Som jag har längtat efter detta. Att få köra Crossfitinspirerat pass. Ett pass som hette duga! Ett pass som fick svetten att rinna, blodet att pulsera och hjärtat att dunka. Okej, upplägget är egentligen fr o m imorgon men jag var tvungen att tjuvstarta redan idag. Efteråt låg jag på golvet och skrattade av utmattning blandat med stort lyckorus inombords. Att träning kan vara så underbart! Jag älskade nya upplägget redan från första stund jag öppnade mailet och läste igenom sidorna. Träningen kommer att bestå av fem pass per vecka, fyra "vanliga" styrkepass samt ett mer högintensivt Crossfitpass. Det handlar om kvalité inte om kvantitet. Till skillnad från flera av andra tjejerna i teamet får jag vänta ytterligare några månader innan det är dags för deff. Det är fortsatt uppbyggnad som gäller (fortfarande rejält med mat!) MEN med mer pulshöjande inslag i träningen. Känns tryggt och bra!
Om fyra veckor åker jag utomlands. Med nya upplägget behöver jag knappast oroa mig för att lägga på mig mer onödigt fett. Jag är lite större än vanligt men jag kommer att kunna ligga på beachen ohindrat. Vanligtvis brukar jag köra igång nån panikdeff såhär veckorna före. Inte denna gång, nu är det coachernas karta och kompass som gäller. Skönt att kunna luta sig tillbaka och känna förtroende. Men sen är det jag som måste göra jobbet. Ett bra upplägg är inte mycket värt om det inte följs, resultatet är helt upp till en själv. Har jag tillräckligt stark vilja, tillräckligt med disciplin för att fixa det? Det är upp till bevis. Det är ju vad det hela handlar om, att skilja vinnarna från resten (använder inte ordet förlorare eftersom det är en stark bedrift att överhuvudtaget ge sig in i en tävlingssatsning även om det inte räcker hela vägen). Ser målbilden allt tydligare. Hur jag skulpterar min kropp genom hård träning och strikt kost. Resultatet av hårt arbete. Hur jag vill se ut den dag jag kliver ut på scenen.
Jag förstår att alla inte är intresserade, jag kräver inte heller att alla ska förstå, det enda jag kräver är att mina nära och kära ska respektera mitt val. Mitt val att satsa på denna sport som kräver extrem disciplin och nogrannhet både gällande träning och kost, vi snackar detaljnivå. "Äckligt disciplinerat" som hockeytränaren Timo Lahtinen uttryckte sig en gång.
Nu blir det en kvällspromenad med mamma.
söndag 31 juli 2011
lördag 30 juli 2011
Stanna tiden...
Det är såna här dagar jag drömde om under det långa mörka vinterhalvåret. Hade alarmet på kl 7 i morse för att komma upp i tid. Tid att äta en god och lång frukost. Mitt hembakta bröd med smör och ost. Alltså jag är inget stort fan av lightprodukter men ICA´s Gott liv 9% ost är riktigt god, påminner om Västerbottensost i smaken. Fick även i mig en fluffgröt med vispad äggvita, på den lingonsylt (hemgjord såklart) och Alpro sojamjölk. Den rejäla frukosten fick smälta lite innan jag gav mig ut på cykeln. För säkerhetsskull tog jag med lite pengar, man vet liksom aldrig var man hamnar i slutändan. Det blev dock ingen omfattande upptäcksfärd och inte heller några raster längs vägen. Har inte riktigt ro att "söndagscykla" och vara ute en hel dag. Höll mig därför på bekanta vägar och trampade på i bra tempo. Svettig var bara förnamnet...
Nu är jag nyduschad och har ätit lunch. Eftersom lördagen är min fria dag utan kostschema slog jag till med en omelett gjord på äkta bondägg. Fyllde den med ett par skivor av den goda osten samt ICA´s creme fraiche champinjon & kantarell.
Nu är det dags för lördagstraditionen, en mugg kaffe och läsa reklamen. Idag blir det på altanen!
Därefter är det nog dags att sätta igång med förberedelserna inför kvällens bjudning. Mina föräldrar kommer hit och äter. På menyn står tunnbrödrullar med kallrökt lax och creme cheese, paj med räkor, ägg och ost, samt sallad och hembakt bröd. Efterrätten har mamma lovat att fixa, troligen smulpaj med hallon. Mycket matsnack idag. Men det blir så eftersom jag älskar både att laga mat/baka (är ingen expert på bakning men det är ganska kul ändå) samt att äta det. Eftersom jag är lite begränsad under de övriga dagarna blir lördagen min oas, resten av veckan följer jag kostschemat och då är det bara att stänga av idérikedomen. Det positiva är att jag hellre gör min egen hemlagade mat på fridagarna än en massa snabbmat och annat skräp. Det blir påfyllning av energi och näring, ingen frossardag.
Kaffedags!
Nu är jag nyduschad och har ätit lunch. Eftersom lördagen är min fria dag utan kostschema slog jag till med en omelett gjord på äkta bondägg. Fyllde den med ett par skivor av den goda osten samt ICA´s creme fraiche champinjon & kantarell.
Nu är det dags för lördagstraditionen, en mugg kaffe och läsa reklamen. Idag blir det på altanen!
Därefter är det nog dags att sätta igång med förberedelserna inför kvällens bjudning. Mina föräldrar kommer hit och äter. På menyn står tunnbrödrullar med kallrökt lax och creme cheese, paj med räkor, ägg och ost, samt sallad och hembakt bröd. Efterrätten har mamma lovat att fixa, troligen smulpaj med hallon. Mycket matsnack idag. Men det blir så eftersom jag älskar både att laga mat/baka (är ingen expert på bakning men det är ganska kul ändå) samt att äta det. Eftersom jag är lite begränsad under de övriga dagarna blir lördagen min oas, resten av veckan följer jag kostschemat och då är det bara att stänga av idérikedomen. Det positiva är att jag hellre gör min egen hemlagade mat på fridagarna än en massa snabbmat och annat skräp. Det blir påfyllning av energi och näring, ingen frossardag.
Kaffedags!
fredag 29 juli 2011
Resultatet
Okej, inte världens vackraste men grymt goda! Testade en med cream cheese och avocado. Blir perfekt lördagsfrukost.
Ha en trevlig fredagskväll allihop!
Snart ska jag ta helg!
Upp tidigt i morse för att hinna ett pass för bröst och biceps. Det var ingen dunderhonung i frukosten idag, snarare svagdricka. Men det betyder inte att jag inte gjorde en stark prestation, tvärtom. Hur svårt är det att göra ett kanonpass när man känner sig starkast i världen. Ni vet känslan när blodet strömmar genom muskeln och man kan fortsätta i all oändlighet. Det är ganska enkelt såna dagar. Idag fick jag kämpa för att orka "normalvikterna". En till, en till o s v. Det var en prestation att fortsätta trots att det brände i musklerna.
Därefter till polisstation i Borlänge för att fixa nytt pass. Ska ut och resa om 4 veckor och jag vill inte vända på Arlanda. F-n va man ser ut på bilden. Stirra rakt fram med neutralt ansiktsuttryck. Jag tycker om att vara glad men skratta fick man minsann inte. Blev tillsagd att stänga munnen. Såg ut som en fånge.
Lugn dag på jobbet. Det mest upphetsande som hände var att en bil rullade in i väggen, föraren hade glömt lägga i handbroms/växel. Ehhh, det var en kvinna. Därmed inte sagt att kvinnor är sämre bilförare än män. Hon körde ju faktiskt inte, hon satt inte ens i bilen. Hon var säkert stressad p g a nån karl som satt hemma och väntade på maten. Se där, allt är männens fel. =)
Nu pågår brödbak här hemma. Receptet ur förra numret av Body. En enkel fråga... Varför blir det aldrig lika fint som på bilderna.
Under jäsningarna har jag hunnit klippa gräsmattan som växer så det knakar. Handgräsklipparen ville inte alls samarbeta idag så jag fick ringa servicetekniker, d v s pappa. Han tog fram min verktygslåda (som mest står och samlar damm) och skruvade lite. Det blev ett j-a drag efter det. Nu är gräset färdigklippt. Brödet ligger och svalnar. Tvätthögen ligger dock ostryken. Bara att ta tag i nästa grej sen är jag klar med To-do listan för idag. Då ska jag ta helg och njuta av denna underbara fredagskväll. Grillad och kanske ett glas rosé. Fira att sommaren äntligen kom tillbaka, själv har jag 3 veckor kvar att jobba men kan ju glädjas med andra som går på semester.
Därefter till polisstation i Borlänge för att fixa nytt pass. Ska ut och resa om 4 veckor och jag vill inte vända på Arlanda. F-n va man ser ut på bilden. Stirra rakt fram med neutralt ansiktsuttryck. Jag tycker om att vara glad men skratta fick man minsann inte. Blev tillsagd att stänga munnen. Såg ut som en fånge.
Lugn dag på jobbet. Det mest upphetsande som hände var att en bil rullade in i väggen, föraren hade glömt lägga i handbroms/växel. Ehhh, det var en kvinna. Därmed inte sagt att kvinnor är sämre bilförare än män. Hon körde ju faktiskt inte, hon satt inte ens i bilen. Hon var säkert stressad p g a nån karl som satt hemma och väntade på maten. Se där, allt är männens fel. =)
Nu pågår brödbak här hemma. Receptet ur förra numret av Body. En enkel fråga... Varför blir det aldrig lika fint som på bilderna.
Under jäsningarna har jag hunnit klippa gräsmattan som växer så det knakar. Handgräsklipparen ville inte alls samarbeta idag så jag fick ringa servicetekniker, d v s pappa. Han tog fram min verktygslåda (som mest står och samlar damm) och skruvade lite. Det blev ett j-a drag efter det. Nu är gräset färdigklippt. Brödet ligger och svalnar. Tvätthögen ligger dock ostryken. Bara att ta tag i nästa grej sen är jag klar med To-do listan för idag. Då ska jag ta helg och njuta av denna underbara fredagskväll. Grillad och kanske ett glas rosé. Fira att sommaren äntligen kom tillbaka, själv har jag 3 veckor kvar att jobba men kan ju glädjas med andra som går på semester.
torsdag 28 juli 2011
Tillbakablick
Hur kom det sig att jag förälskade mig i just styrketräning. Jag har varit inne på ämnet tidigare. Men det är ganska kul när man blickar tillbaka.
När bestämde jag mig för att tävla? Tankarna hade funnits där innan i fantasin men definitivt vid mitt första möte med Linda Fodor. Det var i det ögonblicket jag bestämde mig för att satsa fullt ut. En dag skulle jag upp på tävlingsscenen. Ibland kan jag sakna mailkontakten med Linda. Hur jag kunde öppna mig för henne och sättet hon svarade på. Vi kände igen oss i varandras funderingar och det kändes som vi var tvillingsjälar i vissa avseenden. Varje mail var en fröjd att läsa. En energikick för självkänslan.
Men det började kanske långt tidigare. När jag var i 13-14 års åldern läste en av mina äldre bröder ofta tidningen som på den tiden hette "B&K Sportsmagazine", numer "Body". Minns hur jag tittade på de groteska muskelpaketen och tyckte det var lite småäckligt men väldigt häftigt på samma gång. Jag var konståkningstjejen på den tiden. Och så dansen, showdans/ jazzbalett. Drömde om en karriär som dansare, musikalartist var drömyrket. Broschyrerna från Balettakademien och dansgymnasium som jag hade beställt per post låg hemma på flickrummet. Vi var ofta i Stockholm på den tiden och jag visste att det var där jag hörde hemma. Därför är det inte så konstigt att jag har hunnit med att bo i Sthlm två perioder av mitt vuxna liv. Att jag förevigt älskar den staden. Dansen har jag däremot lämnat bakom mig. Jag har alltid drömt stort, ibland orealistiskt stort. Men det är drömmarna som har gjort mig till den jag är och även om de förändras med tiden kommer jag alltid att fortsätta drömma. Det är en drivande kraft i mitt liv, det som håller motivationen vid liv.
Jag har aldrig varit den typiska "lagsportaren" utan hellre valt individuella idrotter. Likaså har jag aldrig varit den typiska "bollsportaren". Förutom att jag spelade innebandy i div 2 ett par säsonger i slutet av 90-talet. Efter att innebandyklubban åkte upp på hyllan hade jag min vilda period i livet när jag levde som ett partydjur. Träningen blev sporadisk och gymkorten låg oanvända i plånboken. Skräpmat och alkohol satte sina spår. Kan inte säga exakt när vändningen kom men jag mognade väl helt enkelt. Vet att man inte ska älta gammalt men ibland kan jag gräma mig över att jag slängde bort värdefulla år av mitt idrottsliv. Tänk om jag hade börjat träna seriöst redan då. Tack vare mitt ökade intresse för kost och hälsa i allmänhet hittade jag tillbaka till glädjen med träningen. Mestadels gruppträningspass, Body Pump, spinning och liknande. Men även tuffare träning som Thaiboxning.
En dag vintern 2005 bokade jag tid med en PT på träningsanläggningen och på så sätt öppnade sig en ny värld med nya möjligheter. Hade dessutom gått och spanat in en kille som brukade träna där. Han visade sig sedan bo i samma trappuppgång som mig två trappor ner. Vi brukade prata när vi möttes ute på gården och han gillade att bläddra igenom mina Fitness Magazine. Förstod att han skulle föredra Body så jag köpte ett nummer för att impa lite. Jodå, han bläddrade igenom den med stor entusiasm. Jag också. Jag blev alltmer faschinerad av de muskulösa kropparna. Tjejerna i Fitness Magazine kändes tama i jämförelse. Jag fortsatte köpa Body men gjorde det för min egen skull. Mitt intresse för styrketräningen ökade och jag blev mer och mer seriös med träningen. Det var för min egen skull jag tränade, inte för att imponera på någon kille. Flytten till Stockholm hösten 2006 gav mig chansen att träna för min stora (lilla?) förebild, Linda Fodor. Resten är historia som man brukar säga.
När man läser reportagen i Body om fitnesstjejer har de ofta en bakgrund inom friidrott, fotboll, gymnastik eller vad det nu må vara och har halkat in på styrketräningen p g a skador. Kanske i samband med rehabträning och liknande. Alla har vi vår historia och vår anledning till att vi fastnade för "vår" träningsform. Jag gjorde det för att jag faschinerades av bilderna på tävlande och ville se ut så en dag. Utseendefixering kanske men det står jag för, kärleken till muskler! Varför började du träna just styrketräning???
När bestämde jag mig för att tävla? Tankarna hade funnits där innan i fantasin men definitivt vid mitt första möte med Linda Fodor. Det var i det ögonblicket jag bestämde mig för att satsa fullt ut. En dag skulle jag upp på tävlingsscenen. Ibland kan jag sakna mailkontakten med Linda. Hur jag kunde öppna mig för henne och sättet hon svarade på. Vi kände igen oss i varandras funderingar och det kändes som vi var tvillingsjälar i vissa avseenden. Varje mail var en fröjd att läsa. En energikick för självkänslan.
Men det började kanske långt tidigare. När jag var i 13-14 års åldern läste en av mina äldre bröder ofta tidningen som på den tiden hette "B&K Sportsmagazine", numer "Body". Minns hur jag tittade på de groteska muskelpaketen och tyckte det var lite småäckligt men väldigt häftigt på samma gång. Jag var konståkningstjejen på den tiden. Och så dansen, showdans/ jazzbalett. Drömde om en karriär som dansare, musikalartist var drömyrket. Broschyrerna från Balettakademien och dansgymnasium som jag hade beställt per post låg hemma på flickrummet. Vi var ofta i Stockholm på den tiden och jag visste att det var där jag hörde hemma. Därför är det inte så konstigt att jag har hunnit med att bo i Sthlm två perioder av mitt vuxna liv. Att jag förevigt älskar den staden. Dansen har jag däremot lämnat bakom mig. Jag har alltid drömt stort, ibland orealistiskt stort. Men det är drömmarna som har gjort mig till den jag är och även om de förändras med tiden kommer jag alltid att fortsätta drömma. Det är en drivande kraft i mitt liv, det som håller motivationen vid liv.
Jag har aldrig varit den typiska "lagsportaren" utan hellre valt individuella idrotter. Likaså har jag aldrig varit den typiska "bollsportaren". Förutom att jag spelade innebandy i div 2 ett par säsonger i slutet av 90-talet. Efter att innebandyklubban åkte upp på hyllan hade jag min vilda period i livet när jag levde som ett partydjur. Träningen blev sporadisk och gymkorten låg oanvända i plånboken. Skräpmat och alkohol satte sina spår. Kan inte säga exakt när vändningen kom men jag mognade väl helt enkelt. Vet att man inte ska älta gammalt men ibland kan jag gräma mig över att jag slängde bort värdefulla år av mitt idrottsliv. Tänk om jag hade börjat träna seriöst redan då. Tack vare mitt ökade intresse för kost och hälsa i allmänhet hittade jag tillbaka till glädjen med träningen. Mestadels gruppträningspass, Body Pump, spinning och liknande. Men även tuffare träning som Thaiboxning.
En dag vintern 2005 bokade jag tid med en PT på träningsanläggningen och på så sätt öppnade sig en ny värld med nya möjligheter. Hade dessutom gått och spanat in en kille som brukade träna där. Han visade sig sedan bo i samma trappuppgång som mig två trappor ner. Vi brukade prata när vi möttes ute på gården och han gillade att bläddra igenom mina Fitness Magazine. Förstod att han skulle föredra Body så jag köpte ett nummer för att impa lite. Jodå, han bläddrade igenom den med stor entusiasm. Jag också. Jag blev alltmer faschinerad av de muskulösa kropparna. Tjejerna i Fitness Magazine kändes tama i jämförelse. Jag fortsatte köpa Body men gjorde det för min egen skull. Mitt intresse för styrketräningen ökade och jag blev mer och mer seriös med träningen. Det var för min egen skull jag tränade, inte för att imponera på någon kille. Flytten till Stockholm hösten 2006 gav mig chansen att träna för min stora (lilla?) förebild, Linda Fodor. Resten är historia som man brukar säga.
När man läser reportagen i Body om fitnesstjejer har de ofta en bakgrund inom friidrott, fotboll, gymnastik eller vad det nu må vara och har halkat in på styrketräningen p g a skador. Kanske i samband med rehabträning och liknande. Alla har vi vår historia och vår anledning till att vi fastnade för "vår" träningsform. Jag gjorde det för att jag faschinerades av bilderna på tävlande och ville se ut så en dag. Utseendefixering kanske men det står jag för, kärleken till muskler! Varför började du träna just styrketräning???
Mycket av det goda!
Nytt upplägg för augusti & september ramlade in i mailkorgen idag. Älskar det redan! Lyckorus och iver att få köra igång med det. Så mycket god mat, så mycket rolig träning.
Tyvärr ser väderprognosen dyster ut inför kvällens grillning. Om vädergudarna kunde bestämma sig nån gång. Jag som hade lagt kycklingen i marinad och tänkte leka grillmästare. Men den blir nog god i ugnen också, eller med inomhusgrillen från OBH Nordica.
Kärlek till benen
Att träna efter jobbet kan vara segt ibland. Speciellt när man vet att ben står på schemat. Benpassen är liksom antingen eller. Iaf enligt mig. Det är sällan jag får till ett halvdant benpass eller känner mig ganska nöjd efteråt. Det blir antingen kanonpass där jag verkligen överträffar mig själv med att lasta på mer vikter, tungt är bara förnamnet. Då är jag mycket mycket nöjd. Eller så kan det bli ett värdelöst pass, skitpass. Därför hade jag inga höga förväntningar när jag klev på bussen. Olidligt varmt på bussen och när vi åker in i grannkommunen ser man folk som sitter vid glasskiosken, på stans caféer och uteserveringar, folk som bara glider omkring i tunna sommarkläder. Suck. En enkel fråga till mig själv: "Vill du verkligen gå in på gymmet och träna idag?". Därefter en föjdfråga: "Vad är du beredd att ge för att nå ditt mål?". Första frågans svar: "Klart jag vill!". På fråga 2 svarar jag: "Vad som krävs". Förväntade mig att fler hade lika höga ambitioner som mig (d v s säga kunde överge sommarvädret en stund och gå in och träna) men när jag kom till gymmet var det folktomt förutom några som stod på konditionsmaskinerna (ut och spring med er tänkte jag då, men de ville kanske komma undan värmen =))... De övriga som var där skulle på gruppträningspass. Alla vikter för mig själv! La in nya favoriten Jeffersons Squats som extraövning eftersom jag kunde ta plats och husera fritt. Och för att visa mina ben hur mcyket jag älskar dem. Gick riktigt djupt med tyngre hantel denna gång. Passet blev över förväntan. Det känns idag. Träningsvärk som förmodligen blir värre ju längre dagen går. Ännu en dag när mina kollegor kommer att få höra mitt stönande när jag ska upp och ner på kontorsstolen. Bankfacken ligger en trappa ner så dessa ärenden får de andra ta idag. =)
F-n va tacksam man är ibland. Att man har det så bra som man har... just nu. Allt kan förändras så fort. Är oerhört glad att ha en fungerande kropp, att kunna stiga upp varje morgon av egen kraft. Att en självförvållad träningsvärk är den värsta krämpan jag har. Life is good for the moment. Vill ta hela världen i min famn och ge en bamsekram.
Ha en fin dag!
F-n va tacksam man är ibland. Att man har det så bra som man har... just nu. Allt kan förändras så fort. Är oerhört glad att ha en fungerande kropp, att kunna stiga upp varje morgon av egen kraft. Att en självförvållad träningsvärk är den värsta krämpan jag har. Life is good for the moment. Vill ta hela världen i min famn och ge en bamsekram.
Ha en fin dag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)