Första summering... en salig röra av känslor

Då var tävlingsdebuten avklarad. Omöjligt att få med alla intryck och känslor av upplevelsen i en text. Sista veckorna inför tävlingen var ganska jobbiga ska jag erkänna. Orkelös i gymmet, grinig och irriterad på allt och alla. Stackars min omgivning.

Har inte smält allting än så jag skriver mer om tävlingen sen. Några reflektioner...

Body Fitness är en bedömningssport och alla har rätt till sin åsikt. Jag kan hålla med om att jag var i tunnaste laget när jag ser bilderna efteråt. Visste redan innan att jag behöver mer muskler men ville ändå göra debuten för att få testa på att stå på scenen. Visste som sagt redan innan vad jag har framför mig... en rejäl uppbyggnadsperiod, en långsiktig plan med tung träning och rätt mängd mat för att bygga maximalt med muskler. Behöver en grund innan jag kan ge mig på en ny tävlingssatsning. Men jag är revanschsugen!!! En dag... I´ll be back.

Jag var sjukt nervös sista dagarna innan tävlingen, ända fram till tävlingsdagen för då byttes nervositeten mot otålighet. Ville bara upp på scenen och köra. Hatade att behöva vänta då klasserna före drog ut på tiden. Samtidigt gillade jag atmosfären bakom scenen. Riskakor, Nutellaburkar, sylttuber... smink och hårspray... allt i en enda röra. På en del lyste nervositeten igenom medan andra verkade oberörda och bara förväntansfulla. Trots alla känslor var det en trevlig stämning mellan oss tävlande inkl coacher.

Det finns mycket jag skulle kunnat ha gjort bättre om man ser till posering och scenframträdande. Mer självsäkerhet och utstrålning, bättre posering, det finns massor att jobba på. Och det kommer jag att göra.

Några av er vet säkert att det har blivit en debatt efteråt. Jag, och fler med mig, var väldigt smala vilket man ser på bilderna efteråt. Men att skriva om anorexia och liknande utan att man känner personen i fråga känns lite absurdt. Ska man skratta eller gråta liksom. Önskar att dessa personer hade sett mina måltider lör+sön. Avslutade lördagskvällen med ett Friscomål på Max med cheddardip till stripsen, då var kl 22 och inte f-n gick jag upp på rummet och spydde upp maten. Var visserligen äckligt proppmätt. Innan dess hade jag firat med en grekisk måltid, halloumigratinerad fläskfilé med klyftpotatis, tsatziki och vitlöksbröd... och en Pepsi Max såklart. På vägen mellan Alingsås och Örebro där vi hade hotell bokat hann jag med en Lakritspuck, proteinbar och lite smågodis. Söndagen började med hotellfrukost som var underbar. Helt tomt i matsalen när jag klev in kl 7:00, lugnt och skönt och massor att välja på, brödsorter, pålägg, yoghurt, fil, müsli, flingor, frön, bär, frukt, ägg. Resten av söndagen gick jag runt och var lika proppmätt som på lördagskvällen. Mammas pannkakor med sylt och grädde till lunch och tacos till middag. Senaste dagarna har jag styrt upp kosten någorlunda igen med bra mat men större mängd.

Nog om detta... Att okända människor skriver dumma kommentarer kan jag ta, bara att låta det rinna av som vatten. Men man tycker att ens närstående kunde visa lite respekt. En sak som har slagit mig är hur lätt det är att häva ur sig kommentarer om en smal person medan man säkert inte skulle göra detsamma om man hade gått upp mycket i vikt. Det är som att jag skulle säga typ: "Du ser ut som en hösäck" till någon som har dålig hållning och är otränad. Eller varför inte ge en käftsmäll som denna: "Du ser ut som ett fetto" när någon har gått upp i vikt.

Nu ska jag hem till mamma och prata av mig lite... lägga upp Midsommarplanerna också. =)