Det går att träna två pass samma dag om man inte tränar exakt "samma" pass. Man kan t o m köra samma muskelgrupp två gånger på en och samma dag så länge passen är upplagda på olika sätt. Eller man och man... vem är egentligen den där "man". Är trött på alla vedertagna sanningar om hur man ska göra. Det gäller helt enkelt att känna sin egen kropp och veta var gränsen går. Jag följer bloggen Aldrig Vila och inspireras av Micke (även känd son gladiatorn Prime), Sophie, Sara och även Mickes Emelie som "gästbloggar". Fuck lagom...
Något jag vill poängtera är att det inte enbart handlar om att träna mest, framförallt om att träna rätt! Försöker lägga min träning på den nivå som passar mig och mina mål. Kommer aldrig att yttra ordet "lagom" när det gäller min träningsnivå, förutom denna gång då möjligen ;-). Det jag kämpar hårdast med är att vila. Men personligen anser jag att vilodagar inte ska vara bara för sakens skull utan för att kroppen behöver vila. Eller kanske att vi behöver vila mentalt från träningen. När jag tränar är hjärnan inkopplad i allra högsta grad. Att få kropp och hjärna att samarbeta är en bricka i spelet.
Senaste veckorna har fokus legat på just den biten. På att träna med pannbenet. På att tolka signalerna. När jag närmar mig max i antal reps med en specifik vikt och känner hur orken börjar svika. Fixar jag två reps till...? Är det energin i muskeln som är slut eller är det hjärnan som säger till kroppen att den inte orkar mer. På senaste tiden har jag forcerat gränser pga ökad medvetenhet och fortsatt mata reps tills jag känner att tekniken sviker. När jag börjar bli svajig i kroppen lägger jag ner för det innebär bara större skaderisk. I flera övningar har jag ökat från ca 8-10 reps med en specifik vikt uppåt 15 reps med samma vikt, fullt godkända teknikmässigt dessutom. Det innebär i sin tur att det är dags att öka vikter om jag ska ligga runt 8 reps. Tänk hur mycket effektiv träning jag kan gå miste om för att jag är lättlurad. Det gäller att kliva ur sin "Comfort zone".
Det gjorde jag på X-fitpasset. Var faktiskt inte riktigt 100 när jag gick dit, kroppsligt mådde jag kanon. Jag var pigg, utvilad och nästan rastlös efter gårdagens vilodag. Men jag tvivlade på mig själv, kände mig avslagen. Fasade för hur jobbigt det skulle bli. Att hoppa upp och ner när kroppen känns som en blyklump. Jag menar inte att jag ser ut som en blyklump men jag känner mig som det. Strax efter kl 10 var vi 5 tuffa brudar i salen. Då bestämde jag mig för att plocka fram explosiviteten inom mig. 45 minuter senare hade jag genomfört ett pass med både svett och blod, men inga tårar. Ett gammalt skrapsår på knäet revs upp i stridens hetta.
Om ett par timmar har jag träningsdejt med Klaudia i Borlänge. Ben och rumpa står på schemat. Bakdelen ska lyftas inför sommarens bikinisäsong. Move your ass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar