Nytt upplägg

Typiskt mig så drabbas jag alltid av dubbla känslor såhär efter julhelgen. På ett sätt känns det tomt... vad var det vi väntade på liksom, hallå! Var det allt???

Men nu ska jag se det på andra sättet. Ska plocka fram alla positiva känslor som finns inom mig. Och en hel del "jävla anamma". Det är dags för nästa nivå! Welcome to next level! Som i ett tv-spel där man klättrar vidare till nästa värld. Nu blir de mesiga sköldpaddorna allt värre, det blir eldsprutande drakar. Deffen blir inte lättare, tvärtom. Men det är detta jag strävar efter, utmaningen. Måste säga att hittills har deffen känts förvånansvärt lindrig. Är det slut på det nu??? Jag ska liksom Super Mario kasta mig in i nästa äventyr. Vem vet vad som väntar där inne. In i bubblan och kööör.

Nya upplägget ja... Helt nytt upplägg på alla sätt. Blir otroligt spännande att testa. Se hur kroppen svarar.

Har börjat med 60 minuters cykling denna morgon. Gick över förväntan med tanke på dålig sömn, stormen höll mig vaken till och från. Jag ler inombords av känslan när jag tänker tillbaka. Jag menar när var jag uppe före kl 7 en Annandag Jul och mådde såhär bra. Tack gode gud att jag slipper dunkande huvudvärk och bakiskänslan. Ler inombords av att äntligen har bestämt mig. Att jag har "klarat" julen såhär bra. Att jag har vågat stå på mig och stå emot. Ätit lagom, druckit lagom. Mått bra!!! Jajaja, jag skulle smakapå det hemgjorda julgodiset på julafton, bla ett som påminner om Rocky road och en underbar mjuk lakrits-chokladfudge. Det straffade mig direkt genom att jag fick världens magknip. Höll på att inte ta mig hem till min bror på julfirandet, fick typ gå dubbelvikt och sakta så jag missade början av Kalle Anka. Mamma hade några mirakelmagdroppar som jag fick prova. En halvtimme senare var jag okej igen. Så kan det gå!

Hinner inte skriva mer denna gång. Gymmet väntar. Nu kör vi!

Till er alla

En riktig God Jul.

Nu blir det datorfritt åtminstone ett par dygn eftersom jag ska tillbringa tiden hos mina föräldrar. De bor visserligen i samma stad så jag kan gå hem om jag tröttnar på dem. Men samtidigt saknar jag känslan från när jag bodde i Stockholm och fick "komma hem" på julen, därför spenderar jag gärna dessa dagar hemma hos dem.

Hoppas alla får en underbar jul. 

Missbruk eller bara svårt att tacka nej

Nu ska jag återkoppla till mitt förra inlägg angående karaktär. Jag skulle knappast påstå att jag är född med stark karaktär. Kanske inte disciplin heller. Redan som barn och ungdom var jag aktiv inom olika sporter och jag gick verkligen in för det jag höll på med oavsett om det var konståkning, ridning eller dans. Men intressen växlar med åren. Jag har haft perioder i mitt liv då jag har skitit i allt vad träning heter. Det fanns en tid innan jag började intressera mig för kost och dess betydelse, vikten av att äta rätt. Då var det mer fokus på alkohol och skräpmat. Jag skulle vilja säga att jag har arbetat fram en stark karaktär och disciplin. För att lyckas i fitnessvärlden krävs en nästintill övermänsklig disciplin. Jag säger därmed inte att jag har nått dit än, jag har långt kvar, jag har säkerligen många prövningar kvar. Att äta kakan och ha den kvar. Har ni testat det? Ganska svårt va? Därmed måste man göra ett val. Så enkelt är det.

För att återgå till mitt förflutna som numer, tack och lov, tillhör historien. Jag kommer att öppna mig nu som en bok. Jag har svårt med det där "lagom". Det är därför jag har varit stenhård med glögg och pepparkakor (förutom en lördag nu i dec då jag tog 4 st pepparkakor, en liten bit ädelost och en halv glöggmugg). Börjar jag vet jag inte var jag slutar. Det är detsamma om det gäller sötsaker, mackor, drickbart. En gång i tiden var jag en partypuma... Jag levde som ett partydjur. Det fanns ingen tanke på framtiden utan bara här och nu. Varje helg, fredag och lördag, var det krogen som gällde. Samma ställe, stammishaket. Jag var totalt nere, kanske på gränsen till besatt, av DJ:n. Han var säkerligen 10 år äldre och dessutom gift. Så fel. Men då fanns ingen tanke på sånt. Då var hela livet bara ett stort paaaarty. Det var urringat, glittrigt och guldigt som gällde. Lösnaglar, smink och höga klackar... (låter ju nästan som Body Fitness eller hur?)

Vissa kvällar lyckades man pricka in den där perfekta fyllan. Man hade roligt, man skrattade, tjoade, sjöng, dansade på scenen, var medelpunkten. Men andra kvällar kunde det bli några Tequila för mycket. Då var jag inte den trevligaste varelsen på jorden. Att mina kompisar stod ut var ett under. Ibland gjorde de inte det. Jag ska inte klandra dem för det. Det märkvärdiga är att de kom tillbaka, att de stod kvar vid min sida, och att vi än idag är vänner även om vi träffas mer sällan nu för tiden, och festerna har blivit betydligt lugnare.

Avslutningvis vill jag säga att jag inte alltid har haft den starkaste karaktären. Att jag har haft svårt att hålla mig inom gränserna. Allt eller inget. Men jag har mognat. Jag har insett konsekvenserna av mitt beteende. Det gjorde jag inte då. Jag känner mig själv bättre och vet på ett ungefär var gränsen går. Men varje gång jag går ut finns en liten risk att jag ska passera den. Därför tar jag det lugnt. Det blir inte många utekvällar längre. Främst för att det inte är roligt längre. Bra uteställen växer inte på träd här uppe i glesbygden, speciellt inte när man har kommit upp i min ålder. Vanligtvis tycker jag att "lagom" är ett tråkigt ord men ibland är det jäkligt bra att det finns. Något att försöka tänka på nu i juletider. Mitt i all hysteri och frosseri. Ät lagom så mår man desto bättre både i kropp och själ. Njut av julen tillsammans med nära och kära. Här och nu.

Som en nunna i ett harem

Som en nunna mitt i ett helt harem av heta flirtiga singelkillar, så känns det emellanåt. Celibat var ordet. För mig handlar det avhållssamhet från julens godsaker. Se och lukta men inte röra. Det har gått bra, riktigt bra, såhär långt. Jag njuter av lukten av varm glögg som slår emot mig, pepparkakor, lussebullar. Medan kollegorna hugger in njuter jag av mitt substitut, keso med pepparkakskrydda och Funlight med äpple och päronsmak. Jag är så glad att jag jobbar på litet kontor med förstående kollegor. Jag behöver aldrig känna mig dum för att jag tackar nej till fikabröd. De vet hur det ligger till. Tack vare det slipper jag också dessa ständiga kommentarer om hur duktig man är. Och kommentarer om att man ger dem dåligt samvete. När man nästan tvingas ta en kaka för att de andra ska kunna äta med gott samvete. Mina kollegor vet att jag har andra mål än dem. Jag hoppar inte över fikabröd för att visa mig duktig, jag gör det för att en dag uppfylla min dröm.

Vi har en skön jargong och skojar ganska friskt med varandra. Det kan jag köpa, att man skojar med mig, men inte när folk ska skylla sitt dåliga samvete på mig. Så fort jag råkar nämna att jag känner mig lite hängig är chefens råd att äta en pizza. Tunnbrödsrulle funkar också. "För lite pizza och öl" brukar jag få höra. Jag skojar tillbaka. När jag är ute och springer intervaller ligger de fortfarande i sina varma sängar. De tackar inte nej när det bjuds på bullar till fikat. De förstår sig inte alltid på mig. Men de respekterar mig. De vet varför jag lever såhär, de känner till mina mål. Jag förstår inte alltid deras val heller men huvudsaken är respekt.

Varken karaktär eller disciplin är medfödda egenskaper. Jag är ingen übermänniska som tycker att det är superkul att inte få provsmaka julgodiset man ska göra. Men det ingår i planen om jag ska ta mig dit jag vill. Är det värt det? Ja. För varje gång jag avstår från att ta den där pepparkakan kan jag välja att se det som en uppoffring eller som ett steg närmare mitt mål. Det lättaste att avstå ifrån är trots allt just pepparkakor och lussebullar eftersom de inte fyller någon speciell funktion mer än sött och gott. Däremot är det jobbigare med det hemgjorda julgodiset och all denna mat. Rödbetssallad och julskinka på en skiva vörtbröd, alla sorters sill, lax, ägghalvor, nubben till maten. Okej, nubben är inte supergod men den hör ju till julen. Uppoffring? Ja kanske. Men siktar man högt krävs vissa uppoffringar. I ärlighetens namn tycker jag att det ingår. Man ska vara beredd att betala ett visst pris för att nå sina mål. Känslan när de väl är uppnådda blir desto häftigare. Så upplever iaf jag det. Tur i oturen är att julafton ligger på en lördag. Därmed infaller den när det är "fridag" eller "höjardag" för mig. Därför ska jag ta mig an den stora utmaningen att äta "lagom". Att inte äta tills man är spymätt och man får pressa ner sista prinskorvssnutten. Det underlättar att julen ligger illa till, att slippa extra helgdagar mitt i veckan när jag deffar, jag har lättare att hålla mina rutiner när det rullar på som vanligt. Tråkigt för er andra men bra för mig.

Hittills har jag varit äckligt disciplinerad under hela december. Det kan göra mig lite bitter när jag vänder den sidan till. Jag har med handen på hjärtat följt planen och ändå går det så långsamt. Inga avvikelser, inga chokladorgier. Men nu ska jag vända andra sidan till och se positivt. Inte ta på den där tråkiga "skita i allt" mössan, hämta pallen och klättra upp och ta ner Alladinasken som ligger högst upp i köksskåpet. Nej, jag vet att det inte blir bättre. Min formkurva lär ju knappast påverkas positivt. Jag ska fortsätta såhär så kommer resultaten tids nog.

Något kul: Jag är ledig imorgon. Som grädde på moset gick jag tidigare idag så jag har hunnit städa, tvätta och göra klart allt tråkigt. Därför kommer jag att sova lite längre än vanligt imorgon och sedan besöka gymmet på förmiddagen. Därefter ska jag göra julgodis utav bara h-vete. ska leka Leila i köket. Tjoho!

Hardcore

En gammal goding med Scooter dök upp på spellistan under intervallpasset i morse. På toppen av backen, med ungefär en tredjedel kvar av passet, ni vet när det börjar bli riktigt smärtsamt. Här gäller det att inte vika en tum. Släpper man greppet är risken att hjärnan och kroppen börjar en livlig diskussion. De vill att man ska kompromissa fram en lösning. "De 10 återstående kan halveras till 5 men du kan ju köra ett par av dem lite längre????" Inte fuska medvetet men ändå ta en enklare väg. Jag gnäller över människor som inte är beredda att kämpa för framgång. Människan kanske är lat av naturen, eller åtminstone bekväm av sig. Jag vill slita, jag vill kämpa, för ju mer arbete man lägger ner desto skönare blir segerns sötma. Så "No way" att jag ger upp om jag så ska krypa sista biten.

"We know you´re addicted to the real hardcore"... En textrad som fastnade i huvudet. "Real hardcore träning" det är det som gäller om man ska lyckas. Har jag vad som krävs? Är jag beredd att ge vad som krävs av mig? Som en skänk från ovan fick jag oanad energi och på något sätt tolkade jag det som svar.

Vågen är min ovän. Jag vill inte ens nämna något om den idag. Den ger bara dåliga vibbar och negativ energi. Okej. Om jag ska vara realist behöver jag tappa åtminstone 7 kg till. Tajt? Kanske. Omöjligt? Absolut inte. Spegelbilden i gymmet talade sitt tydliga språk. Visserligen hade jag favvokläderna som framhäver X-formen.

Det har nu gått 7 veckor på deffen och jag har fortfarande inte behövt sänka vikterna, snarare höjer jag. Känner mig starkare och starkare. Går det att bygga muskler under deff? Nej det ska vara tekniskt omöjligt att bygga om man ligger på energiunderskott. Men jag ligger faktiskt ganska högt energimässigt med tanke på min korta längd och med tanke på mitt låga basala energibehov. Kanske är det en del av förklaringen till den långsamma utvecklingen. Men efter jul är det dags att speeda upp tempot rejält och sänka intaget. Hatar att stressa och vet av erfarenhet att resultatet sällan blir bra.

Vet att punktförbränning är en myt. Men det skadar inte att jobba extra med sina problemområden. I syfte att bygga muskler alltså. Igår la jag in en bonusövning, benpress med hög fotställning för att komma åt valda partier på lår och rumpa, mina problemområden! Om jag inte hinner tappa tillräckligt med fett så är det åtminstone mycket snyggare om det finns en tillstymmelse till en tajt muskulös rumpa därunder. Pressade tills benen skakade. Dubbla vikter mot när jag körde övningen före deffen. Starkare än någonsin!

Hardcorestyle! När man ser mig är inte hardcore det första man tänker på. Jag ser snarare väldigt from ut. Lugn, försynt. Jag lovar. Men jag lovar också att skenet bedrar, så j-a mycket. Det finns en glöd här inne, en eld, ett fyverkeri av vilja, lust, passion, ambition. Jag har ett sjuhelvetes temperament också, fråga mina närstående om ni inte tror på mig.

Avslutar med Muhammed Alis ord som även användes i Adidasreklam för några år sedan:

Impossible is just a big word thrown around by small men,
who find it easier to live in the world they've been given than to explore the power they have to change it.
Impossible is not a fact. It's an opinion.
Impossible is not a declaration. It's a dare.
Impossible is potential.
Impossible is temporary.
Impossible is nothing.

Julklappar... check

Finally... klar med årets julklappar. Vi köper dock inte så mycket julklappar i vår familj. Det är bara syskonbarnen och sen brukar jag fortfarande få av mina föräldrar eftersom jag inte har några barn.

Vet att mjuka klappar inte är så populärt hos barnen men jag hoppas att de inte hatar sin faster. Vad paketen innehåller tänker jag inte avslöja än, även om de inte läser bloggen.

I övrigt har det blivit en del julklappar till mig själv. Har bl a unnat mig ett lyxigt set med Shower Gel och Body Butter från Kings & Queens. Lämnade nästan halva flaskan med duschcreme i Turkiet i somras. Nöden hade ingen lag och det gick inte ner en tum till i resväskan. Jag kanske överdriver lite men därefter försvann en del av njutningen med en varm och skön dusch. Det är vardagslyx i världsklass för mig!

Lyx och njutning behöver inte nödvändigtvis innehålla kalorier. Det kan bestå av en så enkel grej som en väldoftande produkt till kroppen. Tycker att kroppen är värd det. Min bästa vän som ställer upp i alla väder. Skulle kunna påstå att en fungerande kropp är bland det mest värdefulla jag har, så lätt att ta för given. Det kan vara en behandling, kropps- / hårvård. En cool inredningspryl till hemmet kanske, ja vad som helst.

Har även beställt ett par grejer från Balorina. Denna ska jag ha i hallen:

Och denna ska jag ha i sovrummet såklart:

Klockrena!

Annars står en massagebehandling högt upp på önskelistan till tomten. Benen skulle behöva en rejäl omgång. Och om tomten är riktigt snäll kan han skicka med lite andra behandlingar, slingor, klippning, en total make-over lagom till vårkanten.

Hotellweekend i Stockholm EFTER deffen. Det sistnämnda kommer förmodligen att bli av eftersom jag har köpt en julklapp till mina föräldrar som kommer att genomföras i Stockholm. Avslöjar inte vad det är ifall de skulle råka komma in här och snoka. Men det lär bli en fröjd för smaklökarna. En minnesvärd weekend.

Nu blir det ryggläge i soffan. Förtränga suget som finns där. Första gången under deffen som jag känner något slags sug efter choklad, julgodis, en Swebar pepparkaka eller bara en cola zero. Kan det månne vara Leilas fel, kollade på "Leilas söta jul" igår och jisses vilka Lakrits-choklad fudge hon gjorde. Ska göra dessa nästa fredag, dan före dan, och ta två stycken på julafton. Resten ska jag slå in i cellofanplast (stavas det så???) och göra fina paket av med söta rosetter.

Dessutom är det vilodag idag, mer tid över att känna efter. Tråk. Men säkert nödvändigt eftersom jag började känna av något i halsen häromdan. Har kunnat träna som planerat hittills i veckan eftersom det inte har blivit värre. Bytte dock ut det tänkta intervallpasset i utomhus i backe mot ett inomhuspass på cykeln. Dumt att utsätta luftvägarna för rå och fuktig luft i onödan. Benpasset igår blev väl inte riktigt så hardcore som jag hade hoppats på. Men okej. Imorgon ska jag vara fit for fight igen.

111213

111213... skojigt datum. Man lägger märke till såna detaljer inom mitt yrke. Man måste få ha lite kul på jobbet...

Började denna Luciamorgon med 60 minuters cykling. Relationen mellan mig och cykeln är fortsatt god trots alla timmar vi har tillbringat tillsammans såhär långt. Innan dieten drog igång var jag lite orolig att jag och cykeln skulle tröttna på varandra omgående, att det skulle sluta med skilsmässa mellan oss. Men tiden går förvånansvärt fort. Idag avslutades cykelturen till stämningsfulla Luciasånger på SVT. Började med partymusik på Radio 107,5 så det blev en härlig blandning. På jobbet fortsatte Luciafirande med glögg och pepparkakor för kollegorna. Jag luktade på glöggen iaf. En kopp kaffe och minikeso med kanel och solrosfrön gick utmärkt som Luciafika.

I övrigt har den här veckans träning bestått av en hejdundrande intervallrunda mellan lyktstolpar igår morse. Samt två stycken superpass i gymmet, rygg+mage igår och axlar+bröst idag. Som jag skrev på Facebook igår... Jag kände mig som en bulldozer som drog fram genom gymmet. Överskott på testosteron???

Nej, dags att krypa ner i sängen. Intervaller + benpass imorgon! Nu på lördag har jag gjort en tredjedel av dieten. Ofattbart hur fort det har gått. Tålamodet behövs mer än någonsin men samtidigt hur mycket tålamod har jag tid att ha. Nu måste det börja hända grejer. Efter jul höjer vi till nästa nivå. Hittills har det känts oförskämt lätt, har knappt känts som deff. Träningen är stenhård, otroligt tuffa intervallpass, men kostmässigt äter jag rejäla mängder och känner mig mätt och nöjd nästan jämt. Jag är taggad till 1000! Så välkommen till nästa nivå!

Söndagspromenad i vinterlandet

Låter bilderna tala för sig själva. Temperaturen ligger på behagliga -3. Perfekt! Lagom vintrigt.

Vilket underbart vackert land vi bor i. Små saker man glömmer i vardagens stress. Man blir hemmablind. Man dras med i ekorrhjulet. Förra fredagen var jag ute på upptäcksfärd i vårt vackra land. Under en bussresa på nästan 8 timmar hinner man passera både en och annan vacker vy. Man hinner dessutom färdas genom flera olika landskap, från norr till söder, observera hur landskapet förändras utanför bussfönstret. Det ger en tid att stanna upp, ta några djupa andetag, se sig omkring. Jag upphör aldrig att fascineras, låter mig hänföras av oändliga vidder, höga berg, djupa dalar, sjöar, granskogar, älvar, bäckar, röda stugor. Mångfalden är enorm. Den är det magnifika.

Men med handen på hjärtat tror jag att flertalet av oss har någon plats som tilltalar oss extra mycket. En plats där vi är hemma. "Borta bra men hemma bäst". För mig är det min hembygd. Dalarna. Här har jag djupa rötter. Jag är född och uppvuxen här. Under eftermiddagens promenad kände jag hur banden blir allt starkare. Jag har bott i Stockholm under två perioder, 1999-2002 och 2006-2008. Inte så märkligt med tanke på att jag alltid har älskat staden Stockholm. Jag får något lyriskt i blicken när jag passerar stadsgränsen. Älskar så innerligt att strosa omkring på Söders höjder, eller bland Kungsholmens kvarter. Se solen gå ner vid horisonten bortom Västerbron. Högalidskyrkans mäktiga torn. Även om jag fortfarande älskar Stockholm känner jag att jag har hittat hem igen. Dalarna är mitt hem, min borg, min familj. Stockholm är min evige älskare.

Bättre sent än aldrig

Gäller till kl 23:59 så än är det några timmar kvar. Skynda fynda! Finns massor av snyggt både till tjejer och killar.

Senil, förvirrad, deffhjärna???

I fredags lyckades jag med bedriften att glömma samtliga biljetter hemma, såväl bussbiljetten för resan till Gbg som tågbiljetten för hemresan, dessutom biljetten till Luciapokalen. Jag var 100% säker att de var med i handväskan. Jag hade nämligen lagt fram en fin hög med alla viktiga papper som skulle med, det visade sig vara kartor, vägbeskrivning till hotellet, spårvagnskarta och mat- och träningschemat såklart. Tur i oturen hade vi åkt i väldigt god tid. Pappa skulle skjutsa mig till bussen som går från grannkommunen 2,5 mil bort. Vi hann bara några km utanför stan innan jag upptäckte det fasansfulla misstaget. Grejen är att det är mitträcken och svårt att bara göra en U-sväng, fick tåligt vänta till nästa avfart. Jag var mest arg på mig själv. Jag censurerar mig själv där för det vara inga fina ord. Tack och lov hann jag med bussen ändå.

Häromdan efter träningen var det dags igen... kom hem med bussen till stan. Upptäckte att vantarna var borta. Okej ett par vantar överlever jag utan, jag har fler par hemma kan man lugnt påstå. Men när jag kände i samma ficka som vantarna hade legat i var den helt tom, där hade nycklarna också legat tidigare. Kände panikartat i varje jackficka. FAAAN de var borta. Återigen *censur*. Lyckligtvis som en ängel gud hade sänt kom pappa åkande i bilen. Stoppa honom och sen iväg efter bussen. Den måste ju rimligtvis stanna någonstans längs vägen... men icke, den körde som en galning. Pappa tyckte att jag skulle lugna ner mig och leta igenom ryggsäcken ordentligt. Ringde träningsanläggningen för att dubbelkolla att de inte hade ramlat ur där, men nej. Då måste de ha ramlat ur på bussen. Vi hade oturen att hamna bakom en söndagsåkare inne på småvägarna så vi tappade bussen ur sikte. Precis när jag var på väg att ge upp tittade jag igenom ryggsäcken igen. Där i ett fack jag ALDRIG använder låg den satans nyckeln. Min pappa är nog en av de snällaste människor man kan hitta, han sa ingenting speciellt, inget "vad var det jag sa", inget "klantarsel". Men det var just det sistnämnda jag var.

Jag som vanligtvis har 100% koll på nycklar, mobil, plånbok, biljetter osv känner inte riktigt igen mig själv just nu. Som jag uttryckte mig häromdan: "Jag skulle behöva en time out från mig själv". Begära skiljsmässa kanske???

Winter wonderland

Har tittat på "Leilas söta jul". Åh vad jag älskar julen. Jul är så mycket mer än mat och godis. Värme, kärlek, gemenskap, familjeband. Tackar mina föräldrar för alla fina julminnen jag har med mig genom livet. Men för att återgå till maten. Den här julen kommer att se annorlunda ut och det är inget som bekommer mig, inte i nuläget iaf. Julafton ligger på en lördag så vi får se vad jag får för direktiv från högre makt, d v s coachen. Tänker på julbordet med jobbet förra veckan... Den där mättnaden som slog till efter maten. Jag såg på mina kollegor, man kunde nästan ta på känslan, känslan av övermätta människor. Den där äckliga mättnadskänslan. Själv var jag nöjd. Ganska skönt. 

Då var det vinter här uppe. Morgonintervallerna genomfördes i nysnö. Backe passade bra. Ner med mössan och fokusera. Det finns mer att ge! Kraftfulla steg förde mig uppför backen steg för steg. Snön yrde. Det finns en oanad energi. Det är en känsla jag aldrig känt. Det är på riktigt nu. Morgonens smygvägning såg lovande ut.


Avslutningsvis bjuder jag på lite blandade bilder...

Mysig frukoststund i morse

Min "julhylla"

Nu är den på... tomteduken. Gullig va?

Och så går vi raskt vidare till helgens inköp. Passade på att fynda kosttillskott från Olimp. EAA Xplode samt en alldeles ny fettförbrännare som ska sättas in längre fram under deffen. Dessutom fick jag en shaker, tack för det!

En snygg påse med 6 st goda Celsius, en av varje smak.

Två * Smartshake. Totalt kom jag alltså hem med tre st nya shakers. Dessa kommer att sätta färg på tillvaron.

Long time no see

Det var ett tag sen... Dagarna rullar på.

Äntligen har jag en hel vecka i min älskade trygga inrutade vardag. Förra veckan bestod av diverse små händelser, trevligt men det rör till i planeringen. På tisdagen var det hockeymatch och eftersom mitt jobb var matchsponsor skulle jag utse matchens lirare i båda lagen. Hjälp! Men efter samråd med pappa tror jag att jag fattade ett bra beslut. Jag fick iaf inga ölburkar och snusdosor kastade efter mig när jag lämnade arenan. Träningen hade jag självklart klämt in mellan jobbet och hockeyn, det finns alltid tid för träning, det kräver bara planering. Dessutom slängde jag i mig nötfärsröran till middag och ett berg med vitkål och morot så jag var minst sagt proppmätt. Därför kunde jag lugnt titta på när alla vräkte i sig korv, chokladbitar och fikabröd i pausen. Blev bjuden på kaffe och kaka, kakan gav jag pappa som inte hade något emot det.

På torsdagen var det dags för utmaningen.... julbord med jobbet! Mina kollegor samt styrelsen med respektive, ett gäng på ca 12 pers. Min chef hade verkligen ordnat det på bästa sätt. Catering hemma hos honom och hans fru. De visste redan innan att jag skulle ha en rosa låda med mig. Hade "julbordsanpassat" matlådan och fyllt den med kalkon, brysselkål och blomkål, kryddat med örtsalt och vips hade jag en supergod och fräsch måltid. Chefens fru (antar att det var hon och inte han) hade fixat och donat och gjort det sådär supermysigt och juligt, som i "Jul med Ernst" nästan. Brasan i kaminen som sprakade, julmusik och härlig doft av glögg slog emot en när man klev in i huset. När de andra minglade runt med glöggmuggar fyllde jag min mugg med Julmust light. När de andra drack snaps skålade jag med Julmust light. Det var som att ingen noterade det. Vid matbordet kom dock ämnet upp för diskussion, eller trevligt samtal skulle jag kalla det. Nyfikna frågor om Ftinessfestivalen, Body Fitness som tävlingsform, hur man förbereder sig, hur man tränar, hur man äter, hur laddar man inför tävling, hur går tävlingen till??? Som sagt det blev ett trevligt samtal kring "min" sport. Jag behövde inte försvara mig, inte bita ifrån, bara svara artigt. Skönt!!! Med sådana medmänniskor är det enkelt att deffa.

Men om jag fick önska mig en enda sak av tomten skulle det vara ett stort paket med tålamod... det går långsamt. Vägde mig i fredags eftersom jag skulle vara i göteborg på lördagmorgon när jag vanligtvis väger mig. -0,5 kg. Hoppades på mer... som vanligt. No panic! Det känns bra nu. Denna vecka har jag varit supertaggad och älskat varje träningspass. Varje intervall, varje övning, varje repetition. Älskar att känna kroppen jobba, hur det ger resultat... för det gör det även om jag inte ser det med blotta ögat dag för dag. Vägningen i helgen blir spännande.

Var på resande fot hela fredagen. 8 timmar i en buss. Ont i rumpan var bara förnamnet. Ska aldrig mer klaga på spinningcykeln. Min kropp är inte skapad för att sitta still. Punkt. Om man tycker att det är trångt att äta på flygplan... HA! Prova att käka matlåda på en buss. Med en dam bredvid sig som också ska äta samtidigt. Hahaha.

Nu vet ni varför jag hade fullt upp förra veckan. Tänkte skriva mer om fitnessfestivalen och intrycken, samt lite om shoppingen på mässan. Imorgon eller torsdag får det bli.

Lördagsmys

Vilken underbar lördag. Har tagit fram adventsstakar och stjärnor. Pysslat här hemma och gjort fint inför advent. Mys! Har till och med bakat en mjuk pepparkaka. Det doftar jul i hela huset. Provsmakade en tunn skiva och den blev helt okej trots att jag bakade med fullkornsvetemjöl. Bra att testa den innan jag bjuder andra på den. Hoppas bara att den håller sig lika god tills imorgon när jag ska bjuda på adventsfika. Då är det se men inte röra för min del. Ska även gå på julmarknad vid Rådhustorget här i stan och bara insupa alla härliga dofter av glögg, pepparkakor, lussekatter m m. I det gamla källarvalvet på Stadshotellet är det marknad med närproducerad mat och alla diverse godsaker såhär till jul.
Hela veckan har känts otroligt bra. Känner mig nöjd med tillvaron, både gällande jobb och privat. Tänkte återkomma till diet och träning imorgon. Det är ju nämligen dags för att inleda fas 2. Första månaden är till ända och jag ska göra en liten sammanfattning. Månadsbokslut. Till dess tänkte jag fortsätta lördagskvällen med "Så mycket bättre" och därefter såhär:

Himmel och helvete...

Gårdagens formcheck... himmel och helvete kolliderade. Måttbandet var på den vänliga sidan. Resultatet av mätningen visade på minskningar framförallt i midjan och stuss, även små förändringar på lår och arm. MEN.... på motståndarsidan denna morgon stod ingen mindre än vågen. Denna läskiga varelse. Jag klev upp och resultatet var katastrof! Ärligt talat hade jag det på känn eftersom jag kände mig som en vattentunna inombords. Gör alltid det när jag har sovit katastrofalt dåligt. Har lika svårt att slappna av på nätterna mot lördag varje vecka, kanske ligger jag och spänner mig omedvetet/medvetet för vägningen.

De negativa känslorna svepte över mig och tvingade på mig den äckliga offerkoftan. Kände mig sviken och förrådd av min egen kropp. Jag kunde knappast vara besviken på mig själv, på min disciplin, då jag har följt upplägget enligt planerna hela veckan. Men min kropp var den stora förädaren. Jag trodde att vi var vänner. Den kunde knappast ha gett upp i ren protest, inte utan varningstecken, dessutom är jag bara i början av deffen. Jag tycker att jag har gett den en bra dos av träning, mat, sömn och vila, förutom sista natten förstås. Vad skulle jag göra? Starta krig mot egen kropp... nä så funkar det inte. Istället behärskade jag mig. Bestämde mig för att slita av mig den stickiga offerkoftan och slänga den i soptunnan.

Jag lät frustrationen rinna av mig sakta och säkert. Åt frukost, packade tränignsväska och cyklade till gymmet för intervaller. Där rann, bokstavligt talat, den sista frustrationen av mig... på löpbandet. Lite återhämtning innan jag fortsatte med axlar och armar. Skönt pass. Grymt pass. Revansch!!!

Välbehövliga ord från coachen fick mig ännu mer på banan igen... Vinden vände och det blev en härlig lördags trots allt. Valde att se det positiva, dels måtten som hade minskat och dels spegelbilden. Det var en stark och snygg tjej i spegelbilden på gymmet, hon strålade, hon log både inombords och på utsidan. Det är trots allt det visuella som avslöjar formen, vad displayen på vågen visar är egentligen bara siffror, totalt värdelösa. =)

Hoppas alla har en bra helg! Kram!

Thank God it´s Friday!

Satan i gatan... redan fredag. Vad fort det går. Vaknade med ett ryck när klockan ringde. Fredagmorgon= morgonpromenad. Men idag skulle det inte bli 60 minuter i promenadtempo. Såg att temperaturen låg på -6 enligt mobilen, upptäckte när jag väl var ute och såg den digitala termometern på stan att temperaturen snarare låg på -1, miss med uppdateringen på mobilen. =) I-landsproblem. Eftersom jag befarade en riktigt kylig morgonvända pälsade jag på mig rejält med kläder. Kanske lite väl att ta i. Gav mig ut med ambitionen att lägga in några intervaller. Insåg snart att de s k intervallerna fick förvandlas till korta etapper jogg. Gjorde upp en deal med mig själv om att jogga till var tredje låt i MP3 spelaren. "Joggade"/ lunkade fram som en Michelingubbe bland stadens gator. Höll på att förintas under alla lager kläder. Men en timme senare kom jag hem lycklig och nöjd.

Pepparkaksgröt och nybryggt kaffe! Det var belöningen denna morgon. Nu är det bäst att sätta fart mot jobbet. Ha en underbar fredag!!! /Kram

Dunderhonung?

Är supernöjd med BCAA Xplode från Olimp. God smak, jag kör apelsinsmaken. Eftersom jag åker buss till träningen är risken att jag hinner slappna av för mycket så jag somnar, det blir desto jobbigare när jag ska kliva av och gå till gymmet och köra järnet. Igår testade jag BCAA Xplode för första gången och det var ingen risk att jag skulle somna! Senaste dagarna har jag kommit till gymmet fulltankad med energi, på strålande humör och känt mig stark som Bamse. Äntligen något jag känner effekten av.

Såhär står det om produkten på Sportkost.nu:

BCAA Xplode kan sammanfattningsvis hjälpa till att:- Förbättra återhämtningen.
- Öka ATP produktionen och främja musklernas cellvolym.
- Hämma muskelnedbrytningen och kortisolnivåerna (muskelnedbrytande stress hormon)
- Motverka trötthet genom att blockera trötthetsverkande tryptophan till hjärnan.
- Öka proteinsyntesen, immunförsvar och matsmältning.
- Maximera upptaget av protein
- Optimera syntesen av tillväxthormon


Dagens pass bestod av ett antal högrepsövningar, bollindragningar för baksida lår och höftlyft för rumpan till förbannelse. Kommer förhoppningsvis att kännas rejält i bakdelen imorgon. Lägg därtill roterande sidoplanka * flera tusen typ. Tackar envisheten och uthålligheten för ett väl godkänt pass.

På väg till dagens träning med världens snyggaste linne. Bort med överflödigt fett så kommer det snart att sitta ännu bättre. Det ska jag se till.

Nu gäller det att komma i säng i tid för imorgon är det morgoncardio på schemat, i form av morgonpromenad. Men jag har en överaskning på lur. En backe. Förväntar mig att kroppen är med på noterna.

I have the time of my life...

På bussen till träningen drabbades jag av någon märklig känslostorm. Den kom samtidigt som låten "Fucking perfect" med Pink kom i hörlurarna. Jag insåg att målsnöret finns inom räckhåll, jag kan, jag vill, jag ska nå dit. Ungefär 19 veckor och ett antal träningstimmar (många liter svett) bort.


Känner mig stark och oslagbar... för tillfället. Vet att det svänger snabbt så jag passar på att suga åt mig av all positiv energi jag bara kan. "Nothing lasts forever". Att livet är en berg- och dalbana är inget specifikt kännetecken på att jag deffar. Så ser min tillvaro ut i vanliga fall, normalt tillstånd alltså. Jag är en känslomänniska. Det går upp och ner. "Man måste ha tråkigt ibland för att uppskatta det roliga i livet". Ogillar långa raksträckor som är varken eller. Kan verka lugn och försynt på utsidan men inombords stormar känslorna. Därför betyder måndagens lilla en-dagars dipp absolut ingenting i det långa loppet. Kan inte ens skylla den på dieten utan snarare på fysiska faktorer som beror på kvinnliga hormoner. Ingen anledning till oro, bara en naturlig (???) del i mitt liv. Vill inte att någon som läser bloggen en sådan dag ska tänka: "Stackars lilla gumman, hur ska hon orka en lång diet som redan har det jobbigt". Jag kommer att fortsätta blogga i både med- och motgång. Det kommer alltså att dyka upp mindre muntra inlägg även i fortsättningen. Jag vill använda bloggen som ett ställe där jag kan ventilera mina känslor, frustration, ilska, vad det nu kan vara. Jag skriver från hjärtat. Jag gnäller inte om dieten, den är mitt val. Däremot har jag bättre och sämre dagar, oavsett om jag är on eller off diet. Jag är människa helt enkelt.

Om jag uteblir från bloggen då finns det förmodligen två orsaker. Jag befinner mig på en av de där långa raksträckorna, då finner jag inte motivationen som behövs för att orka skriva. Eller så är det ett tecken på att allt rullar på. Livet leker. Att allt går enligt planerna. Att tiden inte finns för att hinna skriva. Jag prioriterar träning, matlagning, sömn och socialt umgänge med mina kära framför att sitta hemma vid datorn. Tror att jag vinner på den prioriteringen i långa loppet.

Jag är bara i början av dieten men jag vågar ändå påstå att jag mår bättre denna gång. Vad är skillnaden då?


* Fokuserar på det jag SKA äta, det jag FÅR äta, inte det jag INTE ska/får äta. Det tar bara onödig energi. Slösar inte så mycket kraft på att planera fridagarna. Förr kunde jag börja redan på tisdag och titta på goda recept, tills hjärnan svämmade över. Min fridag är inte samma som ätardag. Måttfullhet är bäst. Kanske låter tråkigt men det funkar, iaf för mig.


* Accepterar mitt val och andras val. Förr har jag blivit galen på alla dofter runtomkring, och alla stackare som åt "vad de ville". Igår kväll på bussen hem åt någon bakom mig en apelsin som doftade mycket gott, den friska apelsindoften nådde mina näsborrar och fyllde mig med vällust. Jag hade ätit äpple till eftermiddagsmellis, jag hade redan haft min fruktstund för denna dag. Jag accepterade det. Jag kan t o m gå in i mataffären en vardagmorgon och känna doft av nybakat bröd. Jag klarar av att njuta av den underbara doften och titta på när någon bredvid mig fyller en papperspåse med grova frallor. Men vet att det är no no, se och lukta men inte smaka. Kanske på lördagen... ;-)


* Jag gläds åt de små sakerna. Alla tillåtna smaksättare. Som att ha lite Funlight i gröten eller kesellan. Eller det bästa av allt, KANEL och kardemumma. Är en periodare när det gäller pepparkakskrydda men just nu har jag den i gröten varenda morgon. Så j-a gott. Te är också en "räddare i nöden". Har teer i olika smaker, Roobios, Orientalisk kanel, Lakrits, Citron-ingefära, Blåbär-vanilj, Pepparmint... ja ni fattar. Gillar olika Yogi teerna, de som har små "kloka ord" hängades på tepåsen.

Jag vet att det kommer att tuffas till framöver. Det kommer att komma åtstramningar, justeringar längs vägen. Det kommer att krävas betydligt tuffare tag, mer träning, mindre mat. Det är jag medveten om. Just nu, här & nu, mår jag bra. Äter tillräckligt för att fortfarande orka träna hårt. Mat, sömn, träning och vila i en harmonisk balans. Positiv energi som funkar som bränsle. Jag väljer att blicka framåt med förväntan, men samtidigt väljer jag att befinna mig i nuet och njuta av det positiva här och nu.

"Low battery" och hormonspöke...

Sådär, då var det måndag igen. Det betyder 60 minuter cykling. Tack Metro FM (Turkisk radiostation) för perfekt musikmix. Idag var det inget mesande för att orka hålla hela timmen, idag var det högre intensitet redan från start. Delade upp passet i etapper. Den första var 20 minuter, sen kortar jag ner dem till 2*10 minuter, och sista 20 är det 4*5minuter som gäller. På så vis tycker jag att det känns lättare mentalt än att tänka 60(!!!) minuter från start. Håller i genomsnitt en pulsnivå runt 75% av maxpuls, men under passets gång slänger jag in backar med tyngre motstånd, några snabbare intervaller, allt utifrån dagsform. Handduken var genomblöt efter morgonens pass...

Levde på endorfinruset fram till lunch. Därefter var det trögt att jobba. Trots att jag kände mig som en disktrasa höll jag humöret uppe. Varken kunder eller kollegor ska behöva påverkas. Tror faktiskt inte att det beror på dieten utan det är den "vanliga" huvudvärken jag drabbas av ett par gånger i månaden. Kanske är det hormoner som spelar in. Däremot blir det ju lite jobbigare att må såhär nu när jag inte kan "döva smärtan" med ätbara ting. Exempelvis ta en ruta mörk choklad, eller ta en knäckemacka med ost för att få upp blodsocker och energinivå. Men det kommer alltid dagar då man mår sämre oavsett om man går på diet eller ej. Det ingår i planen och är till för att överlevas. Upp med huvudet och släpp inte blicken från målet. Jag väljer detta... inget gnäll.

Nu är det dags att fixa middagen. Nötfärs med bönor och grönsaker. En av veckans favoritmåltider. Mmmmmm. Ska även hänga tvätt och fixa lite annat innan jag slår mig till ro för kvällen. Därefter är det mys i soffan med en mugg te och danska serien "Den som dräper" på TV4.

Vecka 2

Först den obligatoriska svettbilden från morgoncyklingen häromdan...

Dietvecka 2 har varit väldigt mycket delade känslor. Försöker se bortom de negativa tankar som dyker upp. Se det ljusa, det positiva. Det positiva är helt klart i överläge när det gäller hur mitt liv ser ut men tyvärr är den negativa sidan jävligt envis. Vågen visade bara -0,4 denna vecka. Slår bort oron som kommer som ett täcke över mig. Den kväver mig om jag väljer att lyssna på den. Ser det som en naturlig utveckling, stort ras vecka 1, långsammare vecka 2. Väljer att se det ur ett annat perspektiv... totalt -1,8 på 2 veckor, alltså -0,9 per vecka. Positivt tänkande!

Träningen

Träningsmässigt började veckan med 60 minuter härlig cykling i måndags. Tyvärr blev styrkepassen både måndag och tisdag delvis omkastade p g a allt folk i gymmet. Jag lät mig påverkas för mycket av utomstående faktorer vilket gjorde att passen inte blev helt lyckade. Kände mig irriterad på folk omkring mig, folk som envisades med att sno hantlarna framför ögonen på mig o s v. Orken och energin fanns där men jag slösade den på att vara arg på allt och alla. Så dumt! Jag ville inget hellre att träna men med tanke på mitt humör borde jag ha låst in mig, var en fara för omgivningen. Veckan fortsatte dock i rätt riktning... uppåt! Såg ljuset i tunneln. Efter onsdagens utflykt till Stockholm har det bara blivit bättre. Har genomfört samtliga pass med större beslutsamhet än någonsin. Under morgonpromenaden häromdan la jag in 4 st backintervaller bara för att det såg så kul ut. Härlig musik i öronen som "lyfte mig" uppför backen. underbar känsla av att vara oövervinnerlig. Unstopable. Toppade det idag med 45 minuters intervaller i form av spinning tills jag var blöt av svett. Därefter axlar och armar i gymmet. Några bonusset för varje muskelgrupp. Extra allt!


Kosten

Inga problem... kaxigt men sant. Inget sug. Inte en chans att jag viker mig en tum. Ett lysande exempel är fredagskvällens meny: Sej/torsk med potatis och broccoli. Yes, fredagsmys så det står härliga till. Läser på facebook om "vänner" som äter tacos, kött och potatisgratäng o s v. Hmmm, hur piffar man upp fisk, potatis och broccoli. Jo jag vet, jag mixar broccolin och gör favoritmoset. Sen pressar jag potatisen med potatispressen. Fisken kan jag krydda med mangocurrykrydda från Santa Maria. Vips så smakade min fredagsmiddag underbart! Pressade i lite citron i vattnet som en extra höjdpunkt. Allt är relativt och när man går på diet får man piffa till maten med enkla knep. Som sagt, när jag satt och tuggade i mig min mat tänkte jag för mig själv... inte en chans att jag avviker från planen. Det är ingen uppoffring. Det är en självklarhet om jag ska nå mitt mål. Mina teamkamrater som är inne på sin 4:e månad av dieten kanske vill döda mig nu, men det är ju kul att deffa! =) Frågan är bara om min kropp kommer att svara som jag hoppas på, om den kommer att släppa det fett som krävs. För tidigt att drabbas av noja men tyvärr har jag misslyckats förr så oron kommer krypande.

Onsdagens möte med teamkamraterna blev verkligen en eld i baken på mig. Kände mig som en säl i jämförelse med dessa tjejer. Men å andra sidan har de deffat ett antal månader, medan jag var inne på min andra vecka. Sen att jag körde med flugvikter i jämförelse med dem är sånt jag får leva med, ärligt talat visste jag det. Likaså att jag skulle vara i absolut sämst form på plåtningen. Det var trots allt en lärorik dag. Mycket delade känslor. Å ena sidan kände jag mig totalt misslyckad och att det var lika bra att kasta in handduken på en gång. Å andra sidan gav det mig ny inspiration, det tände mig ännu mer att se mina teamkompisar live, jag såg att det går att lyckas om man verkligen vill och är beredd att satsa. Självklart har vi olika förutsättningar rent kroppsligt och genetiskt. Men vill man så kan man!!! Alla går vi in i detta med våra egna förutsättningar och ambitioner. Jag tror inte på några mirakel, jag tror inte på vinst, men jag tror på att göra mitt bästa och det räcker långt, förhoppningsvis ända till tävlingsscenen. Under tågresan hem lät jag alla intryck från dagen smälta in, jag tillät de negativa tankarna att komma och sedan sväva förbi. Slutsatsen blev att jag nu är mer bestämd än någonsin, mer säker på att jag vill detta. Även om jag befinner mig ljusår från tävlingsform kände jag en tillhörighet. Vi var en grupp, ett team, ett gäng tjejer med samma mål. Häftigt!

Monday morning...

Den optimala starten på veckan... 60 minuter svettig cykling. Det är riktigt mysigt att börja dagen på cykeln framför Nyhetsmorgon, som en ren bonus blir man dessutom lite allmänbildad. Känslan när jag kliver av cykeln är obeskrivlig för de "icke-frälsta", ni som älskar att träna vet vad jag menar. Bilden ljuger faktiskt... eller den är iaf en stor underdrift. Svettfläcken ser ju ut som en liten tennisboll men det rann av mig. Håret var genomblött.

Levde på endorfinruset hela morgonen och jag nästintill dansade in på jobbet. Mina kollegor trodde att jag hade börjat med någon drog. Tyvärr kom tröttheten som ett brev på posten lagom efter lunch. Tjong... som att få en smäll i huvudet av en stekpanna. Men det var mental trötthet, inte kroppslig. Kroppen behövde och den ville träna. Det gällde bara att få med huvudet. Därav anledningen till det slentrianmässiga ryggpasset. Det var mycket folk på gymmet och jag fick kasta om i upplägget, byta ett par övningar. Det enda jag var 100% nöjd med var magträningen som jag avslutade passet med. Crunches på boll, sneda crunches där jag körde olika varianter. Sist men inte minst några set russian twist med viktplatta. Okej, inte helt nöjd men jag försökte intala mig: "Även ett dåligt träningspass räknas", "Den bästa träningen är den som blir av". I slutet av dieten är detta avgörande, förmågan att ta sig till gymmet och genomföra passen enligt schema trots att man inte är på topp.

Dags för middag! Nya favoriträtten är nötfärs med bönmix, kikärtor och sallad. Kryddas med lite starka kryddor, bl a chiliexplosion och Cherimoula från Santa Maria.

Två trogna kompisar i köket...

Gott och blandat

Söndag... veckans värsta dag. Låter den bara passera utan att stjäla onödigt mycket energi. Det fanns en tid då jag inte pallade söndagar, mådde riktigt dåligt, var nedstämd och deppig. Men jag har lärt mig acceptera dem som vilken annan veckodag som helst. Hade inget annat val. Jag har hoppats på att jag en dag ska börja tycka om söndagar men det känns som överkurs. Det går dock bättre de veckor jag lägger in träningspass på söndagen. Dessutom får jag tiden att gå genom att aktivera mig med matlagning, tvätt och liknande sysslor. Egentligen låter det inte så tokigt, en lugn söndag när man kan strosa runt hemma och pyssla, förbereda sig och planera inför kommande vecka.

Vecka 2 står för dörren. För att klargöra det jag var inne på i förra inlägget. Första veckan på diet kan vara jobbig när jag lägger om kosten, minskar kolhydratintag o s v. Däremot har det inte varit några problem med frestelser och sötsug, det brukar komma längre in i dieten. Jag har utan problem kunnat gå förbi brödhyllorna i mataffären, känna doften av nybakt. That´s the way it is... liksom. Det doftar gott, det ser gott ut, men det är inget som ingår i tävlingsdiet, därmed är det inget för mig. Om ett antal månader framåt är det kanske inte lika "piece of a cake". Då kan man nästintill se hägringar av sådant man är sugen på. Tänkte på det när jag läste reklambladen förra veckan. Det var banne mig brieost till extrapris i varje matbutik. Bra att det var vecka 1 och inte vecka 11. Jag brukar dra det så långt att jag slutar läsa reklamen. Finns ingen anledning att fresta mig i onödan.

Dieten sätter kreativiteten på prov. Det är mycket broccoli i mitt upplägg. När jag tröttnar byter jag bara konsistens. Koka broccolin och mosa den med stavmixern, spä ut med vatten till önskad konsistens, krydda ordentligt med örtsalt. I övrigt gäller det att ha fantasi med kryddor. Lite gurkmeja på riset för en fin gul färg och extra smak. Små saker som gör skillnad. Eller så gör man som min förra coach alltid sa till mig. Tänk inte smak, tänk inte konsistens under diet.

Fantasi ja... Igår när mina föräldrar åt hemgjord maräng med hallonkesella och vaniljglass gjorde jag min dietvänliga maräng. Vispa ett par äggvitor till hårt skum, blanda i lite vaniljprotein. Häll fluffen i en form och in i ugnen i ca 15 minuter. Ät den varm eller kall med lättkesella, bär, frukt eller vad man önskar. Igår åt jag den med lättkesella och jordgubbar. Supergott! Ett annat tips på efterrätt är att man värmer funlight och lite bär i en kastrull, ha i gelatinblad och låt smälta samman. Häll upp i glas och låt stå i kylen några timmar, servera med en klick lättkesella, keso, vaniljkesella eller turkisk yoghurt. Eller chokladmousse på äggvitor och smält 70-85% choklad. Vispa äggvitorna till hårt skum, smält choklad i vattenbad, låt chokladen svalna något och rör försiktigt ner i äggviteskummet. Låt stå i kylen några timmar.

Men varför krångla till det... det kan vara precis lika gott med en chokladpudding gjord på kaseinprotein och vatten.

Ha en fortsatt trevlig kväll! Snart dags att ladda för ny vecka och nya möjligheter!

Vecka 1

Sammanfattning av dietvecka 1... Förutom måndagens dipp har veckan gått över förväntan. Många kanske fnyser på näsan åt mitt resonemang. Men enligt vad jag har upplevt vid tidigare dieter är första veckan en av de jobbigaste sett ur fysiskt perspektiv. Givetvis är man extra taggad och fulltankad med motivation såhär i början, vilket är tur med tanke på hur min kropp brukar reagera. Huvudvärk, illamående, yrsel är typiska reaktioner när jag lägger om kosten. När jag började dieta november 2009 mådde jag piss hela första veckan (Då hade jag hjälp av en annan coach ska jag tillägga). Denna vecka var det tack och lov bara en dag. Skillnaden från förra gången är att förändringen inte är lika drastisk, nu kommer förändringarna att ske i mindre steg. Den gången kapade vi kolhydratintaget maximalt redan från start. Minns att första veckans träningspass var en plåga att ta sig igenom. Den gångna veckan har jag känt mig hyffsat stark och pigg.

Igår var det dags för vägning. Vägning kommer alltså att ske varje lördagmorgon, mätning kommer att ske varannan lördagmorgon. Startvikt förra helgen var 55,3 kg. Igår stannade vågen på 53,9 kg, -1,4 kg. Detta ser jag som ett tecken på att kroppen har släppt en del vätska. Det är alltså precis som det ska vara, som det brukar vara. Därför spar jag på glädjeropen till om ca 3-4 veckor framåt. Samtidigt ska jag inte förneka att det känns bra att få en rivstart, att kroppen tycks svara på nya upplägget.

Efter en enda vecka på diet fanns det inga direkta cravings. Inget behov av någon höjardag i större utsträckning. Men eftersom det trots allt var fridag utan schema lyssnade jag på min kropp och lät den bestämma vad den ville ha. Frukosten blev Philurafil med hemmagjord müsli, granatäpple, banan och solroskärnor. En skiva av mammas hembakta bröd, grovt och mättande till skillnad från många man hittar i hyllorna i affären. Mamma ville verkligen skämma bort sin dotter igår så jag blev bjuden på oxfilé med rostade rotsaker och rödvinssky. Vilken lördagsmiddag! Mina föräldrar drack varsitt glas rödvin men jag nöjde mig med cola zero, ungefär samma färg.

Att fylla på med god och bra mat kändes helrätt. Speciellt efter förmiddagens intervallpass. 45 minuter löpintervaller. "Mördarpass" har sällan passat bättre än i detta fall. Jag fräste och spottade längs sjövägen. Röd som en gris, blöt av svett. "Det som inte dödar härdar" malde i mitt huvud. Har en ovana att sjunga med i musiken när jag tränar cardio med hög intensitet. Jag får liksom hejda mig när jag går på spinningpass. Det har ungefär samma effekt som att låta när man tränar styrketräning, man orkar ta ut sig det där sista. Igår råkade av en händelse Eric Amarillos "Om sanningen ska fram" dyka upp på spellistan. Hann klämma i ett par refränger av den... "Vill du ligga..." Sen märkte jag killen som stod och fiskade vid sjön. Inte undra på att han såg så glad ut och vinkade åt mig. Försökte dra ner pannbandet och passera obemärkt. Efter ganska precis 45 minuter var jag hemma igen med mjölksyra i benen och blodsmak i munnen men framförallt så himla lycklig. Dusch, lunch, lite vila, sen var det dags för dagens andra pass. Styrka axlar och armar. Vad det märktes på flåset att jag hade tränat intervaller. Efter ca 6-8 reps tog jag slut konditionsmässigt trots att det fanns mer i musklerna. Satsade på tyngre vikter och färre reps, desto fler set istället.

Idag känner jag faktiskt att det är välbehövlig vilodag. Har dock hunnit med en liten promenad förbi kyrkogården. Rogivande och vackert med alla ljus. Stannade vid mormor och morfars grav. De gick bort redan 1968 resp 1955 så jag hann aldrig träffa dem. Varför måste vissa lämna oss så snabbt... önskar att jag hade hunnit träffa dem och att min kära mamma hade fått ha sina föräldrar kvar längre. Men sånt är livet.

Ha en underbar söndag.

Torsdagsmys!

Torsdagsmys funkar alldeles utmärkt. Kaneldoftande te och värmeljus.

Gör om, gör rätt

Fel fel fel... Varför fokusera på rädsla och oro. Affischen ger mig inspiration. Den ger mig ett datum. Det känns mer verkligt och målet känns mer konkret nu när det finns ett datum. Det finns ett mål att "ta på", att fästa blicken på. Jag har nästan 5 månader på mig att förbereda mig.

Spana in denna...

Ärligt talat får jag rejäl skrämselhicka av bilden. Jag spelar inte i samma division som atleterna på denna bild. Det känns ganska orealistiskt också med tanke på mina förutsättningar. Det handlar om tävlingsdebut för min del. Att först och främst uppnå mitt livs toppform, förhoppningsvis ska det räcka till tävlingsform. Jag ska göra vad som krävs, varje dag, varje träningspass. Kollar på filmklipp från SM och NM och drabbas återigen av tvivel... Varför detta trista tvivel som fyller mig när jag borde fyllas av inspiration. Jag är som sagt nybörjare, precis som i alla sporter måste man få vara nybörjare i början. När det handlar om motionslopp som Tjejmilen, Vasaloppet etc då får man minsann vara en "glad amatör". Det är lättare att vara nybörjare i sådana sammanhang när man kan hanka sig fram genom loppen i sin egen takt. Där ska man inte stå på en scen och ha strålkastarljusen på sig, inte vara iklädd endast glittrig bikini och pumps. I "min" sport känns det som att man vill vara fulländad innan man ens ger sig på att tävla. Kanske beror det på att det är en bedömningssport. Det blir personligt när man står där i blickpunkten. Missförstå mig inte, självklart förstår jag vikten av att representera sitt team på bästa sätt. Men man tävlar ju även (främst?) för sin egen skull, för att nå sin individuella toppform.

Varför skriver jag "man" hela tiden. Det här handlar om mig och hur jag känner. För mig är tävlingen det slutliga målet där jag får visa upp vad jag har kämpat för. Slutresultatet av flera månaders diet och tuff träning. Några minuter i rampljuset. Jag gör detta för att jag vill testa gränserna, tänja på gränserna, både fysiskt och psykiskt. Dessutom fascineras jag av vältränade deffade kroppar. Det är vägen dit som är den stora prestationen i sammanhanget. Men för mig är det även en stor utmaning i att en dag kliva upp på scenen. Att övervinna scenskräcken. Att lära sig posera och framhäva sin fysik på bästa sätt. Det är också en prestation.

Nu sopar jag undan alla grubblerier och tvivel och kör 110%! Kollar på filmklippen från SM och NM med "nya ögon", istället för tvivel ska de fylla mig med inspiration till max!

Idag är det vilodag. Känns knappast som att den är särskilt välbehövlig. Jag vill träna. Men man ska kanske vila i förebyggande syfte. Längre fram under deffen kommer antalet vilodagar att minimeras. Hmmm. Imorgon kör vi desto hårdare igen.

Dag 1,2,3

Veckan rullar på i behagligt tempo. Har snart passerat dietdag 3. Dag 3 av ungefär 7833599 känns det som ibland. I nästa stund vänder jag på steken och inser hur lite 5 månader är, hur snabbt det kan gå. Det var inte längesen det var juli-aug och de andra tjejerna började deffa inför Luciapokalen... svisch säger, nu är det endast en fjuttig månad kvar.

En sammanfatning av veckan såhär långt...

Måndag = berg- och dalbana. Hade svårt att somna på söndagskvällen. Kände mig som ett barn natten före julafton eller sin födelsedag. Låg på helspänn. Måndag morgon började på bästa sätt. Jag hoppade upp ur sängen, redo för 60 minuter cykling. Kaffe och BCAA. Vilket sätt att inleda veckan på! Svetten fullständigt rann av mig. Lovely! Frukosten smakade godare än någonsin. Ryggpasset gick överförväntan, kände mig stark. Mellanmål... lunch.. kändes som berget med wokgrönsaker aldrig skulle ta slut. Blev mätt och nöjd. Så långt var allt frid och fröjd. Då vände det. Varningslampan började lysa "Low battery!!!". Mest ett vakuum resten av dagen. Fruktansvärd huvudvärk. De som känner mig vet att jag är lätt hypokondrisk så jag spekulerade i det värsta, hjärntumör kanske. Hunger som rev i magen. Yrskallad (kändes som jag hade en plåthink över huvudet) tog jag mig ner på stan för att inhandla några fjuttiga saker. När ingen av stadens mataffärer hade lätt sojamjölk rann bägaren över fullständigt, kände mig som en folkilsk tjur. Det vände lite när jag fick i mig middagen, nötfärs med bönor. Somnade gott den kvällen. Tisdagmorgon var allt som vanligt igen. Huvudvärken var puts väck. De senaste dagarna har känts bra. Igår var det morgonpromenad och idag cykling på morgonen. Passen på gymmet har känts bra. Det finns energi för att maxa vikterna. Jag har inte varit alltför hungrig. Lite besviken på magträningen som jag inte fick rätt kontakt i. Bäst hittills är passet för axlar och bröst, 9 övningar, full kontakt. Mjölksyra av att lyfta mobilen efteråt.

När jag läste igenom upplägget funderade jag hur 60 minuter cykling på morgonen skulle kännas. Förutom att jag får värk i rumpan. En timme kan kännas väldigt länge beroende på inställning, men även yttre faktorer såsom musik och liknande spelar viss roll. Testar mig fram för att hitta min metod. Häromdan tittade jag på ett avsnitt av "Gustafsson 3tr" samt avrundade med ca en halvtimme ABBA. Härlig musik som gör mig nostalgisk. I morse tittade jag på Nyhetsmorgon tills de blev för långrandiga, bytte då till en blandad spellista med Rihanna, David Guetta, Pink, Kate Perry, Pitbull m fl. Ska nog börja leta fram musik inom vissa teman. Funderar starkt på att köra en timme schlager nästa gång. 

En sak jag har noterat gällande maten... Mer är inte alltid bättre. Gröten smakar bättre än någonsin och den mättar faktiskt. Tidigare dieter har jag använt mig av uppvispade äggvitor i morgongröten för att få mer volym men minimalt med extra kalorier. Efter att ha testat utan så måste jag säga att jag känner mig mätt längre stund nu,  d v s UTAN äggvitor. Jag är en person som tenderar att äta mer desto mer jag äter... jag blir alltså inte nöjdare ju mer jag äter utan snarare tvärtom, jag blir sugen på ännu mer. Man lär sig saker om sig själv och sin kropp hela tiden.

En sak till... man överlever visst utan kvällsmål. Har värmt mig med en mugg te om kvällarna istället för den sedvanliga kesellan eller kaseinproteinet. Har inte behövt lägga mig hungrig en kväll.

Deffhjärna brukar dyka upp en bit in i dieten. Lite tidigt såhär första veckan kanske. I morse skällde jag om internetbanken tills jag upptäckte att jag försökte logga in utan inloggningskort i kortläsaren. Banken är i mitt fall även min arbetsgivare så det var inga trevliga fraser vid köksbordet. Om det beror på deff eller bara allmän förvirring är dock obesvarad fråga. Därefter skulle jag gå till ICA och hämta post och handla åt jobbet. På vägen går jag i mina tankar och funderar kring detta fenomen med deffhjärna. Skönt att man fortfarande har koll på läget tänker jag. Kommer tillbaka från ICA med posten men utan att ha handlat. Men som sagt det beror nog bara på min vanliga förvirring, är ju alltid lite disträ av mig.

Det blev ett långt och ostrukturerat inlägg. Men det var en inblick i hur veckan har börjat. Om en vecka är det dags för att åka till Stockholm och träffa de andra i teamet. Trots att jag är långt ifrån toppform ser jag fram emot det.

Nu väntar en dusch och sen Efterlyst... med en mugg te. =)

Nöjd med tillvaron...

Jag spricker snart av upphetsning... hahaha. Nä, inte sån upphetsning för er som fick dirty tankar. Upphetsning över allt spännande som är på g. Tacksamhet att få uppleva detta i mitt liv. Tacksamhet gentemot vem? Dels det härliga team jag tillhör med coacherna Madde och Minette i spetsen. Har sagt det förr men säger det igen, det är en ära att få tillhöra Team Pure Fitness. Om bara 10 dagar ska jag äntligen få träffa de andra tjejerna live. Hittills har jag förutom coacherna endast träffat Annelise, en go och glad tjej, en riktig energigivare.

Dessutom är jag tacksam för att jag är den jag är. Att jag tar steget utanför trygghetszonen och siktar mot mina mål. Att jag har mod och kraft till detta. Det kommer att krävas 100% planering och fokus från min sida. Det hänger på mig nu om jag ska lyckas. Jag har coachernas upplägg att följa, jag har familj som stöttar mig... hoppas jag. Men förutom det är det bara upp till mig själv att göra jobbet. Jag kommer att behöva avstå från saker, aktiviteter. Ser inte det som uppoffring utan som ett steg mot målet. Första happening: 80-talsfest om ett par veckor... no thanks. Förresten har jag tröttnat på kroglivet, det är typ bara när jag är utomlands som jag överhuvudtaget ställer mig på ett dansgolv. Det är redan stor pensionärsvarning på mig. Deffen ger mig bara ännu ett skäl att komma undan, tack för det! =) Tacka vet jag en mysig hemmakväll, krypa upp under en filt i soffan, tända en massa värmeljus. En spännande film på tv:n. I like!

Skönt att ha gjort klart kurserna för ett tag framöver. Även denna vecka bjöds det på eftermiddagsfika, med morotskaka denna gång, men inte ens ett litet äpple eller clementin syntes till. Oh my god! Ja ja, egentligen är det bagateller att haka upp sig på men jag tycker att det är dåligt av en så pass stor arbetsgivare att inte tänka ett dugg hälsosamt. Vill de verkligen ha kursdeltagare som får en sockerkick och sen dippar. Man märkte verkligen hur folk tappade fokus sista timmen. Det finns säkert fler (även personer som inte deffar eller är hälsofreak) som hellre skulle ta en frukt än en kakbit... eller är det bara jag som är kärringen mot strömmen? Inser att det gäller att alltid ha ett bra mellis i beredskap oavsett om det är deff eller inte. Man kan inte räkna med att omvärlden ska förstå.

Imorgon kör jag alltså igång nya upplägget. Längtar efter att återse min gamle vän, träningscykeln. Den står ju här så jag ser den dagligen men under en tid har den endast fått agera torkställning och klädhängare. Vi får se om jag är lika entusiastisk imorgon bitti när jag har gjort 60 minuter. Matlådorna är förberedda fram till onsdag. Jag har myst idag när jag har pysslat i köket. Älskar att planera och strukturera mitt liv.

Utgångsläge

Efter en ostrukturerad vecka där jag har varit borta på kurs och hunnit vila från träningen flera dagar i sträck är jag redo. Redo att återgå till rutinerna... och lite till. Igår damp mailet ner i inkorgen. Order från högre makt. Dietupplägg november.

Jag befann mig på kurs och kunde inte öppna bilagorna i mobilen så gissa om jag var ivrig att komma hem och slå igång datorn. Och gissa om datorn var extra sugen på att jävlas med mig, extra seg. Det slutade med en lång ramsa av diverse svordomar. Kunde ha gett den en snyting så arg var jag. Till slut fick jag fram upplägget. Första tanken: "Det här fixar jag, inga problem!". Om jag jämför med de som ska tävla i december är mitt upplägg rena barnleken och konstigt vore väl annars eftersom tanken är att nivån ska kunna höjas både en, två och tre (kanske fler?) gånger under resans gång. Eftersom jag har en del att tappa kommer det att krävas en rejäl viktnedgång per vecka. Nästa reflektion: "Ingen lätt match". Men jag ska göra vad jag kan, följa upplägget till punkt och pricka. Jag vill kunna redovisa veckans resultat med vetskapen att jag har gjort vad jag kan. Oavsett vad vågskrället visar. Det kommer jag att fixa! Mantran som kommer att rabblas:

"Jag är stark och stolt" (varje gång jag äntrar gymet)

"Jag väljer detta" (när jag föredrar proteindrinken framför glögg och lussebullar i december)

"Pain is only weakness leaving your body" (sista intervallerna)

"Pain is temporary, glory is forever" (Nja, lite storslaget kanske, vem kommer liksom att minnas mig förevigt efter en tävlingsdebut...?)

"Champions are not born, they´re made of hard work" (i alla tänkbara sammanhang, tex på gymet när det svider i musklerna)

Somnade gott igår med ett leende. Tänkte på vad som komma ska, utmaningarna jag kommer att ställas inför. Hur långt är jag beredd att gå? Det är dags att testa gränserna. Vaknade både en och två gånger under natten. Tittade på klockan. Äntligen ringde väckarklockan. Vägning + mätning. Mina föräldrar har skänkt mig deras våg så nu vet jag att det är en våg jag kan lita på, en gammal god vän jag har vägt mig på förr. =) Plockade fram måttband, papper och penna. Därmed har jag nu ett utgångsläge. 55,3 finfina kg... eller inte. Skulle snarare kalla dem obekväma kg. Min trivselvikt är någonstans runt 51 kg.

Fick en liten kalldusch idag när jag läste igenom kostupplägget igen. Kvällsmålet är bortplockat. Det är finito, goodbye, farväl till mitt kvällsmål, soffmyset. Min bästa stund på hela dagen. När jag kunde krypa upp i soffan till tv-program som Efterlyst eller Lyxfällan med min proteinpudding eller kesella. Att avstå från skräpmat, fett och socker ser jag som en välgärning mot min kropp. Men kvällsmålet kommer att bli det jag saknar mest. Nåväl, jag lär nog överleva ändå! Och man kan faktiskt ha soffmys utan att äta eller dricka. Vill jag ha något varmt och mysigt så passar väl en mugg te alldeles utmärkt, speciellt den här årstiden. Nä, jag ska inte haka upp mig på bagateller. Vill jag det här? JAAAA! Shut up. Nu kör vi!

All of my love

Grått ute, grått inne, grått i hjärta, grått i sinne...

Det var ju en munter inledning. Ungefär som gårdagens humör. Nej, istället ska jag vända det till något positivt. Se den här veckan som en möjlighet att lägga all omtanke och kärlek på sånt som riskerar att hamna i kläm under dieten. Familj, vänner, mitt hem eller varför inte på min kropp. En stund på spikmattan kanske, fotbad, manikyr. Lite lyx i vardagen. Har faktiskt tagit en powernap nu efter jobbet, blev ca 20 minuter vila.

Det finns så mycket att göra men just nu sitter jag här handlingsförlamad. Kanske en effekt av att jag är utan vatten mellan kl 16-20. Tänk vad beroende vi är av att allt fungerar, tänk vad mycket vi tar för givet. Att det ska finnas rent vatten i kranen, att avlopp ska fungera, att det ska vara varmt på elementen. Listan kan göras längre. Dessutom är hela mitt hallgolv upprivet nu. Spånskivor och spackel är ganska osexigt anser jag. Det luktar urk i hallen efter den gamla mattan. Lukten tillsammans med byggdamm framkallar allergiska reaktioner så jag tror att jag har drabbats av akut halsfluss. Just nu känns det som att jag bor i en lerhydda med stampat jordgolv. Så nu är det faktiskt synd om mig. End of story.

I morse var jag dock på strålande humör. Det var äntligen dags för morgonpromenad igen. Det blir färre pass på gymet men desto fler promenader den här veckan. Men jag börjar försiktigt med kortvändor. För att sedan trappa upp det i takt med att dieten drar igång. Hur som helst var det en härlig start på dagen, bästa starten man kan tänka sig. På med mössa och reflexväst, rutinerna sitter i ryggraden. Som att hela min kropp skrek: "Äntligen!"

Fuck off nu kör vi!! Kan inte låta bli att sno den raden ur låten "Det går bra nu" med Petter. Ler för mig själv varje gång den spelas på gymet. Varje gång det känns tungt ska dessa ord upprepas inom mig. Ingen tvekan, ingen tid att tänka, grubbla, älta... bara ge järnet. Har förvarnat cardiomaskinerna på gymet om att vi kommer att tillbringa mycket tid tillsammans framöver. I dagsläget använder jag min träningscykel som torkställning för tvätt. Något säger mig att den inte kommer att vara ledig för tvätt så länge till. Det kommer att tvättas träningskläder hela tiden, det kommer att förberedas matlådor in i minsta detalj. Allt som hör dieten till.

Let´s go ut på morgonpromenad. Ny reflexväst som tyvärr gör reklam för fel företag inom branschen. Trevligt om jag möter någon av mina kunder och gör reklam för en konkurrent.

Fel sida...

Sista passet enligt nuvarande upplägg är avklarat. Nu väntar två helkroppspass kommande vecka. Två "Gott & blandat pass", två "Best of the Best pass".

Morgonens pass blev Crossfit inspirerat. Kort och intensivt. Kände mig inte speciellt taggad som jag brukar göra inför utmaningar. Hade vaknat på fel sida och kände mig oinspirerad. Osocial. Gillar inte den sidan av mig, men jag är bara människa.  Efter passet tog jag en liten promenad i det fina höstvädret.

Hem och riva matta i hallen. Det var sannerligen inget enkelt jobb. Fick slita som djur. Halva är nu utriven, resten tar vi imorgon. Hatar kommentarer som "Du som tränar jämt ska väl klara sånt här" när det gäller hemsysslor. Jo visst, jag tränar axelpress, chins, bänkpress och benpress för att riva en j-a matta eller för att kratta en gräsmatta med löv till förbannelse. Visst har träningen ett funktionellt syfte också, som att det blir lättare att bära hem tunga matkassar och liknande. Gärna en kasse i vardera hand för att få jämnvikt. Lyfta möbler och flyttkartonger, samma där, noga med tekniken. Men att utföra en monotom rörelse som att kratta eller skotta snö är inte optimalt för min nacke. Sviterna efter en trafikolycka sitter fortfarande i trots att det har gått många år. Det är en anledning till att jag går hos kiropraktor regelbundet, iaf 3-4 gånger per år. Så bespara även kommentarer som "du som går på gym ska väl inte behöva springa hos en kiropraktor". Tänk först, tala sen.

Som en kiropraktor i Stockholm sa... Han gjorde en bra jämförelse mellan fitnesstävlande och en Formel 1-bil. En formel 1-bil behöver betydligt mer underhåll och service, för att ständigt kunna prestera på topp, än en gammal volvo som körs några gånger per vecka.

Denna långa skapelse behöver bästa tänkbara service. =)))

Sorry för ett gnälligt inlägg. Typiskt söndagshumör. Men förhoppningsvis återkommer jag inom ett par dagar med förnyad energi och positivitet. En lugnare vecka träningsmässigt väntar mig, halvtrist om jag ska vara ärlig, men däremot behövligt. Det känns som en "mellanvecka". Desto mer som ska göras på huset. Ska fixa en del saker innan jag går in i deffbubblan. Ska bl a upp på taket och klättra imorgon. Känns tryggare att göra det innan det blir halt och med tillräckligt med kolhydrater i kroppen. Att klättra upp yr och fin på deffen kan vara lite riskfyllt. Wish me luck.

Katt bland hermelinerna

En tanke slog mig... såhär på lördagskvällen.

Man kan älta ämnet fram och tillbaka i all oändlighet men vem orkar det. Men måste ändå få dela med mig av en synpunkt. Jag skrev om det i mitt inlägg igår och fick en kommentar från en teamkompis, Annelise. Det känns bra att det finns fler som lever i samma verklighet som jag, det känns alltid bra att vara flera i samma situation, man finner en grupptillhörighet. Annars känner jag mig ofta som en katt bland hermelinerna.

När det serverades eftermiddagsfika på kursen var det ingen som var särskilt förvånad. Men de gånger jag tar fram min shaker eller en proteinbar då tittas det minsann. Jag upplever ofta att folk i omgivningen blir förvånade när jag "äter hela tiden". De tycker att det låter krångligt att behöva ha med mellanmål och äta regelbundet. Har blivit jämförd både med småfåglar som äter lite hela tiden och dagisbarn som har fruktstund. Orkar inte lägga någon energi på deras kommentarer. Alla får göra som de själv vill därför ger jag mig sällan in i diskussion. Vad som är bästa metoden sett ur hälsosynpunkt... om det tvistar de lärda. Jag vet vad som är bäst för mig och min kropp. För mig funkar det bäst att äta var 3-4:e timme. Jag fick uppleva den tråkiga konsekvensen av att slarva med mattiderna när jag stupade på hotellrummet efter middagen i torsdags. Magen pajade totalt. Vaknade till och från hela natten med halsbränna, en gång när jag vaknade trodde jag att jag höll på att kvävas, fick inte luft. Många tror att det bara handlar om vikten när jag avstår från fika och alkohol, men det handlar lika mycket om hälsa.

Det är inte konstigt att barn i Sverige blir allt fetare när vår inställning till kost och hälsa ser ut som den gör. Det finns en vedertagen sanning att det nyttiga alternativet är äckligt. Hur ska våra barn bli annorlunda när deras pappa ryggar tillbaka och ser skräckslagen ut när det ligger lite grönsaker på tallriken, eller det räcker med en kvist timjan. "Man är väl ingen kanin eller"... säger någon och alla skrattar... höhöhöhö. Men lite extra beasås det gör minsann susen.

Nu ska jag äta en relativt nyttig lördagsmiddag. Kyckling (i marinad av lime, soja, honung och ingefära), en fetaostkräm med soltorkade tomater, till detta klyftpotatis och grönsaker såklart. =) Mmmmm.

Nedräkningen har börjat

3 pass kvar... kvar till deffstart! Kastade om hej vilt i schemat och la det tunga passet för axlar och bröst idag. Imorgon blir det cirkelträning med hopprepet. Samt två st helkroppspass nästa vecka.

Dagens pass kryddades med en massa j-a anamma. Det kändes som sista chansen till personbästa så nu skulle det minsann tänjas på gränserna. Annars har jag mest gått på känslan senaste tiden, koncentrerat mig på att få maximal kontakt framför att öka vikter. Men som sagt idag var det ALL IN. Hantellyft åt sidan, hantelpressar, flyes på lutande bänk. Tre övningar med putsade rekord blev resultatet. Avslutade med magträning: Russian twist med kettlebell 20 st + crunches 20 st + planka 1 min. Denna kombination upprepades i 3 set. Hade "lilla salen" för mig själv så jag passade på att öva lite posering vid speglarna. Det är minsann inte enkelt att få till en snygg pose och samtidigt se avslappnad ut. Ansiktsuttrycket såg allt annat än avslappnat ut, mer som att jag var nödig och hade långt till närmaste toalett. "Le för i h-vete" väste jag till mig själv. Spänn mage, tänk på hållning.... och samtidigt ha koll på hur man står med fötterna. Provade lite olika fotställningar, hälarna ihop men då blev det Charlie Chaplin, fötterna rakt framåt då såg jag ännu mer kobent ut än vanligt. Hade lust att slänga mig på golvet och asgarva åt mig själv. Pajasvarning. Här kommer det att krävas mycket mycket träning! Att jag dessutom ska lära mig gå med höga klackar utan att tappa skoeländet känns som en rejäl utmaning. Ska prova att klistra fast skumgummi längs kanterna i skon kanske, eller en sula.

Det passar bra med färre träningspass kommande vecka. Dels ska jag förbereda hallgolvet, riva den gamla mattan. Golvläggaren kommer hit på torsdag och lägger nytt golv. Jag kommer att vara borta tors-fre den kommande veckan också, kurs igen. När jag kommer hem nästa fredag har jag nytt fint golv i hallen! Det föreligger stor risk att det blir en shoppingtur nästa helg. Inredningsbutiker i fokus! Apropå shopping...

Nu ska jag inte behöva frysa om fötterna i vinter.

Trevlig lördag!