Jag har ett startdatum för deffen. Allt känns mer på riktigt nu. Knappt två veckor kvar tills jag drar igång. Om två veckor ska väckarklockan ställas extra tidigt för morgonpromenader. Äntligen! Ca 3 veckor kvar till nästa stora grej, teamet ska träffas i Stockholm och fotas för Body. Det är hur stort som helst. Team Pure Fitness i Sveriges bästa träningstidning, Body. En dröm som går i uppfyllelse. Något jag har fantiserat om ända sedan drömmen föddes för ungefär 5 år sedan, drömmen om att en dag kliva upp på scenen. Något jag har fantiserat om under jobbiga morgonpromenader vid tidigare dieter, under tunga pass i gymmet, när tröttheten har slagit till och jag har tvekat. Vid jobbiga stunder när målbilden har känts alltför suddig. Nu däremot är målbilden tydligare än någonsin.
Men det är inte det slutliga målet som är mest relevant just nu, utan vägen dit. Resan som jag egentligen påbörjade redan i maj. Det var då jag bestämde mig för att satsa helhjärtat på detta... än en gång. Att ge det en ärlig chans. Om man räknar från maj har det gått snart 6 månader. Det är nog banne mig den längsta renodlade uppbyggnadsperiod jag har haft någonsin. Om jag räknar framåt istället. Drygt 5 månader tills vi är framme i april, kusliga / häftiga tanke. Ser man det ur den synvinkeln är jag alltså i halvtid.
Operation uppbyggnad går mot sitt slut. Det har varit en ganska kul period trots allt. Trots de kg jag har lagt på mig. Jag har kunnat träna med full tank. Känt mig explosiv. Det kommer att ändras om ett par månader misstänker jag, kommer förmodligen att sakna den känslan, men var sak har sin tid. Operation deff ska inledas. Spännande. Jag vore naiv om jag väntade mig några mirakel men jag hoppas att muskelmassan har ökat något. Är inställd på att det kommer att bli en tuff och lång deff. Min kropp har en långsam förbränning. Största hindret är nog min rastlöshet. Uppgivenheten när det tar stopp, när man ökar cardio och sänker matintag men inget händer. När man börjar hitta på "kreativa lösningar" på egen hand. Men denna gång har jag coacher som kräver ständig rapportering vecka för vecka. Jag är inte orolig, inte rädd, bara lite pirrig och spänd inför vad som komma skall. En sak är säker... man blir ingen vinnare genom att vara lagom, träna lagom mycket och lagom hårt. Det handlar heller inte enbart om att träna mest utan om att träna rätt och smart. Men som sagt man når inte tävlingsform om man inte vågar satsa det där lilla extra.
Innan jag går över i nästa fas är det läge att ge kroppen välförtjänt service. Började med besök hos kiropraktor i eftermiddags så nu är jag lagom mör och mina ben är lika långa! Jippie! Det blir återbesök nästa vecka. Hade äntligen turen att hitta en riktigt duktig kiropraktor. Han hade t o m tävlat i styrkelyft samt en gång i Body Building. Trevligt att träffa någon som fattar vad det handlar om, hård träning, deff och allt det här. Lite skryt... jag fick komplimang för benen, han kände att jag hade "bra ben".
Att komplettera detta med en rejäl massage inom de närmaste veckorna vore optimalt. Sen är jag fit for fight!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar