stays in Alanya.
Lämnade Alanya med sorg i hjärtat. Barnslig och känslosam som jag är brände tårarna bakom ögonlocken och klumpen i halsen var påtaglig. Ner med solglasögonen på bussen mot flygplatsen. På MP3 spelaren hade jag "Big girls don´t cry" blandat med "It must have been love"... Ni förstår ju själva hur j-a lätt det var att hålla emot tårarna. Jaaaa jag är en känslosam person som har nära till såväl gråt som skratt, filmer, tv-program, musik, texter... ja allt påverkar mig.
Väl hemma igen satte jag mig vid köksbordet med blandade känslor. I ena stunden bara tomhet och i nästa stund glädje och tacksamhet. Tacksamhet för det jag har fått uppleva, alla underbara minnen jag har med mig hem. Något som förvånar mig är befolkningens gästvänlighet. Vad skulle vi i Sverige tycka om en främling kom mitt i frukosten? Där var det bara att slå sig ner vid bordet trots att mor i huset inte kunde ett ord engelska, leenden, gester, man förstod varandra ändå utan ord. Te, bröd, fetaost, oliver, grönsaker, ägg, det var bara att ta för sig. Jodå, jag träffade min semesterflirt från förra året. Vi skiljdes som vänner och om vi ses nån mer gång får framtiden utvisa. Blandade känslor, saknad, lättnad. Vi hade ingen framtid ihop men ändå har han en plats i mitt hjärta. Sista dansen, kommer alltid att minnas doften av honom, den värme och trygghet jag kände i hans famn.
Behövde rensa tankarna och hitta tillbaka till mitt vanliga liv. Loggade in på datorn och kollade bilderna från teamets Kick Off i lördags. Nya känslor bubblade upp inom mig... Inspiration, förväntan, positiv energi. Helt plötsligt lystes vägen upp för mig, det fanns ett mål ,en mening igen. Kände tacksamhet för det liv jag har här hemma. Mitt sätt att leva.
Sola, bada, äta, dricka i all ära men mitt liv är mer än så. Har släppt loss på dansgolvet, känt mig som 19 år på nytt, träffat massor av underbara roliga galna människor. Träffade bland annat 2 personer som måste vara Turkiets svar på Beavis and Butthead. Det var längesen jag skrattade såhär mycket. Men nu är det tillbaka till verkligheten igen. På ett sätt lite skönt att kunna ta sig från punkt A till B utan att ha folk som ropar på en och ska prata, i slutet av veckan fick jag gå omvägar för dessa datingförslag som duggade tätt.
Passade även på att fixa både manikyr och pedikyr för en billig penning. Man har råd att skämma bort sig själv och det har jag verkligen gjort. Bara vara, inga krav, inga måsten, bara njutit av varje sekund och levt livet.
Dags att packa upp resväskan. Skriva inköpslista för all mat, storhandling. Imorgon är det träning, som jag har längtat.
Välkommen hem!
SvaraRadera