fredag 4 maj 2012

Plötsligt händer det...

Efter en tids frånvaro gör jag ett nytt försök att väcka liv i bloggen. Det fortsätter med tvära kast under dieten, i ena stunden svävar jag fram på moln och i nästa känns det hopplöst. Tror att mycket handlar om mitt självförtroende. Någonstans finns en rädsla att misslyckas, att jag inte fixar att ro båten i hamn så att säga. Men jag ska minsann bevisa för mig själv att jag kan allt jag vill. För viljan... den finns där. Alltså, det är något omgivningen måste förstå. En typisk reflektion man får är att "mår du sååå dåligt får du väl avbryta". MEN... läs och häpnas: Även i jobbiga stunder, även om jag drar på mig den s k "offerkoftan" och säger att jag ska skita i allt, så har jag aldrig ställt mig frågan varför jag gör detta. Har aldrig ens funderat i de banorna om det verkligen är värt det. För jag vet svaret innerst inne. Detta är mitt mål, min dröm. Många människor är väldigt bekväma av sig och så fort det kommer till en uppoffring som måste göras då är det stopp, då ger man hellre upp. Men utan att behöva kämpa når man sällan sina mål. Visst kan man "glida fram på en räkmacka" hela livet men det passar nog inte mig. Tack för er omtanke men jag överlever nog ska ni se.

För mig är det ingen uppoffring att dieta. Det är ingen parentes i mitt liv då jag har satt "mitt vanliga liv" på paus. Det är en del av mitt liv, ett kapitel... Som ännu inte är slut. Kanske har det bara börjat. Jag tycker det är superspännande att se vad kost och träning kan åstadkomma med kroppen, vilka resultat man kan nå om man följer planen. Jag är en kontrollmänniska som gillar att ha en strukturerad tillvaro med planering så inte heller där är det något problem. Som jag skrev i inledningen, det finns stunder av ren och sann lycka också. Mestadels trivs jag riktigt bra med tillvaron. Mina vardagar består av jobb, träning, fixa matlådor, äta, sova. Planering och åter planering. Fitnessliv helt enkelt.

Btw... Igår morse hade jag fått ett mycket trevligt mail. Anmälan till Alströmertrofén hade öppnat. Kl 5:45 var jag anmäld! Nu är det på riktigt. Snacka om att tagga till. 6 weeks to go!

I med kaffe nu och upp på cykeln! Igår kväll blev det premiärtur ut längs vägarna med mountainbiken, idag faller snöblandat regn utanför så då får det bli inomhuscykling.

3 kommentarer:

  1. Härligt, bara att köra hårt med pannbenet! :D Kul att du är tillbaka i bloggen jag vill läääsa! ;))

    SvaraRadera
  2. heja heja dig! du är en fighter!!

    SvaraRadera
  3. Tack så mycket tjejer!!! Ja nu är det bara att bita ihop sista veckorna. Får se hur mycket bloggande det blir framöver, lovar inget bestämt. ;) Prio just nu är träning, kost och inte minst sömn.

    SvaraRadera