Det enda jag kan påverka är mitt liv. Jag kan omöjligen (hur gärna jag än vill) få honom att ändra sig. Att inse att det fanns en chans för oss två. Jag kan läsa sms:en om och om igen och känna tårarna komma. Jag kan minnas den korta bekantskap vi fick, hur jag blixtförälskade mig totalt i denna gulliga människa. När våra blickar möttes den där morgonen visste jag att han var den rätte. Tydligen hade jag fel. Känner mig besviken, sårad, lite arg. Återigen eliminerad utan att få en andra chans, det känns... som att bli utröstad ur Robinson i första avsnittet, som att åka ur i första Idolaudition totalsågad av Laila Bagge, som att få dansa en halv chacha i Let´s Dance och sen bli avvisad från dansgolvet och få -1 poäng av Tony Irving. "Värdelöst". Kanske är inte kärleken till för mig. Eller så är det bara fel tillfälle, fel objekt helt enkelt.
Men full fokus på mitt liv, mina drömmar, mina mål, min framtid... Allt som ligger där framför mig bara jag öppnar ögonen och fortsätter kämpa dag efter dag. Det är det som får mig att kliva upp ur sängen på morgonen. Någonting värt att kämpa för. Jag har tränat i helgen! Jag har levt i en träningsbubbla och njutit av varje minut. Dubbla pass både lördag och söndag, ett cardio och ett styrka per dag. I lördags började jag med cykling på förmiddagen och benpass med snygga Klaudia på eftermiddagen. Det var skakiga ben efter det passet och en träningsvärk from hell som sträckte sig ända upp i ryggen. Vi körde en ny övning som bet bra i rumpan, enbens marklyft i smith. Igår började jag med ryggpass på ett gammalt hederligt gym, inget modernt plastigt, bara äkta stål. Det ger en annan känsla. Tung styrketräning när den är som bäst. På eftermiddagen körde jag ett Body Combatpass med grymma Daniel. Bästa instruktören jag har tränat för. Förr i tiden körde jag alltid Body Combat för honom kl 10 på lördagarna. Målsättningen var att någon skulle spy i papperskorgen. Han klargjorde redan från början att vattenpaus sker på hans kommando. Tufft precis som det ska vara! När passet var klart var jag blöt av svett och hög på endorfiner. Jag glömde alla sårade känslor och tog fram krigaren inom mig. Thanks for making me a fighter!
Idag är träningsvärken total... ben, rygg ända upp i axlarna. Därför kändes det bra att bröst stod på schemat idag. Ett pass med pressar av olika slag, liggande hantelpress, lutande hantelpress, bänkpress i smith i olika lutningar, avslutade med press i cablecrossen. Så nu kan jag räkna med omfördelad (även framsida) träningsvärk imorgon. Då står axlar på schemat! Är så jäkla taggad att få till ett grymt axelpass. Vill ha snygga axlar och jag vet att det bara finns ett sätt att få dem, inga genvägar, bara träning. Har klivit upp till nästa nivå (hur många nivåer finns det egentligen... är kanske på nivå 3 av 5 just nu) i formtoppningen vilket innebär mer cardio (60 min låg-/medelintensiv samt 30 min mer intensiv efter styrkepassen) men fortfarande samma kostupplägg som förra veckan. När jag lägger cardion varierar lite beroende på hur dagarna ser ut, det blir självklart ett antal morgonpromenader men de dagar jag hellre besöker gymmet innan jobbet flyttar jag cardion till eftermiddagen. Flexibel till en viss gräns.
Härlig vecka med kort dag på jobbet imorgon och ledigt på onsdag. Känns ju nästan som torsdag idag. Nu blir det kvällsmål med kesella, funlight och frysta hallon. Det var billiga frysta hallon på Willys häromveckan, det kan ha varit ett klipp eller det kan ha varit mitt livs sämsta affär. Tänker på larmrapporterna om gulsot. Får se om jag blir gul... som en liten kyckling. Tydligen kan man få dålig aptit också, så utifrån det att döma är jag definitivt inte drabbad. Tar faktiskt risken och äter frysta hallon hellre än att kasta i mig allt skit som finns i godishyllan, eller varför inte prata om tobak och alkohol, tillåtet gift. Ha en fortsatt fin kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar