Lördagsmys

Vilken underbar lördag. Har tagit fram adventsstakar och stjärnor. Pysslat här hemma och gjort fint inför advent. Mys! Har till och med bakat en mjuk pepparkaka. Det doftar jul i hela huset. Provsmakade en tunn skiva och den blev helt okej trots att jag bakade med fullkornsvetemjöl. Bra att testa den innan jag bjuder andra på den. Hoppas bara att den håller sig lika god tills imorgon när jag ska bjuda på adventsfika. Då är det se men inte röra för min del. Ska även gå på julmarknad vid Rådhustorget här i stan och bara insupa alla härliga dofter av glögg, pepparkakor, lussekatter m m. I det gamla källarvalvet på Stadshotellet är det marknad med närproducerad mat och alla diverse godsaker såhär till jul.
Hela veckan har känts otroligt bra. Känner mig nöjd med tillvaron, både gällande jobb och privat. Tänkte återkomma till diet och träning imorgon. Det är ju nämligen dags för att inleda fas 2. Första månaden är till ända och jag ska göra en liten sammanfattning. Månadsbokslut. Till dess tänkte jag fortsätta lördagskvällen med "Så mycket bättre" och därefter såhär:

Himmel och helvete...

Gårdagens formcheck... himmel och helvete kolliderade. Måttbandet var på den vänliga sidan. Resultatet av mätningen visade på minskningar framförallt i midjan och stuss, även små förändringar på lår och arm. MEN.... på motståndarsidan denna morgon stod ingen mindre än vågen. Denna läskiga varelse. Jag klev upp och resultatet var katastrof! Ärligt talat hade jag det på känn eftersom jag kände mig som en vattentunna inombords. Gör alltid det när jag har sovit katastrofalt dåligt. Har lika svårt att slappna av på nätterna mot lördag varje vecka, kanske ligger jag och spänner mig omedvetet/medvetet för vägningen.

De negativa känslorna svepte över mig och tvingade på mig den äckliga offerkoftan. Kände mig sviken och förrådd av min egen kropp. Jag kunde knappast vara besviken på mig själv, på min disciplin, då jag har följt upplägget enligt planerna hela veckan. Men min kropp var den stora förädaren. Jag trodde att vi var vänner. Den kunde knappast ha gett upp i ren protest, inte utan varningstecken, dessutom är jag bara i början av deffen. Jag tycker att jag har gett den en bra dos av träning, mat, sömn och vila, förutom sista natten förstås. Vad skulle jag göra? Starta krig mot egen kropp... nä så funkar det inte. Istället behärskade jag mig. Bestämde mig för att slita av mig den stickiga offerkoftan och slänga den i soptunnan.

Jag lät frustrationen rinna av mig sakta och säkert. Åt frukost, packade tränignsväska och cyklade till gymmet för intervaller. Där rann, bokstavligt talat, den sista frustrationen av mig... på löpbandet. Lite återhämtning innan jag fortsatte med axlar och armar. Skönt pass. Grymt pass. Revansch!!!

Välbehövliga ord från coachen fick mig ännu mer på banan igen... Vinden vände och det blev en härlig lördags trots allt. Valde att se det positiva, dels måtten som hade minskat och dels spegelbilden. Det var en stark och snygg tjej i spegelbilden på gymmet, hon strålade, hon log både inombords och på utsidan. Det är trots allt det visuella som avslöjar formen, vad displayen på vågen visar är egentligen bara siffror, totalt värdelösa. =)

Hoppas alla har en bra helg! Kram!

Thank God it´s Friday!

Satan i gatan... redan fredag. Vad fort det går. Vaknade med ett ryck när klockan ringde. Fredagmorgon= morgonpromenad. Men idag skulle det inte bli 60 minuter i promenadtempo. Såg att temperaturen låg på -6 enligt mobilen, upptäckte när jag väl var ute och såg den digitala termometern på stan att temperaturen snarare låg på -1, miss med uppdateringen på mobilen. =) I-landsproblem. Eftersom jag befarade en riktigt kylig morgonvända pälsade jag på mig rejält med kläder. Kanske lite väl att ta i. Gav mig ut med ambitionen att lägga in några intervaller. Insåg snart att de s k intervallerna fick förvandlas till korta etapper jogg. Gjorde upp en deal med mig själv om att jogga till var tredje låt i MP3 spelaren. "Joggade"/ lunkade fram som en Michelingubbe bland stadens gator. Höll på att förintas under alla lager kläder. Men en timme senare kom jag hem lycklig och nöjd.

Pepparkaksgröt och nybryggt kaffe! Det var belöningen denna morgon. Nu är det bäst att sätta fart mot jobbet. Ha en underbar fredag!!! /Kram

Dunderhonung?

Är supernöjd med BCAA Xplode från Olimp. God smak, jag kör apelsinsmaken. Eftersom jag åker buss till träningen är risken att jag hinner slappna av för mycket så jag somnar, det blir desto jobbigare när jag ska kliva av och gå till gymmet och köra järnet. Igår testade jag BCAA Xplode för första gången och det var ingen risk att jag skulle somna! Senaste dagarna har jag kommit till gymmet fulltankad med energi, på strålande humör och känt mig stark som Bamse. Äntligen något jag känner effekten av.

Såhär står det om produkten på Sportkost.nu:

BCAA Xplode kan sammanfattningsvis hjälpa till att:- Förbättra återhämtningen.
- Öka ATP produktionen och främja musklernas cellvolym.
- Hämma muskelnedbrytningen och kortisolnivåerna (muskelnedbrytande stress hormon)
- Motverka trötthet genom att blockera trötthetsverkande tryptophan till hjärnan.
- Öka proteinsyntesen, immunförsvar och matsmältning.
- Maximera upptaget av protein
- Optimera syntesen av tillväxthormon


Dagens pass bestod av ett antal högrepsövningar, bollindragningar för baksida lår och höftlyft för rumpan till förbannelse. Kommer förhoppningsvis att kännas rejält i bakdelen imorgon. Lägg därtill roterande sidoplanka * flera tusen typ. Tackar envisheten och uthålligheten för ett väl godkänt pass.

På väg till dagens träning med världens snyggaste linne. Bort med överflödigt fett så kommer det snart att sitta ännu bättre. Det ska jag se till.

Nu gäller det att komma i säng i tid för imorgon är det morgoncardio på schemat, i form av morgonpromenad. Men jag har en överaskning på lur. En backe. Förväntar mig att kroppen är med på noterna.

I have the time of my life...

På bussen till träningen drabbades jag av någon märklig känslostorm. Den kom samtidigt som låten "Fucking perfect" med Pink kom i hörlurarna. Jag insåg att målsnöret finns inom räckhåll, jag kan, jag vill, jag ska nå dit. Ungefär 19 veckor och ett antal träningstimmar (många liter svett) bort.


Känner mig stark och oslagbar... för tillfället. Vet att det svänger snabbt så jag passar på att suga åt mig av all positiv energi jag bara kan. "Nothing lasts forever". Att livet är en berg- och dalbana är inget specifikt kännetecken på att jag deffar. Så ser min tillvaro ut i vanliga fall, normalt tillstånd alltså. Jag är en känslomänniska. Det går upp och ner. "Man måste ha tråkigt ibland för att uppskatta det roliga i livet". Ogillar långa raksträckor som är varken eller. Kan verka lugn och försynt på utsidan men inombords stormar känslorna. Därför betyder måndagens lilla en-dagars dipp absolut ingenting i det långa loppet. Kan inte ens skylla den på dieten utan snarare på fysiska faktorer som beror på kvinnliga hormoner. Ingen anledning till oro, bara en naturlig (???) del i mitt liv. Vill inte att någon som läser bloggen en sådan dag ska tänka: "Stackars lilla gumman, hur ska hon orka en lång diet som redan har det jobbigt". Jag kommer att fortsätta blogga i både med- och motgång. Det kommer alltså att dyka upp mindre muntra inlägg även i fortsättningen. Jag vill använda bloggen som ett ställe där jag kan ventilera mina känslor, frustration, ilska, vad det nu kan vara. Jag skriver från hjärtat. Jag gnäller inte om dieten, den är mitt val. Däremot har jag bättre och sämre dagar, oavsett om jag är on eller off diet. Jag är människa helt enkelt.

Om jag uteblir från bloggen då finns det förmodligen två orsaker. Jag befinner mig på en av de där långa raksträckorna, då finner jag inte motivationen som behövs för att orka skriva. Eller så är det ett tecken på att allt rullar på. Livet leker. Att allt går enligt planerna. Att tiden inte finns för att hinna skriva. Jag prioriterar träning, matlagning, sömn och socialt umgänge med mina kära framför att sitta hemma vid datorn. Tror att jag vinner på den prioriteringen i långa loppet.

Jag är bara i början av dieten men jag vågar ändå påstå att jag mår bättre denna gång. Vad är skillnaden då?


* Fokuserar på det jag SKA äta, det jag FÅR äta, inte det jag INTE ska/får äta. Det tar bara onödig energi. Slösar inte så mycket kraft på att planera fridagarna. Förr kunde jag börja redan på tisdag och titta på goda recept, tills hjärnan svämmade över. Min fridag är inte samma som ätardag. Måttfullhet är bäst. Kanske låter tråkigt men det funkar, iaf för mig.


* Accepterar mitt val och andras val. Förr har jag blivit galen på alla dofter runtomkring, och alla stackare som åt "vad de ville". Igår kväll på bussen hem åt någon bakom mig en apelsin som doftade mycket gott, den friska apelsindoften nådde mina näsborrar och fyllde mig med vällust. Jag hade ätit äpple till eftermiddagsmellis, jag hade redan haft min fruktstund för denna dag. Jag accepterade det. Jag kan t o m gå in i mataffären en vardagmorgon och känna doft av nybakat bröd. Jag klarar av att njuta av den underbara doften och titta på när någon bredvid mig fyller en papperspåse med grova frallor. Men vet att det är no no, se och lukta men inte smaka. Kanske på lördagen... ;-)


* Jag gläds åt de små sakerna. Alla tillåtna smaksättare. Som att ha lite Funlight i gröten eller kesellan. Eller det bästa av allt, KANEL och kardemumma. Är en periodare när det gäller pepparkakskrydda men just nu har jag den i gröten varenda morgon. Så j-a gott. Te är också en "räddare i nöden". Har teer i olika smaker, Roobios, Orientalisk kanel, Lakrits, Citron-ingefära, Blåbär-vanilj, Pepparmint... ja ni fattar. Gillar olika Yogi teerna, de som har små "kloka ord" hängades på tepåsen.

Jag vet att det kommer att tuffas till framöver. Det kommer att komma åtstramningar, justeringar längs vägen. Det kommer att krävas betydligt tuffare tag, mer träning, mindre mat. Det är jag medveten om. Just nu, här & nu, mår jag bra. Äter tillräckligt för att fortfarande orka träna hårt. Mat, sömn, träning och vila i en harmonisk balans. Positiv energi som funkar som bränsle. Jag väljer att blicka framåt med förväntan, men samtidigt väljer jag att befinna mig i nuet och njuta av det positiva här och nu.

"Low battery" och hormonspöke...

Sådär, då var det måndag igen. Det betyder 60 minuter cykling. Tack Metro FM (Turkisk radiostation) för perfekt musikmix. Idag var det inget mesande för att orka hålla hela timmen, idag var det högre intensitet redan från start. Delade upp passet i etapper. Den första var 20 minuter, sen kortar jag ner dem till 2*10 minuter, och sista 20 är det 4*5minuter som gäller. På så vis tycker jag att det känns lättare mentalt än att tänka 60(!!!) minuter från start. Håller i genomsnitt en pulsnivå runt 75% av maxpuls, men under passets gång slänger jag in backar med tyngre motstånd, några snabbare intervaller, allt utifrån dagsform. Handduken var genomblöt efter morgonens pass...

Levde på endorfinruset fram till lunch. Därefter var det trögt att jobba. Trots att jag kände mig som en disktrasa höll jag humöret uppe. Varken kunder eller kollegor ska behöva påverkas. Tror faktiskt inte att det beror på dieten utan det är den "vanliga" huvudvärken jag drabbas av ett par gånger i månaden. Kanske är det hormoner som spelar in. Däremot blir det ju lite jobbigare att må såhär nu när jag inte kan "döva smärtan" med ätbara ting. Exempelvis ta en ruta mörk choklad, eller ta en knäckemacka med ost för att få upp blodsocker och energinivå. Men det kommer alltid dagar då man mår sämre oavsett om man går på diet eller ej. Det ingår i planen och är till för att överlevas. Upp med huvudet och släpp inte blicken från målet. Jag väljer detta... inget gnäll.

Nu är det dags att fixa middagen. Nötfärs med bönor och grönsaker. En av veckans favoritmåltider. Mmmmmm. Ska även hänga tvätt och fixa lite annat innan jag slår mig till ro för kvällen. Därefter är det mys i soffan med en mugg te och danska serien "Den som dräper" på TV4.

Vecka 2

Först den obligatoriska svettbilden från morgoncyklingen häromdan...

Dietvecka 2 har varit väldigt mycket delade känslor. Försöker se bortom de negativa tankar som dyker upp. Se det ljusa, det positiva. Det positiva är helt klart i överläge när det gäller hur mitt liv ser ut men tyvärr är den negativa sidan jävligt envis. Vågen visade bara -0,4 denna vecka. Slår bort oron som kommer som ett täcke över mig. Den kväver mig om jag väljer att lyssna på den. Ser det som en naturlig utveckling, stort ras vecka 1, långsammare vecka 2. Väljer att se det ur ett annat perspektiv... totalt -1,8 på 2 veckor, alltså -0,9 per vecka. Positivt tänkande!

Träningen

Träningsmässigt började veckan med 60 minuter härlig cykling i måndags. Tyvärr blev styrkepassen både måndag och tisdag delvis omkastade p g a allt folk i gymmet. Jag lät mig påverkas för mycket av utomstående faktorer vilket gjorde att passen inte blev helt lyckade. Kände mig irriterad på folk omkring mig, folk som envisades med att sno hantlarna framför ögonen på mig o s v. Orken och energin fanns där men jag slösade den på att vara arg på allt och alla. Så dumt! Jag ville inget hellre att träna men med tanke på mitt humör borde jag ha låst in mig, var en fara för omgivningen. Veckan fortsatte dock i rätt riktning... uppåt! Såg ljuset i tunneln. Efter onsdagens utflykt till Stockholm har det bara blivit bättre. Har genomfört samtliga pass med större beslutsamhet än någonsin. Under morgonpromenaden häromdan la jag in 4 st backintervaller bara för att det såg så kul ut. Härlig musik i öronen som "lyfte mig" uppför backen. underbar känsla av att vara oövervinnerlig. Unstopable. Toppade det idag med 45 minuters intervaller i form av spinning tills jag var blöt av svett. Därefter axlar och armar i gymmet. Några bonusset för varje muskelgrupp. Extra allt!


Kosten

Inga problem... kaxigt men sant. Inget sug. Inte en chans att jag viker mig en tum. Ett lysande exempel är fredagskvällens meny: Sej/torsk med potatis och broccoli. Yes, fredagsmys så det står härliga till. Läser på facebook om "vänner" som äter tacos, kött och potatisgratäng o s v. Hmmm, hur piffar man upp fisk, potatis och broccoli. Jo jag vet, jag mixar broccolin och gör favoritmoset. Sen pressar jag potatisen med potatispressen. Fisken kan jag krydda med mangocurrykrydda från Santa Maria. Vips så smakade min fredagsmiddag underbart! Pressade i lite citron i vattnet som en extra höjdpunkt. Allt är relativt och när man går på diet får man piffa till maten med enkla knep. Som sagt, när jag satt och tuggade i mig min mat tänkte jag för mig själv... inte en chans att jag avviker från planen. Det är ingen uppoffring. Det är en självklarhet om jag ska nå mitt mål. Mina teamkamrater som är inne på sin 4:e månad av dieten kanske vill döda mig nu, men det är ju kul att deffa! =) Frågan är bara om min kropp kommer att svara som jag hoppas på, om den kommer att släppa det fett som krävs. För tidigt att drabbas av noja men tyvärr har jag misslyckats förr så oron kommer krypande.

Onsdagens möte med teamkamraterna blev verkligen en eld i baken på mig. Kände mig som en säl i jämförelse med dessa tjejer. Men å andra sidan har de deffat ett antal månader, medan jag var inne på min andra vecka. Sen att jag körde med flugvikter i jämförelse med dem är sånt jag får leva med, ärligt talat visste jag det. Likaså att jag skulle vara i absolut sämst form på plåtningen. Det var trots allt en lärorik dag. Mycket delade känslor. Å ena sidan kände jag mig totalt misslyckad och att det var lika bra att kasta in handduken på en gång. Å andra sidan gav det mig ny inspiration, det tände mig ännu mer att se mina teamkompisar live, jag såg att det går att lyckas om man verkligen vill och är beredd att satsa. Självklart har vi olika förutsättningar rent kroppsligt och genetiskt. Men vill man så kan man!!! Alla går vi in i detta med våra egna förutsättningar och ambitioner. Jag tror inte på några mirakel, jag tror inte på vinst, men jag tror på att göra mitt bästa och det räcker långt, förhoppningsvis ända till tävlingsscenen. Under tågresan hem lät jag alla intryck från dagen smälta in, jag tillät de negativa tankarna att komma och sedan sväva förbi. Slutsatsen blev att jag nu är mer bestämd än någonsin, mer säker på att jag vill detta. Även om jag befinner mig ljusår från tävlingsform kände jag en tillhörighet. Vi var en grupp, ett team, ett gäng tjejer med samma mål. Häftigt!

Monday morning...

Den optimala starten på veckan... 60 minuter svettig cykling. Det är riktigt mysigt att börja dagen på cykeln framför Nyhetsmorgon, som en ren bonus blir man dessutom lite allmänbildad. Känslan när jag kliver av cykeln är obeskrivlig för de "icke-frälsta", ni som älskar att träna vet vad jag menar. Bilden ljuger faktiskt... eller den är iaf en stor underdrift. Svettfläcken ser ju ut som en liten tennisboll men det rann av mig. Håret var genomblött.

Levde på endorfinruset hela morgonen och jag nästintill dansade in på jobbet. Mina kollegor trodde att jag hade börjat med någon drog. Tyvärr kom tröttheten som ett brev på posten lagom efter lunch. Tjong... som att få en smäll i huvudet av en stekpanna. Men det var mental trötthet, inte kroppslig. Kroppen behövde och den ville träna. Det gällde bara att få med huvudet. Därav anledningen till det slentrianmässiga ryggpasset. Det var mycket folk på gymmet och jag fick kasta om i upplägget, byta ett par övningar. Det enda jag var 100% nöjd med var magträningen som jag avslutade passet med. Crunches på boll, sneda crunches där jag körde olika varianter. Sist men inte minst några set russian twist med viktplatta. Okej, inte helt nöjd men jag försökte intala mig: "Även ett dåligt träningspass räknas", "Den bästa träningen är den som blir av". I slutet av dieten är detta avgörande, förmågan att ta sig till gymmet och genomföra passen enligt schema trots att man inte är på topp.

Dags för middag! Nya favoriträtten är nötfärs med bönmix, kikärtor och sallad. Kryddas med lite starka kryddor, bl a chiliexplosion och Cherimoula från Santa Maria.

Två trogna kompisar i köket...

Gott och blandat

Söndag... veckans värsta dag. Låter den bara passera utan att stjäla onödigt mycket energi. Det fanns en tid då jag inte pallade söndagar, mådde riktigt dåligt, var nedstämd och deppig. Men jag har lärt mig acceptera dem som vilken annan veckodag som helst. Hade inget annat val. Jag har hoppats på att jag en dag ska börja tycka om söndagar men det känns som överkurs. Det går dock bättre de veckor jag lägger in träningspass på söndagen. Dessutom får jag tiden att gå genom att aktivera mig med matlagning, tvätt och liknande sysslor. Egentligen låter det inte så tokigt, en lugn söndag när man kan strosa runt hemma och pyssla, förbereda sig och planera inför kommande vecka.

Vecka 2 står för dörren. För att klargöra det jag var inne på i förra inlägget. Första veckan på diet kan vara jobbig när jag lägger om kosten, minskar kolhydratintag o s v. Däremot har det inte varit några problem med frestelser och sötsug, det brukar komma längre in i dieten. Jag har utan problem kunnat gå förbi brödhyllorna i mataffären, känna doften av nybakt. That´s the way it is... liksom. Det doftar gott, det ser gott ut, men det är inget som ingår i tävlingsdiet, därmed är det inget för mig. Om ett antal månader framåt är det kanske inte lika "piece of a cake". Då kan man nästintill se hägringar av sådant man är sugen på. Tänkte på det när jag läste reklambladen förra veckan. Det var banne mig brieost till extrapris i varje matbutik. Bra att det var vecka 1 och inte vecka 11. Jag brukar dra det så långt att jag slutar läsa reklamen. Finns ingen anledning att fresta mig i onödan.

Dieten sätter kreativiteten på prov. Det är mycket broccoli i mitt upplägg. När jag tröttnar byter jag bara konsistens. Koka broccolin och mosa den med stavmixern, spä ut med vatten till önskad konsistens, krydda ordentligt med örtsalt. I övrigt gäller det att ha fantasi med kryddor. Lite gurkmeja på riset för en fin gul färg och extra smak. Små saker som gör skillnad. Eller så gör man som min förra coach alltid sa till mig. Tänk inte smak, tänk inte konsistens under diet.

Fantasi ja... Igår när mina föräldrar åt hemgjord maräng med hallonkesella och vaniljglass gjorde jag min dietvänliga maräng. Vispa ett par äggvitor till hårt skum, blanda i lite vaniljprotein. Häll fluffen i en form och in i ugnen i ca 15 minuter. Ät den varm eller kall med lättkesella, bär, frukt eller vad man önskar. Igår åt jag den med lättkesella och jordgubbar. Supergott! Ett annat tips på efterrätt är att man värmer funlight och lite bär i en kastrull, ha i gelatinblad och låt smälta samman. Häll upp i glas och låt stå i kylen några timmar, servera med en klick lättkesella, keso, vaniljkesella eller turkisk yoghurt. Eller chokladmousse på äggvitor och smält 70-85% choklad. Vispa äggvitorna till hårt skum, smält choklad i vattenbad, låt chokladen svalna något och rör försiktigt ner i äggviteskummet. Låt stå i kylen några timmar.

Men varför krångla till det... det kan vara precis lika gott med en chokladpudding gjord på kaseinprotein och vatten.

Ha en fortsatt trevlig kväll! Snart dags att ladda för ny vecka och nya möjligheter!

Vecka 1

Sammanfattning av dietvecka 1... Förutom måndagens dipp har veckan gått över förväntan. Många kanske fnyser på näsan åt mitt resonemang. Men enligt vad jag har upplevt vid tidigare dieter är första veckan en av de jobbigaste sett ur fysiskt perspektiv. Givetvis är man extra taggad och fulltankad med motivation såhär i början, vilket är tur med tanke på hur min kropp brukar reagera. Huvudvärk, illamående, yrsel är typiska reaktioner när jag lägger om kosten. När jag började dieta november 2009 mådde jag piss hela första veckan (Då hade jag hjälp av en annan coach ska jag tillägga). Denna vecka var det tack och lov bara en dag. Skillnaden från förra gången är att förändringen inte är lika drastisk, nu kommer förändringarna att ske i mindre steg. Den gången kapade vi kolhydratintaget maximalt redan från start. Minns att första veckans träningspass var en plåga att ta sig igenom. Den gångna veckan har jag känt mig hyffsat stark och pigg.

Igår var det dags för vägning. Vägning kommer alltså att ske varje lördagmorgon, mätning kommer att ske varannan lördagmorgon. Startvikt förra helgen var 55,3 kg. Igår stannade vågen på 53,9 kg, -1,4 kg. Detta ser jag som ett tecken på att kroppen har släppt en del vätska. Det är alltså precis som det ska vara, som det brukar vara. Därför spar jag på glädjeropen till om ca 3-4 veckor framåt. Samtidigt ska jag inte förneka att det känns bra att få en rivstart, att kroppen tycks svara på nya upplägget.

Efter en enda vecka på diet fanns det inga direkta cravings. Inget behov av någon höjardag i större utsträckning. Men eftersom det trots allt var fridag utan schema lyssnade jag på min kropp och lät den bestämma vad den ville ha. Frukosten blev Philurafil med hemmagjord müsli, granatäpple, banan och solroskärnor. En skiva av mammas hembakta bröd, grovt och mättande till skillnad från många man hittar i hyllorna i affären. Mamma ville verkligen skämma bort sin dotter igår så jag blev bjuden på oxfilé med rostade rotsaker och rödvinssky. Vilken lördagsmiddag! Mina föräldrar drack varsitt glas rödvin men jag nöjde mig med cola zero, ungefär samma färg.

Att fylla på med god och bra mat kändes helrätt. Speciellt efter förmiddagens intervallpass. 45 minuter löpintervaller. "Mördarpass" har sällan passat bättre än i detta fall. Jag fräste och spottade längs sjövägen. Röd som en gris, blöt av svett. "Det som inte dödar härdar" malde i mitt huvud. Har en ovana att sjunga med i musiken när jag tränar cardio med hög intensitet. Jag får liksom hejda mig när jag går på spinningpass. Det har ungefär samma effekt som att låta när man tränar styrketräning, man orkar ta ut sig det där sista. Igår råkade av en händelse Eric Amarillos "Om sanningen ska fram" dyka upp på spellistan. Hann klämma i ett par refränger av den... "Vill du ligga..." Sen märkte jag killen som stod och fiskade vid sjön. Inte undra på att han såg så glad ut och vinkade åt mig. Försökte dra ner pannbandet och passera obemärkt. Efter ganska precis 45 minuter var jag hemma igen med mjölksyra i benen och blodsmak i munnen men framförallt så himla lycklig. Dusch, lunch, lite vila, sen var det dags för dagens andra pass. Styrka axlar och armar. Vad det märktes på flåset att jag hade tränat intervaller. Efter ca 6-8 reps tog jag slut konditionsmässigt trots att det fanns mer i musklerna. Satsade på tyngre vikter och färre reps, desto fler set istället.

Idag känner jag faktiskt att det är välbehövlig vilodag. Har dock hunnit med en liten promenad förbi kyrkogården. Rogivande och vackert med alla ljus. Stannade vid mormor och morfars grav. De gick bort redan 1968 resp 1955 så jag hann aldrig träffa dem. Varför måste vissa lämna oss så snabbt... önskar att jag hade hunnit träffa dem och att min kära mamma hade fått ha sina föräldrar kvar längre. Men sånt är livet.

Ha en underbar söndag.

Torsdagsmys!

Torsdagsmys funkar alldeles utmärkt. Kaneldoftande te och värmeljus.

Gör om, gör rätt

Fel fel fel... Varför fokusera på rädsla och oro. Affischen ger mig inspiration. Den ger mig ett datum. Det känns mer verkligt och målet känns mer konkret nu när det finns ett datum. Det finns ett mål att "ta på", att fästa blicken på. Jag har nästan 5 månader på mig att förbereda mig.

Spana in denna...

Ärligt talat får jag rejäl skrämselhicka av bilden. Jag spelar inte i samma division som atleterna på denna bild. Det känns ganska orealistiskt också med tanke på mina förutsättningar. Det handlar om tävlingsdebut för min del. Att först och främst uppnå mitt livs toppform, förhoppningsvis ska det räcka till tävlingsform. Jag ska göra vad som krävs, varje dag, varje träningspass. Kollar på filmklipp från SM och NM och drabbas återigen av tvivel... Varför detta trista tvivel som fyller mig när jag borde fyllas av inspiration. Jag är som sagt nybörjare, precis som i alla sporter måste man få vara nybörjare i början. När det handlar om motionslopp som Tjejmilen, Vasaloppet etc då får man minsann vara en "glad amatör". Det är lättare att vara nybörjare i sådana sammanhang när man kan hanka sig fram genom loppen i sin egen takt. Där ska man inte stå på en scen och ha strålkastarljusen på sig, inte vara iklädd endast glittrig bikini och pumps. I "min" sport känns det som att man vill vara fulländad innan man ens ger sig på att tävla. Kanske beror det på att det är en bedömningssport. Det blir personligt när man står där i blickpunkten. Missförstå mig inte, självklart förstår jag vikten av att representera sitt team på bästa sätt. Men man tävlar ju även (främst?) för sin egen skull, för att nå sin individuella toppform.

Varför skriver jag "man" hela tiden. Det här handlar om mig och hur jag känner. För mig är tävlingen det slutliga målet där jag får visa upp vad jag har kämpat för. Slutresultatet av flera månaders diet och tuff träning. Några minuter i rampljuset. Jag gör detta för att jag vill testa gränserna, tänja på gränserna, både fysiskt och psykiskt. Dessutom fascineras jag av vältränade deffade kroppar. Det är vägen dit som är den stora prestationen i sammanhanget. Men för mig är det även en stor utmaning i att en dag kliva upp på scenen. Att övervinna scenskräcken. Att lära sig posera och framhäva sin fysik på bästa sätt. Det är också en prestation.

Nu sopar jag undan alla grubblerier och tvivel och kör 110%! Kollar på filmklippen från SM och NM med "nya ögon", istället för tvivel ska de fylla mig med inspiration till max!

Idag är det vilodag. Känns knappast som att den är särskilt välbehövlig. Jag vill träna. Men man ska kanske vila i förebyggande syfte. Längre fram under deffen kommer antalet vilodagar att minimeras. Hmmm. Imorgon kör vi desto hårdare igen.

Dag 1,2,3

Veckan rullar på i behagligt tempo. Har snart passerat dietdag 3. Dag 3 av ungefär 7833599 känns det som ibland. I nästa stund vänder jag på steken och inser hur lite 5 månader är, hur snabbt det kan gå. Det var inte längesen det var juli-aug och de andra tjejerna började deffa inför Luciapokalen... svisch säger, nu är det endast en fjuttig månad kvar.

En sammanfatning av veckan såhär långt...

Måndag = berg- och dalbana. Hade svårt att somna på söndagskvällen. Kände mig som ett barn natten före julafton eller sin födelsedag. Låg på helspänn. Måndag morgon började på bästa sätt. Jag hoppade upp ur sängen, redo för 60 minuter cykling. Kaffe och BCAA. Vilket sätt att inleda veckan på! Svetten fullständigt rann av mig. Lovely! Frukosten smakade godare än någonsin. Ryggpasset gick överförväntan, kände mig stark. Mellanmål... lunch.. kändes som berget med wokgrönsaker aldrig skulle ta slut. Blev mätt och nöjd. Så långt var allt frid och fröjd. Då vände det. Varningslampan började lysa "Low battery!!!". Mest ett vakuum resten av dagen. Fruktansvärd huvudvärk. De som känner mig vet att jag är lätt hypokondrisk så jag spekulerade i det värsta, hjärntumör kanske. Hunger som rev i magen. Yrskallad (kändes som jag hade en plåthink över huvudet) tog jag mig ner på stan för att inhandla några fjuttiga saker. När ingen av stadens mataffärer hade lätt sojamjölk rann bägaren över fullständigt, kände mig som en folkilsk tjur. Det vände lite när jag fick i mig middagen, nötfärs med bönor. Somnade gott den kvällen. Tisdagmorgon var allt som vanligt igen. Huvudvärken var puts väck. De senaste dagarna har känts bra. Igår var det morgonpromenad och idag cykling på morgonen. Passen på gymmet har känts bra. Det finns energi för att maxa vikterna. Jag har inte varit alltför hungrig. Lite besviken på magträningen som jag inte fick rätt kontakt i. Bäst hittills är passet för axlar och bröst, 9 övningar, full kontakt. Mjölksyra av att lyfta mobilen efteråt.

När jag läste igenom upplägget funderade jag hur 60 minuter cykling på morgonen skulle kännas. Förutom att jag får värk i rumpan. En timme kan kännas väldigt länge beroende på inställning, men även yttre faktorer såsom musik och liknande spelar viss roll. Testar mig fram för att hitta min metod. Häromdan tittade jag på ett avsnitt av "Gustafsson 3tr" samt avrundade med ca en halvtimme ABBA. Härlig musik som gör mig nostalgisk. I morse tittade jag på Nyhetsmorgon tills de blev för långrandiga, bytte då till en blandad spellista med Rihanna, David Guetta, Pink, Kate Perry, Pitbull m fl. Ska nog börja leta fram musik inom vissa teman. Funderar starkt på att köra en timme schlager nästa gång. 

En sak jag har noterat gällande maten... Mer är inte alltid bättre. Gröten smakar bättre än någonsin och den mättar faktiskt. Tidigare dieter har jag använt mig av uppvispade äggvitor i morgongröten för att få mer volym men minimalt med extra kalorier. Efter att ha testat utan så måste jag säga att jag känner mig mätt längre stund nu,  d v s UTAN äggvitor. Jag är en person som tenderar att äta mer desto mer jag äter... jag blir alltså inte nöjdare ju mer jag äter utan snarare tvärtom, jag blir sugen på ännu mer. Man lär sig saker om sig själv och sin kropp hela tiden.

En sak till... man överlever visst utan kvällsmål. Har värmt mig med en mugg te om kvällarna istället för den sedvanliga kesellan eller kaseinproteinet. Har inte behövt lägga mig hungrig en kväll.

Deffhjärna brukar dyka upp en bit in i dieten. Lite tidigt såhär första veckan kanske. I morse skällde jag om internetbanken tills jag upptäckte att jag försökte logga in utan inloggningskort i kortläsaren. Banken är i mitt fall även min arbetsgivare så det var inga trevliga fraser vid köksbordet. Om det beror på deff eller bara allmän förvirring är dock obesvarad fråga. Därefter skulle jag gå till ICA och hämta post och handla åt jobbet. På vägen går jag i mina tankar och funderar kring detta fenomen med deffhjärna. Skönt att man fortfarande har koll på läget tänker jag. Kommer tillbaka från ICA med posten men utan att ha handlat. Men som sagt det beror nog bara på min vanliga förvirring, är ju alltid lite disträ av mig.

Det blev ett långt och ostrukturerat inlägg. Men det var en inblick i hur veckan har börjat. Om en vecka är det dags för att åka till Stockholm och träffa de andra i teamet. Trots att jag är långt ifrån toppform ser jag fram emot det.

Nu väntar en dusch och sen Efterlyst... med en mugg te. =)