My way...

Faaaan (ursäkta mitt ovårdade språk såhär på morgonkvisten) vad nöjd jag är. Vilken styrka det är att våga vara sig själv i alla lägen.

Igår var vi på hockeyresa med jobbet. Majoriteten av kunderna var män. Jättetrevlig kväll ska jag väl börja med att säga. Bästa tänkbara upplägg med egen loge, buffé innan matchen, valfri dryck. Just det... valfri dryck, två per person. Jag nöjde mig fint med mineralvatten, en naturell och en citron, snacka om att festa till det mitt i veckan! Det jag vill komma till är att jag är den personlighet jag är, oavsett miljö, oavsett vad som kan tänkas förväntas av mig. Självklart småpratar jag med kunder, är allmänt trevlig, ser till att alla har det bra. Men jag är inte, och kommer aldrig att bli, den typen som kastar mig in i den stora klungan och lägger mig i deras konversation. Jag håller mig på min kant, pratar när tillfälle ges men inte babblar i onödan. Speciellt inte när jag inte känner mig 100% bekväm i situationen. Det är viktigt att inte uppfattas som stroppig av kunderna men jag tyckte att jag skötte mig bra. Jag kanske avvek från den stora massan då jag valde alkoholfritt samt avstod från efterrätten. Men det var faktiskt inget som uppmärksammades vilket var väldigt skönt! Sammanfattningsvis en toppenkväll!!! En rafflande tillställning där tyvärr Malmö stod som segrare.

Känslan att gå sin egen väg gör att jag växer. Det var en styrka att avstå från både alkohol och efterrätt. Men i ärlighetens namn kändes det inte som några uppoffringar. Jag ville inte ha, jag var inte sugen. Jag åt hellre av den goda buffén som serverades. God mat. Först en kall salladsbuffé med alla möjliga goda tillbehör. Varmrätt var halstrad röding med vitvinssås, marinerad lammrostbiff och till det potatisterrin, rostade rotsaker eller vanlig kokt potatis. Tog både en bit röding (utan vitvinssås) och lammrostbiff, potatisterrin och rotsaker. En full tallrik av salladsbuffén blev det också.