Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Hur väljer jag att se på saken? Hur gick träningspasset igår? Det beror på hur jag väljer att se det. Jag inte nöjd med gårdagens benpass, jämförde mig för mycket med andra i gymmet och då blev det inte riktigt rättvist mot mig själv. Visst ska man ha förebilder och sätta upp målbilder o s v. Som en sporre! Men nu blev det mer som en snara jag snubblade över. Man glider in i gymmet lite snyggt, inte så att jag har överdrivet kaxig attityd men jag är taggad och beredd att köra järnet.

Knäböj och där var det stopp, fick stanna vid flugvikt. Kändes som det var bly i stången. Kändes som att alla tittade på mig och tänkte "Herregud vad svag hon är, stackars lilla flicka". Tänk om de visste att jag har planer på att tävla, de skulle skratta ihjäl sig. Med såna tankar hade jag lagt ribban för resten av passet. Det skulle inte bli bra oavsett hur mycket jag tog i. Nej för det fanns ju andra som var mycket mycket starkare än mig, tjejer som säkert bara tränat styrketräning de senaste två åren och jag har slitit sen 2006. Bitterheten tog överhand. Försökte återfå mentalt fokus igen. Gick sådär.

Benspark, lite revansch där jag åtminstone körde vanliga vikterna

Utfallsgång, sved som den skulle!!! 3 vändor tur och retur över golvet inte en meter mindre. Gick rakt in i väggen ordagrant.

Benspark igen, superset, ett ben i taget.

Mage, superset: fällkniven med viktplatta & "russian twist". Jodå tekniken börjar sitta men det är en del att tänka på.

Sist med inte minst vanliga sit ups på lutande bänk.

Besviken när jag lämnade gymmet, benen skakade inte som de ska göra efter ett benpass. Antiklimax. Mental träning... där har jag lite att jobba med. Jag ska stå på scen med en hel rad snygga damer bredvid mig. I bara bikini ska vi bedömas. Det gäller verkligen att vara mentalt beredd på vad som komma skall. Det är trots allt fysik och utstrålning som bedöms, det som syns på utsidan. Att bli sist i resultatlistan innebär inte att du är sämst som person utan endast att din form inte räckte denna gång. Hela den här resan kommer att bli en utmaning. Men framförallt ska det ju vara kul längs vägen! Tänk vad jag kommer att utvecklas och hur mycket jag kommer att lära mig om mig själv. Jag gör det här för min skull och har inga krav på mig från andra. Det är såklart inte kul att känna som jag gjorde på träningen häromdan men det är inte alltid en dans på rosor. Jag vill visa både mina starkare sidor och svagare sidor här på bloggen, därför är inte alla inlägg en massa hurrarop. Jag vill även få med andra vinklar än att jag bara kör på i gymmet som nån maskin. För det mesta går jag förstås som en maskin, en maskin fulltankad med positiv energi. Men vissa dagar tvivlar jag på mig själv. Precis som ett förhållande går det upp och ner. Träning ska helst vara kul 365 dagar om året och för det mesta älskar jag träningen!

Morgonens pass för axlar och vader gick desto bättre. Jag bytte plats på vader och mage precis som förra veckan av den enkla anledningen att de har mycket skönare vadpress på gymmet där jag tränade i morse. Med två ord kan jag sammanfatta passet: adrenalin och svett! Gött att få mosa axlarna. Det kändes när jag skulle av med träningslinnet i omklädningsrummet, armarna följde inte riktigt med upp på kommando. Benen känns också idag så gårdagens pass var inte helt bortkastat. Mina kollegor börjar vänja sig vid mitt stönande när jag ska upp och ner på kontorsstolen, och tappar jag grejer under skrivbordet ska vi inte ens tala om.

Regnet öser ner men jag sitter bra här inne i värmen. En stund framför tv:n och ett kvällsmål med kesella får avsluta den här tisdagen.