Rock on baby

Dagens tack går till denna tjej. Jag följer hennes blogg och är vän med henne på fb. Hennes härliga inställning till livet smittar verkligen av sig! Jag fick en dos av denna positiva energi idag när jag behövde den som mest. Våga hoppa utan fallskärm.

Nu kör jag järnet... ända in i kaklet. Må det bära eller brista. Det är ingen som tackar mig för att jag fegar med mitt eget liv. Varför alltid ta det säkra före det osäkra. Impulsivitet är en av mina starka sidor. Ibland kan den dock vara till besvär, när jag har för fort att kasta mig in i nya saker. Men "har man tagit med Fan i båten får man ro honom i land". Funderingar som: "Kommer jag att fixa det???" gnager sig fast. Men varför oroa sig i förväg, kanske helt i onödan. Slöseri med energi. Vad är det värsta som kan hända? Självklart vill jag inte kliva upp på scenen i december och skämmas. Självklart vill jag göra mig själv rättvisa. Kommer att göra mitt bästa och hoppas att det räcker hela vägen. Jag ska dessutom bevisa att det går att äta kakan och ändå ha den kvar. hur då? Jo jag ska iväg utomlands igen vecka 35. Ni som har hittat ert egna paradis vet vad jag menar, känslan när man bara vill att tiden ska stå stilla, när allt är som det ska. En dietvecka i soliga Turkiet. Jag ser framför mig underbara morgonpromenader längs stranden. Fräscha grönsaker, grillat kött. Har redan kollat upp matbutikerna och deras hyllor med tonfiskburkar, kalkon m m. Jag har varit utomlands under diet tidigare och det brukar funka bra. Vid dessa tillfällen har vi anpassat tiden inför avresa och efter hemkomst därefter så det brukar finnas utrymme för ett par friare dagar.

Vi lever bara här och nu

Impossible is nothing

Just do it

Är ni med mig??? Nu återstår bara 3 veckor uppbyggnad. Varje pass är värdefullt och kommer att kräva 110% av mig. Har inte kunnat gå in helhjärtat för träningen p g a att jag har känt mig splittrad. Nu är jag hel igen. Eller hel och hel... Benen känns som blyklumpar av träningsvärk. Tidigare i veckan satt det även i axlarna men det har iaf släppt lite. Magen värker när jag skrattar. Men det är precis som det ska vara igen, ordningen är återställd. Kärleken till träningen finns där hela tiden. Det bästa den här veckan är att jag dessutom har varit vän med min spegelbild. Åt skogen med jantelagen, jag älskar min kropp och är stolt över den. Känner mig fyllig på ett positivt sätt. Den där plufsiga muminkänslan som jag vanligtvis får av några ynka gram viktuppgång är borta. Självklart ska det bli oerhört spännande att se vad som gömmer sig därunder, men det känns bra att vara tillfreds med sig själv även med extra hull. Jag har varit på jakt för att återfinna harmoni och balans, men man behöver inte leta desperat, det kommer av sig själv när man minst anar det.


Första träningsveckan med nya upplägget börjar gå mot sitt slut. Jag har jobbat, tränat och även hunnit vara väldigt social. Det känns bra och helt rätt såhär på sommaren. Städning och liknande får vänta.


Imorgon är det ett mixpass bestående av baksida ben, bröst och axlar. Därmed bör träningsvärken vara komplett på söndag.
Trevlig helg!