölja det. De i min omgivning som lider för min skull, om de verkligen bryr sig om mig, om de verkligen värnar om mig och min hälsa såsom de påstår, sluta med ert medlidande! Om ni tycker att jag kastar bort mitt liv är det ert problem. Det ska kosta, det ska kännas, när man väl når sitt mål är det värt varje minut av slit!
Jag gillar inte känslan när man liksom ger folk dåligt samvete. När de måste försvara sig för att de inte tränar eller för att de tar kaka till kaffet. Ingen behöver försvara sig inför mig, jag dömer ingen för att de inte tränar eller äter hälsosamt, alla får stå för sina val i livet. Jag ska inte heller behöva inta försvarsställning i möte med andra. Jag accepterar att vi är olika, vi har olika värderingar osv. Man kan dock inte bortse från att man ofta möter "roliga" kommentarer. Ett par exempel:
"Tänk om jag kunde träna som du gör". Alla behöver inte träna 2 pass om dagen 6 dagar i veckan. Alla behöver inte träna för att forma en fitnesskropp. Träna utifrån dina egna behov och förutsättningar. Vi alla har 24 timmar per dygn som vi bestämmer hur vi vill spendera. Vill du träna så gör du det. Jag vill träna, jag har bestämt mig, svårare än så är det inte.
"Du tränar ju jämt/varje dag". Ja, jag tränar när andra kanske väljer att sitta hemma vid tv:n varje kväll. Eller åker till köpcentret, shoppar, dricker latte och bränner pengar flera kvällar per vecka.
Nog om det. Till något roligare... träning. Lyckades iaf få till ett hyffsat pass för axlar, armar och mage. I och med det är jag klar med styrkan för denna vecka. Avslutade med 45 minuter spinning. Hade gett mig fan på att fixa det. Trots tuggummi i benen. Favoritinstruktören hjälpte mig på traven... Haleluja! Jag överlevde. I´m a survivor!
Fredagkväll... sug på den. Jag kan helt ärligt erkänna att det är en av de svåraste stunderna under dieten. Att vara stark är inte lika med att aldrig känna sug och frestelse, däremot visar det på en oerhörd styrka och disciplin att inte falla för frestelsen, att istället höja blicken och fortsätta kämpa mot målet. Den optimala fredagkvällen består INTE av chips och läsk. Efter såna saker finns inget sug, det kan jag uppriktigt säga. Får konstiga blickar när jag hävdar att jag inte känner sug efter pizza, hamburgare, skumtomtar, feta såser... för att inte tala om alkohol. Märklig människa. Men varför vara som alla andra? =) Längtar däremot efter grovt hembakat bröd med ett tjockt lager philadelphiaost + avocado, eller varför inte kokt ägg och Kalles randiga kaviar. En fräsch pastasallad med grillad kyckling, fetaost, soltorkade tomater och färsk basilika. Wrap med kallrökt lax, keso och pepparrot. Bara en enkel knäckemacka med smör och en stark ost. Listan kan göras lång. Fredagkvällen lyxar jag gärna till med ett par rutor mörk choklad och efterrätt i form av keso/kesella med frukt/bär och rostade frön. Mmmm. Nu får jag sluta! Nu ska jag ha kalorifritt fredagsmys. En bra film. Varm filt och en skön soffa räcker en bra bit.
Trevlig helg!
torsdag 19 januari 2012
Stockholmsresa
Snart helg! På lördag ska jag på dagsutflykt till huvudstaden. Buss tur och retur. Planen är att jag ska hinna träffa coach Madde en snabbis för en formcheck. Lättare att bedömma formen live än på halvtaskiga bilder. Siffrorna på vågen säger inte heller så mycket. Det går fruktansvärt långsamt, men jag anar en alltmer tilltagande form när jag kollar spegelbilden. I morse såg jag till att få upp spegeln på badrumsdörren. Vad då? Undrar kanske några nu. Jo, en spegel högt upp mot taket, lite lutande ska den sitta, mittemot den vanliga spegeln... och sen kan man titta i den när man poserar och se ryggen perfekt i stora badrumsspegeln. Det såg helt okej ut. Mina problemområden är mage, rumpa och lår. Magfettet kommer troligen att släppa allra sist, kanske sista månaden. Jag har tyvärr en putmage som jag inte är helt tillfreds med.
När jag ändå besöker Stockholm ska jag passa på att klippa mig på Wendy´s Hair. De är grymma på hårförlängningar och jag som tidigare har varit lite skeptisk till den typen av "fåfänga" börjar bli omvänd. Hoppas få lite tips och idéer inför val av tävlingsfrisyr.
På deras blogg finns massor av före och efterbilder, grym inspiration!
I övrigt kommer lördagen att bli en mycket sparsam höjardag. Bra mat. Lite mer energi i samband med träning, kanske en bar. Det får räcka. Eventuellt en Cola Zero också. Tiden går med rasande fart och varje dag räknas. Tänker inte lura mig själv till att äta en massa i onödan. What goes around comes around!
När jag ändå besöker Stockholm ska jag passa på att klippa mig på Wendy´s Hair. De är grymma på hårförlängningar och jag som tidigare har varit lite skeptisk till den typen av "fåfänga" börjar bli omvänd. Hoppas få lite tips och idéer inför val av tävlingsfrisyr.
På deras blogg finns massor av före och efterbilder, grym inspiration!
I övrigt kommer lördagen att bli en mycket sparsam höjardag. Bra mat. Lite mer energi i samband med träning, kanske en bar. Det får räcka. Eventuellt en Cola Zero också. Tiden går med rasande fart och varje dag räknas. Tänker inte lura mig själv till att äta en massa i onödan. What goes around comes around!
tisdag 17 januari 2012
Go hard or go home
Har beskrivit den förr... känslan att överträffa sina förväntningar. Det var med viss tveksamhet jag begav mig till gymmet idag. Inte inför själva träningen. Att utesluta ett träningspass finns liksom inte på min världskarta, så länge det inte finns en mycket bra anledning (skada/sjukdom etc). Men jag visste hur det skulle se ut med folk... som att kasta sig ner i en myrstack ungefär. Så var det förra veckan. Jag fick kasta om passen, kände mig inte alls tillfredställd när jag gick därifrån. Jag var motaglig för omgivningens påverkan. Jag valde att sätta på mig skygglapparna och se det negativa. Det var då...
Om jag nu älskar träningen så mycket som jag påstår varför ska jag då låta andra stoppa mig. Varför inte öppna ögonen och se det positiva, massor av träningsvilliga människor. Suga åt mig av all positiv energi. Att se en nybörjare i gymmet som verkligen ger 110% kan vara så himla inspirerande om jag väljer att se det ur "rätt" synvinkel. Det finns betydligt mer rutinerade gymmare som mest drar runt slentrianmässigt, ser exempel på gamla gymrävar som mest verkar vara där för att de måste, de måste stå och pumpa biceps framför spegeln, de måste köra crunches till förbannelse för att kunna visa upp 6-packet till sommaren.
När jag kom till gymmet tog jag ett djupt andetag, gick nerför trappen och bestämde mig för att möta min omgivning med ett leende. Ett leende som gav mig mer energi, mer fokus, som fick mig att fullständigt explodera. Rodd med rakt grepp... maxvikt + personbästa! Omvända latsdrag... maxvikt + personbästa! Rodd med v-grepp... maxvikt! Latsdrag... maxvikt! Bred rodd... maxvikt! Okej, ska erkänna att jag la mycket av krutet på de två första övningarna, många set, tungt tungt. Därefter dog jag litegrann. Avslutade med mage, crunches med viktplatta + fällkniven med medicinboll i superset. Russian Twist, den ultimata magdödaren. Samt några set i maskin och 3 * 1 minut planka. Självklart blev det obligatorisk avslutning med 30 minuter cardio. Det var sannerligen "All f*****g in" idag!
Varenda muskelfiber sög åt sig av efterträningsdrinken. Carbonox + aminosyror, rena dunderhonungen. Nu ska jag typ leka död i soffan resten av kvällen och kolla på handbollen.
http://www.sportkost.se/
Om jag nu älskar träningen så mycket som jag påstår varför ska jag då låta andra stoppa mig. Varför inte öppna ögonen och se det positiva, massor av träningsvilliga människor. Suga åt mig av all positiv energi. Att se en nybörjare i gymmet som verkligen ger 110% kan vara så himla inspirerande om jag väljer att se det ur "rätt" synvinkel. Det finns betydligt mer rutinerade gymmare som mest drar runt slentrianmässigt, ser exempel på gamla gymrävar som mest verkar vara där för att de måste, de måste stå och pumpa biceps framför spegeln, de måste köra crunches till förbannelse för att kunna visa upp 6-packet till sommaren.
När jag kom till gymmet tog jag ett djupt andetag, gick nerför trappen och bestämde mig för att möta min omgivning med ett leende. Ett leende som gav mig mer energi, mer fokus, som fick mig att fullständigt explodera. Rodd med rakt grepp... maxvikt + personbästa! Omvända latsdrag... maxvikt + personbästa! Rodd med v-grepp... maxvikt! Latsdrag... maxvikt! Bred rodd... maxvikt! Okej, ska erkänna att jag la mycket av krutet på de två första övningarna, många set, tungt tungt. Därefter dog jag litegrann. Avslutade med mage, crunches med viktplatta + fällkniven med medicinboll i superset. Russian Twist, den ultimata magdödaren. Samt några set i maskin och 3 * 1 minut planka. Självklart blev det obligatorisk avslutning med 30 minuter cardio. Det var sannerligen "All f*****g in" idag!
Varenda muskelfiber sög åt sig av efterträningsdrinken. Carbonox + aminosyror, rena dunderhonungen. Nu ska jag typ leka död i soffan resten av kvällen och kolla på handbollen.
 |
| Här köper jag mina kosttillskott |
måndag 16 januari 2012
Team Pure Fitness
Ett tips... Spana in grymma teamet som jag har äran att tillhöra, Team Pure Fitness. Där hittar ni nästan alla teamkamrater, nya som gamla. Jag har tyvärr inte hunnit uppdatera länklistan här på bloggen men ska fixa det under veckan.
Här till höger ser ni även teamets sponsorer. Sportkost, där jag köper samtliga mina kosttillskott. Wendy´s Hair som jag ska besöka för första gången nu på lördag, ryser av förväntan. Dcore, grymt snygga träningskläder, dessutom funktionella och bekväma. World Class, där vi får träna tillsammans med coachen. Har besökt Göteborg City och Stockholm Nybroplan, två toppklassiga anläggningar!
Här till höger ser ni även teamets sponsorer. Sportkost, där jag köper samtliga mina kosttillskott. Wendy´s Hair som jag ska besöka för första gången nu på lördag, ryser av förväntan. Dcore, grymt snygga träningskläder, dessutom funktionella och bekväma. World Class, där vi får träna tillsammans med coachen. Har besökt Göteborg City och Stockholm Nybroplan, två toppklassiga anläggningar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)