torsdag 28 juli 2011

Kärlek till benen

Att träna efter jobbet kan vara segt ibland. Speciellt när man vet att ben står på schemat. Benpassen är liksom antingen eller. Iaf enligt mig. Det är sällan jag får till ett halvdant benpass eller känner mig ganska nöjd efteråt. Det blir antingen kanonpass där jag verkligen överträffar mig själv med att lasta på mer vikter, tungt är bara förnamnet. Då är jag mycket mycket nöjd. Eller så kan det bli ett värdelöst pass, skitpass. Därför hade jag inga höga förväntningar när jag klev på bussen. Olidligt varmt på bussen och när vi åker in i grannkommunen ser man folk som sitter vid glasskiosken, på stans caféer och uteserveringar, folk som bara glider omkring i tunna sommarkläder. Suck. En enkel fråga till mig själv: "Vill du verkligen gå in på gymmet och träna idag?". Därefter en föjdfråga: "Vad är du beredd att ge för att nå ditt mål?". Första frågans svar: "Klart jag vill!". På fråga 2 svarar jag: "Vad som krävs". Förväntade mig att fler hade lika höga ambitioner som mig (d v s säga kunde överge sommarvädret en stund och gå in och träna) men när jag kom till gymmet var det folktomt förutom några som stod på konditionsmaskinerna (ut och spring med er tänkte jag då, men de ville kanske komma undan värmen =))... De övriga som var där skulle på gruppträningspass. Alla vikter för mig själv! La in nya favoriten Jeffersons Squats som extraövning eftersom jag kunde ta plats och husera fritt. Och för att visa mina ben hur mcyket jag älskar dem. Gick riktigt djupt med tyngre hantel denna gång. Passet blev över förväntan. Det känns idag. Träningsvärk som förmodligen blir värre ju längre dagen går. Ännu en dag när mina kollegor kommer att få höra mitt stönande när jag ska upp och ner på kontorsstolen. Bankfacken ligger en trappa ner så dessa ärenden får de andra ta idag. =)

F-n va tacksam man är ibland. Att man har det så bra som man har... just nu. Allt kan förändras så fort. Är oerhört glad att ha en fungerande kropp, att kunna stiga upp varje morgon av egen kraft. Att en självförvållad träningsvärk är den värsta krämpan jag har. Life is good for the moment. Vill ta hela världen i min famn och ge en bamsekram.

Ha en fin dag!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar