Vecka 1

Sammanfattning av dietvecka 1... Förutom måndagens dipp har veckan gått över förväntan. Många kanske fnyser på näsan åt mitt resonemang. Men enligt vad jag har upplevt vid tidigare dieter är första veckan en av de jobbigaste sett ur fysiskt perspektiv. Givetvis är man extra taggad och fulltankad med motivation såhär i början, vilket är tur med tanke på hur min kropp brukar reagera. Huvudvärk, illamående, yrsel är typiska reaktioner när jag lägger om kosten. När jag började dieta november 2009 mådde jag piss hela första veckan (Då hade jag hjälp av en annan coach ska jag tillägga). Denna vecka var det tack och lov bara en dag. Skillnaden från förra gången är att förändringen inte är lika drastisk, nu kommer förändringarna att ske i mindre steg. Den gången kapade vi kolhydratintaget maximalt redan från start. Minns att första veckans träningspass var en plåga att ta sig igenom. Den gångna veckan har jag känt mig hyffsat stark och pigg.

Igår var det dags för vägning. Vägning kommer alltså att ske varje lördagmorgon, mätning kommer att ske varannan lördagmorgon. Startvikt förra helgen var 55,3 kg. Igår stannade vågen på 53,9 kg, -1,4 kg. Detta ser jag som ett tecken på att kroppen har släppt en del vätska. Det är alltså precis som det ska vara, som det brukar vara. Därför spar jag på glädjeropen till om ca 3-4 veckor framåt. Samtidigt ska jag inte förneka att det känns bra att få en rivstart, att kroppen tycks svara på nya upplägget.

Efter en enda vecka på diet fanns det inga direkta cravings. Inget behov av någon höjardag i större utsträckning. Men eftersom det trots allt var fridag utan schema lyssnade jag på min kropp och lät den bestämma vad den ville ha. Frukosten blev Philurafil med hemmagjord müsli, granatäpple, banan och solroskärnor. En skiva av mammas hembakta bröd, grovt och mättande till skillnad från många man hittar i hyllorna i affären. Mamma ville verkligen skämma bort sin dotter igår så jag blev bjuden på oxfilé med rostade rotsaker och rödvinssky. Vilken lördagsmiddag! Mina föräldrar drack varsitt glas rödvin men jag nöjde mig med cola zero, ungefär samma färg.

Att fylla på med god och bra mat kändes helrätt. Speciellt efter förmiddagens intervallpass. 45 minuter löpintervaller. "Mördarpass" har sällan passat bättre än i detta fall. Jag fräste och spottade längs sjövägen. Röd som en gris, blöt av svett. "Det som inte dödar härdar" malde i mitt huvud. Har en ovana att sjunga med i musiken när jag tränar cardio med hög intensitet. Jag får liksom hejda mig när jag går på spinningpass. Det har ungefär samma effekt som att låta när man tränar styrketräning, man orkar ta ut sig det där sista. Igår råkade av en händelse Eric Amarillos "Om sanningen ska fram" dyka upp på spellistan. Hann klämma i ett par refränger av den... "Vill du ligga..." Sen märkte jag killen som stod och fiskade vid sjön. Inte undra på att han såg så glad ut och vinkade åt mig. Försökte dra ner pannbandet och passera obemärkt. Efter ganska precis 45 minuter var jag hemma igen med mjölksyra i benen och blodsmak i munnen men framförallt så himla lycklig. Dusch, lunch, lite vila, sen var det dags för dagens andra pass. Styrka axlar och armar. Vad det märktes på flåset att jag hade tränat intervaller. Efter ca 6-8 reps tog jag slut konditionsmässigt trots att det fanns mer i musklerna. Satsade på tyngre vikter och färre reps, desto fler set istället.

Idag känner jag faktiskt att det är välbehövlig vilodag. Har dock hunnit med en liten promenad förbi kyrkogården. Rogivande och vackert med alla ljus. Stannade vid mormor och morfars grav. De gick bort redan 1968 resp 1955 så jag hann aldrig träffa dem. Varför måste vissa lämna oss så snabbt... önskar att jag hade hunnit träffa dem och att min kära mamma hade fått ha sina föräldrar kvar längre. Men sånt är livet.

Ha en underbar söndag.