Som fisken i vattnet...

Börjar kännas bekant det här... att börja varje inlägg med att be om ursäkt för att jag är dålig att uppdatera bloggen. Och varför ska jag göra det, det är ingen som kräver det. Min blogg, mitt liv helt enkelt. Tiden lägger jag på annat än datorn. Vore ju tokigt att inte hinna med morgoncardion för att jag fastnar vid datorn, eller att inse att jag har missat att förbereda morgondagens matlådor p g a bloggande. Planering, matlagning, träning, jobb och den livsnödvändiga sömnen, det är ungefär vad jag hinner med. "This is the way I wanna live".

Det händer grejer och jag kan omöjligt få till en sammanfattning som täcker allt sedan förra gången jag skrev. I korthet kan jag säga att jag är nöjd med min tillvaro. Några anledningar:

Lön för mödan! Jag jobbar på med deffen, justerar, sänker, ökar... allt enligt vad jag och coachen kommer överens om. Och äntligen börjar det ge resultat! Är glad att ha en engagerad coach som dessutom är lyhörd för ens egna tankar och idéer.

Gemenskap och lagkänsla. Känns kanon att tillhöra Team Pure Fitness. Efter en lördag tillsammans med teamet kan jag konstatera att det är frigörande att träffa likasinnade.

Som en bonus har vi grymma sponsorer... Dcore som har supersnygga träningskläder, Wendy´s Hair som ser till att vi är snygga i håret, Sportkost som levererar kosttillskott snabbt och smidigt.

Sen har vi det bästa av allt... alla mina nära och kära som finns där för mig. Gamla kompisar som alltid finns kvar oavsett hur långt det går mellan gångerna.

Behöver jag säga mer än att jag trivs med tillvaron, som fisken i vattnet, som fågeln som flyger fritt över vidderna. En tanke slog mig under en promenad i eftermiddags, en tanke som har slagit mig många gånger förr. Varför jag vill tävla i Body Fitness. Det är utmaningen som triggar mig, att tänja på gränserna och uppnå underverk med sin kropp. Receptet att nå dit består av målmedvetenhet, vilja, beslutsamhet, passion och massor av disciplin. Framförallt massor av hård träning, bland vikterna på gymmet, tidiga morgonpromenader o s v. Detsamma gäller oavsett om målet är att tävla eller "bara" att komma i snygg form till sommaren. "Men varför kan du inte bara nöja dig med snygg beachform som alla andra?" Jo jag ser fram emot tävlingsmomentet, styling, smink, lösnaglar, lösögonfransar, löshår, glitter, glamour i kombination med definierade muskler. Så j-a läckert! Tyvärr brukar inte heller s k "beachsatsningar" räcka ända fram. Hur många gånger har vi inte hört denna fras runt nyår: "Nä om man skulle satsa på beach 20... (aktuellt år)", några månader senare låter det såhär: "Nä, man får nog satsa på beach 20.. (nästkommande år) o s v o s v. Det finns liksom ingen riktig ambition bakom det, bara tomma ord som låter bra att slänga ur sig. Mycket snack och liten verkstad! Trist att inte fler ser vinsten i att verkligen göra en helhjärtad, bestående förändring. Det behöver ju inte handla om något så simpelt(?) som utseende. Det finns mycket mer värdefulla vinster än en snygg yta. Kanske sätta upp ett prestationsbaserat mål, t ex att orka springa en viss sträcka på en viss tid. Eller varför inte träna och äta ordentligt för att må bra! En mycket vettig anledning.

Smolket i glädjebägaren skulle väl möjligen vara symptom på förkylning som kom smygande i slutet av veckan. Det blev kanske inte bättre av att posera utomhus under gårdagens plåtning, i endast linne och tights, barfota i kallt och blött gräs. Solens strålar gjorde vad de kunde för att värma oss mellan den isande nordanvindens andetag. Jag frös ända in i benmärgen. Tappade känseln i fötterna och det var omöjligt att dra upp dragkedjan på jackan när vi var klara. Men "allt för konsten"! Det var dagens motto. Kul och spännande upplevelse. Härligt att få plåtas av en duktig och engagerad fotograf som Binniam Eskender. En ära!

Hostan kan ju bero på hotellets dunkuddar eftersom jag är allergisk. Det har alltså varit en weekend i storstaden för mig. Bodde på Scandic Norra Bantorget. Helt okej hotell. Supergod frukostbuffé. De hade ett grovt bröd med massor av hela korn som smakade fantastiskt gott med ett par skivor ost och paprika. Minus till äggen. Hopplösa att skala. Det var samma sak i höstas på ett annat Scandichotell. Kanske de ska anställa mig som äggkokare. Misslyckas aldrig. Och jag bör ju vara expert med tanke på min äggkonsumtion.

Kommer säkert att skriva mer om Stockholmsresan i kommande inlägg. Nu ska jag fixa det sista i köket.