torsdag 28 juli 2011

Tillbakablick

Hur kom det sig att jag förälskade mig i just styrketräning. Jag har varit inne på ämnet tidigare. Men det är ganska kul när man blickar tillbaka.


När bestämde jag mig för att tävla? Tankarna hade funnits där innan i fantasin men definitivt vid mitt första möte med Linda Fodor. Det var i det ögonblicket jag bestämde mig för att satsa fullt ut. En dag skulle jag upp på tävlingsscenen. Ibland kan jag sakna mailkontakten med Linda. Hur jag kunde öppna mig för henne och sättet hon svarade på. Vi kände igen oss i varandras funderingar och det kändes som vi var tvillingsjälar i vissa avseenden. Varje mail var en fröjd att läsa. En energikick för självkänslan.


Men det började kanske långt tidigare. När jag var i 13-14 års åldern läste en av mina äldre bröder ofta tidningen som på den tiden hette "B&K Sportsmagazine", numer "Body". Minns hur jag tittade på de groteska muskelpaketen och tyckte det var lite småäckligt men väldigt häftigt på samma gång. Jag var konståkningstjejen på den tiden. Och så dansen, showdans/ jazzbalett. Drömde om en karriär som dansare, musikalartist var drömyrket. Broschyrerna från Balettakademien och dansgymnasium som jag hade beställt per post låg hemma på flickrummet. Vi var ofta i Stockholm på den tiden och jag visste att det var där jag hörde hemma. Därför är det inte så konstigt att jag har hunnit med att bo i Sthlm två perioder av mitt vuxna liv. Att jag förevigt älskar den staden. Dansen har jag däremot lämnat bakom mig. Jag har alltid drömt stort, ibland orealistiskt stort. Men det är drömmarna som har gjort mig till den jag är och även om de förändras med tiden kommer jag alltid att fortsätta drömma. Det är en drivande kraft i mitt liv, det som håller motivationen vid liv.

 Jag har aldrig varit den typiska "lagsportaren" utan hellre valt individuella idrotter. Likaså har jag aldrig varit den typiska "bollsportaren". Förutom att jag spelade innebandy i div 2 ett par säsonger i slutet av 90-talet. Efter att innebandyklubban åkte upp på hyllan hade jag min vilda period i livet när jag levde som ett partydjur. Träningen blev sporadisk och gymkorten låg oanvända i plånboken. Skräpmat och alkohol satte sina spår. Kan inte säga exakt när vändningen kom men jag mognade väl helt enkelt. Vet att man inte ska älta gammalt men ibland kan jag gräma mig över att jag slängde bort värdefulla år av mitt idrottsliv. Tänk om jag hade börjat träna seriöst redan då. Tack vare mitt ökade intresse för kost och hälsa i allmänhet hittade jag tillbaka till glädjen med träningen. Mestadels gruppträningspass, Body Pump, spinning och liknande. Men även tuffare träning som Thaiboxning.

En dag vintern 2005 bokade jag tid med en PT på träningsanläggningen och på så sätt öppnade sig en ny värld med nya möjligheter. Hade dessutom gått och spanat in en kille som brukade träna där. Han visade sig sedan bo i samma trappuppgång som mig två trappor ner. Vi brukade prata när vi möttes ute på gården och han gillade att bläddra igenom mina Fitness Magazine. Förstod att han skulle föredra Body så jag köpte ett nummer för att impa lite. Jodå, han bläddrade igenom den med stor entusiasm. Jag också. Jag blev alltmer faschinerad av de muskulösa kropparna. Tjejerna i Fitness Magazine kändes tama i jämförelse. Jag fortsatte köpa Body men gjorde det för min egen skull. Mitt intresse för styrketräningen ökade och jag blev mer och mer seriös med träningen. Det var för min egen skull jag tränade, inte för att imponera på någon kille. Flytten till Stockholm hösten 2006 gav mig chansen att träna för min stora (lilla?) förebild, Linda Fodor. Resten är historia som man brukar säga.

När man läser reportagen i Body om fitnesstjejer har de ofta en bakgrund inom friidrott, fotboll, gymnastik eller vad det nu må vara och har halkat in på styrketräningen p g a skador. Kanske i samband med rehabträning och liknande. Alla har vi vår historia och vår anledning till att vi fastnade för "vår" träningsform. Jag gjorde det för att jag faschinerades av bilderna på tävlande och ville se ut så en dag. Utseendefixering kanske men det står jag för, kärleken till muskler! Varför började du träna just styrketräning???

3 kommentarer:

  1. Kul att läsa, nu känns det som man känner dig ytterligare lite mer :D Själv är jag en sån där som bara halkat in på det här med fitnessen, gillade det faktiskt inte ens i början :o men har idag lika kul i gymmet för det :D

    SvaraRadera
  2. Kul att läsa din historia :)

    SvaraRadera
  3. bloggat idag om varför jag vill tävla!

    men det började för mig på det lilla obskyra källargymmet i hemstaden när jag var 15 år! den kärleken är fortfarande störst!

    SvaraRadera