Vaknade som vanligt före klockan ringde och kunde omöjligt somna om. Det är mycket som går runt i huvudet på mig just nu, förutom träning, tävling, fitness är det även Midsommarplaner och allt annat kul som väntar under sommaren. Jag älskar livet och detta lyckorus gör att jag bara vill stiga upp ur sängen och ta tillvara på varje liten sekund. Jag är fylld av motivation och energi trots att det inte ens har gått en vecka sen jag avslutade en lång tävlingssatsning. Avslutade kapitel 1 ska jag väl tillägga... fortsättning följer. När kapitel 2 påbörjas kan jag inte exakt säga i dagsläget, ska ge mig åtminstone ett par veckor att landa. Under dessa veckor kommer jag garanterat att besöka gymmet men endast träna det jag vill och känner för efter dagsform.
Eftersom jag ändå gick upp och laddade kaffebryggaren bestämde jag mig för att ta en liten morgonpromenix. Har blivit några kortare promenader samt en lugn cykeltur denna vecka. Låter kroppen vakna upp i sin egen takt. Men den där j-a kroppen vill inte samma som huvudet. Under deffen när jag var i ett kritiskt skede och behövde förbränna maximalt då ville huvudet jogga men kroppen var tvärslut. Nu när huvudet säger åt kroppen att ta det lugnt då har kroppen massor av överskottsenergi som bara måste ut. Cardioträning är ju inget som kommer att ligga i fokus under kommande satsning. Däremot tycker jag att man ska ta tillvara på sommarmornar som dessa, därför kommer jag att fortsätta med kortare vändor nu under sommaren men samtidigt se till att verkligen äta ordentligt. Det senare lär dock inte vara något problem för mig... älskar all god och näringsrik mat livet har att erbjuda.
Fortsätter smälta intryck från helgen och för varje dag som går blir jag alltmer säker, vill "göra om och göra rätt". =) Har ett hårt jobb framför mig. Deffen var bara ett förspel det är nu allvaret börjar. Tävlingen blev en väckarklocka. Det är under uppbyggnadsperioden allt avgörs, det som kommer att synas där på scenen, under deffen ska det bara skalas bort lite på ytan. Har fått många peppande kommentarer både från folk jag känner och från andra. Har även fått feedback från självaste huvuddomaren. Jag mailade och snacka om att jag blev paff när han ringde upp mig. Ett mycket givande samtal!
Nä, nu väntar en underbar frukost. Hm... gröt, fil, müsli, knäckemackor, kokt ägg... se vad jag är sugen på idag. Frihet!
onsdag 20 juni 2012
tisdag 19 juni 2012
Första summering... en salig röra av känslor
Då var tävlingsdebuten avklarad. Omöjligt att få med alla intryck och känslor av upplevelsen i en text. Sista veckorna inför tävlingen var ganska jobbiga ska jag erkänna. Orkelös i gymmet, grinig och irriterad på allt och alla. Stackars min omgivning.
Har inte smält allting än så jag skriver mer om tävlingen sen. Några reflektioner...
Body Fitness är en bedömningssport och alla har rätt till sin åsikt. Jag kan hålla med om att jag var i tunnaste laget när jag ser bilderna efteråt. Visste redan innan att jag behöver mer muskler men ville ändå göra debuten för att få testa på att stå på scenen. Visste som sagt redan innan vad jag har framför mig... en rejäl uppbyggnadsperiod, en långsiktig plan med tung träning och rätt mängd mat för att bygga maximalt med muskler. Behöver en grund innan jag kan ge mig på en ny tävlingssatsning. Men jag är revanschsugen!!! En dag... I´ll be back.
Jag var sjukt nervös sista dagarna innan tävlingen, ända fram till tävlingsdagen för då byttes nervositeten mot otålighet. Ville bara upp på scenen och köra. Hatade att behöva vänta då klasserna före drog ut på tiden. Samtidigt gillade jag atmosfären bakom scenen. Riskakor, Nutellaburkar, sylttuber... smink och hårspray... allt i en enda röra. På en del lyste nervositeten igenom medan andra verkade oberörda och bara förväntansfulla. Trots alla känslor var det en trevlig stämning mellan oss tävlande inkl coacher.
Det finns mycket jag skulle kunnat ha gjort bättre om man ser till posering och scenframträdande. Mer självsäkerhet och utstrålning, bättre posering, det finns massor att jobba på. Och det kommer jag att göra.
Några av er vet säkert att det har blivit en debatt efteråt. Jag, och fler med mig, var väldigt smala vilket man ser på bilderna efteråt. Men att skriva om anorexia och liknande utan att man känner personen i fråga känns lite absurdt. Ska man skratta eller gråta liksom. Önskar att dessa personer hade sett mina måltider lör+sön. Avslutade lördagskvällen med ett Friscomål på Max med cheddardip till stripsen, då var kl 22 och inte f-n gick jag upp på rummet och spydde upp maten. Var visserligen äckligt proppmätt. Innan dess hade jag firat med en grekisk måltid, halloumigratinerad fläskfilé med klyftpotatis, tsatziki och vitlöksbröd... och en Pepsi Max såklart. På vägen mellan Alingsås och Örebro där vi hade hotell bokat hann jag med en Lakritspuck, proteinbar och lite smågodis. Söndagen började med hotellfrukost som var underbar. Helt tomt i matsalen när jag klev in kl 7:00, lugnt och skönt och massor att välja på, brödsorter, pålägg, yoghurt, fil, müsli, flingor, frön, bär, frukt, ägg. Resten av söndagen gick jag runt och var lika proppmätt som på lördagskvällen. Mammas pannkakor med sylt och grädde till lunch och tacos till middag. Senaste dagarna har jag styrt upp kosten någorlunda igen med bra mat men större mängd.
Nog om detta... Att okända människor skriver dumma kommentarer kan jag ta, bara att låta det rinna av som vatten. Men man tycker att ens närstående kunde visa lite respekt. En sak som har slagit mig är hur lätt det är att häva ur sig kommentarer om en smal person medan man säkert inte skulle göra detsamma om man hade gått upp mycket i vikt. Det är som att jag skulle säga typ: "Du ser ut som en hösäck" till någon som har dålig hållning och är otränad. Eller varför inte ge en käftsmäll som denna: "Du ser ut som ett fetto" när någon har gått upp i vikt.
Nu ska jag hem till mamma och prata av mig lite... lägga upp Midsommarplanerna också. =)
Har inte smält allting än så jag skriver mer om tävlingen sen. Några reflektioner...
Body Fitness är en bedömningssport och alla har rätt till sin åsikt. Jag kan hålla med om att jag var i tunnaste laget när jag ser bilderna efteråt. Visste redan innan att jag behöver mer muskler men ville ändå göra debuten för att få testa på att stå på scenen. Visste som sagt redan innan vad jag har framför mig... en rejäl uppbyggnadsperiod, en långsiktig plan med tung träning och rätt mängd mat för att bygga maximalt med muskler. Behöver en grund innan jag kan ge mig på en ny tävlingssatsning. Men jag är revanschsugen!!! En dag... I´ll be back.
Jag var sjukt nervös sista dagarna innan tävlingen, ända fram till tävlingsdagen för då byttes nervositeten mot otålighet. Ville bara upp på scenen och köra. Hatade att behöva vänta då klasserna före drog ut på tiden. Samtidigt gillade jag atmosfären bakom scenen. Riskakor, Nutellaburkar, sylttuber... smink och hårspray... allt i en enda röra. På en del lyste nervositeten igenom medan andra verkade oberörda och bara förväntansfulla. Trots alla känslor var det en trevlig stämning mellan oss tävlande inkl coacher.
Det finns mycket jag skulle kunnat ha gjort bättre om man ser till posering och scenframträdande. Mer självsäkerhet och utstrålning, bättre posering, det finns massor att jobba på. Och det kommer jag att göra.
Några av er vet säkert att det har blivit en debatt efteråt. Jag, och fler med mig, var väldigt smala vilket man ser på bilderna efteråt. Men att skriva om anorexia och liknande utan att man känner personen i fråga känns lite absurdt. Ska man skratta eller gråta liksom. Önskar att dessa personer hade sett mina måltider lör+sön. Avslutade lördagskvällen med ett Friscomål på Max med cheddardip till stripsen, då var kl 22 och inte f-n gick jag upp på rummet och spydde upp maten. Var visserligen äckligt proppmätt. Innan dess hade jag firat med en grekisk måltid, halloumigratinerad fläskfilé med klyftpotatis, tsatziki och vitlöksbröd... och en Pepsi Max såklart. På vägen mellan Alingsås och Örebro där vi hade hotell bokat hann jag med en Lakritspuck, proteinbar och lite smågodis. Söndagen började med hotellfrukost som var underbar. Helt tomt i matsalen när jag klev in kl 7:00, lugnt och skönt och massor att välja på, brödsorter, pålägg, yoghurt, fil, müsli, flingor, frön, bär, frukt, ägg. Resten av söndagen gick jag runt och var lika proppmätt som på lördagskvällen. Mammas pannkakor med sylt och grädde till lunch och tacos till middag. Senaste dagarna har jag styrt upp kosten någorlunda igen med bra mat men större mängd.
Nog om detta... Att okända människor skriver dumma kommentarer kan jag ta, bara att låta det rinna av som vatten. Men man tycker att ens närstående kunde visa lite respekt. En sak som har slagit mig är hur lätt det är att häva ur sig kommentarer om en smal person medan man säkert inte skulle göra detsamma om man hade gått upp mycket i vikt. Det är som att jag skulle säga typ: "Du ser ut som en hösäck" till någon som har dålig hållning och är otränad. Eller varför inte ge en käftsmäll som denna: "Du ser ut som ett fetto" när någon har gått upp i vikt.
Nu ska jag hem till mamma och prata av mig lite... lägga upp Midsommarplanerna också. =)
onsdag 6 juni 2012
Korten på bordet...
Okey... here we go!
Juli 2012, under uppbyggnad... Inga kommentarer.
Januari 2012
Januari 2012
Mars 2012 (snyggt med lappen som sticker upp)
Smygtitt... dagsformen mitten av maj 2012, ca 4 veckor innan tävling
Smyggtitt nr 2... kunde inte låta bli att ta med denna. Äntligen kan jag använda bikini utan bygel... något jag har skällt om år efter år eftersom de läckraste och mest ungdomliga bikinisar ofta är utan bygel. Jag har fått nöja mig med "tantsortimentet", tycker det är orättvist när man bara är typ "20+". ;-)
Och till er som nu tänker: "HAHA.. den där har hon vuxit ur ett par dagar efter att dieten avslutas". Jag har tagit till lite marginal i storlek och eftersom brösten försvann först antar jag att de kommer tillbaka sist.
Apropå det har jag funderat mer och mer på "livet efter tävlingen". I ena stunden låter jag reptilhjärnan styra och den skenar iväg med det ena frosseriet efter det andra. Men när jag samlar mig och tänker logiskt och klart inser jag att det inte är jag, det är inte mina värderingar, inte enligt mina ideal. Direkt efter tävlingen kommer jag att låta den primitiva delen av hjärnan bestämma. Pappa kommer att få klara direktiv var vi ska för att inta första måltiden i frihet. Söndagen börjar med hotellfrukost. Även söndagen kommer jag att vara totalt fri och äta det jag är sugen på. Veckan därpå kommer jag att återgå till striktare schema mån-tors, höja kalorimängden men hålla mig till bra mat. Men sen är det midsommar för hela slanten... TJOHO kunde inte komma mer lägligt. Silltårta, färskpotatis, lax i alla möjliga varianter, ägghalvor med räkor, pajer och en liiiten liten snaps slinker säkert ner. Förhoppningvis hinner vi få svenska jordgubbar också vilket innebär en traditionell jordgubbstårta eller cheesecakevariant.
Efter midsommar är det "back to reality". Alltmer börjar en plan ta form. En plan som innebär balans, frihet under ansvar, näringsrik, fräsch mat: färgglada grönsaker, bär, frukter, quinoa, bönor, linser, rotfrukter, hembakt grovt bröd med hela korn, hemmagjord müsli, naturell yoghurt, sojamjölk, kyckling, kalkon, kött, tonfisk, lax, makrill, avocado, frön, oljor... Mmmm... och ÄGG, hur kunde jag missa det, guds gåva till människan. Har funderat på olika spår gällande kosten, t ex periodisk fasta, Paleo, ISO-dieten. Jag är ju som bekant en "allt eller inget" person som antingen vill gå in för något 100% eller inte alls. Men jag tror att jag först ska hitta en bra balans innan jag ger mig på nästa steg.
Sådär, avslutar med en bildbomb. Matporr... ;-)
Drömfrukost, havregrynsgröt med vispad äggvita, sojamjölk, banan, goji- och mullbär, rostade solrosfrön och självklart kanel.
Drömglassen, i särklass godaste glassen enligt mig. Ananassmaken är en given favorit, tätt följd av choklad och päron.
Och så slutligen några semesterbilder... "det ljuva livet". Frukost uppdukad på balkongen.
Det typiska turkiska brödet tillsammans med ett par olika röror. Börjar man kan man inte sluta. Ser stort ut men det försvinner snabbare än man hinner blinka.
Till sist... jag tillsammans med givna semesterpolaren Efes. Iskall och immig. Det är trots allt "bara" ett par veckor per år och en kväll vid Medelhavet med 30 grader i luften smakar det mycket gott. Skål alla vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)