Goda bullar!

God morgon! Det är något speciellt med lördagar. Troligen sitter det kvar sen deffen då lördag innebar formcheck, vägning och mätning... och såklart sk "fridag". En del väljer att kalla den "ätardag", andra nöjer sig med att kalla den "fridag" eller "höjardag". Vad man kallar den är en sak och vad man gör den till är en annan sak. Ibland läser man rena skräckexemplen på frosseri. Personligen passar det bättre att lägga ribban på en lagom (typiskt svenskt) nivå. Friare med maten och då framförallt bra mat, mat jag kan äta mycket av utan att det gör för mycket skada. Rena produkter och mat som innehåller näring. Mat som kroppen kan använda som byggstenar för att bli starkare, snabbare och friskare. Oavsett om jag får eller inte får vill jag inte stoppa i mig en massa halvfabrikat och annat skräp. Jämför det med vår vackra natur som vi värnar om. Det skulle kännas helknäppt att slänga sopor och avfall i en älv eller sjö eller på någon annan vacker plats i naturen. På samma sätt slänger jag inte skräp i min underbara värdefulla kropp. En klyscha men ack så sann: Man har bara en kropp, var rädd om den. Jag vill att min kropp ska vara hel och frisk lång tid framöver. Vi har förhoppningsvis många äventyr vi ska hinna uppleva tillsammans, spännande utmaningar och nya mål som ska uppnås.

Åter till spåret... jo på lördagsmornar vaknar jag väldigt tidigt och ligger och vänder och vrider på mig. Ungefär som när man var liten och fyllde år eller på julaftons morgon. Idag var det bakning på schemat. Och herregud vad goda frukostbullarna blev! Gjorde enligt detta recept. Med vissa små justeringar. Jag använde mig av sojamjöl istället för mandelmjöl då jag är allergisk mot mandel. Dessutom hade jag inga chiafrön hemma men jag tog lite psylliumfrön och extra linfrön. Hade även i lite havrekärnor för att få ett grövre bröd. Blev superbra! Snabbt och smidigt. Tror att det tog 20 minuter inkl gräddning (bara 10 min i ugnen). Passade på att plocka ihop och diska under tiden de stod inne i ugnen så det hade förmodligen tagit längre tid att gå ner på stan och köpa bröd på bageriet.



Ha en fortsatt trevlig lördag!

It feels like home

Förra helgens träningsdate med Klaudia resulterade i 2 (nästan 3) dagars osannolik träningsvärk i benen. Mina ben ville typ begära skilsmässa från resten av mig. Frågade coachen om hon kände likadant i söndags men till min stora besvikelse kände hon inte alls speciellt mycket. Hur som helst var det ett obeskrivligt grymt benpass. När man känner sig som en maskin. Såna tillfällen ska man passa på att njuta av nu under uppbyggnad för under dieten är de mer sällsynta. Ofta innebär träning med PT / coach att den går bredvid och "bara" instruerar en. Men med Klaudia kör vi tillsammans som träningspartners, sk "medträningspass". Enligt mitt tycke ger dessa pass mycket mer och framförallt inspirerar det oerhört att träna tillsammans med ett proffs.

Veckan har runnit iväg i rasande tempo. Precis som majoriteten av befolkningen är jag trött, nej förresten TRÖTT med stora bokstäver, på detta väder. Känns som hela sommaren har varit en lååång höst och nu ännu mer höst. Vanligtvis kan jag tycka att hösten är en väldigt fin årstid men inte när bara är grått och blött. Däremot njuter jag av soliga höstdagar med alla dess färger. När jag gör en tillbakablick ser jag att jag ofta är som lyckligast på hösten. Ser den som en nystart, det är en chans att börja något nytt, drömmar får liv, framtidsplaner tar form osv. Mörkret har jag inte heller något emot, mysigt att tända ljus och krypa ner under filten i soffan. Snö och vinter avskyr jag så den får gärna dröja.

Har haft en härlig känsla på träningspassen under veckan. Har verkligen hittat ett gym jag trivs på. Vi är ett gäng som är där varje dag, samma tid på eftermiddagen. De flesta av oss är "ensamvargar". Vi känner igen varandra men det räcker med ett "hej" eller bara en enkel nickning, inget onödigt snack. Det är full fokusering och tung träning som gäller. Majoriteten av "järngänget" är av manligt kön förutom mig och en tjej till, en tjej med rätt inställning. Det var häftig betraktelse häromdan när jag vilade mellan två set. Jag och den där tjejen ensamma bland alla grabbar bland vikter och hantlar. Ganska låg volym på musiken vilket gjorde att jag kunde höra hur alla jobbade, små stön, flåsande, inga ångestvrål men maximal ansträngning. Man kunde nästan ta på stämningen, det var magiskt. I gruppträningssalen intill var det fullt tjo och tjim med enbart kvinnor, typ Zumba eller liknande pass. Alla har sin grej som man gillar och huvudsaken är ATT man tränar inte VAD man tränar, men just i det ögonblicket blev det en sån tydlig uppdelning mellan könen. Inget är rätt eller fel men jag vet vad jag vill och det ger mig en känsla av harmoni i träningen, ett flow. Återigen en magisk känsla av att ha hittat just MIN grej. Hittat hem helt enkelt.

Nu mina vänner ska jag njuta av fredagskvällen. Lövbiffswok och därefter en proteinbar och Cola zero. Har dessutom precis kommit hem från 90 minuter ansiktsbehandling med massage. Livskvalité. Nu ska jag gå igenom ett brödrecept inför lördagens lyxfrukost. Återkommer kanske med resultatet om det går enligt planerna. =)

Time out

Har haft en lååång time out från bloggandet. Har varit hyfsat aktiv på Facebook eftersom det inte tar lika mycket tid. Har ägnat tiden åt annat... åt att träna, äta, vila, sova, jobba, det som kallas livet. Dessutom har jag haft förmånen att spendera 3 veckor i underbara Alanya, delade upp vistelsen på 1 vecka i augusti samt 2 veckor i september. Detta gjorde att jag bara hann hem och vända mellan resorna, hem och packa upp, tvätta och packa ner igen. Att resorna låg så pass tätt gjorde också att jag aldrig hann landa ordentligt och komma in i den gråa vardagen. Kändes som en hel månad då jag levde det ljuva semesterlivet. Det jag saknar mest från semestern är den totala avslappning jag upplevde, både mental och fysisk. Att ta dagarna som de kom, att somna in under parasollet på stranden till vågornas brus, att bara vara.

Men när jag väl är hemma trivs jag bra med mina rutiner. Den "grå vardagen" är inte så grå utan den piggas upp av små saker / färgklickar. Det gäller bara att kunna ta tillvara på dessa, att fånga de små ögonblicken, att uppskatta sånt som vi annars tar förgivet. Självklart kan man ibland ha en anledning att vara ledsen, sur, orolig, vad det nu må vara. Men när dessa känslor kommer krypande utan anledning handlar det om inställning. Jag är en känslosam person. Det går upp och ner. Behöver bara bli bättre på att hantera dessa svängningar. Drabbas lätt av tristess och behöver ständigt nya mål att jobba mot. Detta för mig vidare in på nästa ämne... TRÄNINGEN.

Har fått mycket frågor efter tävlingen. Mestadels om hur det gick men även om fortsättningen. Har kommit på mig själv att när folk frågor hur det gick svarar jag direkt att jag kom sist i min klass. Hinner inte ens tänka till innan svaret hoppar ur min mun. JAG KOM SIST. Okej, det är ju egentligen det folk vill veta, hur gick det? =  vilken plats kom du på?. Men varför inte berätta hur jag upplevde tävlingen istället. Det var bland det häftigaste jag någonsin har gjort. En adrenalinkick att stå på scenen. Tror knappt att jag fattade vad jag gjorde när jag tog mina stapplande steg ut på scenen. Lilla jag tjejen med scenskräck som skakade av nervositet i skolan när man skulle stå inför klassen och hålla föredrag, men som varje gång gjorde det ändå och klarade det, kanske inte med MVG men med ett G. Jag har uppnått mitt stora träningsmål som jag har kämpat för i mer än 5 år. Det är f-n inte illa. Direkt efter tävlingen var det massor av revanschlust som fyllde mig, vilket kanske bidrog till att jag aldrig tillät mig glädjas och ge mig själv den återhämtning jag behövde. Därför kom semestern mer än lägligt och under dessa veckor gav jag mig och min kropp välförtjänt vila och påfyllning med energi. En del av påfyllningen i form av mat och dryck... detta har visat sig på vågen och formen, + 10 kg sen tävlingen vilket innebär runt 47 kg i mitt fall. Nu är det dock fortsatt överskott / uppbyggnad som gäller men med rätt sorts energi, jag vill bli fit inte fet. Nästa tävling blir tidigast Lucia 2013. Mindre än ett år räcker inte för att ge några synliga resultat.

Jag kommer att fortsätta min satsning mot målet tillsammans med ny coach, ingen mindre än Klaudia Larson. Därmed lämnar jag Team Pure Fitness och tackar coach Madde och teamkompisar för den tiden som varit. Kommer att sakna det gamla gänget men vi kommer säkert att ses i diverse sammanhang framöver. Önskar er alla stort lycka till i framtiden! För min del känns det här beslutet helt rätt! Känner stor spänning och förväntan inför kommande utmaningar! Apropå min nya coach... i eftermiddag väntar ett benpass tillsammans med denna grymma brud. Vi har kört ett antal pass tillsammans redan under våren och sommaren. Även om vi är på helt olika nivåer känns det som vi har samma inställning till träningen. Dessutom finns hon på betydligt närmare avstånd, bara 2,5 mil från min hemort.

Om jag nu har några "trogna" läsare hoppas jag ni hänger med på denna "resa". =) Let´s go!