Queen of my own life...

Det enda jag kan påverka är mitt liv. Jag kan omöjligen (hur gärna jag än vill) få honom att ändra sig. Att inse att det fanns en chans för oss två. Jag kan läsa sms:en om och om igen och känna tårarna komma. Jag kan minnas den korta bekantskap vi fick, hur jag blixtförälskade mig totalt i denna gulliga människa. När våra blickar möttes den där morgonen visste jag att han var den rätte. Tydligen hade jag fel. Känner mig besviken, sårad, lite arg. Återigen eliminerad utan att få en andra chans, det känns... som att bli utröstad ur Robinson i första avsnittet, som att åka ur i första Idolaudition totalsågad av Laila Bagge, som att få dansa en halv chacha i Let´s Dance och sen bli avvisad från dansgolvet och få -1 poäng av Tony Irving. "Värdelöst". Kanske är inte kärleken till för mig. Eller så är det bara fel tillfälle, fel objekt helt enkelt.

Men full fokus på mitt liv, mina drömmar, mina mål, min framtid... Allt som ligger där framför mig bara jag öppnar ögonen och fortsätter kämpa dag efter dag. Det är det som får mig att kliva upp ur sängen på morgonen. Någonting värt att kämpa för. Jag har tränat i helgen! Jag har levt i en träningsbubbla och njutit av varje minut. Dubbla pass både lördag och söndag, ett cardio och ett styrka per dag. I lördags började jag med cykling på förmiddagen och benpass med snygga Klaudia på eftermiddagen. Det var skakiga ben efter det passet och en träningsvärk from hell som sträckte sig ända upp i ryggen. Vi körde en ny övning som bet bra i rumpan, enbens marklyft i smith. Igår började jag med ryggpass på ett gammalt hederligt gym, inget modernt plastigt, bara äkta stål. Det ger en annan känsla. Tung styrketräning när den är som bäst. På eftermiddagen körde jag ett Body Combatpass med grymma Daniel. Bästa instruktören jag har tränat för. Förr i tiden körde jag alltid Body Combat för honom kl 10 på lördagarna. Målsättningen var att någon skulle spy i papperskorgen. Han klargjorde redan från början att vattenpaus sker på hans kommando. Tufft precis som det ska vara! När passet var klart var jag blöt av svett och hög på endorfiner. Jag glömde alla sårade känslor och tog fram krigaren inom mig. Thanks for making me a fighter!

Idag är träningsvärken total... ben, rygg ända upp i axlarna. Därför kändes det bra att bröst stod på schemat idag. Ett pass med pressar av olika slag, liggande hantelpress, lutande hantelpress, bänkpress i smith i olika lutningar, avslutade med press i cablecrossen. Så nu kan jag räkna med omfördelad (även framsida) träningsvärk imorgon. Då står axlar på schemat! Är så jäkla taggad att få till ett grymt axelpass. Vill ha snygga axlar och jag vet att det bara finns ett sätt att få dem, inga genvägar, bara träning. Har klivit upp till nästa nivå (hur många nivåer finns det egentligen... är kanske på nivå 3 av 5 just nu) i formtoppningen vilket innebär mer cardio (60 min låg-/medelintensiv samt 30 min mer intensiv efter styrkepassen) men fortfarande samma kostupplägg som förra veckan. När jag lägger cardion varierar lite beroende på hur dagarna ser ut, det blir självklart ett antal morgonpromenader men de dagar jag hellre besöker gymmet innan jobbet flyttar jag cardion till eftermiddagen. Flexibel till en viss gräns.

Härlig vecka med kort dag på jobbet imorgon och ledigt på onsdag. Känns ju nästan som torsdag idag. Nu blir det kvällsmål med kesella, funlight och frysta hallon. Det var billiga frysta hallon på Willys häromveckan, det kan ha varit ett klipp eller det kan ha varit mitt livs sämsta affär. Tänker på larmrapporterna om gulsot. Får se om jag blir gul... som en liten kyckling. Tydligen kan man få dålig aptit också, så utifrån det att döma är jag definitivt inte drabbad. Tar faktiskt risken och äter frysta hallon hellre än att kasta i mig allt skit som finns i godishyllan, eller varför inte prata om tobak och alkohol, tillåtet gift. Ha en fortsatt fin kväll!

Born in the gym

Har börjat hitta tillbaka till spåret jag var inne på. Känslan börjar komma tillbaka. Känslan som är svår att beskriva för den ofrälsta. Känslan inombords när jag kliver in i gymmet. Vissa dagar finns den där redan när jag vaknar tidigt på morgonen, andra dagar kommer den under förberedelserna, när jag blandar företräningsdrinken, packar träningsväskan, väljer skor till passet... små saker som ibland görs slentrianmässigt men ibland betyder så oerhört mycket. Förra veckan fick jag en lindrigare förkylning/allergi som påverkade mig negativt. Samtidigt sänkte jag energiintaget, då främst i form av kolhydrater, och höjde mängden cardio. Dessa faktorer gjorde att jag kände mig orkeslös och jag fick nästan ont i kroppen. Jag är bortskämd senaste tiden med att alltid känna mig pigg och fräsch på passen, men under diet är det bara att släppa det kravet. Då gäller det att ta sig till gymmet, göra sitt yttersta med den lilla energimängd som finns. På med autopiloten. Nu är jag back in business. Heading for the stage. Har en helvetes träningsvärk i ben och bröst, mest i benen för jag suckar och stönar vid minsta ansträngning. Men Mr Träningsvärk är mer än välkommen tillbaka.

Vad som än händer finns alltid hantlarna, viktplattorna och stängerna kvar som trogna vänner. Det kallar jag äkta kärlek. i övrigt har senaste veckorna varit "röriga", lite omtumlande, mycket känslor, mycket upp och ner... vilket i slutändan har resulterat i mest NER. Ner som en pannkaka. För några månader funderade jag på om jag någonsin skulle känna starkare för någon person igen, ägna timmar åt att analysera hur han tänker / känner, känna pirret när jag läser sms från honom, vänta på ett tecken... denna överjävliga väntan. Svaret är iaf JA, för så har jag upplevt senaste veckan. Det som svider mest är att jag aldrig fick en riktig chans att visa vem jag verkligen är, det finns så mycket mer inom mig. Jag är bortdribblad, uppfintad på läktaren... igen. Frustrerande. Och som den känslomänniska jag är beter jag mig som en övergiven tonårstjej som blivit dumpad av första riktiga kärleken, trots att vi knappt hann träffas, men det kändes så rätt. Första gången våra blickar möttes den där morgonen, magic. Bara att inse känslor gör ont. Sådär... nu blir jag inte mer privat.

En rolig sak är iaf mitt Stockholmsbesök förra helgen. Okej det rörde också om i mitt strukturerade liv men det var värt det. Träffade en gammal barndomsvän och andra goda vänner. Lördagen blev en härlig heldag på stan med lunch ute i solen på en uteservering, shopping såklart och en obligatorisk fika, hem till hotellet ett par timmar innan jag åkte hem till min kompis lägenhet strax söder om stan där vi började kvällen med ett glas rött. Därefter drog gänget in till Söder och vår favoritrestaurang, självklart blev det deras hamburgare och en kall öl. Vi hann med ett par krogar till längs Götgatan innan vi tyckte att det var dags att bege sig hemåt. Vaknade med tungt huvud dagen efter, hotellfrukosten som var fantastisk på lördagsmorgonen smakade inte lika bra. Bodde iaf på ett jättefint hotell, Rica Talk i Älvsjö, rummet låg på våning 10 och jag hade utsikt mot Globenhållet. Anledningen till att jag valde ett hotell utanför stan var att jag har bott i området. På lördagens morgonpromenad gick jag längs gamla promenadvägar (passerade bl a mitt gamla hemmagym SATS Älvsjö) och hamnade till sist på "min gata". Nostalgi. Hur som helst... Ett par dagars brejk från småstadslivet var precis vad jag behövde. Kanske gör jag snart om det igen, men då packar jag mer träningskläder. Längtar efter ett besök på Delta Gym. Fylla inspirationstanken.

Jag var tillbaka i vardagen med positiv energi... som sagt... på gymmet ligger hantlarna och bara väntar på att lyftas, smithen står där redo att knäböjas och bänkpressas i. Kärlek. Kanske inte den mest ömsinta kärlek, mer en skoningslös variant. De får mig att pressa mig själv, att överträffa tron på mig själv, att spränga gränser. Det är lycka. Och en sorts kärlek.

Sund galenskap och dåligt minne

"Med sund galenskap och dåligt minne blir livet en fantastisk resa"

Låter orden smälta in och inser att det stämmer ganska bra med min syn på livet. Ni som har läst min blogg ett tag har kanske förstått att jag är "såld" på uttryck och citat, gärna tryckt på diverse skyltar och väggtexter.

Sund galenskap och dåligt minne är kanske det som krävs för att tävlingssatsa inom kroppsbyggning. Att drömma om att stå på en scen insmord i brunkräm i minimal bikini inför publik och framförallt en rad med kritiska domare som ska rannsaka en från topp till tå. Förutom själva fysiken bedöms även hur du rör dig på scenen, hela paketet ska utstråla harmoni och fånga domarnas uppmärksamhet. Runtomkring dig har du kanske 30 st andra tjejer i alla möjliga åldrar som ser ungefär likadana ut. Det gäller att inte titta för mycket på dem, inte imponeras av deras änglaliknande hårsvall, deras perfekt skurna bikini, deras rippade mage eller markerade axlar. Även om minuterna på scenen är slutdestinationen är resan dit den stora upplevelsen, en upptäcksresa tillsammans med kropp och psyke. Det är det som driver mig. Spänning och nyfikenhet för vad jag kan uppnå. Att spränga gränser såväl fysiska som mentala. Lite galet är det.

Sista månaden, ungefär från mitten av maj fram till tävlingsdagen, sa jag vid några tillfällen att jag aldrig skulle göra om detta. Speciellt på söndagarna kom ångesten krypande. Nu inser jag varför, det var nervositeten som ökade för varje vecka som gick. Sista veckan när det var tömning och laddning lovade jag mig själv att aldrig göra om detta. Tur jag har dåligt minne. Har rannsakat mig själv och hela den dieten. Problemet var att jag redan var tömd innan tömningsveckan började, och laddningen gav i stort sett inget tryck. Jag skötte allt till punkt och pricka, perfektion, kanske för noggrant. Kanske var jag för hård mot mig själv. Hade hjälp med upplägg men tyvärr ingen som fanns tillgänglig nära mig när jag behövde det. Hade behövt daglig avstämning sista veckorna för att inte deffa ner mig för lågt. Det fanns inte mycket fett på min hårda kropp.

För att visa optimal fysik inom Body Fitness lånar jag bilder från Muscle.se´s galleri. Gå gärna in själva och kika om ni är nyfikna. Där finns bilder från alla olika tävlingsklasser och på sätt ser man skillnaden mellan de olika tävlingsformer som finns. Många frågar om jag tävlar i fitness vilket är svårt att svara på eftersom jag inte vet hur den personen definierar fitness. På senare tid har fler grenar utvecklats, t ex Women´s Physique och Bikini. Mina tankar snuddade vid Bikini för ett ögonblick eftersom det inte krävs lika mycket muskelmassa, men det stanande vid en tanke och jag "återvände" snabbt till Body Fitness igen. Det är inte min grej att svanka och sära på benen. ;-) Men för de som vill är det ett utmärkt alternativ till de andra tävlingsformerna.

Nu ska jag ta den stora risken att äta frysta hallon tillsammans med min vaniljfluff på vispad äggvita.

Dancing on my own...

Då har jag testat (oplanerad) periodisk fasta... typ... Valde att kasta om morgonens träning och börja med besök på gymmet och ta promenaden efteråt. Föredrar att styrketräna på morgonen då jag är starkast. Allra starkast är jag dessutom när jag tränar FÖRE frukost. Laddar alltid med kaffe och min specialare som PreWorkoutdrink, innehåller EAA, lite Carbonox samt en kapsel Hell´s Breath som jag tömmer ur och rör ner i glaset. Rena häxdrycken! Dunderhonung. Sveper ett stort glas vatten som avslutning innan jag beger mig mot gymmet. Idag var det ryggens tur igen, ett nytt försök efter fredagens misslyckade pass. Idag gick det mycket bättre. Jag var nästan helt själv på gymmet, kom spontant att börja nynna på "Dancing on my own". Marklyft stod överst på dagens plan. Började lätt med 10 st per set, trappade upp vikten och halverade till 5 reps per set, avlsutade med dagens tyngsta vikt 2 + 3 reps. Nr 2 rodd med stång där jag alternerade mellan fri stång och smith, fick faktiskt bättre kontakt (nyp) i ryggen i smithen. Därefter körde jag latsdrag både vanliga med stång och en hands i Cable. Hann även med ett par övningar för baksida axlar som bonus, hög rodd i Cable och kryssdrag.

På vägen hem stannade jag hos mina föräldrar som självklart hade kaffebryggaren laddad och klar. Kaffe och BCAA efter passet. Hem och ut och gå. Yes, vilket vårväder. Energin räckte typ 40 minuter sen tvärdog hela min kropp och psyke. Pallade alltså periodisk fasta fram till kl 11 sen hade jag god lust att spontant ge en käftsmäll till varenda människa jag mötte längs vägen hem. Tur det inte var arbetsdag. Mina kollegor hade inte vågat röra sig. Det gjorde de inte häromveckan när jag var på riktigt dåligt humör och tappade ett rör med mynt så de satans 5-kronorna åkte ut över golvet. De vågade knappt andas. Hur som helst periodisk fasta är säkert bra för många men inte för alla. Det spelar ingen roll om jag dricker aminosyror och kaffe tills det bubblar ur öronen jag pallar det inte i längden. Skakade som värsta alkoholisten innan jag fick fram en skål med kesella och frön. En banan åkte med i bara farten.

Resten av dagen har som alltid på söndagar varit lite berg- och dalbana. Melankoli och lyckorus om vartannat. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen. Kan man vara förälskad i någon man inte känner? Spola tillbaka bandet en vecka, då visste jag knappt vem han var. Kan det vara vårkänslor månne...?

För att byta fokus plockade jag ner mina svarta tävlingsskor. Nu står de på hallgolvet och påminner mig om vad jag MÅSTE öva på. Oavsett hur bra träningen flyter på och hur jag sköter kosten, oavsett om jag lyckas åstadkomma superbra fysik måste jag kunna framhäva den. All tid jag har lagt på träning och kost är bortkastad om jag inte kan göra den rättvisa på scenen. Jag behöver en spark i baken, jag behöver ständigt påminnas. Det är alltid jobbigare att träna sånt som man är mindre bra på, men desto mer nödvändigt. Började dessutom kolla på hotell i Göteborg för att göra det hela mer verkligt. 198 dagar kvar. This is for real!

Mer mat...

Det var inte samma entusiasm som vanligt när jag skulle till träningen i morse. Kanske var det vädret som tog död på en del av glädjen. Detta humörpåverkande fenomen som vi ändå inte kan påverka, vi är totalt maktlösa. Däremot kan vi hitta på roliga saker så man glömmer vädret. Men det var knappt att träningen hjälpte idag när jag såg det gråa utanför de stora fönstren, föredrar faktiskt att se solen skina utanför även när jag är inomhus och tränar. Allt blir bättre med sol! Inte ett ord till om vädret nu.

Ärligt talat kände jag mig sliten redan igår eftermiddag. Ryggen svarade inte i latsdragen. Började tveka om jag skulle "byta" muskelgrupp men det var liksom ingen del av kroppen som anmälde sitt intresse. Ett knä som började värka. Hm... Jag som är bortskämd med senaste tidens flow. Räknade och insåg att det var 8:e dagen i sträck med styrketräning. Lägg till ett antal morgonpromenader och intervallpass. Det blev ett par övningar för ryggen och 30 min på crosstrainern innan jag gick hem. Firade fredagen med min favvo, vita bönor, tomatkross med chili, avocado och fettsnål chorizo och en iskall Cola Zero. Gick och la mig strax efter kl 22. Tur jag är singel med såna vanor. Vaknade relativt utvilad och laddade med gröt till frukost och en knäckemacka med ost dagen till ära. Lyckades genomföra ett helt godkänt X-fitpass trots väder och humör. Mycket ben och burpees. Nu är det viloläge resten av dagen. Vill inte ha något värkande knä när det står marklyft på schemat imorgon.

Dagens lunch fick bli en "Må Bättremacka" på Smörgåsboden i Hedemora. Grovt bröd som svämmade över av kräftstjärtar, räkor, ägg och keso. Jag var halvvägs till himlen. Jag var ända upp till himlen när jag kom hem här på eftermiddagen. Hittade ett recept i en tidning från Gymgrossisten. Kokostoppar. Jag modifierade receptet och tog 50 g äggvita som jag vispade hårt, i med 5 g vaniljprotein (casein), en nypa bakpulver, vispade lite till. Sen vände jag i ca 10 g kokos och klickade upp små toppar på en plåt med bakplåtspapper. Ugnen stod på ca 200 g. In med plåten i ca 5-6 minuter, håll koll så de ser ok ut. Jag kastade i mig 3 st som de var, de 2 sista lyxade jag till med hallonkesella till. Hela satsen ca 100 kcal. Så j-a gott!

Ikväll är det kycklingklubbor med lime och sojamarinad. Till dem blir det sötpotatis i ugn och ratatouille. Samt en sallad med fetaost. Typisk lördagsmat i min stil. Bra mat men med större frihet och lite utsvävningar.

Annars ser en typisk vardag ut såhär just nu:

Frukost: Naturell lättyoghurt + lättkesella, rostade frön (eftersom jag inte tål nötter), lite bär efter tycke och smak.

Mellis: 2 kokta ägg.

Lunch: Nötfärs / kassler, krossade tomater med chili, grönsaker.

Mellis: Frukt eller morötter beroende på om jag ska träna eller inte på eftermiddagen.

Middag: Lax, grönsaker, 1/2 avocado.

Kvällsmål: Vispad äggvita, hallon, minikeso.

Samt kosttillskott som aminosyror (BCAA och EAA) på morgonen och i samband med träningspass, tränar jag styrkan efter jobbet kompletterar jag drinken med lite Carbonox (snabba kolhydrater). Ibland även Preworkoutdrink innan passen. Ofta räcker det med en Celsius för att tagga till. Under den mest intensiva delen av en diet, när kroppens förbränning har avstannat, tar jag fettförbrännare före cardio.

Utgår från detta men kompletterar med mer kolhydrater vid behov, t ex en knäckeskiva till äggen. Vissa dagar höjer jag kolhydrater mer och drar ner på fett, då byter jag frukosten mot havregrynsgröt och proteinkällor blir kyckling/kalkon/vit fisk istället för nötfärs, kassler och fet fisk. Som ni ser, jag svälter inte. Och NEJ, jag går inte på LCHF. Det måste inte vara GI eller LCHF bara för att man äter mindre kolhydrater och undviker socker. En rolig sak i veckan var när vi jämförde min groteska matlåda med nötfärsröra och grönsaker med min kollegas minilåda. Såg på blickarna: "Ska du äta allt det där?". Och så tror folk att man svälter sig på diet. Min filosofi är att äta mycket av rätt saker.

Ha en underbar helg och hoppas på sol imorgon! Kram

Spegel spegel...

Precis som förväntat hade vätskan runnit av mig första veckan. Det syntes både på vågen och måttbandet vid veckans formcheck. När jag mätte häromveckan förfärades jag över att måtten var högre än senast jag vägde samma vikt. Men det verkar alltså ha varit en hel del vätska. Ingen fara på taket. MEN... vet ni vad det bästa är? Spegelbilden. Vad våg och måttband säger kan tolkas på olika sätt men spegelbilden ljuger aldrig. Om jag jämför mig nu idag med senast vid samma vikt är det skillnad. Det ser flera gånger bättre ut nu. Känner mig redan tajtare i kroppen på bara den här veckan, ändå hade jag tjejkväll förra fredagen med god mat och vin. Det sägs att om man har deffat en gång och blivit riktigt hård i kroppen är det lättare att få kroppen att svara vid kommande dieter. Kanske slipper jag slita 6-7 månader som jag gjorde senast, Thank God i så fall. Det sägs mycket framförallt när det gäller våra kroppar och dieter... myt eller inte myt. Jag kan bara prova mig fram och se hur just MIN kropp svarar den här gången. Struntar i all vetenskaplig fakta så länge det funkar för mig.

Vad har jag gjort då? Lagt till cardio med måtta, ungefär hälften mot vad jag körde vid den här tidpunkten förra våren. Kanske inte färre pass men kortare. Behåller fokus på styrketräningen för det är den som ger mig en muskulös och vältränad fysik. Att springa flera mil i veckan gör mig kanske smal och syns på vågen men det är inte det relevanta i min satsning. Kosten... där har vi en stor del av resultatet. Nyckeln till framgång. Men också det folk verkar ha svårast med. Att inte kunna äta kakan och ha den kvar skrämmer många. Lever i tron att man måste unna sig för att njuta av livet. Såväl sötsaker, fet mat som alkohol ingår för att man ska känna ett uns av livsglädje. Såg en bra dokumentär om sockerkonsumtion där programledaren avslutade med följande citat: "Livet blir inte bättre för att allt smakar godis".

Några förutfattade meningar...
Nyttig mat är komplicerad. Nej jag anser snarare att det är tvärtom. Jag tänker såhär, utgår från en proteinkälla (kött/fisk/fågel), kompletterar med en riklig mängd passande grönsaker (gärna färska men frysta är ett fullgott alternativt) och eventuellt ris/potatis/bulgur/mathavre beroende på mängd kolhydrater jag ska äta (beror på var jag befinner mig i uppbyggnad/deff). Renare och enklare kan det knappast bli.
Men det låter lite torrt va? ;-) En vanlig kommentar jag får och nästa förutfattade mening. Jag vill ha det enkelt och slippa tänka och räkna alltför mycket därför skippar jag gärna såser, använder massor med goda kryddor istället. Ett lätt alternativ är att basera såsen på krossade tomater. Gör en het salsa eller örtig tomatsås med goda kryddor. Mildas 4% lättgrädde är också en produkt jag använder om jag vill lyxa till vardagsmaten, mager men ack så krämig.

Jag vill inte framhäva mig som någon hälsoprofet. Jag har också laster och synder i bagaget. Det jag benämner "ren mat" betyder inte ekologisk eller närproducerad. Jag menar att det är ren mat utan onödigt kladd som bara ställer till det för både form och hälsa. Jag använder kosttillskott och hur naturligt är egentligen det. Men jag försöker vara kritisk innan jag slänger i mig något, försöker tyda innehållsförteckningar så långt det går både på vanliga maten och kosttillskotten. En riktig last är Cola Zero, detta svartbruna gift. Men jag älskar det!

Tänkte ge exempel på en typisk kostdag i mitt liv. Men hinner inte nu, ska iväg och träna! Få helgens endorfinkick i form av X-fit med världens gladaste och piggaste instruktör Hanna.

Hur orkar man?

Började gårdagen med ett benpass. Inledde med benspark vidare till sittande lårcurl. Knäböj i smith. Raka marklyft också i smith, ny favorit som ger riktigt skön kontakt och träningsvärk i baksidan, tar bättre(iaf på mig)  än versionen med hantlar. Körde några set benpress med olika fotställningar, högre samt lite bredare. Avslutade med utfallsgång, hatkärlek big time. 20 steg * 3 med 10 kg hantlar. Sista stegen skakade benen och det brände i rumpa. Nästa gång är det 100 steg som gäller! Fortsatte med magen. Fällkniv och russian twist med viktplatta, först 10 kg platta, droppa ner till 5 kg... körde det ungefär 3 varv. Därefter mage i maskin som fick bli sista övningen. Där kom "efterskalvet"... Både mage och rumpa skakade utan dess like.

I morse var det axlarnas tur. Trots att jag hade sovit dåligt inatt och tvingades gå upp okristligt tidigt älskar jag min morgonträning. Det är en speciell känsla att bege sig till gymmet i soluppgången. Den vackra utsikten är en ren bonus. För ovanlighetens skull började jag med baksidan idag, omvända flyes mot bänk, dropset först med hantlar och därefter miniviktplattor. Nästa övning sidolyft, även den i dropset, totalt 100 sidolyft. Därefter pressar. Totalt 100 st, stående med fri stång samt sittande i smith. Drag till hakan också i smith. Till sist sidolyft med en hantel i taget. Uppdrag slutfört: 45 minuter ganska exakt.

Hur orkar du? Den frågan får jag ganska ofta. Dels är jag s k "morgonmänniska", blir kvällstrött typ vid kl 19. Men det är inte hela förklaringen. Det handlar om inställning. Följer en fitnesstjej som heter Maria Mollstedt och hon har ett citat som jag tycker passar in: "Learn to love it, live to make it"... eller detta mantra jag brukar rabbla inom mig: "Dream, believe & achieve". Annars är min livsfilosofi "Live, love & laugh". 
Det här med att vara kvällstrött kan anses vara tråkigt. Men för mig är det ju tvärtom, jag förstår inte sjusovare som sover bort halva dagar. För mig vore det väldigt tråkigt att gå miste om den värdefulla rofyllda morgonstunden. Jag avstår från sena kvällar för att istället vakna utvilad. Varför ska det anses som tråkigt? Även om inte alla uttrycker sig i klartext så "ligger det i luften". När man exempelvis avviker från en fest för tidigt eller tackar nej till ett tredje vinglas och istället beställer en Loka. Jag är ju samma person, samma Pernilla.

Samma sak med dietmat. Tråkigt, torrt, smaklöst är en vanlig uppfattning. En förutfattad mening. Precis som mycket annat i dagens samhälle. Vedertagna sanningar. Man blir skraj när man hör gym som tar bort hantlar över 32 kg för att då måste man vara dopad. Varför ska vi svenskar ha så lätt att döma andra. Varför måste kvällstidningarna göra en höna av en fjäder vid minsta lilla forskningsrapport, ta bara "hästköttsskandalen" som exempel.

Samtidigt som jag skriver detta har jag "Dokument inifrån" på TV:n, om sockerkonsumtionen i samhället. Man talar om förbud, men jag tror inte att det är rätt väg att gå. Jag tror inte på förbudssamhälle. Det handlar om personligt ansvar. Oavsett om det gäller godis, skräpmat, tobak eller alkohol. Även faktorer som pris och utbud är avgörande. Ofattbart att det ska vara billigare med halvfabrikat och godis än med bra riktig mat. Det finns inget stopp på utbudet. Inte heller på kreativiteten när det gäller att ta fram nya produkter som säljer. Hyllorna i butikerna svämmar över av kakor och godis i alla märkliga varianter och kombinationer. En sjuk utveckling. Det gäller att sätta gränser både för sig själv och sina barn. Man kan inte räkna med att en 7-åring ska förstå. Förstå varför han/hon måste välja, varför han/hon inte kan få smågodis, chokladkaka OCH chips samma lördag. Värna om lördagsgodiset. Allt är inte svart eller vitt. Skäm bort barnen med överflöd av kärlek och omtanke, men måttfullt med sötsaker.

Kosttillskott har också varit i hetluften denna vecka. Tror samma sak där, förbud är fel väg. Däremot gäller det att handla produkter och märken man har förtroende för. Sunt förnuft.

Soluppgången i morse, utanför gymmet

 

Nygammal romans

Då var det dags igen, dejt med Mr C. En ny Mr C. För exakt ett år sedan hade jag min trogna vän crosstrainern på gymmet i Borlänge, nu har jag hittat en exakt likadan på nya gymmet här i stan. Det blev en 30 minuters svettig dejt efter bröstpasset. Kärt återseende med en nygammal bekantskap.

Livet fortsätter rulla på... i positiv bemärkelse. "Rulla på" kan låta lite trist, som ett hamsterhjul ungefär. Men ur mitt perspektiv är det positivt. Jag har full kontroll på läget och jag tror att resultaten kommer smygande. Idag var det första dagen då det kändes som diet. Lite tung i huvudet, något segare i kroppen än vanligt. Precis som det ska. Om en vecka har jag vant mig. Alla bitar i mitt vardagsliv känns bra och jag upplever harmoni. Okej lite lättretlig ibland men det är ju inte för inte att jag kallas för "Linus på linjen" på jobbet. Utan att låta religiös måste jag säga att jag är oerhört tacksam för allt positivt jag får uppleva och alla goa människor jag har äran att ha runt mig. Inte ens bombnedslaget i lördags (se förra inlägget) kunde rubba mig.

Träningen känns bra när det gäller samtliga muskelgrupper. Jag utvecklas, kanske inte i rekordtempo, kanske inte megavikter, men jag utvecklas steg för steg i mitt tempo. Genväg till framgång är sällan lönsam i långa loppet. Jag tar hellre den lååånga vägen. Det enda som är mindre roligt att träna är armarna. Det är visserligen inte högsta prio inom Body Fitness men ändå välbehövligt för en komplett fysik. Puh... jag ska försöka hitta på sätt som gör det roligare. Ett sätt är att varva tyngre pass med högintensiva pass där jag kör superset/dropset. Det gäller i stort sett samtliga muskelgrupper.

Högsta prio just nu har axlarna och där har jag höjt intensiteten ett par snäpp. Fick bra inspiration när jag körde axlar med Klaudia häromveckan. Värst/bäst var ett crazy maraton med sidolyft som vi började med i maskin (tungt), därefter droppade till ganska tunga hantlar, droppade till viktplattor för att sedan avsluta med miniviktplattor för att verkligen suga det sista ur axlarna. Sådär så det svider när man ska klia sig i huvudet. Annars är tyvärr axlar en svår muskelgrupp för mig, jag har svårt att få den riktiga kontakten under själva passet och får nästan aldrig träningsvärk. Träningsvärk är ingen garanti för att passet var effektivt, men det känns iaf som ett kvitto på ett väl utfört pass. Senaste tiden har jag sänkt vikterna något och öser på med massor av set i olika vinklar... sidolyft och pressar utgör basen för att lyckat axelpass, keep it simple men med lite extra finess.

Ben är också i fokus nu. Kör alltmer knäböj och utfall både med fri stång och i smith. Smith är perfekt när jag är ensam på gymmet tidigt på morgonen, vågar gå ner ordentligt utan att riskera att tappa både stång och balans, ass to the grass är det som gäller. Benpress i olika varianter brukar också ingå, såväl med båda benen som ett ben i taget, då med högre fotställning och mer kontakt i rumpa. Återigen finns det olika vinklar och varianter som kan göra stor skillnad i en och samma övning/maskin. Kompletterar alltid benpassen med benspark och lårcurl, ibland avslutar jag med raka marklyft för extra baksida och skön stretch. En gammal favorit som jag kör alltför sällan är utfallsgång. Den är grym. Den kan vara kräkjobbig. Men grym.

Jag kör både fram- och baksida under samma pass. Likadant med axlarna, jag kör hela axlarna i samma pass, fram- ut- och baksida. Men lägger in bonuspass för dessa muskelgrupper så fort jag får tillfälle. Dessutom brukar jag lägga upp mina pass så jag lägger extra krut på en specifik del... eller övning för den delen. T ex kan jag bestämma att köra järnet med djupa kontrollerade knäböj ett benpass, maxa vikt men behålla tekniken. Eller att fokusera extra på baksida axlar eller kanske ett pass där jag kör pressar av olika slag, Bara fantasin sätter gränser. Det behöver inte vara hugget i sten men jag har alltid en plan när jag går till gymmet, jag har bestämt mig, och för varje steg längs vägen fylls jag av ännu mer beslutsamhet, varje steg är ett steg närmare mitt mål.

När det gäller rygg, bröst och armar kör jag dessa en gång per vecka. Rygg är en av favoriterna. I helgen fick jag ett infall och besökte gamla Skönvikshallen. Ett komplett gym speciellt när det gäller rygg och benträning (speciellt vader, älskar deras vadpressar). Finns utrustning jag saknar i det moderna gymmet jag tränar på annars. Älskar ryggträning! Att jobba för den optimala V-formen, att gå från A till V helt enkelt. Mage kör jag ca 2 gånger per vecka, ibland ett corepass, ibland på egen hand. Vaderna försöker jag inkludera i benträningen så ofta som möjligt. Viktigt med balans mellan vader och resten av benen.

Totalt hamnar jag på 5-6 pass per vecka. Exempelvis: Axlar, rygg, bröst + armar, ben inkl vader+ mage samt 1-2  priopass. Sen tillkommer en viss mängd cardio beroende på var jag befinner mig i deffen. Varierar lågintensiva promenader med intensiva intervallpass. Paradoxalt nog kan jag sammanfatta min träningsfilosofi med: variation och struktur. Nyckeln till allt är disciplin utifrån mitt sätt att se det. Man kan variera träningen, man kan anpassa träningen, men det absolut avgörande är att man ger 100%. Det är det som ger resultat, det är resultatet som avslöjar hur hårt du har jobbat, det är det som skiljer vinnarna från förlorarna.

Lånar en bild från Muscle, från helgens GP tävling i Malmö... inspiration till max!

Don´t look back...

Brustet hjärta eller sårad stolthet? Svårt att tolka sina egna känslor ibland. Besvikelse, ilska... Känslan av att bli eliminerad utan förklaring. Ett sms slog ner som en blixt från klar himmel på lördagskvällen och vände upp och ner på min stabila tillvaro. Samtidigt var det bra att få veta det nu innan det hann bli mer allvar. Jag har min stolthet i behåll även om den har fått en käftsmäll. Jag går vidare med rak rygg och huvudet högt. För ett par veckor sedan skrev jag: "Bitterhet är människans största fiende". Därför väljer jag att blicka framåt. Men det handlar inte bara om stolthet och bitterhet. Det fanns andra känslor. Vi hade lärt känna varandra, det kändes bra, vi kunde prata om allt. Vi blev vänner. Men det hade kunnat bli mer, det hade kunnat bli bra, riktigt bra. Man kan inte styra över känslor så det är bara att acceptera att han valde sitt ex. Men jag kommer aldrig att förstå hur han tänkte. Det förblir ett olöst mysterium. Förmodligen ett av de märkligaste beslut i modern tid, frågan är om han någonsin kommer att inse det. Han är värd någon bättre. Jag vill inte låta bitter, inte tala illa om folk, men denna kvinna, hans ex... ett stolpskott, lågvattenmärke, billigare än billigaste varan i fyndlådan på Dollarstore. Under årens lopp har jag fått en del smällar, har lärt mig att aldrig ta ut saker i förskott, att aldrig ta något/någon förgivet (ändå kan jag inte förneka att jag började hoppas på en lång och romantisk sommar tillsammans). Det har gjort mig försiktig. Det är jag tacksam för nu. Jag var åtminstone ingen tillfällig leksak som han roade sig med under tiden. Kanske hade han hoppats att jag skulle vara lättillgänglig. Vilken besvikelse. Som sagt jag har min stolthet i behåll. Inget krossat hjärta, bara lite kantstött. Om det är som man säger, att tiden läker alla sår, kan vi säkert bli vänner igen.

Just nu tänker jag lägga all tid och energi på mig själv... igen. Egenkär och egocentrisk, det är nog ett bra recept för att slippa bli sårad. Skämt åsido... jag slutar aldrig drömma om den stora kärleken. Obotlig romantiker som jag är drömmer jag mig gärna in i Hollywoodfilmernas värld.

Innan jag blir alltför privat och personlig (vilket jag redan har blivit??)... Förra veckan kändes väldigt bra med både träning och kost. Kändes bra men när det var dags för veckans formcheck med vägning och mätning kom bakslaget. Okej om vikten ligger högt men måtten är mindre, därför plockade jag fram excelfilen från förra dieten för att kunna jämföra hur jag ligger till. Viktmässigt befinner jag mig i "december" men måttmässigt ligger jag.... högre än jag gjorde då. Alltså har jag expanderat i omfång. Fluff, vätska... hur som helst ska det bort... helst igår, men senast till juni. Har valt 15 juni, dvs samma dag som Alströmertrofén. En dag då många fitnessdrömmar går i uppfyllelse. En dag då många debutanter tar klivet ut på scenen... Ett tips till er: Njut av ögonblicket, fånga känslan. Åter till min verklighet här och nu... Dags att trycka på "on" knappen. Ni som har läst min blogg tidigare vet kanske att jag endast har två lägen: on/off. Därför lämnar jag nu min bekvämlighetsplatå och kliver in i den underbara deffbubblan. Jag saknar den... för mig är det enklare att ha en smal väg att följa, för bred motorväg med många filer gör mig bara förvirrad och frustrerad. Jag är mer som en burfågel än en vildfågel som flyger fritt över vidderna. Jag trivs att leva med självdisciplin och struktur. Då blir jag lättare att leva med också, en bättre medmänniska helt enkelt. Eftersom detta inte är tävlingsdieten som drar igång utan snarare ett mål att tajta till mig lite till sommaren kommer jag att vara mer öppen för sociala aktiviteter (bl a en Stockholmsweekend och en Ålandskryssning inom närmaste månaderna). Tack vare att jag striktar upp tillvaron kommer jag att ha ett bättre utgångsläge inför kommande tävlingsdiet. Push the button.

Ny vecka, nya möjligheter...