God morgon! Det är något speciellt med lördagar. Troligen sitter det kvar sen deffen då lördag innebar formcheck, vägning och mätning... och såklart sk "fridag". En del väljer att kalla den "ätardag", andra nöjer sig med att kalla den "fridag" eller "höjardag". Vad man kallar den är en sak och vad man gör den till är en annan sak. Ibland läser man rena skräckexemplen på frosseri. Personligen passar det bättre att lägga ribban på en lagom (typiskt svenskt) nivå. Friare med maten och då framförallt bra mat, mat jag kan äta mycket av utan att det gör för mycket skada. Rena produkter och mat som innehåller näring. Mat som kroppen kan använda som byggstenar för att bli starkare, snabbare och friskare. Oavsett om jag får eller inte får vill jag inte stoppa i mig en massa halvfabrikat och annat skräp. Jämför det med vår vackra natur som vi värnar om. Det skulle kännas helknäppt att slänga sopor och avfall i en älv eller sjö eller på någon annan vacker plats i naturen. På samma sätt slänger jag inte skräp i min underbara värdefulla kropp. En klyscha men ack så sann: Man har bara en kropp, var rädd om den. Jag vill att min kropp ska vara hel och frisk lång tid framöver. Vi har förhoppningsvis många äventyr vi ska hinna uppleva tillsammans, spännande utmaningar och nya mål som ska uppnås.
Åter till spåret... jo på lördagsmornar vaknar jag väldigt tidigt och ligger och vänder och vrider på mig. Ungefär som när man var liten och fyllde år eller på julaftons morgon. Idag var det bakning på schemat. Och herregud vad goda frukostbullarna blev! Gjorde enligt detta recept. Med vissa små justeringar. Jag använde mig av sojamjöl istället för mandelmjöl då jag är allergisk mot mandel. Dessutom hade jag inga chiafrön hemma men jag tog lite psylliumfrön och extra linfrön. Hade även i lite havrekärnor för att få ett grövre bröd. Blev superbra! Snabbt och smidigt. Tror att det tog 20 minuter inkl gräddning (bara 10 min i ugnen). Passade på att plocka ihop och diska under tiden de stod inne i ugnen så det hade förmodligen tagit längre tid att gå ner på stan och köpa bröd på bageriet.
Ha en fortsatt trevlig lördag!
lördag 20 oktober 2012
fredag 19 oktober 2012
It feels like home
Förra helgens träningsdate med Klaudia resulterade i 2 (nästan 3) dagars osannolik träningsvärk i benen. Mina ben ville typ begära skilsmässa från resten av mig. Frågade coachen om hon kände likadant i söndags men till min stora besvikelse kände hon inte alls speciellt mycket. Hur som helst var det ett obeskrivligt grymt benpass. När man känner sig som en maskin. Såna tillfällen ska man passa på att njuta av nu under uppbyggnad för under dieten är de mer sällsynta. Ofta innebär träning med PT / coach att den går bredvid och "bara" instruerar en. Men med Klaudia kör vi tillsammans som träningspartners, sk "medträningspass". Enligt mitt tycke ger dessa pass mycket mer och framförallt inspirerar det oerhört att träna tillsammans med ett proffs.
Veckan har runnit iväg i rasande tempo. Precis som majoriteten av befolkningen är jag trött, nej förresten TRÖTT med stora bokstäver, på detta väder. Känns som hela sommaren har varit en lååång höst och nu ännu mer höst. Vanligtvis kan jag tycka att hösten är en väldigt fin årstid men inte när bara är grått och blött. Däremot njuter jag av soliga höstdagar med alla dess färger. När jag gör en tillbakablick ser jag att jag ofta är som lyckligast på hösten. Ser den som en nystart, det är en chans att börja något nytt, drömmar får liv, framtidsplaner tar form osv. Mörkret har jag inte heller något emot, mysigt att tända ljus och krypa ner under filten i soffan. Snö och vinter avskyr jag så den får gärna dröja.
Har haft en härlig känsla på träningspassen under veckan. Har verkligen hittat ett gym jag trivs på. Vi är ett gäng som är där varje dag, samma tid på eftermiddagen. De flesta av oss är "ensamvargar". Vi känner igen varandra men det räcker med ett "hej" eller bara en enkel nickning, inget onödigt snack. Det är full fokusering och tung träning som gäller. Majoriteten av "järngänget" är av manligt kön förutom mig och en tjej till, en tjej med rätt inställning. Det var häftig betraktelse häromdan när jag vilade mellan två set. Jag och den där tjejen ensamma bland alla grabbar bland vikter och hantlar. Ganska låg volym på musiken vilket gjorde att jag kunde höra hur alla jobbade, små stön, flåsande, inga ångestvrål men maximal ansträngning. Man kunde nästan ta på stämningen, det var magiskt. I gruppträningssalen intill var det fullt tjo och tjim med enbart kvinnor, typ Zumba eller liknande pass. Alla har sin grej som man gillar och huvudsaken är ATT man tränar inte VAD man tränar, men just i det ögonblicket blev det en sån tydlig uppdelning mellan könen. Inget är rätt eller fel men jag vet vad jag vill och det ger mig en känsla av harmoni i träningen, ett flow. Återigen en magisk känsla av att ha hittat just MIN grej. Hittat hem helt enkelt.
Nu mina vänner ska jag njuta av fredagskvällen. Lövbiffswok och därefter en proteinbar och Cola zero. Har dessutom precis kommit hem från 90 minuter ansiktsbehandling med massage. Livskvalité. Nu ska jag gå igenom ett brödrecept inför lördagens lyxfrukost. Återkommer kanske med resultatet om det går enligt planerna. =)
Veckan har runnit iväg i rasande tempo. Precis som majoriteten av befolkningen är jag trött, nej förresten TRÖTT med stora bokstäver, på detta väder. Känns som hela sommaren har varit en lååång höst och nu ännu mer höst. Vanligtvis kan jag tycka att hösten är en väldigt fin årstid men inte när bara är grått och blött. Däremot njuter jag av soliga höstdagar med alla dess färger. När jag gör en tillbakablick ser jag att jag ofta är som lyckligast på hösten. Ser den som en nystart, det är en chans att börja något nytt, drömmar får liv, framtidsplaner tar form osv. Mörkret har jag inte heller något emot, mysigt att tända ljus och krypa ner under filten i soffan. Snö och vinter avskyr jag så den får gärna dröja.
Har haft en härlig känsla på träningspassen under veckan. Har verkligen hittat ett gym jag trivs på. Vi är ett gäng som är där varje dag, samma tid på eftermiddagen. De flesta av oss är "ensamvargar". Vi känner igen varandra men det räcker med ett "hej" eller bara en enkel nickning, inget onödigt snack. Det är full fokusering och tung träning som gäller. Majoriteten av "järngänget" är av manligt kön förutom mig och en tjej till, en tjej med rätt inställning. Det var häftig betraktelse häromdan när jag vilade mellan två set. Jag och den där tjejen ensamma bland alla grabbar bland vikter och hantlar. Ganska låg volym på musiken vilket gjorde att jag kunde höra hur alla jobbade, små stön, flåsande, inga ångestvrål men maximal ansträngning. Man kunde nästan ta på stämningen, det var magiskt. I gruppträningssalen intill var det fullt tjo och tjim med enbart kvinnor, typ Zumba eller liknande pass. Alla har sin grej som man gillar och huvudsaken är ATT man tränar inte VAD man tränar, men just i det ögonblicket blev det en sån tydlig uppdelning mellan könen. Inget är rätt eller fel men jag vet vad jag vill och det ger mig en känsla av harmoni i träningen, ett flow. Återigen en magisk känsla av att ha hittat just MIN grej. Hittat hem helt enkelt.
Nu mina vänner ska jag njuta av fredagskvällen. Lövbiffswok och därefter en proteinbar och Cola zero. Har dessutom precis kommit hem från 90 minuter ansiktsbehandling med massage. Livskvalité. Nu ska jag gå igenom ett brödrecept inför lördagens lyxfrukost. Återkommer kanske med resultatet om det går enligt planerna. =)
lördag 13 oktober 2012
Time out
Har haft en lååång time out från bloggandet. Har varit hyfsat aktiv på Facebook eftersom det inte tar lika mycket tid. Har ägnat tiden åt annat... åt att träna, äta, vila, sova, jobba, det som kallas livet. Dessutom har jag haft förmånen att spendera 3 veckor i underbara Alanya, delade upp vistelsen på 1 vecka i augusti samt 2 veckor i september. Detta gjorde att jag bara hann hem och vända mellan resorna, hem och packa upp, tvätta och packa ner igen. Att resorna låg så pass tätt gjorde också att jag aldrig hann landa ordentligt och komma in i den gråa vardagen. Kändes som en hel månad då jag levde det ljuva semesterlivet. Det jag saknar mest från semestern är den totala avslappning jag upplevde, både mental och fysisk. Att ta dagarna som de kom, att somna in under parasollet på stranden till vågornas brus, att bara vara.
Men när jag väl är hemma trivs jag bra med mina rutiner. Den "grå vardagen" är inte så grå utan den piggas upp av små saker / färgklickar. Det gäller bara att kunna ta tillvara på dessa, att fånga de små ögonblicken, att uppskatta sånt som vi annars tar förgivet. Självklart kan man ibland ha en anledning att vara ledsen, sur, orolig, vad det nu må vara. Men när dessa känslor kommer krypande utan anledning handlar det om inställning. Jag är en känslosam person. Det går upp och ner. Behöver bara bli bättre på att hantera dessa svängningar. Drabbas lätt av tristess och behöver ständigt nya mål att jobba mot. Detta för mig vidare in på nästa ämne... TRÄNINGEN.
Har fått mycket frågor efter tävlingen. Mestadels om hur det gick men även om fortsättningen. Har kommit på mig själv att när folk frågor hur det gick svarar jag direkt att jag kom sist i min klass. Hinner inte ens tänka till innan svaret hoppar ur min mun. JAG KOM SIST. Okej, det är ju egentligen det folk vill veta, hur gick det? = vilken plats kom du på?. Men varför inte berätta hur jag upplevde tävlingen istället. Det var bland det häftigaste jag någonsin har gjort. En adrenalinkick att stå på scenen. Tror knappt att jag fattade vad jag gjorde när jag tog mina stapplande steg ut på scenen. Lilla jag tjejen med scenskräck som skakade av nervositet i skolan när man skulle stå inför klassen och hålla föredrag, men som varje gång gjorde det ändå och klarade det, kanske inte med MVG men med ett G. Jag har uppnått mitt stora träningsmål som jag har kämpat för i mer än 5 år. Det är f-n inte illa. Direkt efter tävlingen var det massor av revanschlust som fyllde mig, vilket kanske bidrog till att jag aldrig tillät mig glädjas och ge mig själv den återhämtning jag behövde. Därför kom semestern mer än lägligt och under dessa veckor gav jag mig och min kropp välförtjänt vila och påfyllning med energi. En del av påfyllningen i form av mat och dryck... detta har visat sig på vågen och formen, + 10 kg sen tävlingen vilket innebär runt 47 kg i mitt fall. Nu är det dock fortsatt överskott / uppbyggnad som gäller men med rätt sorts energi, jag vill bli fit inte fet. Nästa tävling blir tidigast Lucia 2013. Mindre än ett år räcker inte för att ge några synliga resultat.
Jag kommer att fortsätta min satsning mot målet tillsammans med ny coach, ingen mindre än Klaudia Larson. Därmed lämnar jag Team Pure Fitness och tackar coach Madde och teamkompisar för den tiden som varit. Kommer att sakna det gamla gänget men vi kommer säkert att ses i diverse sammanhang framöver. Önskar er alla stort lycka till i framtiden! För min del känns det här beslutet helt rätt! Känner stor spänning och förväntan inför kommande utmaningar! Apropå min nya coach... i eftermiddag väntar ett benpass tillsammans med denna grymma brud. Vi har kört ett antal pass tillsammans redan under våren och sommaren. Även om vi är på helt olika nivåer känns det som vi har samma inställning till träningen. Dessutom finns hon på betydligt närmare avstånd, bara 2,5 mil från min hemort.
Om jag nu har några "trogna" läsare hoppas jag ni hänger med på denna "resa". =) Let´s go!
Men när jag väl är hemma trivs jag bra med mina rutiner. Den "grå vardagen" är inte så grå utan den piggas upp av små saker / färgklickar. Det gäller bara att kunna ta tillvara på dessa, att fånga de små ögonblicken, att uppskatta sånt som vi annars tar förgivet. Självklart kan man ibland ha en anledning att vara ledsen, sur, orolig, vad det nu må vara. Men när dessa känslor kommer krypande utan anledning handlar det om inställning. Jag är en känslosam person. Det går upp och ner. Behöver bara bli bättre på att hantera dessa svängningar. Drabbas lätt av tristess och behöver ständigt nya mål att jobba mot. Detta för mig vidare in på nästa ämne... TRÄNINGEN.
Har fått mycket frågor efter tävlingen. Mestadels om hur det gick men även om fortsättningen. Har kommit på mig själv att när folk frågor hur det gick svarar jag direkt att jag kom sist i min klass. Hinner inte ens tänka till innan svaret hoppar ur min mun. JAG KOM SIST. Okej, det är ju egentligen det folk vill veta, hur gick det? = vilken plats kom du på?. Men varför inte berätta hur jag upplevde tävlingen istället. Det var bland det häftigaste jag någonsin har gjort. En adrenalinkick att stå på scenen. Tror knappt att jag fattade vad jag gjorde när jag tog mina stapplande steg ut på scenen. Lilla jag tjejen med scenskräck som skakade av nervositet i skolan när man skulle stå inför klassen och hålla föredrag, men som varje gång gjorde det ändå och klarade det, kanske inte med MVG men med ett G. Jag har uppnått mitt stora träningsmål som jag har kämpat för i mer än 5 år. Det är f-n inte illa. Direkt efter tävlingen var det massor av revanschlust som fyllde mig, vilket kanske bidrog till att jag aldrig tillät mig glädjas och ge mig själv den återhämtning jag behövde. Därför kom semestern mer än lägligt och under dessa veckor gav jag mig och min kropp välförtjänt vila och påfyllning med energi. En del av påfyllningen i form av mat och dryck... detta har visat sig på vågen och formen, + 10 kg sen tävlingen vilket innebär runt 47 kg i mitt fall. Nu är det dock fortsatt överskott / uppbyggnad som gäller men med rätt sorts energi, jag vill bli fit inte fet. Nästa tävling blir tidigast Lucia 2013. Mindre än ett år räcker inte för att ge några synliga resultat.
Jag kommer att fortsätta min satsning mot målet tillsammans med ny coach, ingen mindre än Klaudia Larson. Därmed lämnar jag Team Pure Fitness och tackar coach Madde och teamkompisar för den tiden som varit. Kommer att sakna det gamla gänget men vi kommer säkert att ses i diverse sammanhang framöver. Önskar er alla stort lycka till i framtiden! För min del känns det här beslutet helt rätt! Känner stor spänning och förväntan inför kommande utmaningar! Apropå min nya coach... i eftermiddag väntar ett benpass tillsammans med denna grymma brud. Vi har kört ett antal pass tillsammans redan under våren och sommaren. Även om vi är på helt olika nivåer känns det som vi har samma inställning till träningen. Dessutom finns hon på betydligt närmare avstånd, bara 2,5 mil från min hemort.
Om jag nu har några "trogna" läsare hoppas jag ni hänger med på denna "resa". =) Let´s go!
onsdag 20 juni 2012
Time to wake up...
Vaknade som vanligt före klockan ringde och kunde omöjligt somna om. Det är mycket som går runt i huvudet på mig just nu, förutom träning, tävling, fitness är det även Midsommarplaner och allt annat kul som väntar under sommaren. Jag älskar livet och detta lyckorus gör att jag bara vill stiga upp ur sängen och ta tillvara på varje liten sekund. Jag är fylld av motivation och energi trots att det inte ens har gått en vecka sen jag avslutade en lång tävlingssatsning. Avslutade kapitel 1 ska jag väl tillägga... fortsättning följer. När kapitel 2 påbörjas kan jag inte exakt säga i dagsläget, ska ge mig åtminstone ett par veckor att landa. Under dessa veckor kommer jag garanterat att besöka gymmet men endast träna det jag vill och känner för efter dagsform.
Eftersom jag ändå gick upp och laddade kaffebryggaren bestämde jag mig för att ta en liten morgonpromenix. Har blivit några kortare promenader samt en lugn cykeltur denna vecka. Låter kroppen vakna upp i sin egen takt. Men den där j-a kroppen vill inte samma som huvudet. Under deffen när jag var i ett kritiskt skede och behövde förbränna maximalt då ville huvudet jogga men kroppen var tvärslut. Nu när huvudet säger åt kroppen att ta det lugnt då har kroppen massor av överskottsenergi som bara måste ut. Cardioträning är ju inget som kommer att ligga i fokus under kommande satsning. Däremot tycker jag att man ska ta tillvara på sommarmornar som dessa, därför kommer jag att fortsätta med kortare vändor nu under sommaren men samtidigt se till att verkligen äta ordentligt. Det senare lär dock inte vara något problem för mig... älskar all god och näringsrik mat livet har att erbjuda.
Fortsätter smälta intryck från helgen och för varje dag som går blir jag alltmer säker, vill "göra om och göra rätt". =) Har ett hårt jobb framför mig. Deffen var bara ett förspel det är nu allvaret börjar. Tävlingen blev en väckarklocka. Det är under uppbyggnadsperioden allt avgörs, det som kommer att synas där på scenen, under deffen ska det bara skalas bort lite på ytan. Har fått många peppande kommentarer både från folk jag känner och från andra. Har även fått feedback från självaste huvuddomaren. Jag mailade och snacka om att jag blev paff när han ringde upp mig. Ett mycket givande samtal!
Nä, nu väntar en underbar frukost. Hm... gröt, fil, müsli, knäckemackor, kokt ägg... se vad jag är sugen på idag. Frihet!
Eftersom jag ändå gick upp och laddade kaffebryggaren bestämde jag mig för att ta en liten morgonpromenix. Har blivit några kortare promenader samt en lugn cykeltur denna vecka. Låter kroppen vakna upp i sin egen takt. Men den där j-a kroppen vill inte samma som huvudet. Under deffen när jag var i ett kritiskt skede och behövde förbränna maximalt då ville huvudet jogga men kroppen var tvärslut. Nu när huvudet säger åt kroppen att ta det lugnt då har kroppen massor av överskottsenergi som bara måste ut. Cardioträning är ju inget som kommer att ligga i fokus under kommande satsning. Däremot tycker jag att man ska ta tillvara på sommarmornar som dessa, därför kommer jag att fortsätta med kortare vändor nu under sommaren men samtidigt se till att verkligen äta ordentligt. Det senare lär dock inte vara något problem för mig... älskar all god och näringsrik mat livet har att erbjuda.
Fortsätter smälta intryck från helgen och för varje dag som går blir jag alltmer säker, vill "göra om och göra rätt". =) Har ett hårt jobb framför mig. Deffen var bara ett förspel det är nu allvaret börjar. Tävlingen blev en väckarklocka. Det är under uppbyggnadsperioden allt avgörs, det som kommer att synas där på scenen, under deffen ska det bara skalas bort lite på ytan. Har fått många peppande kommentarer både från folk jag känner och från andra. Har även fått feedback från självaste huvuddomaren. Jag mailade och snacka om att jag blev paff när han ringde upp mig. Ett mycket givande samtal!
Nä, nu väntar en underbar frukost. Hm... gröt, fil, müsli, knäckemackor, kokt ägg... se vad jag är sugen på idag. Frihet!
tisdag 19 juni 2012
Första summering... en salig röra av känslor
Då var tävlingsdebuten avklarad. Omöjligt att få med alla intryck och känslor av upplevelsen i en text. Sista veckorna inför tävlingen var ganska jobbiga ska jag erkänna. Orkelös i gymmet, grinig och irriterad på allt och alla. Stackars min omgivning.
Har inte smält allting än så jag skriver mer om tävlingen sen. Några reflektioner...
Body Fitness är en bedömningssport och alla har rätt till sin åsikt. Jag kan hålla med om att jag var i tunnaste laget när jag ser bilderna efteråt. Visste redan innan att jag behöver mer muskler men ville ändå göra debuten för att få testa på att stå på scenen. Visste som sagt redan innan vad jag har framför mig... en rejäl uppbyggnadsperiod, en långsiktig plan med tung träning och rätt mängd mat för att bygga maximalt med muskler. Behöver en grund innan jag kan ge mig på en ny tävlingssatsning. Men jag är revanschsugen!!! En dag... I´ll be back.
Jag var sjukt nervös sista dagarna innan tävlingen, ända fram till tävlingsdagen för då byttes nervositeten mot otålighet. Ville bara upp på scenen och köra. Hatade att behöva vänta då klasserna före drog ut på tiden. Samtidigt gillade jag atmosfären bakom scenen. Riskakor, Nutellaburkar, sylttuber... smink och hårspray... allt i en enda röra. På en del lyste nervositeten igenom medan andra verkade oberörda och bara förväntansfulla. Trots alla känslor var det en trevlig stämning mellan oss tävlande inkl coacher.
Det finns mycket jag skulle kunnat ha gjort bättre om man ser till posering och scenframträdande. Mer självsäkerhet och utstrålning, bättre posering, det finns massor att jobba på. Och det kommer jag att göra.
Några av er vet säkert att det har blivit en debatt efteråt. Jag, och fler med mig, var väldigt smala vilket man ser på bilderna efteråt. Men att skriva om anorexia och liknande utan att man känner personen i fråga känns lite absurdt. Ska man skratta eller gråta liksom. Önskar att dessa personer hade sett mina måltider lör+sön. Avslutade lördagskvällen med ett Friscomål på Max med cheddardip till stripsen, då var kl 22 och inte f-n gick jag upp på rummet och spydde upp maten. Var visserligen äckligt proppmätt. Innan dess hade jag firat med en grekisk måltid, halloumigratinerad fläskfilé med klyftpotatis, tsatziki och vitlöksbröd... och en Pepsi Max såklart. På vägen mellan Alingsås och Örebro där vi hade hotell bokat hann jag med en Lakritspuck, proteinbar och lite smågodis. Söndagen började med hotellfrukost som var underbar. Helt tomt i matsalen när jag klev in kl 7:00, lugnt och skönt och massor att välja på, brödsorter, pålägg, yoghurt, fil, müsli, flingor, frön, bär, frukt, ägg. Resten av söndagen gick jag runt och var lika proppmätt som på lördagskvällen. Mammas pannkakor med sylt och grädde till lunch och tacos till middag. Senaste dagarna har jag styrt upp kosten någorlunda igen med bra mat men större mängd.
Nog om detta... Att okända människor skriver dumma kommentarer kan jag ta, bara att låta det rinna av som vatten. Men man tycker att ens närstående kunde visa lite respekt. En sak som har slagit mig är hur lätt det är att häva ur sig kommentarer om en smal person medan man säkert inte skulle göra detsamma om man hade gått upp mycket i vikt. Det är som att jag skulle säga typ: "Du ser ut som en hösäck" till någon som har dålig hållning och är otränad. Eller varför inte ge en käftsmäll som denna: "Du ser ut som ett fetto" när någon har gått upp i vikt.
Nu ska jag hem till mamma och prata av mig lite... lägga upp Midsommarplanerna också. =)
Har inte smält allting än så jag skriver mer om tävlingen sen. Några reflektioner...
Body Fitness är en bedömningssport och alla har rätt till sin åsikt. Jag kan hålla med om att jag var i tunnaste laget när jag ser bilderna efteråt. Visste redan innan att jag behöver mer muskler men ville ändå göra debuten för att få testa på att stå på scenen. Visste som sagt redan innan vad jag har framför mig... en rejäl uppbyggnadsperiod, en långsiktig plan med tung träning och rätt mängd mat för att bygga maximalt med muskler. Behöver en grund innan jag kan ge mig på en ny tävlingssatsning. Men jag är revanschsugen!!! En dag... I´ll be back.
Jag var sjukt nervös sista dagarna innan tävlingen, ända fram till tävlingsdagen för då byttes nervositeten mot otålighet. Ville bara upp på scenen och köra. Hatade att behöva vänta då klasserna före drog ut på tiden. Samtidigt gillade jag atmosfären bakom scenen. Riskakor, Nutellaburkar, sylttuber... smink och hårspray... allt i en enda röra. På en del lyste nervositeten igenom medan andra verkade oberörda och bara förväntansfulla. Trots alla känslor var det en trevlig stämning mellan oss tävlande inkl coacher.
Det finns mycket jag skulle kunnat ha gjort bättre om man ser till posering och scenframträdande. Mer självsäkerhet och utstrålning, bättre posering, det finns massor att jobba på. Och det kommer jag att göra.
Några av er vet säkert att det har blivit en debatt efteråt. Jag, och fler med mig, var väldigt smala vilket man ser på bilderna efteråt. Men att skriva om anorexia och liknande utan att man känner personen i fråga känns lite absurdt. Ska man skratta eller gråta liksom. Önskar att dessa personer hade sett mina måltider lör+sön. Avslutade lördagskvällen med ett Friscomål på Max med cheddardip till stripsen, då var kl 22 och inte f-n gick jag upp på rummet och spydde upp maten. Var visserligen äckligt proppmätt. Innan dess hade jag firat med en grekisk måltid, halloumigratinerad fläskfilé med klyftpotatis, tsatziki och vitlöksbröd... och en Pepsi Max såklart. På vägen mellan Alingsås och Örebro där vi hade hotell bokat hann jag med en Lakritspuck, proteinbar och lite smågodis. Söndagen började med hotellfrukost som var underbar. Helt tomt i matsalen när jag klev in kl 7:00, lugnt och skönt och massor att välja på, brödsorter, pålägg, yoghurt, fil, müsli, flingor, frön, bär, frukt, ägg. Resten av söndagen gick jag runt och var lika proppmätt som på lördagskvällen. Mammas pannkakor med sylt och grädde till lunch och tacos till middag. Senaste dagarna har jag styrt upp kosten någorlunda igen med bra mat men större mängd.
Nog om detta... Att okända människor skriver dumma kommentarer kan jag ta, bara att låta det rinna av som vatten. Men man tycker att ens närstående kunde visa lite respekt. En sak som har slagit mig är hur lätt det är att häva ur sig kommentarer om en smal person medan man säkert inte skulle göra detsamma om man hade gått upp mycket i vikt. Det är som att jag skulle säga typ: "Du ser ut som en hösäck" till någon som har dålig hållning och är otränad. Eller varför inte ge en käftsmäll som denna: "Du ser ut som ett fetto" när någon har gått upp i vikt.
Nu ska jag hem till mamma och prata av mig lite... lägga upp Midsommarplanerna också. =)
onsdag 6 juni 2012
Korten på bordet...
Okey... here we go!
Juli 2012, under uppbyggnad... Inga kommentarer.
Januari 2012
Januari 2012
Mars 2012 (snyggt med lappen som sticker upp)
Smygtitt... dagsformen mitten av maj 2012, ca 4 veckor innan tävling
Smyggtitt nr 2... kunde inte låta bli att ta med denna. Äntligen kan jag använda bikini utan bygel... något jag har skällt om år efter år eftersom de läckraste och mest ungdomliga bikinisar ofta är utan bygel. Jag har fått nöja mig med "tantsortimentet", tycker det är orättvist när man bara är typ "20+". ;-)
Och till er som nu tänker: "HAHA.. den där har hon vuxit ur ett par dagar efter att dieten avslutas". Jag har tagit till lite marginal i storlek och eftersom brösten försvann först antar jag att de kommer tillbaka sist.
Apropå det har jag funderat mer och mer på "livet efter tävlingen". I ena stunden låter jag reptilhjärnan styra och den skenar iväg med det ena frosseriet efter det andra. Men när jag samlar mig och tänker logiskt och klart inser jag att det inte är jag, det är inte mina värderingar, inte enligt mina ideal. Direkt efter tävlingen kommer jag att låta den primitiva delen av hjärnan bestämma. Pappa kommer att få klara direktiv var vi ska för att inta första måltiden i frihet. Söndagen börjar med hotellfrukost. Även söndagen kommer jag att vara totalt fri och äta det jag är sugen på. Veckan därpå kommer jag att återgå till striktare schema mån-tors, höja kalorimängden men hålla mig till bra mat. Men sen är det midsommar för hela slanten... TJOHO kunde inte komma mer lägligt. Silltårta, färskpotatis, lax i alla möjliga varianter, ägghalvor med räkor, pajer och en liiiten liten snaps slinker säkert ner. Förhoppningvis hinner vi få svenska jordgubbar också vilket innebär en traditionell jordgubbstårta eller cheesecakevariant.
Efter midsommar är det "back to reality". Alltmer börjar en plan ta form. En plan som innebär balans, frihet under ansvar, näringsrik, fräsch mat: färgglada grönsaker, bär, frukter, quinoa, bönor, linser, rotfrukter, hembakt grovt bröd med hela korn, hemmagjord müsli, naturell yoghurt, sojamjölk, kyckling, kalkon, kött, tonfisk, lax, makrill, avocado, frön, oljor... Mmmm... och ÄGG, hur kunde jag missa det, guds gåva till människan. Har funderat på olika spår gällande kosten, t ex periodisk fasta, Paleo, ISO-dieten. Jag är ju som bekant en "allt eller inget" person som antingen vill gå in för något 100% eller inte alls. Men jag tror att jag först ska hitta en bra balans innan jag ger mig på nästa steg.
Sådär, avslutar med en bildbomb. Matporr... ;-)
Drömfrukost, havregrynsgröt med vispad äggvita, sojamjölk, banan, goji- och mullbär, rostade solrosfrön och självklart kanel.
Drömglassen, i särklass godaste glassen enligt mig. Ananassmaken är en given favorit, tätt följd av choklad och päron.
Och så slutligen några semesterbilder... "det ljuva livet". Frukost uppdukad på balkongen.
Det typiska turkiska brödet tillsammans med ett par olika röror. Börjar man kan man inte sluta. Ser stort ut men det försvinner snabbare än man hinner blinka.
Till sist... jag tillsammans med givna semesterpolaren Efes. Iskall och immig. Det är trots allt "bara" ett par veckor per år och en kväll vid Medelhavet med 30 grader i luften smakar det mycket gott. Skål alla vänner!
lördag 19 maj 2012
4 veckor...
Obegripligt nära.
Efter förra veckans notering av vikt förstår jag att folk undrar hur lång/kort jag är... Kan upplysa om att jag endast är typ 2 äpplen hög, 150 cm. Känner mig som en minimänniska just nu. =) Märkte detta häromdan när det blåste som värst, en rejäl vindpust och jag hamnade halvvägs ner i diket. Egentligen känns det helknäppt när jag inser att den totala viktminskningen från november är hela 12 kg... på "lilla" mig som alla säger. Var tvungen att känna på en 12 kg hantel igår för att fatta.
Vikten ligger stabilt från förra helgens vägning. Ingen fara på taket. Har faktiskt råd med en liten uppgång utan att det är någon fara. Har tagit det ganska soft med cardion denna vecka. Har utfört morgoncardion som har bestått av promenader på ca 75 minuter, ett par dagar har jag cyklat 60 minuter istället. Igår fick jag en underbar start på fredagen, tog mountainbiken och cyklade ut längs landsvägen. Cyklade genom små byar, genom lite skog, ut i öppna jordbrukslandsskap. Tittade ut över det vackra landskapet, försommarens grönska, de blå bergen i horisonten, fågelkvitter, soluppgång. Hänförande! En känsla av frihet och att vara levande! Morgoncardio utförs inte endast i fettförbrännande syfte utan det är även balsam för själen. Jag älskar den stunden när jag kan samla mina tankar utan störande moment. Se hur dagen vaknar till liv.
Alltså jag har tagit det relativt lugnt med cardion. Ingenting efter styrkan vilket har fått mig att klättra på väggarna. Borde föredra detta scenario framför att behöva "panikdeffa" sista 4 veckorna men jag blir så j-a rastlös. Nu kommer jag att börja köra kortare cardio efter styrkan men samtidigt justera upp energiintaget en aning. De sk fridagarna är ett minne blott, nu ligger jag på en jämn nivå veckans alla dagar. Håller mig till dietmat, inget skit! Känns helt okej eftersom jag föredrar bra mat men ökad mängd.
Jag vill äta mycket! Bli mätt! Det är nog det jag har saknat mest under dieten. Inte skräpmat, godis och liknande. Då längtar jag mer efter en riktigt god glass, typ Magnum Infinity eller en Lakritspuck. 4 veckor kvar och jag har omedvetet(??) börjat snegla ner i glassdisken på affären, läsa tidningen Buffé igen, titta på hemsidor efter läckra tårtrecept till midsommar (jordgubbsmoussetårta låter ganska lockande). För mig finns ingen längtan efter halvfabrikat eller sliskigt smågodis utan hellre en hembakt cheesecake eller kladdkaka med en klick grädde och färska jordgubbar. Och mat... grillat kött, lax, rotfrukter, färskpotatis, hembakt matbröd med avocado och kalkon, äggmacka.
Nej nu är det dags att gå ut och möta denna dag! Ha en underbar lördag!
Efter förra veckans notering av vikt förstår jag att folk undrar hur lång/kort jag är... Kan upplysa om att jag endast är typ 2 äpplen hög, 150 cm. Känner mig som en minimänniska just nu. =) Märkte detta häromdan när det blåste som värst, en rejäl vindpust och jag hamnade halvvägs ner i diket. Egentligen känns det helknäppt när jag inser att den totala viktminskningen från november är hela 12 kg... på "lilla" mig som alla säger. Var tvungen att känna på en 12 kg hantel igår för att fatta.
Vikten ligger stabilt från förra helgens vägning. Ingen fara på taket. Har faktiskt råd med en liten uppgång utan att det är någon fara. Har tagit det ganska soft med cardion denna vecka. Har utfört morgoncardion som har bestått av promenader på ca 75 minuter, ett par dagar har jag cyklat 60 minuter istället. Igår fick jag en underbar start på fredagen, tog mountainbiken och cyklade ut längs landsvägen. Cyklade genom små byar, genom lite skog, ut i öppna jordbrukslandsskap. Tittade ut över det vackra landskapet, försommarens grönska, de blå bergen i horisonten, fågelkvitter, soluppgång. Hänförande! En känsla av frihet och att vara levande! Morgoncardio utförs inte endast i fettförbrännande syfte utan det är även balsam för själen. Jag älskar den stunden när jag kan samla mina tankar utan störande moment. Se hur dagen vaknar till liv.
Alltså jag har tagit det relativt lugnt med cardion. Ingenting efter styrkan vilket har fått mig att klättra på väggarna. Borde föredra detta scenario framför att behöva "panikdeffa" sista 4 veckorna men jag blir så j-a rastlös. Nu kommer jag att börja köra kortare cardio efter styrkan men samtidigt justera upp energiintaget en aning. De sk fridagarna är ett minne blott, nu ligger jag på en jämn nivå veckans alla dagar. Håller mig till dietmat, inget skit! Känns helt okej eftersom jag föredrar bra mat men ökad mängd.
Jag vill äta mycket! Bli mätt! Det är nog det jag har saknat mest under dieten. Inte skräpmat, godis och liknande. Då längtar jag mer efter en riktigt god glass, typ Magnum Infinity eller en Lakritspuck. 4 veckor kvar och jag har omedvetet(??) börjat snegla ner i glassdisken på affären, läsa tidningen Buffé igen, titta på hemsidor efter läckra tårtrecept till midsommar (jordgubbsmoussetårta låter ganska lockande). För mig finns ingen längtan efter halvfabrikat eller sliskigt smågodis utan hellre en hembakt cheesecake eller kladdkaka med en klick grädde och färska jordgubbar. Och mat... grillat kött, lax, rotfrukter, färskpotatis, hembakt matbröd med avocado och kalkon, äggmacka.
Nej nu är det dags att gå ut och möta denna dag! Ha en underbar lördag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)