Fredag igen. Välkommen underbara helg! Speciellt efter att veckan har varit något av en "hellweek" jobbmässigt. Mycket ny teknik på samma gång, som dessutom spelar en ett spratt gång på gång. Jag är inget tekniskt snille. Som jag skrev på Facebook angående kvällens middag skulle man kunna tro att jag har middagsdejt, men icke. Bara jag som är extra vrålhungrig efter morgonens löprunda och eftermiddagens ryggpass och extra cardio på crosstrainern. Torskrygg med kokt potatis, grymt underskattad Clean food. Till detta fräscha primörer (låter finare än grönsaker) i form av sparris, morot, fänkål och sockerärtor, sås på kesella, färska örter och citron som pricken över i. Mmmmm. Kommer att somna som ett spädbarn i soffan under Let´s dance. Mätt och glad.
Träningen har gått kanon senaste veckan och efter förra veckans utsvävning med kryssning har kroppen svarat otroligt bra och det syns t o m på vågen. Kroppen är ett mysterium. Två pass utmärker sig särskilt denna vecka. Gårdagens benpass. Himmel eller helvete... eller både och. Besökte typ båda platserna under passet igår morse. När jag klev in på gymmet var jag helt ensam, oslagbar känsla, och jag visste vad som väntade mig. Körde ett groteskt upplägg med kort vila och massor av set. Fokus på framsida lår. Började med knäböj med lätt vikt, riktigt djupa, ass to the grass. Därefter benpress med olika fotställningar, bl a en variant med fötterna ganska tätt ihop som svider bra i framsidan. Stapplade ur benpressen vidare över golvet till bensparkmaskinen. Där mötte jag Gud, pressade mig själv till tårar. Hell yeah! Avslutade med utfallsgång med hantlar där jag körde mage mellan vändorna.
Körde ett liknande upplägg i onsdags men då var det axlar på schemat. Vanligtvis har jag svårt att få till riktigt bra axelpass. Misstänker att det är en mental spärr när den brännande känslan kommer, jag kör gärna tunga övningar tills musklerna är helt slut men just axlar är en annan smärta. Jag tar liksom bara slut. Därför varierar jag mina axelpass, ibland riktigt tunga med få reps per set, men allt oftare sänker jag vikterna och satsar på 100% kontakt, dropset, superset, massor med set, massor med reps. Veckans axelpass var grymt. Det syns att jag har fått till ett bra pass när axlarna är fyllda med blod, röda och heta.
Ni som är insatta vet att Body Fitness (min gren) handlar om utseende, precis som det mesta inom kroppsbyggning. Jag kan bestämt hävda att det är vägen fram till scenen som driver mig, som är min behållning av denna "galenskap". Men när jag står där inför domarna struntar de fullständigt i hur hårt jag har kämpat, hur många kg jag har deffat bort, hur många motgångar jag har mött under mina förberedelser, hur sjuk/skadad jag har varit senaste året, hur många barn jag har hemma, hur viktigt jobb jag har att sköta osv osv. Men det är inte bara det visuella som driver mig att träna hårt och disciplinerat. Det är inte heller det visuella som hjälper mig att motstå frestelser såsom onyttig mat och alkohol. Visserligen är jag medveten om att jag inte bygger en fitnessfysik eller ens hyfsad sommarform genom att ligga i soffan och äta smågodis. En klar fördel med att vara singel under en sådan här satsning, man slipper ursäkta sig och försöka skapa förståelse, slipper riskera att hamna i den sk "sambofällan" och ovälkomna "sambokilon". Idag verkar utseende spela stor roll, för stor roll? Även när det ligger på vanlig motionärsnivå. Det är rubriker om platt mage eller snygg och smal till midsommar. Helst ska detta uppnås med minsta möjliga ansträngning, åtminstone utan blod, svett och tårar. Helst ska detta uppnås genom att äta och dricka som vanligt. Många verkar tro att enda anledningen till att äta hälsosamt är rädslan för kalorier. Rädsla att gå upp i vikt. Rädsla för kolhydrater. För mig handlar det om att hålla min kropp frisk och stark. Göra den ännu starkare och orka prestera bättre. Men även om att må bättre mentalt. Att äta och träna disciplinerat, att sköta min kropp, det gör mig till en bättre medmänniska. När jag slarvar med maten blir jag trött, seg och allmänt grinig. Samma sak när jag slarvar med träningen. Det blir en ond cirkel om den ena pusselbiten havererar.
Den "dolda" ohälsosamma livsstilen skrämmer mig mest. Det finns människor som inte går upp i vikt oavsett hur mycket de äter. Ska man verkligen gratulera dem? Många tittar avundsjukt medan de smäller i sig tredje kanelbullen i rad. Det rinner ur mungiporna på folk. Jag kan låta lite bitter när jag frågar hur de ser ut på insidan då. Blodkärl, levervärden m m. Men en del av dessa har verkligen dragit vinstlotten(??) i lotteriet om generna. På dem syns det inte ens på insidan hur j-a dåligt de lever. Eller hur bra de lever enligt vissa, de som menar att såna hälsofanatiker som jag inte har något liv alls. Men om vi nu säger att jag skulle ha haft turen att varken gå upp i vikt eller fetta igen mina blodkärl. Helt enkelt kunna äta vad som helst, när som helst, hur som helst. Inte ens behöva träna och svettas som gris flera gånger i veckan. Istället för dubbla gymkort kunde jag lägga pengarna på exempelvis ansiktsbehandlingar, hårstyling, nagelfix. Jag skulle vara trött och grinig. Skulle knappast känna mig vältränad och stark, snarare smalfet och lat. Ni har väl sett en smalfet person? Ingen särskilt upphetsande syn om ni frågar mig. Utan träning skulle jag troligen vara odräglig att vistas tillsammans med. Med dålig kost skulle min mage vara i total obalans. Jag skulle ständigt känna mig bakfull. Ingen rolig varelse. Jag är väl inte speciellt rolig i dagsläget heller som tackar nej till Afterwork för att gå och träna istället. Den främsta anledningen till att jag tackar nej är helt enkelt den att jag inte har lust. Helt enkelt. Inte rädsla för kalorier och att jag råkar lägga på mig 10 gram. Vet med mig att det händer att jag står framför spegeln och kallar mig själv mumintroll, barbarmamma och liknande. Jag skriver det t o m i bloggen. Men i ärlighetens namn ligger det inte mycket sanning bakom det. Så snedvriden självbild har jag faktiskt inte.
Okej lite handlar det ju om utseende också. Är nämligen så ytlig att jag älskar känslan av att känna mig vältränad, älskar att se en vältränad kropp i spegeln istället för en vattenballong. Älskar att känna konturerna på axlarna och när en blodåder ploppar upp är lyckan total. För att inte tala om magrutorna som är mer än välkomna tillbaka. Men jag älskar också att höra mitt hjärta slå, känna pulsen dunka, känna mina ben bära mig framåt och uppåt steg för steg. Att ständigt förbättra min fysik oavsett om det gäller prestation eller utseende. Att ständigt ha mål att sikta mot.
Imorgon ska jag iaf på vinprovning med laxbuffé. Det ni! Men först ska jag ösa järnet på torget i stan, Body Combat inför publik. Bjuder på gratis underhållning så kom och titta eller ännu hellre häng på! Kl 12:30 kör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar