Låter bilderna tala för sig själva. Temperaturen ligger på behagliga -3. Perfekt! Lagom vintrigt.
Vilket underbart vackert land vi bor i. Små saker man glömmer i vardagens stress. Man blir hemmablind. Man dras med i ekorrhjulet. Förra fredagen var jag ute på upptäcksfärd i vårt vackra land. Under en bussresa på nästan 8 timmar hinner man passera både en och annan vacker vy. Man hinner dessutom färdas genom flera olika landskap, från norr till söder, observera hur landskapet förändras utanför bussfönstret. Det ger en tid att stanna upp, ta några djupa andetag, se sig omkring. Jag upphör aldrig att fascineras, låter mig hänföras av oändliga vidder, höga berg, djupa dalar, sjöar, granskogar, älvar, bäckar, röda stugor. Mångfalden är enorm. Den är det magnifika.
Men med handen på hjärtat tror jag att flertalet av oss har någon plats som tilltalar oss extra mycket. En plats där vi är hemma. "Borta bra men hemma bäst". För mig är det min hembygd. Dalarna. Här har jag djupa rötter. Jag är född och uppvuxen här. Under eftermiddagens promenad kände jag hur banden blir allt starkare. Jag har bott i Stockholm under två perioder, 1999-2002 och 2006-2008. Inte så märkligt med tanke på att jag alltid har älskat staden Stockholm. Jag får något lyriskt i blicken när jag passerar stadsgränsen. Älskar så innerligt att strosa omkring på Söders höjder, eller bland Kungsholmens kvarter. Se solen gå ner vid horisonten bortom Västerbron. Högalidskyrkans mäktiga torn. Även om jag fortfarande älskar Stockholm känner jag att jag har hittat hem igen. Dalarna är mitt hem, min borg, min familj. Stockholm är min evige älskare.
Åååh så fint skrivit. Jag blev värm i hjärtat av fina texten:)
SvaraRadera