Ärligt talat får jag rejäl skrämselhicka av bilden. Jag spelar inte i samma division som atleterna på denna bild. Det känns ganska orealistiskt också med tanke på mina förutsättningar. Det handlar om tävlingsdebut för min del. Att först och främst uppnå mitt livs toppform, förhoppningsvis ska det räcka till tävlingsform. Jag ska göra vad som krävs, varje dag, varje träningspass. Kollar på filmklipp från SM och NM och drabbas återigen av tvivel... Varför detta trista tvivel som fyller mig när jag borde fyllas av inspiration. Jag är som sagt nybörjare, precis som i alla sporter måste man få vara nybörjare i början. När det handlar om motionslopp som Tjejmilen, Vasaloppet etc då får man minsann vara en "glad amatör". Det är lättare att vara nybörjare i sådana sammanhang när man kan hanka sig fram genom loppen i sin egen takt. Där ska man inte stå på en scen och ha strålkastarljusen på sig, inte vara iklädd endast glittrig bikini och pumps. I "min" sport känns det som att man vill vara fulländad innan man ens ger sig på att tävla. Kanske beror det på att det är en bedömningssport. Det blir personligt när man står där i blickpunkten. Missförstå mig inte, självklart förstår jag vikten av att representera sitt team på bästa sätt. Men man tävlar ju även (främst?) för sin egen skull, för att nå sin individuella toppform.
Varför skriver jag "man" hela tiden. Det här handlar om mig och hur jag känner. För mig är tävlingen det slutliga målet där jag får visa upp vad jag har kämpat för. Slutresultatet av flera månaders diet och tuff träning. Några minuter i rampljuset. Jag gör detta för att jag vill testa gränserna, tänja på gränserna, både fysiskt och psykiskt. Dessutom fascineras jag av vältränade deffade kroppar. Det är vägen dit som är den stora prestationen i sammanhanget. Men för mig är det även en stor utmaning i att en dag kliva upp på scenen. Att övervinna scenskräcken. Att lära sig posera och framhäva sin fysik på bästa sätt. Det är också en prestation.
Nu sopar jag undan alla grubblerier och tvivel och kör 110%! Kollar på filmklippen från SM och NM med "nya ögon", istället för tvivel ska de fylla mig med inspiration till max!
Idag är det vilodag. Känns knappast som att den är särskilt välbehövlig. Jag vill träna. Men man ska kanske vila i förebyggande syfte. Längre fram under deffen kommer antalet vilodagar att minimeras. Hmmm. Imorgon kör vi desto hårdare igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar