Wow... vilken lördag! Började med vägning och formcheck. Både måttband och våg var relativt vänliga idag. Kanske belöning efter en veckas hårt arbete. För som jag har jobbat denna vecka! Vill inte skryta men jag är lite smått imponerad av min egen disciplin, jag upphör aldrig att förvåna mig själv. De i min omgivning fattar nog inte heller vad jag håller på med, eller varför jag håller på såhär. Men varför slösa tid på att försöka förklara. Jag vill detta helt enkelt! Jag lever min dröm! Våga ta klivet ut i det blå utan att veta exakt var jag kommer att landa, häftig känsla, en känsla av att vara levande. En del människor klättrar uppför berg, slänger sig utför stup, hoppar fallskärm, susar fram i racingbilar för att få kicken. Jag får min kick av att kliva upp okristligt tidigt. Morgonrutinerna följs noga, kaffe, BCAA, ett par kapslar "Hells Breath", vatten. På med löparkläder eller cykelkläder beroende på veckodag. Dagar då löpning står på schemat är det på med mössa och reflexväst och bara kasta sig ut i mörkret. En känsla av frihet att se den spegelblanka isen på sjön, se månens sken som speglar sig, stjärnorna som gnistrar, snön som knarrar under skosulorna. En kick värd att leva för!
Började denna dag med löpintervaller. Bestämde mig för backe. Extra utmaning. Okej, tempot var kanske inget att skryta med men jag jobbade mig uppför backen, joggade ner, upp igen * 10. Avslutade med 10 st korta spurter a´40 sekunder + gång 20 sekunder. Nedjogging hem. Totalt 50 minuter. Lördagsfrukosten bestod av havregrynsgröt med sojamjölk, hallon och gojibär. Det ska vara gott att leva! Ett par timmar senare var det dags att inta gymmet för ett s k "Priopass", prioriterade muskelgrupper/övningar enligt nya upplägget. Satte ihop övningarna med minimal vila och körde dem totalt 5 varv. Chins (med hjälpvikt), dips (i samma maskin), axelpress med stång bakom nacke, armhävningar (bonusövning tillagd av mig). Därefter kombinerade jag utfallshopp och magdödaren no 1 Russian Twist. 5 set, totalt utfallshopp * 100, Russian Twist * 150. Det lilla som fanns kvar i magmusklerna gav jag i sista setet som bestod av crunches med viktplatta + fällkniven med viktplatta 20+20, "bara" 4 set sen "dog" mina magmuskler. 30 minuter på crosstrainern kändes som en evighet. På slutet var jag så trött på den enformiga musiken gymmet erbjöd och omgivningens kacklande så jag fick gå djupt in i mina tankar... fokusera, målbilder. Istället hamnade jag osökt på sidospår, en gammal klassiker etsade sig fast i huvudet, "Evighetsmaskinen". "Det går hit det går dit det går runt en liten bit.....". Jag började småskratta för mig själv. Förmodligen var det den mest passande låten eftersom jag i det ögonblicket kände mig som en evighetsmaskin som bara matade på och matade på, öste järnet ända in kaklet kan man säga! Jag kände mig oövervinnerlig! Det är omöjligt att beskriva känslan för de icketräningsfrälsta, det måste upplevas. Det är då man får betalt för alla jobbiga stunder, för allt slit man lägger ner, för svetten som rinner, för mjölksyran i musklerna, för blodsmaken i munnen, för rivet i bröstet. "Prisa gud, nu kommer återbäringen!" Så känns det.
För att fortsätta på musik och låttexter... jag är allätare när det gäller musik vilket ni skulle förstå om ni såg mina spellistor. Säg vad man vill om Eric Saade men en textrad i "Hearts in the air" har fastnat: "Why should I care what they say, just want them out of my way, because I´m the king of my own life".
Så alla där ute... tänk på det. Bara ni bestämmer, bara ni sätter gränserna! Klyscha? Ja kanske men det är sant. En ännu mer uttjatad klyscha är: "Ingenting är omöjligt". Med de orden i baktanken gav jag mig ut på 60 minuters löpning i måndags morse. 60 minuter är en evighet för mig när det gäller löpning/jogging. Jag är mer intervalltjejen, men eftersom allsidig träning är det bästa gör jag som coachen säger och följer upplägget. Funderingarna fanns där om att eventuellt springa så långt jag orkade och sen gå en bit o s v. Eller att helt sonika bestämma att springa 15, gå 5 och göra det tre gånger. Men när jag väl stack iväg ut i mörkret fanns inget alternativ. Hellre sänka tempot än att stanna. Steg för steg i en härlig rytm. Hittade det där omtalade flowet som löpare brukar prata om. "Ingenting är omöjligt om man har bestämt sig" var morgonens mantra som upprepades gång på gång. 60 minuter senare hade jag passerat flera mentala spärrar och joggat i ett sträck. Grymt! I onsdags satsade jag mer på tempo, då blev det 15+5*3, d v s 15 minuter relativt snabbt tempo, 5 min jogg/gång i 3 omgångar.
Jag kan konstatera att jag är nykär, i löpningen! Har redan ett mål klart för framtiden (en lettråd: Lidingö), men var sak har sin tid. Här och nu är det endast den pågående deffen och Body Fitness som gäller.
Oj vilket långt inlägg detta blev. Mycket svammel och flum. Mycket positiva och kanske överhurtiga klyschor, men det är så det känns med träningen just nu. Yeah yeah wow wow. =))))
lördag 28 januari 2012
söndag 22 januari 2012
Blixtvisit
Bussresan gick helt enligt tidtabell som vanligt! Massor av cred till bussbolaget för det, till skillnad från deras konkurrent SJ. Enda störande momentet var två kacklande damer bakom mig, rena rama hönshuset. I med hörlurarna och sen somnade jag iaf.
Träffade coachen en snabbis. Av med kläderna i omklädningsrummet på World Class Nybroplan, klämma och känna. Mage och armar är tydligen mest kritiskt. Trodde att rumpa och lår också var i farozonen men Madde trodde att det skulle släppa där. Ja ja... hon vara chef, hon veta bäst. =) Nu är det bara full fart framåt... Bam bam bam.
Därefter besökte jag Wendy´s Hair. En enkel toppklippning bara + ögonbrynsplock. Måste berömma det fina bemötandet! Esmeralda tog verkligen väl hand om mig. Vi diskuterade angående framtida planer och hon kom med lite idéer. Vi var rörande överens om att vi mest ska fokusera på fyllighet när det gäller hårförlängningen. Längden kommer "bara" att bli till axlarna men desto mer tjocklek. Dessutom ska vi färga bort min hemska utväxt och lägga in toner av honungsblond. Men det blir i mars.
Gladiatorerna är flitiga besökare på Wendy´s och gissa om jag höll på att trilla baklänges när jag kliver in och Prime (Micke Hollsten) sitter där. Där kom jag in med mössa nerdragen till ögonen. Omtumlande för en lantis som mig att komma till storstaden och se en tv-kändis. Jag greps dock inte av idolhysteri utan spelade oberörd. Cool, avslappnad. Var rädd att snubbla över hans väska och ramla in i klädhängaren när jag skulle hänga upp jackan. Han var faktiskt snyggare live än på tv. Åhhh nu är det fjortisvarning på mig. ;)
Träffade coachen en snabbis. Av med kläderna i omklädningsrummet på World Class Nybroplan, klämma och känna. Mage och armar är tydligen mest kritiskt. Trodde att rumpa och lår också var i farozonen men Madde trodde att det skulle släppa där. Ja ja... hon vara chef, hon veta bäst. =) Nu är det bara full fart framåt... Bam bam bam.
Därefter besökte jag Wendy´s Hair. En enkel toppklippning bara + ögonbrynsplock. Måste berömma det fina bemötandet! Esmeralda tog verkligen väl hand om mig. Vi diskuterade angående framtida planer och hon kom med lite idéer. Vi var rörande överens om att vi mest ska fokusera på fyllighet när det gäller hårförlängningen. Längden kommer "bara" att bli till axlarna men desto mer tjocklek. Dessutom ska vi färga bort min hemska utväxt och lägga in toner av honungsblond. Men det blir i mars.
Gladiatorerna är flitiga besökare på Wendy´s och gissa om jag höll på att trilla baklänges när jag kliver in och Prime (Micke Hollsten) sitter där. Där kom jag in med mössa nerdragen till ögonen. Omtumlande för en lantis som mig att komma till storstaden och se en tv-kändis. Jag greps dock inte av idolhysteri utan spelade oberörd. Cool, avslappnad. Var rädd att snubbla över hans väska och ramla in i klädhängaren när jag skulle hänga upp jackan. Han var faktiskt snyggare live än på tv. Åhhh nu är det fjortisvarning på mig. ;)
Söndagen inställd pga bristande intresse
Så kändes det i morse... Seg start på en seg söndag som gärna hade fått vara inställd för min del. Inte ens det varma kaffet hjälpte mig dra på smilbanden. Kände mig som åsnan Ior i Nalle Puh. Ändå hade jag sovit som ett barn hela natten. Gårdagens snabbvisit i Sthlm tog på krafterna.
Ryggläge på sängen stirrandes i taket. Offerkoftan hade tydligen letats fram i garderoben igen. Man har alltid två val. Ligga kvar och deppa utan anledning. Knappast särskilt produktivt. Ibland kan det vara skönt med en rejäl slappardag utan att göra någonting men då ska det göras av vilja, man ska känna för att ligga kvar nerbäddad i sängen och mysa. Men hur mysigt är det att ligga kvar och mysa med sig själv, när man dessutom känner sig som en fräsande hyena. Näe, jag ville upp och uträtta något denna dag. Alternativ två var alltså att ta sig i kragen. Just do it. Packade träningsväskan, blandade shakern med aminosyror, och stack iväg till gymmet för att köra skiten ur mig. Med den inställningen kan det bli himmel eller helvete. Det kan bli ett superpass men det kan bli för mycket frustration som sätter krokben på mig. Idag öppnade sig himlens portar... och endorfiner regnade ner. Jag tog i tills jag blev yr, tills det svartnade, jag fixade minst två extra reps i varje set. Mental styrka! Tacksam för min disciplin och vilja som räddade dagen!
Motivation kommer inte på beställning. Jag får ofta kommentarer om hur duktig jag är som orkar träna så mycket. "Jag tycker det är kul, det är det bästa som finns" brukar vara ett av mina argument. Men även om jag älskar träningen så högt finns det dagar då motivationen sviker. Träning ska såklart vara roligt annars skulle det aldrig funka i längden, men det finns dagar då det inte känns "Tjohej va kul" att träna, det måste man leva med. Men jag vet att innerst inne finns en ovärdelig kärlek till träningen. Idag var det autopiloten som tog mig till gymmet. Andra dagar är det den sanna glädjen. Huvudsaken är att jag vet att det är värt det. Självklart misslyckas jag ibland och får till ett riktigt skitpass men ofta översköljs jag av endorfiner, lämnar gymmet med en överdos av lyckohormoner. Varje pass är ett steg närmare mitt mål! Det räcker som drivkraft!
Nu är det handlat inför veckan. Lite komplettering på tisdag bara. Matlådor för mån-ons är förberedda. Nya upplägget har gåtts igenom ett antal gånger, uppifrån och ner, nerifrån och upp. Spännande! In i dimman på allvar!
Ryggläge på sängen stirrandes i taket. Offerkoftan hade tydligen letats fram i garderoben igen. Man har alltid två val. Ligga kvar och deppa utan anledning. Knappast särskilt produktivt. Ibland kan det vara skönt med en rejäl slappardag utan att göra någonting men då ska det göras av vilja, man ska känna för att ligga kvar nerbäddad i sängen och mysa. Men hur mysigt är det att ligga kvar och mysa med sig själv, när man dessutom känner sig som en fräsande hyena. Näe, jag ville upp och uträtta något denna dag. Alternativ två var alltså att ta sig i kragen. Just do it. Packade träningsväskan, blandade shakern med aminosyror, och stack iväg till gymmet för att köra skiten ur mig. Med den inställningen kan det bli himmel eller helvete. Det kan bli ett superpass men det kan bli för mycket frustration som sätter krokben på mig. Idag öppnade sig himlens portar... och endorfiner regnade ner. Jag tog i tills jag blev yr, tills det svartnade, jag fixade minst två extra reps i varje set. Mental styrka! Tacksam för min disciplin och vilja som räddade dagen!
Motivation kommer inte på beställning. Jag får ofta kommentarer om hur duktig jag är som orkar träna så mycket. "Jag tycker det är kul, det är det bästa som finns" brukar vara ett av mina argument. Men även om jag älskar träningen så högt finns det dagar då motivationen sviker. Träning ska såklart vara roligt annars skulle det aldrig funka i längden, men det finns dagar då det inte känns "Tjohej va kul" att träna, det måste man leva med. Men jag vet att innerst inne finns en ovärdelig kärlek till träningen. Idag var det autopiloten som tog mig till gymmet. Andra dagar är det den sanna glädjen. Huvudsaken är att jag vet att det är värt det. Självklart misslyckas jag ibland och får till ett riktigt skitpass men ofta översköljs jag av endorfiner, lämnar gymmet med en överdos av lyckohormoner. Varje pass är ett steg närmare mitt mål! Det räcker som drivkraft!
Nu är det handlat inför veckan. Lite komplettering på tisdag bara. Matlådor för mån-ons är förberedda. Nya upplägget har gåtts igenom ett antal gånger, uppifrån och ner, nerifrån och upp. Spännande! In i dimman på allvar!
fredag 20 januari 2012
Gott och blandat
Senaste tiden har vi fått en mängd trevliga mail från coach Madde. Det känns verkligen grymt kul och inspirerande att ingå i Team Pure Fitness.
Teamträff och fotografering är två av sakerna som är på G. Tillvaron känns lite som en påse Gott & Blandat just nu.
Dags att göra ny beställning av träningskläder från Dcore. Det är inte bara kläder att träna i utan de har massor av snyggt man kan ha när som helst på sin fritid. Att kika runt på hemsidan är som att släppa in ett barn i en leksaksaffär. Jag vill ha ha ha! Har spanat in denna jacka, ett par praktiska tights är ett måste och dessutom är jag sugen på denna läckra top som jag vet många beställde i höstas.
Förövrigt känner jag starkt behov av en rullator, alternativt ny höftkula. Går som en 90-åring. Träningsvärken i benen i kombination med lika värk i magmusklerna innebär viss svårighet att hålla kroppen upprätt. Hög frekvens cardioträning påfrestar också speciellt runt lår och rumpa. Men varför gnälla? Träningsvärk är iaf den bästa värk man kan ha. Dessutom är jag medveten om att det ingår, det är en del av priset i en sådan satsning jag gör. Det är värt det... JA. Jag behöver ingen som tycker som synd om mig. Jag vet vad jag har gett mig in på och ska göra allt för att fullfölja det. De i min omgivning som lider för min skull, om de verkligen bryr sig om mig, om de verkligen värnar om mig och min hälsa såsom de påstår, sluta med ert medlidande! Om ni tycker att jag kastar bort mitt liv är det ert problem. Det ska kosta, det ska kännas, när man väl når sitt mål är det värt varje minut av slit!
Jag gillar inte känslan när man liksom ger folk dåligt samvete. När de måste försvara sig för att de inte tränar eller för att de tar kaka till kaffet. Ingen behöver försvara sig inför mig, jag dömer ingen för att de inte tränar eller äter hälsosamt, alla får stå för sina val i livet. Jag ska inte heller behöva inta försvarsställning i möte med andra. Jag accepterar att vi är olika, vi har olika värderingar osv. Man kan dock inte bortse från att man ofta möter "roliga" kommentarer. Ett par exempel:
"Tänk om jag kunde träna som du gör". Alla behöver inte träna 2 pass om dagen 6 dagar i veckan. Alla behöver inte träna för att forma en fitnesskropp. Träna utifrån dina egna behov och förutsättningar. Vi alla har 24 timmar per dygn som vi bestämmer hur vi vill spendera. Vill du träna så gör du det. Jag vill träna, jag har bestämt mig, svårare än så är det inte.
"Du tränar ju jämt/varje dag". Ja, jag tränar när andra kanske väljer att sitta hemma vid tv:n varje kväll. Eller åker till köpcentret, shoppar, dricker latte och bränner pengar flera kvällar per vecka.
Nog om det. Till något roligare... träning. Lyckades iaf få till ett hyffsat pass för axlar, armar och mage. I och med det är jag klar med styrkan för denna vecka. Avslutade med 45 minuter spinning. Hade gett mig fan på att fixa det. Trots tuggummi i benen. Favoritinstruktören hjälpte mig på traven... Haleluja! Jag överlevde. I´m a survivor!
Fredagkväll... sug på den. Jag kan helt ärligt erkänna att det är en av de svåraste stunderna under dieten. Att vara stark är inte lika med att aldrig känna sug och frestelse, däremot visar det på en oerhörd styrka och disciplin att inte falla för frestelsen, att istället höja blicken och fortsätta kämpa mot målet. Den optimala fredagkvällen består INTE av chips och läsk. Efter såna saker finns inget sug, det kan jag uppriktigt säga. Får konstiga blickar när jag hävdar att jag inte känner sug efter pizza, hamburgare, skumtomtar, feta såser... för att inte tala om alkohol. Märklig människa. Men varför vara som alla andra? =) Längtar däremot efter grovt hembakat bröd med ett tjockt lager philadelphiaost + avocado, eller varför inte kokt ägg och Kalles randiga kaviar. En fräsch pastasallad med grillad kyckling, fetaost, soltorkade tomater och färsk basilika. Wrap med kallrökt lax, keso och pepparrot. Bara en enkel knäckemacka med smör och en stark ost. Listan kan göras lång. Fredagkvällen lyxar jag gärna till med ett par rutor mörk choklad och efterrätt i form av keso/kesella med frukt/bär och rostade frön. Mmmm. Nu får jag sluta! Nu ska jag ha kalorifritt fredagsmys. En bra film. Varm filt och en skön soffa räcker en bra bit.
Trevlig helg!
Teamträff och fotografering är två av sakerna som är på G. Tillvaron känns lite som en påse Gott & Blandat just nu.
Dags att göra ny beställning av träningskläder från Dcore. Det är inte bara kläder att träna i utan de har massor av snyggt man kan ha när som helst på sin fritid. Att kika runt på hemsidan är som att släppa in ett barn i en leksaksaffär. Jag vill ha ha ha! Har spanat in denna jacka, ett par praktiska tights är ett måste och dessutom är jag sugen på denna läckra top som jag vet många beställde i höstas.
Förövrigt känner jag starkt behov av en rullator, alternativt ny höftkula. Går som en 90-åring. Träningsvärken i benen i kombination med lika värk i magmusklerna innebär viss svårighet att hålla kroppen upprätt. Hög frekvens cardioträning påfrestar också speciellt runt lår och rumpa. Men varför gnälla? Träningsvärk är iaf den bästa värk man kan ha. Dessutom är jag medveten om att det ingår, det är en del av priset i en sådan satsning jag gör. Det är värt det... JA. Jag behöver ingen som tycker som synd om mig. Jag vet vad jag har gett mig in på och ska göra allt för att fullfölja det. De i min omgivning som lider för min skull, om de verkligen bryr sig om mig, om de verkligen värnar om mig och min hälsa såsom de påstår, sluta med ert medlidande! Om ni tycker att jag kastar bort mitt liv är det ert problem. Det ska kosta, det ska kännas, när man väl når sitt mål är det värt varje minut av slit!
Jag gillar inte känslan när man liksom ger folk dåligt samvete. När de måste försvara sig för att de inte tränar eller för att de tar kaka till kaffet. Ingen behöver försvara sig inför mig, jag dömer ingen för att de inte tränar eller äter hälsosamt, alla får stå för sina val i livet. Jag ska inte heller behöva inta försvarsställning i möte med andra. Jag accepterar att vi är olika, vi har olika värderingar osv. Man kan dock inte bortse från att man ofta möter "roliga" kommentarer. Ett par exempel:
"Tänk om jag kunde träna som du gör". Alla behöver inte träna 2 pass om dagen 6 dagar i veckan. Alla behöver inte träna för att forma en fitnesskropp. Träna utifrån dina egna behov och förutsättningar. Vi alla har 24 timmar per dygn som vi bestämmer hur vi vill spendera. Vill du träna så gör du det. Jag vill träna, jag har bestämt mig, svårare än så är det inte.
"Du tränar ju jämt/varje dag". Ja, jag tränar när andra kanske väljer att sitta hemma vid tv:n varje kväll. Eller åker till köpcentret, shoppar, dricker latte och bränner pengar flera kvällar per vecka.
Nog om det. Till något roligare... träning. Lyckades iaf få till ett hyffsat pass för axlar, armar och mage. I och med det är jag klar med styrkan för denna vecka. Avslutade med 45 minuter spinning. Hade gett mig fan på att fixa det. Trots tuggummi i benen. Favoritinstruktören hjälpte mig på traven... Haleluja! Jag överlevde. I´m a survivor!
Fredagkväll... sug på den. Jag kan helt ärligt erkänna att det är en av de svåraste stunderna under dieten. Att vara stark är inte lika med att aldrig känna sug och frestelse, däremot visar det på en oerhörd styrka och disciplin att inte falla för frestelsen, att istället höja blicken och fortsätta kämpa mot målet. Den optimala fredagkvällen består INTE av chips och läsk. Efter såna saker finns inget sug, det kan jag uppriktigt säga. Får konstiga blickar när jag hävdar att jag inte känner sug efter pizza, hamburgare, skumtomtar, feta såser... för att inte tala om alkohol. Märklig människa. Men varför vara som alla andra? =) Längtar däremot efter grovt hembakat bröd med ett tjockt lager philadelphiaost + avocado, eller varför inte kokt ägg och Kalles randiga kaviar. En fräsch pastasallad med grillad kyckling, fetaost, soltorkade tomater och färsk basilika. Wrap med kallrökt lax, keso och pepparrot. Bara en enkel knäckemacka med smör och en stark ost. Listan kan göras lång. Fredagkvällen lyxar jag gärna till med ett par rutor mörk choklad och efterrätt i form av keso/kesella med frukt/bär och rostade frön. Mmmm. Nu får jag sluta! Nu ska jag ha kalorifritt fredagsmys. En bra film. Varm filt och en skön soffa räcker en bra bit.
Trevlig helg!
torsdag 19 januari 2012
Stockholmsresa
Snart helg! På lördag ska jag på dagsutflykt till huvudstaden. Buss tur och retur. Planen är att jag ska hinna träffa coach Madde en snabbis för en formcheck. Lättare att bedömma formen live än på halvtaskiga bilder. Siffrorna på vågen säger inte heller så mycket. Det går fruktansvärt långsamt, men jag anar en alltmer tilltagande form när jag kollar spegelbilden. I morse såg jag till att få upp spegeln på badrumsdörren. Vad då? Undrar kanske några nu. Jo, en spegel högt upp mot taket, lite lutande ska den sitta, mittemot den vanliga spegeln... och sen kan man titta i den när man poserar och se ryggen perfekt i stora badrumsspegeln. Det såg helt okej ut. Mina problemområden är mage, rumpa och lår. Magfettet kommer troligen att släppa allra sist, kanske sista månaden. Jag har tyvärr en putmage som jag inte är helt tillfreds med.
När jag ändå besöker Stockholm ska jag passa på att klippa mig på Wendy´s Hair. De är grymma på hårförlängningar och jag som tidigare har varit lite skeptisk till den typen av "fåfänga" börjar bli omvänd. Hoppas få lite tips och idéer inför val av tävlingsfrisyr.
På deras blogg finns massor av före och efterbilder, grym inspiration!
I övrigt kommer lördagen att bli en mycket sparsam höjardag. Bra mat. Lite mer energi i samband med träning, kanske en bar. Det får räcka. Eventuellt en Cola Zero också. Tiden går med rasande fart och varje dag räknas. Tänker inte lura mig själv till att äta en massa i onödan. What goes around comes around!
När jag ändå besöker Stockholm ska jag passa på att klippa mig på Wendy´s Hair. De är grymma på hårförlängningar och jag som tidigare har varit lite skeptisk till den typen av "fåfänga" börjar bli omvänd. Hoppas få lite tips och idéer inför val av tävlingsfrisyr.
På deras blogg finns massor av före och efterbilder, grym inspiration!
I övrigt kommer lördagen att bli en mycket sparsam höjardag. Bra mat. Lite mer energi i samband med träning, kanske en bar. Det får räcka. Eventuellt en Cola Zero också. Tiden går med rasande fart och varje dag räknas. Tänker inte lura mig själv till att äta en massa i onödan. What goes around comes around!
tisdag 17 januari 2012
Go hard or go home
Har beskrivit den förr... känslan att överträffa sina förväntningar. Det var med viss tveksamhet jag begav mig till gymmet idag. Inte inför själva träningen. Att utesluta ett träningspass finns liksom inte på min världskarta, så länge det inte finns en mycket bra anledning (skada/sjukdom etc). Men jag visste hur det skulle se ut med folk... som att kasta sig ner i en myrstack ungefär. Så var det förra veckan. Jag fick kasta om passen, kände mig inte alls tillfredställd när jag gick därifrån. Jag var motaglig för omgivningens påverkan. Jag valde att sätta på mig skygglapparna och se det negativa. Det var då...
Om jag nu älskar träningen så mycket som jag påstår varför ska jag då låta andra stoppa mig. Varför inte öppna ögonen och se det positiva, massor av träningsvilliga människor. Suga åt mig av all positiv energi. Att se en nybörjare i gymmet som verkligen ger 110% kan vara så himla inspirerande om jag väljer att se det ur "rätt" synvinkel. Det finns betydligt mer rutinerade gymmare som mest drar runt slentrianmässigt, ser exempel på gamla gymrävar som mest verkar vara där för att de måste, de måste stå och pumpa biceps framför spegeln, de måste köra crunches till förbannelse för att kunna visa upp 6-packet till sommaren.
När jag kom till gymmet tog jag ett djupt andetag, gick nerför trappen och bestämde mig för att möta min omgivning med ett leende. Ett leende som gav mig mer energi, mer fokus, som fick mig att fullständigt explodera. Rodd med rakt grepp... maxvikt + personbästa! Omvända latsdrag... maxvikt + personbästa! Rodd med v-grepp... maxvikt! Latsdrag... maxvikt! Bred rodd... maxvikt! Okej, ska erkänna att jag la mycket av krutet på de två första övningarna, många set, tungt tungt. Därefter dog jag litegrann. Avslutade med mage, crunches med viktplatta + fällkniven med medicinboll i superset. Russian Twist, den ultimata magdödaren. Samt några set i maskin och 3 * 1 minut planka. Självklart blev det obligatorisk avslutning med 30 minuter cardio. Det var sannerligen "All f*****g in" idag!
Varenda muskelfiber sög åt sig av efterträningsdrinken. Carbonox + aminosyror, rena dunderhonungen. Nu ska jag typ leka död i soffan resten av kvällen och kolla på handbollen.
http://www.sportkost.se/
Om jag nu älskar träningen så mycket som jag påstår varför ska jag då låta andra stoppa mig. Varför inte öppna ögonen och se det positiva, massor av träningsvilliga människor. Suga åt mig av all positiv energi. Att se en nybörjare i gymmet som verkligen ger 110% kan vara så himla inspirerande om jag väljer att se det ur "rätt" synvinkel. Det finns betydligt mer rutinerade gymmare som mest drar runt slentrianmässigt, ser exempel på gamla gymrävar som mest verkar vara där för att de måste, de måste stå och pumpa biceps framför spegeln, de måste köra crunches till förbannelse för att kunna visa upp 6-packet till sommaren.
När jag kom till gymmet tog jag ett djupt andetag, gick nerför trappen och bestämde mig för att möta min omgivning med ett leende. Ett leende som gav mig mer energi, mer fokus, som fick mig att fullständigt explodera. Rodd med rakt grepp... maxvikt + personbästa! Omvända latsdrag... maxvikt + personbästa! Rodd med v-grepp... maxvikt! Latsdrag... maxvikt! Bred rodd... maxvikt! Okej, ska erkänna att jag la mycket av krutet på de två första övningarna, många set, tungt tungt. Därefter dog jag litegrann. Avslutade med mage, crunches med viktplatta + fällkniven med medicinboll i superset. Russian Twist, den ultimata magdödaren. Samt några set i maskin och 3 * 1 minut planka. Självklart blev det obligatorisk avslutning med 30 minuter cardio. Det var sannerligen "All f*****g in" idag!
Varenda muskelfiber sög åt sig av efterträningsdrinken. Carbonox + aminosyror, rena dunderhonungen. Nu ska jag typ leka död i soffan resten av kvällen och kolla på handbollen.
 |
| Här köper jag mina kosttillskott |
måndag 16 januari 2012
Team Pure Fitness
Ett tips... Spana in grymma teamet som jag har äran att tillhöra, Team Pure Fitness. Där hittar ni nästan alla teamkamrater, nya som gamla. Jag har tyvärr inte hunnit uppdatera länklistan här på bloggen men ska fixa det under veckan.
Här till höger ser ni även teamets sponsorer. Sportkost, där jag köper samtliga mina kosttillskott. Wendy´s Hair som jag ska besöka för första gången nu på lördag, ryser av förväntan. Dcore, grymt snygga träningskläder, dessutom funktionella och bekväma. World Class, där vi får träna tillsammans med coachen. Har besökt Göteborg City och Stockholm Nybroplan, två toppklassiga anläggningar!
Här till höger ser ni även teamets sponsorer. Sportkost, där jag köper samtliga mina kosttillskott. Wendy´s Hair som jag ska besöka för första gången nu på lördag, ryser av förväntan. Dcore, grymt snygga träningskläder, dessutom funktionella och bekväma. World Class, där vi får träna tillsammans med coachen. Har besökt Göteborg City och Stockholm Nybroplan, två toppklassiga anläggningar!
Upp till bevis
Ahhh... bästa stunden på dagen är när man känner doften av det nybryggt kaffe, häller upp det i favoritmuggen och långsamt för muggen till munnen. Doftsinnet och smaklökarna dansar av välbehag. Att sitta vid köksbordet och bara slappna av med händerna mot den varma muggen. Det är ren och enkel lycka.
Den här veckan kommer att bjuda på en rejäl utmaning. Coachen har gett mig ett nytt upplägg där vi sänker kolhydraterna till nästintill obefintlig nivå. Det känns mest utmanande och spännande, lite läskigt också. Förra veckan sänkte vi två dagar och första dagen kändes det av ordentligt. Åt en burk tonfisk som mellis vid halv 10... Hade tonfisksmaken i käften hela förmiddagen och det kändes som den där tonfisken åkte tur och retur upp och ner i halsen. Gick runt som en zombie på jobbet och hade svårt att skriva namnteckningen. Strax innan lunch var jag ganska låg, började sjunga för mig själv för att piggna till och behålla skärpan. Då fick jag order av kollegan att gå och äta några sockerbitar. Typiska symptom för mig är huvudvärk, yrsel och en känsla av vakum i skallen, känna mig lite omtöcknad. Brukar jämföra känslan med att ha en plåthink på huvudet. Men jag vet att det beror på omställningen. Jag är väldigt känslig för kolhydrater. Och så här långt på den här deffen (fr nov) har jag endast haft ett par dagar med denna känsla. Vid tidigare deffperioder har det varit kanske ett par dagar per vecka.
Så nu är det in i dimman och köra järnet! 8 veckor kvar till ett stort delmål, därefter ytterligare två veckor till det är dags för sista veckan med tömning och laddning. Tävlingsform eller inte, jag ska åtminstone vara i mitt livs form, det vet jag med säkerhet. Vad är 10 veckor??? Ingenting, nothing, nada, nichts. Plattan i mattan... ända in i kaklet! I´ll be back.
Börjar dock veckan med en vilodag. Bytte plats mellan sön-mån. Därför blev det ett grymt benpass igår, sådär så benen riktigt skakar. På kvällen var jag till en bekant och fick massage, hon var superduktig och gav benen en ordentlig omgång. Så ska idrottsmassage kännas! Det är tråkigt när man går till massörer och betalar ganska stora summor och inte får valuta för pengarna. Idag har jag dubbel träningsvärk och säkert lite blåmärken här och där.
Dags för påfyllning i kaffemuggen! Ha en underbar vecka!
Den här veckan kommer att bjuda på en rejäl utmaning. Coachen har gett mig ett nytt upplägg där vi sänker kolhydraterna till nästintill obefintlig nivå. Det känns mest utmanande och spännande, lite läskigt också. Förra veckan sänkte vi två dagar och första dagen kändes det av ordentligt. Åt en burk tonfisk som mellis vid halv 10... Hade tonfisksmaken i käften hela förmiddagen och det kändes som den där tonfisken åkte tur och retur upp och ner i halsen. Gick runt som en zombie på jobbet och hade svårt att skriva namnteckningen. Strax innan lunch var jag ganska låg, började sjunga för mig själv för att piggna till och behålla skärpan. Då fick jag order av kollegan att gå och äta några sockerbitar. Typiska symptom för mig är huvudvärk, yrsel och en känsla av vakum i skallen, känna mig lite omtöcknad. Brukar jämföra känslan med att ha en plåthink på huvudet. Men jag vet att det beror på omställningen. Jag är väldigt känslig för kolhydrater. Och så här långt på den här deffen (fr nov) har jag endast haft ett par dagar med denna känsla. Vid tidigare deffperioder har det varit kanske ett par dagar per vecka.
Så nu är det in i dimman och köra järnet! 8 veckor kvar till ett stort delmål, därefter ytterligare två veckor till det är dags för sista veckan med tömning och laddning. Tävlingsform eller inte, jag ska åtminstone vara i mitt livs form, det vet jag med säkerhet. Vad är 10 veckor??? Ingenting, nothing, nada, nichts. Plattan i mattan... ända in i kaklet! I´ll be back.
Börjar dock veckan med en vilodag. Bytte plats mellan sön-mån. Därför blev det ett grymt benpass igår, sådär så benen riktigt skakar. På kvällen var jag till en bekant och fick massage, hon var superduktig och gav benen en ordentlig omgång. Så ska idrottsmassage kännas! Det är tråkigt när man går till massörer och betalar ganska stora summor och inte får valuta för pengarna. Idag har jag dubbel träningsvärk och säkert lite blåmärken här och där.
Dags för påfyllning i kaffemuggen! Ha en underbar vecka!
söndag 15 januari 2012
En vecka svävande mellan hopp och förtvivlan
Känner mig kluven när jag ska sammanfatt denna vecka. Det har varit den jobbigaste i det avseende att jag har följt upplägget helt planenligt men ändå inte fått det resultat jag hade förväntat mig... på vågen. Måtten visar dock på ytterligare framsteg. Jag är snart nere på midjemåttet jag hade vid fotograferingen våren 2010, då jag var i min hitills bästa form någonsin. Men jag ser tyvärr på spegelbilden att det är mycket kvar som måste bort, fettet sitter som berget. Dumma envisa fett. Det har däremot varit en bra vecka där jag har hållit motivationen på topp trots att jag har känt mig sliten. Jag har tränat, ätit, och avslutat kvällarna i ryggläge i soffan. Så grymt skönt när kroppen slappnar av och man känner hur den lilla mat man äter verkligen går direkt ut i musklerna. Det finns en glöd som får mig att fortsätta även om det stundtals blåser motvind. En glöd som inte slocknar, en glöd som emellanåt flammar upp till ett stort eldklot.
Veckans "dissa" är trängsel på gymmet. Jag tycker verkligen att det är kul med likasinnade träningsintresserade människor. Det är roligt att se de tappra "nyårslöfte-gymbesökarna"... men kanske inte när jag vill husera fritt bland latsdrag, cable, stänger och hantlar. Även om jag är en förespråkare av traditionell styrketräning så är det lite skönt att de flesta nybörjare väljer att gå på gruppträning. Hoppas att majoriteten av dessa håller i och utnyttjar sitt medlemsskap längre än 2 månader/år. Hoppas de hittar en hållbar och varaktig livstilsförändring. Den dag jag inte sysslar med fitnessatsningen och vill hitta en balans i livet kommer jag att ta fram mina Fredrik Paulún böcker i hyllan. Han är inspirerande att lyssna på och dessutom har han skrivit många intressanta böcker inom näringslära.
Veckans höjdare är utan tvekan känslan av att överträffa sig själv. Morgonjogg 45 minuter hade jag framför mig. Nej, jag är ingen löpare och därför blir det bara joggtempo. Jag har dålig uthållighet och tycker att det blir ganska monotomt och trist att springa efter ett tag. Då föredrar jag morgonpromenader även om de varar längre tid, då kan jag samla tankar, planera och strukturera upp min kommande dag. Springer jag flåsar jag för mycket för att höra mina egna tankar. Jag orkar inte låta tankarna sväva fritt utan har fullt sjå att ta mig framåt. Den här morgonen kände jag mig extra sliten i benen. Började kompromissa med mig själv om att eventuellt ta en snabb promenad men vara ute lite längre tid istället. Gav mig iväg med förväntningar att benen skulle kännas som blyklumpar. Kom in i ett underbart flow... benen gick av sig själva i hyffsat tempo. Plötsligt hade det gått 30 minuter utan att jag hade tittat på klockan. Avslutade sista kvarten med spurter mellan lyktstolpar uppför en av stadens värsta backar. Det finns inget bättre än det lyckorus som strömmar genom en efter ett sådant pass. Att överträffa sina förväntningar. Känna sig så levande!
Veckans "dissa" är trängsel på gymmet. Jag tycker verkligen att det är kul med likasinnade träningsintresserade människor. Det är roligt att se de tappra "nyårslöfte-gymbesökarna"... men kanske inte när jag vill husera fritt bland latsdrag, cable, stänger och hantlar. Även om jag är en förespråkare av traditionell styrketräning så är det lite skönt att de flesta nybörjare väljer att gå på gruppträning. Hoppas att majoriteten av dessa håller i och utnyttjar sitt medlemsskap längre än 2 månader/år. Hoppas de hittar en hållbar och varaktig livstilsförändring. Den dag jag inte sysslar med fitnessatsningen och vill hitta en balans i livet kommer jag att ta fram mina Fredrik Paulún böcker i hyllan. Han är inspirerande att lyssna på och dessutom har han skrivit många intressanta böcker inom näringslära.
Veckans höjdare är utan tvekan känslan av att överträffa sig själv. Morgonjogg 45 minuter hade jag framför mig. Nej, jag är ingen löpare och därför blir det bara joggtempo. Jag har dålig uthållighet och tycker att det blir ganska monotomt och trist att springa efter ett tag. Då föredrar jag morgonpromenader även om de varar längre tid, då kan jag samla tankar, planera och strukturera upp min kommande dag. Springer jag flåsar jag för mycket för att höra mina egna tankar. Jag orkar inte låta tankarna sväva fritt utan har fullt sjå att ta mig framåt. Den här morgonen kände jag mig extra sliten i benen. Började kompromissa med mig själv om att eventuellt ta en snabb promenad men vara ute lite längre tid istället. Gav mig iväg med förväntningar att benen skulle kännas som blyklumpar. Kom in i ett underbart flow... benen gick av sig själva i hyffsat tempo. Plötsligt hade det gått 30 minuter utan att jag hade tittat på klockan. Avslutade sista kvarten med spurter mellan lyktstolpar uppför en av stadens värsta backar. Det finns inget bättre än det lyckorus som strömmar genom en efter ett sådant pass. Att överträffa sina förväntningar. Känna sig så levande!
söndag 8 januari 2012
Halv 7 hos mig
Igår kväll bjöd jag mina föräldrar på mat. Halv 7 hos mig...
Förrätten blev en enkel historia. Grillad foccacia med kallrökt lax och fetaostkräm.
Huvudnumret var ett experiment. Har nämligen aldrig lagat en fiskgryta med saffran, bara sett det på tv och ätit det på restaurang någon gång för väldigt längesen. Hade hittat ett recept på recept.nu. Saffransdoftande soppa med lax och skaldjur. Enligt receptet stod det soppa men det gick lika bra att servera det som gryta med råris och en grönsallad med cocktailtomater och sockerärtor. Jag modifierade receptet en aning och la till fänkål och paprika, däremot uteslöt jag musslor och nöjde mig emd räkor. Började med att fräsa purjo, fänkål och paprika med saffran i grytan, därefter i med vatten + fiskbuljong och ett par dl vitt vin, det fick sedan sjuda ihop i ca 15 minuter. Behöver väl knappast tillägga att det doftade underbart i köket. I med laxen som fick sjuda i ca 7-8 minuter. Till sist la jag i räkorna och klippte över koriander. Middagsgästerna uppskattade måltiden. Därmed vågar jag bjuda på den igen, även till mer kräsna gäster än mamma och pappa. Då kanske jag t o m hinner ta en bild. =) Lånar den nedan från recept.nu.
Efter maten bjöds de på kaffe och hemmagjord chokladtryffel med Bailey´s (borde vara straffbart att göra egen chokladtryffel när man går på diet). Eftersom mamma har tjatat om pannacotta i typ ett halvår fick hon även en pannacotta med vit choklad och hallon-passionsfruktssås. Jag gillar verkligen att pyssla i köket, det är dock ännu roligare om man själv får provsmaka och hålla på.
Förrätten blev en enkel historia. Grillad foccacia med kallrökt lax och fetaostkräm.
Huvudnumret var ett experiment. Har nämligen aldrig lagat en fiskgryta med saffran, bara sett det på tv och ätit det på restaurang någon gång för väldigt längesen. Hade hittat ett recept på recept.nu. Saffransdoftande soppa med lax och skaldjur. Enligt receptet stod det soppa men det gick lika bra att servera det som gryta med råris och en grönsallad med cocktailtomater och sockerärtor. Jag modifierade receptet en aning och la till fänkål och paprika, däremot uteslöt jag musslor och nöjde mig emd räkor. Började med att fräsa purjo, fänkål och paprika med saffran i grytan, därefter i med vatten + fiskbuljong och ett par dl vitt vin, det fick sedan sjuda ihop i ca 15 minuter. Behöver väl knappast tillägga att det doftade underbart i köket. I med laxen som fick sjuda i ca 7-8 minuter. Till sist la jag i räkorna och klippte över koriander. Middagsgästerna uppskattade måltiden. Därmed vågar jag bjuda på den igen, även till mer kräsna gäster än mamma och pappa. Då kanske jag t o m hinner ta en bild. =) Lånar den nedan från recept.nu.
Efter maten bjöds de på kaffe och hemmagjord chokladtryffel med Bailey´s (borde vara straffbart att göra egen chokladtryffel när man går på diet). Eftersom mamma har tjatat om pannacotta i typ ett halvår fick hon även en pannacotta med vit choklad och hallon-passionsfruktssås. Jag gillar verkligen att pyssla i köket, det är dock ännu roligare om man själv får provsmaka och hålla på.
Because I´m worth it
Ny vecka, ny kraft, nya möjligheter! Det finns ingen bättre tid än nu. Det finns bara en väg att gå och det är framåt... och uppåt. Keep my eyes on the price. Varje dag ska vara ett steg i rätt riktning, ett steg närmare målet. Det är helt upp till mig vad jag gör det till. Från och med nu tar jag träningen till en ny nivå. Ska trotsa tuggummikänslan i benen. Fortsätta springa för livet trots att lungorna håller på att hoppa ut ur kroppen. Det ska inte finnas ett tvivel om att jag hade kunnat gjort liiite till, att jag hade några procent kvar i kroppen. "Marcus Hellner"... ska mala inne i huvudet, bilden av honom efter målgången i "Tour the ski" ska etsa sig fast på näthinnan och göra sig påmind när jag är som tröttast och behöver energi.
Eftersom handleden har krånglat lite under veckan har den inte varit 100%, framförallt bröst, fram-/utsida axlar och armar har blivit lidande. Därför har jag lagt extra kraft på benpassen samt rygg där man mest använder handleden till att dra. Mage har också fått ett par rejäla omgångar. Frustrationen är stor när jag har så mycket inom mig men en simpel handled ska stoppa mig. Men som sagt jag har gjort det bästa av situationen. Tålamod och lugn så blir det snart bra. Jag kan åtminstone ösa på med cardion. Och om jag får välja föredrar jag detta framför att drabbas av någon långvarig infektion eller förkylning. Peppar peppar ta i trä... *lägger en hand på huvudet*.
Fick ett obeskrivligt men mycket välkommet sug efter ett tungt benpass. Hmmm... jo jag är kanske lite märklig. Benpressen lockade så jag packade träningsväskan, mixade ihop träningsdrinkar och begav mig till gymmet. Den satt där den skulle minsann!!! Utfall med hantlar i superset med 20 st upphopp tog den också. Äntligen var jag på ett "riktigt" gym där de har liggande bencurl så även om det var fokus framsida idag var jag tvungen att köra 3 tunga set för baksidan, supersetade den med benspark. Avslutade med 30 minuter crosstrainer. Grymt träningssug och sjukt taggad! Ett kanonpass helt enkelt. Tänk att det ofta är såna pass som blir bäst när man går på känsla. PANG... träningssuget kommer som en blixt. Ingen lång seg startsträcka, bara köra järnet. Egentligen vilodag från gymmet idag men man ska lyssna på kroppen. Då får jag måndagskvällen träningsfri istället.
I övrigt har jag haft en kanonhelg. Långhelg. Träning varje dag precis enligt schemat. Igår blev det 45 minuter spinning efter styrkan. Kul att bara spontant hoppa in på ett pass, speciellt när det visar sig vara favoritinstruktören, sjukt peppande och bra musik hela passet. Idag tog jag en välbehövlig sovmorgon till 8:30. Kom upp och bryggde en kanna kaffe. Njöt av den varma muggen med den ljuvliga drycken. Bestämde mig för ha en bra söndag, och vad kan bli en bättre början än en uppfriskande morgonpromenad i 10 minusgrader. Därefter hem till frukostgröten som alltid smakar bättre efter en vända ute i friska luften.
Nu ska jag lägga mig i soffan... because I´m worth it.
Eftersom handleden har krånglat lite under veckan har den inte varit 100%, framförallt bröst, fram-/utsida axlar och armar har blivit lidande. Därför har jag lagt extra kraft på benpassen samt rygg där man mest använder handleden till att dra. Mage har också fått ett par rejäla omgångar. Frustrationen är stor när jag har så mycket inom mig men en simpel handled ska stoppa mig. Men som sagt jag har gjort det bästa av situationen. Tålamod och lugn så blir det snart bra. Jag kan åtminstone ösa på med cardion. Och om jag får välja föredrar jag detta framför att drabbas av någon långvarig infektion eller förkylning. Peppar peppar ta i trä... *lägger en hand på huvudet*.
Fick ett obeskrivligt men mycket välkommet sug efter ett tungt benpass. Hmmm... jo jag är kanske lite märklig. Benpressen lockade så jag packade träningsväskan, mixade ihop träningsdrinkar och begav mig till gymmet. Den satt där den skulle minsann!!! Utfall med hantlar i superset med 20 st upphopp tog den också. Äntligen var jag på ett "riktigt" gym där de har liggande bencurl så även om det var fokus framsida idag var jag tvungen att köra 3 tunga set för baksidan, supersetade den med benspark. Avslutade med 30 minuter crosstrainer. Grymt träningssug och sjukt taggad! Ett kanonpass helt enkelt. Tänk att det ofta är såna pass som blir bäst när man går på känsla. PANG... träningssuget kommer som en blixt. Ingen lång seg startsträcka, bara köra järnet. Egentligen vilodag från gymmet idag men man ska lyssna på kroppen. Då får jag måndagskvällen träningsfri istället.
I övrigt har jag haft en kanonhelg. Långhelg. Träning varje dag precis enligt schemat. Igår blev det 45 minuter spinning efter styrkan. Kul att bara spontant hoppa in på ett pass, speciellt när det visar sig vara favoritinstruktören, sjukt peppande och bra musik hela passet. Idag tog jag en välbehövlig sovmorgon till 8:30. Kom upp och bryggde en kanna kaffe. Njöt av den varma muggen med den ljuvliga drycken. Bestämde mig för ha en bra söndag, och vad kan bli en bättre början än en uppfriskande morgonpromenad i 10 minusgrader. Därefter hem till frukostgröten som alltid smakar bättre efter en vända ute i friska luften.
Nu ska jag lägga mig i soffan... because I´m worth it.
Keep it simple
Läste ett mycket bra inlägg hos denna tjej. Jag läser, nickar instämmande, det drar igång tankeprocessen, sen är karusellen igång. =) Kan inte låta bli att spinna vidare inom ämnet.
"Mycket snack och liten verkstad". Ett klassiskt ordspråk, mer sant än någonsin i dessa tider. Det snackas och det skrivs artiklar i kvällsblaskorna om hur vi ska nå våra mål. Ofta är målet att gå ner i vikt. Hur man går ner och framförallt vad man minskar i (muskler/fett) verkar vara mindre relevant.
Jag tror på en metod. Ät mindre än vad du förbrukar. Dessutom ät av alla näringsämnen, protein, fett och kolhydrater i en bra balans. Låter enkelt men verkar vara svårare i praktiken. Här gäller det att samla den kunskap som är nödvändig. Vad det basala energibehovet ligger på. Hur mycket man förbrukar genom diverse aktiviteter. För många låter det jobbigt att behöva tänka och räkna kalorier.
Fine... börja enklare. Städa kylskåp och skafferi. Byt ut livsmedel, små förändringar, små steg mot bättre vanor. Hoppa över eftermiddagsfika på jobbet, ge bort chokladaskarna som står kvar efter julen. Rensa hemmet på frestelser. Det är svårare om man har barn och fredagsmys och lördagsgodis är en obligatorisk del i det sociala familjelivet. Men dra ner på onyttigheterna och ha bara lite gott hemma till barnen, eller ännu bättre byt ut godiset mot frukt. Det finns alltid alternativ. Om man öppnar ögonen. "Men man måste ju äta tacos och chips på fredagar", "Det är bekvämt med pizza och kebab", "Man måste fira in helgen". Det sitter helt enkelt i huvudet. Det gäller att se möjligheten till förändring.
Tyvärr finns en förutfattad mening att det är krångligt och tråkigt att leva hälsosamt. Det verkar finnas en vedertagen sanning hos "svenssons" om att nyttig mat är äckligt, onyttig mat (läs skräpmat) är gott. Grönsaker är smaklösa och äckliga. Beasås är kladdigt och gott. "Men det låter ju torrt" får jag ibland höra om min mat. Torrt behöver nödvändigtvis inte betyda äckligt. Hellre en "ren" kycklingfilé med fräscha grönsaker och god kryddning än en kycklinggryta i frysdisken från Findus som inte smakar gott. För att inte prata om pulversåser. Halvfabrikat går "fetbort" i min värld. Om man inte vill ha torr mat gör för guds skull en egen gryta med krossad tomat som bas, kanske en skvätt creme fraiche eller kokosmjölk. Man kan även göra massor av goda grytvarianter bara med hjälp av skyn från köttet och smaksättare som soja, mango chutney och ev redning för att göra det tjockare.
Jag sticker ut hakan och påstår: "Alla kan förändra sina vanor". Men alla är inte förändringsbenägna. Det är dit man måste. Till det stadie när man bestämmer sig. När man är motaglig för förändring. När fördelarna besegrar nackdelarna.
Man behöver inte gå in för djupt från början. Det är också en fallgrop. Att satsa 110% och inse att det bara håller första veckan, sen återgår man till gamla goda livet igen.
Keep it simple!
"Mycket snack och liten verkstad". Ett klassiskt ordspråk, mer sant än någonsin i dessa tider. Det snackas och det skrivs artiklar i kvällsblaskorna om hur vi ska nå våra mål. Ofta är målet att gå ner i vikt. Hur man går ner och framförallt vad man minskar i (muskler/fett) verkar vara mindre relevant.
Jag tror på en metod. Ät mindre än vad du förbrukar. Dessutom ät av alla näringsämnen, protein, fett och kolhydrater i en bra balans. Låter enkelt men verkar vara svårare i praktiken. Här gäller det att samla den kunskap som är nödvändig. Vad det basala energibehovet ligger på. Hur mycket man förbrukar genom diverse aktiviteter. För många låter det jobbigt att behöva tänka och räkna kalorier.
Fine... börja enklare. Städa kylskåp och skafferi. Byt ut livsmedel, små förändringar, små steg mot bättre vanor. Hoppa över eftermiddagsfika på jobbet, ge bort chokladaskarna som står kvar efter julen. Rensa hemmet på frestelser. Det är svårare om man har barn och fredagsmys och lördagsgodis är en obligatorisk del i det sociala familjelivet. Men dra ner på onyttigheterna och ha bara lite gott hemma till barnen, eller ännu bättre byt ut godiset mot frukt. Det finns alltid alternativ. Om man öppnar ögonen. "Men man måste ju äta tacos och chips på fredagar", "Det är bekvämt med pizza och kebab", "Man måste fira in helgen". Det sitter helt enkelt i huvudet. Det gäller att se möjligheten till förändring.
Tyvärr finns en förutfattad mening att det är krångligt och tråkigt att leva hälsosamt. Det verkar finnas en vedertagen sanning hos "svenssons" om att nyttig mat är äckligt, onyttig mat (läs skräpmat) är gott. Grönsaker är smaklösa och äckliga. Beasås är kladdigt och gott. "Men det låter ju torrt" får jag ibland höra om min mat. Torrt behöver nödvändigtvis inte betyda äckligt. Hellre en "ren" kycklingfilé med fräscha grönsaker och god kryddning än en kycklinggryta i frysdisken från Findus som inte smakar gott. För att inte prata om pulversåser. Halvfabrikat går "fetbort" i min värld. Om man inte vill ha torr mat gör för guds skull en egen gryta med krossad tomat som bas, kanske en skvätt creme fraiche eller kokosmjölk. Man kan även göra massor av goda grytvarianter bara med hjälp av skyn från köttet och smaksättare som soja, mango chutney och ev redning för att göra det tjockare.
Jag sticker ut hakan och påstår: "Alla kan förändra sina vanor". Men alla är inte förändringsbenägna. Det är dit man måste. Till det stadie när man bestämmer sig. När man är motaglig för förändring. När fördelarna besegrar nackdelarna.
Man behöver inte gå in för djupt från början. Det är också en fallgrop. Att satsa 110% och inse att det bara håller första veckan, sen återgår man till gamla goda livet igen.
Keep it simple!
måndag 2 januari 2012
Harmoni
Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke, likväl inte heller bromsa i motvind. Inte om man vill fortsätta framåt, mot sina mål, drömmar, visioner vad det än må vara. Kalla det fantasi. Kalla mig för drömmare som jag själv gjorde tidigare idag. Men jag vill inte ge upp utan att veta hur det hade kunnat gå om jag hade fortsatt. Jag vill fullfölja detta. Var det än kommer att sluta. =) Är grymt besviken på bilderna min snälla pappa tog i morse. Poängterade att det inte var fotografens fel utan det hemska objektet (blek och pluffsig) samt att det måste vara något fel på kamerans inställning. Så j-a blank och slät är jag inte på ryggen. Bilden ljuger. Jämförde bilderna med de som togs i början av hösten och det var banne mig ingen skillnad. Det var det som fick bägaren att rinna över.
Använde den negativa energin som en extra kraftkälla på benpasset. Knäböj i smith, en övning där jag vanligtvis är pinsamt svag, där kände jag mig explosiv idag. Fokuserade på teknik och kontakt och på andning. Jag har en förmåga att tappa hållningen, sjunka ihop och ha blicken för lågt, det stänger andningsvägarna, idag såg jag till att hålla upp blicken, fram och upp med bröstet, stabilitet i bålen... hej vad det gick. Ett roligt inslag denna period är Upphopp, 3*20... Men jag nöjde mig inte med det utan tyckte att det skulle vara 100 st, dvs 5*20. Mellan upphoppen slängde jag in en minuts jägarvila, 3 gånger. Yeah! Den sved. Avslutade med superset mage, crunches med viktplatta + fällkniven med samma platta, 20+15 i 3 set. Sist men absolut INTE minst Russian Twist, hatkärlek när det är som bäst. Istället för 3*40 blev det 6*20 st. Redan där rann svetten av mig. 30 minuter senare när jag klev av crosstrainern var jag totalt genomblöt. Lovely!
När jag väntade på bussen hemåt kände jag mig rätt nöjd. Där någonstans vände det. Den ilska och frustration jag hade haft inom mig byttes mot tacksamhet och ödmjukhet. Det är lätt att ta saker för givet. Att ha en fungerande kropp (förutom små skavanker.. peppar peppar) och att orka träna som jag gör, det är inte en självklarhet. På bussen hem slumrade jag sött som ett barn. När jag kom hem fortsatte jag avslappningen och la mig på sängen med min gamla mjukishund på magen. Jag fylldes av lugn och harmoni, den bästa känsla man kan ha enligt mig, när man är lycklig utan anledning, man bara är. När leendet återvänder till mina läppar utan att jag fattar varför. Dubbelt lovely!
En fråga dök upp i huvudet: "Har jag följt planen och gjort mitt yttersta för att förverkliga min dröm?" Ja kunde jag svara med handen på hjärtat. Då finns ingen anledning till att vara arg på sig själv. Visst kan jag tycka att det borde hända mer, att min kropp kunde fatta att den ska lämna ifrån sig fettet. Men så länge jag har gjort mitt bästa kan jag inte göra mer. I all förtvivlan glädjer det mig att jag inte har fallit offer för sötsug, karamellerna ligger kvar i tomteskålen på matbordet, chokladasken står högst upp i köksskåpet. Jag står emot. Njaeee, jag har väl tryckt i mig en ask Läkerol och en del Pepsi Max senaste dygnet. Men i övrigt håller jag mig till planen. Är liksom inte sugen heller, vill inte sabba det bara för att humöret spelar mig ett spratt.
Har tagit kontakt med sömmerska som troligtvis ska sy mina dräkter. 3 februari ska jag ner till Sthlm och träffa henne. Det känns kanon. Ska försöka få till en träff med coachen vid samma tillfälle. Poseringsträning är av högsta prioritet just nu. Ska öva på egen hand här hemma men det är nödvändigt att träffas för att få rätt feedback och hjälp. Ska även lära mig att gå i pumpsen. Att åtminstone ta mig framåt i dem. Att åtminstone få dem på fötterna. Häromdan skulle jag prova men jag hann inte ens få på mig den andra skon förrän jag trodde att hälsenan skulle gå av, sen fick jag sendrag i vaden. Blir arg när jag inte kan saker direkt. Tyvärr har jag mycket dåligt tålamod, men jag är envis också! Skam den som ger sig.
Använde den negativa energin som en extra kraftkälla på benpasset. Knäböj i smith, en övning där jag vanligtvis är pinsamt svag, där kände jag mig explosiv idag. Fokuserade på teknik och kontakt och på andning. Jag har en förmåga att tappa hållningen, sjunka ihop och ha blicken för lågt, det stänger andningsvägarna, idag såg jag till att hålla upp blicken, fram och upp med bröstet, stabilitet i bålen... hej vad det gick. Ett roligt inslag denna period är Upphopp, 3*20... Men jag nöjde mig inte med det utan tyckte att det skulle vara 100 st, dvs 5*20. Mellan upphoppen slängde jag in en minuts jägarvila, 3 gånger. Yeah! Den sved. Avslutade med superset mage, crunches med viktplatta + fällkniven med samma platta, 20+15 i 3 set. Sist men absolut INTE minst Russian Twist, hatkärlek när det är som bäst. Istället för 3*40 blev det 6*20 st. Redan där rann svetten av mig. 30 minuter senare när jag klev av crosstrainern var jag totalt genomblöt. Lovely!
När jag väntade på bussen hemåt kände jag mig rätt nöjd. Där någonstans vände det. Den ilska och frustration jag hade haft inom mig byttes mot tacksamhet och ödmjukhet. Det är lätt att ta saker för givet. Att ha en fungerande kropp (förutom små skavanker.. peppar peppar) och att orka träna som jag gör, det är inte en självklarhet. På bussen hem slumrade jag sött som ett barn. När jag kom hem fortsatte jag avslappningen och la mig på sängen med min gamla mjukishund på magen. Jag fylldes av lugn och harmoni, den bästa känsla man kan ha enligt mig, när man är lycklig utan anledning, man bara är. När leendet återvänder till mina läppar utan att jag fattar varför. Dubbelt lovely!
En fråga dök upp i huvudet: "Har jag följt planen och gjort mitt yttersta för att förverkliga min dröm?" Ja kunde jag svara med handen på hjärtat. Då finns ingen anledning till att vara arg på sig själv. Visst kan jag tycka att det borde hända mer, att min kropp kunde fatta att den ska lämna ifrån sig fettet. Men så länge jag har gjort mitt bästa kan jag inte göra mer. I all förtvivlan glädjer det mig att jag inte har fallit offer för sötsug, karamellerna ligger kvar i tomteskålen på matbordet, chokladasken står högst upp i köksskåpet. Jag står emot. Njaeee, jag har väl tryckt i mig en ask Läkerol och en del Pepsi Max senaste dygnet. Men i övrigt håller jag mig till planen. Är liksom inte sugen heller, vill inte sabba det bara för att humöret spelar mig ett spratt.
Har tagit kontakt med sömmerska som troligtvis ska sy mina dräkter. 3 februari ska jag ner till Sthlm och träffa henne. Det känns kanon. Ska försöka få till en träff med coachen vid samma tillfälle. Poseringsträning är av högsta prioritet just nu. Ska öva på egen hand här hemma men det är nödvändigt att träffas för att få rätt feedback och hjälp. Ska även lära mig att gå i pumpsen. Att åtminstone ta mig framåt i dem. Att åtminstone få dem på fötterna. Häromdan skulle jag prova men jag hann inte ens få på mig den andra skon förrän jag trodde att hälsenan skulle gå av, sen fick jag sendrag i vaden. Blir arg när jag inte kan saker direkt. Tyvärr har jag mycket dåligt tålamod, men jag är envis också! Skam den som ger sig.
Realist!!!
Om det var "All in" som gällde häromdan är det "All out" idag. Eller vad man ska kalla tillståndet jag befinner mig i, iaf raka motsatsen till optimism. F-n 2012 skulle ju bli ett bra år. Istället håller jag på att explodera av den frustration som finns inom mig... och kvävas av besvikelse. Allt är skit just nu! Ursäkta mitt negativa inlägg men eftersom jag inte har någon att lätta mitt hjärta för får bloggen vara min kanal utåt idag. Jag måste få skriva av mig. Men just nu är jag för besviken för att orka skriva mer. Dags att vakna upp ur drömmen, bli realist, istället för naiv drömmare. Att jag skulle hinna komma i form på de 12 veckor som är kvar... nä. Bättre att anmäla mig till Biggest Looser. Jag vet att jag överdriver, jag vet att jag har tappat all verklighetsuppfattning om jag påstår att jag ska vara med i Biggest looser. Men just nu är dessa månader på deffen bortkastade känns det som. "Jag vill inte, jag kan inte"... ekar inne i huvudet.
Istället för att ta tillvara på min lediga dag sitter jag här och trycker ner mig själv ännu mer. Vad krävs för att vända detta...
Istället för att ta tillvara på min lediga dag sitter jag här och trycker ner mig själv ännu mer. Vad krävs för att vända detta...
söndag 1 januari 2012
All in
Nytt år, nya möjligheter.
Tror att jag precis har genomlidit en av de segaste veckor någonsin. Vem har hällt bromsolja i klockan? Kortare arbetsvecka, men så lååångsam och intetsägande. På träningsfronten har det däremot varit allt annat än segt och trist. Där har det varit action. Så j-a kul. Speciellt när man ser resultat av hårt arbete. Har ju kört enligt ett nytt upplägg när det gäller kost och näringstiming. Spännande och lärorikt. Intressant att se hur kroppen svarar på dels den ökade mängden cardio och dels kosten. -1kg på vågen iaf. Äntligen!
Sista veckan av 2011 bestod av inte mindre än 11 pass, 6 st morgoncardio samt 5 st styrka+cardio. De absolut sista passet 2011 blev ett impulsbaserat "lek och springpass" med spurter i backe, tänk hur många sätt man kan springa uppför en backe på... snabba korta steg, långa kliv, spänstiga löpsteg. Idiotförklarade mig själv genom att köra övningen med samma namn tvärs över en fotbollsplan, sjukt underskattad, grymt effektiv. Kan nöjd checka av träningsåret 2011 och sikta framåt mot 2012 och de utmaningar som väntar.
En sån här vecka känner jag hur mycket träningen och hela den här tävlingssatsningen betyder för mig. En dröm som ska förverkligas. Jag har nog inte fattat hur stort detta är... kanske inte om man ser det ur fitnessvärldens perspektiv men ur den lilla människans (alltså mina) ögon. Allt är relativt, jag menar för en idrottsstjärna som redan ställt upp på alla tänkbara mästerskap börjar det gå på ren rutin, men för den glade amatören kan Vårruset vara en megastor utmaning. Man måste bara få vara den glade amatören även inom den sport jag har valt. Även inom fitness och kroppsbyggning överhuvudtaget måste man få vara nybörjare, våga ta klivet upp på scenen. Ibland känns det otäckt och skräckinjagande att ens tänka tanken att jag ska upp på scen och bli bedömd. Det värsta är inte domarna utan alla självutnämnda experter i publiken. En domare inom sporten har sett mycket i tävlingssammanhang och utför ett uppdrag med förhoppningsvis viss proffsighet. Däremot finns det alltid de i publiken som vill veta bäst, vara störst och vackrast... min fråga: Varför står inte ni på scenen i så fall??? På Luciapokalen upplevde jag detta när jag satt bland bänkraderna. Men samtidigt, jag hörde faktiskt inga rent elaka kommentarer om någon av tävlingsdeltagarna vilket kändes oerhört skönt. Att folk tycker och tänker det får man stå ut med, speciellt om man ger sig in i leken... då får man leken tåla. Jag får helt enkelt jobba på att bli mindre känslig, låta saker rinna av mig, svårt när man är en levande känslobomb. =)
En annan sak som jag kom att fundera på i Göteborg. Vad f-n ska jag göra där på scenen med allt blingbling, allt fejk (hår, naglar och dessutom diverse kroppsdelar på en del). Jag är en jordnära tjej som knappt sminkar mig till vardags, mest pga tidsbrist på mornarna. Att fixa håret på morgonen är inte heller tänkbart att hinna lägga tid på, på sin höjd hinner jag spraya lite stylingspray och föna det en vända, spraya lite till och klart... Då har jag garanterat lyckats bli försenad till jobbet. Jag prioriterar träningen istället! Självklart måste det vara en jättehäftig upplevelse att få glittra där på scenen efter allt slit man har lagt ner, efter alla timmar av träning. Jag tyckte att fotograferingen jag gjorde häromåret var en jättecool grej (en del av bilderna finns på min Facebooksida). Men just när jag satt där i publiken kom det där tvivlet inombords. Framförallt hanlade det om hur jag skulle kunna mäta mig med dessa strålande tjejer, bristande självförtroende kanske? Hur som helst gick jag hem till hotellrummet efter tävlingens slut och summerade alla intryck. Kom fram till att jag minsann kan bli minst lika glittrande och strålande som de andra tjejerna. Även om de såg ut som primadonnor på scenen vet jag att vägen dit inte har sett ut så. De har kämpat. Genom blod, svett och tårar. Även om det just i tävlingsmomentet är mycket glitter och glamour. Jag bestämde mig för att vända min skeptiska inställning till att älska glittret och glamouren. Den ska vara en morot, något värt att kämpa för. Jag vill också vara prinsessa för en dag! Jag köper hela paketet med allt blingbling som ingår. Men min personliga gräns går vid att operera om kroppsdelar, utan att nämna namn syntes det tydligt att vissa hade utfyllning här och där.
Så nu är det "All in" som gäller!!! Är ni med mig? Förresten, är lite nyfiken om någon mer har tänkt tävla nu i vår??? Eller vill alla avvakta till Luciapokalen 2012? Skulle vara superskoj om det blev många deltagare även på vårens tävlingar.
Ses i dimman!
Tror att jag precis har genomlidit en av de segaste veckor någonsin. Vem har hällt bromsolja i klockan? Kortare arbetsvecka, men så lååångsam och intetsägande. På träningsfronten har det däremot varit allt annat än segt och trist. Där har det varit action. Så j-a kul. Speciellt när man ser resultat av hårt arbete. Har ju kört enligt ett nytt upplägg när det gäller kost och näringstiming. Spännande och lärorikt. Intressant att se hur kroppen svarar på dels den ökade mängden cardio och dels kosten. -1kg på vågen iaf. Äntligen!
Sista veckan av 2011 bestod av inte mindre än 11 pass, 6 st morgoncardio samt 5 st styrka+cardio. De absolut sista passet 2011 blev ett impulsbaserat "lek och springpass" med spurter i backe, tänk hur många sätt man kan springa uppför en backe på... snabba korta steg, långa kliv, spänstiga löpsteg. Idiotförklarade mig själv genom att köra övningen med samma namn tvärs över en fotbollsplan, sjukt underskattad, grymt effektiv. Kan nöjd checka av träningsåret 2011 och sikta framåt mot 2012 och de utmaningar som väntar.
En sån här vecka känner jag hur mycket träningen och hela den här tävlingssatsningen betyder för mig. En dröm som ska förverkligas. Jag har nog inte fattat hur stort detta är... kanske inte om man ser det ur fitnessvärldens perspektiv men ur den lilla människans (alltså mina) ögon. Allt är relativt, jag menar för en idrottsstjärna som redan ställt upp på alla tänkbara mästerskap börjar det gå på ren rutin, men för den glade amatören kan Vårruset vara en megastor utmaning. Man måste bara få vara den glade amatören även inom den sport jag har valt. Även inom fitness och kroppsbyggning överhuvudtaget måste man få vara nybörjare, våga ta klivet upp på scenen. Ibland känns det otäckt och skräckinjagande att ens tänka tanken att jag ska upp på scen och bli bedömd. Det värsta är inte domarna utan alla självutnämnda experter i publiken. En domare inom sporten har sett mycket i tävlingssammanhang och utför ett uppdrag med förhoppningsvis viss proffsighet. Däremot finns det alltid de i publiken som vill veta bäst, vara störst och vackrast... min fråga: Varför står inte ni på scenen i så fall??? På Luciapokalen upplevde jag detta när jag satt bland bänkraderna. Men samtidigt, jag hörde faktiskt inga rent elaka kommentarer om någon av tävlingsdeltagarna vilket kändes oerhört skönt. Att folk tycker och tänker det får man stå ut med, speciellt om man ger sig in i leken... då får man leken tåla. Jag får helt enkelt jobba på att bli mindre känslig, låta saker rinna av mig, svårt när man är en levande känslobomb. =)
En annan sak som jag kom att fundera på i Göteborg. Vad f-n ska jag göra där på scenen med allt blingbling, allt fejk (hår, naglar och dessutom diverse kroppsdelar på en del). Jag är en jordnära tjej som knappt sminkar mig till vardags, mest pga tidsbrist på mornarna. Att fixa håret på morgonen är inte heller tänkbart att hinna lägga tid på, på sin höjd hinner jag spraya lite stylingspray och föna det en vända, spraya lite till och klart... Då har jag garanterat lyckats bli försenad till jobbet. Jag prioriterar träningen istället! Självklart måste det vara en jättehäftig upplevelse att få glittra där på scenen efter allt slit man har lagt ner, efter alla timmar av träning. Jag tyckte att fotograferingen jag gjorde häromåret var en jättecool grej (en del av bilderna finns på min Facebooksida). Men just när jag satt där i publiken kom det där tvivlet inombords. Framförallt hanlade det om hur jag skulle kunna mäta mig med dessa strålande tjejer, bristande självförtroende kanske? Hur som helst gick jag hem till hotellrummet efter tävlingens slut och summerade alla intryck. Kom fram till att jag minsann kan bli minst lika glittrande och strålande som de andra tjejerna. Även om de såg ut som primadonnor på scenen vet jag att vägen dit inte har sett ut så. De har kämpat. Genom blod, svett och tårar. Även om det just i tävlingsmomentet är mycket glitter och glamour. Jag bestämde mig för att vända min skeptiska inställning till att älska glittret och glamouren. Den ska vara en morot, något värt att kämpa för. Jag vill också vara prinsessa för en dag! Jag köper hela paketet med allt blingbling som ingår. Men min personliga gräns går vid att operera om kroppsdelar, utan att nämna namn syntes det tydligt att vissa hade utfyllning här och där.
Så nu är det "All in" som gäller!!! Är ni med mig? Förresten, är lite nyfiken om någon mer har tänkt tävla nu i vår??? Eller vill alla avvakta till Luciapokalen 2012? Skulle vara superskoj om det blev många deltagare även på vårens tävlingar.
Ses i dimman!
 |
| April 2010, fotograf: Jane Nilsson |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)