torsdag 28 februari 2013

Hellre maffig än smal

Samlade all kraft och allt mod jag hade. Det krävdes en hel del mental laddning. Började laddningen sista timmen på jobbet med en Celsius citron/lime. Därmed var bollen i rullning och det var bara att slå på autopiloten. Väl hemma bytte jag om till löpartights och på fötterna de nya kompressionsstrumporna från Gococo. Fick ta i med krafttag när de skulle dras upp över vaden. Första känslan var blodstopp, men när jag fick upp blodcirkulation och värme blev det en skön känsla i benen, de kändes faktiskt lätta och pigga. Väl värt att prova om ni funderar. Letade fram en lagom varm vindjacka, det lagom tjocka pannbandet, perfekt en kväll som denna. Ovanligt för att vara mig då jag alltid brukar misslyckas att klä mig rätt. Hade bestämt på förhand att köra s k "Björgenintervaller"... i mitt tempo. Det innebar för min del hyfsat snabb löpning 4 minuter, jogg/gång 2 minuter och detta upprepades 4 gånger. Jag ska erkänna att jag är sjukt imponerad av de norska skiddamerna. Marit Björgen har en grym fysik. En del anser att hon är för manlig men smaken är delad som tur är. Det är coolt med muskulösa kvinnor. Personligen är jag sjukt trött på Barbieidealet. Överlag känns det som många kvinnor är rädda att få för stora muskler. "Få"... om det vore så enkelt att man fick det på beställning. Det krävs åratal av tung, och nu snackar vi inga silverhantlar, styrketräning. Fick en komplimang på gymmet förra veckan... "Du ser maffig ut". För mig var det bland det mest positiva jag kunde få höra. Hellre maffig än smal på gymmet.

Varför tränar jag egentligen kondition när jag främst vill bygga muskler. För att jag (alla?) behöver konditionsträning. För tillfället är det ett par kortare intervallpass samt några lugna bekväma promenader på ca 45 minuter per vecka. Cardio kommer alltid att ingå i min träning i mer eller mindre utsträckning. Jag älskar mat, jag älskar att äta. Att utesluta cardio och därmed minska maten funkar inte i längden. Det finns säkerligen hundratals teorier om detta och det kommer ständigt nya forskningsrön kring detta. Men jag vet vad som känns bäst för mig och det är också det som funkar bäst på lång sikt. This is my way.

Apropå norska skiddamerna så är det typiskt svenska avundsjukan att ifrågasätta deras framgångar. Självklart ska all form av doping och liknande fusk stoppas men vänta tills det är bevisat, alla är oskyldiga tills motsatsen har bevisats. All fusk ska stoppas oavsett om det är norskar, tyskar, holländare eller rent av svenskar som håller på med såna dumheter. De ligger ju på ett antal fler träningstimmar än svenskorna. Kanske är det där hemligheten ligger. De är beredda att offra mer för att nå framgång medan svenskorna hellre gullar med sina pojkvänner. Man måste träna som en man för att prestera som en man.

Imorgon är det dags att kämpa mot tyngdlagen... eller de genetiska lagarna. Har hört att rumpan sänks några millimeter för varje år. Imorgon bitti ska jag göra allt för att höja den till sommaren. Det ska sitta perfekt på plats i bikinitrosan. Om jag nöter tillräckligt med utfall och djupa knäböj så ska det ge resultat. Inga småböj i Bodypumpstil utan ass to the grass. Jag körde ben och rumpa med Klaudia Larson för några veckor sen. Ett pass jag sent ska glömma. Högreps och set tills det sved i bakdelen. Det var en brännande upplevelse när jag stapplade uppför trappan efter passet. Det lever man länge på. Samma sak förra veckan när jag körde djupa böj helt ensam på gymmet kl 8 en lördagmorgon. Imorgon är det dags igen... att uppleva eufori!

Nu däremot ska bakdelen ner... först i soffan och sedan i sängen. Viloläge.

onsdag 27 februari 2013

Like a prayer...

Vaknade som ett barn på självaste julafton. Pirrig, förväntansfull. På med träningskläder och direkt ut till köket för den obligatoriska kaffekoppen, den magiska kaffekoppen med Gevalia Latin Sunset. Den står där varje morgon som en pålitlig vän, min älskade Bosch Tassimo. Därefter laddar jag med en drink BCAA och kapsel med Androx. Okej svimma inte av förvåning när jag berättar vad Androx är, testosteronbooster. Första tanken är kanske att jag typ kommer att få skäggväxt och prata med basröst. Ni kan dock vara lugna, jag körde med detta tillskott under flera månader av dieten och det var då det hände grejer, tror faktiskt att det var en bidragande orsak till att jag blev så pass hård. Eftersom jag endast använder tillskott från välkända och pålitliga märken känner jag mig trygg. Självklart skulle jag aldrig använda något som påverkar min hälsa negativt eller som jag misstänker är otillåtet. Sunt förnuft och ta reda på fakta. Det är tidsbegränsat och inget jag kommer att använda på längre sikt. Men här och nu hjälper det mig att komma några steg närmare mitt mål. Hård träning, rätt kost och tillräckligt med återhämtning är a och o, tillskotten är bara en liten hjälpreda.

Jag älskar att leva fitnesslivet! Det är jag. Min livsstil. Mitt val. Att ständigt sträva efter att utvecklas i träningen. Att prova mig fram gällande kosten till vad som passar mig, hitta vad min kropp behöver för att prestera optimalt. Hitta balansen mellan hård träning och återhämtning. Våga vila när kroppen och psyket ber om det. Framförallt att få mina muskler att växa! För att sedan återigen ge mig in i en deffperiod för att skala bort överflödigt fett. Spänningen är stor att se vad som finns därunder.

Det är banne mig en religiös känsla att komma in på gymmet 6:30 och ha hela härligheten för sig själv. "Like a prayer" strömmade ur högtalarna när jag körde ben helt ensam en morgon förra veckan. Mer passande får man leta efter. I morse var det 2(!!!) personer där när jag kom. Men vi höll oss i olika delar av lokalen så vi behövde inte trängas. För mig var det rygg som stod överst på schemat, körde ett par övningar för biceps också. Bl a en gammal klassiker, curl med EZ-stång, stången var fasen så tung att jag fick köra utan vikter eller så är jag så klen. Höll ett smalt grepp och den tog där den skulle. Skönt! För rygg var det både latsdrag och rodd. Hittade grym kontakt idag. Precis den start som man önskar sig på dagen.

Jäklar klockan är 21. TV-time! Zappa mellan TV3 och 4. Äggvitefluff ska jag vispa också. Skynda skynda.

tisdag 26 februari 2013

Vårkänslor på tillfälligt besök

Morgonpromenad i fullmånens sken inledde tisdagen. Så vackert, så stillsamt, så rogivande. Terapi för själen. Rensade tankar, analyserade känslor, summerade senaste dagarnas intryck. Inte bara träning och kost utan andra saker som sker. En del saker sker av sig själva utan att vi har möjlighet att påverka men det finns mycket vi måste göra själva. Vi måste sätta bollen i rullning för att något ska hända och plötsligt har man startat ett smärre jordskred. Okej nu pratar jag i gåtor och jag tänker inte förklara närmare än så här... just nu. Den som lever får se vad som händer och sker.

Boooom sa det så kom våren igår, på tillfälligt besök. Idag var det inte alls lika mycket vår i luften. Gårdagen var som ett rosa skimmer fylld av vårkänslor. Allt vaknade, jag vaknade till liv. Hoppas den snart vill återvända för jag längtar, tror att större delen av svenska folket längtar oerhört mycket efter sol och takdopp!

Boooom sa det på gymmet när jag stormade in. Laddade med "häxblandningen" som smakade saft, Creatine X-plode, BCAA och carbonox, allt från Olimp. Bästa platsen på bänk framför spegeln. Öste sidolyft till förbannelse, tyngre axelpressar med hantlar, fortsatte med "fjärilen" i superset med benlyft på lutande bänk för mage, Vidare till baksida axlar, hög rodd med rep i cable, drag nerifrån med v-handtag, många repetitioner, tappade räkningen. Avslutade med axelpress med viktplatta i superset med "fällkniven" och vanliga crunches med viktplatta. Grymt pass, fullt ös från början till slut. Vårkänslorna blandades med endorfinkicken, lyckorus när jag svepte min BCAA efter passet. Att supersetta axlar och mage funkade finfint, komme räven att testa detta med andra muskelgrupper på överkroppen såsom rygg eller bröst. Fick lite inspiration i senaste Body där Alex tränar tillsammans med "Bullet".

Samma ös idag när det var dags att återigen inta position framför spegeln. Bröst och triceps stod på schemat. Armarna har varit bortglömda ett tag, delvis p g a smärta och en knöl som var tre gånger så stor på vänster handled. Nu känns det bättre även om knölen fortfarande är dubbelt så stor mot höger handled. Troligen överbelastning eller nya ovana övningar, blev värre av alla X-fit pass där man t ex ska kasta upp och ta emot 10 kg boll, dra sig fram på mage med hjälp av bara armarna och liknande. Vanliga styrketräningen funkar helt okej. Därför ska armarna få en omgång denna vecka, speciellt triceps som jag prioriterar framför biceps. Självklart ska "hela paketet" se bra ut på en fitnesscen men biceps känns inte lika viktigt. Imorgon bitti ska bicepsen få en liten omgång tillsammans med ryggen som ska få en rejäl omgång med fokus på såväl bredd som djup.

Nu är det dags att inta viloläge i soffan och äta kvällens sista mål som idag blir kesella med funlight och rostade frön. Ingen äggvita idag... suck. Äggvitefluff är ju den stora favvon: vispa äggvita, i med vaniljproteinpulver och frysta hallon, fortsätt vispa, in i frysen i ca 10 minuter, ta ut rör om och NJUT! Ett tips är att äta långsamt för att njuta längre. Med tanke på alla ägg och äggvita jag äter kommer jag snart att få fjädrar eller börja värpa kanske. Smart och ekonomiskt att producera egna ägg. Apropå att vispa ska jag åka tillbaka med min elvisp. På den gamla åkte visparna ur hela tiden och på den nya är det omöjligt att få ur dem efter användning, trycker tummarna av mig, tar i med våld men inget hjälper. Den är svart och jättesnygg men den ska banne mig vara lätthanterlig. Det var dagens "Linus på linjen" som mina kollegor kallar mig... hm, jo det finns nog en viss likhet. Ett bra exempel var igår morse när jag gjorde vurpan, då viftade jag med armarna och svor så det spottade och fräste omkring mig. Sen är jag lik honom när jag nyser, atjjooooo rakt ut. Likaså när jag får mina skrattanfall. Ja det är nog ett bra smeknamn. Hahaha.

Kram på er!

måndag 25 februari 2013

Back in the saddle… endorfinkicken som kom av sig

Vaknade med skräckblandad förtjusning, skulle börja denna vecka med en löprunda, eller åtminstone en runda som kunde kallas morgonjoggingtempo. Skräcken kom nog mest pga den skräckinjagande coachen som ständigt följer mig i träningen, d v s jag själv! Jag försöker vara den lyhörda coachen, den inspirerande och motiverande, men ibland förvandlas jag till diktatorn. Sluta gnäll, kööör!

Nåväl, gav mig iväg… utan broddar. Vilken klantig idiot, jag som vanligtvis har broddar från första frosten fram till 1:a maj. Hann typ runt hörnet och vid övergångsstället hände det… var nästan över vägen när jag föll pladask mot trottoarkanten. En liten vurpa bara tänkte jag och reste mig, svor en ramsa om mig själv och broddarna som låg hemma. Aj aj aj, det var värre än jag trodde insåg jag när jag var tvungen att stödja mig mot staketet. Här hade jag ett antal olika valmöjligheter i huvudet… Fortsätta utan broddar och ta det väldigt lugnt, skulle jag ens kunna jogga vidare eller skulle det bli en promenad i pensionärstempo istället. Alternativ 2 var att återvända hem och ta på broddarna och fortsätta jakten på endorfinkicken jag längtade efter. Det fanns ett tredje alternativ som egentligen aldrig var aktuellt, att gå hem och dra täcket över huvudet eller svepa en extra kaffekopp som tröst. Jag valde nr 2. Back in the saddle again. Däremot hoppade jag över intervallerna och det fick bli 25 minuter i bra tempo. Kändes okej.

Vid dessa ögonblick inser jag hur små saker kan förändra planer och drömmar på några sekunder. Det finns värre saker att drabbas av än benbrott, stukningar och dylikt men det får en att tänka till. Att vakna upp och återigen inse hur mycket man har att vara tacksam för. Varje minut träning jag kan genomföra är så värdefull och det är tack vara min underbara kropp (och lite mental styrka) som jag kan genomföra den. Den här insikten blir starkare med åren, kanske har det med åldern att göra att man inser hur fort tiden går. Annat var det när man var ung och odödlig.

För mig är träning oerhört viktigt. Ett uppåttjack, en glädjekälla, smärtstillare. Det flyter på bra just nu speciellt med just träningen. Kosten är godkänd men det finns justeringar att göra. Det är längesen jag skrev här på bloggen, det har passerat många tankar och funderingar i min lilla skalle, som jag varken vill eller orkar skriva ner här. Målet kvarstår… Luciapokalen 2013… hjälp det är ju i år. J Största tvivlet är om jag hinner bygga tillräckligt. Hur mycket är tillräckligt då? Tillräckligt för att åstadkomma en synlig förbättring sen debuttävlingen. En annan tanke är att fortsätta träna hårt, äta bra och sikta på en bra beachform till sommaren, därefter ta tag i byggandet på allvar igen och sikta på tävling 2014. Men det känns för långt bort. Bygga muskler utan att lägga på onödigt fett, det går men det kräver tid, vilja och en stor mängd tålamod. Det får inte bli för mycket mumintroll lookalike. Det har gått för mycket åt det hållet senaste tiden. Dags att ändra kurs på detta skepp, styra upp situationen. Trist att behöva gömma mig i vassen hela sommaren och sen inse att jag ändå saknar muskelmassa för att tävla.

Att träningen känns bra kan dels bero på att jag gör framsteg samt att jag har varierat träningen på sistone. Kört en del X-fit (en enklare typ av crossfit) och core bl a. Surfar med på träningsvågen som har drabbat stan. Det har nämligen öppnat en ny anläggning i min lilla hemstad, samma kedja som jag redan är med i så det var bara att byta stad. Det har varit en del debatt i media angående träningshets. Kan tycka att det är upp till var och en om man vill träna eller inte och om man vill dela med sig på diverse sociala medier, typ Facebook. Den här damen, Rebecka heter hon, får tycka vad hon vill för vi som verkligen älskar träning bryr oss inte, vi kommer alltid att fortsätta träna. Blir bara pinsamt när träningsentusiasterna från sitt håll börjar med pajkastning om Rebeckas kroppsform osv. Hon vet säkert innerst inne att hon har några kg för mycket. Sen om hon trivs med det… fine, inte mig emot. Frågan är väl om hon egentligen trivs med det eftersom hon känner sig sååå stressad av träningshetsen. Trivs man med sig själv behöver man inte bry sig så mycket i andra, lägg den energin på sig själv istället. Självklart gillar inte alla att träna lika självklart som att jag inte gillar frimärkssamling för att ta ett exempel. Kanske gillar man en typ av träning men inte en annan. Jag ogillar bollsporter men älskar att styrketräna.
Här i stan råder iaf en träningshets just nu, i positiv bemärkelse. Det är grymt kul att se alla som har börjat ”sina nya liv” och en del verkar faktiskt hålla i. en del överträffar sig själva. En del kommer säkerligen att droppa av allteftersom våren kommer men om så bara 10% av alla som har börjat fortsätter är det ett steg åt rätt håll. Så kul! Och inspirerande för en gammal gymråtta som jag.

Vad ni än gör, sluta aldrig att träna!