Tuggummi i benen, seg som kola i skallen, berg- och dalbana känslomässigt... En sida av deffen. Men det svänger rejält... I nästa stund samlar man sig och allt vänder till ett lyckorus, endorfinkick utan dess like. Livet i den så kallade dietbubblan. Många har svårt att förstå varför man frivilligt utsätter sig för något sådant. För en del låter det obegripligt, omöjligt, i klass med att bestiga Mount Everest. "Jag skulle aldrig klara det" säger många. Nej självklart inte för då skulle ju praktiskt taget "vem som helst" kunna ta sig i tävlingsform. En del av tjusningen är just att det är tufft emellanåt, att ställas inför utmaningar, att tvingas tänja på gränser, såväl mentala som fysiska.
Men... med risk att dela ut en rejäl käftsmäll till alla lata/bekväma människor där ute. Att förändra sina levnadsvanor är inte alls svårt bara det finns tillräckligt med vilja och motivation bakom beslutet. Det kan handla om att gå ner, eller upp för den delen, i vikt, bli mer vältränad, genomföra motionslopp, äta mer hälsosamt eller något helt annat. Det gäller "bara" att bestämma sig... Först och främst vad vill man uppnå, när vill man att det ska ske, gör upp en rimlig tidsplan, slutligen hur ska detta uppnås...?
En förklaring vad jag menar: Att springa 100 meter på under 10 sekunder eller att hoppa över 2 meter i höjdhopp är en sak, där kan vi snacka omöjligt utifrån ens egna förutsättningar... Att ändra sina dåliga kostvanor, börja röra på sig mer och därmed gå ner ett antal kg och få en bättre hälsa på köpet är en helt annan sak. Enkelt förklarat handlar det om att göra av med mer energi än man tar in. Går inte in djupare på vilka vägar som finns för att ta sig dit, men det gäller att hitta sin väg. Personligen är jag "antimirakelmetoder" men funkar exempelvis 5:2 för dig så varsågod att testa. Tänk bara på att det ska vara ett långsiktigt sätt att leva. Att tävlingsdeffa i några månader är en sak men att hitta en livsstil som funkar i långa loppet (dvs livet) är en annan sak.
Det som havererar i de flesta fall är disciplinen. Dålig karaktär. Dessa vedertagna sanningar som jag kallar dem... Delar som ingår i ett normalt liv som man absolut inte kan leva utan för då mister hela livet sin tjusning. Livsgnistan hänger tydligen på om man får ta det där vinglaset varje fredagkväll. Eller den där kanelbullen till eftermiddagsfikat. Eller den där planksteken på veckans Afterwork. Jag får titt som tätt kommentarer som att jag inte lever och att jag inte njuter av livet. Men i takt med att se formen förbättras och att komma närmare mitt mål skulle jag ljuga om jag påstod att jag inte njuter. Jag njuter i fulla drag av att se hur jag följer planen och få belöning för arbetet. Visst emellanåt är humöret i botten, det känns som ett rent helvete, men att då orka fokusera och fortsätta samma väg är det som tänder livsgnistan med förnyad kraft. Att övervinna sina värsta hjärnspöken. Snacka om att det ger en egoboost!!!! För att nå nya mål måste man kanske tänka om och avstå från sånt som tidigare ansågs som en självklar del i livet.
Avslutar med en rak höger..... kliv ur bekvämlighetszonen och kom in i matchen. Visa lite vilja och attityd. Då kan även DU förändra DITT liv.
