Jag har en plan

Tack gode Gud för det. Jag funkar bäst med fasta rutiner. Jag agerar lugnare och mer behärskat när jag vet hur och vad jag ska göra. För att klara sista veckorna på uppbyggnad har jag en plan. Inga konstigheter alls. Bara se till att göra det bästa av den tiden som är kvar. Kort och konsist. Men jag har iaf en plan. Yeah!

Även om man får intrycket av att jag hoppar av glädje hela vägen till gymet eller följer kostupplägget utan problem så är jag bara människa. Det finns ingen on/off knapp att trycka på, ingen "starta om" funktion som på datorn. Min motor är mer komplicerad än en bil, det räcker inte med blyfri bensin för att jag ska gå. Det ska vara en bra fördelning av näringsämnen. Det ska finnas tillräckligt med energi. Det är visserligen inte problemet nu under uppbyggnad. Men det krävs fullt fokus redan nu. Förutom energi i form av mat drivs jag av glädje, träningsvilja, målmedvetenhet, passion, drömmar. Många tror att fitness och kroppsbyggning bara handlar om deff, att dieta, att promenera timmar varje morgon, att leva på tonfisk och ris. Deff är ingen lek. Men den som inte tror att uppbyggnaden kräver disciplin tror fel. Släpper jag disciplinen och slarvar med skräpmat, godis, party med kompisarna på helgerna eller slappa framför tv:n istället för att träna då bygger jag förmodligen inte den fitnessfysik som är målsättningen för att kliva upp på scenen med stolthet. Det är dock ingen livsstil jag längtar efter, det "svarta" livet. Att satsa på det här är ett medvetet val. Min livsstil är ett medvetet val. Men det kommer stunder då jag ifrågasätter mitt val. Det "vita" livet. Livet är inte bara svart eller vitt, det finns en oändlig gråskala att utforska. Men jag har bestämt mig att göra detta. Jag tror att jag har vad som krävs. Jag har en plan hur jag ska tackla eventuella problem. Som det känns nu blir det svåraste att få tiden att räcka till. Jag bor offside här uppe på landsbygden, det går typ 3 bussar per kväll om jag ska in till nån av grannkommunerna och träna. Men man ska inte måla FAN på väggen. En sak jag absolut inte ska göra är att ta på den stickiga offerkoftan, den hänger längst in i garderoben och där ska den hänga.

Ska jag vara ärlig hade jag längtat efter en lugnare vecka alldeles innan dieten. Ingen dör av träningsvärk men det vore skönt för kroppen att få behandling (ska till kiropraktor nästa vecka) och sen vila några extra dagar. Men vad är det som får mig att "keep on going"...? Det är saker på g, tack vare det härliga Team Pure Fitness som jag har äran att vara en del av. Bästa coacherna Madde och Minette fixar för att vi ska få det bästa möjliga. Massor av rosor till er för det fantastiska jobb ni lägger ner. Det är en jättegrej på gång. Reportage i tidningen Body. Min favorittidning, den enda äkta träningstidningen enligt mitt tycke. Tyvärr kommer det att ske redan i november när jag precis börjar min deff så jag är inte i kanonform. Men jag hoppas på att få vara med på ett hörn ändå, det är ju "once in a lifetime".  Samma vecka ska de flesta(??) tjejerna ner till Kristianstad och träffa våra sponsorer Dcore. Det ges möjlighet att plåtas i deras fotostudio i den nya höstkollektionen. Eftersom jag bor närmare nordpolen är jag tveksam till om jag har möjlighet att åka, synd att missa ett sådant tillfälle men pengar växer inte på träd.





Tillbaka i tryggheten...

Som vanligt springer dagarna förbi. Det blir allt mindre tid att tillbringa framför datorn. Träning, matplanering, hålla huset rent och snyggt, hinna umgås med min familj är områden som prioriteras högre. Söndagen gick verkligen i familjens tecken. Kollade min brorsdotters konståkning på morgonen och familjemiddag hemma hos mina föräldrar på eftermiddagen. Fick veta att det finns en vuxengrupp där många "gamla" konståkare har börjat. Hmmm. Jag är impulsiv av mig så nu är skridskorna redo om suget skulle bli för stort. Konståkning är kanon för hållningen då man hela tiden ska sträcka på sig, titta upp o s v. Något man har nytta av även när man ska lära sig posera inom fitness.

Mellan familjeaktiviteterna hann jag både städa hela nerevåningen i huset, tvätta en maskin och träna. Träningen var en tjuvstart av denna veckas schema. Rygg och armar. Hade en härlig känsla när jag cyklade ut till gymet. Det blåste hårt längs sjökanten. Inget skulle stoppa mig. Gymet här i sim- & sporthallen är... ja ett typiskt gym. Ingen toppmodern fitnessanläggning, bara simpel gymutrustning. Inget förfinande, bara hård träning helt enkelt, äkta! Det blev ett tungt pass där jag verkligen vågade ta i ordentligt, hjälpa till med rösten sista vägen upp. Inga avgrundsvrål men ett litet stönande och pustande här och var hjälpte mig till några reps extra. Överhuvudtaget behöver jag bli bättre på att andas. Alltså fokusera mer på andningen under passet. Komma ihåg att andas.

I måndags körde jag ett pass för framsida ben, rumpa och mage. Att göra kick backs i cable och kissande hunden, typ 3*20 st per ben är inte det roligaste om jag ska vara ärlig, men även dessa tar. Det känns om inte annat dagen därpå. Nya favoriten är benpress i superset med upphopp, 10+10.

Tisdagen blev vilodag den här veckan. Lämnade tryggheten i mina rutiner och var i Uppsala på kontaktombudsmöte. Självklart var mellanmål nerpackade i väskan. Lunchen åt jag med de andra kursdeltagarna. Det jobbiga var inte att motstå fikabröd som serverades på mötet. Även om kanellängden med blåbärsfyllning doftade ljuvligt kl 15 på eftermiddagen. De jobbiga situationerna uppstår när jag får tid över, hinner bli uttråkad. Jag hade 1,5 timme dötid på stan innan tåget skulle gå hemåt. Att titta på snygga kläder och prova nu på toppen av uppbyggnaden känns sådär. Tänkte ta en kopp kaffe på Coffehouse. Slängde flera blickar på chokladbollarna, på kladdkakan, på äppelpajen innan jag till slut beställde en svart kopp kaffe. Medan jag stod där och tittade på godsakerna(???) hann jag ställa många frågor till mig själv. Jag hann gå igenom hur jag skulle känna om jag åt, hur det skulle smaka, om det söta skulle uppväga besvikelsen efteråt. Dessutom hade jag mellis med mig, förberett och klart, varför ens fundera. Nej det blev klar förlust för fikabrödet! Kaffe fick det bli! Detta svarta kalorifria guld. Jag ville ju egentligen inte ha fikabröd men hjärnan intalade sig att jag var sugen och det var därför jag ens började titta på utbudet.

Räddare i nöden: Smartshake med proteinpulver samt ett mail från coachen gällande spännande saker som kommer att hända i november. Mer om det senare.

Jag avvek dock från planen... jag är bara människa, jag fuskar också... kunde inte motstå en proteinbar att tugga på under kvällens spännande fotbollsmatch. Tur att det inte stod en skål med chips framför mig. Jag gillar inte chips egentligen men med denna rysare på tv:n hade jag säkert ätit som i trance.

Igår var jag tillbaka i tryggheten. Visserligen är det kul att komma iväg på utbildningar och möten med jobbet men det känns bra hemma i sina vanliga rutiner också. Nu har jag två st kurser kvar denna månad, 2 dagar per vecka. Skönt att ha det gjort innan dieten. Stämde av med coachen hur jag ska förhålla mig till maten vid dessa tillfällen. Som sagt, att ha med mellis är inga problem, men lunch, middag samt frukost kan jag äta med de andra. Jag vet hur jag ska fördela på tallriken, protein, kolhydrater och minsta möjliga av "oidentifierade" såser. Mycket grönsaker såklart.

Lite frukost kanske vore bra innan jobbet... tiden rusar fram. See you!

Tvättsvamp

Jag älskar tvättsvampskänslan. Menar alltså inte när kroppen känns fyrkantig och mjuk som en tvättsvamp. Nej, jag menar känslan efter passet när jag sveper proteindrinken. När den smakar sådär gott som bara en "efterträningsdrink" kan göra. När man riktigt kan känna hur energidepåerna fylls på. När varje muskelfiber suge råt sig av näringen. Träning och kost i samspel, vägen till resultat!

Denna känsla har jag njutit av både igår kväll efter benpasset samt idag efter veckans tuffaste pass, hopprepsintervaller. Gårdagens benpass... underbara fredag, bara det gjorde att jag flög fram till gymet. Nerför trappen till gymet och det var precis lagom med folk. För att uttrycka mig på ett märkligt/dumt sätt, det var "rätt" folk där. Jag menar absolut inte att jag ser ner på vissa som tränar. Vi tränar alla på olika sätt och utifrån våra mål och förutsättningar. Men igår var det verkligen "järngänget", de som kör hårt när de tränar, seriöst. På "mitt" gym finns det väl ingen direkt "elit" som tränar, ingen som tävlar vad jag vet iaf. Men det finns motionärer på alla olika nivåer. Jag älskar blandningen av människor, mixen av män/kvinnor, unga/gamla. För det mesta.... Igår var jag taggad för ett riktigt superduper tungt benpass och jag behövde stänga ute omvärlden. Det är lättare en kväll när det inte är överfullt på gymet. Jag respekterar mina vänner på gymet. MEN jag vill också ha viss respekt tillbaka. Det är INTE okej att ha syjunta/konferens och breda ut sig på varenda matta i hörnet för stretch/mage. Det är INTE okej att ockupera varenda bänk vid speglarna för att sitta och snacka med kompisarna. Inte när det finns folk som vill använda redskapen till träning, d v s deras egentliga syfte. Man får liksom ta någon gammal gummimatta och lägga sig mitt i gymet och köra mage eller tränga sig in i hörnet, sen är det lagom lätt att tappa fokus med ett kackel värre än hönshus i öronen. Nog med klagomål!!!

Bra folk, bra musik, det kunde inte gå fel. Benpress i superset med upphopp sög musten ur benen. Avslutade med bonusset benspark där jag körde med varannat ben för att pressa ur det sista. Lovely! Höjde lite här och där. Det kommer succesivt. Om jag fixar 4 reps första gången fixar jag 6 st nästa o s v. Har börjat tänka lite annorlunda kring min träning. Låter bli att bara fokusera på vikten, några siffror hit och dit. Jag jobbar alltmer på att ha maximal kontakt. Att jobba hela övningen igenom, att känna att "rätt" muskel arbetar.

Idag var det alltså dags för veckans utmaning. Mördarpasset. Jag var ärligt talat lite skraj inför passet. Redan igår kväll kom den känslan. Fånigt att känna så för ett träningspass. Men för mig blir det en extra drivkraft, det pumpar igång adrenalinet i kroppen. Jag behöver en push, en utmaning, oavsett om det gäller träning eller jobb. Det tänder mig. Laddade med Eminem i morse... Lose yourself. Älskar inledningen: "If you had one shot, or one opportunity. To seize everything you ever wanted. One moment. Would you capture it or just let it slip?" Hängde med pappa till gymet på hans jobb. Perfekt lokal, folktomt den tiden en lördagförmiddag, gott om plats att husera fritt på. Framför spegeln förflyttades jag till filmens värld. Hade huvudrollen i typ Milliondollar Baby. Jag tränade för att komma i mitt livs form. För att vinna den där titeln och visa hela världen att man kan uppfylla sina drömmar! Fånigt??? Kanske det, men jag vill se varje träningspass som en utmaning. Ett steg mot min dröm. Och det finns bara en väg dit! Att fortsätta kämpa! Hårt jobb, fullt fokus.

Eftersom lördagen ej är schemalagd när det gäller maten passade jag på att fylla på med extra kolisar till lunch. Varma mackor. Självklart på grovt bröd. Den ena med trattkantareller i stuvning gjord på endast lättmjölk och redning, och massor av 17% herrgårdsost. Den andra med kalkon, tomat och mozarellaost. Samma känsla där, som att kroppen suger åt sig energin på ett positivt sätt. Det är inte supernyttigt men det uppfyller ett behov kroppen har. Däremot får jag aldrig denna känsla när jag äter skräpmat. Det spelar ingen roll om jag har sprungit 10 km före, det blir ändå en mer "Bläää-känsla". Jag saknar den inte ett dugg. Har ingen längtan att "lyxa till" mina lördagar med plusmenyn på Mc Donald´s eller en pizza med extra allt från pizzerian. Därför blir det grillad lax ikväll, färsk laxfilé som smakar bäst. Därefter stänger pappa grillsäsongen för detta år. Till laxen blir det rotsaker i ugnen och en sås på turkisk yoghurt och fetaost, recept av Fredrik Paulún.

Ha en fortsatt underbar lördag allihop för det ska jag ha!

Lördagsmellis De Luxe! Mintchokladfluff med lite riven mörk choklad och pumpakärnor.

Dagens investering. Ett par supersköna vantar inför vintern. Blir säkert perfekta på morgonpromenaderna när kylan slår till på allvar.

My way...

Faaaan (ursäkta mitt ovårdade språk såhär på morgonkvisten) vad nöjd jag är. Vilken styrka det är att våga vara sig själv i alla lägen.

Igår var vi på hockeyresa med jobbet. Majoriteten av kunderna var män. Jättetrevlig kväll ska jag väl börja med att säga. Bästa tänkbara upplägg med egen loge, buffé innan matchen, valfri dryck. Just det... valfri dryck, två per person. Jag nöjde mig fint med mineralvatten, en naturell och en citron, snacka om att festa till det mitt i veckan! Det jag vill komma till är att jag är den personlighet jag är, oavsett miljö, oavsett vad som kan tänkas förväntas av mig. Självklart småpratar jag med kunder, är allmänt trevlig, ser till att alla har det bra. Men jag är inte, och kommer aldrig att bli, den typen som kastar mig in i den stora klungan och lägger mig i deras konversation. Jag håller mig på min kant, pratar när tillfälle ges men inte babblar i onödan. Speciellt inte när jag inte känner mig 100% bekväm i situationen. Det är viktigt att inte uppfattas som stroppig av kunderna men jag tyckte att jag skötte mig bra. Jag kanske avvek från den stora massan då jag valde alkoholfritt samt avstod från efterrätten. Men det var faktiskt inget som uppmärksammades vilket var väldigt skönt! Sammanfattningsvis en toppenkväll!!! En rafflande tillställning där tyvärr Malmö stod som segrare.

Känslan att gå sin egen väg gör att jag växer. Det var en styrka att avstå från både alkohol och efterrätt. Men i ärlighetens namn kändes det inte som några uppoffringar. Jag ville inte ha, jag var inte sugen. Jag åt hellre av den goda buffén som serverades. God mat. Först en kall salladsbuffé med alla möjliga goda tillbehör. Varmrätt var halstrad röding med vitvinssås, marinerad lammrostbiff och till det potatisterrin, rostade rotsaker eller vanlig kokt potatis. Tog både en bit röding (utan vitvinssås) och lammrostbiff, potatisterrin och rotsaker. En full tallrik av salladsbuffén blev det också.

Ta ett kliv ur bekvämlighetszonen...

Det är då resultaten kommer. Precis som min teamkompis Emelie skriver "What you put in is what you get out"...

Först och främst vill jag poängtera att det inte handlar om att förminska någon som t ex inte klarar armhävningar på tå, det handlar inte heller om att orka lyfta tyngst vikter. Exempelvis kör jag väldigt lätta vikter i jämförelse med många av de andra tjejerna i teamet. Däremot handlar det om att våga kliva ur sin egen bekvämlighetszon. Utmana sig själv utifrån sina egna förutsättningar. Har man aldrig klarat en armhävning på tå och helt plötsligt gör 3 st är det en jättebra utveckling åt rätt håll. Då har man rätt att känna sig som en världsmästare, åtminstone för en kort stund. Men det finns, och jag ser er varje dag när jag tränar, tjejer som skulle orka så mycket mer. De som gör en armhävning innan de suckar: Jag dör. Två armhävningar: Jag dööööör!!!! Tre armhävningar: Nej, nu döööör jag! Och sen ner i mattan. De hade förmodligen fixat uppåt 10 st om de hade haft rätt inställning och starkare vilja.

Huvudsaken är att man vågar försöka, vågar utmana sig själv. Inte har den där tråkiga mentaliteten att man har misslyckats innan man ens har börjat. De som intalar sig redan innan att de inte kommer att fixa det, att de inte orkar, att de inte hinner träna etc. Typiskt kvinnligt kanske? Men jag har även mött killar med samma låga inställning, speciellt när det gäller tid att hinna träna. Det finns alltid tid för träning, men man måste kanske välja bort något annat, det handlar om prioriteringar i livet.

Våga testa... Lyckas ni inte första gången går det kanske bättre andra eller tredje gången. Om man faller? Res dig upp och borsta av dig dammet. Det sägs att man lär sig av sina misstag. Egentligen... hur mycket skulle vi veta om livet om vi aldrig vågade göra några misstag. Gör om och gör rätt. Personligen har det hänt att jag har varit lite skraj i gymet när jag ska prova ny övning t ex. Men jag provar, kanske klirrar det till bland vikterna så hela gymets blickar faller på mig, då bjuder jag på det, kanske bjuder jag också på ett brett leende. Ska jag nå mina mål måste jag våga. Avslutar med ett kinesiskt ordspråk:

Det högsta är ej att aldrig falla, utan att resa sig efter varje fall...

Vilodag och hockeykväll

Efter en intensiv inledning av veckan tar jag nu en välförtjänt vilodag. Jag har haft svårt för vilodagar. Förmodligen beror det på den uteblivna endorfinkicken jag får av träning, abstinens. Istället för att känna mig pigg och glad känner jag mig oftast mer nedstämd, rastlös och allmänt uttråkad på vilodagar. En del människor har svårt att fatta hur man orkar träna "hela tiden" som de uttrycker sig. Det är ju det som gör att jag orkar resten av livet. För mig är träningen lyckopillret i tillvaron. Självklart har jag mycket annat att glädjas över men utan träning vore mitt liv lite fattigare och framförallt tråkigare. En enda grå vardagslunk utan dessa höjdpunkter när man får ösa på i gymet.

Å andra sidan har jag lärt mig se behovet av vila. Jag brinner för träningen även om min kropp känns sliten. Det är då det sker förändringar och förbättringar intalar jag mig. Men en alltför sliten kropp är en riskfaktor. Skador och sjukdomar lurar bakom gathörnen så det gäller att ge kroppen rejält med återhätmning. Därför gör det inget att det blir två vilodagar på raken denna vecka. Idag och imorgon.

I eftermiddag har vi samlat ihop ett gäng kunder för att åka buss till Tegera Arena i Leksand och kolla på matchen Leksand-Malmö. "Kvällsjobb"... men trevligt sådant. Personligen har jag laddat med Cola Zero och diverse "bra att ha saker" i väskan, Smartshake, proteinbar och äpple. Chefen frågade om jag ville ha öl eller cider men jag avböjde vänligen men bestämt. Uppe på arenan blir det en middagsbuffé innan matchen. Man vet aldrig vad dessa bufféer består av så därför har jag med nödlösningen, en proteinbar och äpple. Det kan även bli sen hemresa så då är det bra att ha pulver till en drink förberedd. Visserligen bör jag kunna äta mig hyffsat mätt på buffén eftersom jag inte går på diet men som sagt uppbyggnad kräver också vissa restriktioner. Kvalitativ muskelmassa ska byggas och då krävs att man stoppar i sig rätt saker.

Efter det jag har testat av nya upplägget kan jag konstatera följande... Kick backs i cable är inte att förakta, den kan ge sjuk träningsvärk i rumpan. Vinklar man dessutom ut benet lite tar det även i insida lår och det känns kan jag lova. Kombinationen lutande flyes med hantlar och armhävningar är super! Jag fick dock räkna med vissa blickar när jag kastade mig ner och körde armhävningar mitt i gymet. Självklart på tå, aldrig ner på knä mitt i gymet. Vissa av gymkillarna såg rentav förvånade ut. Tror de inte att tjejer kan träna tufft och disciplinerat eller. Vi ska väl helst lägga oss på golvet och fnittra, ge upp efter en armhävning liksom. Benpress med upphopp mellan setet är också en "sjuk" kombination, på ett positivt sätt alltså. ;-)

Nu är det dags att dra till jobbet... See you!

På räls...

Det vore dumt att klaga... jag trivs väldigt bra med tillvaron just nu. Det kan gå ett tag mellan tillfällena jag dyker upp här på bloggen. Det är inte prio 1 i livet. Det är kul på alla sätt och vis, och jag är jätteglad om några har tid och lust att följa min enkla blogg, min berättelse om min resa mot målet. Men som sagt att tillbringa tid vid datorn är inte högst upp på agendan för oktober månad. Jag skriver gärna i såväl medgång som motgång men behovet av att skriva är faktiskt större när det blåser motvind. När målbilden inte är lika självklar och när vägen dit inte är lika spikrak. Kanske blir det mer rapportering när det är dietdags för mig... =)

Som det är nu går det mesta som på räls. Motivationen brinner inom mig, jag fylls av inspiration från diverse håll. Med tanke på en överfull kalender är det bra att slå på autopiloten. Träningen är en självklarhet i mitt liv, lika självklart som att jag kliver upp ur sängen på morgonen, klär på mig, äter, borstar tänderna och andra vardagliga rutiner. Den är min klippa att luta mig mot när det blåser inom andra områden. När stressen börjar få överhand då är träningen och gymet min flyktväg. Denna månad kommer att bestå av mycket mer än "bara" träning och mat. Skönt att ha upplägget klart i såna stunder. Det gäller dock att planera och åter planera. Självklart ser jag till att följa upplägget till punkt och pricka i största möjliga mån. Speciellt nu när vi har många roliga saker på G i teamet. Även på jobbet är det mycket på gång. Varje vecka kommer att bestå av aktiviteter utanför arbetstid. Lite stressigt javisst, men det är å andra sidan trevliga saker. Det är också skönt att det kommer såhär månaden före dieten börjar.

Det började redan i fredags med modevisning, två nyöppnade butiker här i stan hade en trevlig happening. Lagom lång kväll, skön musik, bubbel med tilltugg, massor av snygga kläder. På onsdag denna vecka är det hockeyresa med kunder, Leksand- Malmö. Nästa vecka ska jag till Uppsala en heldag på kontaktombudsdag. Veckorna därpå kommer jag att vara i Gävle två dagar per vecka på utbildning vilket betyder hotellvistelse. Det jag ser allra mest fram emot är 15 oktober då jag ska till Sthlm och träffa coachen. Har dessutom bokat in en hotellövernattning så det blir en weekend i huvudstaden. Mycket hotellvistelse kommande månad. =) Jag som älskar hotellfrukostar. Trots att jag inte har börjat dieten måste jag tänka på vad jag stoppar i mig så det blir vissa restriktioner. För mig är inte skräpmat och skit det stora problemet, det är mängden. Det bästa jag vet är en god frukost med t ex grovt bröd, "roliga" pålägg, naturell yoghurt/fil med müsli, kokt ägg. Det är egentligen inte "dålig" mat men det är heller inget jag kan trycka i mig mängder av. Det finns liksom ingen botten i mig. Att en så liten kropp kan rymma så mycket mat...

Nu vet ni iaf att jag lever och mår utmärkt. Har inte strypt mig med hopprepet eller liknande. Tjuvstartade ju nya upplägget i helgen för att testa hopprepspasset. Jösses!!! Körde typ hälften av hopprepsintervallerna och jag kom i ett läge då andningen övergick till ett svagt väsande ljud. Benen skrek, mjölksyran stod upp till öronen, svetten rann. Dessutom är jag totalt kass på att hoppa rep. Jag får börja med att köra "dubbelstuds" mellan hoppen annars "snubblar" jag omgående. Rekordet hamnade på hela 30 hopp i rad... hahahaha. Det var ungefär som att få en elefant att hoppa hopprep. Övning ger färdighet. No chance in hell att jag ger upp. Har hunnit med nya ryggpasset och herregud vad det tog. Vilket upplägg! Jag är salig! Perfekt mix av övningar. Har kikat på passet för framsida ben och ser att det är min tur att köra den himmelska kombinationen av benpress och upphopp! Yes, thank heaven! Eller thank you coachen! Snacka om att träningen är rena lyckopillret.

Nu kör vi ännu en vecka, ända in i kaklet...

Avslutar med lite bilder...

Vacker höstpromenad vid sjön i lördags

Solnedgång vid sjön

Höstfint även inne, nya köksgardiner med tyg från Ikea

Himlen står i brand en tidig morgon

Någon som väntar på att få komma in i värmen när höstkylan kommer