Orosmoln

Tanken slog mig... Vad ger jag mig in på. Jag längtar till deffen säger jag. Jag längtar efter det där lilla extra. Utmaningen! Jag kan till och med sträcka mig till att säga att det blir lättare när deffen är igång. Hur då? Är jag helt puckad eller? Ja kanske ni andra tycker. Det jag menar är, precis som jag skrivit tidigare, att jag funkar bättre med åtstramade tyglar. Släpp liiite på tyglarna och jag galopperar iväg.

Läser mina deffande teamkompisars bloggar. De är grymma. De går genom eld och snåriga stigar för att nå sitt mål. Att komma i form till december. Länkar finns till höger. Läs och imponeras. Jag har inte ens kommit halvvägs än, jag har inte ens börjat deffen. Jag håller på att avlida av 10-15 minuters uppvärmning på crosstrainern. Jag känner mig som en flodhäst när jag tar fram hopprepet. Jag vill komma igång nu, få tillbaka konditionen. Förhoppningsvis med mer muskler därunder.

Orosmoln på den annars klarblå himlen. Ska verkligen jag stå i bikini på en scen och glänsa. Kollade igenom T-walks från SM på Reps. Första tanken var "Hjälp"... efter en stunds tittande drogs jag med i stämningen, publikens jubel och musiken i bakgrunden, och började testgå hemma på köksgolvet. Testade några poser, några snygga vändningar. Skrattade för mig själv, svämmade över av positiva känslor. Blev alltmer övertygad. Yes I will!

Glömde ju nämna något om gårdagens pass för axlar och bröst. Det har gjort sig påmint hela dagen. Nu förstår jag vad som menas med pump i axlarna. Orkade inte hålla i telefonen efter passet. Härligt.