Förra helgens träningsdate med Klaudia resulterade i 2 (nästan 3) dagars osannolik träningsvärk i benen. Mina ben ville typ begära skilsmässa från resten av mig. Frågade coachen om hon kände likadant i söndags men till min stora besvikelse kände hon inte alls speciellt mycket. Hur som helst var det ett obeskrivligt grymt benpass. När man känner sig som en maskin. Såna tillfällen ska man passa på att njuta av nu under uppbyggnad för under dieten är de mer sällsynta. Ofta innebär träning med PT / coach att den går bredvid och "bara" instruerar en. Men med Klaudia kör vi tillsammans som träningspartners, sk "medträningspass". Enligt mitt tycke ger dessa pass mycket mer och framförallt inspirerar det oerhört att träna tillsammans med ett proffs.
Veckan har runnit iväg i rasande tempo. Precis som majoriteten av befolkningen är jag trött, nej förresten TRÖTT med stora bokstäver, på detta väder. Känns som hela sommaren har varit en lååång höst och nu ännu mer höst. Vanligtvis kan jag tycka att hösten är en väldigt fin årstid men inte när bara är grått och blött. Däremot njuter jag av soliga höstdagar med alla dess färger. När jag gör en tillbakablick ser jag att jag ofta är som lyckligast på hösten. Ser den som en nystart, det är en chans att börja något nytt, drömmar får liv, framtidsplaner tar form osv. Mörkret har jag inte heller något emot, mysigt att tända ljus och krypa ner under filten i soffan. Snö och vinter avskyr jag så den får gärna dröja.
Har haft en härlig känsla på träningspassen under veckan. Har verkligen hittat ett gym jag trivs på. Vi är ett gäng som är där varje dag, samma tid på eftermiddagen. De flesta av oss är "ensamvargar". Vi känner igen varandra men det räcker med ett "hej" eller bara en enkel nickning, inget onödigt snack. Det är full fokusering och tung träning som gäller. Majoriteten av "järngänget" är av manligt kön förutom mig och en tjej till, en tjej med rätt inställning. Det var häftig betraktelse häromdan när jag vilade mellan två set. Jag och den där tjejen ensamma bland alla grabbar bland vikter och hantlar. Ganska låg volym på musiken vilket gjorde att jag kunde höra hur alla jobbade, små stön, flåsande, inga ångestvrål men maximal ansträngning. Man kunde nästan ta på stämningen, det var magiskt. I gruppträningssalen intill var det fullt tjo och tjim med enbart kvinnor, typ Zumba eller liknande pass. Alla har sin grej som man gillar och huvudsaken är ATT man tränar inte VAD man tränar, men just i det ögonblicket blev det en sån tydlig uppdelning mellan könen. Inget är rätt eller fel men jag vet vad jag vill och det ger mig en känsla av harmoni i träningen, ett flow. Återigen en magisk känsla av att ha hittat just MIN grej. Hittat hem helt enkelt.
Nu mina vänner ska jag njuta av fredagskvällen. Lövbiffswok och därefter en proteinbar och Cola zero. Har dessutom precis kommit hem från 90 minuter ansiktsbehandling med massage. Livskvalité. Nu ska jag gå igenom ett brödrecept inför lördagens lyxfrukost. Återkommer kanske med resultatet om det går enligt planerna. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar