Borta bra men hemma bäst?

Morgonpromenader med en veckas mellanrum. Två ställen som har lika stor plats i mitt hjärta. Vackra på olika sätt, olika känslor. Semester, upplevelser, galenskap, äventyr. Hemma, trygghet.

Oavsett plats är det ett underbart sätt att starta dagen på. Speciellt nu när det inte är en jakt på kalorier eller fettförbränning. Bara ett skönt sätt att väcka kroppen på. Ett sätt att rensa tankarna.

Behöver rensa hårddisken. Mycket, kanske för många olika intryck, som trängs där uppe. Allt ska bearbetas och bli till något konkret. Minns en tid, inte så längesen, då jag var beslutsam. Visste vad jag ville. Visste hur jag skulle nå till mina mål. Det vet jag nu också. Det som tynger mig är det faktum att jag kanske kommer att tvingas välja. Men vem kan tvinga mig att välja mellan mina drömmar. Att äta kakan och ha den kvar, omöjligt? Jag ska visa att det går. Detta år ska bli det bästa i mitt liv. Dream as you´ll live forever, live as you´ll die tomorrow.

Hoppades att jag skulle känna annorlunda efter resan. Att jag skulle känna mig mätt och nöjd. Men jag är långt ifrån klar med Alanya... Känns som jag lämnade något ogjort. Sista dagarna gick för fort och jag hann inte riktigt säga och göra allt jag ville, allt jag drömde om. Impulsiv som jag är skickade jag ett sms till en kompis. Hon var på till 100%. Hoppsan. Alanya, here we come.

Ikväll har jag iaf haft en otroligt trevlig kväll med underbara kollegor och deras respektive. Vi har suttit på min altan, grillat, druckit vin, Bailey´s, ätit jordgubbar och glass och pratat, skrattat. Tack för en trevlig kväll!

Det blir mer träningsblogg imorgon. Mest svammel och tankar just nu. Sov gott!