Hur orkar man?

Började gårdagen med ett benpass. Inledde med benspark vidare till sittande lårcurl. Knäböj i smith. Raka marklyft också i smith, ny favorit som ger riktigt skön kontakt och träningsvärk i baksidan, tar bättre(iaf på mig)  än versionen med hantlar. Körde några set benpress med olika fotställningar, högre samt lite bredare. Avslutade med utfallsgång, hatkärlek big time. 20 steg * 3 med 10 kg hantlar. Sista stegen skakade benen och det brände i rumpa. Nästa gång är det 100 steg som gäller! Fortsatte med magen. Fällkniv och russian twist med viktplatta, först 10 kg platta, droppa ner till 5 kg... körde det ungefär 3 varv. Därefter mage i maskin som fick bli sista övningen. Där kom "efterskalvet"... Både mage och rumpa skakade utan dess like.

I morse var det axlarnas tur. Trots att jag hade sovit dåligt inatt och tvingades gå upp okristligt tidigt älskar jag min morgonträning. Det är en speciell känsla att bege sig till gymmet i soluppgången. Den vackra utsikten är en ren bonus. För ovanlighetens skull började jag med baksidan idag, omvända flyes mot bänk, dropset först med hantlar och därefter miniviktplattor. Nästa övning sidolyft, även den i dropset, totalt 100 sidolyft. Därefter pressar. Totalt 100 st, stående med fri stång samt sittande i smith. Drag till hakan också i smith. Till sist sidolyft med en hantel i taget. Uppdrag slutfört: 45 minuter ganska exakt.

Hur orkar du? Den frågan får jag ganska ofta. Dels är jag s k "morgonmänniska", blir kvällstrött typ vid kl 19. Men det är inte hela förklaringen. Det handlar om inställning. Följer en fitnesstjej som heter Maria Mollstedt och hon har ett citat som jag tycker passar in: "Learn to love it, live to make it"... eller detta mantra jag brukar rabbla inom mig: "Dream, believe & achieve". Annars är min livsfilosofi "Live, love & laugh". 
Det här med att vara kvällstrött kan anses vara tråkigt. Men för mig är det ju tvärtom, jag förstår inte sjusovare som sover bort halva dagar. För mig vore det väldigt tråkigt att gå miste om den värdefulla rofyllda morgonstunden. Jag avstår från sena kvällar för att istället vakna utvilad. Varför ska det anses som tråkigt? Även om inte alla uttrycker sig i klartext så "ligger det i luften". När man exempelvis avviker från en fest för tidigt eller tackar nej till ett tredje vinglas och istället beställer en Loka. Jag är ju samma person, samma Pernilla.

Samma sak med dietmat. Tråkigt, torrt, smaklöst är en vanlig uppfattning. En förutfattad mening. Precis som mycket annat i dagens samhälle. Vedertagna sanningar. Man blir skraj när man hör gym som tar bort hantlar över 32 kg för att då måste man vara dopad. Varför ska vi svenskar ha så lätt att döma andra. Varför måste kvällstidningarna göra en höna av en fjäder vid minsta lilla forskningsrapport, ta bara "hästköttsskandalen" som exempel.

Samtidigt som jag skriver detta har jag "Dokument inifrån" på TV:n, om sockerkonsumtionen i samhället. Man talar om förbud, men jag tror inte att det är rätt väg att gå. Jag tror inte på förbudssamhälle. Det handlar om personligt ansvar. Oavsett om det gäller godis, skräpmat, tobak eller alkohol. Även faktorer som pris och utbud är avgörande. Ofattbart att det ska vara billigare med halvfabrikat och godis än med bra riktig mat. Det finns inget stopp på utbudet. Inte heller på kreativiteten när det gäller att ta fram nya produkter som säljer. Hyllorna i butikerna svämmar över av kakor och godis i alla märkliga varianter och kombinationer. En sjuk utveckling. Det gäller att sätta gränser både för sig själv och sina barn. Man kan inte räkna med att en 7-åring ska förstå. Förstå varför han/hon måste välja, varför han/hon inte kan få smågodis, chokladkaka OCH chips samma lördag. Värna om lördagsgodiset. Allt är inte svart eller vitt. Skäm bort barnen med överflöd av kärlek och omtanke, men måttfullt med sötsaker.

Kosttillskott har också varit i hetluften denna vecka. Tror samma sak där, förbud är fel väg. Däremot gäller det att handla produkter och märken man har förtroende för. Sunt förnuft.

Soluppgången i morse, utanför gymmet