Då har jag testat (oplanerad) periodisk fasta... typ... Valde att kasta om morgonens träning och börja med besök på gymmet och ta promenaden efteråt. Föredrar att styrketräna på morgonen då jag är starkast. Allra starkast är jag dessutom när jag tränar FÖRE frukost. Laddar alltid med kaffe och min specialare som PreWorkoutdrink, innehåller EAA, lite Carbonox samt en kapsel Hell´s Breath som jag tömmer ur och rör ner i glaset. Rena häxdrycken! Dunderhonung. Sveper ett stort glas vatten som avslutning innan jag beger mig mot gymmet. Idag var det ryggens tur igen, ett nytt försök efter fredagens misslyckade pass. Idag gick det mycket bättre. Jag var nästan helt själv på gymmet, kom spontant att börja nynna på "Dancing on my own". Marklyft stod överst på dagens plan. Började lätt med 10 st per set, trappade upp vikten och halverade till 5 reps per set, avlsutade med dagens tyngsta vikt 2 + 3 reps. Nr 2 rodd med stång där jag alternerade mellan fri stång och smith, fick faktiskt bättre kontakt (nyp) i ryggen i smithen. Därefter körde jag latsdrag både vanliga med stång och en hands i Cable. Hann även med ett par övningar för baksida axlar som bonus, hög rodd i Cable och kryssdrag.
På vägen hem stannade jag hos mina föräldrar som självklart hade kaffebryggaren laddad och klar. Kaffe och BCAA efter passet. Hem och ut och gå. Yes, vilket vårväder. Energin räckte typ 40 minuter sen tvärdog hela min kropp och psyke. Pallade alltså periodisk fasta fram till kl 11 sen hade jag god lust att spontant ge en käftsmäll till varenda människa jag mötte längs vägen hem. Tur det inte var arbetsdag. Mina kollegor hade inte vågat röra sig. Det gjorde de inte häromveckan när jag var på riktigt dåligt humör och tappade ett rör med mynt så de satans 5-kronorna åkte ut över golvet. De vågade knappt andas. Hur som helst periodisk fasta är säkert bra för många men inte för alla. Det spelar ingen roll om jag dricker aminosyror och kaffe tills det bubblar ur öronen jag pallar det inte i längden. Skakade som värsta alkoholisten innan jag fick fram en skål med kesella och frön. En banan åkte med i bara farten.
Resten av dagen har som alltid på söndagar varit lite berg- och dalbana. Melankoli och lyckorus om vartannat. Jag vet liksom inte var jag ska ta vägen. Kan man vara förälskad i någon man inte känner? Spola tillbaka bandet en vecka, då visste jag knappt vem han var. Kan det vara vårkänslor månne...?
För att byta fokus plockade jag ner mina svarta tävlingsskor. Nu står de på hallgolvet och påminner mig om vad jag MÅSTE öva på. Oavsett hur bra träningen flyter på och hur jag sköter kosten, oavsett om jag lyckas åstadkomma superbra fysik måste jag kunna framhäva den. All tid jag har lagt på träning och kost är bortkastad om jag inte kan göra den rättvisa på scenen. Jag behöver en spark i baken, jag behöver ständigt påminnas. Det är alltid jobbigare att träna sånt som man är mindre bra på, men desto mer nödvändigt. Började dessutom kolla på hotell i Göteborg för att göra det hela mer verkligt. 198 dagar kvar. This is for real!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar