Som jag har längtat efter detta. Att få köra Crossfitinspirerat pass. Ett pass som hette duga! Ett pass som fick svetten att rinna, blodet att pulsera och hjärtat att dunka. Okej, upplägget är egentligen fr o m imorgon men jag var tvungen att tjuvstarta redan idag. Efteråt låg jag på golvet och skrattade av utmattning blandat med stort lyckorus inombords. Att träning kan vara så underbart! Jag älskade nya upplägget redan från första stund jag öppnade mailet och läste igenom sidorna. Träningen kommer att bestå av fem pass per vecka, fyra "vanliga" styrkepass samt ett mer högintensivt Crossfitpass. Det handlar om kvalité inte om kvantitet. Till skillnad från flera av andra tjejerna i teamet får jag vänta ytterligare några månader innan det är dags för deff. Det är fortsatt uppbyggnad som gäller (fortfarande rejält med mat!) MEN med mer pulshöjande inslag i träningen. Känns tryggt och bra!
Om fyra veckor åker jag utomlands. Med nya upplägget behöver jag knappast oroa mig för att lägga på mig mer onödigt fett. Jag är lite större än vanligt men jag kommer att kunna ligga på beachen ohindrat. Vanligtvis brukar jag köra igång nån panikdeff såhär veckorna före. Inte denna gång, nu är det coachernas karta och kompass som gäller. Skönt att kunna luta sig tillbaka och känna förtroende. Men sen är det jag som måste göra jobbet. Ett bra upplägg är inte mycket värt om det inte följs, resultatet är helt upp till en själv. Har jag tillräckligt stark vilja, tillräckligt med disciplin för att fixa det? Det är upp till bevis. Det är ju vad det hela handlar om, att skilja vinnarna från resten (använder inte ordet förlorare eftersom det är en stark bedrift att överhuvudtaget ge sig in i en tävlingssatsning även om det inte räcker hela vägen). Ser målbilden allt tydligare. Hur jag skulpterar min kropp genom hård träning och strikt kost. Resultatet av hårt arbete. Hur jag vill se ut den dag jag kliver ut på scenen.
Jag förstår att alla inte är intresserade, jag kräver inte heller att alla ska förstå, det enda jag kräver är att mina nära och kära ska respektera mitt val. Mitt val att satsa på denna sport som kräver extrem disciplin och nogrannhet både gällande träning och kost, vi snackar detaljnivå. "Äckligt disciplinerat" som hockeytränaren Timo Lahtinen uttryckte sig en gång.
Nu blir det en kvällspromenad med mamma.
söndag 31 juli 2011
lördag 30 juli 2011
Stanna tiden...
Det är såna här dagar jag drömde om under det långa mörka vinterhalvåret. Hade alarmet på kl 7 i morse för att komma upp i tid. Tid att äta en god och lång frukost. Mitt hembakta bröd med smör och ost. Alltså jag är inget stort fan av lightprodukter men ICA´s Gott liv 9% ost är riktigt god, påminner om Västerbottensost i smaken. Fick även i mig en fluffgröt med vispad äggvita, på den lingonsylt (hemgjord såklart) och Alpro sojamjölk. Den rejäla frukosten fick smälta lite innan jag gav mig ut på cykeln. För säkerhetsskull tog jag med lite pengar, man vet liksom aldrig var man hamnar i slutändan. Det blev dock ingen omfattande upptäcksfärd och inte heller några raster längs vägen. Har inte riktigt ro att "söndagscykla" och vara ute en hel dag. Höll mig därför på bekanta vägar och trampade på i bra tempo. Svettig var bara förnamnet...
Nu är jag nyduschad och har ätit lunch. Eftersom lördagen är min fria dag utan kostschema slog jag till med en omelett gjord på äkta bondägg. Fyllde den med ett par skivor av den goda osten samt ICA´s creme fraiche champinjon & kantarell.
Nu är det dags för lördagstraditionen, en mugg kaffe och läsa reklamen. Idag blir det på altanen!
Därefter är det nog dags att sätta igång med förberedelserna inför kvällens bjudning. Mina föräldrar kommer hit och äter. På menyn står tunnbrödrullar med kallrökt lax och creme cheese, paj med räkor, ägg och ost, samt sallad och hembakt bröd. Efterrätten har mamma lovat att fixa, troligen smulpaj med hallon. Mycket matsnack idag. Men det blir så eftersom jag älskar både att laga mat/baka (är ingen expert på bakning men det är ganska kul ändå) samt att äta det. Eftersom jag är lite begränsad under de övriga dagarna blir lördagen min oas, resten av veckan följer jag kostschemat och då är det bara att stänga av idérikedomen. Det positiva är att jag hellre gör min egen hemlagade mat på fridagarna än en massa snabbmat och annat skräp. Det blir påfyllning av energi och näring, ingen frossardag.
Kaffedags!
Nu är jag nyduschad och har ätit lunch. Eftersom lördagen är min fria dag utan kostschema slog jag till med en omelett gjord på äkta bondägg. Fyllde den med ett par skivor av den goda osten samt ICA´s creme fraiche champinjon & kantarell.
Nu är det dags för lördagstraditionen, en mugg kaffe och läsa reklamen. Idag blir det på altanen!
Därefter är det nog dags att sätta igång med förberedelserna inför kvällens bjudning. Mina föräldrar kommer hit och äter. På menyn står tunnbrödrullar med kallrökt lax och creme cheese, paj med räkor, ägg och ost, samt sallad och hembakt bröd. Efterrätten har mamma lovat att fixa, troligen smulpaj med hallon. Mycket matsnack idag. Men det blir så eftersom jag älskar både att laga mat/baka (är ingen expert på bakning men det är ganska kul ändå) samt att äta det. Eftersom jag är lite begränsad under de övriga dagarna blir lördagen min oas, resten av veckan följer jag kostschemat och då är det bara att stänga av idérikedomen. Det positiva är att jag hellre gör min egen hemlagade mat på fridagarna än en massa snabbmat och annat skräp. Det blir påfyllning av energi och näring, ingen frossardag.
Kaffedags!
fredag 29 juli 2011
Resultatet
Okej, inte världens vackraste men grymt goda! Testade en med cream cheese och avocado. Blir perfekt lördagsfrukost.
Ha en trevlig fredagskväll allihop!
Snart ska jag ta helg!
Upp tidigt i morse för att hinna ett pass för bröst och biceps. Det var ingen dunderhonung i frukosten idag, snarare svagdricka. Men det betyder inte att jag inte gjorde en stark prestation, tvärtom. Hur svårt är det att göra ett kanonpass när man känner sig starkast i världen. Ni vet känslan när blodet strömmar genom muskeln och man kan fortsätta i all oändlighet. Det är ganska enkelt såna dagar. Idag fick jag kämpa för att orka "normalvikterna". En till, en till o s v. Det var en prestation att fortsätta trots att det brände i musklerna.
Därefter till polisstation i Borlänge för att fixa nytt pass. Ska ut och resa om 4 veckor och jag vill inte vända på Arlanda. F-n va man ser ut på bilden. Stirra rakt fram med neutralt ansiktsuttryck. Jag tycker om att vara glad men skratta fick man minsann inte. Blev tillsagd att stänga munnen. Såg ut som en fånge.
Lugn dag på jobbet. Det mest upphetsande som hände var att en bil rullade in i väggen, föraren hade glömt lägga i handbroms/växel. Ehhh, det var en kvinna. Därmed inte sagt att kvinnor är sämre bilförare än män. Hon körde ju faktiskt inte, hon satt inte ens i bilen. Hon var säkert stressad p g a nån karl som satt hemma och väntade på maten. Se där, allt är männens fel. =)
Nu pågår brödbak här hemma. Receptet ur förra numret av Body. En enkel fråga... Varför blir det aldrig lika fint som på bilderna.
Under jäsningarna har jag hunnit klippa gräsmattan som växer så det knakar. Handgräsklipparen ville inte alls samarbeta idag så jag fick ringa servicetekniker, d v s pappa. Han tog fram min verktygslåda (som mest står och samlar damm) och skruvade lite. Det blev ett j-a drag efter det. Nu är gräset färdigklippt. Brödet ligger och svalnar. Tvätthögen ligger dock ostryken. Bara att ta tag i nästa grej sen är jag klar med To-do listan för idag. Då ska jag ta helg och njuta av denna underbara fredagskväll. Grillad och kanske ett glas rosé. Fira att sommaren äntligen kom tillbaka, själv har jag 3 veckor kvar att jobba men kan ju glädjas med andra som går på semester.
Därefter till polisstation i Borlänge för att fixa nytt pass. Ska ut och resa om 4 veckor och jag vill inte vända på Arlanda. F-n va man ser ut på bilden. Stirra rakt fram med neutralt ansiktsuttryck. Jag tycker om att vara glad men skratta fick man minsann inte. Blev tillsagd att stänga munnen. Såg ut som en fånge.
Lugn dag på jobbet. Det mest upphetsande som hände var att en bil rullade in i väggen, föraren hade glömt lägga i handbroms/växel. Ehhh, det var en kvinna. Därmed inte sagt att kvinnor är sämre bilförare än män. Hon körde ju faktiskt inte, hon satt inte ens i bilen. Hon var säkert stressad p g a nån karl som satt hemma och väntade på maten. Se där, allt är männens fel. =)
Nu pågår brödbak här hemma. Receptet ur förra numret av Body. En enkel fråga... Varför blir det aldrig lika fint som på bilderna.
Under jäsningarna har jag hunnit klippa gräsmattan som växer så det knakar. Handgräsklipparen ville inte alls samarbeta idag så jag fick ringa servicetekniker, d v s pappa. Han tog fram min verktygslåda (som mest står och samlar damm) och skruvade lite. Det blev ett j-a drag efter det. Nu är gräset färdigklippt. Brödet ligger och svalnar. Tvätthögen ligger dock ostryken. Bara att ta tag i nästa grej sen är jag klar med To-do listan för idag. Då ska jag ta helg och njuta av denna underbara fredagskväll. Grillad och kanske ett glas rosé. Fira att sommaren äntligen kom tillbaka, själv har jag 3 veckor kvar att jobba men kan ju glädjas med andra som går på semester.
torsdag 28 juli 2011
Tillbakablick
Hur kom det sig att jag förälskade mig i just styrketräning. Jag har varit inne på ämnet tidigare. Men det är ganska kul när man blickar tillbaka.
När bestämde jag mig för att tävla? Tankarna hade funnits där innan i fantasin men definitivt vid mitt första möte med Linda Fodor. Det var i det ögonblicket jag bestämde mig för att satsa fullt ut. En dag skulle jag upp på tävlingsscenen. Ibland kan jag sakna mailkontakten med Linda. Hur jag kunde öppna mig för henne och sättet hon svarade på. Vi kände igen oss i varandras funderingar och det kändes som vi var tvillingsjälar i vissa avseenden. Varje mail var en fröjd att läsa. En energikick för självkänslan.
Men det började kanske långt tidigare. När jag var i 13-14 års åldern läste en av mina äldre bröder ofta tidningen som på den tiden hette "B&K Sportsmagazine", numer "Body". Minns hur jag tittade på de groteska muskelpaketen och tyckte det var lite småäckligt men väldigt häftigt på samma gång. Jag var konståkningstjejen på den tiden. Och så dansen, showdans/ jazzbalett. Drömde om en karriär som dansare, musikalartist var drömyrket. Broschyrerna från Balettakademien och dansgymnasium som jag hade beställt per post låg hemma på flickrummet. Vi var ofta i Stockholm på den tiden och jag visste att det var där jag hörde hemma. Därför är det inte så konstigt att jag har hunnit med att bo i Sthlm två perioder av mitt vuxna liv. Att jag förevigt älskar den staden. Dansen har jag däremot lämnat bakom mig. Jag har alltid drömt stort, ibland orealistiskt stort. Men det är drömmarna som har gjort mig till den jag är och även om de förändras med tiden kommer jag alltid att fortsätta drömma. Det är en drivande kraft i mitt liv, det som håller motivationen vid liv.
Jag har aldrig varit den typiska "lagsportaren" utan hellre valt individuella idrotter. Likaså har jag aldrig varit den typiska "bollsportaren". Förutom att jag spelade innebandy i div 2 ett par säsonger i slutet av 90-talet. Efter att innebandyklubban åkte upp på hyllan hade jag min vilda period i livet när jag levde som ett partydjur. Träningen blev sporadisk och gymkorten låg oanvända i plånboken. Skräpmat och alkohol satte sina spår. Kan inte säga exakt när vändningen kom men jag mognade väl helt enkelt. Vet att man inte ska älta gammalt men ibland kan jag gräma mig över att jag slängde bort värdefulla år av mitt idrottsliv. Tänk om jag hade börjat träna seriöst redan då. Tack vare mitt ökade intresse för kost och hälsa i allmänhet hittade jag tillbaka till glädjen med träningen. Mestadels gruppträningspass, Body Pump, spinning och liknande. Men även tuffare träning som Thaiboxning.
En dag vintern 2005 bokade jag tid med en PT på träningsanläggningen och på så sätt öppnade sig en ny värld med nya möjligheter. Hade dessutom gått och spanat in en kille som brukade träna där. Han visade sig sedan bo i samma trappuppgång som mig två trappor ner. Vi brukade prata när vi möttes ute på gården och han gillade att bläddra igenom mina Fitness Magazine. Förstod att han skulle föredra Body så jag köpte ett nummer för att impa lite. Jodå, han bläddrade igenom den med stor entusiasm. Jag också. Jag blev alltmer faschinerad av de muskulösa kropparna. Tjejerna i Fitness Magazine kändes tama i jämförelse. Jag fortsatte köpa Body men gjorde det för min egen skull. Mitt intresse för styrketräningen ökade och jag blev mer och mer seriös med träningen. Det var för min egen skull jag tränade, inte för att imponera på någon kille. Flytten till Stockholm hösten 2006 gav mig chansen att träna för min stora (lilla?) förebild, Linda Fodor. Resten är historia som man brukar säga.
När man läser reportagen i Body om fitnesstjejer har de ofta en bakgrund inom friidrott, fotboll, gymnastik eller vad det nu må vara och har halkat in på styrketräningen p g a skador. Kanske i samband med rehabträning och liknande. Alla har vi vår historia och vår anledning till att vi fastnade för "vår" träningsform. Jag gjorde det för att jag faschinerades av bilderna på tävlande och ville se ut så en dag. Utseendefixering kanske men det står jag för, kärleken till muskler! Varför började du träna just styrketräning???
När bestämde jag mig för att tävla? Tankarna hade funnits där innan i fantasin men definitivt vid mitt första möte med Linda Fodor. Det var i det ögonblicket jag bestämde mig för att satsa fullt ut. En dag skulle jag upp på tävlingsscenen. Ibland kan jag sakna mailkontakten med Linda. Hur jag kunde öppna mig för henne och sättet hon svarade på. Vi kände igen oss i varandras funderingar och det kändes som vi var tvillingsjälar i vissa avseenden. Varje mail var en fröjd att läsa. En energikick för självkänslan.
Men det började kanske långt tidigare. När jag var i 13-14 års åldern läste en av mina äldre bröder ofta tidningen som på den tiden hette "B&K Sportsmagazine", numer "Body". Minns hur jag tittade på de groteska muskelpaketen och tyckte det var lite småäckligt men väldigt häftigt på samma gång. Jag var konståkningstjejen på den tiden. Och så dansen, showdans/ jazzbalett. Drömde om en karriär som dansare, musikalartist var drömyrket. Broschyrerna från Balettakademien och dansgymnasium som jag hade beställt per post låg hemma på flickrummet. Vi var ofta i Stockholm på den tiden och jag visste att det var där jag hörde hemma. Därför är det inte så konstigt att jag har hunnit med att bo i Sthlm två perioder av mitt vuxna liv. Att jag förevigt älskar den staden. Dansen har jag däremot lämnat bakom mig. Jag har alltid drömt stort, ibland orealistiskt stort. Men det är drömmarna som har gjort mig till den jag är och även om de förändras med tiden kommer jag alltid att fortsätta drömma. Det är en drivande kraft i mitt liv, det som håller motivationen vid liv.
Jag har aldrig varit den typiska "lagsportaren" utan hellre valt individuella idrotter. Likaså har jag aldrig varit den typiska "bollsportaren". Förutom att jag spelade innebandy i div 2 ett par säsonger i slutet av 90-talet. Efter att innebandyklubban åkte upp på hyllan hade jag min vilda period i livet när jag levde som ett partydjur. Träningen blev sporadisk och gymkorten låg oanvända i plånboken. Skräpmat och alkohol satte sina spår. Kan inte säga exakt när vändningen kom men jag mognade väl helt enkelt. Vet att man inte ska älta gammalt men ibland kan jag gräma mig över att jag slängde bort värdefulla år av mitt idrottsliv. Tänk om jag hade börjat träna seriöst redan då. Tack vare mitt ökade intresse för kost och hälsa i allmänhet hittade jag tillbaka till glädjen med träningen. Mestadels gruppträningspass, Body Pump, spinning och liknande. Men även tuffare träning som Thaiboxning.
En dag vintern 2005 bokade jag tid med en PT på träningsanläggningen och på så sätt öppnade sig en ny värld med nya möjligheter. Hade dessutom gått och spanat in en kille som brukade träna där. Han visade sig sedan bo i samma trappuppgång som mig två trappor ner. Vi brukade prata när vi möttes ute på gården och han gillade att bläddra igenom mina Fitness Magazine. Förstod att han skulle föredra Body så jag köpte ett nummer för att impa lite. Jodå, han bläddrade igenom den med stor entusiasm. Jag också. Jag blev alltmer faschinerad av de muskulösa kropparna. Tjejerna i Fitness Magazine kändes tama i jämförelse. Jag fortsatte köpa Body men gjorde det för min egen skull. Mitt intresse för styrketräningen ökade och jag blev mer och mer seriös med träningen. Det var för min egen skull jag tränade, inte för att imponera på någon kille. Flytten till Stockholm hösten 2006 gav mig chansen att träna för min stora (lilla?) förebild, Linda Fodor. Resten är historia som man brukar säga.
När man läser reportagen i Body om fitnesstjejer har de ofta en bakgrund inom friidrott, fotboll, gymnastik eller vad det nu må vara och har halkat in på styrketräningen p g a skador. Kanske i samband med rehabträning och liknande. Alla har vi vår historia och vår anledning till att vi fastnade för "vår" träningsform. Jag gjorde det för att jag faschinerades av bilderna på tävlande och ville se ut så en dag. Utseendefixering kanske men det står jag för, kärleken till muskler! Varför började du träna just styrketräning???
Mycket av det goda!
Nytt upplägg för augusti & september ramlade in i mailkorgen idag. Älskar det redan! Lyckorus och iver att få köra igång med det. Så mycket god mat, så mycket rolig träning.
Tyvärr ser väderprognosen dyster ut inför kvällens grillning. Om vädergudarna kunde bestämma sig nån gång. Jag som hade lagt kycklingen i marinad och tänkte leka grillmästare. Men den blir nog god i ugnen också, eller med inomhusgrillen från OBH Nordica.
Kärlek till benen
Att träna efter jobbet kan vara segt ibland. Speciellt när man vet att ben står på schemat. Benpassen är liksom antingen eller. Iaf enligt mig. Det är sällan jag får till ett halvdant benpass eller känner mig ganska nöjd efteråt. Det blir antingen kanonpass där jag verkligen överträffar mig själv med att lasta på mer vikter, tungt är bara förnamnet. Då är jag mycket mycket nöjd. Eller så kan det bli ett värdelöst pass, skitpass. Därför hade jag inga höga förväntningar när jag klev på bussen. Olidligt varmt på bussen och när vi åker in i grannkommunen ser man folk som sitter vid glasskiosken, på stans caféer och uteserveringar, folk som bara glider omkring i tunna sommarkläder. Suck. En enkel fråga till mig själv: "Vill du verkligen gå in på gymmet och träna idag?". Därefter en föjdfråga: "Vad är du beredd att ge för att nå ditt mål?". Första frågans svar: "Klart jag vill!". På fråga 2 svarar jag: "Vad som krävs". Förväntade mig att fler hade lika höga ambitioner som mig (d v s säga kunde överge sommarvädret en stund och gå in och träna) men när jag kom till gymmet var det folktomt förutom några som stod på konditionsmaskinerna (ut och spring med er tänkte jag då, men de ville kanske komma undan värmen =))... De övriga som var där skulle på gruppträningspass. Alla vikter för mig själv! La in nya favoriten Jeffersons Squats som extraövning eftersom jag kunde ta plats och husera fritt. Och för att visa mina ben hur mcyket jag älskar dem. Gick riktigt djupt med tyngre hantel denna gång. Passet blev över förväntan. Det känns idag. Träningsvärk som förmodligen blir värre ju längre dagen går. Ännu en dag när mina kollegor kommer att få höra mitt stönande när jag ska upp och ner på kontorsstolen. Bankfacken ligger en trappa ner så dessa ärenden får de andra ta idag. =)
F-n va tacksam man är ibland. Att man har det så bra som man har... just nu. Allt kan förändras så fort. Är oerhört glad att ha en fungerande kropp, att kunna stiga upp varje morgon av egen kraft. Att en självförvållad träningsvärk är den värsta krämpan jag har. Life is good for the moment. Vill ta hela världen i min famn och ge en bamsekram.
Ha en fin dag!
F-n va tacksam man är ibland. Att man har det så bra som man har... just nu. Allt kan förändras så fort. Är oerhört glad att ha en fungerande kropp, att kunna stiga upp varje morgon av egen kraft. Att en självförvållad träningsvärk är den värsta krämpan jag har. Life is good for the moment. Vill ta hela världen i min famn och ge en bamsekram.
Ha en fin dag!
tisdag 26 juli 2011
Den lilla svarta
Har (återigen) hakat på trenden att föra träningsdagbok. Är en periodare när det gäller sånt. Min kalender är ingen renodlad träningsdagbok men den används huvudsakligen i syfte att anteckna så mycket som möjligt kring träningen. Inte enbart övningar, vikter, set och reps utan även känslan under passen. Brukar även anteckna gällande kosten ibland, inte kostdagbok med varje kcal utan mer allmänt, hur dagen har varit. T ex om jag har känt mig ovanligt hungrig eller kanske ätit något extra som avviker från min vanliga kost. Allt som kan vara av intresse när jag blickar tillbaka, kanske ser jag något samband.
Sista veckan med nuvarande upplägg. Därefter kommer jag att få ett nytt som jag ska köra två månader i taget. Veckorna svischar ändå förbi i rasande tempo så jag lär knappast hinna tröttna. Gällande träningen hoppas jag på något högintensivt pass i kommande upplägg. Så jag får flåsa och svettas ordentligt.
Tjuvstartade veckans träning i söndags med axlar och mage. Helt okej pass. Kanske var jag kaxig (dumdristig) och lastade på aningen för mycket i militärpressen. Träna tungt OCH smart var det ju. Men det gick ändå vägen. Grym träningsvärk men det kan jag leva med alla dar i veckan.
Därför hade jag en välbehövlig vilodag igår. Fick dock använda musklerna eftersom vi skulle ha upp en blyklump till soffa på övervåningen. Nu står den där och den kommer förmodligen att ingå den dagen jag säljer huset, eller så blir det ut genom fönstret. Hann med jättemycket igår. Kändes som dygnet hade flera extratimmar. Nu förstår jag hur de som inte tränar hinner pyssla och fixa i hemmet.
Idag var det ryggens och triceps tur att jobba. Laddade med White Flood. Idag kom effekten som ett brev på posten. Idag var det som Karl-Alfreds spenat, okej kanske inte lika samma kaliber på biceps. Det är spännande hur olika jag reagerar trots att jag tar samma mängd av produkten. Det blev ett riktigt bra pass förutom känning av kramp i underarmarna. Inga nya pb:n men jag satsar istället på att hålla god teknik och klara fler reps på min nuvarande maxvikt.
Nu ska jag nog smita över till mina föräldrar och hälsa på syskonbarnen som är där. Ha en fin tisdagskväll!
 |
| Jag och den lilla svarta på väg till dagens pass |
Sista veckan med nuvarande upplägg. Därefter kommer jag att få ett nytt som jag ska köra två månader i taget. Veckorna svischar ändå förbi i rasande tempo så jag lär knappast hinna tröttna. Gällande träningen hoppas jag på något högintensivt pass i kommande upplägg. Så jag får flåsa och svettas ordentligt.
Tjuvstartade veckans träning i söndags med axlar och mage. Helt okej pass. Kanske var jag kaxig (dumdristig) och lastade på aningen för mycket i militärpressen. Träna tungt OCH smart var det ju. Men det gick ändå vägen. Grym träningsvärk men det kan jag leva med alla dar i veckan.
Därför hade jag en välbehövlig vilodag igår. Fick dock använda musklerna eftersom vi skulle ha upp en blyklump till soffa på övervåningen. Nu står den där och den kommer förmodligen att ingå den dagen jag säljer huset, eller så blir det ut genom fönstret. Hann med jättemycket igår. Kändes som dygnet hade flera extratimmar. Nu förstår jag hur de som inte tränar hinner pyssla och fixa i hemmet.
Idag var det ryggens och triceps tur att jobba. Laddade med White Flood. Idag kom effekten som ett brev på posten. Idag var det som Karl-Alfreds spenat, okej kanske inte lika samma kaliber på biceps. Det är spännande hur olika jag reagerar trots att jag tar samma mängd av produkten. Det blev ett riktigt bra pass förutom känning av kramp i underarmarna. Inga nya pb:n men jag satsar istället på att hålla god teknik och klara fler reps på min nuvarande maxvikt.
Nu ska jag nog smita över till mina föräldrar och hälsa på syskonbarnen som är där. Ha en fin tisdagskväll!
måndag 25 juli 2011
Medaljens baksida
Vet att man ska ta en dag i taget. Leva i nuet o s v. Men det kan ändå vara bra att fundera på några saker. Att ge sig in i matchen förberedd. Man ska förvänta sig det bästa men vara förberedd på det värsta.
Jag ligger kanske steget före som redan har börjat fundera på ett liv efter tävlingen. För tro det eller ej det kommer den dagen då vi har stått på scenen ett X antal minuter. Hur vi kommer att reagera den dagen kan vi inte veta med säkerhet. Lyckorus, utmattning, lättnad, skratt, gråt eller bara tomhet. En veckas laborerande med vätska och salt sätter sina spår, vätske- och mineralbalansen är rubbad. Det låter läskigt men ändå ser jag fram emot denna tömnings- och laddningsfas. Jag gjorde en "minivariant" av sista veckan när jag deffade inför en fotografering våren 2010. Oh my God... Att dricka 7 liter vatten per dag sätter sina spår, likaså att salta maten med orimliga mängder salt för att sedan utesluta allt salt. Ett par dagar levde jag på vit fisk och broccoli UTAN salt. Dagens matintag bestod av 7 st sådana måltider, ingen gourmetupplevelse. Men som coachen sa: "Bry dig inte i smak och konsistens, det får du göra efter dieten". Hade det varit tävling hade jag nog gett de sista % som krävdes. Jag hade även ett par kg fett kvar som vägrade släppa vilket gjorde att resultatet inte blev optimalt. Men det var spännande att se kroppens förändring under den här veckan.
Det enda vi vet är att vi kommer att reagera både kroppsligt och mentalt. Pratade mycket om detta med Daniel Andreasson som jag hade hjälp av. Han tyckte det var viktigt att vara medveten om spelreglerna. Tydligen hade han erfarenhet av tjejer som kraschade efter sin första tävling. När man återgår till normalt(?) leverne och varenda gram sätter sig på kroppen. En deff är en påfrestning, veckor/månader av slit för att uppnå en form som man bara kan hålla ett par dagar. Det är ingen långsiktig livsstil. Det är inte heller en hälsosam livsstil. Men det är inte därför folk väljer att tävla heller. Vill jag leva hälsosamt livet ut kan jag göra det med den kunskap jag har. Jag vill tävla för att ha ett konkret mål. För att jag är "allt eller inget". Nöjer mig inte med att träna ett par gånger per vecka för att må bra, målet ska vara mer extremt än så. Jag vill tävla för att utmana mig själv... både kroppsligt och mentalt. Det triggar mig. Det får mig även att förstå innebörden med min uppbyggnadsfas. Vill jag hålla en medelmåttig vältränad form året runt är inte fitness rätt sport för mig. Jag får acceptera och lära mig leva med mina extra kg. De skalar jag bort enkelt när dieten kör igång.
Har fler spännande mål på längre sikt. Innan jag fyller 40 ska jag göra Tjejklassikern. Dessutom kommer jag garanterat att utforska träningsformen crossfit mer. Men först 100% Body Fitness.
Jag ligger kanske steget före som redan har börjat fundera på ett liv efter tävlingen. För tro det eller ej det kommer den dagen då vi har stått på scenen ett X antal minuter. Hur vi kommer att reagera den dagen kan vi inte veta med säkerhet. Lyckorus, utmattning, lättnad, skratt, gråt eller bara tomhet. En veckas laborerande med vätska och salt sätter sina spår, vätske- och mineralbalansen är rubbad. Det låter läskigt men ändå ser jag fram emot denna tömnings- och laddningsfas. Jag gjorde en "minivariant" av sista veckan när jag deffade inför en fotografering våren 2010. Oh my God... Att dricka 7 liter vatten per dag sätter sina spår, likaså att salta maten med orimliga mängder salt för att sedan utesluta allt salt. Ett par dagar levde jag på vit fisk och broccoli UTAN salt. Dagens matintag bestod av 7 st sådana måltider, ingen gourmetupplevelse. Men som coachen sa: "Bry dig inte i smak och konsistens, det får du göra efter dieten". Hade det varit tävling hade jag nog gett de sista % som krävdes. Jag hade även ett par kg fett kvar som vägrade släppa vilket gjorde att resultatet inte blev optimalt. Men det var spännande att se kroppens förändring under den här veckan.
Det enda vi vet är att vi kommer att reagera både kroppsligt och mentalt. Pratade mycket om detta med Daniel Andreasson som jag hade hjälp av. Han tyckte det var viktigt att vara medveten om spelreglerna. Tydligen hade han erfarenhet av tjejer som kraschade efter sin första tävling. När man återgår till normalt(?) leverne och varenda gram sätter sig på kroppen. En deff är en påfrestning, veckor/månader av slit för att uppnå en form som man bara kan hålla ett par dagar. Det är ingen långsiktig livsstil. Det är inte heller en hälsosam livsstil. Men det är inte därför folk väljer att tävla heller. Vill jag leva hälsosamt livet ut kan jag göra det med den kunskap jag har. Jag vill tävla för att ha ett konkret mål. För att jag är "allt eller inget". Nöjer mig inte med att träna ett par gånger per vecka för att må bra, målet ska vara mer extremt än så. Jag vill tävla för att utmana mig själv... både kroppsligt och mentalt. Det triggar mig. Det får mig även att förstå innebörden med min uppbyggnadsfas. Vill jag hålla en medelmåttig vältränad form året runt är inte fitness rätt sport för mig. Jag får acceptera och lära mig leva med mina extra kg. De skalar jag bort enkelt när dieten kör igång.
Har fler spännande mål på längre sikt. Innan jag fyller 40 ska jag göra Tjejklassikern. Dessutom kommer jag garanterat att utforska träningsformen crossfit mer. Men först 100% Body Fitness.
Sugen
Sugen på att beställa mer proteinpulver från Olimp. Deras Whey Protein Complex 100% i smaken choklad var en positiv överaskning! Faktiskt ett av de godaste vassleprotein jag har smakat. Nästa gång ska jag våga mig på vanilj. Att testa vaniljprotein är nämligen på vinst och förlust. Det kan vara riktigt gott, d v s lagom sött och nästan påminna om vaniljsås. Men det kan också vara konstig syntetisk smak som man knappt får ner. Chokladsmaken var iaf god. Betyg 4 av 5.
För att få 5 ska det smaka som Optimum Nutrition´s Casein i smaken Chocolate Supreme. Chokladmousse, chokladpudding... whatever. Ett perfekt substitut när chokladbegäret slår till.
Köpte även Pre Workout produkten White Flood vid förra beställningen. Har testat den några veckor. Men jag tar den inte inför varenda pass, mestadels i veckorna när jag tränar efter jobbet och behöver en rejäl boost. Jag har en förmåga att alltid somna på bussen men med White Flood håller jag mig vaken, blir piggare och mer allert. Känner mig starkare både mentalt och fysiskt så jag vågar lägga på tyngre vikter. Men det är ingen dunderhonungseffekt. På många låter det som PWO funkar som spenat gör för Karl-Alfred eller Bamses dunderhonung. Hmmm... I´m still waiting for magic.
Sen är jag en "Bar-o-man"... Eget påhittat uttryck för såna som mig som är helfrälsta i dessa godisbitar. Har nu testat alla tre smaker av Nanox Bars. Hallon, Caramell och Cocos. Svårt att utse någon favorit men cocos tar 1:a platsen om jag måste välja.
För att få 5 ska det smaka som Optimum Nutrition´s Casein i smaken Chocolate Supreme. Chokladmousse, chokladpudding... whatever. Ett perfekt substitut när chokladbegäret slår till.
Köpte även Pre Workout produkten White Flood vid förra beställningen. Har testat den några veckor. Men jag tar den inte inför varenda pass, mestadels i veckorna när jag tränar efter jobbet och behöver en rejäl boost. Jag har en förmåga att alltid somna på bussen men med White Flood håller jag mig vaken, blir piggare och mer allert. Känner mig starkare både mentalt och fysiskt så jag vågar lägga på tyngre vikter. Men det är ingen dunderhonungseffekt. På många låter det som PWO funkar som spenat gör för Karl-Alfred eller Bamses dunderhonung. Hmmm... I´m still waiting for magic.
Sen är jag en "Bar-o-man"... Eget påhittat uttryck för såna som mig som är helfrälsta i dessa godisbitar. Har nu testat alla tre smaker av Nanox Bars. Hallon, Caramell och Cocos. Svårt att utse någon favorit men cocos tar 1:a platsen om jag måste välja.
 |
| Ny beställning på g??? |
Tack!
Tack för era peppande kommentarer! Underbara Teamkompisar. Ert stöd betyder mycket. Ska göra allt jag kan för att uppmuntra och stötta er under hösten. Självklart är jag på plats på Luciapokalen och hejar. Är övertygad om att ni kommer att glänsa på scenen samtliga! Hoppas några av er kommer att tävla till våren också, skulle vara grymt skoj att stå på scenen samtidigt.
Ungefär där någon gång, i december, kommer jag att påbörja dieten. Mitt i julfirandet. Vet att det är långt kvar men jag är redan förväntansfull inför vad som komma skall. Först är det månader kvar av uppbyggnad. Tung träning och tillräckligt med mat. Dock kommer jag att skärpa till mig med fridagarna. Det har blivit för mycket av det goda en längre period nu. Kanske en orsak till att jag känner mig som en degklump. Hjärnspöken i all ära men jag mår inte bra av att slarva med maten. Min hjärna är känslig för socker så jag blir bakis av för mycket onyttigheter, grinig och elak, som en alkoholist på avgiftning. Dessutom mår inte stackars magen bra.
Dels ska jag se till att hålla mig till EN dag, inte slarv lite här och där. Och dels att hålla mig från onödigt skräp dessa dagar, fylla på med mer bra saker istället. Finns så mycket som är naturligt och gott. En favorit såhär på sommaren är turkisk yoghurt med färska bär. Choklad av bra kvalité med hög kakaohalt är en annan given favorit.
Motivationen är på väg tillbaka. Låter de jobbiga känslorna från gårdagen sakta men säkert sväva förbi. Det gäller att inte låta dem få fäste, att inte reflektera över dem. De finns där i perifern. Istället väljer jag att lägga mitt fulla fokus på sånt som betyder något för mig, väsentliga saker.
The only way is up...
"Dröm om morgondagen, minns gårdagen, lev idag"
Är tacksam att jag inte ställde om alarmet och somnade om. Lätt duggregn när jag gick utanför ytterdörren, men det berörde mig inte. Det var bara jag och regndropparna ute den tiden när jag gick fram mellan vattenpölarna. Bästa tänkbara start på denna vecka.
Gamla känslor återupplivades längs min väg. Minnen. Det var vägar jag hade gått många många gånger förr, bland annat under dieter, med blandade känslor. Att det går upp och ner i livet är bara normalt, det är kanske just DET som är LIVET. Känslorna som väcktes gav mig nytt mod, nytt hopp. Några av er som läser tycker kanske att jag är öppen med mina känslor, kanske för öppen. Men jag vill inte bara skriva när allt är toppenbra, det finns alltid flera sidor i varje människas bok, både ljusare och mörkare. Hur som helst kom jag underfund med flera saker denna morgon.
Min största fiende och hinder för att jag ska lyckas stavas: Självömkan. Det är en envis jä***. Men jag är också envis, minst lika envis!
Är tacksam att jag inte ställde om alarmet och somnade om. Lätt duggregn när jag gick utanför ytterdörren, men det berörde mig inte. Det var bara jag och regndropparna ute den tiden när jag gick fram mellan vattenpölarna. Bästa tänkbara start på denna vecka.
Gamla känslor återupplivades längs min väg. Minnen. Det var vägar jag hade gått många många gånger förr, bland annat under dieter, med blandade känslor. Att det går upp och ner i livet är bara normalt, det är kanske just DET som är LIVET. Känslorna som väcktes gav mig nytt mod, nytt hopp. Några av er som läser tycker kanske att jag är öppen med mina känslor, kanske för öppen. Men jag vill inte bara skriva när allt är toppenbra, det finns alltid flera sidor i varje människas bok, både ljusare och mörkare. Hur som helst kom jag underfund med flera saker denna morgon.
Min största fiende och hinder för att jag ska lyckas stavas: Självömkan. Det är en envis jä***. Men jag är också envis, minst lika envis!
söndag 24 juli 2011
Bitter f****
Idag är inte en av mina bättre dagar... Skulle ta lite formbilder och där tvärdog mitt humör. Senaste tiden har jag känt mig lugn och harmonisk. Jag har varit säker på min sak. Säker på att jag har valt rätt väg. Varför ska jag börja tvivla.
Jag ska upp på fitnesscenen. Helst redan i december. Jag försöker intala mig att jag har fattat rätt beslut att flytta fram tävlingen, att det var det mest realistiska beslutet. Men hjärtat vill inte förstå. Jag vill också påbörja deffen nu i augusti. I ena stunden. I nästa stund vill jag inget hellre än att fortsätta bygga muskler. Men det finns en rädsla, hur mycket av det jag lägger på mig är muskler? Vet att jag kommer att få svaret förr eller senare men jag vill veta nu. Från och med nu ska inget få stoppa mig i jakten på att förverkliga mina drömmar. Jag ska leva det liv jag mår bra av. Min resa mot scenen har redan börjat men nu kör jag in på en smalare väg utan frestelser som hotar att få mig på villovägar, siktet är inställt på målet. Målbilden som känns alltför avlägsen idag kommer snart att synas klart.
This is the way! Det kommer alltid att finnas tvivlare men huvudsaken är att jag tror och litar på min egen förmåga.
Till sist... Tack till mina underbara bästa föräldrar. Vad skulle jag göra utan er..? Älskar er.
Jag ska upp på fitnesscenen. Helst redan i december. Jag försöker intala mig att jag har fattat rätt beslut att flytta fram tävlingen, att det var det mest realistiska beslutet. Men hjärtat vill inte förstå. Jag vill också påbörja deffen nu i augusti. I ena stunden. I nästa stund vill jag inget hellre än att fortsätta bygga muskler. Men det finns en rädsla, hur mycket av det jag lägger på mig är muskler? Vet att jag kommer att få svaret förr eller senare men jag vill veta nu. Från och med nu ska inget få stoppa mig i jakten på att förverkliga mina drömmar. Jag ska leva det liv jag mår bra av. Min resa mot scenen har redan börjat men nu kör jag in på en smalare väg utan frestelser som hotar att få mig på villovägar, siktet är inställt på målet. Målbilden som känns alltför avlägsen idag kommer snart att synas klart.
This is the way! Det kommer alltid att finnas tvivlare men huvudsaken är att jag tror och litar på min egen förmåga.
Till sist... Tack till mina underbara bästa föräldrar. Vad skulle jag göra utan er..? Älskar er.
lördag 23 juli 2011
Dagen efter
Det blev ingen blöt kväll igår varken på ena eller andra sättet. Gråmulet och tråkigt väder men uppehåll så då får man vara nöjd ändå. Det blev inte heller några större mängder alkohol. Ett par cider vilket var alldeles lagomt. Otroligt skönt att vakna och må bra idag. Började kvällen hos min kompis som bjöd på diverse smått och gott, bl a ost, kex, jordgubbar och vindruvor. Senare på kvällen gick vi till en restaurang där vi mötte upp ett gäng bekanta som hade letat sig hit denna kväll. Kul att träffa gamla vänner! Vid 12-tiden i natt hade vi fått tillräcklig dos av raggarbilar, fulla människor och lite slagsmål. Dessutom var det fullt pådrag vid trafikljusen på Riksväg 70 med flera ambulanser, polisbilar och brandbilar, en krock som förmodligen hade gått relativt bra för de inblandade. Dröjer nog innan vi ser så många blåljus här igen. Skojade med mina vänner som bor i Stockholm annars att det var tur att de kom till Säter och fick uppleva lite action.
Eftersom jag tog det lugnt igår var jag redo för träning idag. Laddade med mammas pannkakor med glass och hallon. Mmmmm. Tropisk luftfuktighet ute idag så man undrade hur gymmet skulle kännas, det var dock ingen fara, svalt och skönt. Mixpass på schemat. Kabeldrag åt sidan, hantellyft framåt, hantelpress, flyes i cablecross, dips och smala armhävningar. Dipsen körde jag i maskin med hjälpvikt. Minskade hjälpvikten rejält och det börjar ta sig sakta men säkert. Kunde inte motstå frestelsen att prova pull ups med lägre hjälpvikt. Fixade 2* 4 st. Övning ger färdighet. Innan dieten ska jag fixa det utan hjälpvikt. Innan dieten? Nu undrar säkert några hur jag ska hinna det innan augusti.
Jag har tagit ett beslut att flytta fram tävlingsdebuten till våren 2012, förmodligen Battle of Scandinavia. Främst för att jag ska ge min kropp mer tid att komma i balans. Har diskuterat detta med coacherna och vi tror att jag behöver få fart på min förbränning. Vill inte göra om misstaget att förhasta mig in i en diet och tvingas avbryta. Har haft Madde som bollplank (underbart stöd) men JAG har fått fatta beslutet helt på egen hand.
Ska inte "sticka under stol" med att jag är sugen på att bygga mer muskler innan jag börjar deffen. Ändå känns det betydligt bättre med muskelmassa nu än för ett par år sedan. På min Facebookbild hade jag deffat ner mig ganska rejält. Målet var att tävla där på våren 2010. Dels blev tävlingen inställd och dels gav min kropp upp. Min coach jag hade vid den tidpunkten gjorde justeringar i dieten men inget hände. Resultatet blev att jag bara kände mig liten och smal, inte deffad. Den här gången vill jag vara mer förberedd.
Tror att det kommer att bli superbra i slutändan. Självklart kommer jag att åka ner till Göteborg i december och heja fram mina kamrater i Team Pure Fitness! Hoppas ni är med mig hela vägen fram till april!
Glöm inte:
"You don´t fail until you give up"
Eftersom jag tog det lugnt igår var jag redo för träning idag. Laddade med mammas pannkakor med glass och hallon. Mmmmm. Tropisk luftfuktighet ute idag så man undrade hur gymmet skulle kännas, det var dock ingen fara, svalt och skönt. Mixpass på schemat. Kabeldrag åt sidan, hantellyft framåt, hantelpress, flyes i cablecross, dips och smala armhävningar. Dipsen körde jag i maskin med hjälpvikt. Minskade hjälpvikten rejält och det börjar ta sig sakta men säkert. Kunde inte motstå frestelsen att prova pull ups med lägre hjälpvikt. Fixade 2* 4 st. Övning ger färdighet. Innan dieten ska jag fixa det utan hjälpvikt. Innan dieten? Nu undrar säkert några hur jag ska hinna det innan augusti.
Jag har tagit ett beslut att flytta fram tävlingsdebuten till våren 2012, förmodligen Battle of Scandinavia. Främst för att jag ska ge min kropp mer tid att komma i balans. Har diskuterat detta med coacherna och vi tror att jag behöver få fart på min förbränning. Vill inte göra om misstaget att förhasta mig in i en diet och tvingas avbryta. Har haft Madde som bollplank (underbart stöd) men JAG har fått fatta beslutet helt på egen hand.
Ska inte "sticka under stol" med att jag är sugen på att bygga mer muskler innan jag börjar deffen. Ändå känns det betydligt bättre med muskelmassa nu än för ett par år sedan. På min Facebookbild hade jag deffat ner mig ganska rejält. Målet var att tävla där på våren 2010. Dels blev tävlingen inställd och dels gav min kropp upp. Min coach jag hade vid den tidpunkten gjorde justeringar i dieten men inget hände. Resultatet blev att jag bara kände mig liten och smal, inte deffad. Den här gången vill jag vara mer förberedd.
Tror att det kommer att bli superbra i slutändan. Självklart kommer jag att åka ner till Göteborg i december och heja fram mina kamrater i Team Pure Fitness! Hoppas ni är med mig hela vägen fram till april!
Glöm inte:
"You don´t fail until you give up"
En liten hint av dagsformen...
I brist på Cola Zero fick det duga med en Celsius i den fuktiga tropiska värmen
fredag 22 juli 2011
Lördagsgodis
Lördagsgodis på en fredag. Fick bli en eftermiddagsfika med kaffe och en mintchokladbar. Snabbt och smidigt.
Trots brist på sömn fick jag till ett hyffsat pass i morse. 35 minuter var allt som behövdes. Träning när den är som bäst, supertung och intensiv. Idag struntade jag i vilka siffror som stod på viktplattor och hantlar, idag var det känslan som avgjorde. Målet var att vara skakis i benen när jag gick nerför trappan till omklädningsrummet. Jag nådde det! Pressade på bra i benpressen. Brydde mig inte om att anteckna men jag la på nya viktplattor mellan varje set.
Har ägnat en del av arbetsdagen åt att kolla vädersiterna och be till högre makter att molntäcket ska spricka upp till kvällen. Den blommiga klänningen hänger redo. Förövrigt har jag under arbetsdagen bestämt mig för att införskaffa en smartphone. Ska faktiskt erkänna att jag är lite bakåtsträvare. De verkar nämligen vara beroendeframkallande manicker. Vill inte bli en sån där man ser överallt på bussen, på fiket, i affären, som man tror är förlovad med sin kära ägodel. Ett ständigt pekande och knappande. Ska ha den till att ringa med, skicka sms, ta bilder, lyssna på musik och kolla Facebook. Jag har varit jättenöjd med min Sony Ericsson W595 i den coola färgen Peachy pink och min gamle trotjänaren skulle säkert hålla ett par år till, men det är tid för förändring. Den här gången överger jag Sony Ericsson för Samsung eller HTC.
Dags för dusch och uppfräschning... 15 minuter ryggläge på sängen vore inte så tokigt att hinna med. Ska vara hos min kompis framåt 18-tiden. Spännande att se vad Therese bjuder på för gott.
Trots brist på sömn fick jag till ett hyffsat pass i morse. 35 minuter var allt som behövdes. Träning när den är som bäst, supertung och intensiv. Idag struntade jag i vilka siffror som stod på viktplattor och hantlar, idag var det känslan som avgjorde. Målet var att vara skakis i benen när jag gick nerför trappan till omklädningsrummet. Jag nådde det! Pressade på bra i benpressen. Brydde mig inte om att anteckna men jag la på nya viktplattor mellan varje set.
Har ägnat en del av arbetsdagen åt att kolla vädersiterna och be till högre makter att molntäcket ska spricka upp till kvällen. Den blommiga klänningen hänger redo. Förövrigt har jag under arbetsdagen bestämt mig för att införskaffa en smartphone. Ska faktiskt erkänna att jag är lite bakåtsträvare. De verkar nämligen vara beroendeframkallande manicker. Vill inte bli en sån där man ser överallt på bussen, på fiket, i affären, som man tror är förlovad med sin kära ägodel. Ett ständigt pekande och knappande. Ska ha den till att ringa med, skicka sms, ta bilder, lyssna på musik och kolla Facebook. Jag har varit jättenöjd med min Sony Ericsson W595 i den coola färgen Peachy pink och min gamle trotjänaren skulle säkert hålla ett par år till, men det är tid för förändring. Den här gången överger jag Sony Ericsson för Samsung eller HTC.
Dags för dusch och uppfräschning... 15 minuter ryggläge på sängen vore inte så tokigt att hinna med. Ska vara hos min kompis framåt 18-tiden. Spännande att se vad Therese bjuder på för gott.
Sömn är överskattat... eller?
"Sömn är överskattat"... nej jag behöver ett visst antal timmar per natt för att fungera optimalt. I natt var det dåligt med den varan. Trots att jag inte bor mitt på stan hördes det till mig, fullt ös skulle man kunna säga. Men det är ju typ enda helgen det händer något i den här lilla hålan så jag får leva med det. Jag skulle kunna skippa träningen och sova en timme till nu på morgonen... Men jag vill träna, älskar att träna, och eftersom både knopp och kropp var med på noterna och hoppade upp ur sängen är det bara att köra. Snart redo att bege sig till gymmet för att köra ben. Är verkligen ben ett smart val idag? Jag tänker iaf göra vad jag kan för att få igång kroppen. Dessvärre vet jag att smällen kommer senare... ungefär vid 9-10 tiden på jobbet. Då brukar tröttheten komma som en blixt från klar himmel. Extra påtagligt blir det när jag har kört ben på morgonen, kan bero på att ben är en stor muskelgrupp där det går åt mycket energi. Har fått för mig att det kan vara en effekt av hormoner som utsöndras vid träning... endorfiner, adrenalin... vad vet jag. Tröttheten finns där men pga utsöndringen av dessa hormoner känner man inte av tröttheten förrän nivån sjunker. Med tanke på gårdagens stressiga arbetsdag är det dock osannolikt att nivån av adrenalin kommer att sjunka. Det var rena dårhuset på jobbet. Jag svarade, tappade luren i kaffemuggen, råkade lägga på igen. Ungefär som "Pang i bygget" för er som har sett den serien.
Nej... nu drar vi igång den här dagen! I med sista slurken kaffe så kör vi! Ikväll är jag hembjuden till min gamle vän Therese för att senare gå vidare ut på stan. Kolla snygga bilar på cruisingen, titta på fulla människor i öltälten.... hm. Det blir en lugn kväll för mig. Är inget partydjur längre och vem vill slösa bort en hel lördag på att vara bakis när man kan tillbringa den på gymmet! Regn imorgon enligt prognoserna. Helt ok inomhusväder alltså.
Ha en trevlig fredag!
Nej... nu drar vi igång den här dagen! I med sista slurken kaffe så kör vi! Ikväll är jag hembjuden till min gamle vän Therese för att senare gå vidare ut på stan. Kolla snygga bilar på cruisingen, titta på fulla människor i öltälten.... hm. Det blir en lugn kväll för mig. Är inget partydjur längre och vem vill slösa bort en hel lördag på att vara bakis när man kan tillbringa den på gymmet! Regn imorgon enligt prognoserna. Helt ok inomhusväder alltså.
Ha en trevlig fredag!
torsdag 21 juli 2011
En promenad...
... för att rensa tankarna. Det kan bli för mycket av det goda, även för hjärnan. Positiva känslor, planer, idéer, inspiration... måste städa upp bland alla intryck som kallar på min uppmärksamhet.
Vad är viktigt här och nu? För någon vecka sedan påstod jag att man kan äta kakan men ändå ha den kvar... visst jag kan göra allt jag drömmer om, men frågan är om jag kan göra allt på samma gång??? Vad blir resultatet?
Angående tävling... Vad vill jag uppnå med min första tävling? Är det något jag vill ha överstökat för att sedan gå vidare med alla andra planer eller vill jag göra det 100% helhjärtat? Om jag ska tävla i december är det tveksamt hur resultatet blir. Tveksamt om jag har tillräckligt med muskelmassa. Att påbörja dieten för att tvingas avbryta i okt-nov är inget lockande alternativ. Men å andra sidan om jag fullföljer dieten och kliver upp på scenen då har jag gjort det, fixat mitt stora mål! I vilken form är frågan? Kan jag kliva upp på scenen med stoltheten i behåll. Det är inte bara mig själv jag representerar utan även teamet. Jag ska uppfylla drömmen jag har levt med de senaste 5-6 åren. Har sett flera tävlingar med respekt och avund (positiv form av avund=)) i blicken. Varje gång har jag tänkt: Där ska jag stå en dag! Men kanske måste jag ha lite mer tålamod. Att tävla våren 2012 är ett alternativ som i dagsläget känns mest realistiskt. Luciapokalen 2012 känns avlägset. Vem vet hur livet ser ut om ett år. Det är inte så att jag har krav på pallplats i min första tävling men jag vill göra det bästa av det. Kanske blir det bara en tävling och då ska det banne mig bli en dag att minnas! Jag har har passerat 30-strecket för flera år sedan, har inga barn och lever i dagsläget som singel. Min dröm är att hitta mannen i mitt liv och skaffa familj, men inte just nu. Nu vill jag utnyttja tiden till att förverkliga MINA drömmar, vara lite egocentrisk. Allt har sin tid.
Vad är viktigt här och nu? För någon vecka sedan påstod jag att man kan äta kakan men ändå ha den kvar... visst jag kan göra allt jag drömmer om, men frågan är om jag kan göra allt på samma gång??? Vad blir resultatet?
Angående tävling... Vad vill jag uppnå med min första tävling? Är det något jag vill ha överstökat för att sedan gå vidare med alla andra planer eller vill jag göra det 100% helhjärtat? Om jag ska tävla i december är det tveksamt hur resultatet blir. Tveksamt om jag har tillräckligt med muskelmassa. Att påbörja dieten för att tvingas avbryta i okt-nov är inget lockande alternativ. Men å andra sidan om jag fullföljer dieten och kliver upp på scenen då har jag gjort det, fixat mitt stora mål! I vilken form är frågan? Kan jag kliva upp på scenen med stoltheten i behåll. Det är inte bara mig själv jag representerar utan även teamet. Jag ska uppfylla drömmen jag har levt med de senaste 5-6 åren. Har sett flera tävlingar med respekt och avund (positiv form av avund=)) i blicken. Varje gång har jag tänkt: Där ska jag stå en dag! Men kanske måste jag ha lite mer tålamod. Att tävla våren 2012 är ett alternativ som i dagsläget känns mest realistiskt. Luciapokalen 2012 känns avlägset. Vem vet hur livet ser ut om ett år. Det är inte så att jag har krav på pallplats i min första tävling men jag vill göra det bästa av det. Kanske blir det bara en tävling och då ska det banne mig bli en dag att minnas! Jag har har passerat 30-strecket för flera år sedan, har inga barn och lever i dagsläget som singel. Min dröm är att hitta mannen i mitt liv och skaffa familj, men inte just nu. Nu vill jag utnyttja tiden till att förverkliga MINA drömmar, vara lite egocentrisk. Allt har sin tid.
Tid att låta tankarna sväva fritt...
Förberedelserna inför helgens evenemang är i full gång, bajamajor på plats. Men två st lär inte räcka långt.
onsdag 20 juli 2011
Vardagslyx
Sitter och slötittar på en brittisk version av Wallander. Träningen gick bra, gräsmattan är klippt, matlådan tills imorgon är fixad. Lyxade till denna "lill-lördag" med sushi och Cola Zero. Ställde sushin på köksbordet men fick inte börja äta förrän gräsmattan var klippt. Då blev det minsann fart på handjagaren. Så nu har en tung sten fallit från mina axlar. Gräsmattan from hell är nyklippt och fin, okej jag slarvade lite under äppelträdet men vem bryr sig.
Dagens träning var bröst och biceps. Bra pass, bra fokus, bra intensitet och framförallt så j-a roligt. För vad spelar egentligen vikter och pb:n för roll om man ändå inte tycker att det är roligt. Ofta förknippar man rolig träning med flamsiga aerobicspass och liknande, styrketräning ska bara vara brutal och tung, det låter kanske inte så roligt i andras öron. Men jag, och många fler med mig, älskar styrketräning och då blir det faktiskt kul. Inte så att jag står och skrattar framför spegeln... =) Men ni fattar kanske. Varje pass är en ny utmaning. Jag känner mig bekväm i det jag gör och hur jag gör det. Coacherna ger mig en karta och sen är det upp till mig hur jag följer den. Det är allt jag behöver ha, inte alla 1000-tals expertråd i tidningar eller självutnämnda experter.
Idag koncentrerade jag mig på att orka några fler reps istället för att bara öka vikterna. Att jag lyckades öka vikt i hantelpressen var en bonus, 6 reps på nya vikten. Även idag tog jag PWO. Har kommit på att jag bara ska ta det på vardagarna när jag ska träna efter jobbet, det är då det behövs extra skärpa. På morgonen och på helgerna är jag taggad ändå så det räcker.
Onsdag alltså... Snart helg igen. Imorgon drar Nostalgidagarna igång, årets händelse här i Säter. Nice! Mindre nice är regnvädret som drar in ungefär samtidigt enligt väderprognoserna. Det ser ut att bli en perfekt helg för inomhusträning. Vid sol och 25 grader hade det kanske lockat med rosévin men nu får det bli en vit fredagskväll och träning på lördag. Den som lever får se...
Dagens träning var bröst och biceps. Bra pass, bra fokus, bra intensitet och framförallt så j-a roligt. För vad spelar egentligen vikter och pb:n för roll om man ändå inte tycker att det är roligt. Ofta förknippar man rolig träning med flamsiga aerobicspass och liknande, styrketräning ska bara vara brutal och tung, det låter kanske inte så roligt i andras öron. Men jag, och många fler med mig, älskar styrketräning och då blir det faktiskt kul. Inte så att jag står och skrattar framför spegeln... =) Men ni fattar kanske. Varje pass är en ny utmaning. Jag känner mig bekväm i det jag gör och hur jag gör det. Coacherna ger mig en karta och sen är det upp till mig hur jag följer den. Det är allt jag behöver ha, inte alla 1000-tals expertråd i tidningar eller självutnämnda experter.
Idag koncentrerade jag mig på att orka några fler reps istället för att bara öka vikterna. Att jag lyckades öka vikt i hantelpressen var en bonus, 6 reps på nya vikten. Även idag tog jag PWO. Har kommit på att jag bara ska ta det på vardagarna när jag ska träna efter jobbet, det är då det behövs extra skärpa. På morgonen och på helgerna är jag taggad ändå så det räcker.
Onsdag alltså... Snart helg igen. Imorgon drar Nostalgidagarna igång, årets händelse här i Säter. Nice! Mindre nice är regnvädret som drar in ungefär samtidigt enligt väderprognoserna. Det ser ut att bli en perfekt helg för inomhusträning. Vid sol och 25 grader hade det kanske lockat med rosévin men nu får det bli en vit fredagskväll och träning på lördag. Den som lever får se...
 |
| Kvällens middag |
tisdag 19 juli 2011
Överdriven optimism?
Jobb, träning och en gräsmatta som aldrig slutar växa. Det är min vardag i ett nötskal. =) Även om det låter trist och inrutat trivs jag. Det finns tillräckligt med utrymme för spontanitet och social tid. Man kan alltid önska sig mer, men jag har tillräckligt av sånt som betyder något för mig. Kärlek, värme, vänskap...
Inledde veckan med ett pass för axlar och mag... nä just det jag bytte till vader. Gymmet här i stan har i särklass bäst möjligheter när det gäller vadträning. Självklart är det coachernas upplägg som gäller. Men eftersom gymmen jag tränar på skiljer sig en del i både utrustning och stil måste jag kasta om lite i schemat ibland. Passet bestod av: Axelpress m hantlar, hantellyft åt sidan, hög rodd i cable, drag till hakan, hantellyft framåt, vadpress sittande + stående, till sist ett bonusset med stående axelpress med hantlar, körde ur det sista i axlarna. Höjde oavsiktligt i hantellyften. "Räknade" fel på hantlarna och tog de jag trodde att jag brukar ha. Funderade hur det kunde kännas så tungt. Sen upptäckte jag att det var "fel" hantlar. Kan inte sägas för många gånger, allt sitter i huvudet.
Idag var det rygg och triceps. Där finns det mer potential att höja vikter har jag upptäckt. Max vikter utan att tappa tekniken. Försöker utföra övningarna strikt, kontrollerat men ändå kraftfullt. Chins i ställning med "hjälpvikt", smala latsdrag, sittande rodd i cable, pull down, tricepspress över huvudet i cable, push down, press över huvudet m platta, smala push ups. Sista omgången med push ups var det som att kroppen gick på autopilot, en duracellkanin som bara fortsatte upp ner upp ner. "Va sjutton händer" tänkte jag. Kanske en försenad effekt av PWO drinken.
Just för tillfället har jag inte så mycket tankar och funderingar att dela med mig av. Det är 110% som gäller nu! Försöker låta bli att grubbla för mycket. Allt går upp och ner...men varför grubbla på framtidens problem nu, och varför älta gårdagens. Nu suger jag åt mig av all positiv energi. Jag väljer detta. Mitt sätt att leva, mina drömmar, mina värderingar. Kör så det ryker!
Kör så det ryker gör vi på jobbet också. Full fart denna vecka så det gäller att vara pigg och utvilad. Därför är det snart dags för sängen. Igår fick jag oväntat, men ack så trevligt, besök. 23 dagar kvar att jobba innan jag har semester del 2.
Inledde veckan med ett pass för axlar och mag... nä just det jag bytte till vader. Gymmet här i stan har i särklass bäst möjligheter när det gäller vadträning. Självklart är det coachernas upplägg som gäller. Men eftersom gymmen jag tränar på skiljer sig en del i både utrustning och stil måste jag kasta om lite i schemat ibland. Passet bestod av: Axelpress m hantlar, hantellyft åt sidan, hög rodd i cable, drag till hakan, hantellyft framåt, vadpress sittande + stående, till sist ett bonusset med stående axelpress med hantlar, körde ur det sista i axlarna. Höjde oavsiktligt i hantellyften. "Räknade" fel på hantlarna och tog de jag trodde att jag brukar ha. Funderade hur det kunde kännas så tungt. Sen upptäckte jag att det var "fel" hantlar. Kan inte sägas för många gånger, allt sitter i huvudet.
Idag var det rygg och triceps. Där finns det mer potential att höja vikter har jag upptäckt. Max vikter utan att tappa tekniken. Försöker utföra övningarna strikt, kontrollerat men ändå kraftfullt. Chins i ställning med "hjälpvikt", smala latsdrag, sittande rodd i cable, pull down, tricepspress över huvudet i cable, push down, press över huvudet m platta, smala push ups. Sista omgången med push ups var det som att kroppen gick på autopilot, en duracellkanin som bara fortsatte upp ner upp ner. "Va sjutton händer" tänkte jag. Kanske en försenad effekt av PWO drinken.
Just för tillfället har jag inte så mycket tankar och funderingar att dela med mig av. Det är 110% som gäller nu! Försöker låta bli att grubbla för mycket. Allt går upp och ner...men varför grubbla på framtidens problem nu, och varför älta gårdagens. Nu suger jag åt mig av all positiv energi. Jag väljer detta. Mitt sätt att leva, mina drömmar, mina värderingar. Kör så det ryker!
Kör så det ryker gör vi på jobbet också. Full fart denna vecka så det gäller att vara pigg och utvilad. Därför är det snart dags för sängen. Igår fick jag oväntat, men ack så trevligt, besök. 23 dagar kvar att jobba innan jag har semester del 2.
söndag 17 juli 2011
Värmeljusväder
Solglasögonen jag hade så sent som i eftermiddags ligger här bredvid mig på köksbordet, känns inte läge att använda dem just nu. Men det var en härlig inledning av denna söndag. Efter frukosten snörade jag på mig löpardojorna och tog en rejäl promenad i solen. "Ingen cardio" ekade i huvudet men efter gårdagens ätande behövde både jag och kroppen få ut lite energi. Gårdagens middag bestod av grillade kycklingspett i tandoorimarinad, färskpotatis, grillad halloumiost, ratatouille, yoghurtsås med avocado och till detta ett par glas rött vin. Avslutade middagen med ost och kex, och en sista smutt av vinet. Det blev en enkel dessert med nyplockade hallon och turkisk yoghurt. Massor av god mat, massor av bra energi. Precis vad kroppen behöver. Det kan dock bli för mycket av det goda. =)
Förutom promenaden är det vilodag idag. Baksida ben protesterar inte. Träningsvärken sitter fint från gårdagen. Har avklarat veckans pass med betyget MVG.
Veckans träning har sett ut såhär:
Mån- Framsida ben, vader
Tis- Bröst, triceps
Ons- Axlar, mage
Tors- vila
Fre- Rygg, biceps
Lör- Mixpass, baksida ben, bröst, axlar
Sön- vila
Jag har varit en duktig flicka och avstått från cardio. Istället har jag lagt all kraft på styrketräningen. Man behöver inte träna löpning och cykling för att svettas och flåsa. Har verkligen gett 100% på varje pass och hoppas att jag ska behålla samma "jävla anamma" kommande träningsvecka. "It´s all in the head" som man brukar säga. Jag har förlikat mig med synen i spegeln, en tjej med lite mer hull, förhoppningsvis finns det något hårdare där under hullet. På gymmet är jag sams med spegelbilden och min "nya" kropp. Däremot kan det uppstå andra känslor här hemma framför badrumsspegeln. Det ska jag vara ärlig att erkänna. Vill veta vad som finns under fettet... NU! Det är min värsta fiende nu, otåligheten, längtan att få känna mig fit och tight. Tålamod...
Himlen har förändrats från blå till grå och utanför fönstret viner blåsten. Tofflorna och fleecetröjan är redan på. Läge att tända några värmeljus och krypa upp i soffhörnet. Avsluta den här helgen på ett mysigt sätt. Ska gå igenom kommande veckas planering och inser redan nu att det kommer att bli en skojig vecka. Till helgen är det "Nostalgidagar" här i stan. Öltält, uteserveringar och framförallt cruising med gamla bilar, mopeder och traktorer. Årets största händelse skulle man kunna säga då alla går ut, man träffar gamla vänner och bekanta.
Förutom promenaden är det vilodag idag. Baksida ben protesterar inte. Träningsvärken sitter fint från gårdagen. Har avklarat veckans pass med betyget MVG.
Veckans träning har sett ut såhär:
Mån- Framsida ben, vader
Tis- Bröst, triceps
Ons- Axlar, mage
Tors- vila
Fre- Rygg, biceps
Lör- Mixpass, baksida ben, bröst, axlar
Sön- vila
Jag har varit en duktig flicka och avstått från cardio. Istället har jag lagt all kraft på styrketräningen. Man behöver inte träna löpning och cykling för att svettas och flåsa. Har verkligen gett 100% på varje pass och hoppas att jag ska behålla samma "jävla anamma" kommande träningsvecka. "It´s all in the head" som man brukar säga. Jag har förlikat mig med synen i spegeln, en tjej med lite mer hull, förhoppningsvis finns det något hårdare där under hullet. På gymmet är jag sams med spegelbilden och min "nya" kropp. Däremot kan det uppstå andra känslor här hemma framför badrumsspegeln. Det ska jag vara ärlig att erkänna. Vill veta vad som finns under fettet... NU! Det är min värsta fiende nu, otåligheten, längtan att få känna mig fit och tight. Tålamod...
Himlen har förändrats från blå till grå och utanför fönstret viner blåsten. Tofflorna och fleecetröjan är redan på. Läge att tända några värmeljus och krypa upp i soffhörnet. Avsluta den här helgen på ett mysigt sätt. Ska gå igenom kommande veckas planering och inser redan nu att det kommer att bli en skojig vecka. Till helgen är det "Nostalgidagar" här i stan. Öltält, uteserveringar och framförallt cruising med gamla bilar, mopeder och traktorer. Årets största händelse skulle man kunna säga då alla går ut, man träffar gamla vänner och bekanta.
"You don´t fail until you give up"
Satt och surfade runt på sidor med "väggord/-texter" och hittade flera bra citat. Funderar på att liva upp mitt vita köksbord eller kanske en av de vitmålade väggarna. Kanske detta:
"We create our own tomorrow by what we dream today"
Jag fylls av en lugn behaglig känsla... Svårt att beskriva med några få ord. Harmoni i tillvaron. Det finns massor jag borde hinna med, jag borde göra o s v. Men jag prioriterar det jag anser vara mest betydelsefullt i mitt liv enligt mina värderingar. Jag hinner vara social i den utsträckning jag känner för. Min familj som betyder allt, vänner jag återfått kontakt med, trevliga kollegor. Det gäller att jag kliver utanför min "bubbla", utanför min lilla trygga box för jag får så mycket tillbaka. Jag trivs med nära och kära runt mig MEN ... Samtidigt är jag en person som behöver tid för mig själv. Jag behöver mina stunder i hemmets trygga vrå, promenader där mina tankar får jobba fritt och ostört.
Kanske mår jag bra p g a semesterkänslan som råder. Jag dras liksom med i den trots att jag faktiskt ska jobba 5 veckor till. Det är lättare att jobba när folk runt omkring är glada, det smittar av sig! Men å andra sidan tänk om 4 veckor, då är det jag som räknar ner. Så är livet. Det är som på Midsommarafton, kommentaren som man inte kan låta bli att säga: "Nu är det bara ett halvår till julafton". Svisch så är det december, dagarna före jul, årets mörkaste dygn. Vändningen. Helt plötsligt är vi på rätt planhalva igen. Eller "rätt" beror väl på hur man ser det. Detta vågar jag knappt säga men personligen gillar jag hösten. Perfekt att tänka igenom framtidsplaner, sätta upp nya mål, börja om. Dessutom har jag ju min sena semester så hösten blir inte så fasligt lång trots allt.
Men det är fortfarande långt kvar av sommaren! Ha en fin dag!
"We create our own tomorrow by what we dream today"
Jag fylls av en lugn behaglig känsla... Svårt att beskriva med några få ord. Harmoni i tillvaron. Det finns massor jag borde hinna med, jag borde göra o s v. Men jag prioriterar det jag anser vara mest betydelsefullt i mitt liv enligt mina värderingar. Jag hinner vara social i den utsträckning jag känner för. Min familj som betyder allt, vänner jag återfått kontakt med, trevliga kollegor. Det gäller att jag kliver utanför min "bubbla", utanför min lilla trygga box för jag får så mycket tillbaka. Jag trivs med nära och kära runt mig MEN ... Samtidigt är jag en person som behöver tid för mig själv. Jag behöver mina stunder i hemmets trygga vrå, promenader där mina tankar får jobba fritt och ostört.
Kanske mår jag bra p g a semesterkänslan som råder. Jag dras liksom med i den trots att jag faktiskt ska jobba 5 veckor till. Det är lättare att jobba när folk runt omkring är glada, det smittar av sig! Men å andra sidan tänk om 4 veckor, då är det jag som räknar ner. Så är livet. Det är som på Midsommarafton, kommentaren som man inte kan låta bli att säga: "Nu är det bara ett halvår till julafton". Svisch så är det december, dagarna före jul, årets mörkaste dygn. Vändningen. Helt plötsligt är vi på rätt planhalva igen. Eller "rätt" beror väl på hur man ser det. Detta vågar jag knappt säga men personligen gillar jag hösten. Perfekt att tänka igenom framtidsplaner, sätta upp nya mål, börja om. Dessutom har jag ju min sena semester så hösten blir inte så fasligt lång trots allt.
Men det är fortfarande långt kvar av sommaren! Ha en fin dag!
fredag 15 juli 2011
Kort och gott
Rygg och biceps på schemat. Bra pass, kort och gott. Vikterna var inte det viktigaste idag. Koncentrerade mig på hållning, andning och teknik, maximal kontakt i varje repetition. Härlig känsla från första till sista set. Vågade mig ändå på en liten ökning i t ex sittande rodd och latsdrag.
Tråkigt väder men det är trots allt fredag, veckans bästa dag. Firade in fredagen med en lunch ute. Gick till lunchstället i stan där man garanterat får god och fräsch mat. Ugnsstekt kolja med örtsås, varma grönsaker och kokt potatis. Riktigt gott. Att det var fruktsallad och grädde till efterrätt var en liten bonus, dock var jag mycket sparsam med grädden.
Har inga bestämda tider att passa i helgen. Däremot vissa saker jag vill hinna med. Träning imorgon, mixpass. Det är baksida ben som det är mest fokus på men jag tänker kasta in en bonusövning. Hoppas inte coacherna har alltför mycket emot det. Jefferssons squats. Denna övning har Emelie skrivit om på sistone och jag är grymt sugen på att testa den. Ett set iaf. Kan tänka mig känslan när det svider i lår och rumpa. Får se till att välja rätt byxor som håller. Förutom träning har jag planerat att grilla med familjen. Kyckling med tandoorimarinad, halloumi och massor av grönsaker står på min önskelista. Förra helgen tillbringades med mina syskon och deras härliga fartfyllda barn så den här blir kanske liiite lugnare.
Vi får helt enkelt se vad helgen har att erbjuda. Ha det fint allihop!
Tråkigt väder men det är trots allt fredag, veckans bästa dag. Firade in fredagen med en lunch ute. Gick till lunchstället i stan där man garanterat får god och fräsch mat. Ugnsstekt kolja med örtsås, varma grönsaker och kokt potatis. Riktigt gott. Att det var fruktsallad och grädde till efterrätt var en liten bonus, dock var jag mycket sparsam med grädden.
Har inga bestämda tider att passa i helgen. Däremot vissa saker jag vill hinna med. Träning imorgon, mixpass. Det är baksida ben som det är mest fokus på men jag tänker kasta in en bonusövning. Hoppas inte coacherna har alltför mycket emot det. Jefferssons squats. Denna övning har Emelie skrivit om på sistone och jag är grymt sugen på att testa den. Ett set iaf. Kan tänka mig känslan när det svider i lår och rumpa. Får se till att välja rätt byxor som håller. Förutom träning har jag planerat att grilla med familjen. Kyckling med tandoorimarinad, halloumi och massor av grönsaker står på min önskelista. Förra helgen tillbringades med mina syskon och deras härliga fartfyllda barn så den här blir kanske liiite lugnare.
Vi får helt enkelt se vad helgen har att erbjuda. Ha det fint allihop!
torsdag 14 juli 2011
Nöjd
Ett ord med olika innebörd beroende på när det används, i vilket sammanhang, i vilket syfte.
"Blir du aldrig nöjd?" den frågan ställs till mig då och då. Vadå nöjd? Det beror på. Nöjd med livet i stort. Jodå jag är nöjd med mitt liv, livsstil, boende, jobb, intressen och såna saker. Om jag inte vore det skulle jag garanterat göra något åt saken. Slå mig fri och söka nya vägar för sådan är jag som person. Jag är tacksam att bo i ett fritt land som Sverige, anser mig ha en god levnadsstandard och makt att påverka mitt eget liv.
Däremot har jag svårt att slå mig till ro, att känna mig nöjd och mätt på livets utmaningar. Jag triggas av att ha mål att sikta mot. Dels när det gäller träningen. Att ständigt sträva efter att överträffa mig själv, spränga gränser, orka lite mer. Behöver även andra saker att se fram emot som inte är fysiskt krävande. Resor, roliga händelser, allt livet har att erbjuda. Det kan räcka med trevligt sällskap och en god bit mat en ljummen sommarkväll eller likväl lördagsmys hemma i soffan med mörk choklad och ett glas rödvin en regnig höstkväll. Sån är jag.
"Nöjd" kan kännas mediokert att använda i vissa sammanhang. Exempelvis när jag ska beskriva hur ett träningspass gick. Att "bara" vara nöjd är liksom inte tillräckligt. Man vill ha superkrafter, vara megastark, sätta nya pb varje pass. Men hur kul vore det egentligen? Skitpass och endorfinkickar, alla pass är en pusselbit på vägen mot drömformen. Samma sak inom jobbet, det är tillåtet att vara nöjd. Gick två av tre kundmöten bra... fine! Gör gärna en snabb analys av vad som gick fel i det sista men när det är klart... lär av misstagen, gå vidare och se framåt. Man behöver inte alltid vara bäst. Ibland räcker det att vara tillräckligt bra. Det finns en bok som heter just "Good enough", har inte läst den men jag ska.
Att vara nöjd kan sticka i ögonen på avundsjuka människor. De blir bittra av att se andra ha den målmedvetenhet de själva saknar, att se andra lyckas med sånt de själva drömmer om.
Något jag var väldigt nöjd med var frukosten i morse.
![]()
Ganska nöjd var jag efter gårdagens pass för axlar och mage. Ett mediokert pass som inte går till historien men jag gjorde mitt bästa utifrån dagsformen och då räcker det. Idag är det en välbehövlig vilodag. Nödvändigt ont så att säga. Men imorgon är det dags igen.
"Blir du aldrig nöjd?" den frågan ställs till mig då och då. Vadå nöjd? Det beror på. Nöjd med livet i stort. Jodå jag är nöjd med mitt liv, livsstil, boende, jobb, intressen och såna saker. Om jag inte vore det skulle jag garanterat göra något åt saken. Slå mig fri och söka nya vägar för sådan är jag som person. Jag är tacksam att bo i ett fritt land som Sverige, anser mig ha en god levnadsstandard och makt att påverka mitt eget liv.
Däremot har jag svårt att slå mig till ro, att känna mig nöjd och mätt på livets utmaningar. Jag triggas av att ha mål att sikta mot. Dels när det gäller träningen. Att ständigt sträva efter att överträffa mig själv, spränga gränser, orka lite mer. Behöver även andra saker att se fram emot som inte är fysiskt krävande. Resor, roliga händelser, allt livet har att erbjuda. Det kan räcka med trevligt sällskap och en god bit mat en ljummen sommarkväll eller likväl lördagsmys hemma i soffan med mörk choklad och ett glas rödvin en regnig höstkväll. Sån är jag.
"Nöjd" kan kännas mediokert att använda i vissa sammanhang. Exempelvis när jag ska beskriva hur ett träningspass gick. Att "bara" vara nöjd är liksom inte tillräckligt. Man vill ha superkrafter, vara megastark, sätta nya pb varje pass. Men hur kul vore det egentligen? Skitpass och endorfinkickar, alla pass är en pusselbit på vägen mot drömformen. Samma sak inom jobbet, det är tillåtet att vara nöjd. Gick två av tre kundmöten bra... fine! Gör gärna en snabb analys av vad som gick fel i det sista men när det är klart... lär av misstagen, gå vidare och se framåt. Man behöver inte alltid vara bäst. Ibland räcker det att vara tillräckligt bra. Det finns en bok som heter just "Good enough", har inte läst den men jag ska.
Att vara nöjd kan sticka i ögonen på avundsjuka människor. De blir bittra av att se andra ha den målmedvetenhet de själva saknar, att se andra lyckas med sånt de själva drömmer om.
Något jag var väldigt nöjd med var frukosten i morse.
Ganska nöjd var jag efter gårdagens pass för axlar och mage. Ett mediokert pass som inte går till historien men jag gjorde mitt bästa utifrån dagsformen och då räcker det. Idag är det en välbehövlig vilodag. Nödvändigt ont så att säga. Men imorgon är det dags igen.
tisdag 12 juli 2011
Det röda guldet...
Det stod en skål med nyplockade jordgubbar i kylskåpet när jag kom hem efter jobb och träning. Tack mina underbara föräldrar! Nu har jag precis ätit ett kvällsmål bestående av kesella och jordgubbar. Har sparat några gubbar till frukosten imorgon, blir som grädde på moset... på gröten... eller hur jag ska säga.
Dessförinnan har jag fått i mig en färgsprakande middag bestående av kassler och grönsaker i alla dess färger. Blandade färska och frysta wokgrönsaker, kryddade med tacokrydda och curry. Äntligen är aptiten tillbaka och mat smakar bra igen. I helgen hamnade jag i nån slags svacka och var allmänt less på varm mat, det växte i munnen och smakade absolut ingenting. Jag skulle ha tagit en bild på min färgglada jätteportion men jag är dålig på det där med fotografering av mat. När maten ligger på tallriken vill jag äta. Punkt slut. =)
Gött att fylla på med bra energi. Lite sömn på det här så är jag redo för ännu ett träningspass imorgon! Axlar och mage.
Dessförinnan har jag fått i mig en färgsprakande middag bestående av kassler och grönsaker i alla dess färger. Blandade färska och frysta wokgrönsaker, kryddade med tacokrydda och curry. Äntligen är aptiten tillbaka och mat smakar bra igen. I helgen hamnade jag i nån slags svacka och var allmänt less på varm mat, det växte i munnen och smakade absolut ingenting. Jag skulle ha tagit en bild på min färgglada jätteportion men jag är dålig på det där med fotografering av mat. När maten ligger på tallriken vill jag äta. Punkt slut. =)
Gött att fylla på med bra energi. Lite sömn på det här så är jag redo för ännu ett träningspass imorgon! Axlar och mage.
Superwoman...
Wow! Vilken powerkick! Började testa en Pre WO förra veckan, nämligen White Flood som Minette rekommenderade. Första gångerna var en liten besvikelse eftersom jag hade höga förväntningar, kände möjligen lite mer energi under passen men inte den där effekten jag hade hoppats på. Men idag började jag känna det redan på bussen. Första stickningarna. Var orolig att det skulle bli olidligt men det stannade vid precis lagom mycket stickande och pirrande. Började med bröst och jag kände mig superstark. Det var bara att öka. Det måste vara den här känslan alla pratar om! Styrketräning när den är som bäst.
Bröst: Hantelpress, Hantelflyes, Pullover, Pec dec
Triceps: Push down, Press över huvudet, French press
Avslutade med vanliga armhävningar med fötterna på boll och smala armhävningar tills jag föll ihop som ett korthus.
Sammanfattning av passet: Lovely!
Fantastiskt vad man kan prestera med sin kropp. Vilka valmöjligheter man har. Självklart finns det folk som hellre ligger hemma i soffan med en chipspåse vars största ansträngning är att sträcka sig efter fjärrkontrollen. Vad vi tycker är njutning är högst individuellt. Jag njöt av fulla drag under dagens pass. Man brukar säga att skönhet ligger i betraktarens ögon, på samma sätt kan man säga att vad som är njutning ligger hos utövaren att avgöra. Vissa ser träning som en plåga. Jag älskar det. Alla tycker inte att kvinnor med muskler är snyggt. Jag tycker att det är superläckert. Apropå det tänker jag på kommentaren jag fick en utekväll helgen före midsommar. En som tyckte att jag inte skulle träna mer. Vad just den personen tycker rör mig inte i ryggen. Det är inte speciellt kvinnligt att festa var och varannan helg, och alkoholen har satt sina spår om man säger så. Men såna kommentarer kommer man alltid att få stå ut med. Istället för att bli sårad väljer jag att använda dem som bränsle. Tagga till ännu mer och vilja bli ännu starkare!
Så kör hårt alla tjejer och kvinnor där ute! Våga ta plats i gymmet. Jag har gått från liten mus som smög omkring i gymmet, oftast vid de trygga maskinerna, till att känna mig som hemma där framför speglarna bland fria vikterna.
Bröst: Hantelpress, Hantelflyes, Pullover, Pec dec
Triceps: Push down, Press över huvudet, French press
Avslutade med vanliga armhävningar med fötterna på boll och smala armhävningar tills jag föll ihop som ett korthus.
Sammanfattning av passet: Lovely!
Fantastiskt vad man kan prestera med sin kropp. Vilka valmöjligheter man har. Självklart finns det folk som hellre ligger hemma i soffan med en chipspåse vars största ansträngning är att sträcka sig efter fjärrkontrollen. Vad vi tycker är njutning är högst individuellt. Jag njöt av fulla drag under dagens pass. Man brukar säga att skönhet ligger i betraktarens ögon, på samma sätt kan man säga att vad som är njutning ligger hos utövaren att avgöra. Vissa ser träning som en plåga. Jag älskar det. Alla tycker inte att kvinnor med muskler är snyggt. Jag tycker att det är superläckert. Apropå det tänker jag på kommentaren jag fick en utekväll helgen före midsommar. En som tyckte att jag inte skulle träna mer. Vad just den personen tycker rör mig inte i ryggen. Det är inte speciellt kvinnligt att festa var och varannan helg, och alkoholen har satt sina spår om man säger så. Men såna kommentarer kommer man alltid att få stå ut med. Istället för att bli sårad väljer jag att använda dem som bränsle. Tagga till ännu mer och vilja bli ännu starkare!
Så kör hårt alla tjejer och kvinnor där ute! Våga ta plats i gymmet. Jag har gått från liten mus som smög omkring i gymmet, oftast vid de trygga maskinerna, till att känna mig som hemma där framför speglarna bland fria vikterna.
måndag 11 juli 2011
Skyller på Gluteus
Jag var en hårsmån från att spräcka byxorna i morse. Det sa "ritsch" men sömmen höll ihop, satt på en skör tråd skulle man kunna säga. Nä, djupa knäböj och dåligt stretchmaterial är ingen bra kombo. Tur att jag hade ett par riktiga tights med i väskan, snabbt ombyte på toan och ut igen. Tur i oturen att det var tidigt på morgonen på gymet här i stan, jag och en person till. Tur att det INTE var en eftermiddag på Må Bättre i Borlänge = fullsatt gym. Nåväl, jag skyller det på min rumpa som är rena muskelpaketet... =)
Det var alltså ben och vader i morse. Benspark varvat med lårcurl. Ännu en platta ökning i bensparken. Vidare till smithen där jag körde vanliga knäböj och sumovariant, vartannat set. Efter incidenten med byxan och ombytet vågade jag gå ännu djupare ner och det sved ordentligt i låren. Slängde in lite vader. Stående och sittande vadpress. Ändrade fotställningen lite för att komma åt olika delar av vaderna. Fortsatte med utfall först i smithen några set, därefter övergick jag till utfall med viktplatta med rotation i bålen. Avslutade med en omgång sådana och kände mig som en duracellkanin. Både muskler och flås fick jobba. Trots att det kändes ok idag är min kondition inte den bästa just nu. Lidingöformen från i höstas känns som bortblåst. Tyvärr påverkar det styrketräningen eftersom orken tar slut konditionsmässigt trots att det finns mer kvar i musklerna.
Men konditionen kommer tillbaka! Allt har sin tid. Nu är det bygga som gäller till 100%. Har verkligen fastnat för detta, möjligheten att skulptera sin kropp. Efter år av dieter där min kropp aldrig har fått chans att återhämta sig börjar jag trivas med mig själv. Stolt och stark! Nickade mest instämmande av artighet när Daniel, min f d coach, talade så varmt om uppbyggnadsperioden. Jag gav den aldrig någon riktig chans. Varje gram, varje hg på vågen gjorde mig galen. Han hade ju helt rätt, det är där grunden byggs, det är där det avgörs hur det kommer att se ut på scenen. Deffa ner sig kan egentligen vem som helst om man får hjälp med upplägg. Men finns det tillräckligt med muskler?
Nä nu ska jag släppa funderingarna och titta vidare på Johan Falk... Joel Kinnaman han har verkligen DET! F-n är kesellan redan slut... 200 g, slurp säger det bara.
Det var alltså ben och vader i morse. Benspark varvat med lårcurl. Ännu en platta ökning i bensparken. Vidare till smithen där jag körde vanliga knäböj och sumovariant, vartannat set. Efter incidenten med byxan och ombytet vågade jag gå ännu djupare ner och det sved ordentligt i låren. Slängde in lite vader. Stående och sittande vadpress. Ändrade fotställningen lite för att komma åt olika delar av vaderna. Fortsatte med utfall först i smithen några set, därefter övergick jag till utfall med viktplatta med rotation i bålen. Avslutade med en omgång sådana och kände mig som en duracellkanin. Både muskler och flås fick jobba. Trots att det kändes ok idag är min kondition inte den bästa just nu. Lidingöformen från i höstas känns som bortblåst. Tyvärr påverkar det styrketräningen eftersom orken tar slut konditionsmässigt trots att det finns mer kvar i musklerna.
Men konditionen kommer tillbaka! Allt har sin tid. Nu är det bygga som gäller till 100%. Har verkligen fastnat för detta, möjligheten att skulptera sin kropp. Efter år av dieter där min kropp aldrig har fått chans att återhämta sig börjar jag trivas med mig själv. Stolt och stark! Nickade mest instämmande av artighet när Daniel, min f d coach, talade så varmt om uppbyggnadsperioden. Jag gav den aldrig någon riktig chans. Varje gram, varje hg på vågen gjorde mig galen. Han hade ju helt rätt, det är där grunden byggs, det är där det avgörs hur det kommer att se ut på scenen. Deffa ner sig kan egentligen vem som helst om man får hjälp med upplägg. Men finns det tillräckligt med muskler?
Nä nu ska jag släppa funderingarna och titta vidare på Johan Falk... Joel Kinnaman han har verkligen DET! F-n är kesellan redan slut... 200 g, slurp säger det bara.
fredag 8 juli 2011
Rock on baby
Dagens tack går till denna tjej. Jag följer hennes blogg och är vän med henne på fb. Hennes härliga inställning till livet smittar verkligen av sig! Jag fick en dos av denna positiva energi idag när jag behövde den som mest. Våga hoppa utan fallskärm.
Nu kör jag järnet... ända in i kaklet. Må det bära eller brista. Det är ingen som tackar mig för att jag fegar med mitt eget liv. Varför alltid ta det säkra före det osäkra. Impulsivitet är en av mina starka sidor. Ibland kan den dock vara till besvär, när jag har för fort att kasta mig in i nya saker. Men "har man tagit med Fan i båten får man ro honom i land". Funderingar som: "Kommer jag att fixa det???" gnager sig fast. Men varför oroa sig i förväg, kanske helt i onödan. Slöseri med energi. Vad är det värsta som kan hända? Självklart vill jag inte kliva upp på scenen i december och skämmas. Självklart vill jag göra mig själv rättvisa. Kommer att göra mitt bästa och hoppas att det räcker hela vägen. Jag ska dessutom bevisa att det går att äta kakan och ändå ha den kvar. hur då? Jo jag ska iväg utomlands igen vecka 35. Ni som har hittat ert egna paradis vet vad jag menar, känslan när man bara vill att tiden ska stå stilla, när allt är som det ska. En dietvecka i soliga Turkiet. Jag ser framför mig underbara morgonpromenader längs stranden. Fräscha grönsaker, grillat kött. Har redan kollat upp matbutikerna och deras hyllor med tonfiskburkar, kalkon m m. Jag har varit utomlands under diet tidigare och det brukar funka bra. Vid dessa tillfällen har vi anpassat tiden inför avresa och efter hemkomst därefter så det brukar finnas utrymme för ett par friare dagar.
Vi lever bara här och nu
Impossible is nothing
Just do it
Är ni med mig??? Nu återstår bara 3 veckor uppbyggnad. Varje pass är värdefullt och kommer att kräva 110% av mig. Har inte kunnat gå in helhjärtat för träningen p g a att jag har känt mig splittrad. Nu är jag hel igen. Eller hel och hel... Benen känns som blyklumpar av träningsvärk. Tidigare i veckan satt det även i axlarna men det har iaf släppt lite. Magen värker när jag skrattar. Men det är precis som det ska vara igen, ordningen är återställd. Kärleken till träningen finns där hela tiden. Det bästa den här veckan är att jag dessutom har varit vän med min spegelbild. Åt skogen med jantelagen, jag älskar min kropp och är stolt över den. Känner mig fyllig på ett positivt sätt. Den där plufsiga muminkänslan som jag vanligtvis får av några ynka gram viktuppgång är borta. Självklart ska det bli oerhört spännande att se vad som gömmer sig därunder, men det känns bra att vara tillfreds med sig själv även med extra hull. Jag har varit på jakt för att återfinna harmoni och balans, men man behöver inte leta desperat, det kommer av sig själv när man minst anar det.
Första träningsveckan med nya upplägget börjar gå mot sitt slut. Jag har jobbat, tränat och även hunnit vara väldigt social. Det känns bra och helt rätt såhär på sommaren. Städning och liknande får vänta.
Imorgon är det ett mixpass bestående av baksida ben, bröst och axlar. Därmed bör träningsvärken vara komplett på söndag.
Trevlig helg!
Nu kör jag järnet... ända in i kaklet. Må det bära eller brista. Det är ingen som tackar mig för att jag fegar med mitt eget liv. Varför alltid ta det säkra före det osäkra. Impulsivitet är en av mina starka sidor. Ibland kan den dock vara till besvär, när jag har för fort att kasta mig in i nya saker. Men "har man tagit med Fan i båten får man ro honom i land". Funderingar som: "Kommer jag att fixa det???" gnager sig fast. Men varför oroa sig i förväg, kanske helt i onödan. Slöseri med energi. Vad är det värsta som kan hända? Självklart vill jag inte kliva upp på scenen i december och skämmas. Självklart vill jag göra mig själv rättvisa. Kommer att göra mitt bästa och hoppas att det räcker hela vägen. Jag ska dessutom bevisa att det går att äta kakan och ändå ha den kvar. hur då? Jo jag ska iväg utomlands igen vecka 35. Ni som har hittat ert egna paradis vet vad jag menar, känslan när man bara vill att tiden ska stå stilla, när allt är som det ska. En dietvecka i soliga Turkiet. Jag ser framför mig underbara morgonpromenader längs stranden. Fräscha grönsaker, grillat kött. Har redan kollat upp matbutikerna och deras hyllor med tonfiskburkar, kalkon m m. Jag har varit utomlands under diet tidigare och det brukar funka bra. Vid dessa tillfällen har vi anpassat tiden inför avresa och efter hemkomst därefter så det brukar finnas utrymme för ett par friare dagar.
Vi lever bara här och nu
Impossible is nothing
Just do it
Är ni med mig??? Nu återstår bara 3 veckor uppbyggnad. Varje pass är värdefullt och kommer att kräva 110% av mig. Har inte kunnat gå in helhjärtat för träningen p g a att jag har känt mig splittrad. Nu är jag hel igen. Eller hel och hel... Benen känns som blyklumpar av träningsvärk. Tidigare i veckan satt det även i axlarna men det har iaf släppt lite. Magen värker när jag skrattar. Men det är precis som det ska vara igen, ordningen är återställd. Kärleken till träningen finns där hela tiden. Det bästa den här veckan är att jag dessutom har varit vän med min spegelbild. Åt skogen med jantelagen, jag älskar min kropp och är stolt över den. Känner mig fyllig på ett positivt sätt. Den där plufsiga muminkänslan som jag vanligtvis får av några ynka gram viktuppgång är borta. Självklart ska det bli oerhört spännande att se vad som gömmer sig därunder, men det känns bra att vara tillfreds med sig själv även med extra hull. Jag har varit på jakt för att återfinna harmoni och balans, men man behöver inte leta desperat, det kommer av sig själv när man minst anar det.
Första träningsveckan med nya upplägget börjar gå mot sitt slut. Jag har jobbat, tränat och även hunnit vara väldigt social. Det känns bra och helt rätt såhär på sommaren. Städning och liknande får vänta.
Imorgon är det ett mixpass bestående av baksida ben, bröst och axlar. Därmed bör träningsvärken vara komplett på söndag.
Trevlig helg!
torsdag 7 juli 2011
Borta bra men hemma bäst?
Morgonpromenader med en veckas mellanrum. Två ställen som har lika stor plats i mitt hjärta. Vackra på olika sätt, olika känslor. Semester, upplevelser, galenskap, äventyr. Hemma, trygghet.
![]()
![]()
Oavsett plats är det ett underbart sätt att starta dagen på. Speciellt nu när det inte är en jakt på kalorier eller fettförbränning. Bara ett skönt sätt att väcka kroppen på. Ett sätt att rensa tankarna.
Behöver rensa hårddisken. Mycket, kanske för många olika intryck, som trängs där uppe. Allt ska bearbetas och bli till något konkret. Minns en tid, inte så längesen, då jag var beslutsam. Visste vad jag ville. Visste hur jag skulle nå till mina mål. Det vet jag nu också. Det som tynger mig är det faktum att jag kanske kommer att tvingas välja. Men vem kan tvinga mig att välja mellan mina drömmar. Att äta kakan och ha den kvar, omöjligt? Jag ska visa att det går. Detta år ska bli det bästa i mitt liv. Dream as you´ll live forever, live as you´ll die tomorrow.
Hoppades att jag skulle känna annorlunda efter resan. Att jag skulle känna mig mätt och nöjd. Men jag är långt ifrån klar med Alanya... Känns som jag lämnade något ogjort. Sista dagarna gick för fort och jag hann inte riktigt säga och göra allt jag ville, allt jag drömde om. Impulsiv som jag är skickade jag ett sms till en kompis. Hon var på till 100%. Hoppsan. Alanya, here we come.
Ikväll har jag iaf haft en otroligt trevlig kväll med underbara kollegor och deras respektive. Vi har suttit på min altan, grillat, druckit vin, Bailey´s, ätit jordgubbar och glass och pratat, skrattat. Tack för en trevlig kväll!
Det blir mer träningsblogg imorgon. Mest svammel och tankar just nu. Sov gott!
Behöver rensa hårddisken. Mycket, kanske för många olika intryck, som trängs där uppe. Allt ska bearbetas och bli till något konkret. Minns en tid, inte så längesen, då jag var beslutsam. Visste vad jag ville. Visste hur jag skulle nå till mina mål. Det vet jag nu också. Det som tynger mig är det faktum att jag kanske kommer att tvingas välja. Men vem kan tvinga mig att välja mellan mina drömmar. Att äta kakan och ha den kvar, omöjligt? Jag ska visa att det går. Detta år ska bli det bästa i mitt liv. Dream as you´ll live forever, live as you´ll die tomorrow.
Hoppades att jag skulle känna annorlunda efter resan. Att jag skulle känna mig mätt och nöjd. Men jag är långt ifrån klar med Alanya... Känns som jag lämnade något ogjort. Sista dagarna gick för fort och jag hann inte riktigt säga och göra allt jag ville, allt jag drömde om. Impulsiv som jag är skickade jag ett sms till en kompis. Hon var på till 100%. Hoppsan. Alanya, here we come.
Ikväll har jag iaf haft en otroligt trevlig kväll med underbara kollegor och deras respektive. Vi har suttit på min altan, grillat, druckit vin, Bailey´s, ätit jordgubbar och glass och pratat, skrattat. Tack för en trevlig kväll!
Det blir mer träningsblogg imorgon. Mest svammel och tankar just nu. Sov gott!
tisdag 5 juli 2011
Wake up
Det var dags att väcka mina muskler igen efter 10 dagar utan gymträning. Nä träningen stod inte högst på dagordningen nere i Turkiet. Hade ambitionen att åtminstone få till ett pass på Ali´s Gym men icke sa Nicke. Den enda träningen var nån morgon när jag rev av ett kort och intensivt pass på något av de sk utegym som ligger längs stranden. Eftersom maskinerna var svårbegripliga blev det mest övningar såsom armhävningar av olika slag, dips mot bänk, explosiva benövningar, utfallshopp, upphopp på bänk, hopp i trappor, magövningar, hittade dessutom ett räcke i perfekt höjd för att träna chins, jag kunde hoppa upp och sakta släppa ner mig som negativa chins. Bara fantasin satte gränser. Men det var ju ingen tung träning att tala om, mest på skojs skull för att hålla igång kroppen lite grann.
Det var premiär för White Flood... eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera började jag med en halv skopa. Tror jag måste öka till en hel skopa och ge det några fler gånger innan jag bedömer effekten. Det kan även vara träningsuppehållet som gjorde att jag skuttade in på gymet på ett strålande humör. När jag väl körde igång var det fullt fokus på varje repetition. Den där underbara känslan av att se musklerna jobba och fyllas med blod vaknade inom mig. Jag var pånyttfödd.
Inledde med axlar: militärpress, hantellyft åt sidan, "hög rodd" i cc för baksida axlar, drag till hakan med stång. Gick över till magen där jag idag tänkte extra på tekniken. Sug in magen, jobba med magmusklerna, inte nacke och rygg. Crunches i maskin, sit ups på lutande bänk, benlyft på lutande bänk, de två sistnämnda i superset.
För en vecka sen satt jag på balkongen med en iskall öl och fixade mig inför kvällen. Det var party i luften, hela Alanya låg för mina fötter. Det skulle bli en galen och vild natt i staden som aldrig sover. Vid 5-tiden på onsdagsmorgonen ramlade jag in på hotellet igen. Då Partypuman, nu träningspuman på gymet. Det sistnämnda är nog mitt riktiga jag, till 99% iaf.
Dags att dra täcket över huvudet. Alarmet är ställt på kl 5:45 imorgon. Kl 7:00 ska jag infinna mig på gymet. Då väntar tung benträning! Kommer jag att kunna somna eller vrida och vända mig som ett föväntansfullt barn natten före julafton. Träningsväskan är redo. Jag är redo. God natt!
Det var premiär för White Flood... eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera började jag med en halv skopa. Tror jag måste öka till en hel skopa och ge det några fler gånger innan jag bedömer effekten. Det kan även vara träningsuppehållet som gjorde att jag skuttade in på gymet på ett strålande humör. När jag väl körde igång var det fullt fokus på varje repetition. Den där underbara känslan av att se musklerna jobba och fyllas med blod vaknade inom mig. Jag var pånyttfödd.
Inledde med axlar: militärpress, hantellyft åt sidan, "hög rodd" i cc för baksida axlar, drag till hakan med stång. Gick över till magen där jag idag tänkte extra på tekniken. Sug in magen, jobba med magmusklerna, inte nacke och rygg. Crunches i maskin, sit ups på lutande bänk, benlyft på lutande bänk, de två sistnämnda i superset.
För en vecka sen satt jag på balkongen med en iskall öl och fixade mig inför kvällen. Det var party i luften, hela Alanya låg för mina fötter. Det skulle bli en galen och vild natt i staden som aldrig sover. Vid 5-tiden på onsdagsmorgonen ramlade jag in på hotellet igen. Då Partypuman, nu träningspuman på gymet. Det sistnämnda är nog mitt riktiga jag, till 99% iaf.
Dags att dra täcket över huvudet. Alarmet är ställt på kl 5:45 imorgon. Kl 7:00 ska jag infinna mig på gymet. Då väntar tung benträning! Kommer jag att kunna somna eller vrida och vända mig som ett föväntansfullt barn natten före julafton. Träningsväskan är redo. Jag är redo. God natt!
Sweet memories
Lite härliga minnen från resan...
 |
| Utsikt från balkongen |
 |
| Ute på upptäcksfärd en tidig morgon |
 |
| Turkisk lunch, jättegott och säkert massvis med kalorier =) |
 |
| Utsikt över Alanya |
 |
| Utsikt från borgen |
 |
| Också från borgen |
 |
| Alanya har fantastiska parker och blomsterplanteringar, trots det torra klimatet |
 |
| Livskvalité, färskpressad juice på stranden |
 |
| Hm... jodå det blev nån drink också, här på bilden Strawberry Daiquiri * 2. "Happy Hour Buy 1 get 1 free" stod det överallt. |
 |
| Hamnade mitt i förberedelserna till ett bröllop. Stod uppe på gatan och smög men en som jobbade där vinkade ner mig. Gick förbi senare på kvällen när festen var igång och brudparet skulle anlända. Döm om min förvåning när de ännu en gång ropar ner mig. Försökte filma men det var för mörkt. Häftigt att få vara så nära. Snacka om gästvänlighet och att våga släppa in främlingar. I Turkiet är bröllop en stor grej och det firas ordentligt! |
måndag 4 juli 2011
Premiär * 2
Nytt tränings- och kostupplägg låg och väntade i mailkorgen när jag kom hem. I vanliga brevlådan låg en avi från posten. Imorgon är det premiär för nya träningsschemat. Imorgon är det dessutom premiär för White Flood. Har sällan använt Pre WO mer än BCAA kapslar och kreatin vid några tillfällen. Träningsveckan inleds med axlar och mage.
Peppande musik... bara en av alla låtar jag dansade järnet till förra veckan, passar även utmärkt som träningsmusik. =)
 |
| Paketet från Sportkost med White Flood, Whey protein complex 100, Carbonox och bars. |
What happens in Alanya...
stays in Alanya.
Lämnade Alanya med sorg i hjärtat. Barnslig och känslosam som jag är brände tårarna bakom ögonlocken och klumpen i halsen var påtaglig. Ner med solglasögonen på bussen mot flygplatsen. På MP3 spelaren hade jag "Big girls don´t cry" blandat med "It must have been love"... Ni förstår ju själva hur j-a lätt det var att hålla emot tårarna. Jaaaa jag är en känslosam person som har nära till såväl gråt som skratt, filmer, tv-program, musik, texter... ja allt påverkar mig.
Väl hemma igen satte jag mig vid köksbordet med blandade känslor. I ena stunden bara tomhet och i nästa stund glädje och tacksamhet. Tacksamhet för det jag har fått uppleva, alla underbara minnen jag har med mig hem. Något som förvånar mig är befolkningens gästvänlighet. Vad skulle vi i Sverige tycka om en främling kom mitt i frukosten? Där var det bara att slå sig ner vid bordet trots att mor i huset inte kunde ett ord engelska, leenden, gester, man förstod varandra ändå utan ord. Te, bröd, fetaost, oliver, grönsaker, ägg, det var bara att ta för sig. Jodå, jag träffade min semesterflirt från förra året. Vi skiljdes som vänner och om vi ses nån mer gång får framtiden utvisa. Blandade känslor, saknad, lättnad. Vi hade ingen framtid ihop men ändå har han en plats i mitt hjärta. Sista dansen, kommer alltid att minnas doften av honom, den värme och trygghet jag kände i hans famn.
Behövde rensa tankarna och hitta tillbaka till mitt vanliga liv. Loggade in på datorn och kollade bilderna från teamets Kick Off i lördags. Nya känslor bubblade upp inom mig... Inspiration, förväntan, positiv energi. Helt plötsligt lystes vägen upp för mig, det fanns ett mål ,en mening igen. Kände tacksamhet för det liv jag har här hemma. Mitt sätt att leva.
Sola, bada, äta, dricka i all ära men mitt liv är mer än så. Har släppt loss på dansgolvet, känt mig som 19 år på nytt, träffat massor av underbara roliga galna människor. Träffade bland annat 2 personer som måste vara Turkiets svar på Beavis and Butthead. Det var längesen jag skrattade såhär mycket. Men nu är det tillbaka till verkligheten igen. På ett sätt lite skönt att kunna ta sig från punkt A till B utan att ha folk som ropar på en och ska prata, i slutet av veckan fick jag gå omvägar för dessa datingförslag som duggade tätt.
Passade även på att fixa både manikyr och pedikyr för en billig penning. Man har råd att skämma bort sig själv och det har jag verkligen gjort. Bara vara, inga krav, inga måsten, bara njutit av varje sekund och levt livet.
Dags att packa upp resväskan. Skriva inköpslista för all mat, storhandling. Imorgon är det träning, som jag har längtat.
Lämnade Alanya med sorg i hjärtat. Barnslig och känslosam som jag är brände tårarna bakom ögonlocken och klumpen i halsen var påtaglig. Ner med solglasögonen på bussen mot flygplatsen. På MP3 spelaren hade jag "Big girls don´t cry" blandat med "It must have been love"... Ni förstår ju själva hur j-a lätt det var att hålla emot tårarna. Jaaaa jag är en känslosam person som har nära till såväl gråt som skratt, filmer, tv-program, musik, texter... ja allt påverkar mig.
Väl hemma igen satte jag mig vid köksbordet med blandade känslor. I ena stunden bara tomhet och i nästa stund glädje och tacksamhet. Tacksamhet för det jag har fått uppleva, alla underbara minnen jag har med mig hem. Något som förvånar mig är befolkningens gästvänlighet. Vad skulle vi i Sverige tycka om en främling kom mitt i frukosten? Där var det bara att slå sig ner vid bordet trots att mor i huset inte kunde ett ord engelska, leenden, gester, man förstod varandra ändå utan ord. Te, bröd, fetaost, oliver, grönsaker, ägg, det var bara att ta för sig. Jodå, jag träffade min semesterflirt från förra året. Vi skiljdes som vänner och om vi ses nån mer gång får framtiden utvisa. Blandade känslor, saknad, lättnad. Vi hade ingen framtid ihop men ändå har han en plats i mitt hjärta. Sista dansen, kommer alltid att minnas doften av honom, den värme och trygghet jag kände i hans famn.
Behövde rensa tankarna och hitta tillbaka till mitt vanliga liv. Loggade in på datorn och kollade bilderna från teamets Kick Off i lördags. Nya känslor bubblade upp inom mig... Inspiration, förväntan, positiv energi. Helt plötsligt lystes vägen upp för mig, det fanns ett mål ,en mening igen. Kände tacksamhet för det liv jag har här hemma. Mitt sätt att leva.
Sola, bada, äta, dricka i all ära men mitt liv är mer än så. Har släppt loss på dansgolvet, känt mig som 19 år på nytt, träffat massor av underbara roliga galna människor. Träffade bland annat 2 personer som måste vara Turkiets svar på Beavis and Butthead. Det var längesen jag skrattade såhär mycket. Men nu är det tillbaka till verkligheten igen. På ett sätt lite skönt att kunna ta sig från punkt A till B utan att ha folk som ropar på en och ska prata, i slutet av veckan fick jag gå omvägar för dessa datingförslag som duggade tätt.
Passade även på att fixa både manikyr och pedikyr för en billig penning. Man har råd att skämma bort sig själv och det har jag verkligen gjort. Bara vara, inga krav, inga måsten, bara njutit av varje sekund och levt livet.
Dags att packa upp resväskan. Skriva inköpslista för all mat, storhandling. Imorgon är det träning, som jag har längtat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)