Time out

Har haft en lååång time out från bloggandet. Har varit hyfsat aktiv på Facebook eftersom det inte tar lika mycket tid. Har ägnat tiden åt annat... åt att träna, äta, vila, sova, jobba, det som kallas livet. Dessutom har jag haft förmånen att spendera 3 veckor i underbara Alanya, delade upp vistelsen på 1 vecka i augusti samt 2 veckor i september. Detta gjorde att jag bara hann hem och vända mellan resorna, hem och packa upp, tvätta och packa ner igen. Att resorna låg så pass tätt gjorde också att jag aldrig hann landa ordentligt och komma in i den gråa vardagen. Kändes som en hel månad då jag levde det ljuva semesterlivet. Det jag saknar mest från semestern är den totala avslappning jag upplevde, både mental och fysisk. Att ta dagarna som de kom, att somna in under parasollet på stranden till vågornas brus, att bara vara.

Men när jag väl är hemma trivs jag bra med mina rutiner. Den "grå vardagen" är inte så grå utan den piggas upp av små saker / färgklickar. Det gäller bara att kunna ta tillvara på dessa, att fånga de små ögonblicken, att uppskatta sånt som vi annars tar förgivet. Självklart kan man ibland ha en anledning att vara ledsen, sur, orolig, vad det nu må vara. Men när dessa känslor kommer krypande utan anledning handlar det om inställning. Jag är en känslosam person. Det går upp och ner. Behöver bara bli bättre på att hantera dessa svängningar. Drabbas lätt av tristess och behöver ständigt nya mål att jobba mot. Detta för mig vidare in på nästa ämne... TRÄNINGEN.

Har fått mycket frågor efter tävlingen. Mestadels om hur det gick men även om fortsättningen. Har kommit på mig själv att när folk frågor hur det gick svarar jag direkt att jag kom sist i min klass. Hinner inte ens tänka till innan svaret hoppar ur min mun. JAG KOM SIST. Okej, det är ju egentligen det folk vill veta, hur gick det? =  vilken plats kom du på?. Men varför inte berätta hur jag upplevde tävlingen istället. Det var bland det häftigaste jag någonsin har gjort. En adrenalinkick att stå på scenen. Tror knappt att jag fattade vad jag gjorde när jag tog mina stapplande steg ut på scenen. Lilla jag tjejen med scenskräck som skakade av nervositet i skolan när man skulle stå inför klassen och hålla föredrag, men som varje gång gjorde det ändå och klarade det, kanske inte med MVG men med ett G. Jag har uppnått mitt stora träningsmål som jag har kämpat för i mer än 5 år. Det är f-n inte illa. Direkt efter tävlingen var det massor av revanschlust som fyllde mig, vilket kanske bidrog till att jag aldrig tillät mig glädjas och ge mig själv den återhämtning jag behövde. Därför kom semestern mer än lägligt och under dessa veckor gav jag mig och min kropp välförtjänt vila och påfyllning med energi. En del av påfyllningen i form av mat och dryck... detta har visat sig på vågen och formen, + 10 kg sen tävlingen vilket innebär runt 47 kg i mitt fall. Nu är det dock fortsatt överskott / uppbyggnad som gäller men med rätt sorts energi, jag vill bli fit inte fet. Nästa tävling blir tidigast Lucia 2013. Mindre än ett år räcker inte för att ge några synliga resultat.

Jag kommer att fortsätta min satsning mot målet tillsammans med ny coach, ingen mindre än Klaudia Larson. Därmed lämnar jag Team Pure Fitness och tackar coach Madde och teamkompisar för den tiden som varit. Kommer att sakna det gamla gänget men vi kommer säkert att ses i diverse sammanhang framöver. Önskar er alla stort lycka till i framtiden! För min del känns det här beslutet helt rätt! Känner stor spänning och förväntan inför kommande utmaningar! Apropå min nya coach... i eftermiddag väntar ett benpass tillsammans med denna grymma brud. Vi har kört ett antal pass tillsammans redan under våren och sommaren. Även om vi är på helt olika nivåer känns det som vi har samma inställning till träningen. Dessutom finns hon på betydligt närmare avstånd, bara 2,5 mil från min hemort.

Om jag nu har några "trogna" läsare hoppas jag ni hänger med på denna "resa". =) Let´s go!