Kartan i min hand

Sammanfattningsvis kan jag säga att träningen har gått riktigt bra den här veckan. Har haft en helt annan motivation att ta mig till gymmet. Det är mer målmedvetet när jag går dit i syftet att bygga muskler. Annars har det mest känts som underhåll av befintlig muskelmassa den senaste tiden. Jag har inte haft något riktigt schema att träna efter och det blir liksom varken hackat eller malet. Nu vet jag vilken väg jag ska gå, jag har fått karta som hjälpmedel men det är likväl jag själv som måste ta mig från punkt A till B. Det är jag som måste göra jobbet i gymmet, och på konditionsmaskinerna sen när deffen drar igång. Däremot känns det skönt att ha tagit steget in i ett team och vetskapen om att jag har stöd och hjälp längs vägen gör mig lugnare. I förra inlägget halkade jag in på ämnet att ta sig själv på för stort allvar. Visst... JAG är den viktigaste personen i MITT liv. Men oavsett hur väl jag kommer att lyckas med mina höga mål och var jag står när december närmar sig så är jag samma person i grund och botten. Jag har samma värde även om jag satsar högt men misslyckas. Nu ska jag inte ge mig in i något med så låga förväntningar men jag måste vara förberedd... Mitt nya mantra: Expect the best, be prepared for the worst. Jag tjatar om detta men det är så sant.

Det viktiga är att våga följa sina drömmar. Att våga utmana sig själv. Har gjort försök tidigare och misslyckats. Så vad får mig att tro att jag ska lyckas bättre denna gång? En anledning stavas: TEAM PURE FITNESS. Tror att det kommer att bli toppen med teamet. Hoppas även att få lite kontakt med de andra tjejerna. Fler likasinnade fitnesstokar!

Ingen idé att älta gammalt så därför blickar jag framåt. Fitnessfestivalen 2011. Till Göteborg ska jag hur som helst, förhoppningsvis på scenen också!

I övrigt går livet upp och ner just nu. Varför tar man inte chansen när den dyker upp? Nu har tåget gått och jag står ensam kvar i regnet på perrongen. Varför inser man sina riktiga känslor när det är försent? "Ont det gör ont en stund på natten men inget på dan"...