Don´t dream your life, live your dreams

Kanske överdriver lite men idag fick jag nästan känslan av att jag lever min dröm just nu! Så mycket kul som händer. Så många nya roliga bekantskaper man skaffar sig! Likasinnade männsikor. Jag är inte ensam om min dröm. Det kommer att bli ännu lättare att gå till gymmet med vetskapen att vi är flera som kämpar mot samma mål. Även om vi är utspridda på olika platser i landet. Men att gå till gymmet känns inte som något problem just nu! Jag längtar efter nästa pass. Imorgon är det ben på schemat. Det blir tungt har jag bestämt. Jag kan ta tyngre vikter om jag bara vågar. Saknar träningskompis ibland, någon som kan passa i tunga övningar. Får se om det finns någon hjälpsam person på gymmet imorgon.

Förresten.. Vilket åskväder vi drabbades av för ett par timmar sen. Egentligen är det fascinerande vilka krafter naturen har. Det blixtrade och dundrade på samma gång. Av den anledningen använder jag nu mitt mobila bredband... Vet inte om jag ska skälla på Telia eller om felet återigen sitter ute i telestolpen som det gjorde förra gången. Nu är det felanmält och jag kan bara vänta. Ingen TV så jag lät knata hem till mina föräldrar snart.

Nu byter jag hastigt ämne igen och återgår till träning. Känslan efter ett lyckat träningspass. När jag gav mig iväg påminde jag om en halvslö sköldpadda. Knappt 30 minuter senare kom jag hem och skuttade runt av glädje i huset. Känslan när jag svängde runt hörnet och in på min gata... obeskrivlig. Hade hela tiden kontroll på kroppen, tänkte på att hållningen, "ingen potatissäck". Tack vare fullt fokus på kroppen hann inte de negativa tankarna få övertag, jag flåsade och svettades men det bekom mig inte. Jag hade bestämt att springa ut till sjukhusområdet och bort till golfbanan, tog den övre vägen utåt och den lutade lätt uppför, visste att jag snart hade sprungit halvvägs och det började ta emot. Återigen snabbt komma in på andra tankar. Inte tänka "jobbigt", "svettigt", "tungt", utan bara springa för egentligen är det inte svårare än så. Som Stenmark sa: "Dä ä ba å åk". Efter vändningen gick det lättare, det var grusväg en bit och jag skymtade sjön bakom träden, det var alldeles stilla och rofyllt. Inte en bil. Sista biten kom jag in i bebyggelse och mötte folk både i bilar och på cyklar på väg till sina jobb. Då fanns ingen återvändo, aldrig att jag stannar och promenerar nu. Dessa ynka 28 minuter gav mig ett rus av välbefinnande. stannade vid postlådan och ville bara skrika rakt ut. Fick jobba för att få av mig tröjan som hade fastnat mot huden, blöt av svett, det är äkta lycka.

Nu blir det absolut ingen cardio resten av veckan! Bara bygga, äta och bygga ännu mer. Har fyllt på med massor av bra mat idag. En toppendag även matmässigt. På tisdagar består förmiddagens mellis av två knäckeskivor med mosad avocado. Jag skulle (nästan iaf) kunna leva på denna ljuvliga frukt(??). Dagens avocado var något i hårdaste laget men okej. Bäst är när de är perfekt mogna så man lätt skär igenom dem, lätt kan gröpa ur innehållet med en sked, den där lena smaken. I love it!!! I övrigt har maten bestått av kycklingwok till lunch och till middag ugnsstekt lax med sötpotatis och sallad. Och än är inte dagen slut... ett kvällsmål med kaseinprotein väntar. Idag lutar det åt Body Science´s mintchoklad. Favoriten är ON´s chokladsmak. Chokladmousse!

Hjärnspöken... På ena sidan sitter cardiospöket och varnar mig för att svälla och bli fet. På andra sidan sitter byggarspöket och varnar mig för att bränna muskelmassa och bara se ut som ett benrangel i december. Tänk om jag inte har de genetiska förutsättningarna för att komma upp på fitnesscenen??? Tänk om disciplinen inte är stark nog??? Varför ge sig in i något om man ändå inte tror att man ska lyckas??? Därför tänker jag packa ihop alla dumma tankar och lägga dem i en kartong, kartongen tejpar jag sedan ihop med kraftig tejp och skickar utan avsändare till norra sibirien. Jag bestämmer mig för att klara detta. Jag ger mig in på den här resan med målsättning att lyckas. Målet är fitnessfestivalen i Göteborg 2011. Exakt hur vägen dit kommer att se ut vet vi inte. Men för att ha en chans att nå ända fram måste jag våga släppa tryggheten en stund. Jag behöver inte ha svar på allt, många frågetecken kommer att rätas ut under resans gång!

Ha en fortsatt fin tisdag!!!