torsdag 11 juli 2013

P A S S I O N


Det har varit tyst från mig senaste tiden, åtminstone här på bloggen. På Facebook har jag basunerat ut mina träningsupplevelser hej vilt. Visst handlar det mycket om träning för i ärlighetens namn består mitt liv till stor del av träning. Träningen betyder mycket för mig och anledningen till det stavas: P A S S I O N. Att älska det man gör, då blir det enkelt att utföra det, inga uppoffringar bara äkta engagemang och hängivenhet. Visst finns det dagar, eller åtminstone korta stunder, då lågan inte flammar lika intensivt. Precis som relationer och livet i allmänhet. Man kan inte sväva på rosa moln jämt och ständigt, ibland landar man på marken som en pannkaka. Det ingår i spelet liksom. Det ska vara en kamp emellanåt, något värt att kämpa för, det ska vara tunga dagar när jag bara vill kasta in handduken, för att nästa dag återigen leva i lyckoruset. När jag summerar ihop alltihop övervinner kärleken allt. Därför är det värt varje minut. Om träningen är viktig är kosten om möjligt ännu viktigare. Jag ägnar timmar på gymmet och timmar i köket varje vecka men det är värt det. Annars skulle jag aldrig tillåta det. Jag vill inte slösa tid på något halvdant därför går jag ”all f***ing in”, 110%! Små detaljer kan vara betydelsefulla för slutresultatet. Träning, kost, näringstiming, tillskott… det kräver planering. Men jag brinner för det! Fitnesslivet. Mitt egna val.

Har kört igång med nytt kostupplägg med hjälp av Klaudia Larson. Det är verkligen ett lyft att få hjälp med kosten av en kunnig person. Visserligen är jag intresserad av kost och dess betydelse men det blir många bollar att hålla i luften, och det blir inte lättare ju längre in på deffen jag kommer. Träningen sköter jag däremot på egen hand… än så länge. Har dock tillgång till Klaudia som ”bollplank” med mina idéer. Häftig känsla när det pirrar till i magen, när man öppnar mailet med upplägget, lätt, roligt, svårt, tungt, överjävligt, en käftsmäll eller en mjuk smekning. Denna gång höll jag på att sätta kvällsmålet i halsen. Upplägget innehöll ris och inte lite ris, mängder som skulle göra en kines grön av avund. När jag kokade första laddningen slutade det med en skrattattack när jag insåg hur mycket ris det blev i kokt tillstånd. Jag gick alltså från ett upplägg som innehöll minimalt med kolhydrater, mestadels protein och hyfsad mängd fett. Tog en ”omväg” via midsommarhelgen som innehöll alla de obligatoriska godsakerna, dock minimalt med alkohol som jag faktiskt inte saknade. Tycker ett glas vin kan vara gott och lite lyxigt men inga stora mängder. Tack vare att jag skulle köra igång med nytt upplägg blev jag tvungen att väga in mig på måndag morgon efter midsommar. Men det var ingen katastrof, oväntat och glädjande. Den positiva trenden höll i hela den veckan. Befarade att min kropp skulle dra åt sig vätska som en tvättsvamp och att jag skulle bli som en uppsvälld ballong i magen, kanske t o m känna mig trött och tung. Men min kropp (och psyke) svarade på ett positivt sätt. Okej första dagen fick magen en chock men matsmältningen har funkat bra. Bättre tryck i gymmet, mer energi i vardagen, framförallt ett strålande humör, en mätt och nöjd tjej! Både vikt och mått fortsatte åt rätt håll även veckan därpå. Nu när jag är inne på vecka 3 har det dock avstannat, jag ligger ganska still, minus ett par hg från förra veckan. Antar att det betyder att jag har kommit till första platån. Inför nästa vecka ska det nämligen göras justeringar i upplägget. Spännande mejl att vänta under helgen. Förutom att jag har varit mätt och glad har suget efter onyttigheter i det närmaste försvunnit. Har mestadels saknat fettrika livsmedel såsom lax, avokado, makrill. Och ägg… med en klick kaviar eller bara örtsalt. Och knäckebröd. Kunde inte motstå sushi i helgen så det fick bli veckans snedsteg. Sushi och vattenmelon… frossade i vattenmelon på stranden i söndags. Så jäkla gött!
Speciellt efter 90 minuters cykeltur ute i vår vackra natur. Efter ett supertidigt morgonpass på gymmet packade jag kylväska med både ät- och drickbart och klämde ner den i ryggsäcken. Blev en blyklump på ryggen, typ som att jag hade halva kylskåpet med mig. Cyklade genom öppna landskap, blev omkörd av en traktor lastad med nyslaget hö, doften fick mig att kastas tillbaka i tiden, till sommarläger i stallet med de goa mjuka hästarna. Trampade vidare mot beachen… väl på plats insåg jag hur bortkommen jag kände mig. Massor med folk, barnfamiljer, tonårsgäng i en salig blandning. Utomlands är det en annan sak, där jag är anonym, där jag inte känner någon. Men i hemkommunen, nej tack. Cyklade hem igen och tog bilen mitt ut i ingenstans. En liten strand vid en sjö mitt i skogen. En trevlig barnfamilj trängde snällt ihop sig för att jag skulle få tillräckligt med plats. Gemytligt, familjärt, vänligt. Åt min medhavda lunchlåda med tonfisksallad och vattenmelon till efterrätt. Drack en fortfarande välkyld Celsius och bara njöt i solen, slumrade lite lätt.

Åter till verkligheten… Ännu en vecka har snart gått. Nedräkning mot semestern. Som vanligt de senaste åren tar jag bara liiite semester mitt i högsommaren och resten i början av hösten. 28 augusti åker jag till mitt paradis på jorden och jag längtar redan efter känslan när jag stiger av planet. Dofterna, ljudet, värmen, medelhavsnätterna.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar