Brustet hjärta eller sårad stolthet? Svårt att tolka sina egna känslor ibland. Besvikelse, ilska... Känslan av att bli eliminerad utan förklaring. Ett sms slog ner som en blixt från klar himmel på lördagskvällen och vände upp och ner på min stabila tillvaro. Samtidigt var det bra att få veta det nu innan det hann bli mer allvar. Jag har min stolthet i behåll även om den har fått en käftsmäll. Jag går vidare med rak rygg och huvudet högt. För ett par veckor sedan skrev jag: "Bitterhet är människans största fiende". Därför väljer jag att blicka framåt. Men det handlar inte bara om stolthet och bitterhet. Det fanns andra känslor. Vi hade lärt känna varandra, det kändes bra, vi kunde prata om allt. Vi blev vänner. Men det hade kunnat bli mer, det hade kunnat bli bra, riktigt bra. Man kan inte styra över känslor så det är bara att acceptera att han valde sitt ex. Men jag kommer aldrig att förstå hur han tänkte. Det förblir ett olöst mysterium. Förmodligen ett av de märkligaste beslut i modern tid, frågan är om han någonsin kommer att inse det. Han är värd någon bättre. Jag vill inte låta bitter, inte tala illa om folk, men denna kvinna, hans ex... ett stolpskott, lågvattenmärke, billigare än billigaste varan i fyndlådan på Dollarstore. Under årens lopp har jag fått en del smällar, har lärt mig att aldrig ta ut saker i förskott, att aldrig ta något/någon förgivet (ändå kan jag inte förneka att jag började hoppas på en lång och romantisk sommar tillsammans). Det har gjort mig försiktig. Det är jag tacksam för nu. Jag var åtminstone ingen tillfällig leksak som han roade sig med under tiden. Kanske hade han hoppats att jag skulle vara lättillgänglig. Vilken besvikelse. Som sagt jag har min stolthet i behåll. Inget krossat hjärta, bara lite kantstött. Om det är som man säger, att tiden läker alla sår, kan vi säkert bli vänner igen.
Just nu tänker jag lägga all tid och energi på mig själv... igen. Egenkär och egocentrisk, det är nog ett bra recept för att slippa bli sårad. Skämt åsido... jag slutar aldrig drömma om den stora kärleken. Obotlig romantiker som jag är drömmer jag mig gärna in i Hollywoodfilmernas värld.
Innan jag blir alltför privat och personlig (vilket jag redan har blivit??)... Förra veckan kändes väldigt bra med både träning och kost. Kändes bra men när det var dags för veckans formcheck med vägning och mätning kom bakslaget. Okej om vikten ligger högt men måtten är mindre, därför plockade jag fram excelfilen från förra dieten för att kunna jämföra hur jag ligger till. Viktmässigt befinner jag mig i "december" men måttmässigt ligger jag.... högre än jag gjorde då. Alltså har jag expanderat i omfång. Fluff, vätska... hur som helst ska det bort... helst igår, men senast till juni. Har valt 15 juni, dvs samma dag som Alströmertrofén. En dag då många fitnessdrömmar går i uppfyllelse. En dag då många debutanter tar klivet ut på scenen... Ett tips till er: Njut av ögonblicket, fånga känslan. Åter till min verklighet här och nu... Dags att trycka på "on" knappen. Ni som har läst min blogg tidigare vet kanske att jag endast har två lägen: on/off. Därför lämnar jag nu min bekvämlighetsplatå och kliver in i den underbara deffbubblan. Jag saknar den... för mig är det enklare att ha en smal väg att följa, för bred motorväg med många filer gör mig bara förvirrad och frustrerad. Jag är mer som en burfågel än en vildfågel som flyger fritt över vidderna. Jag trivs att leva med självdisciplin och struktur. Då blir jag lättare att leva med också, en bättre medmänniska helt enkelt. Eftersom detta inte är tävlingsdieten som drar igång utan snarare ett mål att tajta till mig lite till sommaren kommer jag att vara mer öppen för sociala aktiviteter (bl a en Stockholmsweekend och en Ålandskryssning inom närmaste månaderna). Tack vare att jag striktar upp tillvaron kommer jag att ha ett bättre utgångsläge inför kommande tävlingsdiet. Push the button.
Ny vecka, nya möjligheter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar