Nostalgitripp

En djupdykning ner bland gamla tidningar blev en riktig nostalgitripp. De äldsta numren jag hittade var från 2007. På den tiden var det fortfarande en hel del Fitnessmagazine, därefter anar man en allt tydligare övergång till Body. Från gruppträningstjej till gymråtta. Farväl till Bodypump och hej till hantlar och stänger. Vägen gick via maskinerna i gymmet. Det var en mycket blyg tjej som smög sig in i gymmet, helst ville jag vara helt ensam, det vill jag visserligen idag också men av andra anledningar. Jag var rädd att göra fel, osäker, nybörjare. Jag är långt från den mest rutinerade gymtjejen idag men jag är åtminstone ljusår från den rädda tjejen 2006. Något att tänka på nu i dessa tider då många tar sina första stapplande steg in i träningslokalen. Oavsett om det är i gymmet eller på gruppträningspassen. Ett vänligt leende kostar inget. Tänker inte springa runt och leka PT/besserwisser men om någon vill fråga något så svarar jag mer än gärna. Det blir lite trångt såhär i början av året men det jämnar ut sig under årets lopp… Jag får hoppas på en lång och varm sommar då jag får ha hela gymmet för mig själv. Thank God for AC.

Det är häftigt med tillbakablickar, när man ger sig tid att verkligen reflektera över saker som skett. Som exempelvis rubriken här på bloggen där jag kallar mig "Fitnesswannabe", är jag fortfarande wannabe efter två tävlingar, när går man från att vara en wannabe till att räknas som en fitnesstävlande. Det är lätt att bli ”hemmablind”. Jag lever ”fitness” större delen av året, möjligen ett par veckor i Turkiet då jag är mer ”normal”. Jag älskar mitt sätt att leva precis som många andra älskar sina levnadsvanor och rutiner. Trots att jag tränar och äter optimalt för att prestera och utvecklas mot mina mål så är jag väldigt självkritisk. Det är bra med hård disciplin och en stark karaktär men ibland ligger jag på gränsen. Vanligtvis ger jag inga fåniga nyårslöften (”nyårslöften är för amatörer” brukar jag säga). Men om jag ska lova en sak så är det att bli lite snällare mot mig själv… och mot andra ibland, men mest mot mig själv. Ge mig en klapp på axeln ibland istället för en käftsmäll, ett vänligt ord istället för hårda ord till min spegelbild.

2014… Ett helt vanligt år som blir vad vi gör det till. Inga mirakel att vänta. Bara att sätta upp våra mål och börja arbeta för att uppnå dem. Fritid, jobb, familj, oavsett vad de handlar om… Det finns bara ett sätt att nå dem, lyfta ändan ur vagnen och gå från ord till handling. Jag inleder året med att fokusera på tung styrketräning, mer basövningar typ knäböj, marklyft och bänkpress. Kompletterar träningsveckorna med en nygammal förälskelse, X-fit. Korta högintensiva crossfitinspirerade pass. Perfekt cardioträning, den enda konditionsträning jag kommer att ägna mig åt närmaste tiden. Enda syftet med cardion är explosivitet samt att stärka hjärta + lungor, inte fettförbränning. Det har hänt att jag av gammal vana har hoppat upp på crosstrainern efter avslutat gympass, men efter 5-10 minuter har jag diskuterat igenom saken med mig själv och kommit till insikt… Man bygger inga muskler på en sådan maskin. Har varit på ett par spinningpass (max 45 minuter) men det beror på att jag faktiskt tycker att det är så jäkla roligt. Skulle jag behöva frisk luft och dagsljus tar jag gärna en skön promenad ute i friska luften men känner inget tvång att nöta 90 minuter varje morgon eller ännu värre behöva sitta på träningscykeln en timme och nöta i monotomt tempo. Mr C (Crosstrainern) kan jag överlåta till någon som behöver honom mer än mig. Istället tillbringar mer tid med Mr S (Smithmaskinen).

