I have the time of my life...

På bussen till träningen drabbades jag av någon märklig känslostorm. Den kom samtidigt som låten "Fucking perfect" med Pink kom i hörlurarna. Jag insåg att målsnöret finns inom räckhåll, jag kan, jag vill, jag ska nå dit. Ungefär 19 veckor och ett antal träningstimmar (många liter svett) bort.


Känner mig stark och oslagbar... för tillfället. Vet att det svänger snabbt så jag passar på att suga åt mig av all positiv energi jag bara kan. "Nothing lasts forever". Att livet är en berg- och dalbana är inget specifikt kännetecken på att jag deffar. Så ser min tillvaro ut i vanliga fall, normalt tillstånd alltså. Jag är en känslomänniska. Det går upp och ner. "Man måste ha tråkigt ibland för att uppskatta det roliga i livet". Ogillar långa raksträckor som är varken eller. Kan verka lugn och försynt på utsidan men inombords stormar känslorna. Därför betyder måndagens lilla en-dagars dipp absolut ingenting i det långa loppet. Kan inte ens skylla den på dieten utan snarare på fysiska faktorer som beror på kvinnliga hormoner. Ingen anledning till oro, bara en naturlig (???) del i mitt liv. Vill inte att någon som läser bloggen en sådan dag ska tänka: "Stackars lilla gumman, hur ska hon orka en lång diet som redan har det jobbigt". Jag kommer att fortsätta blogga i både med- och motgång. Det kommer alltså att dyka upp mindre muntra inlägg även i fortsättningen. Jag vill använda bloggen som ett ställe där jag kan ventilera mina känslor, frustration, ilska, vad det nu kan vara. Jag skriver från hjärtat. Jag gnäller inte om dieten, den är mitt val. Däremot har jag bättre och sämre dagar, oavsett om jag är on eller off diet. Jag är människa helt enkelt.

Om jag uteblir från bloggen då finns det förmodligen två orsaker. Jag befinner mig på en av de där långa raksträckorna, då finner jag inte motivationen som behövs för att orka skriva. Eller så är det ett tecken på att allt rullar på. Livet leker. Att allt går enligt planerna. Att tiden inte finns för att hinna skriva. Jag prioriterar träning, matlagning, sömn och socialt umgänge med mina kära framför att sitta hemma vid datorn. Tror att jag vinner på den prioriteringen i långa loppet.

Jag är bara i början av dieten men jag vågar ändå påstå att jag mår bättre denna gång. Vad är skillnaden då?


* Fokuserar på det jag SKA äta, det jag FÅR äta, inte det jag INTE ska/får äta. Det tar bara onödig energi. Slösar inte så mycket kraft på att planera fridagarna. Förr kunde jag börja redan på tisdag och titta på goda recept, tills hjärnan svämmade över. Min fridag är inte samma som ätardag. Måttfullhet är bäst. Kanske låter tråkigt men det funkar, iaf för mig.


* Accepterar mitt val och andras val. Förr har jag blivit galen på alla dofter runtomkring, och alla stackare som åt "vad de ville". Igår kväll på bussen hem åt någon bakom mig en apelsin som doftade mycket gott, den friska apelsindoften nådde mina näsborrar och fyllde mig med vällust. Jag hade ätit äpple till eftermiddagsmellis, jag hade redan haft min fruktstund för denna dag. Jag accepterade det. Jag kan t o m gå in i mataffären en vardagmorgon och känna doft av nybakat bröd. Jag klarar av att njuta av den underbara doften och titta på när någon bredvid mig fyller en papperspåse med grova frallor. Men vet att det är no no, se och lukta men inte smaka. Kanske på lördagen... ;-)


* Jag gläds åt de små sakerna. Alla tillåtna smaksättare. Som att ha lite Funlight i gröten eller kesellan. Eller det bästa av allt, KANEL och kardemumma. Är en periodare när det gäller pepparkakskrydda men just nu har jag den i gröten varenda morgon. Så j-a gott. Te är också en "räddare i nöden". Har teer i olika smaker, Roobios, Orientalisk kanel, Lakrits, Citron-ingefära, Blåbär-vanilj, Pepparmint... ja ni fattar. Gillar olika Yogi teerna, de som har små "kloka ord" hängades på tepåsen.

Jag vet att det kommer att tuffas till framöver. Det kommer att komma åtstramningar, justeringar längs vägen. Det kommer att krävas betydligt tuffare tag, mer träning, mindre mat. Det är jag medveten om. Just nu, här & nu, mår jag bra. Äter tillräckligt för att fortfarande orka träna hårt. Mat, sömn, träning och vila i en harmonisk balans. Positiv energi som funkar som bränsle. Jag väljer att blicka framåt med förväntan, men samtidigt väljer jag att befinna mig i nuet och njuta av det positiva här och nu.