Supersaturday...

Wow... vilken lördag! Började med vägning och formcheck. Både måttband och våg var relativt vänliga idag. Kanske belöning efter en veckas hårt arbete. För som jag har jobbat denna vecka! Vill inte skryta men jag är lite smått imponerad av min egen disciplin, jag upphör aldrig att förvåna mig själv. De i min omgivning fattar nog inte heller vad jag håller på med, eller varför jag håller på såhär. Men varför slösa tid på att försöka förklara. Jag vill detta helt enkelt! Jag lever min dröm! Våga ta klivet ut i det blå utan att veta exakt var jag kommer att landa, häftig känsla, en känsla av att vara levande. En del människor klättrar uppför berg, slänger sig utför stup, hoppar fallskärm, susar fram i racingbilar för att få kicken. Jag får min kick av att kliva upp okristligt tidigt. Morgonrutinerna följs noga, kaffe, BCAA, ett par kapslar "Hells Breath", vatten. På med löparkläder eller cykelkläder beroende på veckodag. Dagar då löpning står på schemat är det på med mössa och reflexväst och bara kasta sig ut i mörkret. En känsla av frihet att se den spegelblanka isen på sjön, se månens sken som speglar sig, stjärnorna som gnistrar, snön som knarrar under skosulorna. En kick värd att leva för!

Började denna dag med löpintervaller. Bestämde mig för backe. Extra utmaning. Okej, tempot var kanske inget att skryta med men jag jobbade mig uppför backen, joggade ner, upp igen * 10. Avslutade med 10 st korta spurter a´40 sekunder + gång 20 sekunder. Nedjogging hem. Totalt 50 minuter. Lördagsfrukosten bestod av havregrynsgröt med sojamjölk, hallon och gojibär. Det ska vara gott att leva! Ett par timmar senare var det dags att inta gymmet för ett s k "Priopass", prioriterade muskelgrupper/övningar enligt nya upplägget. Satte ihop övningarna med minimal vila och körde dem totalt 5 varv. Chins (med hjälpvikt), dips (i samma maskin), axelpress med stång bakom nacke, armhävningar (bonusövning tillagd av mig). Därefter kombinerade jag utfallshopp och magdödaren no 1 Russian Twist. 5 set, totalt utfallshopp * 100, Russian Twist * 150. Det lilla som fanns kvar i magmusklerna gav jag i sista setet som bestod av crunches med viktplatta + fällkniven med viktplatta 20+20, "bara" 4 set sen "dog" mina magmuskler. 30 minuter på crosstrainern kändes som en evighet. På slutet var jag så trött på den enformiga musiken gymmet erbjöd och omgivningens kacklande så jag fick gå djupt in i mina tankar... fokusera, målbilder. Istället hamnade jag osökt på sidospår, en gammal klassiker etsade sig fast i huvudet, "Evighetsmaskinen". "Det går hit det går dit det går runt en liten bit.....". Jag började småskratta för mig själv. Förmodligen var det den mest passande låten eftersom jag i det ögonblicket kände mig som en evighetsmaskin som bara matade på och matade på, öste järnet ända in kaklet kan man säga! Jag kände mig oövervinnerlig! Det är omöjligt att beskriva känslan för de icketräningsfrälsta, det måste upplevas. Det är då man får betalt för alla jobbiga stunder, för allt slit man lägger ner, för svetten som rinner, för mjölksyran i musklerna, för blodsmaken i munnen, för rivet i bröstet. "Prisa gud, nu kommer återbäringen!" Så känns det.

För att fortsätta på musik och låttexter... jag är allätare när det gäller musik vilket ni skulle förstå om ni såg mina spellistor. Säg vad man vill om Eric Saade men en textrad i "Hearts in the air" har fastnat: "Why should I care what they say, just want them out of my way, because I´m the king of my own life".

Så alla där ute... tänk på det. Bara ni bestämmer, bara ni sätter gränserna! Klyscha? Ja kanske men det är sant. En ännu mer uttjatad klyscha är: "Ingenting är omöjligt". Med de orden i baktanken gav jag mig ut på 60 minuters löpning i måndags morse. 60 minuter är en evighet för mig när det gäller löpning/jogging. Jag är mer intervalltjejen, men eftersom allsidig träning är det bästa gör jag som coachen säger och följer upplägget. Funderingarna fanns där om att eventuellt springa så långt jag orkade och sen gå en bit o s v. Eller att helt sonika bestämma att springa 15, gå 5 och göra det tre gånger. Men när jag väl stack iväg ut i mörkret fanns inget alternativ. Hellre sänka tempot än att stanna. Steg för steg i en härlig rytm. Hittade det där omtalade flowet som löpare brukar prata om. "Ingenting är omöjligt om man har bestämt sig" var morgonens mantra som upprepades gång på gång. 60 minuter senare hade jag passerat flera mentala spärrar och joggat i ett sträck. Grymt! I onsdags satsade jag mer på tempo, då blev det 15+5*3, d v s 15 minuter relativt snabbt tempo, 5 min jogg/gång i 3 omgångar.

Jag kan konstatera att jag är nykär, i löpningen! Har redan ett mål klart för framtiden (en lettråd: Lidingö), men var sak har sin tid. Här och nu är det endast den pågående deffen och Body Fitness som gäller.

Oj vilket långt inlägg detta blev. Mycket svammel och flum. Mycket positiva och kanske överhurtiga klyschor, men det är så det känns med träningen just nu. Yeah yeah wow wow. =))))