Har inte satt något tidsbestämt mål ännu, inget nytt tävlingsdatum inplanerat. Men en längre målsättning är klarlagd, jag ska vara i mitt livs bästa form innan jag fyller 40. Okej nu fantiserar jag hejvilt men tänk att ställa upp på SM hösten när jag är 39.. Hur coolt som helst! Jaja… har inte ens fyllt 36 än. Jag fascineras av ålder och idrott. I flertal idrotter är man gammal och avdankad innan man ens passerat 30. Det är hårt och slitsamt med elitidrott så har man varit aktiv på elitnivå från juniorålder så är det klart att kropp och psyke till sist säger ifrån. Men inom kroppsbyggning finns inte samma tydliga ”bäst före datum”. Märkligt nog räknas jag redan som veteran åldersmässigt om jag skulle ställa upp på SM, tror att det är 35 år för damer. Men jag har den bästa tiden framför mig. Från wannabe till 100% fitness!

Kollade på ”Stjärnorna på slottet” i helgen. Claes Månsson berättade om sin blyghet och scenskräck. Det slår mig att många kändisar (skådespelare, artister) har upplevt samma sak, att de också var rädda inför skolarbeten som skulle redovisas inför klassen, att de också rodnade och stammade. De är bara människor precis som vi andra. Ändå känns de så självklara i sin yrkesroll. Han berättade vidare om första gången han stod på scenen och hade en roll, kicken det gav. Kan dra paralleller till min upplevelse av att stå på scenen. Även om jag hamnar långt ner i resultatlistor så älskar jag kicken man får, känslan är euforisk som han beskriver den. Jag är ganska prestigelös av mig. Alla kan inte vinna så enkelt är det. En del ser ingen vits i att tävla om man inte vill vinna... självklart VILL jag vinna men jag inser också mina begränsningar och är realist. Samma sak när jag var yngre och tävlade i konståkning. Hade inga högre ambitioner där heller mer än att jag helst inte ville komma sist. Huvudsaken var att jag gjorde ett bra åk, inte ramlade, klarade mina hopp och piruetter… sen var det domarna som dömde. Oavsett placering älskade jag känslan när jag hade genomfört mitt åk. Var grymt nervös inför varje tävling, kunde knappt sova natten innan, knappt få i mig frukost, mådde nästan illa av nervositet. Ändå ville jag göra det igen… och igen. Nu ligger skridskorna på hyllen och istället är det pumps och bikini som gäller!

 

Projekt 2015

Idag är det inte bara andra advent, det är också exakt en vecka efter tävlingen. Det är svårt att beskriva helgen med ord. Det jag skriver (och tänker/känner) låter mest flummigt och religiöst. Det bubblar inom mig när jag tänker tillbaka… hela tävlingssatsningen från det ögonblick då jag klev av scenen på första tävlingen. Det ögonblick jag bestämde mig för att göra det igen, göra om och göra rätt. Såhär i efterhand är jag glad att jag vågade satsa en gång till. Däremot krävs mycket mer erfarenhet och scenvana för att man ska lyckas till 100%. Det blev kanske inte helt rätt den här gången heller men det blev åtminstone bättre! Vägen har varit lång och det har krävts en stor portion envishet och vilja. Men det har varit värt varje minut, varje stapplande steg, varje svettdroppe. Efter att ha hunnit samla tankarna, smälta alla intryck, granskat mitt scenframträdande, rannsakat och analyserat kan jag bara konstatera att jag är nöjd och mycket lycklig. Osvenskt stolt över mig själv. Och bättre ska det minsann bli. För jag kommer att göra det igen. I´m addicted to this. Punkt.

Hur ser planen ut då? På sistone har mina tankar varit inne på att satsa på Women´s Physique nästa gång… som enkelt förklarat är snäppet över Body Fitness när det gäller muskelmassa och hårdhet, men snäppet under Body Building. Fick en känsla att min rakare kroppsform utan den självklara markerade midjan skulle göra sig bättre i den grenen. Dessutom slippa dessa förba***** höga klackar. Men det krävs för mycket muskelmassa. Har backat tillbaka och kommer troligen att stanna inom Body Fitness. Men inget är hugget i sten…

Okej här kommer det, Projekt 2015:

·         Bygg muskler! Jultomten lär knappast kunna ge mig detta i julklapp så här är det hårt j-a arbete som gäller. In i verkstaden, d v s gymmet och jobba fokuserat och målmedvetet. Kommer att köra extra fokus på olika muskelgrupper under olika perioder. Högst på priolistan står återigen axlar. En självklarhet för att skapa den perfekta fysiken för Body Fitness. Cardio kommer inte att läggas något krut på. Möjligen någon skön promenad för att lusten faller på. Kanske något kort intensivt intervallpass för att utsöndra lite endorfiner. Kommer nog snarare att öka intensiteten på mina vanliga styrkepass om jag är i akut behov av endorfinkick, typ crossfitinspirerat upplägg. Om jag vill och kan.

·         Ät! Tillräckligt men av rätt saker. Inga överdrivna bulkmetoder utan ett litet överskott så det räcker till styrketräningen. Bra och ren mat, protein, kolhydrater och fett i en bra balans. Undvika ämnen min kropp inte klarar av som exempelvis socker och alkohol… Ett par glas vin en helg i månaden är lagom för mig. Godis behöver jag knappast bekymra mig över eftersom jag inte ens längtar efter det. Möjligen hemgjort julgodis och desserter. Med tanke på mängden mat kommer jag knappast att behöva någon sk höjardag eller ätardag, däremot kommer jag att lyxa till lördagarna lite extra med exempelvis färskt bröd till frukost, utelunch eller en finare middag.

·         Träna! Inte enbart på gymmet utan framför spegeln. Ska inte skjuta upp poseringsträningen som jag brukar göra. Nu ska det övas på både posering och gång i höga klackar. Like a sexy bitch!

·         Tålamod. Att bygga muskler är inget man gör på en kafferast. Det tar tid, det tar år av envishet och tålamod.

Enkelt… eller hur? Nu kör vi!

Den enkla vägen...

Tuggummi i benen, seg som kola i skallen, berg- och dalbana känslomässigt... En sida av deffen. Men det svänger rejält... I nästa stund samlar man sig och allt vänder till ett lyckorus, endorfinkick utan dess like. Livet i den så kallade dietbubblan. Många har svårt att förstå varför man frivilligt utsätter sig för något sådant. För en del låter det obegripligt, omöjligt, i klass med att bestiga Mount Everest. "Jag skulle aldrig klara det" säger många. Nej självklart inte för då skulle ju praktiskt taget "vem som helst" kunna ta sig i tävlingsform. En del av tjusningen är just att det är tufft emellanåt, att ställas inför utmaningar, att tvingas tänja på gränser, såväl mentala som fysiska.

Men... med risk att dela ut en rejäl käftsmäll till alla lata/bekväma människor där ute. Att förändra sina levnadsvanor är inte alls svårt bara det finns tillräckligt med vilja och motivation bakom beslutet. Det kan handla om att gå ner, eller upp för den delen, i vikt, bli mer vältränad, genomföra motionslopp, äta mer hälsosamt eller något helt annat. Det gäller "bara" att bestämma sig... Först och främst vad vill man uppnå, när vill man att det ska ske, gör upp en rimlig tidsplan, slutligen hur ska detta uppnås...?

En förklaring vad jag menar: Att springa 100 meter på under 10 sekunder eller att hoppa över 2 meter i höjdhopp är en sak, där kan vi snacka omöjligt utifrån ens egna förutsättningar... Att ändra sina dåliga kostvanor, börja röra på sig mer och därmed gå ner ett antal kg och få en bättre hälsa på köpet är en helt annan sak. Enkelt förklarat handlar det om att göra av med mer energi än man tar in. Går inte in djupare på vilka vägar som finns för att ta sig dit, men det gäller att hitta sin väg. Personligen är jag "antimirakelmetoder" men funkar exempelvis 5:2 för dig så varsågod att testa. Tänk bara på att det ska vara ett långsiktigt sätt att leva. Att tävlingsdeffa i några månader är en sak men att hitta en livsstil som funkar i långa loppet (dvs livet) är en annan sak.

Det som havererar i de flesta fall är disciplinen. Dålig karaktär. Dessa vedertagna sanningar som jag kallar dem... Delar som ingår i ett normalt liv som man absolut inte kan leva utan för då mister hela livet sin tjusning. Livsgnistan hänger tydligen på om man får ta det där vinglaset varje fredagkväll. Eller den där kanelbullen till eftermiddagsfikat. Eller den där planksteken på veckans Afterwork. Jag får titt som tätt kommentarer som att jag inte lever och att jag inte njuter av livet. Men i takt med att se formen förbättras och att komma närmare mitt mål skulle jag ljuga om jag påstod att jag inte njuter. Jag njuter i fulla drag av att se hur jag följer planen och få belöning för arbetet. Visst emellanåt är humöret i botten, det känns som ett rent helvete, men att då orka fokusera och fortsätta samma väg är det som tänder livsgnistan med förnyad kraft. Att övervinna sina värsta hjärnspöken. Snacka om att det ger en egoboost!!!! För att nå nya mål måste man kanske tänka om och avstå från sånt som tidigare ansågs som en självklar del i livet.

Avslutar med en rak höger..... kliv ur bekvämlighetszonen och kom in i matchen. Visa lite vilja och attityd. Då kan även DU förändra DITT liv.

Nästan rätt...

Andra (egentligen tredje eftersom jag tjuvstartade i söndags) dagen på nytt upplägg. Eller i stort sett samma upplägg som tidigare men minus hälften av riset och plus en dl havregryn istället. Befarade att jag skulle svälta utan den enorma rismängd jag har vant mig vid. Men faktiskt inte. Har kompletterat måltiderna med mer grönsaker och det mättar lika bra. Egentligen är det inget nytt för mig då jag praktiskt taget har nollat kolhydrater periodvis. Men nu har jag blivit bortskämd med att vara konstant mätt.

Tänker inte gå in exakt på hur upplägget ser ut men det består av mycket ris (kan bytas mot typ matvete, bulgur etc), kyckling (som kan ersättas med magert kött/fisk vid ett par tillfällen per vecka), grönsaker såklart, lättkesella/minikeso, bär, havregryn. Ganska enkelt såhär på papperet. Inte för många livsmedel att hålla reda på. Exakta mängder på dagsintag men fördelningen av måltiderna är mer valfri. Jag kör enligt den gamla (enligt vissa omoderna) metoden med många små mål per dag, ca 5-6 st. Har provat mig på periodisk fasta men det är helt enkelt inte "my cup of tea". Som sagt bara att väga och portionera ut maten i matlådor enligt den fördelning som passar in i min dagsplanering och träning, lite näringstajming på amatörnivå.

Har nyss tuggat i mig kyckling och kokt broccoli + blomkål med örtsalt och paprikakrydda. Jag gillar att känna smaken av det jag äter. Jag tycker ju om kyckling och då vill jag känna att det verkligen är en mör kycklingfilé jag tuggar på. Inte några oidentifierbara gummibitar som ligger i någon gegga. Likaså vill jag ha laxfilén sådär lagom ugnsbakad så den faller isär och är rosa, ingen grådaskig sönderstekt fisk under täcke av en massa kladd. Grönsakerna ska endast kokas kort tid för att behålla det där härliga tuggmotståndet och spänsten. Jag behöver inte mycket sås på min tallrik eftersom jag älskar maten som den är i sitt ursprungliga tillstånd. Torrt? Kanske det. Men jättegott!

Sköter träningsupplägg på egen hand. Under våren och början av sommaren la jag stort fokus på ben och körde det två pass/vecka. Under senare tid har axlarna fått mer fokus. Efter inrådan från Klaudia har jag delat upp axelpassen i ett tyngre som t ex innehåller pressövningar och ett lättare mer inriktat på rehabövningar med fjäderlätta vikter. Har alltså en grundläggande split av muskelgrupper som jag utgår ifrån men hur passen ligger utspridda under veckan kan variera beroende på hur jag känner mig i kroppen mm. Har fått vara mer flexibel när jag har dragits med den onda nacken. Det enda jag håller fast är om det är styrka eller cardio som står på schemat. Byter inte ett ryggpass mot en joggingtur då de har helt olika syften. Däremot kan jag exempelvis byta plats mellan ett av axelpassen och ryggpass om jag känner för ett tyngre pass istället för rehab. Låt lusten styra i en viss mån. Hur passen ser ut mer vikter, set och reps ser också olika ut. Många kör strikt periodisering med exempelvis två veckor tungt följt av en lättare vecka osv. Men för mig är inget hugget i sten. Det enda krav jag har är att jag alltid ska ge 100% annars kan jag lika gärna stanna hemma. Låter leklusten styra men aldrig så jag flummar omkring i gymmet, inga discopass. Hårt och fokuserat. Tar på mig "skygglapparna" och kör. Ibland tyngre med maxvikter, kanske bara 3-4 reps/set, nästa pass "idiotupplägg" med 15-20 reps, superset, dropset osv. Vill självklart bli starkare men det primära är ju en fysik jag är nöjd med. Det handlar inte bara om att lyfta tyngst utan att hitta kontakten i musklerna. Inte att få en tung vikt att kännas lätt, snarare att få en lätt vikt att kännas tung.

Detta funkar för mig oavsett vad forskningsrapporter visar. Hellre nästan rätt än helt fel.

100% kärlek

Vaknar upp till ljudet av regnet som slår mot plåttaket istället för det glada fågelkvitter som jag blivit bortskämd med. Däremot håller fiskmåsarna igång med sitt skränande, en vanlig morgon i mitt kvarter. Tittar på klockan och inser att jag har åtminstone en timme kvar att sova tills det är "tillåtet" att kliva upp en söndagmorgon. Trots fiskmåsarnas oväsen somnar jag om utan svårigheter. Ca en timme senare mobiltelefonens larm ljuder, äntligen! Studsar upp som ett barn på julafton men jag har inga hårda julklappar under julgranen som väntar på mig. Däremot har jag en kaffebryggare som ska laddas. Har ju även en Bosch Tassimo men på helgerna brukar jag använda vanliga bryggaren. Tror att det är känslan, ljudet och doften som gör det så magiskt. Medan kaffebryggaren arbetar snoozar jag 5-10 minuter som ren helglyx. Doften av nybryggt kaffe når in i sovrummet. Återigen studsar jag upp lika lätt, lika ivrigt. Innan jag får slå mig till ro och inta dagens första varma kaffekopp ska det vägas, in i badrummet och upp på vågen. Noterar siffrorna lite slarvigt i almanackan. Drar på mig träningskostymen. Sen är det jag och mitt kaffe, en stund vid köksbordet, några minuter för reflektion, dagens planer, tankar. Tittar på regnet som vräker ner och inser att det kommer att bli en blöt cykeltur till gymmet. En mugg kaffe och ett glas vatten är obligatoriskt på morgonkvisten. Precis som min magiska röda kapsel med fettförbränningsprodukten med det coola namnet "Go Hard". Efter ett antal dagar/veckor/månader/år med rutiner går det mesta på autopilot. Laddar min rosa Smartshake med olika pulver, BCAA och EAA, till skillnad från "vanligt" proteinpulver är detta rena aminosyror. Protein är uppbyggt av aminosyror så detta går snabbare ut i musklerna kan man säga. Dessutom smakar de gott och är inte lika mjölkiga som vanliga proteindrinkar kan vara, smakar mer som läskande saft.
Träningsväskan står redo i hallen. Regnet öser ner fortfarande. Gud vet när det kommer att sluta, ingen idé att vänta längre. Upp på cykeln och iväg genom stan som fortfarande sover. Lite ölburkar längs vägen från nattens partaj. Regnet lyckas nästan tränga sig igenom mina regnkläder, det bokstavligen rinner av mig när jag kliver in på gymmet. Först på plan även denna söndag. En mäktig känsla, helig, nästintill religiös att ha denna lekplats för sig själv. Veckans höjdpunkt. Passet där jag kan experimentera hur jag vill utan publik, testa nya övningar, öka vikter o s v. Denna söndag stod det knäböj högst upp på planeringen. Ökade vikt, klarade 5 st. Tog av vikt igen och körde några bonusset med extra långsamma böj, stopp i nedre läget för att slutligen explodera upp. Magiskt. Sen var det mjölksyra och högreps resten av passet. Benspark, smala benpress, enbenspressar, vader både stående och sittande pressar i superset med fällkniven för mage. Avslutade med intervaller på cykel. Därefter trampade jag hemåt utan regn men blöt av svett... till en efterlängtad frukost.

Passade på att lägga ut en bild på Facebook med min valkiga handflata. Troféer från alla ryggpass utan handskar. Såriga händer, ben som skakar, muskler som skriker av träningsvärk... ni kanske tror att träningen är ett sätt att plåga mig. Men det är inget krig mot min kropp, det är däremot en kamp tillsammans med min kropp där vi strävar mot samma mål. Jag utmanar mig själv både fysiskt och psykiskt och älskar att testa gränser. Oavsett om det är maxvikt i benpressen eller intervaller i mördarbacke som gäller. Det är inget straff för att jag ogillar den kropp jag har, det är av ren kärlek för att jag älskar min kropp. 100% kärlek helt enkelt.

Hur går träningen då? En fråga jag får ibland från omgivningen. Om man ska tro Facebook är det mest guld och gröna skogar och lite träningsvärk. Men som alla vet visar Facebook inte hela sanningen. Senaste månaderna har jag dragits med en besvärlig axel/nacke vilket gång på gång har resulterat i grym huvudvärk (som migränanfall där det flimrar för ögonen och halva ansiktet blir förlamat), inträffade när som helst under ett träningspass oavsett muskelgrupp jag körde. Första gången gick jag till kiropraktor vilket bara höll drygt en vecka innan det var dags igen. Gången därpå var jag till en annan kille som jobbar som naprapat (vad nu skillnaden är). Skillnaden i själva behandlingen var att den senare gick in mer på triggerpunkter och gav djup massage också, alltså mer än det vanliga knäckandet. Hur som helst är det okej just nu... ta i trä som man brukar säga. Har blivit bortskämd att slippa efterhängsna skador och krämpor. Att inte kunna ge 100% är frustrerande. Har dock kunnat träna hela tiden men vissa pass har blivit halvdana. Känner mig besviken och samtidigt otacksam. Här rasar min värld samman för en fysisk åkomma som går att åtgärda medan det finns betydligt grymmare sjukdomar och livsöden. Det gäller att sätta det i perspektiv och inte gräva ner sig för bagateller. Kärleken till träningen får mig att kämpa vidare och just nu känns det bra igen, har hittat tillbaka till det älskade flowet.

Någon mirakelmetod hur jag gör finns inte... Det gäller att hitta det just du tycker är roligt. Löjligt enkelt svar. Kanske sätta upp ett mål, eller inte, det beror på vad du behöver för morot. Jag går in på gymmet en solig sommardag för att jag älskar att styrketräna och att jag har ett mål värt att kämpa för. Samma sak om regnet öser ner, jag måste ta mig till gymmet även om jag är som en blöt katt när jag kommer fram. Varje pass uppfyller ett syfte. Därför funkar det inte att kasta om hur som helst i upplägget. Det är samma sak oavsett sport man sysslar med. En skidåkare som avstår från sitt teknikpass pga snöväder och springer på löpbandet istället får visserligen konditionsträningen men blir troligen inte bättre skidåkare. Gymmet är min verkstad för att uppnå min tävlingsform. Är det "bara" en fråga om bättre hälsa, ork, tappa x antal kg och allmänt välmående då funkar i stort vilken träning som helst bara man tycker det är roligt. Jag tycker att styrketräning är bland det roligaste som finns, oftast men inte jämt, däremot tar jag mig samman och missar sällan ett pass pga dålig motivation/lathet. Varje pass är ett steg närmare målet. Även om målet är slutdestinationen är resan dit den stora upplevelsen, den stora upptäcksresan, en lärorik lektion i hur kropp och knopp funkar. Slutligen känslan av tillfredställelse när man har nått ända fram. Obeskrivlig!

Högre makter

Tid och väder... två faktorer som verkar ha stor betydelse i människans liv. Två faktorer som vi dessvärre inte kan påverka. Vädrets nyckfullhet och tidens gång, det är bara att "gilla läget". Men hur vi utnyttjar vår tid kan vi däremot påverka i allra högsta grad.

Många menar att de inte hinner träna men hur lång tid måste ett träningspass vara. Anpassa det efter ditt livsmönster och din tillgång på tid. Träna mer intensivt men kortare tid. Våga kliva ur bekvämlighetszonen och på så sätt "spara" massor med tid. Eller gör som jag, ställ klockan och träna på morgonen. En gammal klyscha... men den bästa träningen är den som blir av. Bättre än inget. Samma sak med kosten. Nyttig mat är inte alls tidskrävande eller krånglig. Och det finns mer spännande smaker än tråkig isbergssallad i grönsaksavdelningen. Det finns hur mycket inspiration som helst på nätet. Jag brukar utgå från en proteinkälla (kyckling, kött, nötfärs, lax, vit fisk, räkor, ägg mm), därefter tänka vilken typ av grönsaker jag vill ha (varma, kalla, kokta, wokade, grillade), till sist lägger jag till önskad mängd kolhydrater i form av ris, potatis, bulgur, matvete eller liknande. Vill jag ha mer fett kompletterar jag med en halv avokado eller lite sås gjord på kesella/yoghurt (här funkar allt från lättkesella 1% fett upp till typ turkisk yoghurt 10% fett beroende på kaloriutrymme) och färska örter. Clean food. Varma sommardagar funkar det perfekt med fräscha sallader men våga testa nya varianter. Risken är att isbergssallad, tomat och gurka inte mättar särskilt bra och istället fyller man på med bröd och öser på fet dressing. Fyll hellre på din sallad med mer av proteinkällan eller komplettera med kolhydrater i form av matvete/bulgur/quinoa.

Väder är också en faktor som lägger krokben för träningen nu på sommaren. För ärligt talat vem går in på ett gym när det 25 grader varmt ute och familjen vill åka till sjön. Återigen... om man kliver upp en timme tidigare hinner man både träna och hem och göra frukost till resten av familjen vaknar. Självklart beror det på hur små barn man har och hur ens familjesituation ser ut men ofta är det enklare än man tror. Med korta och intensiva pass hinner man ändå njuta av solen, styrketräningen kan köras i s k superset (två övninger direkt efter varandra), konditionsträningen körs som intervaller. Effektivitet är nyckeln till framgång. Gillar man att träna utomhus i värmen så ska man såklart göra det. Men om man som mig avskyr alla äckliga flygfän och småkryp eller distraheras av nyfikna åskådare kan det vara riktigt skönt att stänga in sig på gymmet och bara fokusera på just DIN träning. Speciellt i en sval lokal med fungerande AC.

Avslutar med lite bilder på hur mina måltider kan se ut nu på sommaren... Lunch och frukost.

 

 

 

 

 

P A S S I O N

Det har varit tyst från mig senaste tiden, åtminstone här på bloggen. På Facebook har jag basunerat ut mina träningsupplevelser hej vilt. Visst handlar det mycket om träning för i ärlighetens namn består mitt liv till stor del av träning. Träningen betyder mycket för mig och anledningen till det stavas: P A S S I O N. Att älska det man gör, då blir det enkelt att utföra det, inga uppoffringar bara äkta engagemang och hängivenhet. Visst finns det dagar, eller åtminstone korta stunder, då lågan inte flammar lika intensivt. Precis som relationer och livet i allmänhet. Man kan inte sväva på rosa moln jämt och ständigt, ibland landar man på marken som en pannkaka. Det ingår i spelet liksom. Det ska vara en kamp emellanåt, något värt att kämpa för, det ska vara tunga dagar när jag bara vill kasta in handduken, för att nästa dag återigen leva i lyckoruset. När jag summerar ihop alltihop övervinner kärleken allt. Därför är det värt varje minut. Om träningen är viktig är kosten om möjligt ännu viktigare. Jag ägnar timmar på gymmet och timmar i köket varje vecka men det är värt det. Annars skulle jag aldrig tillåta det. Jag vill inte slösa tid på något halvdant därför går jag ”all f***ing in”, 110%! Små detaljer kan vara betydelsefulla för slutresultatet. Träning, kost, näringstiming, tillskott… det kräver planering. Men jag brinner för det! Fitnesslivet. Mitt egna val.

Har kört igång med nytt kostupplägg med hjälp av Klaudia Larson. Det är verkligen ett lyft att få hjälp med kosten av en kunnig person. Visserligen är jag intresserad av kost och dess betydelse men det blir många bollar att hålla i luften, och det blir inte lättare ju längre in på deffen jag kommer. Träningen sköter jag däremot på egen hand… än så länge. Har dock tillgång till Klaudia som ”bollplank” med mina idéer. Häftig känsla när det pirrar till i magen, när man öppnar mailet med upplägget, lätt, roligt, svårt, tungt, överjävligt, en käftsmäll eller en mjuk smekning. Denna gång höll jag på att sätta kvällsmålet i halsen. Upplägget innehöll ris och inte lite ris, mängder som skulle göra en kines grön av avund. När jag kokade första laddningen slutade det med en skrattattack när jag insåg hur mycket ris det blev i kokt tillstånd. Jag gick alltså från ett upplägg som innehöll minimalt med kolhydrater, mestadels protein och hyfsad mängd fett. Tog en ”omväg” via midsommarhelgen som innehöll alla de obligatoriska godsakerna, dock minimalt med alkohol som jag faktiskt inte saknade. Tycker ett glas vin kan vara gott och lite lyxigt men inga stora mängder. Tack vare att jag skulle köra igång med nytt upplägg blev jag tvungen att väga in mig på måndag morgon efter midsommar. Men det var ingen katastrof, oväntat och glädjande. Den positiva trenden höll i hela den veckan. Befarade att min kropp skulle dra åt sig vätska som en tvättsvamp och att jag skulle bli som en uppsvälld ballong i magen, kanske t o m känna mig trött och tung. Men min kropp (och psyke) svarade på ett positivt sätt. Okej första dagen fick magen en chock men matsmältningen har funkat bra. Bättre tryck i gymmet, mer energi i vardagen, framförallt ett strålande humör, en mätt och nöjd tjej! Både vikt och mått fortsatte åt rätt håll även veckan därpå. Nu när jag är inne på vecka 3 har det dock avstannat, jag ligger ganska still, minus ett par hg från förra veckan. Antar att det betyder att jag har kommit till första platån. Inför nästa vecka ska det nämligen göras justeringar i upplägget. Spännande mejl att vänta under helgen. Förutom att jag har varit mätt och glad har suget efter onyttigheter i det närmaste försvunnit. Har mestadels saknat fettrika livsmedel såsom lax, avokado, makrill. Och ägg… med en klick kaviar eller bara örtsalt. Och knäckebröd. Kunde inte motstå sushi i helgen så det fick bli veckans snedsteg. Sushi och vattenmelon… frossade i vattenmelon på stranden i söndags. Så jäkla gött!

Speciellt efter 90 minuters cykeltur ute i vår vackra natur. Efter ett supertidigt morgonpass på gymmet packade jag kylväska med både ät- och drickbart och klämde ner den i ryggsäcken. Blev en blyklump på ryggen, typ som att jag hade halva kylskåpet med mig. Cyklade genom öppna landskap, blev omkörd av en traktor lastad med nyslaget hö, doften fick mig att kastas tillbaka i tiden, till sommarläger i stallet med de goa mjuka hästarna. Trampade vidare mot beachen… väl på plats insåg jag hur bortkommen jag kände mig. Massor med folk, barnfamiljer, tonårsgäng i en salig blandning. Utomlands är det en annan sak, där jag är anonym, där jag inte känner någon. Men i hemkommunen, nej tack. Cyklade hem igen och tog bilen mitt ut i ingenstans. En liten strand vid en sjö mitt i skogen. En trevlig barnfamilj trängde snällt ihop sig för att jag skulle få tillräckligt med plats. Gemytligt, familjärt, vänligt. Åt min medhavda lunchlåda med tonfisksallad och vattenmelon till efterrätt. Drack en fortfarande välkyld Celsius och bara njöt i solen, slumrade lite lätt.

Åter till verkligheten… Ännu en vecka har snart gått. Nedräkning mot semestern. Som vanligt de senaste åren tar jag bara liiite semester mitt i högsommaren och resten i början av hösten. 28 augusti åker jag till mitt paradis på jorden och jag längtar redan efter känslan när jag stiger av planet. Dofterna, ljudet, värmen, medelhavsnätterna.