Idag var det autopilot som gällde för att fixa träningen. Har känts som en hink på huvudet hela dagen, en j-a plåthink. Så med hinken över huvudet och med autopiloten påslagen äntrade jag gymmet. Inte med den vanliga gnistan men väl på plats ramlade bitarna på plats... som alltid. Antar att detta bara är en i raden av dagar. Ni som deffar vet väl vad jag menar. Det kommer garanterat värre dagar. Man ska inte måla f-n på väggen men samtidigt vara förberedd på det värsta.
Expect the best, be prepared for the worst...
Men bara för att man INTE deffar betyder det inte att livet alltid känns på topp. Likväl som att deff inte bara betyder djupa dalar, allt har sina ljusa och mörka sidor. Livet består av höga berg och djupa dalar och däremellan tråkiga raksträckor. För mig är raksträckorna jobbigast. När det varken finns glädje, sorg eller ilska, bara likgiltighet. Jag blir hellre arg som ett bi, ledsen och gråter, för att i nästa stund känna lyckan återvända. Jag vill få ut känslorna snabbt. That´s my personality...
Efter besöket hos kiropraktor fick jag rekommendation att träna lite lugnare idag. Det fick bli ett lättare pass för axlar samt mage. Axlar har hög prio och idag låg fokus på många repetitioner.
Nu åker jag på kurs i två dagar. Hotellvistelse... igen. Det är inte särskilt komplicerat såhär innan deffen. Bara att tänka sig för vid frukosten och luncherna, mer grönsaker, mindre sås. Ganska logiskt. Laddar med några portioner proteinpulver i Smartshaken såklart och en proteinbar också. Man ska alltid ha ett bra mellis med sig.
onsdag 19 oktober 2011
tisdag 18 oktober 2011
Avspark / halvtid
Jag har ett startdatum för deffen. Allt känns mer på riktigt nu. Knappt två veckor kvar tills jag drar igång. Om två veckor ska väckarklockan ställas extra tidigt för morgonpromenader. Äntligen! Ca 3 veckor kvar till nästa stora grej, teamet ska träffas i Stockholm och fotas för Body. Det är hur stort som helst. Team Pure Fitness i Sveriges bästa träningstidning, Body. En dröm som går i uppfyllelse. Något jag har fantiserat om ända sedan drömmen föddes för ungefär 5 år sedan, drömmen om att en dag kliva upp på scenen. Något jag har fantiserat om under jobbiga morgonpromenader vid tidigare dieter, under tunga pass i gymmet, när tröttheten har slagit till och jag har tvekat. Vid jobbiga stunder när målbilden har känts alltför suddig. Nu däremot är målbilden tydligare än någonsin.
Men det är inte det slutliga målet som är mest relevant just nu, utan vägen dit. Resan som jag egentligen påbörjade redan i maj. Det var då jag bestämde mig för att satsa helhjärtat på detta... än en gång. Att ge det en ärlig chans. Om man räknar från maj har det gått snart 6 månader. Det är nog banne mig den längsta renodlade uppbyggnadsperiod jag har haft någonsin. Om jag räknar framåt istället. Drygt 5 månader tills vi är framme i april, kusliga / häftiga tanke. Ser man det ur den synvinkeln är jag alltså i halvtid.
Operation uppbyggnad går mot sitt slut. Det har varit en ganska kul period trots allt. Trots de kg jag har lagt på mig. Jag har kunnat träna med full tank. Känt mig explosiv. Det kommer att ändras om ett par månader misstänker jag, kommer förmodligen att sakna den känslan, men var sak har sin tid. Operation deff ska inledas. Spännande. Jag vore naiv om jag väntade mig några mirakel men jag hoppas att muskelmassan har ökat något. Är inställd på att det kommer att bli en tuff och lång deff. Min kropp har en långsam förbränning. Största hindret är nog min rastlöshet. Uppgivenheten när det tar stopp, när man ökar cardio och sänker matintag men inget händer. När man börjar hitta på "kreativa lösningar" på egen hand. Men denna gång har jag coacher som kräver ständig rapportering vecka för vecka. Jag är inte orolig, inte rädd, bara lite pirrig och spänd inför vad som komma skall. En sak är säker... man blir ingen vinnare genom att vara lagom, träna lagom mycket och lagom hårt. Det handlar heller inte enbart om att träna mest utan om att träna rätt och smart. Men som sagt man når inte tävlingsform om man inte vågar satsa det där lilla extra.
Innan jag går över i nästa fas är det läge att ge kroppen välförtjänt service. Började med besök hos kiropraktor i eftermiddags så nu är jag lagom mör och mina ben är lika långa! Jippie! Det blir återbesök nästa vecka. Hade äntligen turen att hitta en riktigt duktig kiropraktor. Han hade t o m tävlat i styrkelyft samt en gång i Body Building. Trevligt att träffa någon som fattar vad det handlar om, hård träning, deff och allt det här. Lite skryt... jag fick komplimang för benen, han kände att jag hade "bra ben".
Att komplettera detta med en rejäl massage inom de närmaste veckorna vore optimalt. Sen är jag fit for fight!
Men det är inte det slutliga målet som är mest relevant just nu, utan vägen dit. Resan som jag egentligen påbörjade redan i maj. Det var då jag bestämde mig för att satsa helhjärtat på detta... än en gång. Att ge det en ärlig chans. Om man räknar från maj har det gått snart 6 månader. Det är nog banne mig den längsta renodlade uppbyggnadsperiod jag har haft någonsin. Om jag räknar framåt istället. Drygt 5 månader tills vi är framme i april, kusliga / häftiga tanke. Ser man det ur den synvinkeln är jag alltså i halvtid.
Operation uppbyggnad går mot sitt slut. Det har varit en ganska kul period trots allt. Trots de kg jag har lagt på mig. Jag har kunnat träna med full tank. Känt mig explosiv. Det kommer att ändras om ett par månader misstänker jag, kommer förmodligen att sakna den känslan, men var sak har sin tid. Operation deff ska inledas. Spännande. Jag vore naiv om jag väntade mig några mirakel men jag hoppas att muskelmassan har ökat något. Är inställd på att det kommer att bli en tuff och lång deff. Min kropp har en långsam förbränning. Största hindret är nog min rastlöshet. Uppgivenheten när det tar stopp, när man ökar cardio och sänker matintag men inget händer. När man börjar hitta på "kreativa lösningar" på egen hand. Men denna gång har jag coacher som kräver ständig rapportering vecka för vecka. Jag är inte orolig, inte rädd, bara lite pirrig och spänd inför vad som komma skall. En sak är säker... man blir ingen vinnare genom att vara lagom, träna lagom mycket och lagom hårt. Det handlar heller inte enbart om att träna mest utan om att träna rätt och smart. Men som sagt man når inte tävlingsform om man inte vågar satsa det där lilla extra.
Innan jag går över i nästa fas är det läge att ge kroppen välförtjänt service. Började med besök hos kiropraktor i eftermiddags så nu är jag lagom mör och mina ben är lika långa! Jippie! Det blir återbesök nästa vecka. Hade äntligen turen att hitta en riktigt duktig kiropraktor. Han hade t o m tävlat i styrkelyft samt en gång i Body Building. Trevligt att träffa någon som fattar vad det handlar om, hård träning, deff och allt det här. Lite skryt... jag fick komplimang för benen, han kände att jag hade "bra ben".
Att komplettera detta med en rejäl massage inom de närmaste veckorna vore optimalt. Sen är jag fit for fight!
måndag 17 oktober 2011
Tillbaka till verkligheten
Då var jag tillbaka i min vardag, min härliga träningsvardag. Har lämnat moderna och snygga World Class Nybroplan bakom mig och återvände till det gamla slitna gymmet här i stan. Jag orkade inte ta bussen till någon av de närliggande städerna. Ett helt riktigt beslut nu i efterhand. Det som fick mig att vackla var frågan om hur mycket folk som skulle vara i det lilla gymmet. I nästa ögonblick vände jag på steken... Varför ska en sån grej stå mellan mig och min dröm, vem är jag att behandla och förminska mig själv på det sättet. Istället för 30 min bussresa blev det en 5 minuter cykeltur enkel väg. Ingen stress under passet för att hinna med buss hem, jag kunde köra igenom rygg och armar helt enligt upplägget. Chins, latsdrag, rodd i alla dess former, armar. En favorit för armar är hammercurl med rep i cable, konturerna kommer fram på utsidan av armen upp mot axeln, så snyggt! Idag var förutsättningarna optimala. Lagom med folk, bra musik, en grymt träningssugen Pernilla. Har känt mig motiverad och taggad hela dagen! Det är såna här dagar man blir påminnd om varför man älskar detta. Från att man kliver upp på morgonen. Dricker första muggen kaffe, äter frukosten. Plockar fram dagens matlådor ur kylen, förbereder mellanmålen. Packar träningsväskan på ren rutin. Jobbar. Följer dagens matschema, mellanmål, lunch, mellanmål, träning, efterträningsmål, middag och kvällsmål. Det sitter i ryggmärgen.
Imorgon blir det träning på Må Bättre i Borlänge. En anläggning som ligger någonstans mellan storstadens maffiga anläggningar och det gamla slitna gymmet. Typiskt "lagom". Jag trivs där, det är min hemmaplan. Trots att det väcktes en saknad inom mig när jag passerade flera SATS anläggningar i helgen och sneglade in. Jag tränade på SATS under de år jag bodde i Stockholm. SATS och Delta Gym, två motpoler men ändå lika charmiga på sina sätt. I lördagsförmiddag när jag anlände till Stockholm var det typ "träningsrusningstid". Det slog mig hur många människor som kom i träningskläder på väg till sina anläggningar. Det är fascinerande att det finns så många som delar ens intresse. Okej, alla har kanske inte samma ambitioner med sin träning, alla drömmer inte om att tävla, men vi delar ändå ett intresse. Här uppe märker man det inte lika tydligt. Jag såg till att tanka motivationsförådet.
Nu är det snart dags för kvällsmålet, Mintchokladmousse. Känner mig fortfarande ganska mätt och nöjd efter kvällens middagsmål, broccoligratäng med kassler. Måndagar är en bra matdag, mycket mat, perfekt för mina törstande muskler. Nu ska det byggas till sista droppen. Om två veckor är det dietstart. Fick en nödvändig pratstund med Madde i lördags där jag fick svar på mina funderingar. Nu ser jag vägen tydligare, den väg som ska föra mig framåt mot mitt mål. Jag har fått den feedback jag behövde. Nu är det bara upp till bevis. Frågan upprepas gång på gång inom mig: Har du vad som krävs för att nå ditt mål?
Jag är beredd! Let the game begin!
Imorgon blir det träning på Må Bättre i Borlänge. En anläggning som ligger någonstans mellan storstadens maffiga anläggningar och det gamla slitna gymmet. Typiskt "lagom". Jag trivs där, det är min hemmaplan. Trots att det väcktes en saknad inom mig när jag passerade flera SATS anläggningar i helgen och sneglade in. Jag tränade på SATS under de år jag bodde i Stockholm. SATS och Delta Gym, två motpoler men ändå lika charmiga på sina sätt. I lördagsförmiddag när jag anlände till Stockholm var det typ "träningsrusningstid". Det slog mig hur många människor som kom i träningskläder på väg till sina anläggningar. Det är fascinerande att det finns så många som delar ens intresse. Okej, alla har kanske inte samma ambitioner med sin träning, alla drömmer inte om att tävla, men vi delar ändå ett intresse. Här uppe märker man det inte lika tydligt. Jag såg till att tanka motivationsförådet.
Nu är det snart dags för kvällsmålet, Mintchokladmousse. Känner mig fortfarande ganska mätt och nöjd efter kvällens middagsmål, broccoligratäng med kassler. Måndagar är en bra matdag, mycket mat, perfekt för mina törstande muskler. Nu ska det byggas till sista droppen. Om två veckor är det dietstart. Fick en nödvändig pratstund med Madde i lördags där jag fick svar på mina funderingar. Nu ser jag vägen tydligare, den väg som ska föra mig framåt mot mitt mål. Jag har fått den feedback jag behövde. Nu är det bara upp till bevis. Frågan upprepas gång på gång inom mig: Har du vad som krävs för att nå ditt mål?
Jag är beredd! Let the game begin!
 |
| Den magnifika kön till Chokaldmässan i lördags |
 |
| Sofia Kyrka en tidig söndagmorgon |
 |
Söndagspromenad bland träkåkarna på Söder. Vilka känslor denna charmiga huvudstad kan framkalla! |
Chokladkvoten
Har haft en härlig helg i storstaden. Tack vare möte med coach Madde på lördagen fylldes jag på med ny inspiration och motivation. (Ni vet väl skillnaden, inspiration kommer utifrån, motivationen inifrån=))
Det var ett pass som heter duga. När jag var totalslut i axlarna gick vi över till bröst. Avslutade med mage. En ny övning i cable samt en nygammal favorit "Russian twist" med kettlebell. Körde lutande hantelpress i superset med armhävningar som avslutning för bröstet, den bet ordentligt. Precis när jag trodde att jag hade avverkat den sista armhävningen insåg jag ju att det fanns kraft kvar så jag pressade fram 3 st till. Kanske inget att hänga i julgranen men just då kändes det som en seger. Tack Madde för ett härligt, underbart, inspirerande pass. När jag tror att jag är slut har jag... vad var det du sa... ca 20% kvar att ge.
Resten av lördagen tillbringades med mamma. Vi var ut på Djurgården en snabbvända. Tänkte gå på chokladmässa på Nordiska muséet men vi ångrade oss när vi såg kön. Det blev en liten promenad längs vattnet. Så lugnt och stilla men ändå så nära storstadens puls. Vi tog oss över till Söder och Chokladfabriken istället. Många fikasugna människor även där men vi tajmade det bra och fick bord. Återigen var det dags att ställa alla dessa frågor till mig själv. Jag hade bara för några timmar sedan suttit med coachen och sagt hur jag står emot sötsaker på diet, hur jag nöjer mig med en kopp svart kaffe. Men för det första, jag är inte på diet än så länge. För det andra, hur många gånger är man på ett sådant ställe och om man kommer dit hur liten är chansen att man överhuvudtaget får plats, det var många som fick vända i dörren. Kanske dåliga ursäkter för att få synda. Dessutom hade jag kört ett riktigt grymt träningspass. Hoppsan, ännu en ursäkt. Min chokladkvot är uppfylld för de närmaste månaderna (t o m april 2012???) och jag behöver inte sitta här och försvara mig och mitt beslut. Deras chokladmoussebakelse är svårslagen så jag lär inte ha svårt att hoppa över fika på Wayne´s/Coffehouse eller liknande ställen där det serveras halvfabrikatsvarianter av diverse bakverk. Ska det vara så ska det vara äkta! Det blir lite paradoxalt när jag i ena stunden hävdar att jag äter allt och inte alls är petig varken när det gäller mat eller sötsaker, samtidigt vill jag att det ska hålla viss kvalité. Jag vill helst veta vad det innehåller. Jag äter inte förpackade chokladbollar från Delicato men går jag in på ett äkta konditori och ser en chokladboll kan jag bli sugen. Ska jag ta ett par rutor mörk choklad en lördag då köper jag inte den billigaste sliskigaste varianten i affären utan då väljer jag att gå till en butik där de har utvalt sortiment av finare chokladmärken. Samma sak om jag går på restaurang. Jag har liksom ingen glädje av att "förbruka" min fridag med ett Big meal på Sibyllakiosken. Däremot en mysig middag hemma med levande ljus, en god köttbit, rotfrukter, lite god sås, kanske ett glas rött vin, då är jag i sjunde himlen. Husmanskost är inte heller fy skam. That´s me. Så tänker jag.
Tyvärr fick jag inte bara med mig packningen hem utan det verkar ha följt med några baciller som försöker forcera mitt imunförsvar. Det pågår nog en ganska hård strid men mitt imunförsvar håller emot bra än så länge. Lite rethosta bara. Så om det håller sig på denna nivå blir det gymbesök i eftermiddag. Rygg och armar!
Det var ett pass som heter duga. När jag var totalslut i axlarna gick vi över till bröst. Avslutade med mage. En ny övning i cable samt en nygammal favorit "Russian twist" med kettlebell. Körde lutande hantelpress i superset med armhävningar som avslutning för bröstet, den bet ordentligt. Precis när jag trodde att jag hade avverkat den sista armhävningen insåg jag ju att det fanns kraft kvar så jag pressade fram 3 st till. Kanske inget att hänga i julgranen men just då kändes det som en seger. Tack Madde för ett härligt, underbart, inspirerande pass. När jag tror att jag är slut har jag... vad var det du sa... ca 20% kvar att ge.
Resten av lördagen tillbringades med mamma. Vi var ut på Djurgården en snabbvända. Tänkte gå på chokladmässa på Nordiska muséet men vi ångrade oss när vi såg kön. Det blev en liten promenad längs vattnet. Så lugnt och stilla men ändå så nära storstadens puls. Vi tog oss över till Söder och Chokladfabriken istället. Många fikasugna människor även där men vi tajmade det bra och fick bord. Återigen var det dags att ställa alla dessa frågor till mig själv. Jag hade bara för några timmar sedan suttit med coachen och sagt hur jag står emot sötsaker på diet, hur jag nöjer mig med en kopp svart kaffe. Men för det första, jag är inte på diet än så länge. För det andra, hur många gånger är man på ett sådant ställe och om man kommer dit hur liten är chansen att man överhuvudtaget får plats, det var många som fick vända i dörren. Kanske dåliga ursäkter för att få synda. Dessutom hade jag kört ett riktigt grymt träningspass. Hoppsan, ännu en ursäkt. Min chokladkvot är uppfylld för de närmaste månaderna (t o m april 2012???) och jag behöver inte sitta här och försvara mig och mitt beslut. Deras chokladmoussebakelse är svårslagen så jag lär inte ha svårt att hoppa över fika på Wayne´s/Coffehouse eller liknande ställen där det serveras halvfabrikatsvarianter av diverse bakverk. Ska det vara så ska det vara äkta! Det blir lite paradoxalt när jag i ena stunden hävdar att jag äter allt och inte alls är petig varken när det gäller mat eller sötsaker, samtidigt vill jag att det ska hålla viss kvalité. Jag vill helst veta vad det innehåller. Jag äter inte förpackade chokladbollar från Delicato men går jag in på ett äkta konditori och ser en chokladboll kan jag bli sugen. Ska jag ta ett par rutor mörk choklad en lördag då köper jag inte den billigaste sliskigaste varianten i affären utan då väljer jag att gå till en butik där de har utvalt sortiment av finare chokladmärken. Samma sak om jag går på restaurang. Jag har liksom ingen glädje av att "förbruka" min fridag med ett Big meal på Sibyllakiosken. Däremot en mysig middag hemma med levande ljus, en god köttbit, rotfrukter, lite god sås, kanske ett glas rött vin, då är jag i sjunde himlen. Husmanskost är inte heller fy skam. That´s me. Så tänker jag.
Tyvärr fick jag inte bara med mig packningen hem utan det verkar ha följt med några baciller som försöker forcera mitt imunförsvar. Det pågår nog en ganska hård strid men mitt imunförsvar håller emot bra än så länge. Lite rethosta bara. Så om det håller sig på denna nivå blir det gymbesök i eftermiddag. Rygg och armar!
fredag 14 oktober 2011
Leaving home...
Väskan är färdigpackad. Jag är redo för storstaden.
Men först väntar en kväll i Milko Arena (ett finare namn för ishallen här i Säter). Seriepremiär i div 2. Nedsläpp kl 19. I slutet av förra säsongen kvalade laget om plats i div 1 men missade den platsen på målskillnad, 4 mål. Då överdriver jag inte om jag säger att det rådde hockeyfeber här i stan.
Imorgon bitti tar jag tåget mot världens vackraste huvudstad. Stockholm. Hoppas att väderprognoserna stämmer så det fina höstvädret håller i sig. Det kan bli en riktig höjdarhelg. Lyckades få med mig mamma också. Vi lämnar pappa hemma vid tv:n, trav och fotboll imorgon så det lider nog ingen nöd på honom. Först ville mamma bara åka ner över lördagen men jag bokade hotellrum på Scandic Malmen och då kunde hon ju inte säga nej. Mitt på Söder, mitt i pulsen ska vi bo. Jag ser väldigt mycket fram emot frukosten på söndag.
En annan kul grej är att jag ska träffa coach Madde. Hon frågade om jag hade önskemål gällande pass. "Att det blir tungt och svettigt" har jag svarat. Hmmm... jag tror nog att hon kan fixa det. Jag kommer säkerligen att få så jag tiger. Är spänd av förväntan inför mötet. Hon kommer ju även att se hur jag ligger till med uppbyggnaden, och hur vi ska lägga upp planen framöver. Jag har verkligen gjort vad jag kan och följt planen, nästintill prickfritt. Det är ju ett par semesterveckor som kan ha ställt till det men annars har jag tränat hårt och ätit tillräckligt. Tänk om hon totalsågar min form. Nääääee.
Jag får väl återkomma med domen efter helgen. Hoppas ni alla får en underbar helg! Kram
Men först väntar en kväll i Milko Arena (ett finare namn för ishallen här i Säter). Seriepremiär i div 2. Nedsläpp kl 19. I slutet av förra säsongen kvalade laget om plats i div 1 men missade den platsen på målskillnad, 4 mål. Då överdriver jag inte om jag säger att det rådde hockeyfeber här i stan.
Imorgon bitti tar jag tåget mot världens vackraste huvudstad. Stockholm. Hoppas att väderprognoserna stämmer så det fina höstvädret håller i sig. Det kan bli en riktig höjdarhelg. Lyckades få med mig mamma också. Vi lämnar pappa hemma vid tv:n, trav och fotboll imorgon så det lider nog ingen nöd på honom. Först ville mamma bara åka ner över lördagen men jag bokade hotellrum på Scandic Malmen och då kunde hon ju inte säga nej. Mitt på Söder, mitt i pulsen ska vi bo. Jag ser väldigt mycket fram emot frukosten på söndag.
En annan kul grej är att jag ska träffa coach Madde. Hon frågade om jag hade önskemål gällande pass. "Att det blir tungt och svettigt" har jag svarat. Hmmm... jag tror nog att hon kan fixa det. Jag kommer säkerligen att få så jag tiger. Är spänd av förväntan inför mötet. Hon kommer ju även att se hur jag ligger till med uppbyggnaden, och hur vi ska lägga upp planen framöver. Jag har verkligen gjort vad jag kan och följt planen, nästintill prickfritt. Det är ju ett par semesterveckor som kan ha ställt till det men annars har jag tränat hårt och ätit tillräckligt. Tänk om hon totalsågar min form. Nääääee.
Jag får väl återkomma med domen efter helgen. Hoppas ni alla får en underbar helg! Kram
torsdag 13 oktober 2011
Shopoholic
Jajamen... Skulle bara in på ICA och uträtta ett postärende åt jobbet. Men när jag passerade hyllan med riskakor fick jag syn på dessa sötisar. Miniriskakor med smak av äpple-kanel.
Kom fram till kassan och tuggummihyllan. Mega mystery... min nyfikenhet fick mig att köpa ett paket.
Lycklig som ett barn på julafton när jag kom tillbaka till jobbet. Tänk vad lite som krävs för att förgylla en torsdag. Mina kollegor skrattade åt mig när jag berättade att jag skulle mumsa riskakor i helgen. Allt är relativt, det gäller även helgmys.
Kom fram till kassan och tuggummihyllan. Mega mystery... min nyfikenhet fick mig att köpa ett paket.
Lycklig som ett barn på julafton när jag kom tillbaka till jobbet. Tänk vad lite som krävs för att förgylla en torsdag. Mina kollegor skrattade åt mig när jag berättade att jag skulle mumsa riskakor i helgen. Allt är relativt, det gäller även helgmys.
Orosmoln
Tanken slog mig... Vad ger jag mig in på. Jag längtar till deffen säger jag. Jag längtar efter det där lilla extra. Utmaningen! Jag kan till och med sträcka mig till att säga att det blir lättare när deffen är igång. Hur då? Är jag helt puckad eller? Ja kanske ni andra tycker. Det jag menar är, precis som jag skrivit tidigare, att jag funkar bättre med åtstramade tyglar. Släpp liiite på tyglarna och jag galopperar iväg.
Läser mina deffande teamkompisars bloggar. De är grymma. De går genom eld och snåriga stigar för att nå sitt mål. Att komma i form till december. Länkar finns till höger. Läs och imponeras. Jag har inte ens kommit halvvägs än, jag har inte ens börjat deffen. Jag håller på att avlida av 10-15 minuters uppvärmning på crosstrainern. Jag känner mig som en flodhäst när jag tar fram hopprepet. Jag vill komma igång nu, få tillbaka konditionen. Förhoppningsvis med mer muskler därunder.
Orosmoln på den annars klarblå himlen. Ska verkligen jag stå i bikini på en scen och glänsa. Kollade igenom T-walks från SM på Reps. Första tanken var "Hjälp"... efter en stunds tittande drogs jag med i stämningen, publikens jubel och musiken i bakgrunden, och började testgå hemma på köksgolvet. Testade några poser, några snygga vändningar. Skrattade för mig själv, svämmade över av positiva känslor. Blev alltmer övertygad. Yes I will!
Glömde ju nämna något om gårdagens pass för axlar och bröst. Det har gjort sig påmint hela dagen. Nu förstår jag vad som menas med pump i axlarna. Orkade inte hålla i telefonen efter passet. Härligt.
Läser mina deffande teamkompisars bloggar. De är grymma. De går genom eld och snåriga stigar för att nå sitt mål. Att komma i form till december. Länkar finns till höger. Läs och imponeras. Jag har inte ens kommit halvvägs än, jag har inte ens börjat deffen. Jag håller på att avlida av 10-15 minuters uppvärmning på crosstrainern. Jag känner mig som en flodhäst när jag tar fram hopprepet. Jag vill komma igång nu, få tillbaka konditionen. Förhoppningsvis med mer muskler därunder.
Orosmoln på den annars klarblå himlen. Ska verkligen jag stå i bikini på en scen och glänsa. Kollade igenom T-walks från SM på Reps. Första tanken var "Hjälp"... efter en stunds tittande drogs jag med i stämningen, publikens jubel och musiken i bakgrunden, och började testgå hemma på köksgolvet. Testade några poser, några snygga vändningar. Skrattade för mig själv, svämmade över av positiva känslor. Blev alltmer övertygad. Yes I will!
Glömde ju nämna något om gårdagens pass för axlar och bröst. Det har gjort sig påmint hela dagen. Nu förstår jag vad som menas med pump i axlarna. Orkade inte hålla i telefonen efter passet. Härligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)