torsdag 26 maj 2011

Grannfejden

Det riskerar det att bli här snart. Min granne håller på och snickrar på sin nya uteplats långt in på kvällskvisten. Han brukar tystna den här tiden så det är bara att ha tålamod. Jo jag vägde mig i morse och blev faktiskt överraskad. Jag har ätit efter nya uppbyggnadsschemat snart 3 veckor och kroppen brukar ha en förmåga att lägga på sig ganska snabbt när man är ovan vid kolhydrater. Fasade för vad siffrorna skulle visa. Men vikten var så gott som oförändrad... "vaffö vaffö dådå" som rumpnissarna hade sagt. Har jag inte byggt några muskler? 2,5 veckor kanske är kort tid för det. Kanske tyder det på att kroppens förbränning börjar komma igång efter flera års slow motion. Jag kan träna mindre och samtidigt äta mer allsidigt och framförallt mer bränsle i form av kolhydrater utan att jag går upp markant mycket i vikt. Såhär kan jag leva föralltid känns det som. Jag har följt ett kostschema men inte slaviskt och inte vägt varje grönsak, varje liten räka. Har ätit mer på helgerna, bröd, glass och annat som jag har varit sugen på, fikat ute vilket jag aldrig gjorde förr. Jag håller kanske på att hitta en balans där kroppen inte behöver gå på s k sparlåga för att överleva. Jag har ätit så lite att kroppens organ riskerades att slås ut, vissa dagar har jag legat under mitt basala behov som jag behöver i sängliggande läge för att ens orka hålla kroppen vid liv. Nu äter jag mängder känns det som. Jag fyller på med energi och gör av med energi. Har råd att göra av med energi varje träningspass, varje övning, varje repetition passen igenom. Visst ser jag ett mumintroll i spegeln ibland men då byter jag glasögon. En sund idrottstjej ser jag då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar