Projekt 2015

Idag är det inte bara andra advent, det är också exakt en vecka efter tävlingen. Det är svårt att beskriva helgen med ord. Det jag skriver (och tänker/känner) låter mest flummigt och religiöst. Det bubblar inom mig när jag tänker tillbaka… hela tävlingssatsningen från det ögonblick då jag klev av scenen på första tävlingen. Det ögonblick jag bestämde mig för att göra det igen, göra om och göra rätt. Såhär i efterhand är jag glad att jag vågade satsa en gång till. Däremot krävs mycket mer erfarenhet och scenvana för att man ska lyckas till 100%. Det blev kanske inte helt rätt den här gången heller men det blev åtminstone bättre! Vägen har varit lång och det har krävts en stor portion envishet och vilja. Men det har varit värt varje minut, varje stapplande steg, varje svettdroppe. Efter att ha hunnit samla tankarna, smälta alla intryck, granskat mitt scenframträdande, rannsakat och analyserat kan jag bara konstatera att jag är nöjd och mycket lycklig. Osvenskt stolt över mig själv. Och bättre ska det minsann bli. För jag kommer att göra det igen. I´m addicted to this. Punkt.

Hur ser planen ut då? På sistone har mina tankar varit inne på att satsa på Women´s Physique nästa gång… som enkelt förklarat är snäppet över Body Fitness när det gäller muskelmassa och hårdhet, men snäppet under Body Building. Fick en känsla att min rakare kroppsform utan den självklara markerade midjan skulle göra sig bättre i den grenen. Dessutom slippa dessa förba***** höga klackar. Men det krävs för mycket muskelmassa. Har backat tillbaka och kommer troligen att stanna inom Body Fitness. Men inget är hugget i sten…

Okej här kommer det, Projekt 2015:

·         Bygg muskler! Jultomten lär knappast kunna ge mig detta i julklapp så här är det hårt j-a arbete som gäller. In i verkstaden, d v s gymmet och jobba fokuserat och målmedvetet. Kommer att köra extra fokus på olika muskelgrupper under olika perioder. Högst på priolistan står återigen axlar. En självklarhet för att skapa den perfekta fysiken för Body Fitness. Cardio kommer inte att läggas något krut på. Möjligen någon skön promenad för att lusten faller på. Kanske något kort intensivt intervallpass för att utsöndra lite endorfiner. Kommer nog snarare att öka intensiteten på mina vanliga styrkepass om jag är i akut behov av endorfinkick, typ crossfitinspirerat upplägg. Om jag vill och kan.

·         Ät! Tillräckligt men av rätt saker. Inga överdrivna bulkmetoder utan ett litet överskott så det räcker till styrketräningen. Bra och ren mat, protein, kolhydrater och fett i en bra balans. Undvika ämnen min kropp inte klarar av som exempelvis socker och alkohol… Ett par glas vin en helg i månaden är lagom för mig. Godis behöver jag knappast bekymra mig över eftersom jag inte ens längtar efter det. Möjligen hemgjort julgodis och desserter. Med tanke på mängden mat kommer jag knappast att behöva någon sk höjardag eller ätardag, däremot kommer jag att lyxa till lördagarna lite extra med exempelvis färskt bröd till frukost, utelunch eller en finare middag.

·         Träna! Inte enbart på gymmet utan framför spegeln. Ska inte skjuta upp poseringsträningen som jag brukar göra. Nu ska det övas på både posering och gång i höga klackar. Like a sexy bitch!

·         Tålamod. Att bygga muskler är inget man gör på en kafferast. Det tar tid, det tar år av envishet och tålamod.

Enkelt… eller hur? Nu kör vi!

Den enkla vägen...

Tuggummi i benen, seg som kola i skallen, berg- och dalbana känslomässigt... En sida av deffen. Men det svänger rejält... I nästa stund samlar man sig och allt vänder till ett lyckorus, endorfinkick utan dess like. Livet i den så kallade dietbubblan. Många har svårt att förstå varför man frivilligt utsätter sig för något sådant. För en del låter det obegripligt, omöjligt, i klass med att bestiga Mount Everest. "Jag skulle aldrig klara det" säger många. Nej självklart inte för då skulle ju praktiskt taget "vem som helst" kunna ta sig i tävlingsform. En del av tjusningen är just att det är tufft emellanåt, att ställas inför utmaningar, att tvingas tänja på gränser, såväl mentala som fysiska.

Men... med risk att dela ut en rejäl käftsmäll till alla lata/bekväma människor där ute. Att förändra sina levnadsvanor är inte alls svårt bara det finns tillräckligt med vilja och motivation bakom beslutet. Det kan handla om att gå ner, eller upp för den delen, i vikt, bli mer vältränad, genomföra motionslopp, äta mer hälsosamt eller något helt annat. Det gäller "bara" att bestämma sig... Först och främst vad vill man uppnå, när vill man att det ska ske, gör upp en rimlig tidsplan, slutligen hur ska detta uppnås...?

En förklaring vad jag menar: Att springa 100 meter på under 10 sekunder eller att hoppa över 2 meter i höjdhopp är en sak, där kan vi snacka omöjligt utifrån ens egna förutsättningar... Att ändra sina dåliga kostvanor, börja röra på sig mer och därmed gå ner ett antal kg och få en bättre hälsa på köpet är en helt annan sak. Enkelt förklarat handlar det om att göra av med mer energi än man tar in. Går inte in djupare på vilka vägar som finns för att ta sig dit, men det gäller att hitta sin väg. Personligen är jag "antimirakelmetoder" men funkar exempelvis 5:2 för dig så varsågod att testa. Tänk bara på att det ska vara ett långsiktigt sätt att leva. Att tävlingsdeffa i några månader är en sak men att hitta en livsstil som funkar i långa loppet (dvs livet) är en annan sak.

Det som havererar i de flesta fall är disciplinen. Dålig karaktär. Dessa vedertagna sanningar som jag kallar dem... Delar som ingår i ett normalt liv som man absolut inte kan leva utan för då mister hela livet sin tjusning. Livsgnistan hänger tydligen på om man får ta det där vinglaset varje fredagkväll. Eller den där kanelbullen till eftermiddagsfikat. Eller den där planksteken på veckans Afterwork. Jag får titt som tätt kommentarer som att jag inte lever och att jag inte njuter av livet. Men i takt med att se formen förbättras och att komma närmare mitt mål skulle jag ljuga om jag påstod att jag inte njuter. Jag njuter i fulla drag av att se hur jag följer planen och få belöning för arbetet. Visst emellanåt är humöret i botten, det känns som ett rent helvete, men att då orka fokusera och fortsätta samma väg är det som tänder livsgnistan med förnyad kraft. Att övervinna sina värsta hjärnspöken. Snacka om att det ger en egoboost!!!! För att nå nya mål måste man kanske tänka om och avstå från sånt som tidigare ansågs som en självklar del i livet.

Avslutar med en rak höger..... kliv ur bekvämlighetszonen och kom in i matchen. Visa lite vilja och attityd. Då kan även DU förändra DITT liv.

Nästan rätt...

Andra (egentligen tredje eftersom jag tjuvstartade i söndags) dagen på nytt upplägg. Eller i stort sett samma upplägg som tidigare men minus hälften av riset och plus en dl havregryn istället. Befarade att jag skulle svälta utan den enorma rismängd jag har vant mig vid. Men faktiskt inte. Har kompletterat måltiderna med mer grönsaker och det mättar lika bra. Egentligen är det inget nytt för mig då jag praktiskt taget har nollat kolhydrater periodvis. Men nu har jag blivit bortskämd med att vara konstant mätt.

Tänker inte gå in exakt på hur upplägget ser ut men det består av mycket ris (kan bytas mot typ matvete, bulgur etc), kyckling (som kan ersättas med magert kött/fisk vid ett par tillfällen per vecka), grönsaker såklart, lättkesella/minikeso, bär, havregryn. Ganska enkelt såhär på papperet. Inte för många livsmedel att hålla reda på. Exakta mängder på dagsintag men fördelningen av måltiderna är mer valfri. Jag kör enligt den gamla (enligt vissa omoderna) metoden med många små mål per dag, ca 5-6 st. Har provat mig på periodisk fasta men det är helt enkelt inte "my cup of tea". Som sagt bara att väga och portionera ut maten i matlådor enligt den fördelning som passar in i min dagsplanering och träning, lite näringstajming på amatörnivå.

Har nyss tuggat i mig kyckling och kokt broccoli + blomkål med örtsalt och paprikakrydda. Jag gillar att känna smaken av det jag äter. Jag tycker ju om kyckling och då vill jag känna att det verkligen är en mör kycklingfilé jag tuggar på. Inte några oidentifierbara gummibitar som ligger i någon gegga. Likaså vill jag ha laxfilén sådär lagom ugnsbakad så den faller isär och är rosa, ingen grådaskig sönderstekt fisk under täcke av en massa kladd. Grönsakerna ska endast kokas kort tid för att behålla det där härliga tuggmotståndet och spänsten. Jag behöver inte mycket sås på min tallrik eftersom jag älskar maten som den är i sitt ursprungliga tillstånd. Torrt? Kanske det. Men jättegott!

Sköter träningsupplägg på egen hand. Under våren och början av sommaren la jag stort fokus på ben och körde det två pass/vecka. Under senare tid har axlarna fått mer fokus. Efter inrådan från Klaudia har jag delat upp axelpassen i ett tyngre som t ex innehåller pressövningar och ett lättare mer inriktat på rehabövningar med fjäderlätta vikter. Har alltså en grundläggande split av muskelgrupper som jag utgår ifrån men hur passen ligger utspridda under veckan kan variera beroende på hur jag känner mig i kroppen mm. Har fått vara mer flexibel när jag har dragits med den onda nacken. Det enda jag håller fast är om det är styrka eller cardio som står på schemat. Byter inte ett ryggpass mot en joggingtur då de har helt olika syften. Däremot kan jag exempelvis byta plats mellan ett av axelpassen och ryggpass om jag känner för ett tyngre pass istället för rehab. Låt lusten styra i en viss mån. Hur passen ser ut mer vikter, set och reps ser också olika ut. Många kör strikt periodisering med exempelvis två veckor tungt följt av en lättare vecka osv. Men för mig är inget hugget i sten. Det enda krav jag har är att jag alltid ska ge 100% annars kan jag lika gärna stanna hemma. Låter leklusten styra men aldrig så jag flummar omkring i gymmet, inga discopass. Hårt och fokuserat. Tar på mig "skygglapparna" och kör. Ibland tyngre med maxvikter, kanske bara 3-4 reps/set, nästa pass "idiotupplägg" med 15-20 reps, superset, dropset osv. Vill självklart bli starkare men det primära är ju en fysik jag är nöjd med. Det handlar inte bara om att lyfta tyngst utan att hitta kontakten i musklerna. Inte att få en tung vikt att kännas lätt, snarare att få en lätt vikt att kännas tung.

Detta funkar för mig oavsett vad forskningsrapporter visar. Hellre nästan rätt än helt fel.

100% kärlek

Vaknar upp till ljudet av regnet som slår mot plåttaket istället för det glada fågelkvitter som jag blivit bortskämd med. Däremot håller fiskmåsarna igång med sitt skränande, en vanlig morgon i mitt kvarter. Tittar på klockan och inser att jag har åtminstone en timme kvar att sova tills det är "tillåtet" att kliva upp en söndagmorgon. Trots fiskmåsarnas oväsen somnar jag om utan svårigheter. Ca en timme senare mobiltelefonens larm ljuder, äntligen! Studsar upp som ett barn på julafton men jag har inga hårda julklappar under julgranen som väntar på mig. Däremot har jag en kaffebryggare som ska laddas. Har ju även en Bosch Tassimo men på helgerna brukar jag använda vanliga bryggaren. Tror att det är känslan, ljudet och doften som gör det så magiskt. Medan kaffebryggaren arbetar snoozar jag 5-10 minuter som ren helglyx. Doften av nybryggt kaffe når in i sovrummet. Återigen studsar jag upp lika lätt, lika ivrigt. Innan jag får slå mig till ro och inta dagens första varma kaffekopp ska det vägas, in i badrummet och upp på vågen. Noterar siffrorna lite slarvigt i almanackan. Drar på mig träningskostymen. Sen är det jag och mitt kaffe, en stund vid köksbordet, några minuter för reflektion, dagens planer, tankar. Tittar på regnet som vräker ner och inser att det kommer att bli en blöt cykeltur till gymmet. En mugg kaffe och ett glas vatten är obligatoriskt på morgonkvisten. Precis som min magiska röda kapsel med fettförbränningsprodukten med det coola namnet "Go Hard". Efter ett antal dagar/veckor/månader/år med rutiner går det mesta på autopilot. Laddar min rosa Smartshake med olika pulver, BCAA och EAA, till skillnad från "vanligt" proteinpulver är detta rena aminosyror. Protein är uppbyggt av aminosyror så detta går snabbare ut i musklerna kan man säga. Dessutom smakar de gott och är inte lika mjölkiga som vanliga proteindrinkar kan vara, smakar mer som läskande saft.
Träningsväskan står redo i hallen. Regnet öser ner fortfarande. Gud vet när det kommer att sluta, ingen idé att vänta längre. Upp på cykeln och iväg genom stan som fortfarande sover. Lite ölburkar längs vägen från nattens partaj. Regnet lyckas nästan tränga sig igenom mina regnkläder, det bokstavligen rinner av mig när jag kliver in på gymmet. Först på plan även denna söndag. En mäktig känsla, helig, nästintill religiös att ha denna lekplats för sig själv. Veckans höjdpunkt. Passet där jag kan experimentera hur jag vill utan publik, testa nya övningar, öka vikter o s v. Denna söndag stod det knäböj högst upp på planeringen. Ökade vikt, klarade 5 st. Tog av vikt igen och körde några bonusset med extra långsamma böj, stopp i nedre läget för att slutligen explodera upp. Magiskt. Sen var det mjölksyra och högreps resten av passet. Benspark, smala benpress, enbenspressar, vader både stående och sittande pressar i superset med fällkniven för mage. Avslutade med intervaller på cykel. Därefter trampade jag hemåt utan regn men blöt av svett... till en efterlängtad frukost.

Passade på att lägga ut en bild på Facebook med min valkiga handflata. Troféer från alla ryggpass utan handskar. Såriga händer, ben som skakar, muskler som skriker av träningsvärk... ni kanske tror att träningen är ett sätt att plåga mig. Men det är inget krig mot min kropp, det är däremot en kamp tillsammans med min kropp där vi strävar mot samma mål. Jag utmanar mig själv både fysiskt och psykiskt och älskar att testa gränser. Oavsett om det är maxvikt i benpressen eller intervaller i mördarbacke som gäller. Det är inget straff för att jag ogillar den kropp jag har, det är av ren kärlek för att jag älskar min kropp. 100% kärlek helt enkelt.

Hur går träningen då? En fråga jag får ibland från omgivningen. Om man ska tro Facebook är det mest guld och gröna skogar och lite träningsvärk. Men som alla vet visar Facebook inte hela sanningen. Senaste månaderna har jag dragits med en besvärlig axel/nacke vilket gång på gång har resulterat i grym huvudvärk (som migränanfall där det flimrar för ögonen och halva ansiktet blir förlamat), inträffade när som helst under ett träningspass oavsett muskelgrupp jag körde. Första gången gick jag till kiropraktor vilket bara höll drygt en vecka innan det var dags igen. Gången därpå var jag till en annan kille som jobbar som naprapat (vad nu skillnaden är). Skillnaden i själva behandlingen var att den senare gick in mer på triggerpunkter och gav djup massage också, alltså mer än det vanliga knäckandet. Hur som helst är det okej just nu... ta i trä som man brukar säga. Har blivit bortskämd att slippa efterhängsna skador och krämpor. Att inte kunna ge 100% är frustrerande. Har dock kunnat träna hela tiden men vissa pass har blivit halvdana. Känner mig besviken och samtidigt otacksam. Här rasar min värld samman för en fysisk åkomma som går att åtgärda medan det finns betydligt grymmare sjukdomar och livsöden. Det gäller att sätta det i perspektiv och inte gräva ner sig för bagateller. Kärleken till träningen får mig att kämpa vidare och just nu känns det bra igen, har hittat tillbaka till det älskade flowet.

Någon mirakelmetod hur jag gör finns inte... Det gäller att hitta det just du tycker är roligt. Löjligt enkelt svar. Kanske sätta upp ett mål, eller inte, det beror på vad du behöver för morot. Jag går in på gymmet en solig sommardag för att jag älskar att styrketräna och att jag har ett mål värt att kämpa för. Samma sak om regnet öser ner, jag måste ta mig till gymmet även om jag är som en blöt katt när jag kommer fram. Varje pass uppfyller ett syfte. Därför funkar det inte att kasta om hur som helst i upplägget. Det är samma sak oavsett sport man sysslar med. En skidåkare som avstår från sitt teknikpass pga snöväder och springer på löpbandet istället får visserligen konditionsträningen men blir troligen inte bättre skidåkare. Gymmet är min verkstad för att uppnå min tävlingsform. Är det "bara" en fråga om bättre hälsa, ork, tappa x antal kg och allmänt välmående då funkar i stort vilken träning som helst bara man tycker det är roligt. Jag tycker att styrketräning är bland det roligaste som finns, oftast men inte jämt, däremot tar jag mig samman och missar sällan ett pass pga dålig motivation/lathet. Varje pass är ett steg närmare målet. Även om målet är slutdestinationen är resan dit den stora upplevelsen, den stora upptäcksresan, en lärorik lektion i hur kropp och knopp funkar. Slutligen känslan av tillfredställelse när man har nått ända fram. Obeskrivlig!

Högre makter

Tid och väder... två faktorer som verkar ha stor betydelse i människans liv. Två faktorer som vi dessvärre inte kan påverka. Vädrets nyckfullhet och tidens gång, det är bara att "gilla läget". Men hur vi utnyttjar vår tid kan vi däremot påverka i allra högsta grad.

Många menar att de inte hinner träna men hur lång tid måste ett träningspass vara. Anpassa det efter ditt livsmönster och din tillgång på tid. Träna mer intensivt men kortare tid. Våga kliva ur bekvämlighetszonen och på så sätt "spara" massor med tid. Eller gör som jag, ställ klockan och träna på morgonen. En gammal klyscha... men den bästa träningen är den som blir av. Bättre än inget. Samma sak med kosten. Nyttig mat är inte alls tidskrävande eller krånglig. Och det finns mer spännande smaker än tråkig isbergssallad i grönsaksavdelningen. Det finns hur mycket inspiration som helst på nätet. Jag brukar utgå från en proteinkälla (kyckling, kött, nötfärs, lax, vit fisk, räkor, ägg mm), därefter tänka vilken typ av grönsaker jag vill ha (varma, kalla, kokta, wokade, grillade), till sist lägger jag till önskad mängd kolhydrater i form av ris, potatis, bulgur, matvete eller liknande. Vill jag ha mer fett kompletterar jag med en halv avokado eller lite sås gjord på kesella/yoghurt (här funkar allt från lättkesella 1% fett upp till typ turkisk yoghurt 10% fett beroende på kaloriutrymme) och färska örter. Clean food. Varma sommardagar funkar det perfekt med fräscha sallader men våga testa nya varianter. Risken är att isbergssallad, tomat och gurka inte mättar särskilt bra och istället fyller man på med bröd och öser på fet dressing. Fyll hellre på din sallad med mer av proteinkällan eller komplettera med kolhydrater i form av matvete/bulgur/quinoa.

Väder är också en faktor som lägger krokben för träningen nu på sommaren. För ärligt talat vem går in på ett gym när det 25 grader varmt ute och familjen vill åka till sjön. Återigen... om man kliver upp en timme tidigare hinner man både träna och hem och göra frukost till resten av familjen vaknar. Självklart beror det på hur små barn man har och hur ens familjesituation ser ut men ofta är det enklare än man tror. Med korta och intensiva pass hinner man ändå njuta av solen, styrketräningen kan köras i s k superset (två övninger direkt efter varandra), konditionsträningen körs som intervaller. Effektivitet är nyckeln till framgång. Gillar man att träna utomhus i värmen så ska man såklart göra det. Men om man som mig avskyr alla äckliga flygfän och småkryp eller distraheras av nyfikna åskådare kan det vara riktigt skönt att stänga in sig på gymmet och bara fokusera på just DIN träning. Speciellt i en sval lokal med fungerande AC.

Avslutar med lite bilder på hur mina måltider kan se ut nu på sommaren... Lunch och frukost.

 

 

 

 

 

P A S S I O N

Det har varit tyst från mig senaste tiden, åtminstone här på bloggen. På Facebook har jag basunerat ut mina träningsupplevelser hej vilt. Visst handlar det mycket om träning för i ärlighetens namn består mitt liv till stor del av träning. Träningen betyder mycket för mig och anledningen till det stavas: P A S S I O N. Att älska det man gör, då blir det enkelt att utföra det, inga uppoffringar bara äkta engagemang och hängivenhet. Visst finns det dagar, eller åtminstone korta stunder, då lågan inte flammar lika intensivt. Precis som relationer och livet i allmänhet. Man kan inte sväva på rosa moln jämt och ständigt, ibland landar man på marken som en pannkaka. Det ingår i spelet liksom. Det ska vara en kamp emellanåt, något värt att kämpa för, det ska vara tunga dagar när jag bara vill kasta in handduken, för att nästa dag återigen leva i lyckoruset. När jag summerar ihop alltihop övervinner kärleken allt. Därför är det värt varje minut. Om träningen är viktig är kosten om möjligt ännu viktigare. Jag ägnar timmar på gymmet och timmar i köket varje vecka men det är värt det. Annars skulle jag aldrig tillåta det. Jag vill inte slösa tid på något halvdant därför går jag ”all f***ing in”, 110%! Små detaljer kan vara betydelsefulla för slutresultatet. Träning, kost, näringstiming, tillskott… det kräver planering. Men jag brinner för det! Fitnesslivet. Mitt egna val.

Har kört igång med nytt kostupplägg med hjälp av Klaudia Larson. Det är verkligen ett lyft att få hjälp med kosten av en kunnig person. Visserligen är jag intresserad av kost och dess betydelse men det blir många bollar att hålla i luften, och det blir inte lättare ju längre in på deffen jag kommer. Träningen sköter jag däremot på egen hand… än så länge. Har dock tillgång till Klaudia som ”bollplank” med mina idéer. Häftig känsla när det pirrar till i magen, när man öppnar mailet med upplägget, lätt, roligt, svårt, tungt, överjävligt, en käftsmäll eller en mjuk smekning. Denna gång höll jag på att sätta kvällsmålet i halsen. Upplägget innehöll ris och inte lite ris, mängder som skulle göra en kines grön av avund. När jag kokade första laddningen slutade det med en skrattattack när jag insåg hur mycket ris det blev i kokt tillstånd. Jag gick alltså från ett upplägg som innehöll minimalt med kolhydrater, mestadels protein och hyfsad mängd fett. Tog en ”omväg” via midsommarhelgen som innehöll alla de obligatoriska godsakerna, dock minimalt med alkohol som jag faktiskt inte saknade. Tycker ett glas vin kan vara gott och lite lyxigt men inga stora mängder. Tack vare att jag skulle köra igång med nytt upplägg blev jag tvungen att väga in mig på måndag morgon efter midsommar. Men det var ingen katastrof, oväntat och glädjande. Den positiva trenden höll i hela den veckan. Befarade att min kropp skulle dra åt sig vätska som en tvättsvamp och att jag skulle bli som en uppsvälld ballong i magen, kanske t o m känna mig trött och tung. Men min kropp (och psyke) svarade på ett positivt sätt. Okej första dagen fick magen en chock men matsmältningen har funkat bra. Bättre tryck i gymmet, mer energi i vardagen, framförallt ett strålande humör, en mätt och nöjd tjej! Både vikt och mått fortsatte åt rätt håll även veckan därpå. Nu när jag är inne på vecka 3 har det dock avstannat, jag ligger ganska still, minus ett par hg från förra veckan. Antar att det betyder att jag har kommit till första platån. Inför nästa vecka ska det nämligen göras justeringar i upplägget. Spännande mejl att vänta under helgen. Förutom att jag har varit mätt och glad har suget efter onyttigheter i det närmaste försvunnit. Har mestadels saknat fettrika livsmedel såsom lax, avokado, makrill. Och ägg… med en klick kaviar eller bara örtsalt. Och knäckebröd. Kunde inte motstå sushi i helgen så det fick bli veckans snedsteg. Sushi och vattenmelon… frossade i vattenmelon på stranden i söndags. Så jäkla gött!

Speciellt efter 90 minuters cykeltur ute i vår vackra natur. Efter ett supertidigt morgonpass på gymmet packade jag kylväska med både ät- och drickbart och klämde ner den i ryggsäcken. Blev en blyklump på ryggen, typ som att jag hade halva kylskåpet med mig. Cyklade genom öppna landskap, blev omkörd av en traktor lastad med nyslaget hö, doften fick mig att kastas tillbaka i tiden, till sommarläger i stallet med de goa mjuka hästarna. Trampade vidare mot beachen… väl på plats insåg jag hur bortkommen jag kände mig. Massor med folk, barnfamiljer, tonårsgäng i en salig blandning. Utomlands är det en annan sak, där jag är anonym, där jag inte känner någon. Men i hemkommunen, nej tack. Cyklade hem igen och tog bilen mitt ut i ingenstans. En liten strand vid en sjö mitt i skogen. En trevlig barnfamilj trängde snällt ihop sig för att jag skulle få tillräckligt med plats. Gemytligt, familjärt, vänligt. Åt min medhavda lunchlåda med tonfisksallad och vattenmelon till efterrätt. Drack en fortfarande välkyld Celsius och bara njöt i solen, slumrade lite lätt.

Åter till verkligheten… Ännu en vecka har snart gått. Nedräkning mot semestern. Som vanligt de senaste åren tar jag bara liiite semester mitt i högsommaren och resten i början av hösten. 28 augusti åker jag till mitt paradis på jorden och jag längtar redan efter känslan när jag stiger av planet. Dofterna, ljudet, värmen, medelhavsnätterna.

 

Under ytan

Fredag igen. Välkommen underbara helg! Speciellt efter att veckan har varit något av en "hellweek" jobbmässigt. Mycket ny teknik på samma gång, som dessutom spelar en ett spratt gång på gång. Jag är inget tekniskt snille. Som jag skrev på Facebook angående kvällens middag skulle man kunna tro att jag har middagsdejt, men icke. Bara jag som är extra vrålhungrig efter morgonens löprunda och eftermiddagens ryggpass och extra cardio på crosstrainern. Torskrygg med kokt potatis, grymt underskattad Clean food. Till detta fräscha primörer (låter finare än grönsaker) i form av sparris, morot, fänkål och sockerärtor, sås på kesella, färska örter och citron som pricken över i. Mmmmm. Kommer att somna som ett spädbarn i soffan under Let´s dance. Mätt och glad.

Träningen har gått kanon senaste veckan och efter förra veckans utsvävning med kryssning har kroppen svarat otroligt bra och det syns t o m på vågen. Kroppen är ett mysterium. Två pass utmärker sig särskilt denna vecka. Gårdagens benpass. Himmel eller helvete... eller både och. Besökte typ båda platserna under passet igår morse. När jag klev in på gymmet var jag helt ensam, oslagbar känsla, och jag visste vad som väntade mig. Körde ett groteskt upplägg med kort vila och massor av set. Fokus på framsida lår. Började med knäböj med lätt vikt, riktigt djupa, ass to the grass. Därefter benpress med olika fotställningar, bl a en variant med fötterna ganska tätt ihop som svider bra i framsidan. Stapplade ur benpressen vidare över golvet till bensparkmaskinen. Där mötte jag Gud, pressade mig själv till tårar. Hell yeah! Avslutade med utfallsgång med hantlar där jag körde mage mellan vändorna.

Körde ett liknande upplägg i onsdags men då var det axlar på schemat. Vanligtvis har jag svårt att få till riktigt bra axelpass. Misstänker att det är en mental spärr när den brännande känslan kommer, jag kör gärna tunga övningar tills musklerna är helt slut men just axlar är en annan smärta. Jag tar liksom bara slut. Därför varierar jag mina axelpass, ibland riktigt tunga med få reps per set, men allt oftare sänker jag vikterna och satsar på 100% kontakt, dropset, superset, massor med set, massor med reps. Veckans axelpass var grymt. Det syns att jag har fått till ett bra pass när axlarna är fyllda med blod, röda och heta.

Ni som är insatta vet att Body Fitness (min gren) handlar om utseende, precis som det mesta inom kroppsbyggning. Jag kan bestämt hävda att det är vägen fram till scenen som driver mig, som är min behållning av denna "galenskap". Men när jag står där inför domarna struntar de fullständigt i hur hårt jag har kämpat, hur många kg jag har deffat bort, hur många motgångar jag har mött under mina förberedelser, hur sjuk/skadad jag har varit senaste året, hur många barn jag har hemma, hur viktigt jobb jag har att sköta osv osv. Men det är inte bara det visuella som driver mig att träna hårt och disciplinerat. Det är inte heller det visuella som hjälper mig att motstå frestelser såsom onyttig mat och alkohol. Visserligen är jag medveten om att jag inte bygger en fitnessfysik eller ens hyfsad sommarform genom att ligga i soffan och äta smågodis. En klar fördel med att vara singel under en sådan här satsning, man slipper ursäkta sig och försöka skapa förståelse, slipper riskera att hamna i den sk "sambofällan" och ovälkomna "sambokilon". Idag verkar utseende spela stor roll, för stor roll? Även när det ligger på vanlig motionärsnivå. Det är rubriker om platt mage eller snygg och smal till midsommar. Helst ska detta uppnås med minsta möjliga ansträngning, åtminstone utan blod, svett och tårar. Helst ska detta uppnås genom att äta och dricka som vanligt. Många verkar tro att enda anledningen till att äta hälsosamt är rädslan för kalorier. Rädsla att gå upp i vikt. Rädsla för kolhydrater. För mig handlar det om att hålla min kropp frisk och stark. Göra den ännu starkare och orka prestera bättre. Men även om att må bättre mentalt. Att äta och träna disciplinerat, att sköta min kropp, det gör mig till en bättre medmänniska. När jag slarvar med maten blir jag trött, seg och allmänt grinig. Samma sak när jag slarvar med träningen. Det blir en ond cirkel om den ena pusselbiten havererar.

Den "dolda" ohälsosamma livsstilen skrämmer mig mest. Det finns människor som inte går upp i vikt oavsett hur mycket de äter. Ska man verkligen gratulera dem? Många tittar avundsjukt medan de smäller i sig tredje kanelbullen i rad. Det rinner ur mungiporna på folk. Jag kan låta lite bitter när jag frågar hur de ser ut på insidan då. Blodkärl, levervärden m m. Men en del av dessa har verkligen dragit vinstlotten(??) i lotteriet om generna. På dem syns det inte ens på insidan hur j-a dåligt de lever. Eller hur bra de lever enligt vissa, de som menar att såna hälsofanatiker som jag inte har något liv alls. Men om vi nu säger att jag skulle ha haft turen att varken gå upp i vikt eller fetta igen mina blodkärl. Helt enkelt kunna äta vad som helst, när som helst, hur som helst. Inte ens behöva träna och svettas som gris flera gånger i veckan. Istället för dubbla gymkort kunde jag lägga pengarna på exempelvis ansiktsbehandlingar, hårstyling, nagelfix. Jag skulle vara trött och grinig. Skulle knappast känna mig vältränad och stark, snarare smalfet och lat. Ni har väl sett en smalfet person? Ingen särskilt upphetsande syn om ni frågar mig. Utan träning skulle jag troligen vara odräglig att vistas tillsammans med. Med dålig kost skulle min mage vara i total obalans. Jag skulle ständigt känna mig bakfull. Ingen rolig varelse. Jag är väl inte speciellt rolig i dagsläget heller som tackar nej till Afterwork för att gå och träna istället. Den främsta anledningen till att jag tackar nej är helt enkelt den att jag inte har lust. Helt enkelt. Inte rädsla för kalorier och att jag råkar lägga på mig 10 gram. Vet med mig att det händer att jag står framför spegeln och kallar mig själv mumintroll, barbarmamma och liknande. Jag skriver det t  o m i bloggen. Men i ärlighetens namn ligger det inte mycket sanning bakom det. Så snedvriden självbild har jag faktiskt inte.  

Okej lite handlar det ju om utseende också. Är nämligen så ytlig att jag älskar känslan av att känna mig vältränad, älskar att se en vältränad kropp i spegeln istället för en vattenballong. Älskar att känna konturerna på axlarna och när en blodåder ploppar upp är lyckan total. För att inte tala om magrutorna som är mer än välkomna tillbaka. Men jag älskar också att höra mitt hjärta slå, känna pulsen dunka, känna mina ben bära mig framåt och uppåt steg för steg. Att ständigt förbättra min fysik oavsett om det gäller prestation eller utseende. Att ständigt ha mål att sikta mot.

Imorgon ska jag iaf på vinprovning med laxbuffé. Det ni! Men först ska jag ösa järnet på torget i stan, Body Combat inför publik. Bjuder på gratis underhållning så kom och titta eller ännu hellre häng på! Kl 12:30 kör vi.

Nytt perspektiv

Okej, kanske överdriver om jag kallar mig en gammal "gymräv" efter endast 8 år seriös styrketräning. Men visst kan det kännas som man kör fast ibland? Som man kör i gamla hjulspår. Samtidigt är det just det vardagliga gnetet som ger resultat på sikt. För mig känns det så naturligt att göra entré i gymmet och inta favoritplatsen på bänken framför speglarna eller i benpressen eller i smithen. Känslan när man greppar hantlarna eller när man lastar på viktplattorna på stången. I samma ögonblick man bestämmer sig för att orka lite mer just idag, när man bestämmer sig för att bli starkare, bättre, snyggare, hårdare. När man uppnår sitt egna "hallelujamoment". Som i söndags morse när jag var helt ensam på gymmet och körde benpress i smith där jag ligger på golvet och pressar upp stången med fötterna. Det var andra setet och jag hade ökat vikterna något. Började med 10 st, orkade minsann några till, nådde 15 st, fortsatte mata på men det blev tyngre... samtidigt ville jag inte sluta, la händerna på låren och kände hur musklerna arbetade, kände mig vältränad och stark... frustande fixade jag den 18:e, 2 till fixar jag, bestämde mig att det skulle gå och det gjorde det, 20:e fick jag upp med ren vilja. Därefter låg jag som en disktrasa på golvet. Det är då jag inser hur mycket jag älskar det jag gör. Ren passion, äkta kärlek. Att vakna en söndagmorgon och skutta ur sängen, cykla till gymmet i full fart med ett jätteleende, full av överskottsenergi som bara vill ut. Det är glädje för mig.

Men det har inte alltid varit så. Jag har varit skraj, känt mig ensam och uttittad, smygit längs väggarna in i gymmet och hoppas på att ingen skulle se mig. Första gångerna den där vintern 2005. När jag väl blev någorlunda bekväm på det gymmet, Svea träningscenter i Borlänge, flyttade jag till ny stad, till Stockholm, lilla jag skulle in i storstadens gym. Det tog tid innan jag hittade ett nytt "hem". När SATS öppnade i Älvsjö föll sig valet naturligt eftersom jag bodde i närheten. Det funkade helt okej under åren i Stockholm. Tillbaka i Dalarna och Borlänges gym igen. Vid den tidpunkten hade jag blivit alltmer bekväm i gymmiljön, eller rättare sagt gymmet hade blivit mitt andra hem. Tävlingsdrömmen hade vaknat till liv. Jag hade bestämt att en dag ska jag stå på scenen. Den där "en dag" inträffade förra sommaren. Drömmen förverkligades. Minns fortfarande tiden innan tävlingen, ganska exakt ett år sedan, vad jag gjorde, hur det kändes, när jag går längs gamla promenadvägar kan jag få Flashbacks med känslor och tankar. När jag lägger mig minns jag känslan hur jag frös (sov med tjocka sockor, långkalsonger och tröja), hur jag kände musklerna allt tydligare, hur ont det gjorde i rumpan i takt med att underhudsfettet försvann. Minns även mitt svajiga humör. Känslostormar. Den sjuka nervositeten som tilltog alltmer ju närmare tävlingsdatumet vi kom. Men mest minns jag det häftiga i hela resan, upptäcksresan med mig själv.

Det jag ville komma till med rubriken var att det är lätt att bli "hemmablind". Det är en naturlig del i mitt liv. Att gå till gymmet är lika naturligt som att borsta tänderna. Utvecklingen går inte lika snabbt längre. Då är det kanske inte lika lätt att se sina framsteg. Det gäller att testa nya vägar, ta sin träning till nya nivåer, periodisera, planera. Ibland tryter motivationen, ibland är bägaren sprängfylld. Senaste tiden har jag kört tillsammans med nya gymmare, både man och kvinna vid två tillfällen. Det känns lite märkligt att lilla jag har något att lära ut. Delar gärna med mig av min kunskap och mina erfarenheter. Det ger en så mycket tillbaka. Det är inspirerande att se hur mycket vilja och glöd som finns där inne i dem. Hur de klarar mer än de tror. Otroligt häftigt om jag kan få dem att orka lite till, att fixa de där sista repetitionerna, att våga lägga på en extra viktplatta. Får en del trevliga komplimanger på gymmet och det känns ju nästan overkligt att jag kan inspirera någon. Ibland får man ta ett kliv ur sig själv och se sig ur ett objektivt perspektiv. Helt plötsligt slår det en, hur j-a grym jag faktiskt är. Fuck jantelagen! Osvensk, skrytsam kanske det. Men det bjuder jag på ikväll. Ni andra är lika grymma!! Det gäller bara att våga tro på sig, våga drömma, våga göra det man vill, göra det man älskar. Då mår man bra. Då blir man en bättre människa, bättre medmänniska.

Hold your horses...

När man gör allt rätt men resultatet blir det motsatta. Finns det något mer frustrerande. När kroppen vägrar samarbeta, beter sig som en trotsig tonåring, strejkar, går trögare än SJ´s tåg under vinterhalvåret. Första frågan som dök upp vid veckans formcheck igår morse: Vad gör jag för fel? Följdfrågor: Vad ska jag ändra på? Hur ska jag ändra på det? Öka/minska, höja/sänka, cardio/kost, fett/ kolhydrater, intervaller/lågintensiv cardio.... osv osv osv. 
Funderingarna hopar sig, orosmolnen likaså, tvivlet gnager, paniken kommer smygande. Då gäller det att hålla huvudet kallt. Hold your horses för Guds skull. Då är det en stor fördel att ha en kunnig och pålitlig coach. Jag kommer att få hjälp när jag kliver på den riktiga tävlingsdieten. Klaudia Larson, länk till hennes hemsida finns i högra kolumnen. Det här är bara en sorts "fördeff", eller smygdeff inför sommaren som jag har valt att kalla den, en förberedelse för att ha ett bättre utgångsläge inför hösten. Och för att jag ska kunna njuta i lugn och ro av mina semesterveckor i Alanya. Denna inkörningssträcka sköter jag allt på egen hand. Och det är på tok för tidigt att gripas av panik.

Vad betyder egentligen siffrorna på vågen? Det gäller att inte stirra sig blind på dessa, oavsett vad det står i displayen är det spegelbilden som ger den bästa bilden av verkligheten. Måtten på utvalda ställen är också en bra jämförelse. Vikt- och måttkurvorna ligger ungefär lika som vid förra dieten, d v s måtten är ungefär samma som senast jag vägde såhär. Självklart vore önskescenariot att måtten vore mindre, vilket i sin tur borde betyda att jag har en tightare kropp(midjemåttet vid naveln ligger ca 1 cm mindre än förra gången... alltid något, tjoho!!). Vad säger spegelbilden då? Jo jag kan ärligt säga att det är skillnad mellan dagsformen och när jag vägde samma vikt under förra dieten. Mer synliga markeringar redan, lite fastare, inte lika degig. Hur som helst blir det en spännande resa igen. Att sakta och säkert ta mig mot toppformen. Målbilden blir allt tydligare. Det roliga har just börjat!

Vad har jag gjort fel? Enligt vissa s k experter avstannar kroppens förbränning när vi pressar den för hårt, vid för lågt energiintag och hård träning. Chockstart kanske funkar en vecka eller två men sen strejkar kroppen. Andra s k experter hävdar att detta är en stor fet myt. Kroppen funkar enklare än vi tror. Enkel matematik, kalorier in, kalorier ut, underskott = viktnedgång. Vilken sida ska man tro på? Kan jag ha gått upp på för hög nivå för snabbt den här gången? Är det kroppens sätt att säga ifrån? Samtidigt känner jag mig inte alls sliten, jag har ju precis börjat det roliga. Det är annat när man har deffat typ 2-3 månader, muskler ömmar, leder knakar, det tär på både kropp och psyke. Istället ska jag kanske rannsaka mig själv och min träningsnivå... nu hör jag hur flera tänker "men lilla gumman du tränar ju sååå mycket". Men nu syftar jag inte på mängden träning, snarare på intensiteten. Att jag inte ligger kvar i någon bekvämlighetszon. När det gäller styrketräningen gör jag det definitivt INTE, där är det all in som gäller. Men cardion kanske jag kan höja ett snäpp.

Kosten sköter jag till punkt och pricka, nästan fanatiskt, slaviskt, står det minimajs är det minimajs och inte broccoli. Det har dock blivit mycket sötningsmedel under arbetsveckorna i form av Läkerol och Extra i alla dess former och smaker. När min kollega kom in på kontoret med en JÄTTEASK Läkerol seasalt (min favvosmak) häromveckan kände jag mig som ekorren i Ice Age när han ser det jättestora ekollonet, ni som har sett dessa filmer vet exakt vad jag menar. Sötningsmedel/sockerfria produkter ger ju inga stora kalorimängder MEN det kan binda vätska vilket självklart kan synas på vågen. Måste avgifta mig... och min kollega.

Nog om dessa funderingar. Nu ska vi ha en riktigt skön lördagskväll utan grubblerier. Ska kolla på Avatar och äta några bitar naturgodis som jag lyxar till med. Självklart tänker jag inte hoppa över mitt äggvitefluff med vanilj och hallon, idag med extra mycket kokos och färska bär. Mums!!! Först lite god mat, mager chorizo, vita bönor och tomatkross med chili och tacokrydda. Lördagsmiddag i min stil. Sen intar jag min favoritplats i soffan som jag har helt för mig själv, en fördel med singellivet.

Snabbmat

Snabbmat behöver inte betyda dålig mat, det behöver heller inte betyda kaloribomb. Likväl behöver dietmat inte betyda tråkig eller krånglig mat. Allt handlar om förutfattade meningar som vi förlitar oss på som blir vår verklighet. Men allt är inte skrivet i sten. Vi är förändringsbara. Steg ett är att vara förändringsbenägen därefter kan vi ändra synsätt, levnadsvanor eller uppfattningar om saker och ting.

Idag har jag kört "snabbmatsstilen" i köket. Lunchen blev en simpel tonfisksallad. Den bestod av cocktailtomater, paprika i olika färger, purjolök, grön sparris och en burk tonfisk såklart. Piffade upp den med en skvätt sweetchilisås och mangocurrykrydda. Det som tog längst tid var att koka upp sparrisen, ett par minuter eftersom sparris absolut inte ska koka för länge. 10 minuter och lunchen var klar. Okej... om man inte deffar kan man låta fantasin skena iväg, kanske har man ett kokt ägg i kylen, en halv avocado höjer salladen ett par nivåer, om man inte gillar "ren" eller "torr" mat är en klick keso perfekt som pricken över i:et, eller dressing på lättkesella/naturell yoghurt + sweetchili/mangochutney. Gillar man inte tonfisk väljer man en burk kräftstjärtar eller räkor istället, personligen gillar jag ICA:s sorter, Garant är inte lika goda. Nu på kvällskvisten bestod middagen av kassler och broccolimos, samma som ligger i matlådan tills imorgon. Broccolimos är så enkelt att man kokar upp broccoli i några minuter tillsammans med lite grönsaksbuljong, tar av den av plattan, låter svalna lite innan man börjar mixa. Jag brukar hälla över broccolin i en plastbunke för att slippa gå lös med stavmixern i kastrullen (spara dock lite vatten i kastrullen för att spä ut med), då svalnar den snabbare och jag slipper diverse brännskador. Sen är det bara att mixa på tills man uppnår önskad konsistens, på med örtsalt efter eget tycke och smak.

Annars är planering och förberedelser a och o när det gäller bra kosthållning. Kycklingfiléer kan tillagas i förväg, köttfärs kan också stekas i förväg, på så sätt finns alltid grunden färdig, d v s proteinkällan. Lax tar bara 15 minuter i ugn så den behöver man knappast förbereda, den sköter sig själv medan man fixar resten. Därefter är det bara att tillsätta kolhydrater efter önskemål. För min del betyder det mestadels grönsaker just nu. Annars kan man alltid ha ris färdigkokt i kylen eller liknande alternativ såsom mathavre/-vete eller bulgur. Eventuellt vill man piffa upp med någon sås och då funkar keso/lättkesella alldeles utmärkt som bas. Använd fantasin när det gäller kryddor och gå gärna på upptäcksfärd i matbutiken nästa gång du handlar, kanske hittar du något nytt och spännande i kryddhyllan. Kolla bara innehållsförteckningen så det inte innehåller för mycket socker (varningssignal om socker står högt upp i innehållsförteckningen).

Blir det inte tråkigt? Den frågan får jag ett antal gånger under pågående deff. Nej, jag anser inte att det blir tråkigt så länge jag får de resultat jag vill. Många vill gärna äta kakan men ändå ha den kvar. Vi alla vet dock att man måste välja. Det innebär ofta att man måste utesluta/uppoffra något för att nå ett mål. För mig är det ett steg mot mitt mål och utan uppoffringar blir inte målgången lika njutbar. Jag vill gå den långa vägen, inga kvickfix, inga mirakelmetoder, inga genvägar. Därför blir det inte tråkigt att äta strikt och kontrollerat, det ingår i planen, dessutom har jag den stora förmånen att gilla den här sortens mat. Blir man inte fixerad av mat? En annan fråga jag fick ganska nyligen. Nej, man kan bli det men allt sitter i hjärnan. Här gäller det att vara stark psykiskt. Hjärnspöken och diverse (mar-)drömmar om matorgier kommer smygande och på en sekund kan reptilhjärnan ta överhand (vilket kan leda till ett frosserianfall). En balansgång som för några individer kan vara svår att hantera medan andra inte alls har några problem. För mig är det lättare ju närmare målet jag kommer, t ex tävlingen, när jag ser målbilden allt tydligare. I det läget betyder mat enbart bränsle. Ska förtydliga att jag självklart njuter av min dietmat eftersom jag tycker det är gott med "ren" mat, men vill jag ha extra njutning deluxe får det bli efter avklarad deff. Så länge det är frivilligt är det inte ett dugg synd om mig, komihåg det.

Glad, kåt och tacksam

Jag reser mig igen, borstar av dammet och hoppar upp i sadeln, återtar kontrollen, visar att jag är kaptenen på denna flight. "Queen of my own life" som jag uttryckte mig häromveckan. En fras jag delvis snott från Erik Saades "Hearts in the air" där han sjunger "I don´t care what they say, just want them out of my way because I´m the King of my own life".

Har haft svängigt humör senaste veckorna. Varit vresig och snäsig mot mina nära och kära och ibland även mot helt oskyldiga människor. Det har varit en berg- och dalbana där jag i ena stunden varit i topp och nästa nere i backen. Vet så väl vad det beror på. Beror knappast på krossat hjärta, snarare på sårad stolthet. För med handen på hjärtat ville jag egentligen ha honom...? Samtidigt som vi var väldigt lika i många avseenden befann vi oss på olika våglängder i livet... Kanske var det tävlingsmänniskan inom mig som fick sig en käftsmäll. Hans sista sms, artigt och fint formulerat, men ändå satt orden som en rak höger mitt i nyllet. Har det sparat och läser det ibland... kommer att ha det kvar och läsa det med jämna mellanrum och jag väntar på den dagen då jag inte känner någonting. Min topp 3 lista på Spotify har senaste tiden sett ut såhär: "Best thing I never had" med Beyonce, "Someone like you" med Adele och "Somebody that I used to know" med Gotye. Dags att vända blad / byta låtval, gå framåt... eller bakåt till tiden innan jag ens visste vem han var.

Äntligen har våren kommit på allvar och istället för att få sommarpanik / ångest ska jag "bara vara". Inte känna mig tvungen att "njuta", "fånga dagen", "ta tillvara på livet". Lyckan kommer inte med tvång, den bara finns där när man minst anar det. Små saker för vissa är stora saker för andra människor. Allt är relativt och vad som gör just dig lycklig bestämmer du, eller rättare sagt det känner du. Efter mitt förra inlägg insåg jag att jag kan uppfattas som en bitterfitta därför säger jag nu detta: Ät glass om det gör dig lycklig, drick vin om det är livskvalité för dig, ligg i solstolen om du njuter av det. En grillad köttbit och ett glas rosé en ljummen sommarkväll är livskvalité för mig, att ligga under parasollet på stranden i Alanya och höra vågornas brus är ännu mer livskvalité för mig. Men till vardags är det andra saker som jag blir lycklig av, att se och känna resultat av hård träning och rätt kost, det är lycka för mig. För guds skull missunna inte varandra att vara lyckliga, tillvaron blir mycket trevligare om man börjar glädjas åt varandra istället. Så när jag kommer cyklande från gymmet en solig dag och du sitter där på uteserveringen med en kall öl känner jag förmodligen lika stor livsnjutning som du gör. Förhoppningsvis är jag på så bra humör att jag kan titta upp och dela med mig av ett sprudlande leende och hoppas på att mötas av samma tillbaka. Överens? ;-) När jag sedan kommer hem och öppnar en iskall Cola Zero är mitt liv fulländat och då behöver jag inga trista kommentarer om hur giftig lightläsk är (det vet jag redan för jag är inte helt dum i huvudet, men det handlar även om vilka mängder man sätter i sig, precis som med alkohol gör det inget så länge man har kontroll och dricker med måtta).

Men å andra sidan måste man vara så j-a lycklig jämt. En krönika i Expressen av Mia Skäringer spreds som en löpeld på Facebook igår. Tycka vad jag vill om henne som skådespelerska (liiite överskattad ibland) men det var mycket bra skrivet. Man kan inte vara glad hela tiden. Vissa dagar när jag kommer till jobbet är det bara att ta på sig "jobbkostymen" och se glad ut, vara artig mot kunderna. Kanske tror vissa kunder att "hon är alltid sååå glad". De känner inte mig privat. Jag kan krypa ihop som en igelkott och bara vilja isolera mig från omgivningen. För mig personligen är det ganska mycket svart eller vitt, medan andra människor kan "glida" genom livet med ett balanserat humör i något gråaktigt mellanskikt. Nä vem fasen orkar vara "glad, kåt och tacksam" hela tiden.

Slutligen något som gör mig glad, lycklig (på riktigt) och oerhört stolt är de modiga och snälla människor som vågar ge en komplimanger i gymmet. Tack från djupet av mitt hjärta! De värmer grymt mycket, speciellt i stunder då jag tvivlar på mig själv. Vill ge lika fina ord tillbaka till er alla som är där dag ut och dag in och kämpar. Ni är grymma!

Twice in a lifetime

Låt mig stolt få presentera mitt tävlingsteam 2013: Team Proteinbutiken! Är oerhört tacksam över att få representera dem i min tävlingssatsning. Höll på att skriva "kommande" tävlingssatsning men kom på att den är i full gång. Den har i stort sett varit igång från det ögonblick jag klev av scenen i juni förra året. När jag bestämde mig för revansch. "Once in a lifetime" blev istället "twice in a lifetime".

Team är klart, tävlingslicensen är betald och mitt namn står på SKKF´s hemsida. Ett litet steg för allmänheten, ett stort steg för mig, mot min dröm.

I övrigt rullar det mesta på. Tycker alltid att tiden går extra fort när vi närmar oss sommaren. Förra året var jag mitt uppe i slutspurten av tävlingsdeffen och levde i min lilla bubbla. I år skulle jag njuta av den här tiden men ändå känns det inte helt 100. Upplever en stress, förväntningar skruvas upp, det finns en vedertagen sanning hur man ska agera när sommarvärmen kommer. Folk börjar gå i shorts första dagen termometern passerar 15 grader, det äts glass, det dricks mer än vanligt, man ska hänga på uteserveringen så fort det blir en ljummen kväll. Jätteskoj, men jag blir lite stressad. För mig är det stor skillnad att vara här hemma i min vardag och att vara på semester. Mina semesterveckor i Turkiet lever jag upp, jag blommar som en liten vitsippa på våren, som har gömt sig under snön och väntat på vårsolens strålar... Så är det för mig att komma "hem" till Alanya. Här hemma är jag ett kontrollfreak, äckligt disciplinerad, det är så jag trivs att vara. Att öppet erkänna att man inte är någon festprisse är att utpeka sig själv som tråkig. Orättvist eftersom jag anser att man kan ha jäkligt roligt utan alkohol. Om andra vill dricka och hur mycket och ofta de vill dricka är helt upp till dem så länge jag slipper bli kallad tråkig.

Jag njuter av livet här och nu, på mitt sätt. En varm sommardag svalkar jag mig med en iskall Celsius innan jag ger mig ut på en cykeltur eller promenad. Jag äter enligt mitt kostschema som innehåller massor av god mat... Kyckling, lax, nötfärs, tonfisk, t o m kassler tillsammans med färgglada grönsaker. Mellanmål i form av ägg, makrill, kesella, keso, avocado och knäckebröd. Kvällsmålet är en stående favorit, äggvitefluffet, på helgerna piffar jag upp det med exempelvis bär/banan och kokos på toppen. Frukosten varieras mellan gröt + proteindrink och kesella + rostade frön. Jag kör enligt förra årets upplägg med "varannandagsprincipen". Varannan dag innebär mer fett och färre kolhydrater, varannan dag tvärtom, d v s mer kolhydrater och mindre fett. Fråga mig inte varför men det funkar bra för mig. Min kropp svarar bra på detta upplägg. Har provat massor av kostupplägg med samma innehåll dag efter dag men det blir tvärnit. Min kropp vänjer sig extremt fort. En orsak kan också vara att jag har lättare att hålla ett sånt upplägg tack vare variationen, jag tröttnar inte och på så sätt är det lättare att undvika småfusk.

Är nöjd med träningen trots lägre energiintag. Det är bara att göra sitt yttersta varje pass och acceptera läget. Varierar mellan tunga pass  där jag ligger mellan 6-8 reps per set och "lättare" pass där jag kan gå ända upp mot 15-20 reps per set. Ökar cardion stegvis varje vecka. Kallar det "smygdeff" inför sommaren.

Nu är det dags att inta soffan. Slötittar lite på Biggest looser innan jag flyttar mig till sängen. Imorgon är det freda... näe onsdag, men det känns som fredag. Kortis på jobbet till 13:00. Lovely!

Queen of my own life...

Det enda jag kan påverka är mitt liv. Jag kan omöjligen (hur gärna jag än vill) få honom att ändra sig. Att inse att det fanns en chans för oss två. Jag kan läsa sms:en om och om igen och känna tårarna komma. Jag kan minnas den korta bekantskap vi fick, hur jag blixtförälskade mig totalt i denna gulliga människa. När våra blickar möttes den där morgonen visste jag att han var den rätte. Tydligen hade jag fel. Känner mig besviken, sårad, lite arg. Återigen eliminerad utan att få en andra chans, det känns... som att bli utröstad ur Robinson i första avsnittet, som att åka ur i första Idolaudition totalsågad av Laila Bagge, som att få dansa en halv chacha i Let´s Dance och sen bli avvisad från dansgolvet och få -1 poäng av Tony Irving. "Värdelöst". Kanske är inte kärleken till för mig. Eller så är det bara fel tillfälle, fel objekt helt enkelt.

Men full fokus på mitt liv, mina drömmar, mina mål, min framtid... Allt som ligger där framför mig bara jag öppnar ögonen och fortsätter kämpa dag efter dag. Det är det som får mig att kliva upp ur sängen på morgonen. Någonting värt att kämpa för. Jag har tränat i helgen! Jag har levt i en träningsbubbla och njutit av varje minut. Dubbla pass både lördag och söndag, ett cardio och ett styrka per dag. I lördags började jag med cykling på förmiddagen och benpass med snygga Klaudia på eftermiddagen. Det var skakiga ben efter det passet och en träningsvärk from hell som sträckte sig ända upp i ryggen. Vi körde en ny övning som bet bra i rumpan, enbens marklyft i smith. Igår började jag med ryggpass på ett gammalt hederligt gym, inget modernt plastigt, bara äkta stål. Det ger en annan känsla. Tung styrketräning när den är som bäst. På eftermiddagen körde jag ett Body Combatpass med grymma Daniel. Bästa instruktören jag har tränat för. Förr i tiden körde jag alltid Body Combat för honom kl 10 på lördagarna. Målsättningen var att någon skulle spy i papperskorgen. Han klargjorde redan från början att vattenpaus sker på hans kommando. Tufft precis som det ska vara! När passet var klart var jag blöt av svett och hög på endorfiner. Jag glömde alla sårade känslor och tog fram krigaren inom mig. Thanks for making me a fighter!

Idag är träningsvärken total... ben, rygg ända upp i axlarna. Därför kändes det bra att bröst stod på schemat idag. Ett pass med pressar av olika slag, liggande hantelpress, lutande hantelpress, bänkpress i smith i olika lutningar, avslutade med press i cablecrossen. Så nu kan jag räkna med omfördelad (även framsida) träningsvärk imorgon. Då står axlar på schemat! Är så jäkla taggad att få till ett grymt axelpass. Vill ha snygga axlar och jag vet att det bara finns ett sätt att få dem, inga genvägar, bara träning. Har klivit upp till nästa nivå (hur många nivåer finns det egentligen... är kanske på nivå 3 av 5 just nu) i formtoppningen vilket innebär mer cardio (60 min låg-/medelintensiv samt 30 min mer intensiv efter styrkepassen) men fortfarande samma kostupplägg som förra veckan. När jag lägger cardion varierar lite beroende på hur dagarna ser ut, det blir självklart ett antal morgonpromenader men de dagar jag hellre besöker gymmet innan jobbet flyttar jag cardion till eftermiddagen. Flexibel till en viss gräns.

Härlig vecka med kort dag på jobbet imorgon och ledigt på onsdag. Känns ju nästan som torsdag idag. Nu blir det kvällsmål med kesella, funlight och frysta hallon. Det var billiga frysta hallon på Willys häromveckan, det kan ha varit ett klipp eller det kan ha varit mitt livs sämsta affär. Tänker på larmrapporterna om gulsot. Får se om jag blir gul... som en liten kyckling. Tydligen kan man få dålig aptit också, så utifrån det att döma är jag definitivt inte drabbad. Tar faktiskt risken och äter frysta hallon hellre än att kasta i mig allt skit som finns i godishyllan, eller varför inte prata om tobak och alkohol, tillåtet gift. Ha en fortsatt fin kväll!

Born in the gym

Har börjat hitta tillbaka till spåret jag var inne på. Känslan börjar komma tillbaka. Känslan som är svår att beskriva för den ofrälsta. Känslan inombords när jag kliver in i gymmet. Vissa dagar finns den där redan när jag vaknar tidigt på morgonen, andra dagar kommer den under förberedelserna, när jag blandar företräningsdrinken, packar träningsväskan, väljer skor till passet... små saker som ibland görs slentrianmässigt men ibland betyder så oerhört mycket. Förra veckan fick jag en lindrigare förkylning/allergi som påverkade mig negativt. Samtidigt sänkte jag energiintaget, då främst i form av kolhydrater, och höjde mängden cardio. Dessa faktorer gjorde att jag kände mig orkeslös och jag fick nästan ont i kroppen. Jag är bortskämd senaste tiden med att alltid känna mig pigg och fräsch på passen, men under diet är det bara att släppa det kravet. Då gäller det att ta sig till gymmet, göra sitt yttersta med den lilla energimängd som finns. På med autopiloten. Nu är jag back in business. Heading for the stage. Har en helvetes träningsvärk i ben och bröst, mest i benen för jag suckar och stönar vid minsta ansträngning. Men Mr Träningsvärk är mer än välkommen tillbaka.

Vad som än händer finns alltid hantlarna, viktplattorna och stängerna kvar som trogna vänner. Det kallar jag äkta kärlek. i övrigt har senaste veckorna varit "röriga", lite omtumlande, mycket känslor, mycket upp och ner... vilket i slutändan har resulterat i mest NER. Ner som en pannkaka. För några månader funderade jag på om jag någonsin skulle känna starkare för någon person igen, ägna timmar åt att analysera hur han tänker / känner, känna pirret när jag läser sms från honom, vänta på ett tecken... denna överjävliga väntan. Svaret är iaf JA, för så har jag upplevt senaste veckan. Det som svider mest är att jag aldrig fick en riktig chans att visa vem jag verkligen är, det finns så mycket mer inom mig. Jag är bortdribblad, uppfintad på läktaren... igen. Frustrerande. Och som den känslomänniska jag är beter jag mig som en övergiven tonårstjej som blivit dumpad av första riktiga kärleken, trots att vi knappt hann träffas, men det kändes så rätt. Första gången våra blickar möttes den där morgonen, magic. Bara att inse känslor gör ont. Sådär... nu blir jag inte mer privat.

En rolig sak är iaf mitt Stockholmsbesök förra helgen. Okej det rörde också om i mitt strukturerade liv men det var värt det. Träffade en gammal barndomsvän och andra goda vänner. Lördagen blev en härlig heldag på stan med lunch ute i solen på en uteservering, shopping såklart och en obligatorisk fika, hem till hotellet ett par timmar innan jag åkte hem till min kompis lägenhet strax söder om stan där vi började kvällen med ett glas rött. Därefter drog gänget in till Söder och vår favoritrestaurang, självklart blev det deras hamburgare och en kall öl. Vi hann med ett par krogar till längs Götgatan innan vi tyckte att det var dags att bege sig hemåt. Vaknade med tungt huvud dagen efter, hotellfrukosten som var fantastisk på lördagsmorgonen smakade inte lika bra. Bodde iaf på ett jättefint hotell, Rica Talk i Älvsjö, rummet låg på våning 10 och jag hade utsikt mot Globenhållet. Anledningen till att jag valde ett hotell utanför stan var att jag har bott i området. På lördagens morgonpromenad gick jag längs gamla promenadvägar (passerade bl a mitt gamla hemmagym SATS Älvsjö) och hamnade till sist på "min gata". Nostalgi. Hur som helst... Ett par dagars brejk från småstadslivet var precis vad jag behövde. Kanske gör jag snart om det igen, men då packar jag mer träningskläder. Längtar efter ett besök på Delta Gym. Fylla inspirationstanken.

Jag var tillbaka i vardagen med positiv energi... som sagt... på gymmet ligger hantlarna och bara väntar på att lyftas, smithen står där redo att knäböjas och bänkpressas i. Kärlek. Kanske inte den mest ömsinta kärlek, mer en skoningslös variant. De får mig att pressa mig själv, att överträffa tron på mig själv, att spränga gränser. Det är lycka. Och en sorts kärlek.

Sund galenskap och dåligt minne

"Med sund galenskap och dåligt minne blir livet en fantastisk resa"

Låter orden smälta in och inser att det stämmer ganska bra med min syn på livet. Ni som har läst min blogg ett tag har kanske förstått att jag är "såld" på uttryck och citat, gärna tryckt på diverse skyltar och väggtexter.

Sund galenskap och dåligt minne är kanske det som krävs för att tävlingssatsa inom kroppsbyggning. Att drömma om att stå på en scen insmord i brunkräm i minimal bikini inför publik och framförallt en rad med kritiska domare som ska rannsaka en från topp till tå. Förutom själva fysiken bedöms även hur du rör dig på scenen, hela paketet ska utstråla harmoni och fånga domarnas uppmärksamhet. Runtomkring dig har du kanske 30 st andra tjejer i alla möjliga åldrar som ser ungefär likadana ut. Det gäller att inte titta för mycket på dem, inte imponeras av deras änglaliknande hårsvall, deras perfekt skurna bikini, deras rippade mage eller markerade axlar. Även om minuterna på scenen är slutdestinationen är resan dit den stora upplevelsen, en upptäcksresa tillsammans med kropp och psyke. Det är det som driver mig. Spänning och nyfikenhet för vad jag kan uppnå. Att spränga gränser såväl fysiska som mentala. Lite galet är det.

Sista månaden, ungefär från mitten av maj fram till tävlingsdagen, sa jag vid några tillfällen att jag aldrig skulle göra om detta. Speciellt på söndagarna kom ångesten krypande. Nu inser jag varför, det var nervositeten som ökade för varje vecka som gick. Sista veckan när det var tömning och laddning lovade jag mig själv att aldrig göra om detta. Tur jag har dåligt minne. Har rannsakat mig själv och hela den dieten. Problemet var att jag redan var tömd innan tömningsveckan började, och laddningen gav i stort sett inget tryck. Jag skötte allt till punkt och pricka, perfektion, kanske för noggrant. Kanske var jag för hård mot mig själv. Hade hjälp med upplägg men tyvärr ingen som fanns tillgänglig nära mig när jag behövde det. Hade behövt daglig avstämning sista veckorna för att inte deffa ner mig för lågt. Det fanns inte mycket fett på min hårda kropp.

För att visa optimal fysik inom Body Fitness lånar jag bilder från Muscle.se´s galleri. Gå gärna in själva och kika om ni är nyfikna. Där finns bilder från alla olika tävlingsklasser och på sätt ser man skillnaden mellan de olika tävlingsformer som finns. Många frågar om jag tävlar i fitness vilket är svårt att svara på eftersom jag inte vet hur den personen definierar fitness. På senare tid har fler grenar utvecklats, t ex Women´s Physique och Bikini. Mina tankar snuddade vid Bikini för ett ögonblick eftersom det inte krävs lika mycket muskelmassa, men det stanande vid en tanke och jag "återvände" snabbt till Body Fitness igen. Det är inte min grej att svanka och sära på benen. ;-) Men för de som vill är det ett utmärkt alternativ till de andra tävlingsformerna.

Nu ska jag ta den stora risken att äta frysta hallon tillsammans med min vaniljfluff på vispad äggvita.

Dancing on my own...

Då har jag testat (oplanerad) periodisk fasta... typ... Valde att kasta om morgonens träning och börja med besök på gymmet och ta promenaden efteråt. Föredrar att styrketräna på morgonen då jag är starkast. Allra starkast är jag dessutom när jag tränar FÖRE frukost. Laddar alltid med kaffe och min specialare som PreWorkoutdrink, innehåller EAA, lite Carbonox samt en kapsel Hell´s Breath som jag tömmer ur och rör ner i glaset. Rena häxdrycken! Dunderhonung. Sveper ett stort glas vatten som avslutning innan jag beger mig mot gymmet. Idag var det ryggens tur igen, ett nytt försök efter fredagens misslyckade pass. Idag gick det mycket bättre. Jag var nästan helt själv på gymmet, kom spontant att börja nynna på "Dancing on my own". Marklyft stod överst på dagens plan. Började lätt med 10 st per set, trappade upp vikten och halverade till 5 reps per set, avlsutade med dagens tyngsta vikt 2 + 3 reps. Nr 2 rodd med stång där jag alternerade mellan fri stång och smith, fick faktiskt bättre kontakt (nyp) i ryggen i smithen. Därefter körde jag latsdrag både vanliga med stång och en hands i Cable. Hann även med ett par övningar för baksida axlar som bonus, hög rodd i Cable och kryssdrag.

På vägen hem stannade jag hos mina föräldrar som självklart hade kaffebryggaren laddad och klar. Kaffe och BCAA efter passet. Hem och ut och gå. Yes, vilket vårväder. Energin räckte typ 40 minuter sen tvärdog hela min kropp och psyke. Pallade alltså periodisk fasta fram till kl 11 sen hade jag god lust att spontant ge en käftsmäll till varenda människa jag mötte längs vägen hem. Tur det inte var arbetsdag. Mina kollegor hade inte vågat röra sig. Det gjorde de inte häromveckan när jag var på riktigt dåligt humör och tappade ett rör med mynt så de satans 5-kronorna åkte ut över golvet. De vågade knappt andas. Hur som helst periodisk fasta är säkert bra för många men inte för alla. Det spelar ingen roll om jag dricker aminosyror och kaffe tills det bubblar ur öronen jag pallar det inte i längden. Skakade som värsta alkoholisten innan jag fick fram en skål med kesella och frön. En banan åkte med i bara farten.

Resten av dagen har som alltid på söndagar varit lite berg- och dalbana. Melankoli och lyckorus om vartannat. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen. Kan man vara förälskad i någon man inte känner? Spola tillbaka bandet en vecka, då visste jag knappt vem han var. Kan det vara vårkänslor månne...?

För att byta fokus plockade jag ner mina svarta tävlingsskor. Nu står de på hallgolvet och påminner mig om vad jag MÅSTE öva på. Oavsett hur bra träningen flyter på och hur jag sköter kosten, oavsett om jag lyckas åstadkomma superbra fysik måste jag kunna framhäva den. All tid jag har lagt på träning och kost är bortkastad om jag inte kan göra den rättvisa på scenen. Jag behöver en spark i baken, jag behöver ständigt påminnas. Det är alltid jobbigare att träna sånt som man är mindre bra på, men desto mer nödvändigt. Började dessutom kolla på hotell i Göteborg för att göra det hela mer verkligt. 198 dagar kvar. This is for real!

Mer mat...

Det var inte samma entusiasm som vanligt när jag skulle till träningen i morse. Kanske var det vädret som tog död på en del av glädjen. Detta humörpåverkande fenomen som vi ändå inte kan påverka, vi är totalt maktlösa. Däremot kan vi hitta på roliga saker så man glömmer vädret. Men det var knappt att träningen hjälpte idag när jag såg det gråa utanför de stora fönstren, föredrar faktiskt att se solen skina utanför även när jag är inomhus och tränar. Allt blir bättre med sol! Inte ett ord till om vädret nu.

Ärligt talat kände jag mig sliten redan igår eftermiddag. Ryggen svarade inte i latsdragen. Började tveka om jag skulle "byta" muskelgrupp men det var liksom ingen del av kroppen som anmälde sitt intresse. Ett knä som började värka. Hm... Jag som är bortskämd med senaste tidens flow. Räknade och insåg att det var 8:e dagen i sträck med styrketräning. Lägg till ett antal morgonpromenader och intervallpass. Det blev ett par övningar för ryggen och 30 min på crosstrainern innan jag gick hem. Firade fredagen med min favvo, vita bönor, tomatkross med chili, avocado och fettsnål chorizo och en iskall Cola Zero. Gick och la mig strax efter kl 22. Tur jag är singel med såna vanor. Vaknade relativt utvilad och laddade med gröt till frukost och en knäckemacka med ost dagen till ära. Lyckades genomföra ett helt godkänt X-fitpass trots väder och humör. Mycket ben och burpees. Nu är det viloläge resten av dagen. Vill inte ha något värkande knä när det står marklyft på schemat imorgon.

Dagens lunch fick bli en "Må Bättremacka" på Smörgåsboden i Hedemora. Grovt bröd som svämmade över av kräftstjärtar, räkor, ägg och keso. Jag var halvvägs till himlen. Jag var ända upp till himlen när jag kom hem här på eftermiddagen. Hittade ett recept i en tidning från Gymgrossisten. Kokostoppar. Jag modifierade receptet och tog 50 g äggvita som jag vispade hårt, i med 5 g vaniljprotein (casein), en nypa bakpulver, vispade lite till. Sen vände jag i ca 10 g kokos och klickade upp små toppar på en plåt med bakplåtspapper. Ugnen stod på ca 200 g. In med plåten i ca 5-6 minuter, håll koll så de ser ok ut. Jag kastade i mig 3 st som de var, de 2 sista lyxade jag till med hallonkesella till. Hela satsen ca 100 kcal. Så j-a gott!

Ikväll är det kycklingklubbor med lime och sojamarinad. Till dem blir det sötpotatis i ugn och ratatouille. Samt en sallad med fetaost. Typisk lördagsmat i min stil. Bra mat men med större frihet och lite utsvävningar.

Annars ser en typisk vardag ut såhär just nu:

Frukost: Naturell lättyoghurt + lättkesella, rostade frön (eftersom jag inte tål nötter), lite bär efter tycke och smak.

Mellis: 2 kokta ägg.

Lunch: Nötfärs / kassler, krossade tomater med chili, grönsaker.

Mellis: Frukt eller morötter beroende på om jag ska träna eller inte på eftermiddagen.

Middag: Lax, grönsaker, 1/2 avocado.

Kvällsmål: Vispad äggvita, hallon, minikeso.

Samt kosttillskott som aminosyror (BCAA och EAA) på morgonen och i samband med träningspass, tränar jag styrkan efter jobbet kompletterar jag drinken med lite Carbonox (snabba kolhydrater). Ibland även Preworkoutdrink innan passen. Ofta räcker det med en Celsius för att tagga till. Under den mest intensiva delen av en diet, när kroppens förbränning har avstannat, tar jag fettförbrännare före cardio.

Utgår från detta men kompletterar med mer kolhydrater vid behov, t ex en knäckeskiva till äggen. Vissa dagar höjer jag kolhydrater mer och drar ner på fett, då byter jag frukosten mot havregrynsgröt och proteinkällor blir kyckling/kalkon/vit fisk istället för nötfärs, kassler och fet fisk. Som ni ser, jag svälter inte. Och NEJ, jag går inte på LCHF. Det måste inte vara GI eller LCHF bara för att man äter mindre kolhydrater och undviker socker. En rolig sak i veckan var när vi jämförde min groteska matlåda med nötfärsröra och grönsaker med min kollegas minilåda. Såg på blickarna: "Ska du äta allt det där?". Och så tror folk att man svälter sig på diet. Min filosofi är att äta mycket av rätt saker.

Ha en underbar helg och hoppas på sol imorgon! Kram

Spegel spegel...

Precis som förväntat hade vätskan runnit av mig första veckan. Det syntes både på vågen och måttbandet vid veckans formcheck. När jag mätte häromveckan förfärades jag över att måtten var högre än senast jag vägde samma vikt. Men det verkar alltså ha varit en hel del vätska. Ingen fara på taket. MEN... vet ni vad det bästa är? Spegelbilden. Vad våg och måttband säger kan tolkas på olika sätt men spegelbilden ljuger aldrig. Om jag jämför mig nu idag med senast vid samma vikt är det skillnad. Det ser flera gånger bättre ut nu. Känner mig redan tajtare i kroppen på bara den här veckan, ändå hade jag tjejkväll förra fredagen med god mat och vin. Det sägs att om man har deffat en gång och blivit riktigt hård i kroppen är det lättare att få kroppen att svara vid kommande dieter. Kanske slipper jag slita 6-7 månader som jag gjorde senast, Thank God i så fall. Det sägs mycket framförallt när det gäller våra kroppar och dieter... myt eller inte myt. Jag kan bara prova mig fram och se hur just MIN kropp svarar den här gången. Struntar i all vetenskaplig fakta så länge det funkar för mig.

Vad har jag gjort då? Lagt till cardio med måtta, ungefär hälften mot vad jag körde vid den här tidpunkten förra våren. Kanske inte färre pass men kortare. Behåller fokus på styrketräningen för det är den som ger mig en muskulös och vältränad fysik. Att springa flera mil i veckan gör mig kanske smal och syns på vågen men det är inte det relevanta i min satsning. Kosten... där har vi en stor del av resultatet. Nyckeln till framgång. Men också det folk verkar ha svårast med. Att inte kunna äta kakan och ha den kvar skrämmer många. Lever i tron att man måste unna sig för att njuta av livet. Såväl sötsaker, fet mat som alkohol ingår för att man ska känna ett uns av livsglädje. Såg en bra dokumentär om sockerkonsumtion där programledaren avslutade med följande citat: "Livet blir inte bättre för att allt smakar godis".

Några förutfattade meningar...
Nyttig mat är komplicerad. Nej jag anser snarare att det är tvärtom. Jag tänker såhär, utgår från en proteinkälla (kött/fisk/fågel), kompletterar med en riklig mängd passande grönsaker (gärna färska men frysta är ett fullgott alternativt) och eventuellt ris/potatis/bulgur/mathavre beroende på mängd kolhydrater jag ska äta (beror på var jag befinner mig i uppbyggnad/deff). Renare och enklare kan det knappast bli.
Men det låter lite torrt va? ;-) En vanlig kommentar jag får och nästa förutfattade mening. Jag vill ha det enkelt och slippa tänka och räkna alltför mycket därför skippar jag gärna såser, använder massor med goda kryddor istället. Ett lätt alternativ är att basera såsen på krossade tomater. Gör en het salsa eller örtig tomatsås med goda kryddor. Mildas 4% lättgrädde är också en produkt jag använder om jag vill lyxa till vardagsmaten, mager men ack så krämig.

Jag vill inte framhäva mig som någon hälsoprofet. Jag har också laster och synder i bagaget. Det jag benämner "ren mat" betyder inte ekologisk eller närproducerad. Jag menar att det är ren mat utan onödigt kladd som bara ställer till det för både form och hälsa. Jag använder kosttillskott och hur naturligt är egentligen det. Men jag försöker vara kritisk innan jag slänger i mig något, försöker tyda innehållsförteckningar så långt det går både på vanliga maten och kosttillskotten. En riktig last är Cola Zero, detta svartbruna gift. Men jag älskar det!

Tänkte ge exempel på en typisk kostdag i mitt liv. Men hinner inte nu, ska iväg och träna! Få helgens endorfinkick i form av X-fit med världens gladaste och piggaste instruktör Hanna.

Hur orkar man?

Började gårdagen med ett benpass. Inledde med benspark vidare till sittande lårcurl. Knäböj i smith. Raka marklyft också i smith, ny favorit som ger riktigt skön kontakt och träningsvärk i baksidan, tar bättre(iaf på mig)  än versionen med hantlar. Körde några set benpress med olika fotställningar, högre samt lite bredare. Avslutade med utfallsgång, hatkärlek big time. 20 steg * 3 med 10 kg hantlar. Sista stegen skakade benen och det brände i rumpa. Nästa gång är det 100 steg som gäller! Fortsatte med magen. Fällkniv och russian twist med viktplatta, först 10 kg platta, droppa ner till 5 kg... körde det ungefär 3 varv. Därefter mage i maskin som fick bli sista övningen. Där kom "efterskalvet"... Både mage och rumpa skakade utan dess like.

I morse var det axlarnas tur. Trots att jag hade sovit dåligt inatt och tvingades gå upp okristligt tidigt älskar jag min morgonträning. Det är en speciell känsla att bege sig till gymmet i soluppgången. Den vackra utsikten är en ren bonus. För ovanlighetens skull började jag med baksidan idag, omvända flyes mot bänk, dropset först med hantlar och därefter miniviktplattor. Nästa övning sidolyft, även den i dropset, totalt 100 sidolyft. Därefter pressar. Totalt 100 st, stående med fri stång samt sittande i smith. Drag till hakan också i smith. Till sist sidolyft med en hantel i taget. Uppdrag slutfört: 45 minuter ganska exakt.

Hur orkar du? Den frågan får jag ganska ofta. Dels är jag s k "morgonmänniska", blir kvällstrött typ vid kl 19. Men det är inte hela förklaringen. Det handlar om inställning. Följer en fitnesstjej som heter Maria Mollstedt och hon har ett citat som jag tycker passar in: "Learn to love it, live to make it"... eller detta mantra jag brukar rabbla inom mig: "Dream, believe & achieve". Annars är min livsfilosofi "Live, love & laugh". 
Det här med att vara kvällstrött kan anses vara tråkigt. Men för mig är det ju tvärtom, jag förstår inte sjusovare som sover bort halva dagar. För mig vore det väldigt tråkigt att gå miste om den värdefulla rofyllda morgonstunden. Jag avstår från sena kvällar för att istället vakna utvilad. Varför ska det anses som tråkigt? Även om inte alla uttrycker sig i klartext så "ligger det i luften". När man exempelvis avviker från en fest för tidigt eller tackar nej till ett tredje vinglas och istället beställer en Loka. Jag är ju samma person, samma Pernilla.

Samma sak med dietmat. Tråkigt, torrt, smaklöst är en vanlig uppfattning. En förutfattad mening. Precis som mycket annat i dagens samhälle. Vedertagna sanningar. Man blir skraj när man hör gym som tar bort hantlar över 32 kg för att då måste man vara dopad. Varför ska vi svenskar ha så lätt att döma andra. Varför måste kvällstidningarna göra en höna av en fjäder vid minsta lilla forskningsrapport, ta bara "hästköttsskandalen" som exempel.

Samtidigt som jag skriver detta har jag "Dokument inifrån" på TV:n, om sockerkonsumtionen i samhället. Man talar om förbud, men jag tror inte att det är rätt väg att gå. Jag tror inte på förbudssamhälle. Det handlar om personligt ansvar. Oavsett om det gäller godis, skräpmat, tobak eller alkohol. Även faktorer som pris och utbud är avgörande. Ofattbart att det ska vara billigare med halvfabrikat och godis än med bra riktig mat. Det finns inget stopp på utbudet. Inte heller på kreativiteten när det gäller att ta fram nya produkter som säljer. Hyllorna i butikerna svämmar över av kakor och godis i alla märkliga varianter och kombinationer. En sjuk utveckling. Det gäller att sätta gränser både för sig själv och sina barn. Man kan inte räkna med att en 7-åring ska förstå. Förstå varför han/hon måste välja, varför han/hon inte kan få smågodis, chokladkaka OCH chips samma lördag. Värna om lördagsgodiset. Allt är inte svart eller vitt. Skäm bort barnen med överflöd av kärlek och omtanke, men måttfullt med sötsaker.

Kosttillskott har också varit i hetluften denna vecka. Tror samma sak där, förbud är fel väg. Däremot gäller det att handla produkter och märken man har förtroende för. Sunt förnuft.

Soluppgången i morse, utanför gymmet

 

Nygammal romans

Då var det dags igen, dejt med Mr C. En ny Mr C. För exakt ett år sedan hade jag min trogna vän crosstrainern på gymmet i Borlänge, nu har jag hittat en exakt likadan på nya gymmet här i stan. Det blev en 30 minuters svettig dejt efter bröstpasset. Kärt återseende med en nygammal bekantskap.

Livet fortsätter rulla på... i positiv bemärkelse. "Rulla på" kan låta lite trist, som ett hamsterhjul ungefär. Men ur mitt perspektiv är det positivt. Jag har full kontroll på läget och jag tror att resultaten kommer smygande. Idag var det första dagen då det kändes som diet. Lite tung i huvudet, något segare i kroppen än vanligt. Precis som det ska. Om en vecka har jag vant mig. Alla bitar i mitt vardagsliv känns bra och jag upplever harmoni. Okej lite lättretlig ibland men det är ju inte för inte att jag kallas för "Linus på linjen" på jobbet. Utan att låta religiös måste jag säga att jag är oerhört tacksam för allt positivt jag får uppleva och alla goa människor jag har äran att ha runt mig. Inte ens bombnedslaget i lördags (se förra inlägget) kunde rubba mig.

Träningen känns bra när det gäller samtliga muskelgrupper. Jag utvecklas, kanske inte i rekordtempo, kanske inte megavikter, men jag utvecklas steg för steg i mitt tempo. Genväg till framgång är sällan lönsam i långa loppet. Jag tar hellre den lååånga vägen. Det enda som är mindre roligt att träna är armarna. Det är visserligen inte högsta prio inom Body Fitness men ändå välbehövligt för en komplett fysik. Puh... jag ska försöka hitta på sätt som gör det roligare. Ett sätt är att varva tyngre pass med högintensiva pass där jag kör superset/dropset. Det gäller i stort sett samtliga muskelgrupper.

Högsta prio just nu har axlarna och där har jag höjt intensiteten ett par snäpp. Fick bra inspiration när jag körde axlar med Klaudia häromveckan. Värst/bäst var ett crazy maraton med sidolyft som vi började med i maskin (tungt), därefter droppade till ganska tunga hantlar, droppade till viktplattor för att sedan avsluta med miniviktplattor för att verkligen suga det sista ur axlarna. Sådär så det svider när man ska klia sig i huvudet. Annars är tyvärr axlar en svår muskelgrupp för mig, jag har svårt att få den riktiga kontakten under själva passet och får nästan aldrig träningsvärk. Träningsvärk är ingen garanti för att passet var effektivt, men det känns iaf som ett kvitto på ett väl utfört pass. Senaste tiden har jag sänkt vikterna något och öser på med massor av set i olika vinklar... sidolyft och pressar utgör basen för att lyckat axelpass, keep it simple men med lite extra finess.

Ben är också i fokus nu. Kör alltmer knäböj och utfall både med fri stång och i smith. Smith är perfekt när jag är ensam på gymmet tidigt på morgonen, vågar gå ner ordentligt utan att riskera att tappa både stång och balans, ass to the grass är det som gäller. Benpress i olika varianter brukar också ingå, såväl med båda benen som ett ben i taget, då med högre fotställning och mer kontakt i rumpa. Återigen finns det olika vinklar och varianter som kan göra stor skillnad i en och samma övning/maskin. Kompletterar alltid benpassen med benspark och lårcurl, ibland avslutar jag med raka marklyft för extra baksida och skön stretch. En gammal favorit som jag kör alltför sällan är utfallsgång. Den är grym. Den kan vara kräkjobbig. Men grym.

Jag kör både fram- och baksida under samma pass. Likadant med axlarna, jag kör hela axlarna i samma pass, fram- ut- och baksida. Men lägger in bonuspass för dessa muskelgrupper så fort jag får tillfälle. Dessutom brukar jag lägga upp mina pass så jag lägger extra krut på en specifik del... eller övning för den delen. T ex kan jag bestämma att köra järnet med djupa kontrollerade knäböj ett benpass, maxa vikt men behålla tekniken. Eller att fokusera extra på baksida axlar eller kanske ett pass där jag kör pressar av olika slag, Bara fantasin sätter gränser. Det behöver inte vara hugget i sten men jag har alltid en plan när jag går till gymmet, jag har bestämt mig, och för varje steg längs vägen fylls jag av ännu mer beslutsamhet, varje steg är ett steg närmare mitt mål.

När det gäller rygg, bröst och armar kör jag dessa en gång per vecka. Rygg är en av favoriterna. I helgen fick jag ett infall och besökte gamla Skönvikshallen. Ett komplett gym speciellt när det gäller rygg och benträning (speciellt vader, älskar deras vadpressar). Finns utrustning jag saknar i det moderna gymmet jag tränar på annars. Älskar ryggträning! Att jobba för den optimala V-formen, att gå från A till V helt enkelt. Mage kör jag ca 2 gånger per vecka, ibland ett corepass, ibland på egen hand. Vaderna försöker jag inkludera i benträningen så ofta som möjligt. Viktigt med balans mellan vader och resten av benen.

Totalt hamnar jag på 5-6 pass per vecka. Exempelvis: Axlar, rygg, bröst + armar, ben inkl vader+ mage samt 1-2  priopass. Sen tillkommer en viss mängd cardio beroende på var jag befinner mig i deffen. Varierar lågintensiva promenader med intensiva intervallpass. Paradoxalt nog kan jag sammanfatta min träningsfilosofi med: variation och struktur. Nyckeln till allt är disciplin utifrån mitt sätt att se det. Man kan variera träningen, man kan anpassa träningen, men det absolut avgörande är att man ger 100%. Det är det som ger resultat, det är resultatet som avslöjar hur hårt du har jobbat, det är det som skiljer vinnarna från förlorarna.

Lånar en bild från Muscle, från helgens GP tävling i Malmö... inspiration till max!

Don´t look back...

Brustet hjärta eller sårad stolthet? Svårt att tolka sina egna känslor ibland. Besvikelse, ilska... Känslan av att bli eliminerad utan förklaring. Ett sms slog ner som en blixt från klar himmel på lördagskvällen och vände upp och ner på min stabila tillvaro. Samtidigt var det bra att få veta det nu innan det hann bli mer allvar. Jag har min stolthet i behåll även om den har fått en käftsmäll. Jag går vidare med rak rygg och huvudet högt. För ett par veckor sedan skrev jag: "Bitterhet är människans största fiende". Därför väljer jag att blicka framåt. Men det handlar inte bara om stolthet och bitterhet. Det fanns andra känslor. Vi hade lärt känna varandra, det kändes bra, vi kunde prata om allt. Vi blev vänner. Men det hade kunnat bli mer, det hade kunnat bli bra, riktigt bra. Man kan inte styra över känslor så det är bara att acceptera att han valde sitt ex. Men jag kommer aldrig att förstå hur han tänkte. Det förblir ett olöst mysterium. Förmodligen ett av de märkligaste beslut i modern tid, frågan är om han någonsin kommer att inse det. Han är värd någon bättre. Jag vill inte låta bitter, inte tala illa om folk, men denna kvinna, hans ex... ett stolpskott, lågvattenmärke, billigare än billigaste varan i fyndlådan på Dollarstore. Under årens lopp har jag fått en del smällar, har lärt mig att aldrig ta ut saker i förskott, att aldrig ta något/någon förgivet (ändå kan jag inte förneka att jag började hoppas på en lång och romantisk sommar tillsammans). Det har gjort mig försiktig. Det är jag tacksam för nu. Jag var åtminstone ingen tillfällig leksak som han roade sig med under tiden. Kanske hade han hoppats att jag skulle vara lättillgänglig. Vilken besvikelse. Som sagt jag har min stolthet i behåll. Inget krossat hjärta, bara lite kantstött. Om det är som man säger, att tiden läker alla sår, kan vi säkert bli vänner igen.

Just nu tänker jag lägga all tid och energi på mig själv... igen. Egenkär och egocentrisk, det är nog ett bra recept för att slippa bli sårad. Skämt åsido... jag slutar aldrig drömma om den stora kärleken. Obotlig romantiker som jag är drömmer jag mig gärna in i Hollywoodfilmernas värld.

Innan jag blir alltför privat och personlig (vilket jag redan har blivit??)... Förra veckan kändes väldigt bra med både träning och kost. Kändes bra men när det var dags för veckans formcheck med vägning och mätning kom bakslaget. Okej om vikten ligger högt men måtten är mindre, därför plockade jag fram excelfilen från förra dieten för att kunna jämföra hur jag ligger till. Viktmässigt befinner jag mig i "december" men måttmässigt ligger jag.... högre än jag gjorde då. Alltså har jag expanderat i omfång. Fluff, vätska... hur som helst ska det bort... helst igår, men senast till juni. Har valt 15 juni, dvs samma dag som Alströmertrofén. En dag då många fitnessdrömmar går i uppfyllelse. En dag då många debutanter tar klivet ut på scenen... Ett tips till er: Njut av ögonblicket, fånga känslan. Åter till min verklighet här och nu... Dags att trycka på "on" knappen. Ni som har läst min blogg tidigare vet kanske att jag endast har två lägen: on/off. Därför lämnar jag nu min bekvämlighetsplatå och kliver in i den underbara deffbubblan. Jag saknar den... för mig är det enklare att ha en smal väg att följa, för bred motorväg med många filer gör mig bara förvirrad och frustrerad. Jag är mer som en burfågel än en vildfågel som flyger fritt över vidderna. Jag trivs att leva med självdisciplin och struktur. Då blir jag lättare att leva med också, en bättre medmänniska helt enkelt. Eftersom detta inte är tävlingsdieten som drar igång utan snarare ett mål att tajta till mig lite till sommaren kommer jag att vara mer öppen för sociala aktiviteter (bl a en Stockholmsweekend och en Ålandskryssning inom närmaste månaderna). Tack vare att jag striktar upp tillvaron kommer jag att ha ett bättre utgångsläge inför kommande tävlingsdiet. Push the button.

Ny vecka, nya möjligheter...