Nästan rätt...

Andra (egentligen tredje eftersom jag tjuvstartade i söndags) dagen på nytt upplägg. Eller i stort sett samma upplägg som tidigare men minus hälften av riset och plus en dl havregryn istället. Befarade att jag skulle svälta utan den enorma rismängd jag har vant mig vid. Men faktiskt inte. Har kompletterat måltiderna med mer grönsaker och det mättar lika bra. Egentligen är det inget nytt för mig då jag praktiskt taget har nollat kolhydrater periodvis. Men nu har jag blivit bortskämd med att vara konstant mätt.

Tänker inte gå in exakt på hur upplägget ser ut men det består av mycket ris (kan bytas mot typ matvete, bulgur etc), kyckling (som kan ersättas med magert kött/fisk vid ett par tillfällen per vecka), grönsaker såklart, lättkesella/minikeso, bär, havregryn. Ganska enkelt såhär på papperet. Inte för många livsmedel att hålla reda på. Exakta mängder på dagsintag men fördelningen av måltiderna är mer valfri. Jag kör enligt den gamla (enligt vissa omoderna) metoden med många små mål per dag, ca 5-6 st. Har provat mig på periodisk fasta men det är helt enkelt inte "my cup of tea". Som sagt bara att väga och portionera ut maten i matlådor enligt den fördelning som passar in i min dagsplanering och träning, lite näringstajming på amatörnivå.

Har nyss tuggat i mig kyckling och kokt broccoli + blomkål med örtsalt och paprikakrydda. Jag gillar att känna smaken av det jag äter. Jag tycker ju om kyckling och då vill jag känna att det verkligen är en mör kycklingfilé jag tuggar på. Inte några oidentifierbara gummibitar som ligger i någon gegga. Likaså vill jag ha laxfilén sådär lagom ugnsbakad så den faller isär och är rosa, ingen grådaskig sönderstekt fisk under täcke av en massa kladd. Grönsakerna ska endast kokas kort tid för att behålla det där härliga tuggmotståndet och spänsten. Jag behöver inte mycket sås på min tallrik eftersom jag älskar maten som den är i sitt ursprungliga tillstånd. Torrt? Kanske det. Men jättegott!

Sköter träningsupplägg på egen hand. Under våren och början av sommaren la jag stort fokus på ben och körde det två pass/vecka. Under senare tid har axlarna fått mer fokus. Efter inrådan från Klaudia har jag delat upp axelpassen i ett tyngre som t ex innehåller pressövningar och ett lättare mer inriktat på rehabövningar med fjäderlätta vikter. Har alltså en grundläggande split av muskelgrupper som jag utgår ifrån men hur passen ligger utspridda under veckan kan variera beroende på hur jag känner mig i kroppen mm. Har fått vara mer flexibel när jag har dragits med den onda nacken. Det enda jag håller fast är om det är styrka eller cardio som står på schemat. Byter inte ett ryggpass mot en joggingtur då de har helt olika syften. Däremot kan jag exempelvis byta plats mellan ett av axelpassen och ryggpass om jag känner för ett tyngre pass istället för rehab. Låt lusten styra i en viss mån. Hur passen ser ut mer vikter, set och reps ser också olika ut. Många kör strikt periodisering med exempelvis två veckor tungt följt av en lättare vecka osv. Men för mig är inget hugget i sten. Det enda krav jag har är att jag alltid ska ge 100% annars kan jag lika gärna stanna hemma. Låter leklusten styra men aldrig så jag flummar omkring i gymmet, inga discopass. Hårt och fokuserat. Tar på mig "skygglapparna" och kör. Ibland tyngre med maxvikter, kanske bara 3-4 reps/set, nästa pass "idiotupplägg" med 15-20 reps, superset, dropset osv. Vill självklart bli starkare men det primära är ju en fysik jag är nöjd med. Det handlar inte bara om att lyfta tyngst utan att hitta kontakten i musklerna. Inte att få en tung vikt att kännas lätt, snarare att få en lätt vikt att kännas tung.

Detta funkar för mig oavsett vad forskningsrapporter visar. Hellre nästan rätt än helt fel.

100% kärlek

Vaknar upp till ljudet av regnet som slår mot plåttaket istället för det glada fågelkvitter som jag blivit bortskämd med. Däremot håller fiskmåsarna igång med sitt skränande, en vanlig morgon i mitt kvarter. Tittar på klockan och inser att jag har åtminstone en timme kvar att sova tills det är "tillåtet" att kliva upp en söndagmorgon. Trots fiskmåsarnas oväsen somnar jag om utan svårigheter. Ca en timme senare mobiltelefonens larm ljuder, äntligen! Studsar upp som ett barn på julafton men jag har inga hårda julklappar under julgranen som väntar på mig. Däremot har jag en kaffebryggare som ska laddas. Har ju även en Bosch Tassimo men på helgerna brukar jag använda vanliga bryggaren. Tror att det är känslan, ljudet och doften som gör det så magiskt. Medan kaffebryggaren arbetar snoozar jag 5-10 minuter som ren helglyx. Doften av nybryggt kaffe når in i sovrummet. Återigen studsar jag upp lika lätt, lika ivrigt. Innan jag får slå mig till ro och inta dagens första varma kaffekopp ska det vägas, in i badrummet och upp på vågen. Noterar siffrorna lite slarvigt i almanackan. Drar på mig träningskostymen. Sen är det jag och mitt kaffe, en stund vid köksbordet, några minuter för reflektion, dagens planer, tankar. Tittar på regnet som vräker ner och inser att det kommer att bli en blöt cykeltur till gymmet. En mugg kaffe och ett glas vatten är obligatoriskt på morgonkvisten. Precis som min magiska röda kapsel med fettförbränningsprodukten med det coola namnet "Go Hard". Efter ett antal dagar/veckor/månader/år med rutiner går det mesta på autopilot. Laddar min rosa Smartshake med olika pulver, BCAA och EAA, till skillnad från "vanligt" proteinpulver är detta rena aminosyror. Protein är uppbyggt av aminosyror så detta går snabbare ut i musklerna kan man säga. Dessutom smakar de gott och är inte lika mjölkiga som vanliga proteindrinkar kan vara, smakar mer som läskande saft.
Träningsväskan står redo i hallen. Regnet öser ner fortfarande. Gud vet när det kommer att sluta, ingen idé att vänta längre. Upp på cykeln och iväg genom stan som fortfarande sover. Lite ölburkar längs vägen från nattens partaj. Regnet lyckas nästan tränga sig igenom mina regnkläder, det bokstavligen rinner av mig när jag kliver in på gymmet. Först på plan även denna söndag. En mäktig känsla, helig, nästintill religiös att ha denna lekplats för sig själv. Veckans höjdpunkt. Passet där jag kan experimentera hur jag vill utan publik, testa nya övningar, öka vikter o s v. Denna söndag stod det knäböj högst upp på planeringen. Ökade vikt, klarade 5 st. Tog av vikt igen och körde några bonusset med extra långsamma böj, stopp i nedre läget för att slutligen explodera upp. Magiskt. Sen var det mjölksyra och högreps resten av passet. Benspark, smala benpress, enbenspressar, vader både stående och sittande pressar i superset med fällkniven för mage. Avslutade med intervaller på cykel. Därefter trampade jag hemåt utan regn men blöt av svett... till en efterlängtad frukost.

Passade på att lägga ut en bild på Facebook med min valkiga handflata. Troféer från alla ryggpass utan handskar. Såriga händer, ben som skakar, muskler som skriker av träningsvärk... ni kanske tror att träningen är ett sätt att plåga mig. Men det är inget krig mot min kropp, det är däremot en kamp tillsammans med min kropp där vi strävar mot samma mål. Jag utmanar mig själv både fysiskt och psykiskt och älskar att testa gränser. Oavsett om det är maxvikt i benpressen eller intervaller i mördarbacke som gäller. Det är inget straff för att jag ogillar den kropp jag har, det är av ren kärlek för att jag älskar min kropp. 100% kärlek helt enkelt.

Hur går träningen då? En fråga jag får ibland från omgivningen. Om man ska tro Facebook är det mest guld och gröna skogar och lite träningsvärk. Men som alla vet visar Facebook inte hela sanningen. Senaste månaderna har jag dragits med en besvärlig axel/nacke vilket gång på gång har resulterat i grym huvudvärk (som migränanfall där det flimrar för ögonen och halva ansiktet blir förlamat), inträffade när som helst under ett träningspass oavsett muskelgrupp jag körde. Första gången gick jag till kiropraktor vilket bara höll drygt en vecka innan det var dags igen. Gången därpå var jag till en annan kille som jobbar som naprapat (vad nu skillnaden är). Skillnaden i själva behandlingen var att den senare gick in mer på triggerpunkter och gav djup massage också, alltså mer än det vanliga knäckandet. Hur som helst är det okej just nu... ta i trä som man brukar säga. Har blivit bortskämd att slippa efterhängsna skador och krämpor. Att inte kunna ge 100% är frustrerande. Har dock kunnat träna hela tiden men vissa pass har blivit halvdana. Känner mig besviken och samtidigt otacksam. Här rasar min värld samman för en fysisk åkomma som går att åtgärda medan det finns betydligt grymmare sjukdomar och livsöden. Det gäller att sätta det i perspektiv och inte gräva ner sig för bagateller. Kärleken till träningen får mig att kämpa vidare och just nu känns det bra igen, har hittat tillbaka till det älskade flowet.

Någon mirakelmetod hur jag gör finns inte... Det gäller att hitta det just du tycker är roligt. Löjligt enkelt svar. Kanske sätta upp ett mål, eller inte, det beror på vad du behöver för morot. Jag går in på gymmet en solig sommardag för att jag älskar att styrketräna och att jag har ett mål värt att kämpa för. Samma sak om regnet öser ner, jag måste ta mig till gymmet även om jag är som en blöt katt när jag kommer fram. Varje pass uppfyller ett syfte. Därför funkar det inte att kasta om hur som helst i upplägget. Det är samma sak oavsett sport man sysslar med. En skidåkare som avstår från sitt teknikpass pga snöväder och springer på löpbandet istället får visserligen konditionsträningen men blir troligen inte bättre skidåkare. Gymmet är min verkstad för att uppnå min tävlingsform. Är det "bara" en fråga om bättre hälsa, ork, tappa x antal kg och allmänt välmående då funkar i stort vilken träning som helst bara man tycker det är roligt. Jag tycker att styrketräning är bland det roligaste som finns, oftast men inte jämt, däremot tar jag mig samman och missar sällan ett pass pga dålig motivation/lathet. Varje pass är ett steg närmare målet. Även om målet är slutdestinationen är resan dit den stora upplevelsen, den stora upptäcksresan, en lärorik lektion i hur kropp och knopp funkar. Slutligen känslan av tillfredställelse när man har nått ända fram. Obeskrivlig!

Högre makter

Tid och väder... två faktorer som verkar ha stor betydelse i människans liv. Två faktorer som vi dessvärre inte kan påverka. Vädrets nyckfullhet och tidens gång, det är bara att "gilla läget". Men hur vi utnyttjar vår tid kan vi däremot påverka i allra högsta grad.

Många menar att de inte hinner träna men hur lång tid måste ett träningspass vara. Anpassa det efter ditt livsmönster och din tillgång på tid. Träna mer intensivt men kortare tid. Våga kliva ur bekvämlighetszonen och på så sätt "spara" massor med tid. Eller gör som jag, ställ klockan och träna på morgonen. En gammal klyscha... men den bästa träningen är den som blir av. Bättre än inget. Samma sak med kosten. Nyttig mat är inte alls tidskrävande eller krånglig. Och det finns mer spännande smaker än tråkig isbergssallad i grönsaksavdelningen. Det finns hur mycket inspiration som helst på nätet. Jag brukar utgå från en proteinkälla (kyckling, kött, nötfärs, lax, vit fisk, räkor, ägg mm), därefter tänka vilken typ av grönsaker jag vill ha (varma, kalla, kokta, wokade, grillade), till sist lägger jag till önskad mängd kolhydrater i form av ris, potatis, bulgur, matvete eller liknande. Vill jag ha mer fett kompletterar jag med en halv avokado eller lite sås gjord på kesella/yoghurt (här funkar allt från lättkesella 1% fett upp till typ turkisk yoghurt 10% fett beroende på kaloriutrymme) och färska örter. Clean food. Varma sommardagar funkar det perfekt med fräscha sallader men våga testa nya varianter. Risken är att isbergssallad, tomat och gurka inte mättar särskilt bra och istället fyller man på med bröd och öser på fet dressing. Fyll hellre på din sallad med mer av proteinkällan eller komplettera med kolhydrater i form av matvete/bulgur/quinoa.

Väder är också en faktor som lägger krokben för träningen nu på sommaren. För ärligt talat vem går in på ett gym när det 25 grader varmt ute och familjen vill åka till sjön. Återigen... om man kliver upp en timme tidigare hinner man både träna och hem och göra frukost till resten av familjen vaknar. Självklart beror det på hur små barn man har och hur ens familjesituation ser ut men ofta är det enklare än man tror. Med korta och intensiva pass hinner man ändå njuta av solen, styrketräningen kan köras i s k superset (två övninger direkt efter varandra), konditionsträningen körs som intervaller. Effektivitet är nyckeln till framgång. Gillar man att träna utomhus i värmen så ska man såklart göra det. Men om man som mig avskyr alla äckliga flygfän och småkryp eller distraheras av nyfikna åskådare kan det vara riktigt skönt att stänga in sig på gymmet och bara fokusera på just DIN träning. Speciellt i en sval lokal med fungerande AC.

Avslutar med lite bilder på hur mina måltider kan se ut nu på sommaren... Lunch och frukost.

 

 

 

 

 

P A S S I O N

Det har varit tyst från mig senaste tiden, åtminstone här på bloggen. På Facebook har jag basunerat ut mina träningsupplevelser hej vilt. Visst handlar det mycket om träning för i ärlighetens namn består mitt liv till stor del av träning. Träningen betyder mycket för mig och anledningen till det stavas: P A S S I O N. Att älska det man gör, då blir det enkelt att utföra det, inga uppoffringar bara äkta engagemang och hängivenhet. Visst finns det dagar, eller åtminstone korta stunder, då lågan inte flammar lika intensivt. Precis som relationer och livet i allmänhet. Man kan inte sväva på rosa moln jämt och ständigt, ibland landar man på marken som en pannkaka. Det ingår i spelet liksom. Det ska vara en kamp emellanåt, något värt att kämpa för, det ska vara tunga dagar när jag bara vill kasta in handduken, för att nästa dag återigen leva i lyckoruset. När jag summerar ihop alltihop övervinner kärleken allt. Därför är det värt varje minut. Om träningen är viktig är kosten om möjligt ännu viktigare. Jag ägnar timmar på gymmet och timmar i köket varje vecka men det är värt det. Annars skulle jag aldrig tillåta det. Jag vill inte slösa tid på något halvdant därför går jag ”all f***ing in”, 110%! Små detaljer kan vara betydelsefulla för slutresultatet. Träning, kost, näringstiming, tillskott… det kräver planering. Men jag brinner för det! Fitnesslivet. Mitt egna val.

Har kört igång med nytt kostupplägg med hjälp av Klaudia Larson. Det är verkligen ett lyft att få hjälp med kosten av en kunnig person. Visserligen är jag intresserad av kost och dess betydelse men det blir många bollar att hålla i luften, och det blir inte lättare ju längre in på deffen jag kommer. Träningen sköter jag däremot på egen hand… än så länge. Har dock tillgång till Klaudia som ”bollplank” med mina idéer. Häftig känsla när det pirrar till i magen, när man öppnar mailet med upplägget, lätt, roligt, svårt, tungt, överjävligt, en käftsmäll eller en mjuk smekning. Denna gång höll jag på att sätta kvällsmålet i halsen. Upplägget innehöll ris och inte lite ris, mängder som skulle göra en kines grön av avund. När jag kokade första laddningen slutade det med en skrattattack när jag insåg hur mycket ris det blev i kokt tillstånd. Jag gick alltså från ett upplägg som innehöll minimalt med kolhydrater, mestadels protein och hyfsad mängd fett. Tog en ”omväg” via midsommarhelgen som innehöll alla de obligatoriska godsakerna, dock minimalt med alkohol som jag faktiskt inte saknade. Tycker ett glas vin kan vara gott och lite lyxigt men inga stora mängder. Tack vare att jag skulle köra igång med nytt upplägg blev jag tvungen att väga in mig på måndag morgon efter midsommar. Men det var ingen katastrof, oväntat och glädjande. Den positiva trenden höll i hela den veckan. Befarade att min kropp skulle dra åt sig vätska som en tvättsvamp och att jag skulle bli som en uppsvälld ballong i magen, kanske t o m känna mig trött och tung. Men min kropp (och psyke) svarade på ett positivt sätt. Okej första dagen fick magen en chock men matsmältningen har funkat bra. Bättre tryck i gymmet, mer energi i vardagen, framförallt ett strålande humör, en mätt och nöjd tjej! Både vikt och mått fortsatte åt rätt håll även veckan därpå. Nu när jag är inne på vecka 3 har det dock avstannat, jag ligger ganska still, minus ett par hg från förra veckan. Antar att det betyder att jag har kommit till första platån. Inför nästa vecka ska det nämligen göras justeringar i upplägget. Spännande mejl att vänta under helgen. Förutom att jag har varit mätt och glad har suget efter onyttigheter i det närmaste försvunnit. Har mestadels saknat fettrika livsmedel såsom lax, avokado, makrill. Och ägg… med en klick kaviar eller bara örtsalt. Och knäckebröd. Kunde inte motstå sushi i helgen så det fick bli veckans snedsteg. Sushi och vattenmelon… frossade i vattenmelon på stranden i söndags. Så jäkla gött!

Speciellt efter 90 minuters cykeltur ute i vår vackra natur. Efter ett supertidigt morgonpass på gymmet packade jag kylväska med både ät- och drickbart och klämde ner den i ryggsäcken. Blev en blyklump på ryggen, typ som att jag hade halva kylskåpet med mig. Cyklade genom öppna landskap, blev omkörd av en traktor lastad med nyslaget hö, doften fick mig att kastas tillbaka i tiden, till sommarläger i stallet med de goa mjuka hästarna. Trampade vidare mot beachen… väl på plats insåg jag hur bortkommen jag kände mig. Massor med folk, barnfamiljer, tonårsgäng i en salig blandning. Utomlands är det en annan sak, där jag är anonym, där jag inte känner någon. Men i hemkommunen, nej tack. Cyklade hem igen och tog bilen mitt ut i ingenstans. En liten strand vid en sjö mitt i skogen. En trevlig barnfamilj trängde snällt ihop sig för att jag skulle få tillräckligt med plats. Gemytligt, familjärt, vänligt. Åt min medhavda lunchlåda med tonfisksallad och vattenmelon till efterrätt. Drack en fortfarande välkyld Celsius och bara njöt i solen, slumrade lite lätt.

Åter till verkligheten… Ännu en vecka har snart gått. Nedräkning mot semestern. Som vanligt de senaste åren tar jag bara liiite semester mitt i högsommaren och resten i början av hösten. 28 augusti åker jag till mitt paradis på jorden och jag längtar redan efter känslan när jag stiger av planet. Dofterna, ljudet, värmen, medelhavsnätterna.