Skyller på Gluteus

Jag var en hårsmån från att spräcka byxorna i morse. Det sa "ritsch" men sömmen höll ihop, satt på en skör tråd skulle man kunna säga. Nä, djupa knäböj och dåligt stretchmaterial är ingen bra kombo. Tur att jag hade ett par riktiga tights med i väskan, snabbt ombyte på toan och ut igen. Tur i oturen att det var tidigt på morgonen på gymet här i stan, jag och en person till. Tur att det INTE var en eftermiddag på Må Bättre i Borlänge = fullsatt gym. Nåväl, jag skyller det på min rumpa som är rena muskelpaketet... =)

Det var alltså ben och vader i morse. Benspark varvat med lårcurl. Ännu en platta ökning i bensparken. Vidare till smithen där jag körde vanliga knäböj och sumovariant, vartannat set. Efter incidenten med byxan och ombytet vågade jag gå ännu djupare ner och det sved ordentligt i låren. Slängde in lite vader. Stående och sittande vadpress. Ändrade fotställningen lite för att komma åt olika delar av vaderna. Fortsatte med utfall först i smithen några set, därefter övergick jag till utfall med viktplatta med rotation i bålen. Avslutade med en omgång sådana och kände mig som en duracellkanin. Både muskler och flås fick jobba. Trots att det kändes ok idag är min kondition inte den bästa just nu. Lidingöformen från i höstas känns som bortblåst. Tyvärr påverkar det styrketräningen eftersom orken tar slut konditionsmässigt trots att det finns mer kvar i musklerna.

Men konditionen kommer tillbaka! Allt har sin tid. Nu är det bygga som gäller till 100%. Har verkligen fastnat för detta, möjligheten att skulptera sin kropp. Efter år av dieter där min kropp aldrig har fått chans att återhämta sig börjar jag trivas med mig själv. Stolt och stark! Nickade mest instämmande av artighet när Daniel, min f d coach, talade så varmt om uppbyggnadsperioden. Jag gav den aldrig någon riktig chans. Varje gram, varje hg på vågen gjorde mig galen. Han hade ju helt rätt, det är där grunden byggs, det är där det avgörs hur det kommer att se ut på scenen. Deffa ner sig kan egentligen vem som helst om man får hjälp med upplägg. Men finns det tillräckligt med muskler?

Nä nu ska jag släppa funderingarna och titta vidare på Johan Falk... Joel Kinnaman han har verkligen DET!  F-n är kesellan redan slut... 200 g, slurp säger det bara.

Rock on baby

Dagens tack går till denna tjej. Jag följer hennes blogg och är vän med henne på fb. Hennes härliga inställning till livet smittar verkligen av sig! Jag fick en dos av denna positiva energi idag när jag behövde den som mest. Våga hoppa utan fallskärm.

Nu kör jag järnet... ända in i kaklet. Må det bära eller brista. Det är ingen som tackar mig för att jag fegar med mitt eget liv. Varför alltid ta det säkra före det osäkra. Impulsivitet är en av mina starka sidor. Ibland kan den dock vara till besvär, när jag har för fort att kasta mig in i nya saker. Men "har man tagit med Fan i båten får man ro honom i land". Funderingar som: "Kommer jag att fixa det???" gnager sig fast. Men varför oroa sig i förväg, kanske helt i onödan. Slöseri med energi. Vad är det värsta som kan hända? Självklart vill jag inte kliva upp på scenen i december och skämmas. Självklart vill jag göra mig själv rättvisa. Kommer att göra mitt bästa och hoppas att det räcker hela vägen. Jag ska dessutom bevisa att det går att äta kakan och ändå ha den kvar. hur då? Jo jag ska iväg utomlands igen vecka 35. Ni som har hittat ert egna paradis vet vad jag menar, känslan när man bara vill att tiden ska stå stilla, när allt är som det ska. En dietvecka i soliga Turkiet. Jag ser framför mig underbara morgonpromenader längs stranden. Fräscha grönsaker, grillat kött. Har redan kollat upp matbutikerna och deras hyllor med tonfiskburkar, kalkon m m. Jag har varit utomlands under diet tidigare och det brukar funka bra. Vid dessa tillfällen har vi anpassat tiden inför avresa och efter hemkomst därefter så det brukar finnas utrymme för ett par friare dagar.

Vi lever bara här och nu

Impossible is nothing

Just do it

Är ni med mig??? Nu återstår bara 3 veckor uppbyggnad. Varje pass är värdefullt och kommer att kräva 110% av mig. Har inte kunnat gå in helhjärtat för träningen p g a att jag har känt mig splittrad. Nu är jag hel igen. Eller hel och hel... Benen känns som blyklumpar av träningsvärk. Tidigare i veckan satt det även i axlarna men det har iaf släppt lite. Magen värker när jag skrattar. Men det är precis som det ska vara igen, ordningen är återställd. Kärleken till träningen finns där hela tiden. Det bästa den här veckan är att jag dessutom har varit vän med min spegelbild. Åt skogen med jantelagen, jag älskar min kropp och är stolt över den. Känner mig fyllig på ett positivt sätt. Den där plufsiga muminkänslan som jag vanligtvis får av några ynka gram viktuppgång är borta. Självklart ska det bli oerhört spännande att se vad som gömmer sig därunder, men det känns bra att vara tillfreds med sig själv även med extra hull. Jag har varit på jakt för att återfinna harmoni och balans, men man behöver inte leta desperat, det kommer av sig själv när man minst anar det.


Första träningsveckan med nya upplägget börjar gå mot sitt slut. Jag har jobbat, tränat och även hunnit vara väldigt social. Det känns bra och helt rätt såhär på sommaren. Städning och liknande får vänta.


Imorgon är det ett mixpass bestående av baksida ben, bröst och axlar. Därmed bör träningsvärken vara komplett på söndag.
Trevlig helg!

Borta bra men hemma bäst?

Morgonpromenader med en veckas mellanrum. Två ställen som har lika stor plats i mitt hjärta. Vackra på olika sätt, olika känslor. Semester, upplevelser, galenskap, äventyr. Hemma, trygghet.

Oavsett plats är det ett underbart sätt att starta dagen på. Speciellt nu när det inte är en jakt på kalorier eller fettförbränning. Bara ett skönt sätt att väcka kroppen på. Ett sätt att rensa tankarna.

Behöver rensa hårddisken. Mycket, kanske för många olika intryck, som trängs där uppe. Allt ska bearbetas och bli till något konkret. Minns en tid, inte så längesen, då jag var beslutsam. Visste vad jag ville. Visste hur jag skulle nå till mina mål. Det vet jag nu också. Det som tynger mig är det faktum att jag kanske kommer att tvingas välja. Men vem kan tvinga mig att välja mellan mina drömmar. Att äta kakan och ha den kvar, omöjligt? Jag ska visa att det går. Detta år ska bli det bästa i mitt liv. Dream as you´ll live forever, live as you´ll die tomorrow.

Hoppades att jag skulle känna annorlunda efter resan. Att jag skulle känna mig mätt och nöjd. Men jag är långt ifrån klar med Alanya... Känns som jag lämnade något ogjort. Sista dagarna gick för fort och jag hann inte riktigt säga och göra allt jag ville, allt jag drömde om. Impulsiv som jag är skickade jag ett sms till en kompis. Hon var på till 100%. Hoppsan. Alanya, here we come.

Ikväll har jag iaf haft en otroligt trevlig kväll med underbara kollegor och deras respektive. Vi har suttit på min altan, grillat, druckit vin, Bailey´s, ätit jordgubbar och glass och pratat, skrattat. Tack för en trevlig kväll!

Det blir mer träningsblogg imorgon. Mest svammel och tankar just nu. Sov gott!

Wake up

Det var dags att väcka mina muskler igen efter 10 dagar utan gymträning. Nä träningen stod inte högst på dagordningen nere i Turkiet. Hade ambitionen att åtminstone få till ett pass på Ali´s Gym men icke sa Nicke. Den enda träningen var nån morgon när jag rev av ett kort och intensivt pass på något av de sk utegym som ligger längs stranden. Eftersom maskinerna var svårbegripliga blev det mest övningar såsom armhävningar av olika slag, dips mot bänk, explosiva benövningar, utfallshopp, upphopp på bänk, hopp i trappor, magövningar, hittade dessutom ett räcke i perfekt höjd för att träna chins, jag kunde hoppa upp och sakta släppa ner mig som negativa chins. Bara fantasin satte gränser. Men det var ju ingen tung träning att tala om, mest på skojs skull för att hålla igång kroppen lite grann.

Det var premiär för White Flood... eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera började jag med en halv skopa. Tror jag måste öka till en hel skopa och ge det några fler gånger innan jag bedömer effekten. Det kan även vara träningsuppehållet som gjorde att jag skuttade in på gymet på ett strålande humör. När jag väl körde igång var det fullt fokus på varje repetition. Den där underbara känslan av att se musklerna jobba och fyllas med blod vaknade inom mig. Jag var pånyttfödd.

Inledde med axlar: militärpress, hantellyft åt sidan, "hög rodd" i cc för baksida axlar, drag till hakan med stång. Gick över till magen där jag idag tänkte extra på tekniken. Sug in magen, jobba med magmusklerna, inte nacke och rygg. Crunches i maskin, sit ups på lutande bänk, benlyft på lutande bänk, de två sistnämnda i superset.

För en vecka sen satt jag på balkongen med en iskall öl och fixade mig inför kvällen. Det var party i luften, hela Alanya låg för mina fötter. Det skulle bli en galen och vild natt i staden som aldrig sover. Vid 5-tiden på onsdagsmorgonen ramlade jag in på hotellet igen. Då Partypuman, nu träningspuman på gymet. Det sistnämnda är nog mitt riktiga jag, till 99% iaf.

Dags att dra täcket över huvudet. Alarmet är ställt på kl 5:45 imorgon. Kl 7:00 ska jag infinna mig på gymet. Då väntar tung benträning! Kommer jag att kunna somna eller vrida och vända mig som ett föväntansfullt barn natten före julafton. Träningsväskan är redo. Jag är redo. God natt!

Sweet memories

Lite härliga minnen från resan...

Utsikt från balkongen

Ute på upptäcksfärd en tidig morgon

Turkisk lunch, jättegott och säkert massvis med kalorier =)

Utsikt över Alanya

Utsikt från borgen

Också från borgen

Alanya har fantastiska parker och blomsterplanteringar, trots det torra klimatet

Livskvalité, färskpressad juice på stranden

Hm... jodå det blev nån drink också, här på bilden Strawberry Daiquiri * 2. "Happy Hour Buy 1 get 1 free" stod det överallt.

Hamnade mitt i förberedelserna till ett bröllop. Stod uppe på gatan och smög men en som jobbade där vinkade ner mig. Gick förbi senare på kvällen när festen var igång och brudparet skulle anlända. Döm om min förvåning när de ännu en gång ropar ner mig. Försökte filma men det var för mörkt. Häftigt att få vara så nära. Snacka om gästvänlighet och att våga släppa in främlingar. I Turkiet är bröllop en stor grej och det firas ordentligt!

Premiär * 2

Nytt tränings- och kostupplägg låg och väntade i mailkorgen när jag kom hem. I vanliga brevlådan låg en avi från posten. Imorgon är det premiär för nya träningsschemat. Imorgon är det dessutom premiär för White Flood. Har sällan använt Pre WO mer än BCAA kapslar och kreatin vid några tillfällen. Träningsveckan inleds med axlar och mage.



Paketet från Sportkost med White Flood, Whey protein complex 100, Carbonox och bars.

 Peppande musik... bara en av alla låtar jag dansade järnet till förra veckan, passar även utmärkt som träningsmusik. =)

What happens in Alanya...

stays in Alanya.

Lämnade Alanya med sorg i hjärtat. Barnslig och känslosam som jag är brände tårarna bakom ögonlocken och klumpen i halsen var påtaglig. Ner med solglasögonen på bussen mot flygplatsen. På MP3 spelaren hade jag "Big girls don´t cry" blandat med "It must have been love"... Ni förstår ju själva hur j-a lätt det var att hålla emot tårarna. Jaaaa jag är en känslosam person som har nära till såväl gråt som skratt, filmer, tv-program, musik, texter... ja allt påverkar mig.

Väl hemma igen satte jag mig vid köksbordet med blandade känslor. I ena stunden bara tomhet och i nästa stund glädje och tacksamhet. Tacksamhet för det jag har fått uppleva, alla underbara minnen jag har med mig hem. Något som förvånar mig är befolkningens gästvänlighet. Vad skulle vi i Sverige tycka om en främling kom mitt i frukosten? Där var det bara att slå sig ner vid bordet trots att mor i huset inte kunde ett ord engelska, leenden, gester, man förstod varandra ändå utan ord. Te, bröd, fetaost, oliver, grönsaker, ägg, det var bara att ta för sig. Jodå, jag träffade min semesterflirt från förra året. Vi skiljdes som vänner och om vi ses nån mer gång får framtiden utvisa. Blandade känslor, saknad, lättnad. Vi hade ingen framtid ihop men ändå har han en plats i mitt hjärta. Sista dansen, kommer alltid att minnas doften av honom, den värme och trygghet jag kände i hans famn.

Behövde rensa tankarna och hitta tillbaka till mitt vanliga liv. Loggade in på datorn och kollade bilderna från teamets Kick Off i lördags. Nya känslor bubblade upp inom mig... Inspiration, förväntan, positiv energi. Helt plötsligt lystes vägen upp för mig, det fanns ett mål ,en mening igen. Kände tacksamhet för det liv jag har här hemma. Mitt sätt att leva.

Sola, bada, äta, dricka i all ära men mitt liv är mer än så. Har släppt loss på dansgolvet, känt mig som 19 år på nytt, träffat massor av underbara roliga galna människor. Träffade bland annat 2 personer som måste vara Turkiets svar på Beavis and Butthead. Det var längesen jag skrattade såhär mycket. Men nu är det tillbaka till verkligheten igen. På ett sätt lite skönt att kunna ta sig från punkt A till B utan att ha folk som ropar på en och ska prata, i slutet av veckan fick jag gå omvägar för dessa datingförslag som duggade tätt.

Passade även på att fixa både manikyr och pedikyr för en billig penning. Man har råd att skämma bort sig själv och det har jag verkligen gjort. Bara vara, inga krav, inga måsten, bara njutit av varje sekund och levt livet.

Dags att packa upp resväskan. Skriva inköpslista för all mat, storhandling. Imorgon är det träning, som jag har längtat.