Love you like a lovesong...

Under långa morgonpromenader finns tid för många tankar. Jag låter dem fara runt fritt. En låt som har fastnat i huvudet under mina morgonvändor senaste tiden är "Love you like a lovesong", en trallvänlig melodi. Den sammanfattar min sinnesstämning under dessa vändor. Friheten att kunna röra sig ohindrat, förutom krämpor som ömmande muskler och träningsvärk då, att se solen gå upp och en ny dag som vaknar.

Som ni kanske har förstått älskar jag träning. Jag skulle sträcka mig längre än så... jag älskar min livsstil helt enkelt. Träning, kost är en stor del men även annat som får mig att må bra. Såväl små som stora glädjeämnen och ögonblick som förgyller livet. Jag tror att det är viktigt att ta tillvara på dessa ögonblick och inte bara stressa sig genom livet som många verkar göra. Livet är en mix av alla njutbara upplevelser och häftiga ögonblick. Livet är inte bara ren och sann glädje utan består givetvis av jobbigare delar. En mix av det goda och det mindre goda.

Livet är mer än träning t o m för mig ;-). Men för många människor verkar det som att livet är just precis allt UTOM träning. Det suckas och stönas vid minsta fysisk aktivitet. Folk är mer intresserade av minsta motståndets väg, att ta genvägen till toppform. Stå på en vibrerande platta för att se snygg ut på stranden hur kul är det. Plåga sig genom pulverdiet 5 dagar för att sedan festa loss med plankstek eller oxfilépizza med beasås och några kalla bärs till helgen när kroppen är utsvulten och skriker efter mat. Nej jag tror på en mer långsiktig plan. Att bryta dåliga vanor. Att genom små steg sakta men säkert gå mot en sundare livsstil. För mig går livsstil och hobby hand i hand. Träning och kost och hur det påverkar oss. Läser gärna litteratur av Fredrik Paulún och andra kunniga personer. Suger åt mig av så mycket information jag kan. Hälsa och fitness går inte alltid hand i hand men det ena behöver inte utesluta det andra. Tävlingssatsning är inget långsiktigt levnadssätt. Det handlar i mitt fall först och främst om fram till sommaren därefter får vi se. Se vad utvärderingen leder till. Fortsätta på fitnesspåret ett tag till eller satsa på en ny utmaning.

Do or do not, there´s no try. Eller lite hårdare: Do or die, there´s no try. Det finns två alternativ, antingen gör man det eller inte. Att "försöka" brukar tyvärr ofta resultera i ett misslyckande. Man kan inte alltid lyckas, misslyckanden är en del av livet. Man får en käftsmäll av livet ibland, går på nitar. Det kan t o m vara lärorikt och utvecklande. Det viktiga är att man gör sitt bästa. Då kan man se tillbaka och säga att man verkligen "försökte". Men att gå in med inställningen att bara "försöka" är fel väg att gå enligt mig. Många säger sig vilja försöka gå ner i vikt men är man verkligen tillräckligt bestämd då, är man tillräckligt förändringsbenägen.

Oavsett vilka mål man har tror jag på att ha roligt längs vägen. Lite paradoxalt. Å ena sidan aldrig släppa blicken från slutmålet, keep eye on the price. Men å andra sidan få ut mesta möjliga av resan dit och ha j-ligt roligt. Jajaja, jag tycker väl inte alltid att det är lattjolajban att stå på en crosstrainer 60 minuter. Eller en blöt morgonpromenad i ösregn. Då gäller det att ha mantran att rabbla eller tralla på en glad låt, "I love you like...". Men oftast tycker jag att träningen är rolig och framförallt givande. Den tar mig närmare mitt mål, den hjälper mig att uppfylla drömmar, den får mig att överträffa mig själv. Det gäller att hitta sin grej... eller grejer för den delen. Jag är ganska allround när det gäller träning, älskar både styrketräning och konditionsträning i olika former. Gillar utmaningar. Därför besökte jag Öppet Hus på CrossFit Må Bättre i Borlänge i lördags. Eller det vore kanske överflödigt att kalla det besök, jag tittade in i lokalen och stod i ett hörn i ca 5 minuter innan jag obemärkt smet ut. Jag ville ha en utmaning, ett pass som gav mig blodsmak. "Come on! Ge mig något att bita i!" Det var min förhoppning. Men tanken med dagen var mer att "hänga runt" i den s k boxen. Stå på händer, hänga i ringar, snacka med träningspolare. Det fanns några pass men de var senare under dagen. Jag gick in i en tom sal och körde ett eget CrossFit inspirerat pass. Det var inte min grej att hänga runt. Jag tränar gärna med träningspartner någon gång ibland. Jag byter gärna några ord med andra gymrävar. Men när jag tränar är det 100% fokus som gäller. Ner med den osynliga kepsen och köra järnet. Jag är inte gruppträningstjejen (okej, nu generaliserar jag) som kan sitta och babbla oavbrutet med kompisen i väntan på passet och i vissa fall under själva passet, där tycker jag att gränsen är passerad. Det händer ibland på spinningen och jag blir lika glad varje gång det är en instruktör med lite stake som river i på skarpen. Shut the f**k up!

Jag kan tycka vad jag vill om vibrationsplattor, tjoande gruppträningsinstruktörer, Zumba, Shab´am, och allt vad det heter. Tycker man det är roligt ska man självklart hålla på med det. Förhoppningsvis ger det även det resultat man hoppas på. Om inte kanske man får se över sitt val av aktivitet ännu en gång.

Nu ska jag sjunka ner i soffan. Slötitta på TV. Läsa reklam. Låta benen bli tunga efter kvällens benpass. Imorgon väntar, förutom träningsvärk såklart, massage för just benen. Djup idrottsmassage. Mycket efterlängtat. Funderar påatt be om bindvävsmassage... om jag vågar. Och på tal om träningsvärk, helgens träning satte sina spår. Baksida lår och vader värkte på ett sånt där skönt sätt igår. Idag känns det som feber i bröstmusklerna.  Och imorgon är det benens tur igen. Välkommen tillbaka kära träningsvärk.